*Det här inlägget är till viss del omskrivet, efter förfrågan om det från den före detta ordföranden i SvePof, via gemensamma kontakter*

Det närmar sig årsmöte i Svenska Pokerförbundet, och då börjar man smida planer. Så långt är allt som det ska.

Jag har såklart förstått att nuvarande styrelse kommer bytas ut, åtminstone delar av den, och det är nog bra det med. Organisationen har stora problem med att upprätthålla engagemanget hos sina aktiva. Det är synd, och det bör lösas. Tills dess får man nog het enkelt byta ut folk lite då och då. Och det ska man såklart göra ändå.

Själv har jag haft som grundinställning att såklart stötta den nya styrelsen, nästan oavsett vilka som kommer ingå i den. Jo visst, det finns såklart en del som jag hellre skulle se där än andra, och som jag säkert skulle vara snabbare att hjälpa än andra och så vidare, men i det stora hela vill jag hellre ha en styrelse som gör bra saker än att de som ingår i den är personer jag uppriktigt gillar.

Den trojka som nu visat upp sig mer eller mindre offentligt (se här, här och här) har dock fått mig att tveka ordentligt inför den inställningen.

Det som hänt är alltså att en före detta ordförande för pokerförbundet nu lyckats samla ett gäng från ”pokereliten” i Sverige för att tydligen sätta ihop ett nytt förslag på styrelse. För mig är det helt otänkbart att någon vill samarbeta med honom, och det är min klara övertygelse att det är direkt dåligt för Svenska Pokerförbundet att associera sig med honom en gång till. Det spelar i det här läget inte så stor roll vem som sitter i styrelsen, det är själva kopplingen som är problemet, och jag är övertygad om att den kopplingen kommer utnyttjas av de som vill något annat än Svenska Pokerförbundet för att miskreditera organisationen. Politiks hygien helt enkelt. Så länge man inte har några ambitioner att syssla med påverkansarbete i någon form, så kan man kanske komma undan med det, men vill man driva någon politik alls är det här helt enkelt inget man bör vifta bort. Och i det läget kommer det tyvärr inte spela någon roll om den kopplingen finns på riktigt eller inte, det räcker med misstanken att den kan finnas för att man ska kunna använda det mot SvePof.

Det är flera personer i den gruppen som jag faktiskt trodde mer om än så, och som sjänk rejält i mina ögon där.

Så jag vill uppmana till det här:
Kom till Scandic Sergel Plaza i Stockholm klockan 13 den 26 februari, och se till att stoppa Svenska Pokerförbundet att bli en organisation som sanktionerar fusk inom poker!

Uppdaterat
Svenska Pokerförbundet bjuder på medlemsskapet till alla som kommer på årsmötet, så det är bara att dyka upp. För att vara snäll mot dem så är det bra om du berättar för dem att du tänker dyka upp i förväg, så dra ett mail till info@svenskapokerforbundet.se med info om dig, så kommer det spara en del arbete på plats.

Jag inser att jag på sistone inte har gett den här bloggen den kärlek den förtjänar. Inte alls faktiskt, för de få gånger jag har uppdaterat den har det mest varit för nåt underligt test, som det här till exempel, eller för att reta nån, som man kan se lite längre ner i listan men som jag inte kommer länka till eftersom jag redan rankar så bra med det inlägget att det nästan känns lite jobbigt.

Tyvärr kommer jag inte göra er särskilt glada nu heller, för det här inlägget skriver jag mest för att få skapa ett par nya taggar, som den om sökmotoroptimering, i ett ganska meningslöst test av hur mycket min titel spelar roll för att ranka på olika ord.

Men för att ni ska få något till livs så vill jag tipsa om att Googla mitt namn, och ta en titt på de fina recensionerna som ni uppenbarligen har givit mig. Jag är så glad och lycklig för dem! Tack!

I förmiddags plingade det till från lite utländska vänner i pokersvängen. De hade tydligen sett ett inlägg på Poker Trend Watch där det hävdas att jag är hjärnan bakom Pokersverige och rörelsen för att legalisera poker här.

De plockar såklart upp min totalt avsomnade blogg Fritt Spel, och lite andra grejer, och ja, jag fick för ett tag sen ett par frågor från en tjej som undrade om pokerbranschen i Sverige. Hon hade hittat att jag var(it) engagerad i Svenska Pokerförbundet.

Jag vet inte vad jag riktigt ska göra av det här. Jag gissar att det är ett litet länkbete eller nåt sånt kanske, och i så fall så bjuder jag gärna på en länk dit. Det är ändå snyggt gjort, och de har allt researchat mig ganska bra för artikeln.

Hur som helst, jag känner mig nog inte riktigt som föraren till Pokersveriges marionettdockor.

Eller?

Men jag vill testa en grej, och då är det här det bästa stället att göra det på just nu.

Snart ska jag återkomma med ett riktigt inlägg, jag lovar.

Hur som helst. Här är en länk till en sida med namnet grupphemglasskarmpenna, och den tycker jag inte att du ska klicka på. Det är nämligen helt meningslöst dravel.

Då är det mycket bättre om du klickar på Google +1-knappen här till höger! ->

—

Då jag fått ett par frågor om sanningshalten i den här texten vill jag påpeka att inget i den är sant. Det är ett dåligt, mestadels internt skämt. Förlåt om jag har fört någon bakom ljuset här. /Aaron

—

Bland det hetaste på Internet just nu är Google +. Alla som är nåt har ett konto där, och använder det effektivt för att ranka bra på Google med sina egna sajter. Jag tänkte här dele med mig av det bästa knepet för att få riktigt bra ranking på Google.

Varje gång du ser en Google +1-knapp, som den här bredvid till höger, så klicka på den! Speciellt här på min blogg.

Normalt så ger varje klick du gör 0,1 position uppåt på ditt huvudsökord på din sajt, så när du klickat på 10 olika knappat hoppar du ett steg uppåt. Jag har gjort en liten fuling, och mixtrat med koden, så på den här bloggen ger varje klick en hel position. Fantastiskt, eller hur?!

Så, se nu till att klicka på knappen här, och gå in på några andra inlägg också, och på startsidan, så kommer du snart att äga på Internet!

Vi ses i toppen, som jag brukar säga.

För en dryg månad sedan var jag i London, och lyckades då lämna min telefon i en taxi på väg mot flyget hem till Sverige. Inte mitt bästa ”beslut” i livet kanske.

Det är mest jobbigt, för att man vant sig att ha en smartphone, och nu sitter jag med en gammal Sony Ericsson där jag inte ens kan komma åt Twitter, för den är för gammal för att hantera säkerhetscertifikatet eller nåt sånt.

Frustrerande alltså.

Men samtidigt ganska skönt. Jag släpper massa saker jag gjorde förut, och som nog kanske var ganska meningslösa. Framför allt kollar jag inte Twitter och Facebook lika mycket. Det blir mer och mer bara sporadiskt när jag har tid eller är uttråkad, och det är väldigt skönt.

Så, kommer jag köpa en iPhone 4s?

Självklart!

Jag funderar lite på vad man ska göra med den kommande vintern.

Helst skulle jag vilja åka iväg ett tag och slippa Sverige, men kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska hitta på.

Just nu pendlar det mellan att köpa en alpresa från Rollin’Snow, för att de verkar vara rätt sköna, även om det nog kanske är lite väl många unga med på de resorna. Det som talar mot det är att jag inte kan åka skidor utför, eller åtminstone inte gjort på den här halvan av mitt liv. Det kräver också att jag får med mig några kompisar, såklart.

Jag funderar annars på att åka till Costa Rica. Mest för att jag hört så mycket bra om det, och för att jag då kanske kan få med mig Magnus. Det vore roligt.

Det tredje alternativet är att dra till nån medelhavsö, typ all-inclusive, med en stor hög böcker och läsa bort en vecka i halvvärme. Fördelen är att jag kan åka ensam.

Vad tycker du?

Min vän Sara har precis tagit sin hobby, att baka tårtor, ut på internet, med sajten Saras Tårtor.

Jag tycker att du ska gå in där och ta en titt, och nästa gång ni ska ha fest, dra ett mail till henne och kolla om hon kan baka en åt dig. Hon är duktig, relativt billig, och dessutom bidrar du i så fall till att göra sajten bättre, med ännu fler snygga tårtor.

Tipsa gärna dina vänner också. Eller hur!

I en artikel på AllaStudier intervjuas ordföranden för Karlstad Studentkår och Uppsala Studentkår om hur det första året utan kårobligatorie har gått.

I artikeln framgår att 80 % av studenterna på Uppsala universitet är kårmedlemmar, medan 16 % av studenterna på Karlstads universitet har blivit medlemmar i kåren där.

Karlstads kårordförande hävdar i artikeln att de ska satsa på utbildningsbevakning (bara bevaka, inte utveckla?) för att öka antalet medlemmar:

– Vi ska ha något som heter ”Vad fan gör kåren?” ute på universitetsområdet. Där ska vi låta studenterna ta ställning till olika studiesituationer.

Och ordförande för Uppsala Studentkår hävdar att det är nyckeln till deras framgång:

– Vi har inte satsat på rabatter eller giveaways. Det har visat sig att studenterna inte vill ha det, säger Karin. De vill att vi ska hålla på med utbildningsbevakning.

Visst. Många studenter vill säkert att kåren ska syssla med just det, och jag tycker att det är självklart att det ska vara grunden i deras arbete. Men den stora skillnaden i andelen medlemmar har inget med det arbete kårerna gör för utbildningskvaliteten. Den beror enbart på att man i Uppsala måste vara medlem i kåren för att få gå på nationerna, medan man i Karlstad bara får rabatt på inträdet som medlem.

Jag sa det innan obligatoriet avskaffades, och det visade sig uppenbarligen vara sant:
Medlemmar skaffar men genom att kräva medlemskap för att gå på studentkrogar. 

Nu hoppas jag bara att mina kära efterträdare i Linköping följer Uppsalas exempel och skaffar sig ordentligt med medlemmar. Det ger nämligen pengar man kan göra vettiga saker med. Och det är bra.