Fotocredd: id-iom på flickr

Vi i kyrkan är ju inte riktigt som dom där andra. Dom där utanför. Och dom där utanför är ju inte riktigt som oss. Vi i kyrkan.

För att vara krass så ligger det ju en del i det där. På både gott och ont. Samtidigt är vi vanliga människor allihop, med gåvor, brister och olika typer av hopp.

För egen del tror jag att kyrkan behöver vara nånting annat än resten av världen. På nåt sätt krävs det för kyrkans existensberättigande. Det är vår kallelse att visa på ett annat sätt att leva. Ett sätt att leva som inte präglas av girighet, hämndlystnad och först och främst mig själv.

I stora stycken har vi misslyckats. Givetvis. Trots våra misslyckanden är det här kallelsen som kristen är och förblir. På samma gång tror jag att en viktig anledning till att vi så ofta hamnat fel i kyrkan är en vi-och-dom-mentalitet som grott snett ur samma kallelse. Vi tror att vi behöver hålla oss för oss själva för att kunna klara av att leva ett rent liv, medan kallelsen kanske snarare handlar om att vara ett alternativ mitt ibland folk. Åtminstone verkar det så om man ser på Jesu liv.

Det är här det blir så intressant när internet kommer in i bilden. Men först en historisk exposé.

Historiskt sett har Sverige varit ett av Europas mest religiöst styrda länder med en oerhört stark statskyrka - de enda som inte av lag var tvungna att vara medlemmar i Svenska Kyrkan, den enda kyrkan, var judar. Religionsfrihet fanns inte på kartan i början av 1800-talet. Följden av detta blev också en ojämförligt stark reaktion mot institutionell religion, först initierad av frikyrkorörelsen, som drev frågan om religionsfrihet och sen ytterligare driven främst av de akademiska institutionerna i mitten på 1900-talet som rent krasst önskade avlägsna teologin helt från akademin. (Som om teologin skulle bli mer vettig då?)
Väldigt kortfattat kan man säga att detta är anledningen till att Sverige är så sekulariserat, kanske världens mest sekulariserade land.

Sekulariseringen har flera sidor. Som frikyrkokristen är jag oerhört tacksam för att kyrka och stat idag har så lite med varandra att göra och att vi faktiskt har religionsfrihet i Sverige. Det är också så att sekulariseringen på många sätt har varit en nyttig reningsprocess för kyrkorna i Sverige. De frågor som sekulariseringen krävt svar på är de facto relevanta! Dessvärre har vi under 1900-talet varit oförberedda och inte minst ovilliga att ge svar på tal, vilket också resulterat i att vi bara är en bråkdel kristna i Sverige idag mot hur det såg ut i början av 1900-talet. Istället för att möta kritiken och delta i samtalet så gömde vi oss i våra kyrkor, hoppades på att väckelsen skulle komma tillbaka och önskade att folk skulle sluta upp att va så dumma som att ställa frågor och kräva svar..

Detta är givetvis en grov generalisering, men det ligger ändå en del sanning i beskrivningen. Vi har i kyrkan haft tillräckligt fullt upp med att hålla ordning på oss själva för att orka med att bemöta den kritik som kom utifrån. Det kunde väl förresten nån annan göra, som pastorn, eller biskopen, eller samfundsledningen?

Det som händer i och med den sociala webben är att vi inte längre har möjlighet att stänga in oss i våra kyrkor på samma sätt. Vi kommer inte kunna fly kritiken utan tvingas både stå till svars, möta och, inte minst, ta lärdom av samtalet som redan förs bland människor. Det kommer att smärta både människor men kanske främst gamla och tröga institutioner som mitt eget samfund, Missionskyrkan, men det kommer också leda till att vi kommer närmare det Jesus från början pratade om, och levde. Det är min övertygelse.

Det är såklart vanskligt att hävda att internet skulle vara kyrkans frälsare. Det tror jag inte per se, men jag tror däremot att det öppna samtalet kan vara kyrkans räddning. I bästa fall kan internet vara en katalysator till det öppna samtalet.

Med hjälp av internet öppnas våra tidigare stängda gemenskaper upp. Som enskilda kristna hamnar vi, med hjälp av sociala medier som Facebook och Bambuser, ofrivilligt i samtal om våra djupaste övertygelser och vad som är viktigast i just mitt liv. När vi själva tvingas formulera vad vi tror på så blir idéerna verklighet. Detta gäller kristen som ateist, nörd som Svensson.

Detta är anledningen till att kyrkan behöver internet. (Och att internet behöver kyrkan?)

Ni som har koll. Har ni några synpunkter på detta? Eller ni som inte har koll förresten, verkar det oöverstigligt?

Should all pastors Twitter? In a recent gathering of our next generation pastors group they said they all do.

“All” pastors should not. But those who are eager to learn and value input from others can greatly benefit from the flow of information that can come to them via Twitter. For next generation pastors it’s a no-brainer. It’s a great way to hear about new books, conferences, trends, blogs, what’s working and what’s not, etc. -- it’s a great listening device. And for those who have something of value to add to the conversation, it is the perfect forum to engage in the exchange of ideas.

Känner ni igen er?

It is exciting days, especially the networking with people from different contexts and situations. In some ways you can recognize much of the old church thoughts to lock oneself in to your own copied versions of the new media (for instance in my opinion there is way too much attention to Second Life and different Church Islands and such things), but it's certainly not all. Much of the conversations is really progressive and challenging. Still much of the practise remains though - not the least in social media.

Anyway. I also had a presentation about Amen.se and my thoughts about Church and Internet. Right below I embed both the presentation on vimeo and also the prezi-slides so you can slide yourself while listening to me.

Church and internet - a presentation on #ecic2010 from nils bryntesson on Vimeo.

All the different presentations are also available on ecic's bambuser-account. I especially recommend you taking time to listen to Johan Ronnestam who was an invited guest to this meeting.
If you'd like to know who else attended the conference, I obviously made a twitter-list. Unfortunately I have only found half of them on twitter, but it gives a picture anyway.

So. Who will follow me to Munich next year? It would be great if we could go a whole delegation from the free churches of Sweden, don't you think. Ask me if you'd like to hear more about it!

Update: The christian newspapers Dagen and Kyrkans tidning wrote about the conference. If you don't know swedish, use google translate.

Enkelt och rätt så skojigt (-:

Att jag inte kommer va så aktiv på bloggen innebär dock inte att jag inte kommer finnas på nätet. Jag följer mina flöden och svarar på mail så hör gärna av dig om du har en idé eller behöver tips om nåt.

Listor är bra. Här kommer en bra-att-veta-länk. Steve Fogg är PR-människa och engagerad i en församling i Australien. Hans blogg är helt dedikerad till att hjälpa kyrkor hitta rätt kring marknadsföring av sig själva och evangeliet. Han menar att man behöver ha en mogen bild av marknadsföring. Marknadsföringen är inte evangeliet. Evangeliet behöver alltid vara centrum. När vi fått det klart för oss så inser vi också att det de facto är relevant hur vi presenterar oss själva, och evangeliet. Läs posten ovan, och titta gärna in på bloggen ibland, det är ofta läsvärt och intressant!

För er pastorer och andra teologiskt intresserade som läser här så rekommenderar jag varmt ovanstående post. Dessa fem kommentarer är både omfattande och bra. Dessutom har flera av dem mycket smidiga interfaces som gör det enkelt att navigera och hitta, vilket inte alltid är fallet när man sitter med tegelstenarna i knät.

Har ni tips på fler online-kommentarer, kanske rentav nån på svenska, så tipsa gärna!

Känner du att det börjar bli dags för din församling så titta in på denna länk!

Apropå Twitter så slänger in en extra länk här till Marias kommentar, som fick oerhört mycket trafik häromdan.