Gick på ledighet 1a mars för att ägna mer tid åt skidåkningen och jag har fått några riktigt roliga dagar samt en resa upp till Björkliden med Haglöfs. En lite annorlunda resa med inte fullt så mycket åkning som jag hoppats på men riktigt kul att se en annan del av området där.

Nu är planen att få igång lungorna och benen inför vinterns höjdpunkt, Ski and Sail med Addnature och Fjordcruise Adventures i början på april. Efter det blir det till att hoppas på en fin vår och kunna komma ut på en del turer.

/Olof

Fin morgontur upp till skutan, då toppen ofta varit stängd pga vind så är det bara att gå. Inget mig emot!

Petter Berggrund och en fullmåne

Just den här dagen betalade det sig bra med några fina svängar på Lillskutan

Sen så är ju utsikten aldrig fel! Skulle dock ha velat sett lite mer snö…

Har blivit en del längd också.

Har hunnit med att pröva Noboard, sjukt roligt!

En bild på mitt favoritåk i Åre, Susabäcken!

Ofta sönderblåst

Fick med mig hela familjen upp på skutan:)

Kabinhuset, kanske en av dom fulare byggnaderna i Åre men med lite snö på så har den sin charm..

Ullådalen, ett privilegium att ha det rakt ovanför vår lägenhet.

En bättre vy för morgonkaffet med Lapporten i bakgrunden. Från vår stuga i Björkliden under Haglöfsresan.

En bastu i Abisko som jag måste prova nästa gång!

Sen så har det dykt upp några överraskande bra dagar!

Varit ute och åkt en del med David Kantermo som stått bakom kameran.

Mellan ett par svängar.

Vet inte vad som håller på att hända här men gillar bilden.

Precis bredvid toppstugan.

Lillskutan.

Bakom mig där i snön gömmer sig faktiskt toppstugan, svårt att tro det..

Spring genom vintern
– en inaktiv vinter blir jobbig att ta igen

När mörker, kyla och halka kommer är det många som har svårt att fortsätta träna. Formen du byggt upp under året försvinner snabbt om du byter träningsspåret mot soffan. Fördelarna med att fortsätta träna även under vintern är många. Både för formen, humöret och för att motverka skaderisken. Här kommer en guide för vinterlöpning från det svenska sportskoföretaget Icebug.

Det är lätt hänt att träningsmotivationen försvinner när vintern står för dörren. När mörkret och kylan biter sig fast kan soffan kännas mer lockande än löparspåret. Men det finns många anledningar att träna utomhus även på vintern.

Minskad skaderisk och ett gladare humör
Det är inte bara prestationsförmågan och konditionen som påverkas. Att träna året om både minskar skaderisken och hjälper till att hålla humöret uppe under de mörka vintermånaderna.
– När vi tränar är utomhus frigörs endorfin som gör oss glada. Studier vid Göteborgs Universitet har visat att vältränade människor i lägre utsträckning drabbas av mental ohälsa, säger Tomas Johansson på Icebug.

Vad ska du tänka på?
För att vinterträningen ska bli härlig finns några saker som du ska tänka på. Se till
att ha kläder som håller dig torr och lagom varm. Använd reflexväst och pannlampa
så att andra ser dig och du själv ser vart du sätter fötterna.

Är det riktigt kallt kan du också använda en andningsmask för att värma upp inandningsluften och undvika ömma luftrör. För att undvika halka bör du dessutom se till att ha skor med
dubbar som garanterat håller dig på
fötterna, oavsett underlag.

– Avbryter du träningen under vintern blir det jobbigt att komma igång igen. När träningen återupptas efter ett uppehåll är det lätt att börja för hårt och skada sig. Hälsporrar, benhinneinflammationer och muskelbristningar kan lätt förstöra löpvåren. Exempelvis kom endast 75% av de anmälda till start i Göteborgsvarvet i våras.

Springa på vintern

Varför ska du springa på vintern?
Det finns många anledningar att springa på vintern. Många av dem är riktigt bra.

KONDITION ÄR EN FÄRSKVARA
Kondition kan man inte spara på. Du föds inte med bra kondition och det finns inget som heter grundkondition.

Du måste underhålla och träna din kondition kontinuerligt. Det tar minst två träningsveckor att hämta igen en inaktiv vecka. En inaktiv vinter blir jobbig att ta igen.

Fysiologiska effekter som påverkar konditionen vid avbruten träning:

1. Minskad blodvolym (5-10% på en vecka)
2. Minskad hjärtminutvolym, 8-10% på en vecka
3. 
Minskad maximal syreupptagningsförmågan. Efter 12 veckor har den minskat med 15%.

SKADERISKEN MINSKAR
Vid träningsuppehåll försvagas muskler och kondition snabbt. När det är dags att komma igång igen efter ett uppehåll är det lätt att skada sig.

Du kan inte ta vid där du slutade när snön kom. Även om du ägnat vintern åt skidåkning eller annan konditions- träning. Löpningen aktiverar helt andra muskelgrupper; vill du bli bättre på att springa så ska du träna på att springa.

Senor, ligament och muskler och träningsvilja måste byggas upp upp när du återupptar dina löpträning. Också hjärta och lungor behöver tid för att vänja sig.

Börjar du för hårt är risken för förslitningsskador stor. Hälsporrar, benhinneinflammationer och muskelbrist- ningar kan lätt förstöra löpvåren. I 2014 års Göteborgsvarv kom endast 75% av de anmälda till start. Skador eller för dålig träning var vanliga orsaker för de som inte kom till start den 17 maj.

VI BEHÖVER VARA UTE
På vintern spenderar vi mer tid inomhus, det ger sjukdomar bättre möjligheter att spridas.

BÄTTRE ÄN LÖPBAND
Man ska leva som man lär och och träna så som man vill röra sig.

När man springer på naturligt underlag tränas proprioceptionen, alltså det neuromuskulära systemets förmåga att rätta till de effekter underlaget har på muskler, och på kroppsdelarnas och ledernas position. Detta påverkar balansen, kraften och löpekonomin. På löpband missar du denna viktiga del av träningen.

UNDVIK VINTERDEPPEN
Löpning frigör kroppens lyckohormon endorfin. Spring bort vinterdeppen! En forskargrupp vid Göteborgs Universitet har kommit fram till att vältränade personer lider mindre av mental ohälsa i samband med stress jämfört med personer som är stressade och mer inaktiva.

Löpning kan alltså bli en buffert mot stress.

Vad ska du tänka på?

VÄLJ RÄTT KLÄDSEL
Lager-på lager principen gäller. Använd funktionsmaterial, syntet eller ylle inifrån och ut. För de riktigt kalla dagarna är ett ullunderställ att föredra eftersom det värmer även om det blivit fuktigt. Undvik allt som har med bomull att göra då det binder fukt och snabbt kyler ner dig. Glöm inte mössa och handskar för skydd mot kyla och vind. På hösten räcker det oftast med ett pannband.

SE TILL ATT DU SYNS
Reflexväst är ett måste för vinterlöparen. Även om du bara tänkt springa i skogen kommer du troligtvis passera bilar på vägen dit eller hem. En billig livförsäkring.

SE TILL ATT DU SER
Pannlampan är perfekt som komplement till reflexvästen för att se vart du sätter fötterna i vintermörkret. Ska du dessutom springa i skog är den ovärderlig för att kunna ta sig fram på mörka stigar.

ANVÄND DUBBADE SKOR
Inget är så förödande för ditt löpsteg som att vara rädd att halka och trillar du är det lätt att du skadar dig. Dubbade skor är A och O om du ska kunna fortsätta din säsong utomhus. Det är det fantastiskt roligt att springa på blankis obehindrat.

VAR RÄDD OM LUFTRÖREN
Använd andningsmask på de riktigt kalla dagarna om du som har astma eller lätt får ont i luftrören vid utomhusaktivitet. Den värmer upp inandningsluften så att den vid -10 grader blir +19 grader. Och glöm inte att dricka!

Med rätt utrustning blir vinterlöpningen till ett sant nöje!

Vanliga frågor

ÄR DET INTE FARLIGT ATT SPRINGA NÄR DET ÄR KALLT?
Det går utmärkt att springa när det är kallt. Men det finns några saker du bör tänka på. Klä dig så att du syns och håller dig varm. Är det riktigt kallt, nedemot 15-20 minusgrader bör du använda en andningsmask för att värma upp inandningsluften.

BORDE JAG INTE STANNA INNE, JAG KOMMER VÄL BARA HALKA OCH FRYSA?
Tvärt om! Är du bara rätt förberedd och utrustad så är vinterlöpning toppen! Att avbryta träningen under vintern är inte bra, varken för formen, hälsan eller skaderisken.
Det brukar sägas att det krävs tre gånger så mycket träning att nå en ny nivå av sin förmåga som det sedan krävs för att underhålla den.*

ÄR DET INTE LIKA BRA ATT SPRINGA PÅ LÖPBAND?
Man ska träna så målspecifikt som möjligt. Löpbandets onaturligt jämna underlag gör att man går miste om att träna proprioceptionen, alltså det neuromuskulära systemets förmåga att rätta till de effekter underlaget har på muskler, och på kroppsdelarnas och ledernas position. Detta påverkar balansen, kraften och löpekonomin. På löpband missar du denna viktiga del av träningen.

JAG ÅKER SKIDOR UNDER VINTERN. ÄR INTE DET BRA?
Det är såklart jättekul att åka skidor. Men om du vill börja springa igen när snön är borta är det viktigt att komma ihåg att skidåkningen tränar helt andra muskelgrupper än löpningen. Du kan inte förvänta dig att konservera löpformen med skidåkning.
Väljer du skidor i vinter får du komma ihåg att börja löpsäsongen försiktigt för att undvika skador.

JAG FÅR OFTA ONT I RYGGEN NÄR JAG SPRINGER PÅ VINTERN. VARFÖR?
Är en orolig att halka är det lätt att man spänner sig eller springer med ett onaturligt löpsteg. Spänningar och snedbelastning kan leda till felställningar och värk i rygg, höfter eller knän. För att undvika detta se till att ha skor med dubbar som ger dig tryggt grepp. Då kan du springa som vanligt.

*Larsen, Mattsson. 2013. Kondition och uthållighet. SISU Idrottsböcker.

För att sammanfatta sommaren och cykelsäsongen har den varit grym!! Kanske inte hunnit med allt man velat göra men så är det nog alltid. Mycket annat har hunnits med så nöjd ska man vara. Nu närmar sig tiden då vintern ska planeras, inte alltid det lättaste och det slutar oftast med att man står där och bokar en biljett dagarna innan. Säsongen för mig kommer att se lite annorlunda ut med tanke på att jag kommer vara baserad på hemmaplan med familjen. Några resor är dock redan bokade med bl.a. DPS och Haglöfs så vintern ser ut att bli riktigt bra!

Skulle även vara gött med ett bra snöår här hemma… Känner mig riktigt peppad på vintern och åkning men samtidigt är det svårt att ställa in cykeln i förrådet då det är så jä..la kul! Ungefär samma känsla som när skidorna ställs bort på våren. Samtidigt riktigt glad över att man har något att se framemot sommar som vinter.

Rundade av cyklingen på bästa möjliga sätt igår med en tur till Gåsen från Storulvån, kunde inte varit bättre så därför känns det helt ok att avsluta på det viset. Har inte riktigt hunnit med att ta så mycket bilder men här är några från sista höstturerna. Syns till vintern!

/Olof L.

Kollade mer på omgivningen än på stigen under sista turen på Jörgens. Magiskt!

Förvånansvärt varmt vissa kvällar.

Från sista turen upp till Gåsen med Sylmassivet i bakgrunden.

En av dom bättre utförspartierna som jag kört denna sommar!

Den här damen förtjänar att vara med på en bild. Börjar bli lite gammal så inte kunnat vara med så mycket under sommaren. Men alltid ett glatt humör och bra pepp!

Söktrycket var stort och kursen blev fullbokad på bara ett par timmar. Sista veckan i augusti fick 16 tjejer fick chansen att gå en subventionerad Alpinkurs i Tarfala och Kebnekaisemassivet med Sveriges första kvinnliga bergsguide, Sara Widell.
Jag var en av de lyckliga som fick en plats på den fem dagar långa kursen och redan under presentationsrundan märktes att det fanns bra förutsättningar för roliga dagar med stort erfarenhetsutbyte. Från några månaders klättererfarenhet till femton års erfarenhet av sportklättring, några som gjort expeditioner på höga berg, någon som gått mycket på glaciär till den som aldrig klättrat ute – förkunskaperna skilde sig åt rejält men vi märkte snabbt att detta också var en stor tillgång i gruppen då vi kompletterade varandras kunskapsluckor väl.

Foto: Gabriella Edebo

Under kursen fick vi träna diverse olika färdigheter som är bra att ha vid alpina äventyr. Allt från stegjärns- och isyxeteknik, navigering i fjäll- och glaciärmiljö och glaciärräddning till vad du bör tänka på vid en egen turplanering gällande exempelvis vägval, tidsåtgång och riskanalys.
Kamraträddning ur glaciärspricka när man går i replag om två personer fick vi öva både på säker, platt mark och i skarpt läge i en öppen spricka på Isfallsglaciären. Vi hade även besök från Magdalena Martinsson som gör programmet Fjällradio! för Sveriges Radio och även hon fick (efter en del övertalning och mutor) testa på att hänga och dingla i sprickan. I oktober sänds programmet hon gjorde med oss och till dess kan ni lyssna på gamla avsnitt här.

En av de regnigaste dagarna i Tarfala var vi inne i stugans kök på förmiddagen och övade prusik-klättring och knopar på ett rep vi fäst i taket – riktigt roligt faktiskt! På eftermiddagen gick vi ut och tränade self-arrest med isyxa på ett snöfält på en av bergssidorna i dalen. Slänga sig nedför en en isig backe på rygg med huvudet först? Absolut! Vi fick även träna på att stoppa ett fallande replag.
Efter en rolig men väldigt blöt och kall träningsstund var det skönt att komma in i Tarfalastugan igen och döm om vår förvåning när det stod nygräddade kanelbullar och en kanna varm choklad på bordet till hela klättergänget! Det var en viss Grandma som hade vandrat upp från bageriet på Kebnekaise fjällstation enkom för att bjuda oss på bullar och berätta om sitt nystartade projekt där hon samarbetar med en organisation som heter Tuki Nepal för att hjälpa till på det sätt som hon kan. Läs hennes upprop och baka bullar för Nepal du med på kanelbullens dag – eller annan dag!
Extra passande var det att en av kursdeltagarna faktiskt bor i Katmandu i Nepal och själv är engagerad i flera välgörenhetsprojekt där. Hanna som var hemma i Sverige ett par månader bara gav mig verkligen en större förståelse för vad som hänt efter jordbävningarna. Själv passade hon på att dra igång en insamling av klätterskor att ta med sig tillbaka medan hon var hemma och fick riktigt bra respons. Håll utkik på Hannas nystartade Instagram-konto där hon kommer uppdatera om det outdoor-community för nepalesiska kvinnor som hon drar igång nu. Otroligt inspirerande!
Efter fem dagars intensiv kurs hade vi inte bara fått massor av ny kunskap och erfarenhet utan också nya potentiella expeditionsvänner. Under kursen hann det pratas om klätterresor till såväl Lofoten som Himalaya och sedan jag kom hem till Stockholm igen har jag redan hunnit träffa flera av kursarna både på klättergym, närmsta klippa och på filmfestival för bergstokiga.

Foto: Gabriella Edbo

Sara Widell, bergsguide och kursens ledare, avslutade dagarna med förmaningen att vi nu inte bara skulle gå en massa kurser utan verkligen ge oss ut och klättra på riktigt. Stort tack för inspirationen Sara, Svenska klätterförbundet och alla nya klättervänner!

”Hellre äta snickers i en glaciärspricka tillsammans…” eller hur var ordspråket?

/Amanda
@trailsofpassage

Den här sommaren har verkligen varit jobbig. Jag har varit tvungen att göra en långflygning över Atlanten, kånka på två cyklar i bagaget, cyklat mig helt svettig på massa nya stigar och ätit alldeles för många hamburgare. Och om det inte vore nog så har det varit upp emot 35 grader! Vad man måste ta alltså!

Skämt åsido, jag har en väldigt bra sommar i British Columbia, Kanada. Jag och min sambo Steve spenderade första tiden i Squamish, som har ett stignätverk i toppklass. Brant, tekniskt, blandat med fartfyllt flow – det är bara att välja och vraka. I tillägg är skogen fantastiskt vacker med femtio gröna nyanser som skulle göra Kermit grönare av avundsjuka.

Mossig skog i Squamish.

Från Squamish är det ca 45 min till Whistler och ännu närmare har man fina dagsutflykter. Bland annat cyklade vi upp till Elfin Lakes. Nästa gång får det bli en övernattning på tältplatserna.

Vacker utsikt vid Elfin Lakes. 

Steve och Dean kollar bästa linjen ner vid Britannia. Vid närmare eftertanke var det alldeles för sketchy så vi tog alla den enklare vägen runt. 

Skogsbränder. Redan i juni hade B.C. fyrdubblat antal bränder jämfört med hela sommaren året innan. Från en dag till en annan såg vi knappt solen längre på grund av all rök.

Det är svårt att inte falla pladask för naturen i British Columbia. Träden och bergen är magiska och stigcykeln är det perfekta redskapet att ta sig runt och uppleva allt på nära håll (kan även inkludera möte med björn).  

…

På väg uppför innan vi får åka nerför. 

När det närmade sig Crankworx flyttade vi in till Whistler. I två veckor hade vi det här flådiga boendet!Whistler Mountainbike Park är ett mecka för downhillcykling. Vill du utveckla din cykling gör du det garanterat här! En klassisk syn framför styret i BC: slick rocks och brant terräng. Efter sol och värme kom några dagar av kyla och regn. Robin och Niklas Wallner hade precis landat när vädret vände. På toppen av Top of the World var det nu endast 3 grader. Efter några minuters cykling var fingrarna så kalla att vi fick stanna och värma oss på klassiskt vis, i brallan. 

Festivalen Crankworx drar igång. Fullspäckat schema med tävlingar i allt från pumptrack, downhill till slopestyle. 

Först ut var deltävling #6 i Enduro World Series som jag skulle vara med på. Det blev en lång dag med 5 specialsträckor och totalt 4,270 meter utförscykling.  Ett av mina favoritevents under Crankworx – Whip Off World Championships! Avslappnat event där publik och åkare möts och har lika skoj. Stora hopp, många high-fives, mycket action och den som gör den fetaste whipen vinner (kortfattat: har störst vinkel sidledes och tar tillbaka den innan landning). 

Bergen tär på kropparna och cyklarna, så några vilodagar ibland är viktiga. Sjöarna det perfekta sättet att spendera en lugn dag på. 

Until next time – ha skoj ute på stigarna!

/Lina Skoglund

Jag är ledsen för den sena återkopplingen. Resan gick verkligen inte som planerat – och i skrivandets stund ligger jag i en sjuksäng på Karolinska. Bilderna från resan laddade jag först ner igår eftersom den senaste månaden har spenderats i diverse sjukhussängar på St Görans och Karolinska sjukhuset.

Jag åkte som planerat till Kathmandu i början av sommaren. Där köpte jag på mig skolmaterial, tält, hygienprodukter, olika sportleksaker som bollar och racketar m.m. precis som planerat. Efter en dryg vecka påbörjade jag färden upp till byn Okhaldunga – en fantastiskt vacker bergsby som ligger i Himalayas 1849 meter över havet som drabbats hårt av jordbävningen. Efter att ha kört 10 timmar uppåt bland bergen var vi framme vid mötesplatsen för våra bärare där vi skulle fortsätta resan till fots.

Redan i början av vandringen kände jag att all min energi försvann och det började stråla och krampa i benet. Jag fortsatte men snart fick min gode vän Pula Sherpa ta över min packning. Istället för en kort dagsvandring tog resan mig två långa, tuffa dagar. Jag förstod att något var allvarligt fel men fortsatte min resa som hade ett så viktigt slutmål. Dagarna gick och jag blev bara sämre och sämre. Jag hade svårt att både gå och andas – inte något man vill ha problem med när man är i Himalayas (eller någon annanstans för den delen).

Jag förberedde mig faktiskt för att inte kunna ta mig därifrån då jag förstod att det var något med hjärtat och insåg att mina lungor höll på fyllas med vätska. Trotts allt detta så ville jag ändå slutföra det jag påbörjat och dela ut alla saker jag samlat in samt dela ut pengarna för nybyggnad. Jag höll på en hel dag med själva utdelningen och försökte vara så rättvis som möjligt. Trotts att sjukdomen gjorde det kämpigt så gav det en sån otrolig energikick – all tacksamhet, glädje och glada leenden. Det gjorde mig lycklig!

Efter det följde en helvetesnatt och nästa morgon fick vi tag på en satellittelefon för att ringa efter helikopter. När jag var tillbaka i Katmandu bokade jag om flygbiljetten en månad tidigare än planerat. Då jag rest till landet mot UD:s reserekommendation gällde inga försäkringar – alltså ingen helikopter, sjukvård eller SOS-flyg fanns till förfogande. Istället blev det 25 timmar på flygplan och flygplatser. Jag hade svårigheter att andas och gå och jag hade proppar som cirkulerade i kroppen. När jag väl kom hem till Arlanda väntade min syster som ringde på ambulans. På Sankt Göran konstaterade doktorerna akut hjärt- och njursvikt och vid det laget hade jag ett så lågt blodtryck att kroppen var på väg att stänga ner.

Jag är otroligt lycklig att få en andra chans trotts att jag har en lång väg framför mig tills jag är helt rehabiliterad. Det känns fortfarande konstigt att råka ut för något sånt här då jag fysiskt sett aldrig varit i bättre form i Himalaya (och då har jag ändå varit där nio gånger tidigare). Men det är som det är – lyckan som mötte mig när jag delade ut saker i Nepal håller mig fortfarande varm och glad inombords!

Ngwang Sherpa har bestigit Mount Everest två gånger!

Pema Sherpa testar Addnatures tandlagnings-set.

/Daniel Nilsson

Jag och Bikester friend Lina Skoglund njuter av solen och stigarna ute i Flottsbro.

Den första Nordiska Mästerskapen i Enduro gick av stapeln i Åre i början av juli. Riktigt, riktigt roligt att sporten jag tycker så mycket om börjar ta fyr på riktigt. I år har svenska endurocupen sålt slut(!) på rekordtid och många vanliga cyklister börjar anamma den sköna träningsformen. Det tråkiga är att jag själv måste stå på sidlinjen och se på istället för att fajtas om pallplatser.

När det är 32 grader i Åre är det ganska skönt att bli blöt om fötterna!

Vädret slår om snabbt uppe i Åre och veckan bjöd på diverse väderlekar.

Åre bjöd i varje fall som vanligt på grymt roliga banor. Stigarna där är ju helt fenomenala och bandragningen i år får två tummar upp! Tyvärr fick jag jätte ont i knät redan på väg upp till första sträckan under tävlingen så resterande dag gick jag på ett antal värktabletter blandat med ångest. Jag lyckades ta mig igenom tävlingen bara för att missa tredjeplatsen med 0.7 sekunder. That’s racing, that’s life. Hade trotts det en fantastisk rolig vecka där uppe! Måste tillbaka och upptäcka stigarna utanför cykelparken när knät är bättre.

Jag och massa sköna tjejer tränar banorna inför söndagens tävling.

Tävlingen blev betydlit tuffare än vad jag trott i och med att knät pajade igen.      Foto: Thomas Lundman

Järvsö har också bjudit på två sköna cykelhelger. Det är så skönt med Järvsö för att man aldrig riktigt behöver planera att åka upp dit – man kör upp när man känner för det och det är alltid någon man känner som är där. För två helger sedan var det precis så. Det gör att man cyklar med lite olika folk och lär känna nya cykelentusiaster. Alltid lika roligt! Man lär sig dessutom alltid något nytt på cykeln. Senast lärde jag mig att banan Lite för Liten faktiskt inte var oövervinnlig. Det är skönt när man slutar lyssna på demonerna i huvudet och bara kör! Kroppen kan så mycket mer än vad man tror.

Många demoner sitter i huvudet och inte i kroppen.

Favoritbanan Itzy Bitzy med en massa rötter och stenar.

Men det har blivit alldeles för få sköna kvällsturer efter jobbet. Sommar i Stockholm kan vara helt magiskt. Skogarna lyser i gröna nyanser, solen skiner och stigarna är torra. Men kvällsturerna kan jag räkna på händerna i år. Förra året blev det fem turer i veckan, nu blir det fem turer på en månad. Efter att knät blev sämre igen har det knappt gått att cykla alls. Nu fylls kvällarna av naprapatbehandlingar och rehab-övningar istället…

Kan man inte cykla får man göra annat. Stockholm by water.

Lina och Micayla i Hammarbybacken. Långa, ljusa sommarkvällar är bäst!

Det (enda?) positiva med skadeproblematiken är att jag har haft tid att vara på landet en hel del. Det har blivit mycket båt och vattenskidor istället för cykling… och en hel del vin :)

Inte mycket som slår kvällar som dessa vid Mälaren.

Det finns mer än cykel i livet. Ibland måste man bara påminna sig själv!

Ikväll blir det nog en kort tur i Hagaparken för att dämpa cykelabstinensen. Nu för tiden vet jag inte längre vad som är rätt eller fel: vila eller träna? Cykla eller inte? Alla säger olika? Alla menar väl. Men det viktigaste är nog lyssna på sig själv. Och ikväll måste jag cykla.

Haga-kärlek.

/Hanna

Bra gängcykling kring Högasliften.

Kvällstur till Copperhill.

Jobbat en hel del, sadlat om till plåtslagare, varit en del att göra…

Samma sak som att ta en skidbild, eller?

15e juni kom ägaren till dessa fötter, Lova.

Semesterfräsch!

Första båtturen ut till Puttisholmen.

Man vet att man har semester när man gör det här med öppen dörr…

På besök hos svärföräldrarna i Karlstad.

Hemma i Åre igen.

Ser lagom nöjd ut efter Åreturen – var nog lite trött :)

Fick utforska stigarna kring Östersund lite också. Här vid Bynäset – sjukt fint!

Här vid Fugelsta utanför Östersund. Ett gäng som har hållit på och jobbat med lederna i snart 3 år. Så sjukt fint!

Kira i släptåg. Det har blivit färre cykelturer i år för henne men sjukt roligt att ha henne med.

Toppen av Välliste vid Trillevallen, bland de bättre stigarna här i trakten.

Åreskutan i bakgrunden, vackert!

Blanktjärnsrundan, första för i år faktiskt!

Lätt att glömma hur fint det är!

Vi hörs!

/Olof

]]> https://addnature.wordpress.com/2015/08/12/hur-har-den-har-sommaren-varit-da/feed/ 0 3521 addnature 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 https://addnature.wordpress.com/2015/08/06/en-annorlunda-60-ars-present/ https://addnature.wordpress.com/2015/08/06/en-annorlunda-60-ars-present/#respond Thu, 06 Aug 2015 13:44:16 +0000 http://addnature.wordpress.com/?p=3491 Fortsätt läsa En annorlunda 60-års present]]> I början av året fyllde vår far 60 år och jag och min bror funderade länge på vad vi skulle ge honom. Som så många andra så har han nog med prylar och Jon kom med idén att vi skulle ta med honom på en topptursvecka på Lofoten. Vår far har nämligen en förkärlek för Norge och att gå på tur. Varje år åker han till området runt Eikesdalen och vi tänkte att det kunde vara kul att se något nytt.

Med sådär lagom dålig framförhållning/planering och lite av den där ”det löser sig”-mentaliteten så slängde vi in prylarna i bilen strax efter 08:30 på fredagsmorgonen. Vi hade endast berättat för vår far att han skulle ta med sig sina topptursprylar utan att ha förklarat saken närmare. Vi började med att köra västerut för att sedan byta kurs norrut för att överraska honom lite. Men ganska snart började vår dåliga planering göra sig påmind och vi insåg att vi inte skulle ha en chans att hinna med färjan från Bodø på fredagseftermiddagen.

Vi spenderade därför första natten på en camping i Bodø för att sedan ta färjan till Moskenes längst ut på Lofoten nästa morgon. Att komma in med färjan och se bergen torna upp sig ur havet är något som jag verkligen kan rekommendera! Miljön är nästan obeskrivligt vacker. Jag låter bilderna tala för sig själva :)

Första morgonen på Bodø-camping.

Moskenes från färjan.

Första morgonen på Bodø-camping.

Kan inte bli bättre än såhär!

Kira och farsgubben njuter av en solnedgång.

På väg upp på första turen – Himmelstind.

Den här dagen hade vi alla väder; sol, snö, storm, regn.

En väldigt peppad Kira.

Familjen på väg upp.

Tyvärr kunde vi inte gå sista biten upp på toppen då det började snöa ordentligt och dimman drog in. Men vad gör det när man kommer ner till sånt här.

Stundtals blev det lite trångt i i tältet…

            Magiskt fin morgon med berget Rulten som backdrop på Hammersted camping just öster om Svolvaer.

  Det är stod inte överst på vår meny men dom verkar gilla sin ”Torrfisk”.

Jon på toppen av Rundfjellet.

Ett familjeporträtt på toppen av Store Kvittind. Ett ögonblick som jag aldrig kommer glömma.

Avslutningsvis fick det bli en tur till Torskmannen. Tyvärr så lyckades jag inte fånga den på bild men i samma stund jag kom upp på toppen så såg jag en örn segla förbi, även här ett minne för livet.

/Olof Larsson

På morgonen kunde dimman ligga så tät att vi knappt såg topparna. Foto: Privat

Minst sagt mäktiga vyer! Här har vi precis gått ned från det karga stenlandskapet vid Pedrotti där dimman låg tät. Foto: Privat

Sara (@outdoortjej) njuter i solen efter att ha startat dagen med en nätt stigning på 1100hm. Foto: Privat

Livet är inte bara hårt… Foto: Privat

En av de längsta och brantaste snöpassagerna vi gjorde. Den ursprungliga rutten var mer exponerad och den fick vi välja bort eftersom vi inte hade stegjärn och yxor till alla. @johanniska ser rutinerad ut. Foto: Privat

JAAAAAA! Vajer och små små steg med några hundra meter fall nedanför. Nära-livet-upplevelse! Foto: @pepsadventures

Med sele och via ferrata-kit känner man sig säker på väggen. Foto: Privat

Jag trivs i Dolomiterna! Foto: Privat

Vad: Vandring och via ferrata.
Var: Brenta i Italienska Dolomiterna.
Ta sig dit: Flyg till Bergamo, hyrbil till skidorten Madonna di Campiglio.
Kom ihåg: Gott om euro i kontanter för mat och boende i bergsstugorna, solglasögon och solskydd.

Bäst: BERGEN, den varierande naturen med allt från karg klippa och snöfält till vacker Heidi-äng med starkt lysande blommor som frodas i den mineralrika jorden i dalarna, murmeldjur och bergsgetter, sällskapet, att jag inte fick svindel av klättermomenten, lyxigt kaffe.
Sämst: Att vi behövde klättra över taggtråd, simma genom nässlor och saxa över säkerhetskontrollerna för att hinna med flyget hem. Men det beror ju bara på att det var så bra att vara där – och är en annan historia!

I packningen:
Handskar (för att hålla i vajer), ihopfällbara stavar, klätterhjälm, sele + säkringskit, lätta vandringskängor, långärmad tunn merinotröja, buff, tunn mössa, linne/kortärmad t-shirt, extra merinounderställ, regnjacka, regnbyxor, långa vandringsbyxor, shorts, tjockare förstärkningströja/tunn dunjacka, extra strumpor och underkläder (tunn merino eller merino/silke t.ex.), keps, flipflops.
Reselakan, microhandduk, pannlampa, vattenbehållare (platypus 2L + 1,5L med slang).
Kompass, karta, litet första förband, mobil och laddare för utomhusbruk.
Snacks/nödenergi att ha på vägen.
Solglasögon och solkräm.
Pass, kort och kontanter, flygbiljett.
Bonus: stegjärn och alpinyxa, klätterrep, Spot, anteckningsbok och penna, kamera/action-cam, badkläder för spontandopp i Garda-sjön på vägen hem, rent ombyte om du vill vara snäll mot dina medresenärer, löparskor – för att du inte kan låta bli att springa lite.

Av utrustningen så är jag denna gången extra nöjd med mina vandringskängor från The North Face som inte gav något skav trots att de var helt nya, de fantastiska lätta löparstavarna från Black Diamond som jag spanat länge på och så min nya sommarfavorit, farfarströjan i merino/silke från Houdini. Den superlätta alpinselen från Black Diamond gjorde också ett bra jobb och den är dessutom guld att ha i handväskan till vardags (för oss som tyvärr inte har bergen som vardag) om du har tendenser till spontanklättring…

Reser ni flera är mitt tips att bara resa med handbagage och checka in ett gemensamt bagage med klätterutrustning och sådant man inte får ha i handbagaget (stavar kan vara lite kinkigt och så allt vanligt som vätskor, explosiva ämnen etc).

Jag kommer gärna tillbaka till Dolomiterna både för vandring, gärna med mer alpina inslag nästa gång, klättring och traillöpning. Det finns ju dessutom väldigt mycket mer att upptäcka än det jag sett! Mer bilder från resan hittar ni på min Instagram.

Nu närmast väntar några härliga dagar hemma i Stockholm, en sväng till Gotland  i helgen och sen Bryssel med en spännande avstickare (med många höjdmeter) som jag kommer att skriva mer om…

Hör gärna av er till trailsofpassage@gmail.com om ni vill ha fler tips för en liknande resa!
Denna gång får jag tacka min vän Peppe för initiativ, ruttplanering (som vi som vanligt inte höll) och bra shottis-steg.

Ta hand om er!

Amanda
@trailsofpassage

Oändliga stigar. Foto: Privat

Hur ser ett miniporträtt av dig ut?
Jag är uppväxt på en bondgård i Stockholm så det blev mycket ridning i mina unga år och jag tävlade i både trav och galopp. Jag blev äldre och tappade intresset för ridningen och tog istället upp golf men även det intresset dalade så småning om. Ett intresse som jag dock aldrig tappade var skidåkningen. Vi åkte ofta till vår stuga i Dalarna och någon vecka per år även till de svenska fjällen.

Så småningom blev jag erbjudanden ett jobb i Åre och tänkte ”varför inte?”. Ett bra val och jag blev kvar där i 12 år! Under min tid i Åre så växte mitt skidintresse och skidåkningen blev utan tvekan min största passion – jag åkte typ varje dag. Redan efter en säsong så tävlade jag i Extreme NM i telemark och gick sedan över till att tävla i alpina skidgrenar. Allt eftersom mer och mer av min tid upptogs av uppdrag från sponsorer som katalogfoton och tidningsreportage så hamnade även tävlingsskidorna på hyllan.

Hur kom det sig att du började med sporter som swimrun, löpning och cykling?
Sedan fem år tillbaka bor jag i Stockholm med min man, Petter, och våra tre barn. Skidåkning är fortfarande min största passion men i brist på närliggande berg var jag tvungen att börja med en del nya sporter. För några år sedan frågade en vän om någon kunde ta paddlingsetappen i Åre Extreme Challange 2012. Lite på skämt så sa jag ”ja” trotts att jag aldrig hade paddlat förut. Tre månader senare genomförde jag hela tävlingen och slutade på en andra plats. Det blev startskottet – sedan dess har jag utsatt mig för fler och fler utmaningar.

Träningen har alltid varit högt prioriterad i mitt liv och utöver skidåkningen så spelar jag idag också golf, styrketränar, springer, dansar karneval samba, cyklar downhill och crosscountry. Under det senaste året har jag utmanat mig själv i lopp som obstacle race, swimrun-tävlingar, New York-maraton och cykeltävlingen Grand Fondo i både New York och Rom. Det fantastiska är att jag gör allt detta tillsammans med bästa vän och make Petter. I år ska vi dessutom arrangera ett lopp tillsammans – så checka in kosterswimrun.se!

Ditt bästa äventyr, vilket är det?
Det har blivit många resor runt om i världen men de mest minnesvärda är bland annat dykning med vithajar i Sydafrika, topptur på skidor på Svalbard och Heliski i Kanada. Jag fick också nyligen åka på en av mina drömresor till Norge. Vi bodde på en gammal minsvepare och turade upp i bergen mitt-i-bland de vackra fjordarna. Det var lika magiskt som det låter.

Din favorit outdoor-pryl, vad är det för något?
Har nog inte riktigt kommit dit än när det gäller löpning och swimrun men när det gäller skidåkning så åker jag aldrig utan mina skydd! Känner mig ”naken” annars.

Vilken spännande utmaning har du på G?
Att ta mig i mål på Ö till Ö 2015 med min man Petter.

Favoritplatsen på jorden, vilken är den?
På toppen av ett snöklätt berg!

Hur lyder ditt motto?
Tänk inte så mycket, kör bara :)

Addnature, vilka är vi för dig?
Första gången jag besökte er var jag helt grön på den sporten jag skulle börja med – swimrun. Jag fick ett super bra bemötande och märkte direkt att alla som jobbar hos er kan sin sak. Gick därifrån med mycket bättre självförtroende, mer kunskap och framför allt med saker som var rätt för mig. Hela Addnature andas äventyr!

Var kan hittar vi dig i sociala medier?
Instagram: @michaelafrostad

Övriga sponsorer?
Colourwear
Poc sports
Åre Skidfabrik

Meriter
• 2:a – Karlstad Swimrun, 2014
• 6:a – Tjurruset Karlstad, 2013
• 2:a – Åre Extreme Challenge Duo, 2012
• 3:a – Oppdalh Freeride, 2003
• 1:a – Student SM Telemark, 2002
• 1:a – Telia Skicross, 2001
• 3:a x2 – SM Telemark, 2001
• 2:a – SM Telemark, 2001

Kolla in fler av våra Addnature och Bikester Friends här.