Just nu är jag så himla glad. Trots att det har varit svinkallt i dag, så satte tusentals personer på sig långkalsongerna och gav sig ut för att demonstrera mot ACTA på många platser runt om i landet.

Det känns fantastiskt. Så länge det finns människor som är beredda att kämpa för en bättre värld, så finns det gott hopp.

Fler bilder från Stockholmsdemon finns här. (TAck till Christian Engström för dem.)

Media har plockat upp saken. Det kan ni spana in här: Expressen, Aftonbladet, SvD, DN 1, DN 2, Sydsvenskan, GP, SVT, SR.

Flera personer talade under demonstrationen i Stockholm. Bland annat Christian Engström (MEP, PP), Carl Schlyter (MEP, MP) och Mikael Gustavsson (MEP, V). Jag pratade också en liten stund. Jag hade som vanligt skrivit ihop ett tjusigt tal som jag sedan naturligtvis inte höll mig till för att fingrarna var för alldeles för kalla för att scrolla fram texten i telefonen.

Det jag faktiskt sa kan ni kika på här. Om ni blir sjösjuka så beror det på att fotograf-Janne höll på att frysa ihjäl när han filmade.:

Det jag skrivit i förväg kan ni läsa här:

För två och ett halvt år sedan valdes Piratpartiet in i EU-parlamentet. Sedan dess har vårt folk i Bryssel i princip dagligen lämnat små rapporter till mig om hur dåligt det är ställt med öppenhet, transparens och demokrati inom EU.

Att det fanns en brist på transparens och ett demokratiskt underskott kom inte som en överraskning för någon av oss, men omfattningen blev en chock.

Det internationella handelsavtalet ACTA är ett perfekt exempel på det maktmissbruk som genomsyrar så mycket av arbetet i Bryssel. ACTA visar upp EUs absolut sämsta sidor som i en liten ask.

ACTA har förhandlats fram i största hemlighet. Bakom stängda dörrar har byråkrater och lobbyister från film- och musikbolagen. De har hejats på av en ivrig EU-kommissionen. De har suttit och kommit överens om saker rakt över huvudet på våra folkvalda EU-parlamentariker. Man har ägnat sig åt ett systematiskt hemlighetsmakeri för att minimera våra möjligheter att påverka avtalets utformning.

Vid dessa hemliga förhandlingar har man bland annat kommit överens om att våra, era och mina, grundläggande rättigheter är mindre värda än privata bolags vinstintressen.

Man har i handling visat att man struntar högaktningsfullt i de röster vi har lagt i demokratiska val. Det är inte okej.

Världen är rutten, men tillsammans kan vi göra den bättre!

Tänd ljuset i maktens korridorer. Transparens och öppenhet föder ärlighet.

Världen är rutten, men tillsammans kan vi göra den bättre!

Förbättra beslutsprocesserna. Avtal och lagar ska förhandlas fram av våra folkvalda, inte av byråkrater och lobbyister.

Världen är rutten, men tillsammans kan vi göra den bättre!

Släng ut lobbyisterna ur förhandlingsrummen. Privata intressen ska inte ges mölighet att utforma våra liv och inskränka våra rättigheter.

Världen är rutten, men tillsammans kan vi göra den bättre!

Värna om det fria nätet. Ett fritt nät leder till bättre rättssäkerhet, bättre yttrandefrihet och bättre demokrati. Ett fritt nät är vårt starkaste vapen i kampen för våra grundläggande rättigheter. Det är ett demokrativerktyg.

Jag vet att det kan kännas tröstlöst ibland. Vi drunknar i bokstavskombinationer som hotar vår frihet. Är det inte FRA-lagen, så är det Ipred-lagen. Är det inte Sopa. så är det Pipa. Är det inte Datalagringsdirektivet, så är det Acta. Och det slutar inte där. Det finns många fler. De tycks aldrig ta slut.

Men när jag ser alla er som vågat trotsa vinterkylan idag, så fylls jag av hopp.

Tillsammans har vi chansen att bli de hjältar som framtidens ungar kommer att läsa om i sina historieböcker.

Världen är rutten, men tillsammans ska vi göra den bättre!

Tack för att ni finns!

Tack för mig!

Det har dykt upp en ny tag på twitter som fångat mitt intresse: #homoriot. Den ser ut att kunna få samma spridning och genomslag som #prataomdet fick.

Tanken med #homoriot är att berätta om de fördomar som hbtq-personer dagligen stöter på i sina liv. Taggen höjs till skyarna och jag har under dagen fått otaliga påstötningar om att jag MÅSTE följa den för att jag är flata. Men nej, jag MÅSTE sannerligen inte följa någon tag, speciellt inte för att jag är flata.

Men, eftersom jag är en smula twitterberoende har jag så klart följt den i alla fall. Det skrivs inte mycket i den som jag inte kan relatera till utifrån personliga erfarenheter. De som faktiskt MÅSTE följa taggen är ironiskt nog alla de som inte fattar att det är just de som behöver läsa det som står i taggen.

Ni vet vilka jag menar. Alla de där som tycker bögskämt är skitkul. Alla de som tycker att två flator by default är en trekant waiting to happen. Alla de som tror att man inte märker när de undviker att nämna något som överhuvudtaget har med ens läggning att göra. De som undrar vad “DU” ska göra i sommar fast de vet att man har en sambo sedan flera år tillbaka och naturligtvis inte har några planer på att tillbringa sommaren utan henne.

Jag hade kunnat bidra med massor av tweets i #homoriot-taggen, men jag känner mig tveksam. Jag hade kunnat berätta att det suger att:

• känna sig tvingad att som tonåring hålla sin flickvän hemlig i två år.
• få en flaska i huvudet på Hultsfred för att någon hade synpunkter på mig och mitt sällskap.
• bli erbjuden både tre- och fyrkanter för att det skulle vara “hett med två brudar”.
• hela tiden presenteras som “kompis” och “vän” under ett flerårigt förhållande.
• gå in i väggen på grund av jobb och få en psykolog som insisterar på att det beror på min “livsstil”.
• pussa flickvännen hejdå på busshållplatsen och hoppas att ingen våldsam typ på bussen såg det så att hon kan råka illa ut.
• inse att det där med att skaffa barn har man kanske mest struntat i för att samhället gjort sitt bästa för att avskräcka sådana som mig från det.
• få hundratals kommentarer om att jag är en ful och manhaftig flata från någon som vill slå sönder mina ben med en spikklubba.
• få höra att det där med hbtq-frågor är ointressant i Sverige där alla ändå har samma rättigheter.
• tänka att jag kanske blivit bortskickad om jag inte fötts i Sverige.
• jag är öppen offentligt bland annat för att slippa komma ut om och om igen.

Men jag vill inte berätta om sådana saker. Det tar emot. Jag vill berätta om helt andra saker. Jag vill berätta att:

• jag numera oftast orkar strunta högaktningsfullt i vad folk tycker.
• jag har ett jobb där folk behandlar mig och min flickvän precis som alla andra.
• jag har en flickvän som älskar mig och aldrig skulle degradera mig “kompis” eller “vän”.
• vi ska gifta oss så snart vi lyckas med konststycket att ha semester samtidigt.
• jag insett att jag är en riktig Svenssonflata.
• jag har insett att oavsett vilka signaler samhället skickar ut, så är det faktiskt vi som bestämmer om vi ska ha barn eller ej.
• ju mer öppen jag är, desto längre bort håller sig de bigotta trollen
• jag har lyxen att då och då få läsa mejl från personer som säger att min öppenhet spelar roll för dem.
• jag jag trivs alldeles utmärkt med den jag är och att mitt liv är pretty darned fantastic.

Det är sådant jag vill berätta om. Det gör mig gladare och starkare att berätta om de positiva sakerna än om de negativa sakerna. Visst, ibland har livet sugit ganska fett, men jag har sugit tillbaka varenda jäkla gång. Det är därför mitt liv ser ut som det gör i dag. Nyckeln är att aldrig någonsin tappa sugen.

Alla finner styrka i olika saker. Det har funnits perioder när jag också känt att jag behövt berätta för någon om allt det dåliga. Men nu vill jag berätta om allt som är bra. Det känns nästan som om jag är lite rädd för att låta allt det där dåliga smitta av sig på allt det där som är bra. “Don’t jinx it”, som min svärmor säger om allt och inget.

Med det sagt, jag kommer att fortsätta att följa taggen och jag hoppas framför allt att den letar sig ut till dem som verkligen behöver läsa den. Se till att den letar sig ut till dem. Den når precis så långt ut som våra retweets bär den.

På lördag den 4 februari kommer det att demonstreras mot Acta runt om i landet. Mer info om tid och plats finns på respektive demonstrations Facebook-sida:

Stockholm
Malmö
Helsingborg
Göteborg
Umeå
Kalmar
Sundsvall
Värmland
Borlänge

Jag (Anna Troberg) och vår EU-parlamentariker, Christian Engström, kommer att tala vid demonstrationen i Stockholm.

Jag hoppas att så många som möjligt kommer att ge sig ut och demonstrera mot Acta, men vi behöver göra mycket mer än så. Vi måste ägna oss åt lite hederlig opinionsbildning. Det betyder att jag nu vill se massor av insändare om Acta i lokalpressen. Information om hur ni skriver insändare och får in dem i tidningen finns i textform och videoform.

Flyers för utskrift finns här. Vill ni värva fler medlemmar finns det värvningskort att skriva ut här.

Här kommer dessutom lite kort info om Acta som ni kan använda er av när ni skriver insändare. Informationen finns även här, om ni vill ha en länk att ge era kompisar.

Vad är Acta?

Acta - Anti-Counterfeiting Trade Agreement - är ett handelsavtal mellan EU, USA och flera andra länder som är tänkt att stävja handeln med kopior av till exempel märkeskläder och väskor. I avtalet har man även bakat in diverse olika åtgärder för att stävja delning av upphovsrättsskyddat material på nätet.

Hur förhandlades Acta fram?

Hemliga förhandlingar
Acta har förhandlats fram i största hemlighet bakom stängda dörrar av byråkrater och upphovsrättslobbyister. Våra folkvalda EU-parlamentariker har aktivt hållits ovetande om förhandlingarna under arbetets gång, samtidigt som man tillåtit upphovsrättsindustrins representanter att sitta med vid förhandlingsbordet. Detta har bland annat lett till att EU-parlamentets ansvarige för Acta avsade sig uppgiften i ren protest.

Beställningsjobb åt upphovsrättsindustrin
Acta är odemokratiskt framarbetad repressiv lagstiftning förklädd till ett handelsavtal. Det demokratiska underskottet och bristen på transparens har lett till ett avtal som är ett rent beställningsjobb från upphovsrättsindustrin. Upphovsrättsindustrins intressen tas väl omhand, medan man inte tagit några hänsyn till enskilda medborgares intressen i form av rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokrati.

De rika har bestämt åt de fattiga
Avtalet kan också kritiseras för att det förhandlats fram av rika länder, men förväntas följas även av utvecklingsländer som inte fått några möjligheter att påverka avtalet.

Vad innebär Acta?

IPRED-lagen blir kvar
Vi kommer inte att kunna göra oss av med den rättsosäkra IPRED-lagen. Avtalstexten är dessutom utformad på ett sätt som kan bana väg för skärpningar av IPRED-lagen.

Tullen kan få kolla igenom all din lagringsmedia
Tullen får, om varje enskilt land inte specificerar något annat, möjlighet att leta igenom usb-pinnar, mp3-spelare och annan lagringsmedia på jakt på upphovsrättsskyddat material. Frågan om hur tullen ska veta om din usb-pinne innehåller cd-skivor du köpt eller laddat ned besvaras inte. Det gör inte heller frågan om hur den privata information som finns på olika formar av lagringsmedia ska behandlas på ett integritetssäkert sätt.

Polisen får jaga fildelare utan anmälan
Polisen kommer att få jaga fildelare på eget bevåg, även när det inte finns någon anmälan om upphovsrättsbrott. Böter och fängelse kommer att vara det straff man kan dömas till. Redan i dag finns det tre specialåklagare och en taskforce om ca 15 specialutbildade poliser som jagar fildelare. Det är rimligt att anta att det finns andra områden där polisens knappa resurser skulle vara till större nytta för samhället.

Allt kopiering kan räknas som “kommersiell” kopiering
Gränsen mellan kommersiell skala och privat bruk kommer att luckras upp. Representanter från upphovsrättsindustrin har flera gånger hävdat att även kopiering av en ynka cd är “kommersiell” kopiering. Med Actas luddiga formulering kommer all kopiering att kunna betraktas som kommersiell.

Olagligt att gå runt kopieringsskydd
Acta kommer inte bara att göra det olagligt att gå runt kopieringsskydd, utan även att tillhandahålla utrustning som gör det möjligt. Med tanke på att man kan använda en vanlig laptop för att gå runt DRM-skydd kommer denna del av Acta att öppna för en rad besvärliga tolkningsproblem.

Potentiellt mellanhandsansvar
Acta öppnar dessutom för att lägga ett mellanhandsansvar på internetleverantörerna. Det betyder i korthet att internetleverantörerna riskerar att bli nätpoliser som tvingas blockera sajter och stänga av användare utan en ordentlig rättslig prövning. Det är en uppgift som internetleverantörer varken vill eller ska ha. Det är som att göra Posten ansvarig för alla paket och brev som skickas.

Acta-kommitté
Man kommer att tillsätta en icke-vald “Acta-kommitté” med befogenhet att utveckla och göra tillägg i avtalet. Hur långt mandatet sträcker sig förtäljer inte historien och i och med det ges Acta-kommittén i princip obegränsade befogenheter att förändra Acta och regelverket kring avtalet efter eget huvud. Därmed är de demokratiska mekanismerna helt satta ur spel.

Vad tycker den svenska regeringen?

Den svenska regeringen tycker att Acta är fina fisken och Sverige var ett av de länder som deltog i det symboliska undertecknandet av avtalet i Tokyo den  26 januari 2012. Nu ska Acta ratificeras av alla EUs medlemsländer. I nuläget tyder allt på att Sverige kommer att ratificera avtalet.

Vad gör vi nu?

Stoppa Acta
Här är det idel opinionsbildning som gäller. Berätta för dina vänner och bekanta om Acta. Kontakta dina folkvalda representanter (mailadresser). Skriv på namninsamlingen. Skriv ut och dela ut flyers (pdf). Skriv insändare (instruktionsfilm). Delta i demonstrationer. Bli medlem i Piratpartiet! Värva fler medlemmar!

Förbättra beslutsprocesserna
Internationella avtal av den här typen ska förhandlas fram av folkvalda representanter, inte av tjänstemän och lobbyister.

Släng ut lobbyisterna
Privata intressen ska inte ges möjlighet att beställa avtal och lagstiftning över huvudet på folkvalda representanter.

Förbättra transparensen
Öppenhet föder ärlighet. Det är svårt att fulspela inför öppen ridå.

Värna det fria nätet
Skapa lagstiftning som skyddar det fria nätet och leder till bättre rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokrati.

Informationsfilm om ACTA

La Quadratures informationsfilm om ACTA.

Mer information

“Vad gör ACTA så kontroversiellt och varför behöver EU-parlamentariker bry sig?“
(Information från EDRi, Acess Now och TACD översatt av Piratpartiet, original här.)

“Internet drowns in inaccurate anti-ACTA arguments“
(ArsTechnica reder ut begreppen.)

“Piratpartiet protesterar mot svensk Acta-underskrift”
(SVT)

Och knappt hade jag hunnit förfäras färdigt över att Författarförbundet ger sig på biblioteken och kallar biblioteksbesökare “gratisätare som frossar på andras bekostnad” förrän jag fick en länk till den här artikeln i DN: “Bokbranschen tar strid om e-böcker“.

Norstedts och Piratförlaget har bestämt att lägga tre månaders karens på bibliotekens möjlighet att låna ut e-böcker. Fler förlag överväger att göra samma sak, eftersom de anser att våra svenska folkbibliotek är “ett statligt, subventionerat, helt lagligt Pirate Bay.”

Mjaha… Då är det väl bara en tidsfråga innan stämningarna börjar hagla över våra bibliotek också för att de gör sitt bästa för att mot förlagens vilja utföra det uppdrag de har att göra kultur tillgänglig för människor.

Mest intressant är dock att man lyfter fram utlåningen av “Jag är Zlatan” som en “chockvåg”. Denna chockvåg har satt skräck i förlagen. Aldrig tidigare har människor lånat en e-bok i sådan omfattning i Sverige. Det kan ju bara betyda en sak, eller hur? INGEN kommer någonsin att köpa boken! Eller vänta nu…

Redan innan julförsäljningen hade satt igång meddelade Bonniers att man hade sålt 415 000 ex av boken. Martin Ahlström på Bonniers beskriver denna försäljning som “förlags- och branschhistoriskt”.

Jag kan inte låta bli att undra vad det är som är så chockartat i detta att man nu gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för bibliotekens e-boksutlåning. En “förlags- och branschhistorisk” försäljning är inte ett problem att lösa. Det är möjligen en nöt att knäcka: Hur kan vi uppnå detta igen? Kan det möjligen ha att göra med att stor utlåning leder till god spridning via pr-världens heliga graal, word of mouth? Är det i så fall inte ganska korkat att försöka begränsa utlåningen? Borde man inte istället uppmuntra den?

Arrangera inga pitypartyn för Zlatan eller hans förlag. Det är inte synd om dem. De skrattar hela vägen till banken. De förtjänar ett stort grattis för ett väl utfört jobb. Det är däremot synd om de svenska biblioteken som står under attack från de som representerar dem som tjänar allra mest på deras verksamhet: författarna och förlagen.

Jag hoppas verkligen att alla författare och bokförlag som just nu inte känner att de representeras speciellt väl av sina intresseorganisationer ställer sig upp och säger det. Jag är nämligen säker på att det är många som delar min vurm för biblioteken och deras uppdrag och som inte tycker om den situation som nu uppstått.

Debatten om bibliotekens utlåning av e-böcker rasar vidare. Jag skrev för ett par veckor sedan i Norran om detta. Då vaknade Författarförbundet och meddelade att man fått smak för Förläggareföreningens idé om att om man bara får låtsas att en e-bok är en pappersbok så är allt hunky dory.

Förläggaren Anna Vogel uppmanade Författarförbundet att “inte ta död på e-boken“. Även DIKs ordförande, Karin Linder, satte ner foten och uppmanade Författarförbundet att istället “bejaka möjligheterna“. Själv uppmanade jag dem tillsammans med Unni Drougge att “sluta spana efter den tid som flytt“.

Man kan alltså kortfattat säga att Författarförbundets förslag om att man ska tvinga biblioteken att låtsas att e-böcker och pappersböcker är samma sak möttes av ett ganska kompakt motstånd från alla möjliga olika håll. Detta motstånd har Författarförbundet i dag besvarat med en slutreplik: “Varför ska dikten vara gratis?”

Jag blev orolig redan när jag läste rubriken. Jag debatterat redan 2009 poeternas kniviga ekonomiska situation med Mats Söderlund en gång. Det har aldrig funnits en tid när det varit lätt att försörja sig på att enbart vara poet. Faktum är att jag inte kan komma på ett enda historiskt exempel på någon som lyckats med den bedriften. Det har att göra med att det finns en ganska hög aktiveringströskel vad det gäller poesi.

Jag är en litteraturnörd. Jag kan ta det där extra klivet för att det råkar vara mitt specialintresse. T.S. Eliot är min husgud och jag köper alltid när det kommer något nytt av Carol Ann Duffy och Alice Oswald, men sanningen är att vi är få som läser poesi skapligt regelbundet. Om Mats Söderlund tjänar lite på sitt poetiska värv, så har det noll och inget med pirater att göra. Det har med den krassa verkligheten att göra och vad poeters ekonomi anbelangar, så har den dessvärre alltid sett ut ungefär som den gör nu.

Gratisdebatten är jag van att ta. Den dyker upp varje gång jag pratar om fildelning. Jag måste dock erkänna att jag är både förvånad och chockerad över att se Författarförbundets ordförande vädra av samma unkna argument i en debatt om bibliotekens möjligheter att utföra sitt viktiga arbete. Någonting är stort fel om Författarförbundets ordförande talar om människor som lånar böcker på biblioteket som “gratisätare som vill frossa på andras bekostnad”. Hade han skrivit det för tio år sedan hade folk med rätta krävt hans avgång, men i kölvattnet efter upphovsrättsindustrins lobbyarbete mot allt vad kulturdelning heter så finns det inte längre någonting som är heligt. Man tuggar snällt i sig att ordföranden för Författarförbundet attackerar våra folkbibliotek för att de försöker göra det de ska: låna ut böcker.

Söderlunds historielöshet är deprimerande. Före de första folkbibliotekens tid såldes inga stora upplagor av något. Biblioteken är det breda läsandets själva fundament. Utan folkbibliotek skulle förlag och författare till slut inte ha några läsare att sälja böcker till. Biblioteken har fött fram generationer av läsare och det är viktigt för hela bokbranschens ekonomi att de ges möjligheten att fortsätta göra det. Bokälskare läser nämligen inte bara böcker. De köper dem också.

Söderlunds bild av samtiden är också en smula deprimerande. Biblioteken är viktiga kulturella centralpunkter utspridda i samhället. Här arrangeras allt från bokcirklar till seminarium och författarträffar. Om man undergräver bibliotekens möjlighet att låna ut böcker kommer man även att skada denna verksamhet. Det är inte önskvärt för någon. Speciellt inte för författare och poeter som har en av sina inkomstkällor i just denna verksamhet.

Jag delar Söderlunds bild av att poeter och författare generellt har en dålig ekonomiskt situation. Det är ytterst få som kan försörja sig enbart på skrivande. Så har det tyvärr alltid varit. Jag skulle önska att det var annorlunda. Det finns dock lösningar, som jag hoppas att Författarförbundet tar till sig.

Sluta att lägga er på rygg för Förläggareföreningen. I avtal efter avtal har Förläggareföreningen kört över Författarförbundet som om det vore en mycket liten och oansenlig vägbula som man inte ens behöver bromsa lite innan man kör över. Lås inte inte in era medlemmar i ett gammalt system som alltid behandlat dem styvmoderligt. Anamma det nya. Bli ett modernt förbund som representerar den nya generationens författare i den nya tiden. Det är ett utmärkt sätt att tvinga Förläggareföreningen att lyssna på er.

Bli ett förbund för författarna, inte för förläggarna. Stå på författarnas sida i vått och torrt och hjälp dem att våga ge sig ut i det nya kulturlandskapet. Sluta jamsa med Förläggareföreningen för de kommer i alla fall aldrig att hålla er i handen när det blåser kallt.

Författare har något som förlagen är desperat beroende av. De är den litterära kraftens själva källa. Det är den kraften som förvandlat glada gratisläsare till bokköpare ända sedan de första folkbiblioteken bildades. Våga lite på den kraften. Den är bevisligen stark. Människor har varken slutat att skriva eller läsa böcker för att man kan läsa dem gratis genom bibliotekens försorg.

Use the force, som Obi-Wan Kenobi skulle ha sagt om han vore bibliotekarie på något av våra fina folkbibliotek. Den kommer inte att svika er den här gången heller.

“It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair, we had everything before us, we had nothing before us, we were all going direct to Heaven, we were all going direct the other way…”

Så börjar Charles Dickens A Tale of Two Cities som först publicerades 1859. Det är inte utan att jag känner igen mig.

Just nu ramlar det in nyheter av olika slag. Bara sedan årsskiftet har vi försökt stoppa SOPA, sänka roamingpriserna, lyfta problemen med ACTA, belysa FRAs fiffel, uppmärksamma fildelningsrättegångar, protestera mot nedsläckningen av MegaUpload, stå upp för bibliotekens rätt och möjlighet att låna ut e-böcker. Dessutom har fildelning gått och blivit en religion.

Det är den allra bästa av tider, eftersom det finns hur många möjligheter som helst för piratrörelsen att synas och höras. Det är den allra värsta av tider, eftersom det inte tycks finnas ett slut på allt elände som vi måste hugga tag i. Det hjälper dock inte att stirra sig blind på det negativa.

Jag har länge sagt att det måste bli värre innan det blir bättre. Människor måste få personliga erfarenheter av eländet innan de är beredda att lyssna. Olika människor kommer att nå den här punkten vid olika tillfällen. Varje dag rinner bägaren över för fler och fler människor. Det är därför vi hela tiden måste finnas där och påminna dem om att det finns bättre alternativ för framtiden.

Vi har makten att skapa den ljusare delen av Dickens vision från 1859. Vi kan skapa visdomens tid och hoppets vår. Vi har allt framför oss. Vi väljer vår framtid. Det går inte åt helvete om vi bestämmer oss för att det inte ska göra det.

Om du är en av dem som bestämt dig, så låt det inte stanna där. Gör något. Att göra något är dock inte att mejla mig och påstå att ingen annan gör något. Det är för det första inte sant. Det är dessutom ett rent slöseri med tid. På den tid det tar att skriva ett mejl till mig hade man gott och väl hunnit skriva en insändare till sin lokaltidning eller planera en piratfika. Det vore dessutom ett bättre sätt att använda tiden.

Här kommer fler bra sätt att investera sin tid:

Skriv insändare och debattartiklar. (Här finns tips i text- och videoform.)

Bilda en lokal förening i din kommun. (Ta kontakt med vår lokale samordnare Andreas Svensson, så hjälper han er med det praktiska.)

Dra igång eller hoppa på ett projekt. (Opinionsbildning kan bedrivas på alla möjliga olika sätt. Hitta det sätt som passar dig bäst och dra med dig ett gäng.)

Bli kandidat. (Tala om att du tänker kandidera för en plats på någon av våra valsedlar och förtjäna din plats genom att arbeta med din kandidatur och för partiet.)

Bli Guldpirat. (Om tiden och inspirationen tryter kan du alltid ge ett månatligt bidrag till partiet. Varje krona gör dina medpiraters arbete lättare. Inget belopp är för stort eller för litet.)

Tycker ni förresten att jag tjatar om hur duktiga Södertäljepiraterna är? Det beror på att de också är duktiga på att tala om för mig vad de gör. Jag tjatar mer än gärna om hur duktiga ni alla är, men det kan jag bara göra om ni mejlar mig och talar om vad ni har för er. Snart kommer ni själva att kunna berätta om allt ni gör direkt på den nya hemsidan, men tills den är uppe hjälper jag er mer än gärna att sprida information.

2012 ska bli handlingarnas år. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Du med.

Nu ska jag bege mig till “Otrolig Onsdag” som UP Stockholm och PP arrangerar klockan 18:30 på Styrbjörnsvägen 3 i Aspudden. Det är ännu ett exempel på bra saker som pirater just nu håller på att dra igång runt om i landet. Kom förbi om du befinner dig i Stockholmstrakten!

Ha det så bra,
Anna
————————-
Anna Troberg
Partiledare
Blogg – Nyheter24
————————-

Det rasar en viktig kulturdebatt om bibliotekens möjlighet att låna ut e-böcker på SvD Kulturs debattsida.

Debatten inleddes med att Författarförbundet ville att man ska låtsas att e-böcker är gjorde av papper och bara tillåta ett lån i taget av en e-bok. De fick snabbt mothugg av förläggaren Anna Vogel som ifrågasätter förlagsägda e-boksdistributören Elibs monopolställning och efterfrågade bättre alternativ.

I dag ger Unni Drougge och jag oss in i debatten genom att vänligt, men bestämt uppmana Författarförbundet att sluta spana efter den tid som flytt.

Man kan inte låtsas som om utvecklingen inte gått framåt. Man får inte stympa nya fantastiska möjligheter genom att tvinga in det nya i det förflutna. Faktum är att det inte går. Tiden och utvecklingen har alltid sin gång.

Förläggareföreningen har dessutom ännu en viktigt sak att beakta. De måste kunna vara goda representanter för de unga, nya författarna. De författare som inte vill sätta på sig de traditionella förlagens korta koppel, utan hellre använder de nya möjligheterna. Om de inte känner sig representerade av Författarförbundet kommer de att vända sig någon annanstans och det är en dålig framtidsinvestering för Författarförbundet.

Nåväl, hela artikeln kan ni läsa här. Det har kommit igång en intressant diskussion i kommentarsfältet, som jag följer och deltar i med stort intresse. Var med du också!

I går pratade jag om Facebook i P4 Sjuhärad. (Ca 14 min in i klippet.) Jag har pratat om det tidigare i “Epstein i P1“. Jag kommer att prata om det många gånger till. Det kan jag lova.

Det finns nämligen en hel del att säga om Facebook och om hur de hanterar privat information om oss. Det är svårt för en vanlig användare att veta hur mycket information som Facebook faktiskt samlar in om en och hur de använder den.

Annonserna kan ibland vara en skrämmande påminnelse om att de nog vet betydligt mycket mer än vad man skulle vilja, men det räcker inte för att man alltid ska tänka till om hur man använder Facebook.

Det är lätt att glömma att nätet aldrig någonsin glömmer. Bilder och statusrader finns alltid kvar. Jag satt och funderat på hur man bäst illustrerar detta dilemma på ett bra sätt utan att förmana och hötta med pekfingret. Då hittade jag den här pedagogiska lilla videosnutten med Ellen DeGeneres. Hon har tagit sig friheten att kika på sin publiks Facebook-sidor:

Skulle ni känna er 100% lugna om ni satt i publiken och Ellen ropade upp ert namn? Om inte, fundera på det nästa gång ni lägger upp nya bilder eller uppdaterar statusraden.

I morgon, lördag den 14/1 tänker jag demonstrera för en behjärtansvärd sak: Carl Bildts avgång. Det är Damon Rasti som dragit igång initiativet och du kan läsa mer om det på Facebook. Twittertaggen är #Bildt14jan.

Demonstrationen, som fyndigt nog döpts till “Det våras för Bildt“, börjar klockan 13:00 på Sergels Torg och efter det spatserar vi alla iväg till Lundin Petroleums huvudkontor på Hovslagargatan på Blasieholmen.

Det finns mycket att säga om Carl Bildt. Om man är snäll kan man säga att han är en man som vet vad han vill ha och kör sitt eget race. Om man är elak, som jag är, så påpekar man att han faktiskt är utrikesminister och att hans prioriteringar möjligen borde fokusera lite mer på vad som är bra för Sverige och de svenska medborgarna och mindre på vad som är bra för honom själv. Om man är riktigt elak kan man säga att Bildt lider av samma åkomma som SJs tåg i vintertid. Han borde ha gått för längesedan.

Det här handlar inte om politisk färg. Alla som tror på ett öppet och demokratiskt system måste visa vi faktiskt inte tolererar att våra politiska företrädare har ett alldeles för elastiskt och avslappnat förhållande till folkrätt och korruption.

Jag har skrivit ihop en liten text om mina tankar kring vad jag tycker att vi medborgare förtjänar. Alla som känner att de kan identifiera sig med textens “vi” får mer än gärna kopiera den, skriva under och publicera den på sin blogg.

Vi medborgare förtjänar inte Carl Bildt!

Lördagen den 14/1 demonstrerar vi runt om i Sverige och på nätet för en behjärtansvärd sak. Vi demonstrerar för Carl Bildts avgång.

Carl Bildt är Sveriges alldeles egne International Man of Mysteries. Ingen skit tycks fastna på honom. Och om den ändå skulle klibba fast, aldrig så lite, så viftar han snabbt undan den och låtsas som ingenting. Journalister som kräver svar avfärdas och med en min som säger att de borde gå och störa någon annan. Statsminister Fredrik Reinfeldt har låtit Bildt föra sitt egna lilla liv i regeringen länge nog, men det måste få ett slut.

Sverige förtjänar en utrikesminister som inte talar sig varm för frihet och yttrandefrihet på nätet i andra länder, men hjälper till att montera ner frihet på hemmafronten.

Sverige förtjänar en utrikesminister som inte tror att tyst diplomati är detsamma som att göra ingenting.

Sverige förtjänar en utrikesminister som inte tänker med den privata aktieportföljen när regeringen fattar beslut.

Sverige förtjänar en utrikesminister som gör allt som står i hans makt när svenska journalister fängslas utomlands.

Sverige förtjänar en utrikesminister som inte tycker det är svårt att ta ställning mellan två stridande parter där den ena är en diktator beväpnad med stridsflygplan och den andra demonstranter med plakat.

Sverige förtjänar en utrikesminister som inte figurerar i utredningar om folkrättsbrott.

Sverige förtjänar en utrikesminister som inte förmedlar bilden av att vi är ett land som struntar i både folkrätt och korruption.

Vi förtjänar en utrikesminister. Vi förtjänar inte Carl Bildt.

/Anna Troberg, Partiledare Piratpartiet

I detta nyhetsbrev: Några ord från partiledaren – Matnyttiga länkar

Några ord från partiledaren
Det är nytt år och det har rivstartat så ordentligt att jag inte hunnit sätta mig ner och sammanfatta 2011 ordentligt än. Det kommer, men nu ska jag prata lite mer om vad som händer i år.

Vi har tillbringat ett år med att bygga en stabil grund för det arbete som nu tar vid. Grunden är lagd och nu är det dags att bygga uppåt och vidare. Därför kommer jag och resten av ledningen inom kort att dra igång några saker som dels ska hjälpa till att visualisera det arbete vi har framför oss och även tydligt tala om vad just du kan göra för att hjälpa till med olika saker. Det går inte att opinionsbilda ordentligt om alla inte har en tydlig bild av hur vår väg till och bortom valet ser ut.

Här är några av de saker som vi inom kort kommer att köra igång:

Tidslinje - Jag får glädjande nog inte så mycket klagomål i min mejlkorg, men då och då mejlar folk och säger: “Ingenting händer!” och “Vi syns aldrig i media!” Eftersom jag har lyxen att sitta mitt i smeten och inte kan missa vare sig det som händer i partiet eller den media vi får, så vet jag att det inte är sant. Det betyder dock inte att vi inte kan och måste bli ännu bättre. Det finns dessutom ett par viktiga saker att utläsa ur kritiken. Vi måste bli bättre på att visa vad som händer i och utanför media. Vi måste också bli bättre på att tala om hur var och en av oss kan hjälpa till.

Därför kommer vi inom kort att lansera en interaktiv tidslinje på hemsidan där du kan scrolla fram och tillbaka och se vad vi har åstadkommit, vad vi planerar att göra framöver och hur du kan hjälpa till. Tidslinjen kommer att uppdateras efterhand och slutar inte vid supervalåret 2014, utan löper fram till 2018. Om man ska slå handen genom planka ska man inte fokusera på plankan, utan på en punkt bortom plankan. Om man inte gör det når man inte plankan med full kraft.

Ledningspraktikanter - Ett parti måste ha en väl fungerande återväxt för att fungera. Vi måste ha många personer som känner sig redo att axla olika typer av ansvar. Därför kommer vi att ge en möjlighet att under några månaders tid vara ledningspraktikant. Det betyder att man får följa med i ledningens jobb och se vad och hur vi gör saker. Praktikanter kommer också att få driva ett eget projekt som de brinner för med hjälp av ledningen. Om försöket slår väl ut hoppas vi kunna ha omkring tio ledningspraktikanter om året. Du kan bli en av dem.

Jag, kandidat - Det är ungefär två och ett halvt år kvar till EU-valet och två år och nio månader till kommunal- landstings- och riksdagsval. Styrelsen har ännu inte fattat alla praktiska beslut kring det hela, men en sak är säker: Det är viktigt att vi får engagerade, kunniga och representativa pirater som arbetar långsiktigt på listorna. Vi måste ha folk som människor kan känna förtroende för. Hur får man då det?

Det får man genom att redan nu bli en kandidat. Tala om att du tänker kandidera. Börja arbeta lokalt. Starta en lokal organisation om det inte finns en. Skriv insändare och debattartiklar. Opinionsbilda. Visa dina medpirater och alla andra att du menar allvar med din kandidatur och vinn deras förtroende. Två och ett halvt år låter kanske länge, men det tar lång tid att bygga förtroende. En tidig kandidatur kommer även att öka partiets möjligheter att vara ett stöd för de som satsar ordentligt på sin kandidatur.

Därför kommer vi inom kort att göra en drive för att få kandidater att kliva fram och axla en lite större del av ansvaret för att driva fram partiet till framgång i valen 2014.

Mer information kommer. Håll utkik.

Anna
———————————–
Anna Troberg
Partiledare
Blogg – Nyheter24
———————————–

Matnyttiga länkar:

Europa riskerar att få sin alldeles egna SOPA-lag. Henrik Alexandersson berättar om det i Expressen. Jag gissar att detta är en fråga som vi kommer att få jobba mycket med framöver och det gör jag gärna. Sådana här förslag måste motarbetas.

Christian Engström har pratat om Bitcoin på på P1 och jag har har pratat om Facebook i P4 Sjuhärad. (Ca 14 min in i klippet)

Jag har också skrivit en debattartikel och ett par krönikor:

PC för Alla / IDG: “En missad knapptryckning kan kosta mer än hela semestern“.

Norran: “Bokförlagen biter sig själva i foten“.

Kulturbloggen: “Kulturdebatten är ganska ofta gäsp”

Det händer dessutom saker i andra delar av piratrörelsen. 2012 har knappt hunnit börja och vi har redan sett en ny religion födas här i Sverige. Strax innan jul godkände Kammarkollegiet Det Missionerande Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund. Det har fått stort genomslag både i Sverige och internationellt och dragit igång en rad spännande diskussioner.