http://uppmedhakan.se

Häng på :)

Jag håller fast vid att jag inte ska ha ett träningsschema. Jag gör fortfarande scheman men jag slänger dom direkt, jag vet att jag inte ska ha ett schema. Däremot vill jag ha mål för att träna helt utan mål känns meningslöst. Fast utan tidskrav. Det får inte finnas någon deadline, då lägger jag ner direkt, så barnslig är jag.

Mitt nya mål är detta: springa en kilometer. Haha :) Jag ska inte springa en mil. Jag ska inte springa Göteborgsvarvet. Jag ska inte springa fem kilometer. Nä, jag ska springa en kilometer i ett sträck på löpbandet, UTAN att få ont i höften.

Och först när jag klarat det, så höjer jag ribban därifrån. Om jag nu klarar det utan att höften gnäller. Det känns realistiskt, för det innebär 6 minuter på 10km/h-hastighet, och jag springer 3 minuter nu. Jag har gjort fem pass redan, såhär:

Pass 1: 3min gång, 2 min löpning, 1 min gång, 2 min löp, 1 min gång, 2 min löp
Pass 2: 3min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min
Pass 3: 3min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min
Pass 4: 3min + 2 min + 1 min + 3 min + 1 min + 2 min + 1 min + 2 min
Pass 5: 3min + 2 min + 1 min + 3 min + 1 min + 3 min + 1 min + 2 min

Taktiken är alltså att ta det lugnt och inte stressa. Långsamt långsamt vänja fötter, ben och höfter vid det monotona löpsteget. Jag har tänkt att inte öka det totala antalet löp-minuter mer nu, nu är det 10 minuter. Men jag drar ner på gången mellan så att det till slut blir 2+6+2 minuter löpning. När jag klarat det ska jag fira! :) Hoppas klara det nånstans på pass 14! :)

(Och nej, jag har inte gett upp mitt chins-mål. Jag behöver bara något mer realistiskt att uppnå under tiden jag jobbar mig dit.)

Det är iaf skönt att tillåta sig själv ha ett liv utanför gymmet. Såhär t.ex:

Fina lilla brorson :)

Jag har kört lite BodyPump nu. Det funkar bra! Otroligt skönt att bli tillsagd exakt vad jag ska göra, och sen gå hem när man är klar efter en timme och vara nöjd med vad man gjort. Inget ”kanske jag ska göra en övning till” och inget ”äh varför gjorde jag inte fler set av latsdragen” eller ”jag måste göra fler magövningar” på vägen hem. Bara helt nöjd! Och helt slut! Och sen dagen efter måste man ligga stilla i soffan efter jobbet för kroppen måste vila ;)

Har också börjat promenera igen! Sååå himla skönt nu när det är varmt ute.

Ikväll blir det BodyCombat! :) Så otroligt skönt att vara pigg i kroppen igen!!

Tänkte iaf visa lite bilder från mitt lägenhetspysslande igår! Jag har funderat över mina gardiner. De såg ut såhär rätt länge (gammal bild, innan uppgraderingen av soffan):

Upprullade, alltså. Och med ett par avrivna remsor av tyget för att binda upp dom… tänkte sy fina band istället för fula remsor, men sen råkade jag se en ännu äldre bild där de hängde ner istället, och det såg så hemtrevligt ut att jag ville testa det igen.

Så fram med strykjärnet…

…och nån timme senare (gode tid vilken tid det tar att stryka lite tyg!) såg det ut såhär!

Kändes som en klar uppgradering när det var klart, betydligt mysigare i rummet. Så nu får de hänga såhär :) Skönt med ett beslut!

Sen fortsatte jag med att fundera över tavlorna över soffan. Nån gång måste jag ju lyckas bestämma mig tänkte jag. Hämtade fram de tavlor jag tänkt från förrådet…

… och insåg för sjuttioelfte gången att den stora mörka tavlan till vänster är för mörk och för stor, så den får inte vara med. Istället körde jag till IKEA och köpte en ram till den fjärde tavlan (ur bild) och satte sedan upp det såhär:

Sjuuuuuuukt nöjd! :D Nu ser man inte bilderna så bra men det är balett-dans-tema såklart :)

Speciellt nöjd är jag med vägglampan till vänster, som jag snodde från hallen eftersom den inte trivdes så bra där (då den är av ek och allt annat i hallen är vitt, passade inte in i temat längre). Den lyser upp hörnet jättebra när det är mörkt! (Ignorera dock mina stökiga kuddar, de kunde jag ju fixat till innan jag fotade…)

Också fixat lite nya växter till fönstret, Ica MAXI är bästa stället! Galet billiga gröna växter där :)

Nästa projekt blir tv-bänks-hörnan. Det får bli till helgen, jag har ju massa tid nu! :)

Planterade lite blommor som jag köpte igår. Investerade i perenner i år :) Ska bli spännande att se om de överlever till nästa år. Fina blålila violer blev det!

Planterade också ett par jordgubbsplantor jag fick av P i torsdags. Hoppas det blir röda ätbara gubbar snart! :)

Sååå skönt att bara gå här hemma utan något inbokat. Och såå skönt att inte känna att jag måste stressa in ett gympass varenda dag, nu ska jag vila tills jag känner träningslängtan. Jag åt rostade vita mackor med marmelad och Oboy till frukost imorse, så befriande att släppa alla tankar på att äta bra mat man kan bygga muskler av! :)

Det här har stressat mig nåt enormt. Måste träna mer, måste träna oftare, måste bli starkare, hatar att vara klen, måste till gymmet!!!

I onsdags hade jag en tid hos min PT. Jag funderade mycket på vad jag skulle säga till henne, vad jag ville att vi skulle göra. Jag kunde inte bestämma mig för vad jag ska fokusera på: styrka? kondition? mina chins? löpningen? benstyrka inför löpningen? Hur ville jag lägga upp träningen? Hur ska jag fördela veckans fem träningsdagar? Jag kunde inte bestämma mig, och alla jag diskuterade det med sa olika saker… och jag visste inte vem jag skulle lyssna på. De flesta tyckte jag skulle välja ETT träningsmål, istället för typ fem som jag har nu, så att jag kunde fokusera och göra framsteg, istället för att bli frustrerad över att inget händer. Men vilket mål skulle jag välja?

När jag kom in till PT:n och hon frågade ”Hur är det? Vad vill du göra idag?” började jag gråta. Totalt. Sen grät jag hela timmen, vi satt och pratade och försökte reda ut hur jag mådde. Och vad vi kunde göra åt det.

Till slut gick det upp för mig: tricket är inte att träna mer just nu. Jag måste träna mindre. Jag måste vila.

Jag grät sen hela kvällen och var bokstavligen helt förstörd. Vaknade morgonen efter med en dundrande huvudvärk och en kropp som inte ville röra sig, så jag fick faktiskt sjukanmäla mig. Jag kunde inte jobba. Jag låg i soffan hela dagen och funderade över vad som hänt nu, och till slut blev jag arg på mig själv.

Jag har ju gjort samma misstag som SÅ MÅNGA GÅNGER FÖRR. Åååååh att jag aldrig lär mig. ATT JAG ALDRIG LÄR MIG!! Jag trodde jag hade lärt mig, men tydligen inte. Jag har så länge jag kan minnas haft astronomiskt höga krav på mig själv. Jag är extremt självkritisk och fokuserar alltid på det jag gör fel. Aldrig på det jag gör rätt. Jag har höga krav (gör träningsscheman där jag ska träna fem dagar i veckan, samtidigt som jag jobbar oftast mer än heltid på ett jobb där jag förväntas vara kreativ och koncentrerad non stop hela dagarna) och jag fokuserar på det jag gör ”fel” (träningspassen som inte blir av, seten som inte blir av under gympasset, armhävningarna jag inte orkar, buggarna jag inte rättar på jobbet, mötena jag inte kallar till).

Grejen är att det här är enkelt åtgärdat. Det är bara att börja fokusera på det jag gör bra istället. Och det är faktiskt väldigt enkelt, för hjärnan kan bara koncentrera sig på en sak i taget, så om jag fokuserar på det jag gör bra så glömmer jag automatiskt det dåliga. Och jag mår toppen! Så jag ska fokusera på armhävningarna jag klarar (vilka brukar vara fler än de jag inte orkar), gympassen som blir av, seten jag genomför i gymmet (vilka alltid är fler än de jag skippar), buggarna jag rättar (vilket ALLTID ÄR FLER än de jag missar!) och mötena jag kallar till, leder, dokumenterar och följer upp. Allt jag gör under en dag som är GRYMT är betydligt mer än det jag gör fel. Att jag inte bara kan komma ihåg det!

Jag jobbade med detta väldigt intensivt under hela förra året. Jag trodde jag lärt mig det nu så att det gick per automatik, men uppenbarligen inte. Måste komma ihåg att komma ihåg det positiva! Sluta stressa över passen jag inte genomför, uppmärksamma de jag genomför istället!

Jag kan inte jämföra mig med de som jobbar heltid med träning. Jag kan inte jämföra mig med de som är studenter och kan träna klockan tio och klockan två och klockan sex sju dagar i veckan. Jag kan inte heller jämföra mig med de som lyckas jobba heltid och ändå lyckas träna fem gånger i veckan, för jag fungerar inte så. Jag orkar inte det. Och jag behöver inte heller orka det! De passen jag orkar är absolut tillräckligt! Att jag inte bara kan komma ihåg det!

Så min PT förbjöd mig nästan att träna. Hon tyckte jag kunde dansa, promenera, köra BodyBalance och golfa. Återhämtningsträning alltså. Om jag är pigg, så kan jag ta ett box-pass eller ett spinningpass. Om jag är pigg!! Hon poängterade hundra gånger att det jag gör räcker. Det räcker! Jag är snygg och stark, det räcker!

Så nu ska jag vila. Det känns som jag blev tjugo kilo lättare plötsligt. Åh, underbara liv! Nu ska jag bara slappna av och invänta att träningslusten kommer tillbaka. Det gör den, det vet jag, och när den gör det så är jag starkare och piggare och redo att träna. Fram tills dess blir det vila och icke-tränings-aktiviteter! :)

Insåg att jag inte kunde komma ihåg när jag promenerade längs med havet senast. Kanske inte hänt en enda gång sen nyår? I vilket fall så var det för länge sen! Igår blev det av :)

Min PT har dessutom mer eller mindre förbjudit mig att träna. Jag är trött och lösningen är inte att träna mer, utan att träna mindre och ta det lugnt. Skriver mer om det senare. Promenader vid havet är definitivt återhämtning!

Har testat att hänga i den och dra mig upp, första gången direkt efter ett boxpass. Det gick inte så bra. Alls. Jag kom upp nån centimeter eller två, var rejält trött i armarna efter boxningen. Sen testade jag dagen efter, det gick inte mycket bättre. Och inte igår heller! Jag vet inte hur jag lyckades med bedriften på filmen nedan, för nu lyckas jag bara dra mig max tio centimeter. Inte ens halvvägs upp ju.

Ska träffa min PT ikväll, hoppas bli lite inspirerad till att gymma igen. Sjukt trist med denna trötta kropp jag fastnat i! Hatar att känna mig klen!

Igår jobbade jag sent med en produktionssättning, när allt var färdigt vid halv nio på kvällen testade jag att springa lite på löpbandet här i mini-gymmet på kontoret. Har känt höften lite sen Vårruset, tror att jag sprang för fort och ovan vid det ojämna underlaget. Idag kändes allt lugnt igen, så jag tänkte att jag testar att springa. Det gick fint, fyra minuter 9km/h, gick lite, sen fyra minuter 9km/h igen, gick lite, och sen kändes det för långsamt så då ökade jag till 10km/h en minut och sen 11km/h en minut. Det är först när jag kommer upp i 10-11 km/h som det känns som jag faktiskt springer och att jag springer rätt. Bara att det är ju sjukt jobbigt att springa så fort!

Testade sen att dra mig upp… kolla vad jag lyckas med!!! :)

Det ser ut som jag är uppe hela vägen, men det var jag inte riktigt, därför hänger jag kvar en stund och försöker fortfarande :) Tror det är kameravinkeln som filmar underifrån som gör att det ser ut som jag klarar hela. Grymt nöjd dock med tanke på att jag inte tränat nåt sen sist jag testade och då kom jag bara halvvägs :D Skönt att man kan bli starkare av att undvika att träna ;)