Alicio i Underlandet

1-årsjubileum

2005-08-29T17:18:00.000+02:00

Idag är det 1 år sedan den här bloggen startade.

Fokus har legat på att kommentera internationella och svenska nyhetshändelser och politik, samt rapporteringen i media med personliga reflektioner ur ett liberalt perspektiv. De frågor som intresserar mig (och troligen de flesta demokratiskt sinnade personer) mest är kampen mot diktatur och värnandet om demokratin och demokratiseringen av förtryckarsamhällen; kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intoleranta ideologier oavsett vem eller vilka som uttrycker dem och oavsett mot vem eller vad de är riktade; kampen mot terrorism samt kritik och ifrågasättande av politiskt, religiöst och kulturellt förtryck och hur alla dessa frågor speglas i svensk och internationell politik.

Otroligt värdefulla är alla konstruktiva kommentarer och mail från läsarna, som utgjort den största sporren att fortsätta. Många delar intresset för ovannämnda frågor. Jag är glad att bloggen och det jag skrivit har uppmärksammats i media (TV, radio, dagstidningar), har fått bra placeringar i bloggundersökningar (en av de fem "mest inflytelserika politiska bloggarna" i maj 2005 enl. SVT, och en av de mest refererade svenska bloggarna enl. Media Culpa) och länkats till av eminenta skribenter och bloggar som jag respekterar högt. Det är särskilt roligt med tanke på all den tid som driften av en blogg tar i anspråk. Besöksfrekvensen har varit ständigt stigande, med i genomsnitt ca. 1800 sidvisningar och 950 unika besökare per dag fram till semestern.

Skrivandet kommer att gå på sparlåga en tid, och jag rekommenderar läsarna att besöka källorna i min vänsterkolumn så länge. På återseende!

Israels strategi för framtiden och palestiniernas alternativ

2005-08-22T12:57:00.000+02:00

Jag hinner inte skriva mycket under den närmaste tiden, men kan rekommendera nedanstående artikel om framtiden för Gaza och för relationerna mellan Israel och palestinierna.

Efter att den palestinska sidan tackade nej till de förhandlade fredsförslagen år 2000 och startade sin intifada, har Israel nu tvingats att ensidigt lägga grunden för en framtida lösning. Den kommer att innebära att palestinierna vinner långt mindre än de skulle ha gjort om de uppfyllde kraven på förhandlingar i FN:s resolution 242 och i Färdplanen. Personligen har jag alltid förespråkat ett tillbakadragande av trupper från Gaza-remsan när terrorn upphör, men inte en etnisk rensning av den judiska befolkningen där. Istället borde den judiska minoriteten i Gaza inlemmas i en framtida palestinsk stat under palestinskt säkerhetsansvar. Det hade varit genuin fred och samlevnad, och ett test för palestiniernas påstådda vilja att skapa en demokratisk stat som ska leva i fred bredvid Israel. De palestinska kraven på att få upprätta en apartheidstat, endast befolkad av palestinska araber och utan besvärande minoriteter har nu fått gehör, och ses av folkmordsgruppen Hamas som första steget mot en islamistisk shariastat i hela området, inkl. på Israels ruiner. Deras terror kommer att fortsätta. Stängslet runt Gaza blir nu en barriär mellan det mångetniska, mångkulturella demokratiska Israel (som består av 20% israeliska araber) och det militanta apartheidsamhället i Gazaremsan.

Kolumnisten Charles Krauthammer, som också skriver i Washington Post, har en mycket viktig artikel om vad som ska hända härnäst. Han stödjer tillbakadragandet, men påpekar att det inte ska göras fler israeliska eftergifter nu, och att det nu är upp till palestinierna att börja uppfylla sina förpliktelser i Färdplanen om bl.a. avväpning av sina terrorister. Han ger också förslag på en israelisk strategi framöver, och definierar det val som palestinierna nu står inför. Inledningsvis en avväpning av terrorgrupperna. Nedanstående bör läsas av alla som är intresserade av kriterierna för en fredlig lösning i Mellanöstern:

---
"WASHINGTON -- Det israeliska övergivandet av Gaza är ett tillbakadragande i förtvivlan. Till skillnad från eftergifterna i Oslo 1993, så låtsas man inte ens som om man skulle få något i gengäld från palestinierna. Trots detta är denna ensidiga åtgärd både korrekt och nödvändig. Israel har ingen fredspartner. Mahmoud Abbas har ingenting att erbjuda och har inte erbjudit någonting. Och utan en fredspartner finns det bara en enda logisk policy: skaffa förnuftiga försvarslinjer och förbered för en lång väntan.

Gaza har helt enkelt varit ett brohuvud för mycket: alltför avlägsna och alltför små bosättningar för att rättfärdiga den enorma psykologiska och materiella kostnad som försvaret av dem innebär. Genom tillbakadragandet från Gaza kvarstår den första verkliga självständiga palestinska staten – okontrollerad och väldigt militant – men en stat från vilken Israel är skyddad genom stängsel.

Om Israel kan slutföra sitt stängsel på Västbanken kommer landet att ha upprättat en balans och i stort sett ha avskaffat terrorism som en regelrätt och pålitlig attackmetod, eller som ett strategiskt vapen. Detta kommer att lämna palestinierna med ett tydligt val: att fortsätta med deras bedrövliga militantism utan några som helst utsikter till seger eller att äntligen acceptera den judiska staten och nå en uppgörelse.

Det är Israels strategi. Det finns två problem med den: raketerna och omvärlden.

Det första problemet består i att ett stängsel skyddar mot terroristinfiltration men inte mot raketer. Palestinierna har i flera månader skjutit raketer från Gaza in i själva Israel. Raketangreppen är tillfälligt stoppade, men med möjligheten att smuggla in vapen från Egypten och utan några israeliska patruller som letar efter dem så kommer attackerna att återupptas och bli mycket värre.

Så vad ska man göra? Något som Israel borde ha gjort för länge sedan: aktiv och oupphörlig avskräckning (deterrence). Israel borde göra klart att i framtiden kommer varje avfyrad raket från palestinskt territorium omedelbart utlösa ett mekaniskt automatiskt svar med avfyrning av fem israeliska raketer tillbaka. Det behövs ingen mänsklig inblandning i denna cykel. Varje palestinsk raket som landar i Israel utlöser omedelbart sensorer som aktiverar förinställda avfyrningsramper. Varje palestinsk terrorist som avfyrar en raket kommer att veta att han egentligen utlöser sex stycken: en palestinsk och fem israeliska.

Israel avgör hur de fem svarsraketerna skulle förprogrammeras. Kanske tre riktas mot den [palestinska] avfyrningsplatsen och dess omgivningar, och två mot fördefinierade militära och strategiska mål hos de palestinska milisgrupperna.

Denna nya policy skulle motsvara Amerikas avskräckningspolicy om ”Massiv svarsattack” under Kalla kriget, men på en avsevärt mer ofarligt sätt. Den amerikanska policyn var i mångt och mycket teoretisk, men tillräcklig för att ryssarna skulle dra sig ur den kubanska missilkrisen. I Gaza är detta allt annat än teoretiskt. När Israel väl har lämnat finns det inget sätt att oskadliggöra raketerna. Avskräckning är allt som återstår. Efter ett antal uppvisningar [av denna policy] kommer palestinierna att stoppa sina terroristiska raketavfyrare.

Det andra problemet är omvärldens reaktion till tillbakadragandet från Gaza. Istället för att ge Israel credit för denna djupt uppslitande åtgärd så ställs nu krav på ännu fler eftergifter. Från Israel. Tidningen The New York Times kallade Gaza-reträtten för ”bara början” och förkunnade högljutt att Ariel Sharon ”måste förvarnas” om att en reträtt från Västbanken måste komma härnäst.

Detta är dårskap. Föreställningen att palestinierna skulle kunna lockas till att sluta fred om bara Israel gjorde fler eftergifter och tillbakadraganden har kategoriskt motbevisats av historien.

Vi talar inte om antik historia här, utan om de senaste 12 åren. Under Osloprocessen gjorde Israel massiva och nära suicidala eftergifter. Man väckte liv i PLO igen, installerade Yassir Arafat vid makten i Västbanken och Gaza, tillät honom att beväpna milis efter milis för att slutligen, vid Camp David år 2000, erbjuda honom historiens första palestinska stat, med ett delat Jerusalem och fullständigt israeliskt tillbakadragande från 95% av de tidigare ockuperade områdena, och genom att ge upp delar av sitt eget territorium så att palestiniernas skulle kunna bli sammanhängande.

Hur besvarades dessa eftergifter? Med ett bestialiskt terrorkrig som dödade 1000 israeler och skadade tusentals andra.

Tillbakadragandet från Gaza är inte början utan slutet. Förutom någon möjlig evakuering av isolerade avlägsna bosättningar på Västbanken så är detta slutet på eftergiftspolitiken för Israel. Och det är början på en ny era präglad av ansträngningar att se om sitt eget, och av separation i vilken Israel tillförsäkrar sin säkerhet genom befästning, byggande av barriären, realism och tålmodigt väntande. Inte genom eftergifter.

Tålmodigt väntande på de första genuina palestinska eftergifterna någonsin. Väntande på att palestinierna ska hålla sina löften att erkänna Israel och att avsäga sig terrorism som de högtidligen gav i Oslo och som de helt fräckt bedrog. D e t är nästa steg. Utan det så kommer ingenting att hända mer. "
---

Veteran sopar golvet med TT

2005-08-15T16:21:00.000+02:00

Efter ett litet sommaruppehåll utan internetuppkoppling är det roligt att vara tillbaka vid tangenterna. Skrivandet kommer att vara sporadiskt, då jag är borta vid flera tillfällen under den närmaste perioden. Jag hoppas att alla har haft det bra trots ett osäkert väder i Sverige.

Det passar bra att börja med en glad nyhet för alla dem som följer Tidningarnas Telegrambyrås verksamhet. Igår skrev nämligen Anders H Pers, som suttit i TT:s ledning i 11 år, och som styrelseordförande för organisationen i 6 år, en djupt kritisk debattartikel i Aftonbladet om byråns ensidighet i Mellanöstern-rapporteringen. Han uppmärksammade också instämmande den kritik som bl.a. bloggar riktat mot TT:s förvrängningar. Anders H Pers, som bättre än någon kunnat följa TT:s förfall och politisering beklagar att byråns ledning hittills valt att strunta i kritiken, och uppmanar den nu att styra upp verksamheten:

Tv och de stora tidningarna har egna experter i Jerusalem, och DN:s Lotta Schüllerqvist berättade i onsdags för ett fullsatt Konserthus att jobbet inte är lätt. Men för de allra flesta som läser tidningar är TT den viktigaste nyhetskällan. Landsortstidningarna har inte råd att hålla sig med specialister som kan genomskåda glidningar och komplettera ensidiga TT-texter med egen sakkunskap och egna kontakter. Därför är TT:s främsta uppgift att skriva så opartiskt och klargörande att nattredaktörer från Norrbotten till Skåne kan lita på texterna och med gott journalistiskt samvete skicka dem vidare till läsarna.

TT har inte alltid klarat det provet. TT har fått kritik för att skriva ensidigt och glidande, förvrida telegram från nyhetsbyråer som TT samarbetar med. Det finns bloggar som kritiserar TT. Ibland har TT gett kritikerna rätt. En lundensare som heter David Lecerof skickade i juli ett kritiskt e-brev till TT:s styrelse om TT:s hantering av Israel-nyheter. Men han har inte fått något svar ännu.

TT:s styrelse består av redaktörer och direktörer från Aftonbladet, Bonniers, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Upsala Nya Tidning och Gefle Dagblad. Styrelsen ansvarar för verksamheten, produkten. De närmaste veckorna har den styrelsen särskilt goda skäl att bevaka TT:s rapportering från Mellanöstern. För vår skull som fortfarande prenumererar och hoppas att sanningen inte ska offras.

Anders H Pers, Ledamot i TT:s styrelse 1985–96 och ordförande 1990–96. Huvudredaktör och vd i VLT 1978–96. Satt också en stormig tid ordförande i TV4.

Semester

2005-07-25T14:50:00.000+02:00

Jag önskar alla en fortsatt skön sommar!

Under de närmaste veckorna kommer jag att fortsätta att skriva, men mer sporadiskt, och därför kommer kommenteringsfunktionen tidvis att vara avstängd. Under tiden rekommenderar jag att kika på bloggarna i min vänsterspalt.

På återseende!

TT:s rubrikterror

2005-07-24T13:00:00.000+02:00

Två palestinska terrorister från Aqsabrigaderna respektive Al-Qudsbrigaderna mördade ett israeliskt par i Gazaremsan igår kväll. Dessförinnan hade också en palestinsk självmordsbombare stoppats inne i Israel. TT skrev en kort notis igår kväll, som inte skickades ut i det normala "paketet" eller till webredaktionerna. Därför publicerades endast ett referat av texten i en enda svensk tidning: Aftonbadet. Gärningsmännen "rapporteras" ha varit palestinier, skrev TT. Det vore ju nämligen hemskt ovanligt.

Imorse kom dock Tidningarnas Telegrambyrå med ett längre telegram om gårkvällens och nattens händelser baserat på AFP, som gick ut till Sveriges alla tidningar. Gissa vad rubriken blev?

"Två palestinier dödade".

De som TT manipulativt kallar "palestinier" i rubriken är inte civilpersoner, utan de ovannämnda två terrormördarna, som själva dödats efter attacken! Deras död var tydligen viktigare än deras mordoffer eller den stoppade självmordsbombaren, och fick därmed plats i rubriken. Läs mer om detta hos TT-kritik, och ställ er frågan om Sverige inte förtjänar en opartisk nyhetsbyrå.

TT fömedlar också AFP:s sammanställning av antalet dödade i intifadan, och skriver:

Sedan den palestinska intifadan inleddes för fem år sedan har 4 808 människor dödats enligt AFP:s statistik. De flesta har varit palestinier.

Det är inte så konstigt att "de flesta" dödade är palestinier, eftersom alla terrorister, inkl. självmordsbombare, räknas in i statistiken. AFP skrev:

The bodies of Tariq Yaseem, 21, an Al-Aqsa member from Gaza City and of Yahya Taha, 22, a militant from Al-Quds from the southern Gaza town of Rafah were later handed over to Palestinian medics.

Their deaths brought the total toll to 4,808 since the Palestinian intifada began in September 2000, according to an AFP count. The vast majority of the casualties have been Palestinians.

Intima förhållningsregler

2005-07-23T13:30:00.000+02:00

I alla religiösa doktriner - judendom, kristendom, islam, buddism - kan man hitta lustiga företällningar och regler. Många är dem som bekänner sig till en religion, men som irriterar sig på regler som gör anspråk på att styra vårt vardagsliv (tipstack till Ixnay):

En fråga om intimhygien.

Varning till kattägare (scrolla ned till fråga nr. 450).

Varning till män som bär röda och gula kläder.

Vänsterns resa från förnekelsetill fantasier om Moder Teresa-terroristen

2005-07-23T10:20:00.000+02:00

Före 11 september 2001 dominerades alla debatter med extremvänstern av dess förnekelse av terrorism. Ändamålet helgade medlen. Man upprepade den moraliskt befriade lögnen om att "den enes terrorist är den andres frihetskämpe", och att begreppet terrorist var en subjektiv stämpel som sattes på den förtrycktes frihetskamp av mer mäktiga imperialister. Att verkligheten visade att det egentligen handlade om fanatiska, demokratihatande mördare som attackerar värnlösa män, kvinnor och barn doldes i revolutionsretorik.

Några år efter den islamistiska massakern på USA:s östkust, efter attacker mot semesterorter eller restauranger på gatorna i västvärlden där även oskyldiga "vänsterintellektuella" kunde drabbas, började vänstern successivt acceptera att terrorism existerar. Efter bombningar av institutioner som FN och Röda Korset eller avrättningar av hjälparbetare började extremvänsterns lögner krackelera. Det blev uppenbart att det inte endast var israeler som drabbades, vilket vänstern i decennier hade bortförklarat med att Israels ofrivilliga "ockupation" och bekämpning av terror skulle vara grundorsaken, istället för en konsekvens av den. Man kunde ana en vänsterglasnost.

Myten om den "fattiga, desperata" terroristen höll inte längre för granskning. Det gick inte att förneka att de flesta terrorgrupper leddes av miljonärer eller välutbildade akademiker, samt att de levande bomberna, enligt vetenskaplig forskning, bestod av välanpassade, hjärntvättade och oftast religiöst fanatiska ungdomar ur övre medelklassen. Den kvinnliga palestinska advokaten och medlemmen i Islamiska Jihad, Hanadi Jaradat, som sprängde sig själv och 21 israeler i luften och som sedan hyllades på Historiska muséet i Stockholm gick inte att framställa som den fattiga traslappen från u-världen. Det blev omöjligt att bortförklara att den överväldigande majoriteten av massmördarna var indoktrinerade med en fascistisk ideologi - islamismen. En perverterad hatideologi som hyllar massmord, piskar upp en paranoid offermentalitet och som predikar att en religion är mer högtstående än andra och därför skall påtvingas omvärlden. Ett tankesystem som gör det till "religiös" plikt att utkämpa ett globalt krig (jihad) mot alla som inte delar dess vision av ett rättroget världsherravälde under shariaförtryck, och att de otrogna eller de egna avfällingarna förtjänar att dö.

Men nu när fantasin om den "fattige" terroristen äntligen kunnat dumpas på de förkastade vänstermyternas sopberg har det skett ett frenetiskt omprövningsarbete bland terrorapologeterna. Det allra senaste är uppfinningen av Moder Teresa-terroristen.

Enligt denna teori accepteras faktumet att terrorister inte är fattiga eller desperata. Däremot hävdar vänstern nu att de nya Robin Hood-terroristerna blivit så förgrämade och indignerade över den fattigdom som andra utsätts för, så att de är beredda att massmörda oskyldiga och begå självmord för deras skull. Av ädla filantropiska skäl och utan ideologiska eller fundamentalistiskt religiösa motiv.

Yippii! Vänstern har överlevt ännu ett påtvingat paradigmskifte. Men samma frågetecken som kunnat användas för att punktera tidigare vänstermyter kvarstår: varför har inte de rika eliterna i de flesta afrikanska länder hemfallit till terrorism för sina fattiga landsmäns skull? Varför har inte Bill Gates eller Bob Geldof gått och sprängt Wall Street, istället för att skänka miljoner till fattiga? Varför har vi inte ännu sett engagerade aktivister från Lutherhjälpen eller Läkare utan Gränser med sprängbälten runt midjan?

Svaret är att vänstern fortfarande blundar för den totalitära dödskultsideologi som får individen att ta steget från "ilska" eller "indignation" till att mörda de oskyldiga. Samt att "ilskan" inte är grundad i en strävan efter socialistisk utopi eller ett demokratiskt rättvisesamhälle. Man vägrar se att ilskan bottnar i ett indoktrinerat brinnande hat mot den del av mänskligheten som inte accepterat fanatikernas perverterade tolkning av islam som universellt rättesnöre för livets alla aspekter.

Extremvänstern fortsätter precis som tidigare att förneka totalitarismen. Den som litar på dem som, under bara det senaste seklet lyckats blunda för både kommunismens ondska och terrorismens existens, begår ett livsfarligt misstag.

UPPDATERING 23/7 kl. 17.00

Dick Erixon beklagar att många ledarsidor gråter krokodiltårar över terroristerna.

Riktade tillslag i Israel och London

2005-07-22T19:26:00.000+02:00

Det islamistiska terrorkriget mot Londons civilbefolkning fortsätter, och kommer sannolikt att pågå under överskådlig tid. CNN rapporterar att cykeförsäljningen skjutit i höjden och människor är helt naturligt rädda.

Jag noterade hur rapporteringen om nedskjutningen av en man i London idag såg ut i Sverige. TT skriver att en "man misstänkt för 'direkt inblandning' i terrordåden i London sköts på fredagen ihjäl av polis". Jämför detta med hur TT beskrev Israels tillslag mot beväpnade Hamas-terrorister i färd med att angripa Israel i förra veckan (notera de fetstilta orden): "Israel har återupptagit sina kontroversiella "riktade mord" mot efterlysta palestinier och har tagit död på sju medlemmar av Hamas de senaste dagarna. En åttonde föll offer för en krypskytts kula i södra Gaza på söndagen."

I motsats till London-telegrammet förekommer inte ordet terror någonstans och Israels insats kallas "mord". Vilka är då skillnaderna och likheterna? Det finns skillnader eftersom det handlar om två olika fall, men de motiverar inte skillnaden i terminologi. Till skillnad från Israels tillslag i Gaza, där man inte har egen polis, befann sig denna man i London och vägrade att lyda order att stanna. Istället försökte han ta sig ombord på ett tunnelbanetåg med risk för att spränga sin eventuella bomb. London-polisen har instruktioner om att "skjuta för att döda". När polisen väl fick stopp på honom skjöts han ändå ihjäl av rädsla för en eventuell explosion.

Vid israeliska tillslag är man tvärtom säker på att det handlar om en terrorist. Det är ökända efterlysta medlemmar av ex. Hamas - oftast redan med många israelers liv på sitt samvete - som under längre tid före ett tillslag är föremål för spaning. Mannen i London var en civilperson, och det var troligen omöjligt att veta om han bar på en bomb. I motsats till detta definierar Hamas-medlemmarna sig själva som en dödlig fiende till Israel och har svurit att genom attacker mot civila utplåna landet. Eftersom den palestinska myndigheten, i brott mot internationell lag och mot gällande avtal i Färdplanen, sagt sig vara ovillig att gripa terroristerna, deras ledare och planeringsansvariga, tvingas istället Israel ingripa. En stor israelisk räd, som också förekommer, är oftast mer farlig för civila och för soldaterna än ett riktat tillslag mot måltavlan från luften eller med krypskytt på marken (precis som i fallet ovan).

När måltavlan för tillslaget är en terrorist som är på väg mot Israel med en sprängladdning runt midjan eller med raketer som i fallet ovan, eller om han är i färd med att samordna och ge sina män order om en terrorattack i Israel så är fallet minst lika brådskande som det vi såg i London.

Så varför kallar TT Israels riktade tillslag mot ankommande terrorister för "mord", men inte den brittiska operationen i vilken mannen i London skjöts ihjäl med skott mot huvudet, fasthållen och liggande på marken? Och varför nämner TT (med rätta) att London-mannen är misstänkt för ett terrordåd, medan inga terrormisstankar nämns om Hamas-männen, som framställs som om de vore civila "efterlysta palestinier"?

I själva verket finns det långt fler paralleller mellan de båda fallen, än det finns skillnader. Och skillnaden är att brittisk polis är besluten att stoppa terrorn, medan palestinierna uppmuntrar den. Istället för att riskera dussintals människors liv och i bästa fall lyckas skjuta ihjäl terroristen inne i en israelisk buss, eller riskera att inte upptäcka honom i tid, så görs samma jobb innan bombaren hunnit in i stan.

Oavsett likheter eller skillnader, så är Israels likvidering av terrorister helt laglig enligt internationell lag:
Harvard-professorn i juridik Alan Dershowitz förklarar det rättsliga läget: i The Globe and Mail och i artikeln "Lagligt att döda terrorister".
Ralph Peters skriver i Wall Street Journal om tillslaget mot Hamasledaren Shehadah.
Times of London kritiserar ett riktat tillslag som gick snett, men slår fast att tillslagen är helt legitima som metod mot terrorister.

Den "demokratiska" palestinska myndigheten...

2005-07-22T00:06:00.000+02:00

Jerusalem Post rapporterar (via LGF):

Det paletinska journalistfacket i Gaza-remsan instruerade på tisdagen lokala reportrar och fotografer att avstå från att bevaka sammanstötningarna mellan Hamas och den palestinska myndighetens säkerhetsstyrkor.

I ett uttalande sade facket, som kontrolleras av medlemmar i det styrande Fatah-partiet, att "de bilder som vissa journalister förmedlar till den internationella och lokala opinionen inte gagnar det palestinska folkets kamp för befrielse och självständighet." [Pressfrihet är det däremot inte så noga med / Alicios anm.]

Det varnade journalister för att fortsätta att rapportera om "de olyckliga striderna så att de inte förvärrar situationen."

Facket varnade för att den som bryter mot dess instruktioner får ta de personliga och rättsliga konsekvenserna av sina gärningar.

Räkna inte med några längre telegram från TT. Utöver sympatiska rapporter om "frihetskampen" mot israeliska civila då.

Ahlmark om totalitarismen och dess förnekare

2005-07-21T23:53:00.000+02:00

Per Ahlmark har alltid en given plats i min ödmjuka blogg. Den som inte har läst hans senaste kolumn, om det som drev London-bombarna och det som driver deras apologeter, bör göra det: Kommunism, nazism och nu islamismen.

[Den iranske islamkännaren och författaren Amir] Taheri förklarar nu varför det inte fanns mycket för [den mördade holländske regissören Theo] van Gogh att diskutera när han hotades till livet av en beslutsam islamist. Fienden vill inget speciellt som man kan förhandla om. ”Han vill helt enkelt ta full kontroll över ditt liv, diktera varje rörelse du gör dygnet runt, och om du vågar motstå honom följer han sin gudomliga kallelse och dödar dig.” [...]

Men de som dras till Usama bin Ladin anser att den västliga civilisationen har sjunkit så djupt ner i en gyttja av korruption att människor där inte orkar höra sakskäl. De måste i stället skrämmas till omvändelse och underkastelse. [...] Islamismen är en både utopisk och apokalyptisk ideologi. Den utlovar en värld styrd av Gud genom islam. [...] Den leder ofrånkomligt till ett dödande så omfattande att metoderna börjar likna folkmord. [...]

Professor Hjärpes specialitet är att förneka totalitarismen. På hösten 1989 försvarade han i Stockholms tingsrätt intensivt den nazistiska radiostationen Radio Islam. Han vägrade se att Ahmed Ramis agitation upprepade Tredje rikets hat och slagord. Hjärpe ville frikänna Rami, som därefter dömdes till fängelse för hets mot folkgrupp. Nu fortsätter han att tjusa till motiv och bakgrund för andra barbarer, vilka när som helst, och var som helst, plötsligt kan börja massakrera oskyldiga människor.

Femtekolonnare

2005-07-21T23:03:00.000+02:00

Bild.

Läsvärt om amerikanska HD och London

2005-07-21T08:23:00.000+02:00

Blir någon förvånad om det skulle framkomma att den svenska mediabeskrivningen av den av president Bush nominerade domaren till Högsta Domstolen, John Roberts, är tagen ur luften?

Det är i alla fall vad som framgår av Mathias Sundins granskning, som visar att Roberts uttryckligen avstått från - och inte ansett sig ha rätt - att ta ställning mot aborter. Stockholm Spectator kommenterar också saken.

Missa inte heller Spectators rapport om vad som beskrivs som den svenska "kopplingen" till London-attackerna: en av organisatörerna av massmordet reste 1999 till USA för att sätta upp ett träningsläger för al-Qaida. Han åkte tillsammans med en svensk man som beskrev sig själv som "torped för Osama bin Laden", och som i en intervju har sagt sig vilja mörda president Bush.

UPPDATERING 21/7 kl. 23.32

Otto Praline på vänsterbloggen Tryckfrihet inger hopp. Han kommenterar Åsa Linderborgs påståenden att Sverige är relativt säkert från terror därför att vi inte har trupper i Irak:

Absurditeten i hennes resonemang skulle [bara] ha varit motbjudande om det inte vore för den snöpliga ironin i den nyhet som kom samma dag som hennes drapa publicerades. En brittisk tidning [Times of London] rapporterar att myndigheterna är intresserade av en svensk man av libanesiskt ursprung som kallat sig "bin Ladens torped". Han har varit inblandad i brottslighet tidigare, och har utretts för terrorkontakter under de senaste åren.

Louise P skjuter också punktering i Åsa Linderborgs inlägg.

LUF i Irak: "Någon som hojtade om rasism?"

2005-07-20T23:57:00.000+02:00

LUF:s ordförande Fredrik Malm har rest till det befriade men terrorutsatta Irak för att på plats följa utvecklingen, och han vittnar om människors framtidstro mitt i vardagens vedermödor. Från det område som ibland kallas civilisationens vagga, tar han sig också tid att besvara en upprörd replik i Göteborgs-Posten skriven av Ali Esbati och Thaher Pelaseyed. Dessa herrar förkastade Fredrik Malms manifest till stöd för de demokratiska krafterna i arabvärlden.

Homosexuella i Irantvingas till könsbyte

2005-07-20T21:11:00.000+02:00

Dick Erixon skriver idag om hur två tonårskillar avrättades genom hängning av den islamiska regimen i Iran igår, pga att de var homosexuella.

Den enda räddningen för homosexuella i Iran idag för att undgå risken att dömas till döden är antingen att dölja sin livsstil, eller att byta kön. Det senare är nämligen tillåtet. Ayatollah Khomeni gav ut en fatwa som tillät könsbyte, och den islamiska republiken sponsrar en del av ingreppet. Det görs fler än sju gånger så många könsbyten i Iran som i Europa.

Den arabiska nyhetskanalen Al-Arabyia framställer denna allt vanligare desperata "lösning" för homosexuella som något positivt i ett reportage med engelsk text (alternativ länk här). För alla dem - majoriteten - som inte är transsexuella måste det vara ett fruktansvärt val mellan pest och kolera.

Arbetarklass med sexsiffrig månadslön?

2005-07-20T15:07:00.000+02:00

Johan Ingerö ifrågasätter vänsterns syn på Dagens samhällsklasser.

UPPDATERING 2O/7 kl. 16.40

Ingerö kommenterar bl.a. gårdagens DN-kolumn som ställde frågan:

Helle Klein, s-märkt politisk chefredaktör på Aftonbladet som skriver ledare om giriga direktörer och om klassklyftor men som själv lyfter en sexsiffrig månadslön, är hon arbetarklass?

Vatikanen upplever terrorhot

2005-07-20T09:26:00.000+02:00

Sydsvenskan rapporterar att Vatikanen har avbokat Malmö Symfoniorkesters planerade framförande av ett rekviem till minne av terrroffren. Det skulle nämligen ha kunnat uppfattas som ett "ställningstagande" (tipstack: Rickard G):

Malmö symfoniorkester tvingas ställa in turnén till Vatikanen på grund av terrorhot. Det verk som skulle uruppföras är tillägnat terrorns offer. Efter bombattackerna i London vågar inte Vatikanen låta MSO spela.
– Det är så jättetråkigt. Våra hjärtan blöder, det är inte vi som har valt att ställa in, säger Eva Claeson, marknadschef på Malmö symfoniorkester.

Konserten i Peterskyrkan skulle ha avslutat en stor sakral körfestival i Vatikanen. I lördags meddelade den tyska arrangören Media & Eventservice via sin agent Sabine Kierdorf att evenemanget ställs in. I ett brev till Malmö symfoniorkester skriver hon: ”Vatikanen har på grund av de aktuella omständigheterna beslutat att inte kommentera terrorattackerna offentligt. Att uppföra detta rekviem till minne av terroristernas offer skulle ha tolkats som ett offentligt ställningstagande.”

Ska inte kyrkan osjälviskt stå på de drabbades sida i ur och skur, även om det innebär risker?

UPPDATERING 24/7 kl. 14.17

Vatikanen dementerar uppgifterna ovan, och säger att orsaken är tekniska skäl.

Reuters betvivlar rapport om antalet döda i Irak

2005-07-20T00:07:00.000+02:00

Organisationen Iraqi Body Count har släppt en rapport om antalet tragiskt dödade civilpersoner i Irak från mars 2003 till mars 2005. Den totala siffran motsvarar ungefär FN:s beräkningar, och uppgår till knappt 25 000 människor. Iraks befolkning är 25 miljoner.

Merparten av antalet civila dödsoffer - 45% - stod terroristerna (9,5%) och "kriminaliteten" (36%) för, och den andelen ökade. Den amerikanska militären stod för 37% - främst under konfliktens inledning. Rgrblog ifrågasätter bl.a. denna uppdelning i kategorier. Reuters betvivlar undersökningens resultat och menar att rapporten troligen underskattat andelen dödade i terrorn, som är "förvånansvärt lågt":

Detta ser inte ut att överensstämma med situationen på marken, där rebellernas våld är omfattande. [...] Undersökningen verkar inte heller ha registrerat den fullständiga förödelsen som rebellernas bilbombningar orsakat. Under de senaste 18 månaderna har hundratals självmordsbomber sprängts runt om i landet, och kostat minst 2 000 människor livet.

På bara ett och ett halvt år, till skillnad från rapportens två år, skulle alltså enbart bilbomberna ha orsakat 8% av rapportens siffra över civila terroroffer. Detta utan att räkna med all annan terrorism, som enl. studien 'endast' skulle ha orsakat 9,5% av dödsfallen totalt.

USA och den irakiska regeringen betonade att man försöker undvika civila skador, medan terroristerna gör civila till avsiktliga måltavlor. Under invasionsfasen dödades 7 500 civila totalt i striderna mellan koalitionen och Saddams militär samt terrorister. Antalet civila dödsoffer fördubblades år 2 jämfört med år 1 efter invasionen. Tänk vad många liv som hade kunnat räddas om inte Baath-lojalisterna och jihadisterna fått uppmuntran och resurser från grannländerna och från sympatisörer i västvärlden? Då hade kriget kanske kunnat upphöra snabbare, trupperna lämna tidigare, och sjuttontusen oskyldiga människor överleva för att få se ett Irak - äntligen befriat från tyrannen Saddam Hussein.

Freivalds kritiseras; TT-aktivisterna censurerar

2005-07-19T19:41:00.000+02:00

Sveriges största parti riktar nu svidande kritik mot Laila Freivalds. Det gäller hennes utfall mot Israels försök att stoppa Hamas blodiga raketbeskjutning. Aktivisterna på TT:s utrikesredaktion väljer dock att ignorera kritiken fullständigt. Detta i motsats till deras heltäckande rapportering av både Freivalds och det lilla miljöpartiets riksdagsledamot Yvonne Ruwaidas utspel häromdagen.

Än en gång trovärdighet och balans.

UPPDATERING 20/7 kl. 22.20

När vår monopolliknande svenska åsiktsbyrå lägger locket på gällande kritik mot den förda politiken mot Israel och terrorismen, kan vi skatta oss lyckliga över relativt seriösa nyhetsbyråer som Reuters. Idag intervjuades exempelvis folkpartiets Cecilia Wikström, suppleant i utrikesutskottet, om beredskapen mot terror:

"I think that everything will change within Europe after the London bombings. Madrid was seen as a one-off, but now we see this is happening again," said Cecilia Wikstrom, a Swedish liberal member of parliament who even before the London attacks was arguing that EU anti-terrorism cooperation had stalled."Within the European Union we have to cooperate. We have to have the same kind of terrorism laws." [...]

"[The restrictions on security cameras] must change," said Wikstrom, the Swedish MP. "It's out of the question we can go on pretending we're a sort of neutral zone for terrorism. We're not any more."

"Ska vi titta på solnedgångarna?"

2005-07-19T08:03:00.000+02:00

Astronomer från NASA har hittat en planet som befinner sig i en värld med tre solar, berättar IDG. Planeten har fått namnet HD 188753 Ab.

På NASA:s websida kan man ladda ned en film som visar hur en solnedgång x3 skulle kunna se ut (kräver QuickTime).

Sasha hittar naturligstand-in för sin "Ali G"-figur

2005-07-19T07:37:00.000+02:00

Dibbuk har fler bilder som visar den slående likheten mellan den palestinske rapparen och avskedade bagagehanteraren Bassam "Arabic Assassin" Khalaf och Sasha Baron Cohens rap-skämt Ali G.

Sasha kan väl erbjuda honom ett jobb som stand-in?

TV-reportage 1999: bin Laden och Saddam samarbetar

2005-07-19T06:35:00.000+02:00

En journalist på ABC rapporterade redan 1999 att Osama bin Laden vände sig till "vännen" Saddam Hussein för att försöka köpa anrikat uran till al-Qaida. Kontakten skall ha påbörjats i Sudan. Sudanesiska statstjänstemän frågade representanter för Saddam Hussein om bin Laden kunde få uppehållstillstånd i Irak, och fick svaret att han var "välkommen i Bagdad".

Michael J Totten undrar varför detta reportage från 1999 har tystats ned? Varför har media fortsatt att låtsas som att samarbetet mellan Hussein och bin Laden vore en absurditet? Här är ett ljudklipp från TV-reportaget (med kommentarer ur ett radioprogram nyligen).

Jag har skrivit tidigare om Saddams kopplingar till andra terrorgrupper här.

Svensk muslim: så rekryteras potentiellaterrorister i svenska moskéer

2005-07-18T21:53:00.000+02:00

En läsare gjorde mig uppmärksam på ett mycket viktigt reportage i Studio 24 om hur ungdomar i svenska moskéer rekryteras till radikala islamistiska sekter såsom Hizb-ut-Tahrir och andra. Programmet presenterar en modig ung svensk muslim som berättar öppet om ett allvarligt och mycket långt gånget problem i svenska moskéer och församlingar. Han varnar för den undanskymda roll som de traditionella muslimska ledarna (mainstream) nu har, till förmån för saudiskinspirerade fundamentalister. Det är känt att dessa arbetar på att ta över moskéerna, med hjälp av wahabiska resurser från utlandet.

Den svenske kulturskribenten och poeten Mohamed Omar bor i Gottsunda utanför Uppsala. Han beskriver i sändningen hur svenska moskéer, som generellt sett leds av ganska frånvarande utländska imamer utan särskilt stort inflytande eller svenskakunskaper, infiltreras av islamistiska fundamentalister med fokus på ungdomarna. Dessa hjärntvättas sedan i flera steg i mer privata "studiecirklar", där de får lära sig att det förs ett "krig mot islam" och att de måste ta avstånd från och hata det svenska majoritetssamhället. De allra mest utsatta är ungdomar utan en stark tidigare förankring inom religionen. Dessa fångas omedelbart upp av islamisterna som i praktiken dominerar livet vid moskén. En stor del av kontakterna sker sedan via emaillistor och diskussionsforum.

Omar beskriver att detta sker i nästan varje moské, och att det finns ett stort antal islamistiska grupper i Sverige. Han menar att det enda sättet att bromsa utvecklingen är att ge de traditionella (mainstream-) muslimerna mer inflytande. Man behöver organisera ett veritabelt föreningsliv och mainstreamaktiviteter i moskéerna, samt ordna med svensk imamutbildning. Inslaget om London-attackerna börjar 18 min 40 sek in i måndagssändningen, och intervjun med Mohamed Omar börjar 28 min in. Se måndagssändningen här (tillgänglig i en vecka).

För att läsa några av de artiklar han har skrivit rekommenderas:
"Muslimer? Nej, bara terrorister":
"Rädda islam från islamisterna"
"Usama bin Ladin är deras idol"
"Islam för förtyckta och förtryckare"

Några lästips om terrorn

2005-07-18T15:30:00.000+02:00

Här är en samling länkar till läsvärda artiklar och blogginlägg om kriget mot terrorn - både seriösa och skämtsamma:

Sömnlösa nätter har ett lysande inlägg om TT:s primitiva propaganda, för att förringa faran från de dödliga palestinska luftangreppen med raketer: Qassamraketer är inte primitiva.
SvD har en kolumn om orsaken till terrorbarbariet: Underskatta inte ideologins roll.
Per T Ohlsson gör i Sydsvenskan en systematisk skärskådning av "argumenten" hos dem som kommer med ursäkter, och i en ledarartikel tar tidningen upp "brunvänsterns" stöd till "motståndet" i Irak.
Bloggen Fria Iranvänner berättar att svenska UD deltar i en konferens om "FN-reformer" organiserad av den iranska regimen i Teheran.
I tidningen Guardian kritiseras BBC för att kastrera språket genom att vägra kallas saker för dess rätta namn.
David Frum har satt ihop en lista över de krav som bör kunna ställas på alla fredligt sinnade muslimer.
Hos Friends of Democracy, som översätter irakiska bloggare, frågar Al Omari varför arabvärldens ledare fördömer dåden i London, men inte terrorbombningarna mot civila i Irak.
Media anser att det är lugnt i Mellanöstern, så länge som det bara är israeler som mördas. Och nyhetsbyrån Reuters bjuder in en palestinsk terrorist på personalfest. Honest Reporting berättar mer.
Den svenske bloggaren Jeffersson Smith har skrivit ett satiriskt inlägg - med tydligt språk och några smärre detaljfel - där han med bilder hjälper moonbats att definiera saker i deras omvärld. Han visar också upp en snygg T-shirt.
IsreallyCool ser likheter mellan den palestinskättade rapparen Bassam Khalaf (som HAX berättar om här) och rap-imitatören Ali G. Bloggaren noterar också att terrorister som tror att de är hårda mest ser ut att vara hårda i magen.

Satir: Bushs talskrivare

2005-07-18T13:47:00.000+02:00

Bloggen Sömnlösa nätter har en välgjord satir om president Bush, och om utmaningarna för hans talskrivare.

Oklart vad CMR står för

2005-07-18T13:09:00.000+02:00

SVT gav just Centrum Mot Rasism en ursäkt för att lägga skattemedel på en stor informationskampanj om sin verksamhet. Dibbuk berättar varför.