Under sommaren är min avsikt att skriva artiklar om friluftsliv med tonvikt på test av nya prylar som jag införskaffat under vintermånaderna (kniv, yxa m.m.).

Årets första Ptk (Provturskommando; en militär term för utförliga tester) avser Sugru, en silikonbaserad gummiaktig produkt som enligt tillverkaren fäster till aluminium, stål, glas, trä, tyg m.m. (inkl. sig själv). Tanken är att använda silikonet för reparationer och ”förbättringar” dvs. att öka funktionen hos något. Formas som vanlig modellera och stelnar sedan.

Om någon undrar så är jag inte sponsrad eller har ett ekonomiskt intresse i produkten. Jag blev nyfiken och köpte för att testa.

Jag har valt att reparera en trasig plastdetalj till den begagnade K2 kajak som införskaffades för ett par veckor sedan (modell ”Esperanto” från kanadensiska Boreal Design). Plastbiten är en remögla som sitter fastskruvad i skrovet. Den ska klara stora påfrestningar när remmen spänns över en packlucka.

Efter att ha tvättat objekt och händer med diskmedel använde jag ett buntband för att hålla ihop öglan inför appliceringen av Sugru. Jag skulle även kunnat limma brottytorna men vill testa hållfastheten i materialet.

Enligt tillverkaren härdas materialet 3 mm per dygn i kontakt med luft. Min applicering är ett par millimeter på det tjockaste stället och fick ligga till sig över natten.

Ett dygn senare verkade silikonet sitta hårt vid ett enkelt dragtest i öglan. Tillverkaren skriver dock att Sugru inte ska användas vid hög belastning (att hänga saker), så det stora testet kommer därför under nästa paddling när lagningen ska hålla för en rem som dragits åt på kustjägarens vis (hårt och distinkt).

Mitt inställning har alltid varit: om det inte håller är det inget att ha. ‘Military grade’ är inte nödvändigtvis en garanti för god hållbarhet.

Slutsatsen så här långt? Att tillverkarens motto ”hack things better” är väl valt. Med Sugru finns det stora möjligheter att vara kreativ med förbättringar och reparationer, men jag är inte övertygad om att materialet är skönt att hålla i. Det får vidare utvärderingar visa.

Det är inte så dumt att ha några paket Sugru liggande för reparationsbehov tillsammans med silver- och vulktejp, eller för den delen ha med i packningen eller bilen. Tyvärr är hållbarheten relativt kort: 6 månader i rumstemperatur och upp till 8 månader vid förvaring i frysen.

”Hack things better” – ett test av Sugru. Kaj Karlsson, författare till Operation Nordvind om ett terrorattentat i Sverige.

Texten nedan är ett utdrag ur technothrillern Operation Nordvind som handlar om ett terrorattentat i Sverige. Boken har i skrivande stund sålt ca 7 000 exemplar och finns även som ljudbok inläst av Reine Brynolfsson samt som e-bok.

Scenen börjar med att bokens huvudperson Gustav Sterner, en f d kustjägarofficer utbildad vid specialförbandet Särskilda skyddsgruppen (SSG), bordar Finlandsfärjan Silja Symphony i syfte att förhindra ett terrorattentat.

Tolv meter ovanför ett mörkt, kallt Östersjön kom verkligheten ifatt Gustav med full kraft. De senaste dygnen hade gått i ett rasande tempo. Han hade dödat två personer.

Nu var han på väg att i mörker och i hög fart borda en Finlandsfärja, kapad av terrorister och fylld med etthundrafemtio ton sprängmedel och farliga ämnen. Föll han i vattnet sögs han in i de fem meter stora propellrarna och strimlades till fiskmat, såvida inte tyngden av utrustningen hann dra ner honom till botten och dränka honom först. Lyckades han väl ta sig ombord fanns risken att han inte lämnade fartyget med livet i behåll.

Nåväl, det omöjliga tog bara längre tid.

Stegen höjdes och sänktes i takt med att motorbåten hävde i svallet samtidigt som han arbetade sig närmare relingen. Mattias styrde koncentrerat bakom pulpeten samtidigt som Ossian säkrade vajern i en av pollarna. Båten såg obetydlig ut jämsides den jättelika färjan. Gustav kunde inte utläsa några ansiktsuttryck, men de var förmodligen ordentligt spända. De hade nog inte suttit med en kaffekopp på morgonen och konstaterat att de samma kväll skulle försöka förhindra ett terroristattentat.

Med ett dämpat stön vräkte han sig över relingen och skakade mjölksyran ur överkroppen. Efter ett klartecken till båten nedanför lossade han harpunen och släppte den i havet. Point of No Return. Den utvägen behövdes inte längre. Han satt en kort stund på knä i mörkret och lyssnade.

Däcket var tre meter brett, sträckte sig längs hela fartygets längd och kantades av stora brandgula livbåtar, runda vita kokonger med livflottar och plastlådor med flytvästar maskerade till bänkar.

På det här våningsplanet var däcket klätt i trä till skillnad från det i övrigt blåvita skrovet i stål. Tyvärr smälte han inte in i bakgrunden med kamouflageuniformen i grönt och brunt, men den kom istället till användning i mer dunkla utrymmen. Bildförstärkaren innanför vapenrocken kunde snabbt tas fram vid behov.

Fartyget vibrerade svagt från motorerna sex våningar längre ner och han hörde ingenting utöver ett dovt mullrande och den byiga vinden. Han kontrollerade att mobiltelefonens ringsignal var avstängd – telefonen saknade fortfarande täckning – och började hukad med lätt böjda knän att förflytta sig med den ljuddämpade k-pisten i färdigställning.

En ensam varg på jakt.

*

Genom ett fönster skymtade Gustav grupper av människor som satt ner på golvet. Gisslan. Påtagligt uppgivna och rädda. Att vara utelämnad till någon annans nåd och inte veta om du kommer att bli behandlad väl eller utsatt för övergrepp vilket ögonblick som helst var psykiskt påfrestande, vilket också utnyttjades av erfarna förhörsledare. Han sjönk ner med ryggen mot väggen och funderade igenom situationen. Kylan från plåten gick rakt igenom stridsvästen och uniformen.

Samtliga passagerare kunde inte hanteras på en och samma plats. Gisslan måste hållas tillräckligt samlad för att kunna övervakas utan att binda upp för många man, samtidigt som gruppen inte fick bli för många för att utgöra ett hot. Dessutom behövde lokalerna vara så stora och så öppna som möjligt för att underlätta bevakningen, vilket talade för att passagerarna befann sig på flera olika håll.

Det var bra. Det innebar att även terroristerna måste dela på sig och fler gick åt till bevakning istället för patrullering och försvar. Dessutom måste de behärska bryggan. Lastbilarna lämnades antagligen obevakade då ingen förväntades känna till deras existens.

Allting var till hans fördel. Fartyget var trots allt stort.

Att de skulle försvara sig aktivt var han fullständigt övertygad om. De verkade ha en bra utbildning, utrustning i toppklass och lade ner mycket tid på planering och förberedelser. Vad som fanns i den uppgrävda lådan kunde han bara spekulera i, men det kom nog redan till användning.

Den som kontrollerade bryggan hade fartyget i sin hand och han valde att prioritera den först. Dessutom var det sund taktik att börja uppifrån och arbeta sig nedåt.

En snabb kontroll bekräftade att det var omöjligt att fortsätta härifrån via trapphuset utan att bli upptäckt. Troligtvis gällde det även det andra trapphuset föröver. Det var alldeles för mycket folk i närheten och belysningen var fortfarande påslagen. Hissarna kunde han definitivt inte använda och en tidig eldstrid skulle kraftigt försvåra för honom att lösa uppgiften. Men nu visste han mer om läget.

Han slet ner en inplastad evakueringskarta över fartyget som visade de olika våningarna, gjorde helt om och återvände samma väg. I aktern fanns det ytterligare ett mindre trapphus, utan belysning, där lejdarna gick utanpå själva väggen men innanför den kosmetiskt rundade aktern.Tyvärr slutade trapporna två våningar för tidigt för hans syfte.

Han anpassade farten och granskade varje trappsteg innan han satte ner foten för att undvika eventuella försåtsmineringar, och studerade sedan resten av utrymmet för att upptäcka larmanordningar. Att hitta snubbeltrådar eller andra utlösningsanordningar försvårades av att de smala trapporna var målade i en mörkgrön ton.

Han arbetade sig uppåt, en våning i taget.

På plan tio stannade han framför den enda dörren i aluminium. Genom plexiglaset skymtade dunkla korridorer med dörrar på alla sidor. Handtaget hann bli varmt under hans beröring när han kontrollerade dörren. Ingenting. Slarvigt. Han öppnade och slank in.

På våningsplanet fanns bara hytter och i de dunkla korridorerna var han en skugga som rörde sig över det ljusgröna linoleumgolvet. Förutom de svaga vibrationerna från ett fartyg i drift var det helt öde.

Operation Nordvind: bordning av Finlandsfärjan Silja Symphony. Kaj Karlsson, författare till Operation Nordvind om ett terrorattentat i Sverige.

Idag för ett år sedan lanserades min första thriller Operation Nordvind om en f d officer vid kustjägarna och SSG som förhindrar ett terrorattentat i Sverige, och sedan går på jakt i södra Ryssland efter den ansvarige.

Boken får anses vara en framgång med försiktigt räknat ca 7 000 sålda ex, särskilt då den är utgiven på eget förlag. Det är bättre än många etablerade författare säljer hos större förlag. Tillkommer gör över 2 100 utlånade e-böcker (samt ett okänt antal fysiska). Försäljningssiffrorna för ljudboken inte färska så i praktiken är totalen högre.

Rättigheterna till ljudboken, som läses av Reine Brynolfsson, såldes till ett annat förlag som är specialiserat på just ljudböcker. Även rättigheterna till pocketen som kommer i augusti 2012 är sålda.

Som e- och ljudbok har den legat på diverse topplistor sedan i augusti 2011 resp. februari 2012. Just nu exempelvis 6:a i iTunes för hela den svenska marknaden (alla kategorier) och 5:a hos Adlibris efter Zlatan och Steve Jobs. På den sistnämnda listan innehades 1:a platsen i 10 veckor i sträck under sommaren förra året. Just nu är det Anders Jallai och hans nya bok Natoagenten i samma genre som har knipit några pallplatser.

Undertecknad i regnet.

Extra kul är intresset från ett grekiskt förlag som bland annat gett ut Camilla Läckberg, Liza Marklund och Håkan Nesser samt samarbetet med en tysk översättare där hela boken i översättning just nu erbjuds till tyska förlag. Det har under året även förkommit kontakter och möten med två filmproduktionsbolag.

Eventuella avslut dröjer. I varje steg ska någon – de eller jag – fatta ett affärsriktigt beslut och sannolikheten att båda parter i slutändan är överens är låg. Ett av bolagen, som redan har avböjt, var förvånade över sitt eget intresse – de agerar normalt på en annan nivå (filmer baserade på böcker av Lars Kepler med internationell lansering). Att sätta sig ner med en egenutgiven debutant har aldrig hänt tidigare. ”Okej”, sa jag.

Uppföljaren

Thriller nummer två är ett WIP (Work In Progress) där jag tar mig tid att skriva. Just nu har jag kommit ca 1/4 i processen fram till publicerbart manus. Att sedan få ut boken tar sin tid det också, särskilt om det sker genom ett etablerat förlag som ofta har perspektivet 12 månader.

Samtidigt med skrivandet lägger jag om det mesta i tillvaron (boende, arbete, livsfokus). Ett paradigmskifte av samma dignitet som när jag för snart 18 år sedan klev in genom grindarna till regementet KA1 i Vaxholm för en värnplikt som kustjägare. Dessutom har jag fokus på mental och fysisk återställning efter ett decennium av tuffa perioder.

Detta inverkar även på frekvensen i bloggandet och hur mycket kraft jag lägger på analys av krisberedskap och samhällets sårbarheter, vilket vissa har noterat (även andra ställningstaganden ligger bakom).

Stridsbåt 90H i riktning söderut. Fotograferat från tältet.

Jag vill tacka alla läsare för hjälpen med att sprida ordet om boken. Utan er hade den aldrig nått en så stor läsekrets. Jag hoppas ni vill vara med på tåget när det är dags igen längre fram.

Du som ännu inte har läst Operation Nordvind men som är intresserad, klicka för att läsa mer. Det går att provläsa de första 130 sidorna i boken och att provlyssna 5 minuter när Reine läser. Köplänkar finns till höger.

/Kaj

1 år med Operation Nordvind – tillbakablick och fortsättning. Kaj Karlsson, författare till Operation Nordvind om ett terrorattentat i Sverige.

Igår söndag avslutades bokmässan efter tre dagar. Arrangemanget lämnade en hel del att önska, för att vara diplomatisk, men medförde också möten med trevliga utställare, författare och besökare.

Örebro har två riksgymnasier för döva och hörselskadade vilket märktes både bland utställare och besökare. Det ställdes frågor kring funktionsnedsättningar hos karaktärer i böcker (bilden ovan) eller hur vi hörande definierar skillnaden mellan döv och hörselskadad.

Operation Nordvind sålde bra – bättre än under bokmässan i Göteborg sett till antalet besökare – men att sälja böcker är aldrig det enda syftet och vinst blir det inte. I praktiken betalade jag netto åtta tusen kronor för att stå i en sliten gymnastiksal i Örebro i tre dagar. Uselt som affärsbeslut men bra för att visa upp sig mot branschen och nya läsare samt inte minst knyta kontakter. Dessutom ett betydligt bättre sätt att bruka pengarna jämfört med betalda annonser.

Montern delades med (Per) Lennartsson Publishing som bland annat gett ut dikter av konstnären Thomas Wahlström och kåserier av Hasse Lindell. Även dessa författare närvarade under mässan och signerade böcker. Vi hade många trevliga samtal i montern mellan de glesa besöken.

Antalet besökare lämnade en del att önska. Skälet är förmodligen ett dåligt förarbete av arrangörerna i kombination med för hög inträdesavgift (nästan i nivå med mässan i Göteborg som är avsevärt större).

Bilder och reflektioner från Bokmässan i Örebro 2012. Kaj Karlsson, författare till Operation Nordvind om ett terrorattentat i Sverige.

Jag hoppas ni har haft en bra påsk. Själv spenderade jag helgen vid havet – svalt och blåsigt vilket bygger karaktär.

Kommande helg 13-15 april är jag på Bokmässan i Örebro som i år hålls i Conventum Arena. Den håller öppet

Fredag 09.30-17.00
Lördag 09.30-17.00
Söndag 09.30-16.00

Jag delar monter 129 (klicka på bilden ovan och förstora) med Lennartsson Publishing som gett ut Fredskockarna och är aktuell med flera böcker, inte minst inom Piudix-serien. De kommer att säljas till mässpriser tillsammans med min technothriller Operation Nordvind (inbunden och CD).

Kom gärna förbi!

PS. I augusti kommer Operation Nordvind som pocket. D.S.

Bokmässan i Örebro 13-15 april 2012. Kaj Karlsson, författare till Operation Nordvind om ett terrorattentat i Sverige.