Anna och livet :)

Kikar in och säger hej :)

2014-01-17T16:28:00.002+01:00

Ja, det är en lång bloggpaus här hos mig och så får det vara lite nu. En hel del har hänt sen sist och jag trivs som fisken i vattnet med livet! Helt otroligt hur det ena ger det andra och hur det känns där inne närmast hjärtat när man gör sådant som man trivs med och brinner för. Både privat och yrkesmässigt. För hur man än vänder och vrider på saker så kommer jag i alla fall gång och på gång fram till hur enormt viktigt det är att trivas med det man gör. Yrkesmässigt - för att det är så stor del av livet och dagarna man lever och mycket tid som man lägger på sitt arbete och då är det förgrymmat viktigt att det känns rätt. Privat - för att det är livet i sin helhet och det som gör att det yrkesmässiga i kombinationen med det privata lägger sig som den berömda bomullen kring hjärtat och gör att jag är jag och att jag trivs!

Jag har fått en ytterligare liten tjänst utöver den jag har tidigare som centrumledare i Gallerian i vår stad och nu ska jag alltså även arbeta som "projektledare för handelsutveckling" en liten del av min tid. Känns riktigt bra att kunna vara delaktig i att stärka vårat kära Vetlanda!

Och nu, nu sitter jag på kontoret efter en effektiv dag och längtar hem till helg och lite mer tid som går i ett annat tempo än det som jobbet ger. Helg tillsammans med några av det bästa som finns. Familjen. Så nu tar jag helg och önskar er en fin sådan!

Kram från mig

Pssst.. Vinnare i utlottningen av den ljuvliga morgonrocken från Beach House Company blev Anita, med bloggen Drömmar i vitt. Kontakta mig via mail. Adressen hittar du här på sidan i bloggen :) Stort grattis till dig!

Lite tankar om tider..

2014-01-02T13:23:00.002+01:00

Nu är det precis två år sedan jag startade den här bloggen. Ojoj hur fort gick det?! Två år av en enormt stor förändringstid i mitt liv. Tiden har gått fort, men ändå har så enormt mycket hänt på den tiden, så när jag tänker efter så har det också varit en lång tid. Mycket har förändrats. Till det bättre. Till det bästa skulle jag nog kalla det. Då när jag startade bloggen, var min kropp, knopp och själ inne i en av de största omvälvande tiderna i mitt liv. Tiden efter ett uppbrott i mitt liv och allt som det för med sig. För sånt där sitter minsann inte utanpå. Tid innan jag fick ro. För det har jag nu. Jag har ro och bomull kring hjärtat..

Även om inte livet varje dag är ett hallelujamoment så är det ändå det där inne längst in för mig. Alla har vi dagar då håret är extra ruffsigt och känslan för mänskligheten kan vara tung. Ingen svävar på rosa moln -dagar, veckor, månader, år igenom. Det vet alla som levt livet ett tag. Det behövs inga beskrivningar för att förstå det. Men i grunden är det skönt när den finns, den där tryggheten i sig själv och ingen annan än just man själv kan jobba med att hitta den. Det är just den där lugna sköna känslan som kallas ro och trygghet som ger känslan av bomull kring hjärtat. Vit, ren, mjuk, trygg bomull som trycker till lite extra när det behövs.

Det här med att börja blogga och skriva det var väl säkert mitt sätt att uttrycka mig där för två år sedan. Jag behövde skrivandet i den formen då mer än någonsin. Från dag till dag uttrycka mig på olika sätt. Jag var enormt glad över att se att kanske femtio personer hade varit inne och läst och faktiskt sett det jag skrev. För på något sätt kändes det förstås lättare om jag såg att någon läste och tog del av det jag skrev. För det är ju lite speciellt det här med att blogga och på ett sätt lägga ut delar av sitt liv till allmänheten. Jag skriver ju inte bara om en ommålad byrå eller nya gardiner dag efter dag, det kanske hade varit lättare ibland.

Jag skriver om Anna och livet som bloggen just heter. Jag skrev ju inte bara för mig själv, för då hade jag inte lagt ut det till just allmänheten att beskåda. Jag skrev för mig OCH för den som ville. Femtio läsare gick till hundra, till trehundra, till femhundra, till tusen och skiftande från dag till dag, från inlägg till inlägg. Bloggen blev något mer än jag trodde från början. Jag är enormt glad över er alla som kikat in här hos mig under så lång tid och jag är förvånad över hur stort det blev! I perioder då jag varit en "inte så rolig bloggare" med glesa inlägg då skrivlusten varit väck, så har ni ändå hängt kvar. Någon sa att det var deras dagliga veckotidning och att utan den till kaffekoppen så blev inte dagen sig lik. Hur fint är inte det att få höra!

Bloggen har faktiskt lett mig in på lite nya vägar ibland, den har gett mig möjlighet att träffa nya människor och en blogg kan tyckas vara bara en ytlig envägskommunikation där man skriver ord som kastas ut i cyberrymden och som inte ger så mycket respons tillbaka. Men den här bloggen har varit så mycket mer än så. För mig. Den har gett mig enormt mycket härlig respons. Många nya vägar har öppnats på grund av den.

Jag har alltid velat skriva på ett sånt sätt så att jag inte sårar eller skadar någon. Det hoppas jag att det är så det är. Jag har alltid försökt vara försiktig så att jag verkligen bara delat med mig av de bitar av livet som är lagom mycket privat. Alltid kunnat stå för det jag skriver eftersom jag läser igenom det ett antal gånger och vill att det kännas rätt att dela med mig av. Klart att jag har fått mina kängor ibland från någon enstaka "anonym läsare" som stört sig på mig på ett eller annat sätt. Men det har jag försökt möta på sättet som jag tror att någon som gör så behöver..

Jag har alltid älskat att skriva. Haft det inom mig på något sätt. Velat förmedla genom skrift, alltid "skrivit av mig" när det varit något som behövs skrivas av i livet. Har väl något i den hjärnhalvan där skrivandet sitter som gör mig till en skrivande person. För den skull säger jag inte att jag skriver bra eller på något sätt över huvud taget, jag vet bara att jag skriver och att jag tycker om det sättet att uttrycka mig. Eller snarare Älskar´t! Skrev så pennan glödde redan när jag var yngre och jag minns kommentaren från en av mina psykologilärare efter en uppsats som blev alldeles för lång och utvecklad: "Väldigt långt, utvecklat och lite mer än en uppsats kräver.. Skriv en bok någon gång:)"

Två år har alltså gått sen bloggen startade. Mycket har hänt. Vissa dagar nu för tillfället tänker jag att jag ska lägga ner bloggen och det kanske jag ska. Den kanske har gjort sitt? Eller kanske jag bara ska låta den vila lite. Låta den ligga där och fundera. Eller lägga ner. Men jag måste tänka lite till på det där innan jag gör det i så fall. Får helt enkelt suga på den karamellen lite till ;) Jag tänker att jag kanske ska gå vidare och skriva på en annan sak som jag länge ruvat på. Jag kanske gör det och vem vet, antingen behåller jag det för mig själv, eller kanske det blir något för någon annan att läsa..kanske för dig som läser det här. Vi får se. Tanken är spännande.

Nytt år har det ju för tusan blivit gott folk :) Nytt år, nya tag och hej och hå! Jag har mycket att se fram emot. Nya spännande utmaningar i jobbvärlden och säkert mycket roligt på gång i privatvärlden och mycket att glädjas med människor runt omkring mig åt.

I alla fall har jag bestämt mig för att det här året finns inga nyårslöften. Inte för mig. Jag har bara en sak i min tanke och det är att jag ska förvalta mitt liv på bästa sätt. Försöka se det positiva i saker och glädjas med andra, finnas för andra, vårda mig själv och mina älskade, följa mitt hjärta och hoppas och tro det bästa om människor tills motsatsen bevisas och när den gör det försöka att se bakomliggande orsaker till varför vi människor handlar som vi gör. Världen är inte god. Inte enbart och långt ifrån. Men tillsammans är vi många som kan göra den till en bättre plats. Kanske just där vi är. OM vi låter sånt som missförstånd, makt, bitterhet, ilska och onda baktankar få lite mindre plats att spela ut på, då tror jag vi kan göra världen till en lite bättre plats. Våga tänka lite utanför ramarna, utanför sin egen comfortzone. Kanske lite väl fantasifullt och fredstänkande enligt vissa. Men då får det vara så. Någon kan inte göra allt men vi kanske kan börja där vi står idag och så kan alla göra något istället...

Livet är inte rättvist alltid. Det är något jag har verkligen fått se extra mycket detta året som varit då väldigt fina människor drabbats av hemska saker. Sjukdomar, olyckor, sorg, människor som gått för tidigt och alla känslor hos de som står kvar som det för med sig. Det är väl ofta just sånt som får oss människor att se lite extra att vi ska vara rädda om oss och varandra. Speciellt om vi har möjligheten till det...

Så till er alla från mig vill jag önska en riktigt god fortsättning och var rädda om er!
TACK för att ni finns här inne :)
Kram på er

Lördag hela veckan ;)

2013-12-29T19:43:00.002+01:00

Man är ju fullständigt veckovild nu i dessa dagar. Eller man och man. Jag kan ju bara tala för mig själv och oss här hemma. För det känns som om alla dagar är en lördag. Julen är över och jag bara är ju sådan att när den är över då tycker jag det är så rysligt skönt att plocka bort det juliga lite murriga och få tillbaka ljuset och färgerna.

Kanske lite extra för att det inte är så speciellt mycket ljus i vädret på dagarna och då behövs lite förändring inne och ännu lite mer för att barnen inte är här nu i några dagar och de är ju de som uppskattar det där med tomtarna och allt sånt lite extra mycket. Jag sa till dem att de fick säga hejdå till granen och tomtarna innan de åkte till dagar med- för mina barn pappadagar och bonusbarnen på mammadagar.

Skönt med nytt år och nya tankar som snart kommer. Gamla tankar också förstås, men nya friska tag om ni förstår hur jag menar. Jag gillar det där med nytt år, det ger mig ofta en känsla av fräscha tag. Det är ju trots allt ett tomt blad som vi ska fylla med liv och jag ser fram emot 2014 av många olika anledningar. Så spännande att se vad det året har till mig att ge.

Idag har jag följt med mannen i mitt liv och några kompisar till honom på rådjursjakt och ja ni som hänger här en del vet ju vad frisk luft gör med mig. Det gör mig lite mer levande, glad, pigg, luften blir lättare att andas och efter en heldag ute blir jag alldeles sådär skönt mosig och sketslut som bara frisk luft i skogen kan göra med en. Tyvärr ger det förstås lite extra ont i onda revbenet också, men det försöker jag att inte tänka på..

Det är något visst det där med att umgås med ett gäng karlar. Jag är sån som person att jag kan umgås med en femåring likaväl som en trettiofemåring eller nittiofemåring och kvinnor, män, pojkar, flickor, han, hon, det och allt vad levande varelser är.

Likaväl som jag verkligen uppskattar en riktigt god kvinnlig vän, så kan jag verkligen uppskatta att umgås med killar/grabbar/män. Män är män och kvinnor är kvinnor liksom, det kan man inte komma ifrån och jag trivs rysligt bra kring elden under pausen i viltjakten med ett gäng karlar sittande på sina jaktryggsäckar. Bara lyssna på deras prat, deras sätt att vara, deras lugn, vara delaktig i det där som de delar i sina ämnen och skratta åt deras skämt för att jag verkligen uppskattar att vara där i den där känslan. Härligt!

Men nu är vi som sagt lite väderbitna och för tillfället väldigt mätta efter kvällens kyckling och sallad och nu ska jag för andra gången titta på filmen "Safe haven" bara för att den var sååå bra och för att mannen i mitt liv också kan behöva lite "tjejfilm" i sitt liv, stackarn ;)

Hej söndagskväll, du e bra du! Ha det gott alla ni som läser! Kram från mig

Psst..ni missar väl inte att vara med i utlottningen om lyxiga morgonrocken
från Beach House Company i förra inlägget. Ni hittar det om ni klickar HÄR

Bilderna är från det ena vardagsrummet här hemma..

Utlottning med Beach House Company! :)

2013-12-26T10:15:00.004+01:00

Jag tycker att såhär i juldagarna när ni kanske sitter hemma och

kopplar av och myser, då passar det väl sig alldeles utmärkt att jag

och Beach House Company har knåpat ihop en helt underbar utlottning till er!

Nu är det dags att lotta ut en av de gosigaste, mjukaste morgonrockar jag vet.

Så in och gilla Beach House Company på facebook HÄR.

Har ni inte facebook så går det bra ändå.

Dela gärna inlägget om ni nu har fb.

Men viktigast är ju förstås att kommentera här i blogginlägget hos mig,

så är ni alltså med i utlottningen om en

"BATHROBE SOFTIE" som ni ser på bilden här under.

Tävlingen pågår till den 4 januari 2014 kl 19.

Inte alls svårt:)

Lycka till!

Kram från mig och God fortsättning!

Beach House Company- hemsidan hittar ni om ni klickar HÄR.

Alla bilder kommer från hemsidan.

Tacksamhet

2013-12-25T21:32:00.001+01:00

I´m blessed. Det är min känsla efter två dagar fulla med människor jag trivs rysligt bra med. Tillsammans med de där personerna som är min lilla hög till familj bestående av älskade barn och mannen i mitt liv som jag kuskat runt med till våra ännu större familjer med föräldrar, syskon, svägerskor, svågrar, syskonbarn, hundar och allt det viktiga. Ingen stress med femton ställen per dag, utan hälsosamt kuskande och även en hel del hemmatid.

Det måhända att jag är en person som har nära till det djupa inom mig, som kanske känner mycket och ofta, men såna här dagar berör mig. Det gör det. När jag har en karl vid min sida som jag vill dela alla mitt livs jular med. När jag får vara nära mina älskade barn och bonusbarn. När jag får se deras glädje och spända förväntan över jul och över livet i sig.

När vi åkte till kuststaden idag till mina föräldrar och jag fick se lillskruttan rycka i "mommos" klänning och tjata sönder hennes öron med hur mycket mommo och moffa betyder. Hon säger det på sitt barnspråk och jag ser det för hon visar det med hela sin kropp hur stor del de har i hennes lilla själ. Eller när pojkarna bara måste gå ner med moffa på sin vanliga rundtur med pannlampa i hemliga gångarna som kittlar deras små nyfikna barnhjärtan och allt det där som gör de där förebilderna som är mina föräldrar till barnens stora idoler. Eller när jag ser den där inbitna vänskapen som är syskonlik mellan min systers flickor och mina barn, det där trofasta som finns när de känt varandra sen de lärde sig gå och förstå. Och när jag ser kärleken mellan mina barn och alla de där vuxna människorna som är mina syskon och deras respektive och hur barnen är så avslappnade och glada kring dem och hur även de är stora förebilder för dem. Hur lugna de blir av det där folket. Lugna på barns sätt alltså. Det gör mig så glad och tacksam allt det där och det är såna där stunder man verkligen minns.

En sån här dag vi haft idag med kalkonmiddag hos mor och far med porslinet som lyser barndom och trygghet, det är en sån dag som går till de där ljusa minnena man bevarar i det där bomullsrummet som ligger runt hjärtat...där inne allra närmast...

Det är min skyldighet att visa min tacksamhet till allt det där. Till hur mycket hela den där enorma högen omkring oss betyder. Tacksamhet till att jag har den äran att ha det där i mitt liv! För jag vet att det inte finns överallt. Att jag är förgrymmat bortskämd med att ha det så. Att det finns mycket elände i världen och i många familjer.

Så tacksamhet får bli dagens bloggrubrik...

God fortsättning på er alla fina läsare!

TACK för att ni också finns!

För det vet ni ju att -utan er, ingen blogg-

Kram på er

♥

Dagens bild får bli min dotter i mommos sommarhatt, brillor och

en hollywoodfrus peruk;) Det bilden gör iaf mig väldigt glad!

Lite jultokiga barn och vinnaren i tävlingen! ;)

2013-12-22T21:50:00.001+01:00

Hej på er! Hur har ni det i julstöket? Om ni nu har något julstök. Vi tog lite frisk luft idag genom att åka till lillebror och hans fruga och säga hej en sväng och storasyster och hennes små töser var också där en runda då de hade lite vägarna förbi, så det var mysigt att se dem alla. Det var skönt att komma hemifrån en liten stund för kära nån vad mycket myror i brallan det kan vara på fem små barn här i huset såhär dagarna innan jul. Helt hejkonbejkån så mycket jultankar i de där små kropparna och att vara inne hela dagarna och inte få frisk luft, det går bara inte;) Antar att det är så för många små underbaringar nu?! Blir skönt för dem när juldagarna äntligen snart är här;) För visst är det spännande för dem med julen. Älskade ungar!

Ville kika in och säga vem som vunnit Barbie jag lottade ut härom dagen. Det blev en kort tävling så här innan jul och håll utkik för snart kommer något väääldigt mysigt i utlottning från Beachhouse Company här på bloggen..

Men alltså vinnaren av Barbie Raquelle blev "Bia". Stort grattis till dig! :) Maila din adress till mig så meddelar jag företaget och paket kommer till dig inom kort (min mailadress finns på sidan här i bloggen).

Det blåser halv storm ute känns det som och är inte alls sånt där julväder som man trots allt önskar.. Inte alls som på den bilden här över som jag tog förra året. Men men det blir ju jul ändå:) Räkningarna är betalda och nu ska klapparna slås in. Hör att han tjuvstartat i köket tomtenissen så det är bäst att jag kilar.. Hepp hepp! Kram på er och stressa inte som tokar nu!

Hemma

2013-12-21T09:54:00.002+01:00

Jag har skrivit om det förut, men det tåls att skrivas om igen. För det blir ju lite så när man bloggar, att ämnen kommer tillbaka. Jag tänker på ämnet hemma. Jag är ju en sån där som tycker det är fantastiskt roligt att vara iväg på grejer, att jobba, att träffa människor, att vara social, att åka iväg på små spontanturer utanför 50-skyltarna, att resa längre då och då och hålla igång livet för det gör så gott allt det där. För mig. Det gör mig levande. Men det finns ju inget som slår känslan av att komma HEM igen. Borta bra, men hemma bäst och Hem ljuva hem och allt det där som sägs, det stämmer. För hemma är hemma och det är något visst att få komma hem efter en dag iväg och dra på de där hemmakläderna och sätta upp städtoffsen i håret och hoppas innerligt att ingen stilpolis knackar på dörren ;)

Jag älskar att åka vägen hem till huset som behöver nya fönster och som ska få det förhoppningsvis till nästa sommar tillsammans med träbeklädda väggar istället för revetering. Jag älskar att vrida om nyckeln på dörren till vårt hus. Dörren som kräver en lätt spark eller knuff med höften för att den ska öppnas, hallen som är full med tecken på att här lever människor. Den består av klädkrokar och förvaring till alla mängder med jackor och skor till alla sju i hushållet.

Huset som tydligen ständigt är i lite rörelse eftersom den där sprickan längs med en vägg poppar upp hur mycket målarfärg den än har fått genom åren. Det där huset som det knäpper i på övervåningen när vi eldat riktigt mycket och som knakar på tredje trappsteget nerifrån på väg upp till övervåningen och som har ett annat knakljud på väg in till köket. Hemmet som man skulle kunna renovera hur mycket man vill om man är alltför kräsen, men som vi tar en liten bit i taget på och accepterar att det har några år på nacken och att det är just det som är charmen med det. Att det har en historia.

Jag är så tacksam för mitt hem och för folket jag delar det tillsammans med. Ett älskat hem att ha som oas. Att andas, leva, skratta, gråta, kramas, härja med trotshögen, bjuda människor till, vila, äta, sova, dansa och allt som hör hemmalivet till. Ett hem att använda och känna trygghet i.

Och nu. Ett hem att ha jullov i. Igår kväll jobbade jag mitt sista pass för ett litet tag framöver. Vi var på äldsta sonens julavslutning i kyrkan igår på morgonen och det var som en fin övergång från fullt ös till julledigt. Barnen i kyrkan sjöng så fint så jag fick bita mig i tungan ett antal gånger för att inte börja lipa. Nu tänker ni säkert att det var för att just mitt barn var där och det är väl klart att det hade en liten bidragande orsak till att jag tyckte det var så fint. MEN jag har aldrig i mitt trettioettåriga liv hört en hel skola i olika omgångar sjunga såååå fint och sammansvetsat som de gjorde igår alla klasserna. Fantastiskt vackert och stämningsfullt!

Så nu. Nu har vi äntligen jullov och tillsammanstid och alla barnen är här och vi vaknar lite okristligt tidigt på morgnarna av små livs levande väckarklockor och vi har långa dagar med massor av liv framför oss och lugn varvat stundtals fullt ös, på ett annat sätt än vardagsöset!

Hoppas ni får en fin helg ♥ Kram från mig

Det där med julstress...

2013-12-19T10:03:00.000+01:00

Jag tycker inte om ordet julstress. Eller snarare innebörden av det. Att stressa halvt ihjäl sig för något som är tänkt i slutänden ska ge oss lugn, ro, ljus, värme, mys, gemenskap och allt det där. Såklart kan det kännas riktigt roligt att jobba på lite extra för att känna att man får det som man vill ha det. Och ska det göras julmat och köpas klappar om man nu vill det och allt annat fixande så tar det ju tid och energi förstås. Det gör det. Men vi människor måste släppa pressen och kraven på oss själva och varandra. Kanske börja i god tid, så att inte allt kommer sista dagarna. Kanske tänka att allt inte behöver vara perfekt. Försöka göra det där stimmet till något roligt och trevligt istället. Vi behöver bli lite mer Ernst-lugna och goa tror jag ;)

Jag är en sån där typ som tycker att hemmet är otroligt viktigt. Det är min oas och trygghet där vi ska leva och andas och eftersom jag är lite av en inredningsnörd och tycker att sånt där med att greja med hemmet är rysligt kul, så är det något speciellt när man får byta ut kuddar, filtar och färgglada detaljer till julstämning. Igår fixade jag i vardagsrummet och det blir något slags lugn när granen kommer in med sin ljuvliga doft och belysningen blir lite dämpad med stjärnor, julgranslampor och tända ljus. Vi klädde granen igår mannen i mitt liv och jag, men vi ska ha en till på övervåningen som barnen ska få gå bananas på och inreda i helgen när de snart snart kommer hem till oss igen. Wihoo! Och jag har sparat en hel låda med tomtar och änglar så de ska få ställa på sina rum där de tycker att det passar. Jag fick själv vara delaktig på det sättet när jag var liten och om jag har möjlighet att ge dem den där känslan av julstämning som kryper innanför huden när de får göra det där, då vill jag att de ska få det om de vill.

Åter till det där med ordet julstress. Det kan har så olika innebörd. För någon kanske det betyder att få julskinkan klar i tid, att alla hundratusen maträtter ska vara perfekta och att granen ska vara exemplariskt pyntad och matcha resten av inredningen och att barnen ska stå med rosetter i håret och fina klänningar och sköta sig utomordentligt som tennsoldater alla juldagarna igenom och gubben eller tanten om man har en sån ska vara kärleksfull som sjutton och vi grubblar över om vi har julstämning eller inte för det finns ju ingen snöööö och då är det svårt att komma i rätt känsla... Men den där slags julstressen leder ofta mer till besvikelse och fokus bort från det som kan vara härligt och mysigt med julen..

Och för någon annan är julstress något helt annat. En stress över tanken att orka med den där högtiden då man kanske inte alls har något av det där med ljus, värme och gemenskap. Julen kanske är en ångestfylld tid för någon ensam, då stolen på andra sidan köksbordet känns extra tom just de där dagarna när ensamheten har julkonsert i hjärtat.

Eller kanske lovet från skolan innebär oro och ont i magen. Jag vet att jag skrivit om det förut, men jag kan inte låta bli att tänka på alla dem som julen är en ångestfylld tid för. Skulle vilja ge dem alla en julekram och bjuda på gröt och skinksmörgås i mitt vardagsrum.. En stor eloge till alla dem som gör julen till något bättre för de som jul är ensamhet och oro för!

Ha nu en fin dag och var rädda om varandra och andra!

Kram från mig

Psst.. Dagens bilder fick bli lite gryniga mobilbilder från vårat julpyntade hem :)

Utlottning av Barbie :)

2013-12-19T09:55:00.004+01:00

Barbie, barbie, vilken omtalad pingla. Det känns som om det var igår jag och min vän Hanna belamrade hela vardagsrumsgolvet hos mina föräldrar och byggde världar till dessa dockor, gjorde klädbyten på de där Barbiegänget femton gånger på en kvart, använde öppna spisens kant till något slags kök och fixade kring de där lilla plastfolket Barbie och hennes vänner. Vi donade med det där länge och skapade världar och familjer och hade rysligt roligt! Jag tror till och med att vårat megastora gäng med barbie än idag står i någon låda på hennes föräldrars vind, men vi har nog dragit oss för att dela upp de där, med risk för att bli sittandes och bygga världar tillsammans igen, hahaha;)

Det är en omtalad docka. Framför allt för att väldigt många gillar henne. Men kanske också för att hon på senare tid väckt känslor kring att hon är så förgrymmat vältränad och alldeles för snygg och hon har väl i stort sett aldrig drabbats av tyngdlagen som vi som tillhör det verkliga folket gör efter några år på jorden och kanske ett antal barn under armen ;)

Men jag väljer att inte se de där dockorna som något dåligt. För de har aldrig gett mig en vriden kvinnosyn, det gör samhället så bra åt oss på andra sätt. Sen kan det självklart finnas gränser vad som är ok i Barbievärlden precis som med allt annat, det tycker jag också.

Men barn måste få vara barn och leka med dockor om de vill det utan att vi vuxna ska bestämma att det är fel för dem. Pojkar, flickor och alla som vill. Så tänker jag. Någon annan tänker något annat och så får det vara.

Jag fick ännu en stoooort paket häromdagen och den här gången var det Barbie och hennes karl och deras vänner som kom hem till oss. Barnen blev tokiga för nyheter är alltid spännande. Så de satte igång att leka och byggde små hem och någon av dockorna hade ett kit med sig som man kunde skapa egna klänningar med. Till och med jag satt där helt plötsligt och ritade klänningar som barnen bestämde hur de skulle se ut. Läs mer om Barbie och hennes vänner HÄR

Nu vill företaget de kom ifrån gärna lotta ut dockan Raguelle här hos mig på bloggen, så kommentera inlägget om ni vill vinna dockan på första bilden här under :)

Lätt som en plätt. Lycka till!

Och i utlottningen av Ice skating duo från Sulvanian Family så var det "MICKE" som kammade hem det. Hör av dig till mig via mail så jag kan meddela företaget din adress:) Mailadress hittar du på sidan här i min blogg. Stort grattis!

Att säga det med paket, skönsång, överraskning och blogginlägg ;)

2013-12-15T10:21:00.003+01:00

Idag är det en sån där dag som inte är någon vanlig dag. För det är älskade mannen i mitt livs födelsedag. Han den där som finns där i ur och skur. Han den där som är så otroligt värdefull för mig och alla barnen. Han den där som kan vara väldigt lik mig, men också väldigt olik och våra sidor kompletterar varandra. Han den där som är som bomull för själen med sin varma, lena hals mot min kind när stormen river. Han den där som har en mobil med knappar utan internet, för den världen är oviktig för honom. Han den där som jag kan skratta tillsammans med i en kanot så vi nästan ramlar i. Han den där som ibland är så lugn så jag blir stollig. Han den där som kan vara lika allvarsam och lugn, som sprallig och galen.

Han som kan ta en svängom och dansa tryckare med mig i köket endast iklädd långkalsonger och raggsockor. Han får mig att skratta hejdlöst när han sjunger galna låtar för mig och pratar på roliga dialekter när ingen annan hör. Han som trots mina svagheter och brister då och då säger att han älskar mig. Han som jag ska älska i tid och evighet!

HAN har födelsedag idag och då tycker jag det är en alldeles perfekt dag att tala om hur mycket han betyder för mig! Jag gjorde det med paket och sång (bytte ut grattis-sången mot "En sån karl") på morgonen och nu har jag sagt att han jäääätteeeegääärna får jaga en liten sväng på förmiddagen om han vill. För jag har smidit planer som han inte vet om... Bra planer som jag vet gör honom glad och jag bara älskar att få överraska!

STORT GRATTIS

på din dag min älskade "mannen i mitt liv"!

DU är mitt lugn i stormen.

Aj lav jo!

Puss från din kvinna

♥

När man fått glädjebesked..

2013-12-14T11:09:00.002+01:00

Igår var en sån där dag så jag fick ha kalendern som följeslagare, lite för att kunna kolla -Eeeh vart var det jag skulle nu?! ;) Lite sån dag. Fullt ös från morgon till kväll. Det sista på kvällen igår var att det var Gallerians lucka i Vetlandas julkalender och jag var där och delade ut julklappen från oss till en glad vinnare. Mogärdeskolans luciatåg uppträdde, tokfiluren Tony the Starboy var på plats och läste gårdagens avsnitt i luckan. Fantastiska Cecilia som är en av dem som står bakom projektet var också på plats och likaså den enastående Stefan som har hand om ljud och ljus och det var roligt att se att så många kom! Läs på www.vetlandaklappen.se om du vill veta mer :) Jag tänker att även om det inte varje dag i 24 dagar kryllar av folk så kan det betyda väldigt mycket med lite ljus, värme och gemenskap mitt i stan en vanlig vardag! Bra grejer det där..

Precis innan jag skulle åka hem från staden till mannen i mitt liv, trött men glad efter en dag med fullt ös (fick en liten stund att sitta ner på lunch med goa Kim), lycklig över att ha ett jobb jag trivs så bra med, men samtidigt lite halv med den där egendomliga känslan inombords efter att ha lämnat barnen på morgonen med vetskapen om att det är ett antal dagar till jag får ha dem nära igen. Så kikade jag i alla fall i mobilen på en sida där jag gjort en ansökan till en tävling.

Det var 5 tjejer som skulle få den äran att få coaching med kost och träning under 8 veckor med start i januari från ett företag som heter "Fit For Fight, Fight For Fitness". Jag tänkte att om 5 tjejer från hela Sverige ska få möjlighet till att vinna det där, så är ju inte oddsen så höga att det skulle bli just jag. Någon dag innan skickade jag in något som väl liknade en hel uppsats kring vem jag är och förklaringen till varför jag så rysligt gärna skulle ville vara en av de där fem. Så kom det sig att jag igår i alla fall läste MITT NAMN där bland de andra fyra. Wihoooooooo vilken lycka! :) Det satt så klockrent! Det är ju först NU som jag kan försöka komma igång med mer träning, då vi väl hyffsat verkat hitta ett sätt att hålla den där skadan vid revbenen i schack. Fantastiskt roligt och jag kan ju lova att det där kommer jag skriva mer om, det kan NI skriva opp;) Deras facebooksida hittar ni om ni klickar HÄR.

Ha nu en fin dag goa läsare! Jag har chillat lite hemma på förmiddagen och snart ska jag bege mig till staden för lite jobb. Idag ska Gallerian vara med i modevisning, så det är klart att jag måste lägga mig i det där;)

Och ikväll blir det julbord med mannen i mitt liv och hans familj. Oj vilken dag!
Take care! Kram från mig

Psst.. Bilderna tog jag när fina luciatåget kom in på jobbet igår och sjöng..

När man fått något fint...

2013-12-13T12:50:00.001+01:00

Jag fick ett mail från en bloggvän. Tydligen måste hon ha förstått min frustration över hur tiden inte kommit för att jag ska få till det och fixa till min blogg och hur jag stört mig på det där att bloggen känns halvdan utan en fin header. Ja, ni vet det där som är längst upp i bloggen, som någon slags presentation över vad bloggen är för något. Kanske måhända vara ett världsligt problem, men det bjuder jag på. Jag har verkligen inte tyckt om det där tomma som man möter när man kikar in på bloggen. Jag vill ha liv och kärlek här inne och jag tog ju bort den där stora bilden på mig för längesen nu. Bilden som knasade sig och bara blev enorm och visade mest bara två stora näsborrar, haha! ;)

Så skrev hon alltså till mig goa fantastiska Jenny, som jag bara känner genom cybervärlden, att hon knåpat lite och gav mig ett förslag på en header. Hon som jag aldrig träffat, men som är en sån där som jag fastnat lite extra för. En sån där som jag bestämt tror att jag skulle sitta och dricka té med på stadens café och tjöta med några gånger i veckan om hon bara bodde närmare. Men nu känner vi inte varandra på det sättet. MEN vilken fantastisk gest att ge mig en header. Jag blev så glá så jag nästan började böla lite.

Bara för att jag blir så glad när jag ser att det finns godhet i världen. Att människor tänker på varandra och andra. För henne var det kanske bara en liten rolig grej att knåpa ihop det där när hon var hemma och vabbade, men för mig blev den där så klockren. Barnen, mannen i mitt liv, lite foton jag tagit, mig själv på bild, våra förlovningsringar, lite inredning, natur och alltihop med en kvinnlig touch och lite rosa inslag som jag ju ÄLSKAR! Så klockrent det kan bli! Älskar´t! Det är liksom så jag det kan bli. Som en förklaring på vem jag är och vad jag vill säga med min blogg.

Så TACK fina goa Jenny för min nya header! DU är en pärla! En stjärna i himlen ska du ha, det ska du! Ni kan hitta Jennys fina blogg HÄR!

Nu fortsätta dagen med jobb och fixande! Ha det gott! Kram från mig, hej!

Att ha knåpat ihop en ledig hemmadag :)

2013-12-11T09:48:00.002+01:00

Att det är fullt ös lite överallt det är väl inte många som har missat. Det ÄR mycket nu innan jul lite här och där, det förstår man när man pratar med folk och även när man ser högen med mina kom-ihåg-lappar på kontoret på jobbet. Det ska väl bara vara så helt enkelt. Jag gillar den där känslan av att gå lite på högvarv en tid och få mycket uträttat för att sedan få en tid av lugn och ro.

Idag är det onsdag och skolpojken i familjen har studiedag och då bestämde jag att jag minsann jobbat och kommer jobba väldans mycket denna veckan så en ledig studiedag skulle vi minsann knåpa ihop. Så nu är vi hemma jag och hela högen med barn och vi lyssnar på Etta James på nerevåningen medans några leker uppe och jag låter morgonen gå i ett skönt tempo. Kroppen är lite som en seg godiskola idag. Lite halsont, lite skallevärk, en stukad fot och lite så. Men det kommer nog gå över så småningom, med en dag av hemmatid och té i stora lass. Så en ledig dag i hemmets vrå (valde att inte skriva lugna, för det är det inte med fem små knoddar, haha;)) behövdes och bara ladda för resten av veckan. Visst är det så att man längtar lite smått galet mycket efter ledigheten vid julen och bara få vara tillsammans och glömma klocka och kalender?! Gör ni också det? Längtar alltså.

Häromdagen hade vi luciatåg med dagis för min lilla dotter och bonusdöttrarna och de var så söta tillsammans med sina dagiskompisar så jag höll på att smälla av en smula. Det var en tid i livet då jag toksaknade det där med luciatåg och traditionen kring det. Det var mellan att jag själv gick luciatåg i skolan, på scouterna och i byns lilla lussetåg och tills jag själv fick barn som går luciatåg. Det var liksom ett litet glapp där några år. Sen har jag visserligen fortfarande inte förstått att jag faktiskt är så vuxen att jag står där och är förälder till små barn som går luciatåg, det är ju bara så häftigt att man får uppleva det där. Så tacksam för de där små trollungarna! Imorgon är det dags för en av sönerna att vara tomte klockan sju på morgonen, så då ska vi hela högen vara där och titta på honom och le ännu en gång över att få vara på luciatåg..

Nu kör vi ledig dag och njuter av tillsammanstid! Ha en fin dag ni också! Kram från mig :)

Lite julklappstips till de små och en utlottning:)

2013-12-08T12:23:00.002+01:00

Det kom ett stort paket adresserat till mig för ett tag sen. Välpackat och med lyxigt prasselpapper med glitter och färg överst. Fullt med små söta grejer som barnen skulle få testa att leka med och som jag nu vill tipsa er om :) Sylvanian Families heter de små fina välgjorda varelserna som nu bor här hos oss;) Barnen jublade av glädje när vi öppnade paketet och de fick gå loss på alla grejerna.

Sylvanian Families är en internationellt prisbelönt leksaksserie som består av olika djurfamiljer med egna söta små personligheter. Djurfamiljerna lever och bor i byn Sylvanian. Här finns allt en familj kan önska sig i form av hus, affärer, lekplatser och natur. Dessutom går det bra att kombinera alltihop.

Ni kan gå med i Sylvanian Families Fanclub som ett första steg. Det kostar ingenting och det ger massor av fördelar. Som medlem får man ett välkomstpaket som innehåller ett medlemskort och en Sylvanian Families-bebis. Dessutom får du tillgång till små filmer och tävlingar som bara är för medlemmar. Registrera dig på www.sylvanianfamilies.nu eller www.sylvanian.nu och där kan du även hitta mer information.

Dessutom ville hon som kontaktade mig om dessa små sötsaker ge mina läsare en utlottning av Ice skating duo som ser ut så här (bild lånad från www.sylvanian.nu) :

Så skriv en kommentar i detta blogginlägget, så är ni med och tävlar om de där söta små skridskoåkarna:) Utlottningen pågår till den 15dec och vinnaren meddelas i bloggen den dagen och sedan skickar företaget hem priserna till DIG som vinner. Lycka till!

Sylvanian Families är en mysig värld där barn får vara barn lite längre. Det är ju något som jag tycker är viktigt i den verkliga världen då de hela tiden ska utvecklas för fort och bli små vuxna alldeles för tidigt...

Mer lek åt barnfolket!

Ha en fin dag!

Kram från mig :)

Så kom den..

2013-12-06T11:17:00.003+01:00

Så kom den. Den första riktiga snön. Mina tre små älskade barn kom hem hit från pappa redan igår och de jublade hejdlöst på morgonen idag när snön yrde utanför fönstret. Det är ju förstås delade åsikter om den där snön (i alla fall om man tar en titt på fb;)) men jag tillhör dem som tycker att december ska innehålla snö. Snö och vinter och lite ljusare tider.

Tänk att det inte är långt kvar till jul nu, det är ju inte klokt. Julstämningen inföll tidigt hos mig i år eftersom jag nu donat en hel del kring julfixande på jobbet. Framöver har vi julkalenderlucka på stan, luciatåg, julklappskväll och julig modevisning och massa annat skoj.

Här hemma har jullådorna kommit upp och jag har satt upp lite lite av det, men jag håller på det lite till. Några dagar kanske för att pytsa fram lite i taget. Barnen går bananas i lådorna och vill väl helst ha alltihop på sina egna rum och såklart ska de få pynta sina rum själva så småningom.

Idag kommer mina fina bonusdöttrar också hem igen och då är hela älskade barnaskaran på fem äntligen fulländad igen! Så skönt! Snart tar vi helg tycker jag och jag hoppas ni får en riktigt fin sådan <3

Take care!

Kram från mig :)

Psst..Hittade en gammal vinterbild från förra året som fick bli dagens bild:)

Dags att göra en bra måndag!

2013-12-02T07:36:00.003+01:00

God morgon fina läsare! Hur har er helg varit? Hoppas ni har fått andas lite och känna att kroppen gått ner i varv, eller att idag är en dag ni får göra det. Jag som jobbat inom vården vet ju att helger även kan betyda väldigt mycket jobb istället med långa pass. Men det kanske kommer någon dag nu efter som ni får andas lite och känna axlarna sjunka en aning.

Här har vi haft helg mannen i mitt liv och jag och som vanligt de här helgerna när barnen inte är här så är det ju så rysligt tomt utan dem. Älskade ungar vad vi saknar dem! Men vi har förstås överlevt och i fredags var vi ju på galej och skrattade och hade väldigt trevlig med mina bröder och deras fruar och lördagen innehöll allt möjligt på dagen och på kvällen hade vi gäster som bestod av några ganska nyinkomna vänner i våra liv. Vänner som även kallas grannar och som är så trevliga och goa så det är inte klokt!

Igår hade vi en lugn morgon och sen var vi ute på lite allt möjligt kul. På eftermiddagen fick jag provskjuta för första gången i mitt liv och oj sån tid det tog innan jag vågade ta första smällen. Det smäller ju SÅ högt och så funderade jag mycket på om den där rekylen skulle innebära att kikarsiktet slog mig i ögat och krossade mitt nyckelben. Hahaha. Men nej så var ju inte fallet, så när jag väl skjutit första skottet och kommit fram till att ögat satt kvar och att jag faktiskt bara var någon cm från pricken jag skulle skjuta på där väldigt många meter bort, då var det otroligt roligt och spännande. Det är ju hur kul som helst att prova på nya saker i livet. Jag är ju med mannen i mitt liv en hel del i skogen när han jagar och jag kan ju erkänna att en jaktexamen känns ju väldigt suget. Vi får se. Kanske i framtiden om tiden finns.

Men nu är det måndag och den där helgen med goa kvällar med fina människor gör en måndagsmorgon lite trevligare. En måndag som betyder en vecka full med oskrivna dagar som vi får fylla med liv.

Dags för mig att bege mig till kontoret och planera styrelsemöte och snart-är-det-jul-dagar och lite allt möjligt annat. Inte nog med det, för idag ska träningskläderna åka med till stan för jag ska börja min resa mot en starkare kropp som kan ta den där skadan lite bättre, för jag tror på att om man rustar kroppen och gör den stark, då kan den ta mer. Och det är nu jag måste tygla mig själv och gå långsamt och fint framåt. Det där som jag förut inte varit så bra på. Så håll tummarna att "elaka revbenet" är på min sida idag...för det var väääldigt länge sen jag kunde sätta min fot på ett gym.

Hej och hå nu kör vi måndag!

Kram på er

Godmorgon lördag!

2013-11-30T10:18:00.004+01:00

Lördagsförmiddag och frukosten är intagen. Eller förmiddag och förmiddag, klockan är ju bara lite innan tio, men ni vet ju att jag vaknar tidigt så då känns det lite mer som förmiddag när det kanske för en del är lite mer som morgon och nyvaket eller för somliga kanske fortfarande natt.

Igår kväll hade vi en rysligt trevlig kväll jag och mannen i mitt liv med mina fina bröder och deras fruar (vi saknade förstås syster och hennes man som tyvärr inte kunde den här gången). Först lite shopping och mat, för att sedan bege oss till Moj Entertain:s show som gav många skratt som sitter kvar lite sådär i maggropen även dagen efter. Det tackar jag för! Väldans bra att det finns sånt folk som de där grabbarna (läs männen) som förgyller staden lite med sina galna påhitt. Det behövs!

Snön ligger som ett litet litet skört täcke med pudrat vaniljsocker på marken och det biter lite i husknutarna av kyla. Dags att ta raggsockorna på och bege mig till min kära svägerska och hennes häst för att bättra på den där träningsvärken som sitter gött på alla möjliga ställen på den här tantens kropp. Jag blir ju så lycklig när jag kan träna lite igen (elaka revbenet har ju inte varit på min sida riktigt, men är på bättring lite nu ett tag i alla fall och håller förhoppningsvis någorlunda till nästa behandling). Och ridning det är träning utan dess like. En del "icke-hästmänniskor" hävdar ju att man "åker häst" och att det väl inte kan vara så speciellt ansträngande, men det kan ju mina ben och magmuskler tala om att den förra ridturen åktes inte häst. Det var dressyrjobb för kung och fosterland ;)

Så nu - Mot hästryggen

Ha det gott!

Kram från mig

När man drabbats...

2013-11-28T23:19:00.003+01:00

..av den berömda bloggtorkan. Egentligen har jag ju hur mycket som helst att skriva om. Ett liv som jag stormtrivs med. En underbar familj att älska och att älskas av. Fina älskade människor som heter vänner omkring mig. Ett hem som jag just i dessa tider går bananas i och inreder lite här och där och tingeltanglar och donar. Ett jobb som jag kanontrivs med och spännande saker på gång i jobblivet med ev lite små nya uppdrag. Mängder med intryck och händelser under dagarna. Helt enkelt så är livet väldans bra just nu! (Ja, förutom den där skadan som orsakar smärta i "elaka revbenet", men det är så uttjatat så det orkar jag inte ens räkna med längre..)

Men ibland bara kommer den. Bloggtorkan. Svårt att förklara. Men kanske är någon form av författarnas skrivkramp som bara kommer över i vissa tider. Och som jag skrivit förut så är ju inte livet en blogg. Bloggen handlar ju om en liten del av livet. Och jag vet inte om det är just det där att det är så mycket på G nu som är så roligt. Eller att det kanske är att jag har ett lite mer officiellt jobb nu än jag haft förut. Inte officiellt som i att vara statsminister eller så då va, men jag menar ett jobb där man verkar och driver saker bland mycket människor. Ett jobb och uppdrag på olika håll där jag träffar mycket folk och får många intryck och jag ger mycket av mig själv och då blir det liksom just nu bara en sån period så jag vet inte vad jag ska skriva om, fast det finns mängder med saker att skriva om egentligen. Jag vill ju inte bara flumskriva. Jag vill ju att ni ska trivas här inne och känna att jag skriver på riktigt. För sån är jag..

Så jag bestämmer mig nog för att fortsätta med att vara jag och blogga på mitt sätt och blunda för att tänka för mycket och så...eller vad tycker ni? För det är väl kanske lite så att när man kommer i bloggtorka så kommer man nog ofta också in på om man ska fortsätta blogga. Om det är intressant för andra det man skriver. Det är ju visserligen frivilligt att läsa. Jag är inte ute med håven och fångar uppmärksamhet. Jag vill bara veta lite vad ni tänker och tycker om den häringa bloggen? Finns det något ni skulle vilja ha mer eller mindre av? Intressanta ämnen eller uppdrag, give it to me..

Jag tror att många bloggare någon gång per år kommer till det här berömda bloggtorkaträsket då man inte vet vad man ska göra med bloggen. Om den ska finnas. Om någon tycker det är intressant. Och framför allt att ibland är det svårt att skriva intressanta saker 365 dagar om året. Så nu ett litet tag släppte jag lite på det och så blev det lite bloggpaus. Nog svamlat om detta;) Jag är iallafall rysligt glad över att se att ni hänger kvar här och att ni är så många som kikar in. Tack för det!

Hur är det med er? Hoppas ni har det bra! Livet rullar på och jag har en vecka bakom mig med många timmar och vardagsliv med alla älskade barnen:) Imorgon är det ju fredag igen. DEN fredagen och alla barnen ska lämnas och kramas lite extra och saknas rysligt mycket. Men i helgen har vi roliga påhitt på gång med Moj:s show och innan det utemat med två av mina syskon med respektive, så det känns lite extra skönt att ha något roligt att se fram emot när hemmet på de där fredagarna annars blir väääldigt tyst och tomt utan de små liven här.

Ha det fint och take care! Kram från mig

Dagens bilder från vardagsrummet här hemma..

Lördag

2013-11-23T11:06:00.000+01:00

Blev visst en liten bloggpaus i veckan. Men nu är jag här igen. Det är lördag. Den magiska helgdagen som behövs. En vecka bakom oss med jobb, vardag, liv och tankar kring hur viktigt det är att hålla en hand när det blåser kallt hos de som man bryr sig om. Och känslan av hur man känner det som att betong förvandlats till bomull när vindarna blir varmare och luften lättare för de som behöver den mer än någonsin...

Det är lördag och alla barnen är hemma igen och det vet ni ju hur det känns. Underbart. Jag ska jobba en liten stund nu, för imorgon är det julskyltning i vår stad och då krävs det lite donande inför sådant. Men sen ska jag ta lördag för hela slanten med barnen och mannen i mitt liv. Så nu är det bäst att sätta fart! Ha en fin dag och var rädda om er och varandra! ♥

Kramen

Julstämning och vänskap

2013-11-18T07:55:00.002+01:00

Måndag morgon och höstvinterkylan biter i husknutarna och krävde att lite eldning var nödvändigt på morgonen. Julstämningen kommer sakta krypande och sämre lär den väl inte bli efter att jag upplevt veckan som kommer. Dags att röja undan höstpyntet på jobbet (Gallerian) och börja tänka jul och på söndag har vi julskyltning (14-18 välkomna ni som bor i min stad;)) och tomten ska till Gallerian, julmusik ska spelas och pepparkakor och drickbart bjudas på, Levanders lanthandel ska vara där och höja stämningen ytterligare och butikerna har öppet och bjuder på julhandel, så julstämning det lär det bli i huvudet på mig iallafall. Sanna mina ord.

Igår träffade jag några vänner en liten stund på dagen. En vuxen och två små godingar. Det är så festligt det där hur man bland vänner känner det precis som om man har något mer än vänskap. Något som känns mer innanför skinnet och närmare hjärtat. Som en extra syster. Jag har några såna guldkorn i mitt liv som känns som något väldigt extra och otroligt viktigt. Så tacksam man blir att man fått sådana människor i sitt liv..

Hoppas ni haft en bra helg mina goa läsare?!

Ha nu en bra dag och take care!

Kram från mig :)

Pssst. Tog lite bilder på mina små vänner igår.

Fina så man smäller av lite.

Foto: Anna Jacobsson

Sveriges bästa Ostkakor :)

2013-11-17T09:37:00.002+01:00

Då var det söndag och solen skiner och påminner mig lite extra om att det nog faktiskt är idag som är stora fönsterputsardagen. Behövs verkligen vill jag lova. Sen blir det till att kika lite på julmarknaden som är uppe i byn och efter det anta ett litet fotouppdrag. Lite så ser min förmiddag ut. Sen får vi se vad dagen har att erbjuda.

Igår var jag med kära mamma på SM i Ostkaka. Hon hade gått vidare till finalen som höll till på Stora Segerstad. De tre som kom i toppen låg ett poäng ifrån varandra fick vi veta innan de avslöjade hur prispallen såg ut. Mamma tog ett brons och man blir ju så stolt över den där kvinnan! Nu har hon minsann lovat att innan hon lär någon annan att baka mästerverken så måste hon lära mig;) Haha eller jag bestämde att hon måste lova det menar jag..

Roligt att gamla traditioner hålls vid liv och det var det nog fler som tyckte för det var galet mycket folk på denna tillställning. De var även julmarknad i byggnaderna runt omkring och det var inte annat än att jag fick lite julstämning när vi strosade runt och tittade på allt och till lunch åt risgrynsgröt och skinkmacka och två tjejer sjöng julsånger. Det är inte långt kvar nu. Det är det verkligen inte.

Någon ostkaka blev det ju inte för mig, då jag har det där sockerkontraktet med mig själv och visst kändes det väl lite tokigt att inte kunna smaka när man hade Sveriges (eller kanske till och med världens) bästa ostkakor framför näsan. Men men ett kontrakt är ett kontrakt och det går ju så galet bra så inget i världen kan få mig att bryta det nu :)

Ha en fin dag och var rädda om er!

Kram från mig

Jan Johansson från "Ostkakans vänner" till vänster i bild

och de tre pristagarna i Ostkake-SM.

Om ni vill stötta Ostkakans framtid så kan ni göra det om ni klickar HÄR

Konsten att skola om sin hjärna!

2013-11-16T09:00:00.003+01:00

Jag har alltid varit den som vid löpartävlingar jag deltagit i ställt mig längst fram i starten bland de där med välutrustade kroppar av både muskler och Garminklockor. Helt galet jag vet, då jag säkerligen inte haft där och göra. Har inte spelat någon roll om det står en Kenyan bredvid mig som jag vet kommer varva mig femton gånger med sina raska ben under det där milslånga loppet på Öland eller att jag kommer få något som liknar astma-anfall när jag ska ligga i täten med elitfolket en stund där i början och jag fått fundera på om man kan krypa över backen mot sjukhuset och få lite luft inpumpat i lungorna fort fort så jag kan hänga på dem igen där på hamninloppet i hamnstaden för att jag envist ska hänga på minst några kilometer med de som mot slutet kommer slåss om förstaplatsen och som kanske inte gör något annat än springer vareviga dag. Hahaha jag har aldrig varit någon elitlöpare i kroppen, men i huvet mest hela tiden ;)

Jag har alltid älskat att ha mål med min träning. Om det så har handlat om min ridning och träningen inför hästtävlingarna som avlöpte varandra då när jag var inbiten hästnörd och red och donade varje dag och tävlade på helgerna. Eller om det handlade om en springtur i vardagen där benen pumpade av adrenalin och ryset kom i kroppen när man kom in i andra andningen. Jag har alltid velat ha mål att jobba mot. Mål att sträva efter och det där ligger nog en hel del i blodet och så är det mycket vem jag är som person. För känslan efteråt när man gjort det där som man satt upp som mål, den är sååå skön! Säkert någon form av duktighetskänsla mot sig själv och det behöver inte vara något fel med det.

Men den viktigaste känslan av alla: Att man använt sin kropp som man fått att förvalta här i livet!

Det är så viktigt att röra på sig och ta hand om sig. Vi vet ju alla det även om det finns många som försöker förneka att så är fallet. Vi behöver låta kroppen pumpa lite hårdare ibland. Det måste inte handla om Kenyanspringande lopp och tung styrketräning. Man kan hitta sin träningsform. Man kan hitta nya träningsformer. Promenader med flaxande armar, hemmaträning med Blossom Tainton i tv-rutan eller Hulkenträning på gymmet, vad man vill, bara man gör´t!

När man är sån där så att man vill köra hårt, vara envis, prova lite till, kämpa lite hårdare, känna målen nås, lite svag blodsmak sitta fint i halsen efter det där löparpasset, slita, trampa, pumpa, skrika ut sin envishet. När man är sån egentligen, då kan det ta tid att skola om hjärnan. Tänka om. Tänka rätt. Rätt för vad som fungerar JUST NU!

Tre graviditeter har jag gått igenom med viktuppgång på närmare bestämt en mindre flodhästmamma i viktklass och efteråt har jag kämpat som en tok för att bli av med de där kilona varje gång och även lyckats riktigt bra med rätt kost och träning på grund av den där djupt rotade envisheten blandat med målet i huvudet av att få den där goa känslan att må bra i sin kropp. Det som många sa till mig om kilona efter graviditet "Det rinner av dig sen när du ammar" stämde inte ett skvatt på mig och jag varit en sån som det inte runnit av ett ynka gram på av amningen utan snarare gjort mig vrålhungrig och sugen på något i storlek av en liten häst mest hela tiden.

När man alltid varit sån med envisheten som ständig följare och energigivare men måste skola om sin hjärna på grund av en sketen skada som sitter där som en stadig fällkniv rakt in under revbenen, då kan det kännas rysligt segt ibland. Att bestämma sig för att tre kilometer istället för åtta är bättre än inget ibland. Att i perioder enbart ha just promenader som enda träningsform, i perioder inte ens kunna det och i andra perioder sakta men säkert kunna börja bygga upp styrkan i kroppen igen. Det tar lite tid att ta med sig envisheten vid sidan på ett annat sätt. Att låta den vara den som sköter jobbet när man står där ute i skogen halvvägs och undrar hur det ska gå att ta sig hem sista biten då den där fällknivskänslan rakt in mellan revbenen mer känns som ett svärd från en otäck film en sån dag då det där "elaka revbenet" ska knasa sig. Ja, ni som är här hos mig en del vet ju att det egentligen inte är revbenen det är fel på utan en skada i nerverna under revbenen efter en operation för 1 1/2 år sedan. En skada jag hoppas innerligt ska ge med sig en vacker dag, eller en regnig, vad vet jag! Men jag fortsätter att hoppas och under tiden jag gör det så gör jag det jag kan med min kropp :)

Så nu är envisheten min bästa vän och någon jag måste ta med mig på vareviga liten promenad jag går. Ibland går det ju hur bra som helst i perioder och ibland inte alls. Och det är väl just det där som stör mig lite smått, att jag inte kan ha regelbundenhet i min träning. Men jag har bestämt mig att jag ska rusta min kropp. Saaaaakta men säkert bygga upp den. SAKTA är ju inte min grej för det ska va hej och hå nu kööör vi enligt mig. Men det är just det där jag fått skola om och tänka annorlunda med. Tänka hej och hå nu kör vi på ett annat sätt. Inte slita och slänga med kroppen. Vara snäll mot den och rusta den en bit i taget. Försöka få till rätt slags styrketräning så att jag kan slippa känslan att vakna som en krämpande åttioåring. Ge den styrka och rustning av hårdaste material. Jag börjar lära mig..sakta men säkert!

Hoppas allt är bra med er?! Ha en fin helg!

Kram från mig :)

När man inte kommer på någon rubrik;)

2013-11-14T22:35:00.003+01:00

Så blev det kväll och alla barn är badade och lagda och vi har fått så mycket frisk luft den här veckan så den lever vi på länge. Igår gick bland annat jag och barnen ner till sjön när vi kom hem från jobb, dagis och skola och tände eld och grillade. Så rofyllt och härligt. Idag tog vi en promenad vid ett naturreservat längs med vattnet och naturen där är lite som en djungel och man klampar fram på träspångar (haha kom inte på något bättre namn). Spännande är det i alla fall för fem små skatter som är under sju år. Livskvalitet och vardagslyx det där att få vara med dem. Älskade ungar, det är en sån ära att få umgås med dem. Små, härjiga, lugna, snälla, goa, stundtals trotsåldersaktiga, stundtals syskonbråkiga, stundtals får mig att råka tjoa liiite för högt, ofta får mig att skratta högt, energivande, mjuka, kärleksfulla, vänliga, springande, sprudlande, älskade fina barn och bonusbarn. Så tacksam!

Blir smått tokig när jag har lite dåligt med bilder att visa er. Blir mest lite halvsuddiga mobilbilder sådär i vardagen. Men ibland blir det så. Nu börjar det kännas att veckan når sitt slut och att det står en helg och väntar på oss. Hoppas ni har något mysigt, avkopplande eller energigivande framför er!

Ha det gott! Kram från mig

Kvällens Instagrambild:

"Jag e inte den som e den än att jag blir rysligt SKETAGLÀ

när mannen i mitt liv kommer hem med rosor till MIG, bara för att!"

#Älskademannenimittliv #Kramadesönderkarlnlite

♥

Lite lunchfilosofi om vägar..

2013-11-13T13:26:00.000+01:00

För ett tag sedan fick jag ett mail med frågan om jag kunde komma och prata lite om mitt jobb som Centrumledare för Gallerian och vad jag gör och vem jag är. Klart jag ville det. Så igår skulle jag presentera mig inför en grupp butikschefer och chefer av olika slag från en kedja som det visade sig inte bara säljer snygga kläder som faller mig i smaken utan också har rysligt trevligt folk i sig. Jag skulle ju bara presentera lite kortfattat och det gjorde jag.

Men när jag själv hemma skulle tänka igenom lite vad jag skulle säga och försöka göra mig själv kortfattad i vem jag är, så är det väldigt intressant att bli tvungen att sätta sig ner och verkligen tänka till vem man faktiskt är. På riktigt. Bara för sin egen skull.

Vad som fått mig till den jag är idag, vad jag verkligen tänker och tycker om saker och ting och vad som lett mig in på nya vägar som visat sig vara så rätt det bara kan bli, eller vad som fått mig att lära mig enormt mycket saker om vägar i livet som kanske inte visade sig vara rätt med facit i hand men på något sätt ändå var det, vad som ändå kan ge otroligt värdefulla upplevelser även om det på sätt och vis kan tänkas att det var en väldigt fel väg där ett tag.

Man måste bara öppna upp och se vad man har för valmöjligheter i sitt tänkande. Ibland måste man trampa fel och kanske till och med stå på samma ställe eller tycka att saker är lite tyngre frågor än vad man till exempel ska laga för mat. Ibland måste livet vara lite svårare för att det sen ska kunna ljusna. Det är olika där säkert också som i allt annat. En del nöjer sig med det som är. Livet alltså. Andra inte. En del vill vrida och vända och tänka och tycka. Andra inte. En del kanske inte har samma valmöjligheter på grund av olika omständigheter. Vi är olika och vi måste få vara det. Men ibland kan det vara rysligt svårt det där. Just att förstå att vi alla är olika men ändå kan leva på samma jord.

Det måhända att jag tjatat om det där med vägar i livet förut ett sisådär hundratals gånger. Men jag är ju en lite smått djup människa och jag tror att det är bra att se över sina vägar ibland. Liksom skrapa lite under gruset och se om det är rätt underlag eller ej och om det inte känns så, våga ta steget och kliva av för att gå på den andra stigen som kan vara svår att förstå sig på först eftersom det kanske ligger en massa kvistar, stock och sten i vägen innan stigen faktiskt blir en bred väg med mycket möjligheter att svänga med armarna utan att fastna med jackan i en vass gren...

Förstår ni hur jag menar? Gå DIN väg och VÅGA sånt där du går och tänker på. Om det så är att köpa den där megacoola bilen du drömt om sen du var 18 år men inte vågat för du alltid undrat vad "folk" ska tycka och "de" kommer prata om den där galna 62-åringen som måste fått något hårt i huvudet som tror att han kan svassa runt och verka ungdomlig bara för att han köpt en sån där nymodernitet till bil, eller om det handlar om att åka till Afrika och hjälpa barn i nöd och få ge din huds värme till någon som den där stunden kan betyda allt för, eller om det handlar om att jobba på Regeringskansliet, eller ta dig ut på en promenad varje dag, eller bygga ett nytt hus du drömt om men inte vågat sätta första spiken i, ta dig ur ett arbete som inte är hälsosamt för din själ, eller gå den där utbildningen som skulle förändra ditt tankesätt en aning och få dig på nya fräscha tankar, eller rensa upp i vänskapliga relationer som just inte längre kan kallas vänskapliga och försöka ha människor nära som får dig att må bra, eller att göra något som kan tyckas tokigt på en vanlig sketen onsdag. Bara gör´t! Se till att vara rädd om dig och de du älskar på vägen bara, så kommer det gå fint ♥

Och något jag tror är otroligt viktigt det är att försöka sträva efter att göra sådant som man brinner för. Sånt som gnistrar lite extra på insidan när man tänker på det. Sånt som känns bra ända ner i lilltån. Gör mer sånt...

Nu har jag slevat i mig en styck sallad på kontoret och min kortlunch får vara slut. Ville kika in och säga hej och kul att vara här igen efter några dagars bloggtystnad. Ni vet ju att det blir sådär ibland. Behövs inga ursäkter eller hur?! ;)

Kram på er och ta hand om er!

Liten smak av barndom idag..

2013-11-09T20:27:00.001+01:00

Det är kväll efter en sån där dag som ger energi och lugn ända fram till jul eller nåt åt det hållet. Vi har varit hos mina underbara föräldrar i hamnstaden ett antal mil bort. Vi har ätit älggryta som doftade och gav den där söndagsfeelingen redan när vi kom in genom dörren trots att det är lördag. Det är sannerligen en fristad det där hemmet och det där folket som är min familj. Ett sånt ställe som är så mycket barndom som går att fylla ett hem med. Jag och min lilla familj bor ju egentligen i mitt barndomshem som jag köpte för några år sedan. Men det känns inte på det sättet längre, alltså som barndom, för vi har ju gjort det hemmet till vårat. Ja ni vet med nya väggar, tak, golv, jag har slipat trappa, rivit tapeter och målat som en tok på allt som går att måla på och det är våra möbler, saker, dofter och känslor. Ett hem att kalla barndomshem för de små barnen som lever här nu.

Men det där hemmet där borta i hamnstaden det är barndom för mig. Tavlor, filtar, prydnadssaker, skåpet i hörnet som alltid funnits i ett hörn eller skålarna vi åt glass i när det var lite festligt som faktiskt står där i skåpet och ropar barndom. Eller den bruna skålen som köttgrytan serverades i idag och som vi hade rabarberkräm i förr i världen eller den där tavlan på väggen som jag kunde texten på en gång och som jag envisades med idag att minsann redovisa till lillebror att jag än en gång kunde hela utantill. Alla saker som följt med mamma och pappa. Eller ramarna med olika människor sittande i som betyder mycket. Människor som finns och inte finns. Människor man vill minnas. Självklart är prydnadssaker och skålarna materiella ting och det absolut viktigaste är ju de där båda älskvärda människorna till föräldrar som idag bjöd in alla mina syskon med familjer och mig och min familj till en riktigt mysig dag. Där sitter vi huller om buller och bara är. Jag vet ju så väl att alla inte har eller haft det sådär och det kan ge mig dåligt samvete ibland och definitivt påminna mig om hur förgrymmat tacksam jag är för allt det där!

De är ju lite för omtyckta de där moffa och mommo förstås, så barnen blev kvar över natten och jag fick nyss ett sms med en bild på min lilla tös som satt i en badbalja i duschen med världens leende och de hade varit i hamnen och i parken allihopa och jag vet ju hur bra de har det. När man är en sån där så kallad skilsmässoförälder som lever med att ha sina barn lite mindre än man önskar, då blir det inte att man "lånar ut dem" så ofta. Men man får ta bort sin egoism och dela med sig lite ibland och imorgon på förmiddagen samlar jag på mig dem igen;)

Så nu tar vi lördagskväll och jag hör att "Så mycket bättre" börjar och jag har tänt sjuhundra värmeljus eller nåt åt det hållet och det blir filtar och avslappnat läge. Regnet hänger i luften ute och det viner i knutarna av någon slags miniversion av höststorm.

Bra dag det här. Hoppas ni haft en bra dag?! Take care! Kramen från mig