Centerpartiets stämma beslutade förra året att man skulle börja arbeta för att skjuta upp datalagringen. Det tänker Centerpartiets ledning nu, sin vana trogen, högaktningsfullt skita i. Dessutom vill varken Annie Lööf eller Johan Linander svara på frågor om det. Känns det igen?

Centerpartiet har hög svansföring i integritetsfrågor, så länge det bara gäller lite fina ord på papper. När det kommer till handling, så sticker de svansen mellan benen och gömmer sig. Mönstret har upprepat sig om och om igen de senaste åren.

För några månader sedan lovade Fredrick Federley i sitt program på Radio1 att han skulle rösta mot datalagringen eftersom regeringen gentemot EU argumenterat att datalagringsdirektivet inte behöver införas i Sverige. (Vilket är tvärt om vad de säger till oss medborgare, men dock.). Jag ställde frågan ca 42 minuter in i programmet som man kan lyssna på här.

Jag: “Hur kommer du att rösta i frågan om datalagringsdirektivet nästa gång?”
Federley: “Efter regeringens argumentation är det inga problem att rösta nej.”

Det återstår att se om det löftet fortfarande gäller. Det får vi veta den 21/3 när riksdagen röstar i frågan.

Vad gäller Piratpartiets åsikt i frågan, så är den densamma som den alltid har varit. Datalagringsdirektivet är en leksak för makt- och övervakningskåta politiker och borde ha kastats på skräphögen för längesedan.

Vi kommer att mobilisera alla krafter vi har för att Sverige ska slippa sjunka ännu djupare ner i övervakningsträsket i kungabebisens skugga. Vi behöver dock din hjälp. Här är lite kort information om datalagringsdirektivet och om vad du kan göra för att stoppa det.

Mer information kommer inom kort både här på bloggen och på Piratpartiets hemsida.

Just nu vill vi ha just dig som ledningspraktikant. Det är en jättebra chans för alla som känner att de vill levla upp sitt engagemang i partiet. Det är en chans att visa framfötterna och lära sig en massa saker på en gång.

Det är dessutom en chans att hjälpa partiet att göra världen bättre. Vi har många duktiga aktivister, men vi behöver fler så att vi inte sliter ut dem vi har. Detsamma gäller ledningen. Vi jobbar så mycket vi bara kan och hinner bara släcka de mest akuta eldarna. Vi går på knäna och behöver hjälp.

Tanken är att ha 2-3 ledningspraktikanter åt gången och att ha fyra omgångar om året. Det skulle betyda att vi varje år skulle kunna få tolv taggade och duktiga aktivister som kan sprida vidare det de lärt sig under sin praktikanttid vidare ut i organisationen. Det skulle göra underverk för återväxten i partiet och våra möjligheter att kunna jobba ännu mer målmedvetet och långsiktigt.

Mer utförlig information om det hela finns här.

Det allra viktigaste kommer här:
Skicka en kort beskrivning av dig själv och dina egenskaper, samt en kort beskrivning av det projekt du skulle vilja driva med ledningens hjälp. Allt som allt ska det hela rymmas på en A4-sida.

OBS: Uppdraget som ledningspraktikant är ett ideellt uppdrag som utförs hemifrån några timmar i veckan via nätet för att man brinner för de frågor som partiet jobbar med.

Deadline: 27 februari.
Skriv ”Ledningspraktikant” i ämnesraden i mejlet.
Skickas till: anna.troberg@piratpartiet.se

Och bara så att ni vet, jag är inte Bill Clinton. Alla praktikanter kommer att vara i trygga händer. Inget hanky panky on my watch. Bara roligt piratarbete för att göra världen lite bättre!

Just nu pågår en debatt om hur man ska förbättra journalsystemet för alla och i lördags passade jag på att leverera mina fem cent om det hela på Brännpunkt i SvD: “Ge patienten makt över informationen“.

Jag skrev bland annat:

Problemet är att systemet inte bara samlar all information om stockholmarnas hälsa, det är dessutom vidöppet för omkring 40 000 anställda inom Stockholms läns landsting. Det finns naturligtvis restriktioner för vem och när man får gå in och söka information, men så länge möjligheten att söka fortfarande finns kvar för alla, så är den privata information som systemet innehåller allt annat än privat. Alla databaser läcker. En databas öppen för 40 000 användare kommer att läcka som Titanic.

Läs hela artikeln här.

Jag skrev för någon vecka sedan en replik till Lars-Göran Engfeldts (ordförande i Transparency International Sverige) sju punkter för att stärka Sveriges skydd mot korruption. Jag lade till en punkt om vikten av att ha koll på vilka privata intressen som har svängdörr in till våra beslutsfattare och knöt ihop det med ACTA och regeringens hantering av avtalet: “Ingen transparens i regeringens hantering av ACTA-avtalet“.

I den skrev jag bland annat:

Korruption trivs i mörker. Därför måste vi tända ljuset i maktens korridorer. Vi har rätt att få veta vilka det är som har privat svängdörr in till våra tjänstemän och politiker. Vi har rätt att få veta vilka det är som är med och påverkar de beslut som formar vår vardag.

Läs hela repliken här.

Efter högsta domstolens beslut om att inte ta upp Pirate Bay-målet, skrev jag i ETC om det problematiska med det: “Miljoner människor kriminaliseras“.

Jag skrev bland annat:

Det finns många lösa trådar i The Pirate Bay-fallet, både i och utanför rättssalen. Därför är det oerhört ledsamt att Högsta domstolen nu beslutat att inte pröva fallet. Det betyder att vi riskerar att få leva med dessa lösa trådar, trots att fallet är principiellt viktigt för alla de fildelningsrättegångar som upphovsrättsindustrin just nu rullar ut på bred front i rättssalar runt om i landet.

När miljoner människor plötsligt kriminaliseras i klump för att de gör någonting som vare sig skadar samhället eller kulturlivet och som i den allmänna rättsuppfattningen inte ens betraktas som ett brott, så är det inte människorna det är fel på utan på lagen

Läs hela artikeln här.

I dag får ni ett fullsmockat nyhetsbrev med en massa spännande information, så sätt igång och läs!

Bli ledningspraktikant!:
Vill du få en spännande möjlighet att följa och delta i ledningens arbete under tre månader? Vill du driva ett eget projekt med stöd av ledningen? Vill du axla en ansvarsposition inom Piratpartiet? Vill du kandidera till något av valen 2014 och redan nu levla upp ditt engagemang?

I så fall ska du ta chansen och bli ledningspraktikant! Deadline för ansökan är den 27/2.

Det nya principprogrammet:
I helgen har jag och Henrik Brändén lämnat över det nya principprogrammet till styrelsen, så att de kan ge sina sista synpunkter på det innan de lägger det som proposition till medlemsmötet i vår.

Jag är riktigt stolt över principprogrammet. Vi har haft en lång och inkluderande process kring det och alla har givits goda möjligheter att vara med och påverka resultatet. Det är en chans som många också har tagit. Det innebär att vi kommer att få ett väl förankrat och bra principprogram att bygga våra sakpolitiska program på.

Arbetet med att jobba fram nya sakpolitiska program:
Jag hoppas att den positiva processen kring principprogrammet kommer att smitta av sig på processen med att ta fram de sakpolitiska programmen och att många även den här gången tar chansen och är med och påverkar. Mer information om hur man gör det kommer i ett senare nyhetsbrev.

Processen för hur de nya sakpolitiska programmen ska tas fram klubbades igenom av medlemsmötet hösten 2011 och finns här. Tidsplanen för processen finns här.

Arbetet med de sakpolitiska programmen kommer att bli en spännande och avgörande tid för partiet. Det är nu vi måste bevisa vad vi går för. Vi måste våga ha högt i tak. Vi måste våga prata om saker som kanske känns främmande vid första anblicken. Vi måste släppa tanken på om att var och en av oss ska vara expert på varje område partiet tar sig an. Vi måste våga tro så mycket på helheten att vi inte stirrar oss blinda på enstaka detaljer. Vi måste släppa egot och våga lita på varandra.

Om vi är öppna och vågar lyssna, se och visa respekt, så kommer vi i lugn och ro att kunna bygga en bredare och stabil plattform för framtiden. Vi har redan testat konflikt som utvecklingsverktyg i det här partiet och det kostade oss nästan två år och ett val. Nu är det dags att se hur långt vi kommer om vi vågar leva med att inte tycka exakt lika i allt och ändå finna samhörighet i de stora, övergripande och gemensamma målen. Arbetet med principprogrammet har visat att vi är mogna att ta steget och arbeta framåt tillsammans även kring sakpolitiken.

Några ord om att bilda internopinion:
När vi nu dragit igång arbetet med att ta fram nya sakpolitiska program, så kommer några säkerligen att bedriva internopinion även på tidningarnas debatt/insändarsidor och på debattsiter på nätet. Det är inget konstigt eller farligt. Inom gammelpartierna bedrivs internopinionen ofta på det sättet och de har ju lyckats överleva i tusen… nåja, i bra många år, i alla fall. För vår del är det dessutom ett sätt att meddela omvärlden om att de kommer att få se ett bredare Piratparti i valen 2014.

Jag vill dock be er som funderar på den här typen av intern opinionsbildning att vara extremt tydliga i era texter. Skilj på vad som är partiets åsikt och vad som är er egen åsikt om vad partiet borde tycka. Det skapar onödig förvirring externt och frustration internt om tydligheten inte finns där. Ta hjälp av andras fingertoppskänsla om du misstänker att du har lite ont om sådan själv.

Och med det sagt: Kör hårt! Sparka ut väggarna! Höj taket! Det är inte farligt att prata om saker eller att ha olika åsikter så länge man är tydlig och inte klistrar sina egna åsikter på andra. Vi kommer att få se bra förslag, dåliga förslag, och säkert en del galna förslag. Det är helt okej. I sinom tid kommer alla förslag att behöva klara sig genom en omröstning på ett medlemsmöte för att hamna i de sakpolitiska programmen. Jag känner mig trygg med att era röster effektivt kommer att sålla bort eventuella stolligheter och att de sakpolitiska programmen kommer att bli ännu en sak för oss alla att vara stolta över.

Insändare och debattartiklar:
Det händer hur mycket som helst kring våra politiska frågor som ni kan skriva om. Vi behöver synas mycket mer i lokalpressen än vad vi gör i dag. Här har ni alla chansen att dra ert strå till stacken. Det är ingen brist på saker att skriva om: Acta, FRA, Datalagringsdirektiv, bibliotekens utlåning av e-böcker, journalsystem, osv. Ofta går det att komma på lokala perspektiv på frågor.

Jag har börjat skicka ut mejl till alla pirater i ett område och uppmana dem att skriva insändare om jag ser att det hänt något spännande som berör våra frågor lokalt. Det kommer jag att fortsätta att göra, men sitt inte och vänta inte på ett mejl från mig. Jag kan omöjligt hinna se allt som händer överallt. Ni är mina ögon och öron.

Och ja, jag kommer att tjata om det här tills jag ser att det börjar dyka upp fler lokala insändare, så det är lika bra att sätta igång. (Insändarskola i textform och videoform.)

Matnyttiga länkar:
Våra EU-parlamentariker, Chritian Engström och Amelia Andersdotter, har legat i:
SvD – “Är Hökmark uppriktig om priset för roamingtrafik?”

Även jag har legat i:
ETC -”Miljoner människor kriminaliseras”
DN – “Ingen transparens i regeringens hantering av ACTA-avtalet”
SvD – “Låt patienten få makt över informationen”

Och så även Marcin de Kamiski:
SVT Debatt – “Jakten på fildelare skadar förtroendet för rättsväsendet”

Det var allt för i dag. Ha det riktigt bra allihop!
Anna
—————————
Anna Troberg
Partiledare
Blogg – Nyheter24

“Nätet är ett separat och laglöst land”
Nätet är inget separat och laglöst land. Nätet är i dag en väl integrerad del av samhället som lyder under samma lagar och regler som resten av samhället. Precis som i resten av samhället begås det brott även på nätet och precis på samma sätt som i resten av samhället kan polisen lösa en del av dem, men inte alla.

Det begås till exempel en mängd allvarliga brott i hemmet. Man skulle kunna lösa betydligt fler av dem om man satte upp kameror i allas hem. Det gör man som tur är inte, eftersom man anser att det skulle skapa helt andra problem, bland annat integritetsproblem. Av någon anledning tror dock en del att det är rimligt att ta till alla medel för att lösa alla brott på nätet i tron om att liknande negativa biverkningar inte kan uppstå där.

Att dela upphovsrättsskyddad kultur med andra på nätet är i dag ett litet skitbrott som inte borde vara ett brott alls då det inte skadar vare sig människor, kultur eller samhälle. Detta speciella brott och dess straff saknar dock helt den proportionalitet som normalt åtföljer brott och straff och det ställer till stora problem både för enskilda och samhället. Det är helt orimligt att montera ner de fri- och rättigheter vi kämpat för i århundraden för att jaga fildelare.

Lagar bör dessutom följa det allmänna rättsmedvetenadet, snarare än upphovsrättsindustrins vision av himmelriket. Miljoner människor fildelar. Det är en aktivitet som är allmänt accepterad. Den bär inget socialt stigma av något slag. När diskrepansen mellan det allmänna rättsmedvetandet och lagarna blir för stor tappat människor respekten även för andra mer befogade lagar vilket kan få en del oönskade effekter i andra sammanhang.

“IP-nummer är solid bevisning”
IP-nummer är usel bevisning. Bara för att man kan knyta en handling till ett IP-nummer så betyder det inte att man hittat en skyldig. Man kan lätt fejka IP-nummer. Oftast är det dessutom många som delar på samma IP-nummer. Man måste i princip få ett erkännande av någon för att ett IP-nummer ska vara till någon större nytta.

Jag gissar att följden av detta blir att man inom några år även kommer att tumma på kraven för att få göra en husrannsaken också. Chansen att polisen kommer att sitta och vara glada med alla sina IP-nummer utan att egentligen kunna göra så mycket med dem är minimal.

Slutet av ledaren är dock mest intressant:

Viktigt är också att den nya lagstiftningen inte begränsar yttrande- och därmed åsiktsfriheten. Rätten att vara anonym på nätet – så länge det inte gäller hat, hot och uppmaningar till våld mot enskilda och grupper – måste garanteras.

Det låter ju fint att yttrandefrihet och åsiktsfrihet måste garanteras, men verkligheten är inte så enkel. Det går inte att både skydda upphovsrätten i sin nuvarande form och samtidigt garantera den fria kommunikationen på nätet och när de två krockar måste den fria kommunikationen väga tyngre. Det tycker inte bara jag, det gör EU-domstolen också.

Det går inte att både ha och äta kakan. Det är en lyx man bara kan unna sig om man ännu inte insett nätets fundamentala betydelse för det demokratiska samhället. Till syvende och sist måste vi alla fråga oss själva vad vi värderar högst, dagens tämligen världsfrånvända upphovsrätt eller allas grundläggande fri- och rättigheter?

Jag gjorde mitt val 2008 och jag oroar mig inte det minsta för kulturen. Den lever och frodas. Det gör den nya generationens kulturskapare också. Det är bara de gamla mellanhänderna som knorrar.

Domstolen har nämligen meddelat dom i det uppmärksammade fallet SABAM mot Netlog. Man konstaterar att det helt enkelt inte går att skydda både upphovsrätten och den fria kommunikationen på nätet och att den fria kommunikationen väger tyngre. Man slår fast att det är mot EU-lagen att tvinga internetleverantörer att övervaka och filtrera användarnas trafik för att hitta eventuella kränkningar av upphovsrätten.

Det här är stort. Det betyder rent konkret att EU-domstolen slagit fast att det inte är förenligt med EU-lagen att jaga fildelare till vilket pris som helst. Det kommer att bli intressant att se hur den svenska regeringen reagerar på detta. De är ju i full färd med att jaga den där ungdomsgenerationen som Reinfeldt lovade att de inte skulle jaga för skitbagateller.

Så här sa jag i ett pressmeddelande som Piratpartiet alldeles nyss skickade ut:

Timingen är i det närmaste perfekt. Runt om i Europa rasar protesterna mot ACTA och allt fler länder väljer att inte stödja avtalet. Förhoppningsvis kommer domstolens beslut att få den svenska regeringen på andra tankar vad det gäller ACTA, men deras styvnackade inställning hittills inger inte mycket hopp. Det skulle vara roligt om Sveriges regering valde att föregå med gott exempel och stå upp för nätfriheten på riktigt och inte bara i välformulerade debattartiklar utan verklig vilja bakom orden.

Tror ni att regeringen kommer att tänka om? Det tror inte jag. De sitter i knät på USA och upphovsrättsindustrin. För dem är nätfrihet något man säger fina saker om. Det är inget man gör och verkar för.

Det är inga små övertramp man gjort. Det är inte heller något enstaka undantag. I de fall som Siun kontrollerat har FRA överskridit sina befogenheter i 30 % av fallen. Siun noterade bland annat att FRA:

• FRA har skickat uppgifter till Säpo utan att ange tydligt varför. Siun påpekade detta för FRA, men vid en senare kontroll upptäcktes det att de utan förklaring gjort samma sak igen.
• FRA har lagrat mer personlig information om individer än vad uppdraget kräver. Man har också underlåtit att gallra bort information som inte bör finnas kvar.
• FRA har en skyldighet att förstöra viss information. Denna förstörelseskyldighet har dock FRA valt att tolka mycket kreativt. Istället för att helt förstöra uppgifterna har man sett till att man vid behov ska kunna återskapa dem.

Det är allvarliga anklagelser som FRA inte tar på allvar. FRAs överdirektör Christina Malm viftar nämligen bort kritiken i dagens IDG. Hon säger speciellt två saker som är bekymrande:

Vi känner oss trygga med att vi har följt lagstiftningen, men underlaget till Siun ska se bättre ut i framtiden.

Hur ska man tolka detta? “Vi tycker att vi har gjort rätt, nu måste vi bara formulera det så att Siun också tycker det”? Är inte poängen att man ska berätta vad man gjort och inte gjort och lämna tolkningen till Siun som faktiskt har i uppgift att granska och göra just sådana tolkningar?

Malm oroar sig inte heller över att FRA kan återskapa “förstörd” information. Hon säger:

Det kommer aldrig återskapas någon förstörd information här. Eller, det är farligt att säga att jag kan garantera det, men vi har gjort allt för att det ska vara så svårt som möjligt att återskapa informationen.

Ja, det känns ju verkligen betryggande… Malm lovar att ingen information kommer att återskapas, men tar sedan tillbaka löftet, men lovar att de åtminstone gjort det besvärligt att återskapa saker. Jaha? Är det tänkt att jag ska tycka synd om FRA för att de får det lite jobbigt om de ska återskapa information som de inte alls får eller ska kunna återskapa. I think not… Herregud…

Malm kan inte heller berätta hur många personer som berörs av FRAs spaning. Hon dristar sig dock till att säga att det är “en bråkdel” som påverkas. En bråkdel av vad? Sverige har omkring 9 miljoner medborgare. När man talar om sådana siffror är till exempel 10 000 en bråkdel. Men om siffran 10 000 istället skulle vara antalet människor som får sitt allra mest privata genomlyst av staten, så är det en jäkla massa folk.

Jag vet inte vad Malm menar med en bråkdel, men jag vet att jag inte känner något större förtroende för FRAs förmåga att följa regler och respektera människors integritet så långt det är möjligt. Malm uppvisar här samma nonchalanta attityd som FRA alltid har uppvisat när de fått kritik.

Trots FRAs upprepade övertramp har regeringen och Socialdemokraterna gjort en överenskommelse om att öppna FRA-shoppen så att Rikskriminalpolisen och Säpo också ska få hämta ut information från FRA. Jag föreslår att ni har detta i bakhuvudet när ni går till valurnorna 2014. Belöna inte deras svek med ditt förtroende. De förtjänar det inte.

Sist, men inte minst, varför är det i princip bara IDG som skriver om det här? Var är all annan media?

Wikileaks läckte 2010 ambassadkorrespondens, som visade att USA genom sin ambassad i Stockholm levererat en önskelista till Sverige. Önskelistan innehöll en rad punkter med föreslagna åtgärder mot piratkopiering. Regeringen har sedan tidigare snällt uppfyllt flera av punkterna på listan. I och med den här propositionen hoppas man kunna uppfylla ännu en.

Regeringen slår nämligen i propositionen fast att: ”Skyldigheten för operatörerna att lämna ut uppgifter om abonnemang till de brottsbekämpande myndigheterna i samband med misstanke om brott ska inte vara begränsad till brott av viss svårhet.”

I och med detta kan internetleverantörer komma att tvingas lämna ut information om vem som står bakom ett IP-nummer inte bara för grov brottslighet, utan även för småsaker. Jag har inget emot att polisen kan begära ut IP-nummer om det finns anledning att misstänka grov brottslighet som skadar människor och samhälle. Jag har däremot väldigt mycket emot när man tar i så att byxorna spricker även för små skitbagateller som nedladdning av några få låtar. Fildelning är en veritabel folkrörelse som borde uppmuntras och inte motarbetas.

Det är faktiskt illa nog att rättsväsendet redan nu slösar skattepengar på att jaga fildelare när det finns brottslighet som faktiskt utgör ett problem som borde tas omhand istället. Hur många verkliga brott kommer att ligga olösta medan polisen sitter och begär ut IP-nummer på löpande band för att skicka små fina fildelningsmål till rätten? För många.

Propositionen är dessutom ännu ett tecken på att regeringen betraktar vanliga medborgare som ett hot, snarare än en tillgång. De senaste åren har denna inställning resulterat i en rad dåliga förslag och beslut både i Sverige och inom EU: FRA, IPRED, ACTA, Datalagringsdirektivet, etc.

Det är också en tydlig indikation på att USAs vilja väger alldeles för tungt i det svenska regeringskansliet. Ask har tidigare avvisat att det skulle ha förekommit några påtryckningar från USAs sida, men tack vare Wikileaks läcka kan vi konstatera att den svenska regeringen gått USA till mötes på punkt efter punkt. Att man nu bockar av ännu en punkt på listan gör att det finns all anledning att tro att justitieministern ljuger.

Dags för svärmarbete!
Jag föreslår därför att vi kör igång ett ordentligt svärmarbete för att lusläsa propositionen och syna den ordentligt i sömmarna. Ju fler ögon som läser den, desto bättre.

Ladda hem propositionen, läs och lägg dina tankar och kommentarer här i kommentarsfältet. Länka gärna in relevant information.

Tack för hjälpen!