Annas och Hampus bokblogg

Carsten Jensen: Vi, de drunknade

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sat, 09 Jan 2010 07:14:00 +0000

Vi, de drunknade är en hård, maskulin och obehaglig bok som är svår att släppa ifrån sig. Den rymmer en dokumentär om sjöfartens betydelse och hur kriget drabbar alla. Ett barns syn på orättvisa. En kvinnas saknad av sin son. Och en mängd egensinniga och äkta karaktärer.

Den 700-sidiga boken handlar om invånarna i den lilla danska sjömansstaden Marstal under perioden 1848-1945 och låter oss följa fem generationer vars öden är sammankopplade. Ömsöm är det barnets skildring av en hård lärare med små anekdoter som är charmiga, ömsom är det krig och vi ser de mörkaste sidorna i människan.

Boken är skriven på vi-form. Vi - staden. Det ger ett starkt intryck och ger boken en dokumentärkänsla. Samtidigt låter Jensen oss gå in som ett Jag i en handfull personer som spelar en viktig roll och som blir en huvudperson i ett hundratal sidor, för att sedan försvinna för nästa generations Jag och Vi. Det är härligt denna varvning mellan dokumentär, skrönor och livsöden.

Boken är väldigt hård och maskulin - det är sjöfart, krig och pojksteck vi snackar om - kvinnorna har också starka åsikter och marginaliseras inte, men det är inte någon djupare dialog om relationer eller känslor. Ibland känns det tomt men ofta ger det det objektiva intrycket som dokumentären har. Som om det faktiskt är en stad och inte en enskild person vi följer. Att det är fakta och inte fiktion. Som om de känslor som beskrivs är de som fanns nedtecknade i dagböcker som författaren tog del av.

Efter att ha läst boken känns det som att ha varit med något stort. Jag känner inte för att segla och absolut inte för att gå i krig, men kanske besöka Marstal och känna att jag redan varit där.

Betyg: 4

Lorrie Moore: The Collected Stories of Lorrie Moore

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Wed, 30 Dec 2009 21:00:00 +0000

Jag kan börja med att säga att jag inte gillar noveller. Jag hinner liksom inte få en relation till någon av karaktärerna och därmed inte riktigt känna för deras öde eller börja tänka som de. Men Lorrie Moore kan skriva noveller. Hon är en magiker med språket och skriver rörande berättelser.

Språket i novellsamlingen är som en blandning av one-liners och språkliga underfundigheter. Samtidigt är det inga lustiga berättelser. Eller egentligen någon speciell händelse eller story. Det är mer känslor och tillstånd novellerna handlar om. Och inga trevliga - misslyckande äktenskap, försök att finna den rätte när alla andra är gifta och har barn, cancer, cancer hos ens barn, ensamhet, självmord, fler misslyckade äktenskap och mer ensamhet. Blandningen av uppgivenhet och uppkäftighet draperad i Moores fantastiska språk gör dem till njutbara.

Självklart är inte alla novellerna tip-top och i och med att The Collected Stories of Lorrie Moore innehåller fem novellsamlingar kan du få de bästa genom att läsa samlingarna Birds of America och Like Life.

Betyg: 4

Håkan Nesser: Människa utan hund

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Wed, 26 Aug 2009 13:20:00 +0000

Som vanligt levererar Håkan Nesser ett socialt drama inpackat i en mordgåta, något som får mig att både minnas boken och vilja läsa nästa sida.

Betyg: 3.5

Jeffrey Eugenides: Middlesex

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Wed, 18 Mar 2009 17:42:00 +0000

En helt underbar bok - karaktärerna, sättet att skriva, berättelsen - ja allt!

Middlesex handlar om en Calliope, hermafrodit som föds som flicka och upptäcker att hon är "man" först när hon är fjorton. Calliope som är berättaren i boken låter läsaren följa historien om sina farföräldrar, en grekisk familj som emigrerar till USA under 1920 talet, sen sina föräldrar och slutligen sitt eget liv. Eugenides blandar vetenskap, historia, medicin, psykologi med en underbar berättelse.

Karaktärerna och språket i boken, som har glimten i ögat, var helt fantastiska. Samtidigt som Eugenides tar oss genom berättelsen, lyckas han få oss att tänka - hur lite vi kan påverka våra liv, vad är kön och idenitet egentligen, vad är arv och vad är miljö?

En fröjd att läsa, en sorg att avsluta!

Betyg: 5

Anders Paulrud: Fjärilen i min hjärna

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sat, 03 Jan 2009 06:02:00 +0000

Memento Mori - kom ihåg att du är dödlig. Så lär en tjänare fått påminna de romerska generalerna ständigt när de paraderade genom Rom. Idag finns det inte mycket som får oss att stanna upp och tänka efter. Allt måste gå fort och tar man inte beslut så missar man möjligheter. Att grubbla är att inte leva och varje minut måste upplevas.

Tack Anders Paulrud som liksom Joan Didion med Ett år av magiskt tänkade påminner oss om vår bräcklighet och att vi ska älska och berätta för de vi älskar att vi älskar dem.

Betyg: 5

Torgny Lindgren: Norrlands Akvavit

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Mon, 29 Dec 2008 18:36:00 +0000

Torgny Lindgren är en av mina favoritförfattare och därför var mina förväntningar högt satta på denna bok. Tyvärr blev jag besviken. Likt Austers Travels in the Scriptorium besöker Lindgren sina tidigare karaktärer och trakterna för sina tidigare noveller och romaner; Västerbotten.

Boken har en del underfundiga ljusglimtar som får mig att skratta med på det hela taget saknas en berättelse som griper tag i mig.

Betyg: 2.5

Haruki Murakami: What I talk about when I talk about running

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sun, 14 Dec 2008 18:14:00 +0000

Murakamis senaste bok What I talk about when I talk about running är det närmsta man kommer en självbiografi. Murakami är en av mina favoritförfattare och det var fantastiskt att få förstå mer hur otrolig han är som person - envis, ödmjuk och mycket, mycket målmedveten.

OBS: Detta är alltså inte ett skönlitterärt verk.

Betyg: 4

Morten Ramsland: Hundhuvud

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sun, 07 Dec 2008 14:32:00 +0000

Det går utför. Det sägs ständigt i Ramslands Hundhuvud och jag måste säga att jag håller med. Läsaren får följa en norsk familj genom fyra generationer och det är ett välmålat porträtt. Alkoholism, otrohet, våldtäkt, och skär och tvättäkta egoism och missunsamhet. Själv mår jag sämst av att läsa om de senare - när man i en familj skadar varandra eftersom man älskar dem. Det är en välskriven bok och jag gick inte ner mig, så uppenbarligen har Ramsland lyckats skriva boken på ett "trevligt" sätt.

Betyg: 4

Paul Auster: Man in the Dark

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sat, 15 Nov 2008 09:33:00 +0000

De senare Auster-böckerna har tappat lite den magi och sagovärld som jag tycker att till exempel mina favoriter Moon Palace, Mr Vertigo och Book of Illusions har. I Man in the Dark är historien samtida och mer politisk och det finns egentligen ingen story. Första delen av boken är en uppdiktad värld, och handlar likt Travels In The Scriptorium om krig. Andra delen är mer en återblick av huvudpersonens liv och denna är avsevärt bättre, även om den känns lite fragmentarisk.

Betyg: 3

Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sun, 12 Oct 2008 18:25:00 +0000

Steig Larssons roman var en positiv överraskning för mig - jag hade förväntat mig mer av en normal spännande deckare men med en politisk twist. Larsson imponerar genom att hålla en hög takt utan att avslöja något mer av brottet som begåtts.

Det enda misstag jag tycker Larsson är i vissa personporträtt är stöpta aketyper eller orealistiska, speciellt att han ger sin huvudperson Lisbeth Salander fåniga superhjälteförmågor.

Betyg: 4

Jasper Fforde: The Eyre Affair

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Wed, 24 Sep 2008 18:22:00 +0000

I The Eyre Affair bygger Fforde upp en parallellvärld till vår egen där litteratur är en av de viktigaste sakerna i sammhället, tidsresor är möjliga, och i England, där storyn utspelar sig, finns en Orwellsk polishierakri som huvudpersonen arbetar inom.

Till en början är boken en humoristisk njutning i en fantasivärld där allt kan hända, men efter en stund tröttas man ut av att Fforde mer visar möjligheterna i sin fantasivärld än att försöka berätta en intressant historia.

Betyg: 2.5

Miranda July: No one belongs here more than you.

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sun, 10 Aug 2008 09:39:00 +0000

Miranda July gjorde ett stort intryck på mig med sin film Me and You and Everyone We Know och jag hade stora förväntningar på den här boken. Jag är ju ingen stor fantast av novellsamlingar (fast jag verkar köpa dem då och då) på grund av att man aldrig riktigt kommer in i karaktärerna - det är också just detta faktum som gör att jag inte ger boken högsta betyg.

July lyckas leverera sexton noveller av lite olika längd, men alla med samma sorliga och obehagliga känsla. I varje berättelse möter läsaren en ny (åtminstone mentalt) ensam person som man snabbt börjar tycka synd om. Jag skrattar mellan varven, troligtvis för att skydda min mentala hälsa.

"The Swim Team", "Mon Plaisir" och "How to Tell Stories to Children" är i mina ögon de tre bästa och är tre helt enastående berättelser.

Betyg: 4

Chuck Palahniuk: Rant

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Tue, 17 Jun 2008 11:07:00 +0000

Palahniuk är en författare som alltid behandlar tabubelagda ämnen på ett äcklande och oblygt sätt, och så är även fallet i Rant. Det är en underbar läsning som ofta får mig att äcklas och jag är mycket tacksam att jag inte högläser den.

Boken är skriven som sammanflätade intervjuer med personer om huvudpersonen efter att denna gått bort. Det är ett intressant stilgrepp som berikade läsningen och dessutom gjorde att det var lätt att läsa boken i små stycken såsom på bussen eller på toaletten.

Betyg: 3.5

Håkan Nesser: En helt annan historia

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Wed, 21 May 2008 15:00:00 +0000

Jag gillar skarpt Nessers icke-kriminalare och tänkte prova en deckare också.

I En helt annan historia får polisen brev där alla offer avslöjas i förväg av mördaren och sedan får de reda på mördarens hela motiv på samma vis. Förutom själva kriminaldramat så handlar det så klart om kommissariens privatliv (något som känns som om det blivit legio i deckare idag), med barn, ex-hustru och nya kvinnor. Nesser levererar även kritik mot kvällspressen, allt från skandalrubriker för att få upplagor till deras buffliga metoder och maktmissbruk.

Betyg: 3

Chimamanda Ngozi Adichie: En halv gul sol

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sun, 11 May 2008 19:53:00 +0000

Mina tidigare erfarenheter av Biafra är, liksom många andras, nyhetsinslag på tv om svältande barn med uppsvällda magar. Adichie ger en helt ny dimension till mig med En halv gul sol. Boken handlar om två välbärgade tvillingsystrar och deras respektive familjer i slutet på sextiotalet, strax innan och under Biafrakriget.

Boken är skriven på ett enkelt och rättframt sätt och blandar Igbo-språket med svenska, samt att olika kapitel har olika jag trots att den följer samma personer. Det senare ger en mycket bra variation till boken och annars hade bokens nästan 700 sidor riskerat att kännas lite utdragna. Det är en läsvärd bok, speciellt det faktum att den skildrar en välbärgad familj med hög status och hur de faller och blir drabbade precis som alla andra av krigets fasor.

Betyg: 4

Anders Paulrud: Som vi älskade varandra

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sat, 08 Mar 2008 20:00:00 +0000

Gammal kärlek. Kärlek som varar, men som inte skapar fungerande liv och förhållanden. Det handlar Anders Paulruds bok Som vi älskade varandra om i mina ögon. Det känns att Paulrud skriver från hjärtat, och att det handlade om hans vänner och hans eget liv.

På ett sätt är boken underbar, men tyvärr lyckas inte Paulrud fånga mig. Jaget i boken har något äkta att förmedla, men ändå får jag inte en gripande relation till bokens karaktärer.

Betyg: 3

Paulo Coelho: Eleven Minutes

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sat, 08 Mar 2008 15:57:00 +0000

Paulo Coelho likt McDonalds "millions served" - tyvärr är inte något bra bara för att många läser/äter det. Detta är den andra Coelho-bok jag läser och jag hade inte gjort det om jag inte fått den i present. Egentligen ska jag inte betygsätta den, eftersom jag inte kom mer än till hälften, men jag utfärdar en varning istället för att skriva en recension.

Varför gillar jag den inte? För att Coelho skriver som om han vet bäst. Hans text är uppfostrande, predikande och nedlåtande gentemot läsaren. Tyvärr. Speciellt synd är det eftersom jag tycker att Eleven Minutes egentligen verkar ha en bra och givande handling. Men jag orkar inte matas av hans gudomliga insikter och små visdomsord på vägen.

Betyg: 1?

Carlos Ruiz Zafón: Vindens skugga

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sun, 02 Mar 2008 19:37:00 +0000

Sällan har jag läst en roman om hat och olycklig kärlek som varit så spännande och med så bisarra karaktärer. Den påminner mig om både Tim Burton och Paul Auster, men Zafón har en egen stil.

Vindens skugga handlar om en pojke i ett krigshärjat Barcelona 1945 som får en bok. Han blir besatt av och vill veta mer om dess mystiske författare Julián Carax. Snabbt blir han indragen i en gammal fejd mellan svartsjuka barndomskamrater som urartat i hat och mord.

Zafón skriver mycket bra och boken berättas av flera karaktärer och genom dem nystas historien upp. Varje kapitel är spännande och berättelsen växlar mellan underliga människor och människoöden, våldsamma vendettor, ungdomskärlek samt gripande beskrivningar av människors olyckiga relationer. Han lyckas blanda in lagom mycket av det sargade Spaniens samtid och hindrar boken att förvandlas till en lång dold litania och historiebok, något jag är tacksam för.

Om det inte varit för den något långsamma starten så hade jag nog gett den en femma. Jag tyckte den var spännande till sista sidan och jag tackar Erica så mycket för rekommendationen som tog mig mer än ett år att öppna.

Betyg: 4

Peter Høeg: Den tysta flickan

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sat, 12 Jan 2008 11:25:00 +0000

Peter Høegs böcker är ofta ambitiösa blandningar av filmisk action, vetenskap och kultur. Så också Den tysta flickan - en svårläst och pretentiös action-deckare, som trots den beskrivningen är helt ok.

Kasper Krone är cirkusclown och en mycket speciell människa. Han kan höra de minsta ljud och därmed höra mer eller mindre vad människor tänker och känner. Han är bara en av de många häpnadsväckande förmågorna i boken. Läsaren för följa Krones jakt efter en flicka med övernaturliga krafter. Han upptäcker snart att han inte är den enda som söker henne, och att det finns stora krafter i rörelse i Köpenhamns politiska, kyrkliga såväl som undre sfärer.

Texten är välskriven, men tyvärr svår att hänga med i, eftersom nya personer ständigt introduceras och gamla visar sig byta sida allt som oftast. Han skriver suggestivt på bekostnad av klarhet. Samtidigt är detta det enda som gör att man förlåter honom när man tappar bort sig och måste läsa om för att förstå.

I Den tysta flickan finns en fantastisk grund, men Høeg vill för mycket och romanen blir för pretentiös och rörig. Stundom är den intressant och presenterar perspektiv som ställer den i en klass för sig. Om Høeg hade dragit ner på James Bond-actionen, superhjältarna och -skurkarna samt haft lite mer "mänskliga" och känslosamma reflektioner och resonemang hade jag gillat den mycket, mycket mer.

Betyg: 3

Harry Bernstein: Den osynliga väggen

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Fri, 04 Jan 2008 17:14:00 +0000

Andra världskriget var en miserabel tid. Och att växa upp som jude i England var också miserabelt. Och jag förstår att det var ett ständigt lidande och kämpande. Men vad jag inte förstår är varför Harry Bernstein måste skriva en bok som bara är översentimental, förutsägbar och full av arketyper (moder som kämpar för sina barn, men ibland är orättvis och gråter; avskyvärd pappa som har en fruktansvärd barndom bakom sig). Jag blev mest trött och lite ledsen av att läsa Den osynliga väggen, men det är synd, för Bernstein har upplevt något som han säkert skulle kunna ha återgett på ett mycket läsvärt sätt.

Betyg: 2

Haruki Murakami: After Dark

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sat, 29 Dec 2007 20:57:00 +0000

Haruki Murakami har en magisk förmåga att skapa sin egen värld i sina böcker, där vanliga människor reflekterar över vanliga frågor i livet, stora som små, och detta blandas upp med underliga övernaturliga händelser som känns som analogier som man inte förstår. Åtminstone inte jag.

After Dark utspelar sig under en natt och med en handfull karaktärer. Tyvärr är den lite för kort för mig för att hinna bygga upp en relation till dem och verkligen bli insvept i Murakamis trolska värld.

Beryg: 3.5

Jan Kjærstads: Kungen av Europa

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Sun, 23 Dec 2007 09:17:00 +0000

Jan Kjærstads roman Kungen av Europa är ett intressant försök att knyta samman och se samband mellan en mängd olika vetenskaper, och på ett sätt lyckas han, men misslyckas i och med att historien och läsarens intresse går förlorade.

Kjærstads huvudperson Alf Veber är en humanist som blivit IT-miljonär och som lagom till årsskiftet bestämmer sig för att starta ett nytt liv från början. Man får följa hans uppväxt och funderingar samtidigt som nutiden varvas. Alf vill vara lite av en renässansmänniska (och är tyvärr tröttsamt duktig på allt) och Kjærstad briljerar gång på gång med att associera och knyta samman ämnen. Han ska ha en eloge för goda efterforskningar när han lyckas blanda populärkultur, klassisk litteratur, arkitektur och botanik skickligt, och min favorit är när han tar upp samtida händelser och knyter dem till berättelsen - t.ex. visar sig det vara Alf som skapade Melissa-viruset.

Eftersom man får följa Alfs hela liv blir man också introducerad till alla kvinnor han haft och trånat efter, och detta blir nästan den enda röda tråden i berättelsen. Kvinna upp och kvinna ner presenteras i detalj liksom Alfs relation till dem, och tyvärr tillför det inte så mycket i längden.

Sammanfattningsvis är Kungen av Europa helt ok. Språket är bra, relationsbeskrivningarna ibland intressanta, associationerna kul att läsa, men problemet är att det inte riktigt bakas ihop till en bra berättelse, utan känns mer som slumpmässiga associationer i en persons liv.

Betyg: 3

Marianne Fredriksson: Ondskans leende

noreply@blogger.com (Anna Lindholm) — Tue, 02 Oct 2007 19:18:00 +0000

Stina har flytt undan sin man som är psykopat och misshandlat både henne och deras två döttrar. Hon har fått skyddad identitet, men han lurar ändå kring hörnet med sitt vansinne. I centrum står kampen mellan det goda och det onda.

Förut gillade jag Marianne Fredrikssons böcker ohämmat, inte minst Simon och ekarna. Den är fortfarande en av mina favoritböcker, men på sistone har jag även gått på ett par nitar bland hennes verk. Ondskans leende tar priset i präktighet och i att vara totalt onyanserad. De onda är okritiskt jätteonda, de goda är okritiskt jättegoda - faktiskt så överdrivet goda att det bara blir för mycket.

Dessutom irriterar jag mig på dialogerna mellan barn och vuxna. Hon låter barnen prata ett konstigt, lite omodernt vuxenspråk, trots att berättelsen utspelar sig i nutid. Nä, det känns inte trovärdigt.

Betyg: 2

Tim Davys: Amberville

noreply@blogger.com (Hampus Jakobsson) — Mon, 24 Sep 2007 14:24:00 +0000

Tim Davys har i Amberville vävt en egen fantasivärld, som man först tror saknar likheter med vår egen. Innevånarna i Mollistan Town är mjukdjur, med päls och fyllda med bomull. I staden finns Leverantörerna och Chaufförerna. De första lyder Ungelistan och levererar barn till de som ska få. De senare ryktas lyda Dödslistan och hämtar de som blivit gamla och utslitna.

Samtidigt som Davys skapar sig en plattform där allt kan hända syr han ömt in vår egen verklighet. För mjukdjuren har precis som vi sina laster, synder och brister. Amberville är en roman som väcker tankar. Det är en klassisk beskrivning av ondska och makt men den berör också tankar om livet självt.

Sammanfattningsvis tycker jag att det är en läsvärd bok, där författaren skriver bra och vill ta upp intressanta ämnen. Tyvärr är många av karaktärerna lite väl arketypiska och relationerna kantiga och lite för onyanserade. Om du kan tåla brutalitet, maskulint enkla relationer samt fantasivärldar tycker jag att du ska ta dig tiden, själv kommer jag hålla utkik efter uppföljare för att se vad Davys kan göra av sin värld.

Betyg: 3.5

Nadeem Aslam: Kartor för vilsna älskande

noreply@blogger.com (Anna Lindholm) — Sat, 01 Sep 2007 19:14:00 +0000

Kartor för vilsna älskande är en berättelse om hedersvåld, klyftan mellan islam och den sekulariserade västvärlden, samt hemlängtan - längtan efter den kultur, det språk och den miljö som man växt upp i.

Handlingen kretsar kring en pakistansk familj som lever i England. Ett par som levt tillsammans utan att vara gifta försvinner spårlöst, och kvinnans bröder misstänks för att ha mördat dem.

Temat är intressant, aktuellt och gripande, och boken är välskriven, även om författarens vilda liknelser ibland går till överdrift och blir lite väl omständiga. Trots att handlingen på många sätt är mörk, är känslan som förmedlas varm. Beskrivningarna av England är så målande och exotiska att man får känslan av att familjen fortfarande skulle befinna sig i ett varmt och doftrikt Pakistan.

Betyg: 4