Bawar Ismail

Beväpna oppositionen i Syrien?

2012-02-08T15:47:00.001+01:00

Den amerikanska senatorn John McCain (presidentkandidat för republikanerna 2008) tycker att man bör överväga idén att beväpna oppositionen i Syrien. Med tanke på att FN:s säkerhetsråd inte kunde enas i frågan om Syrien, mycket tack vare diktaturernas främsta försvarare Ryssland och Kina, och det faktum att Assad-regimen intensifierat sina attacker mot befolkningen är det ingen idé jag heller tycker ska uteslutas. Ryssland fortsätter att förse Assad-regimen med vapen samtidigt som fler avhopp från militären rapporteras in. Den fria syriska armén är i ett stort underläge gentemot Assads militär - såväl gällande antal som materielmässigt.

Givetvis kan en eventuell beväpning av oppositionen ge Bashar al-Assad material att anklaga oppositionen för att vara riktiga terrorister med stöd från västvärlden. En liknande situation i Libyen gav Gaddafi stoft att fortsätta bygga på sina anklagelser om västfinansierade terrorister och konspirationer. Det är en risk som inte får underskattas - Assad kan mycket väl intensifiera sina attacker än mer och visa att det värsta ännu inte kommit vid en situation där västvärlden hjälper oppositionen resurs- och materielmässigt. Men vad har vi att komma med? Fortsatta sanktioner skadar Syrien ja, men regimen Assad kan mycket väl hålla sig kvar vid en livlina tack vare länder som Ryssland och Kina. Redan idag anklagar Assad alla demokratikämpar för att vara terrorister, morgondagen lär fortsätta så.

Det har snart gått ett år sedan protesterna i Syrien började, det har varit ett år av blodbad och tragedier. Jag anser inte att vi ska stå och titta på. Det syriska folket står utan beskydd från omvärlden och har då bara sig själva att förlita sig på. Därför bör vi hjälpa de väpnade grupper som nu reser sig mot diktatorn. Bashar al-Assad är av en sådan sort som inte ger upp förrens folkmassan står vid dörren - och medan militärens blodiga slakter pågår har folkmassan en lång väg kvar dit.

"Without a war, he will not fall. Whoever leads with force, cannot be removed except by force." ska ledaren för den fria syriska armén ha sagt. Och med allt som hänt sedan upproren i Syrien började stämmer det mycket väl. Vi har nått en punkt där upproret allt mer övergår till väpnad kamp och utan hjälp från väst kan Assad snabbt göra slut på motståndet.

Frige de fängslade barnen - NU!

2012-02-02T01:00:00.000+01:00

I Turkiet sitter sedan 2006 tusentals barn i fängelse - de flesta anklagade för terrorkopplingar. Att barn ska ha den främsta och starkaste rätten till våra mänskliga rättigheter och fullt ut garanteras fullvärdig rättssäkerhet tror jag att alla demokrater kan enas kring. Många av dessa barn har säkert deltagit i prokurdiska-protester. Protester och demonstrationer som av regeringen i Ankara ses som PKK-demonstrationer. Därmed fängslas demonstranter med hänvisningar till landets anti-terrorlagar eller den gamla hederliga paragrafen i konstitutionen som talar om brott mot turkiskheten.

Turkiet har ingen rätt att fängsla oskyldiga barn. Barnen har ingen rättssäkerhet på sin sida och det är ingen hemlighet att de turkiska domstolarna ser kurdiska protester som något terroranknutet. Om Turkiet verkligen strävar efter att bli ett demokratiskt och modernt samhälle är det dags att man gör upp med det unkna rättsväsendet och den djupt antidemokratiska synen på demonstrationer, minoriteter och politisk opposition. Inget barn förtjänar att fängslas oavsett gärning eller icke-gärning. Det är en demokratisk och modern värdering som Turkiet bör omfamna om de verkligen eftersträvar ett EU-medlemskap.

Jag, liksom många andra på bloggosfären idag, vill att Turkiet släpper de barn man idag har fängslade och att man upphör med denna barnakränkande behandling. Skriv gärna under namninsamlingen till det turkiska justitiedepartementet för att kräva att dessa barn frisläpps. Dessa barn som frihetsberövats av politiska skäl ska inte användas som någon bricka i det politiska spelet. Det är upp till bevis för Turkiet nu.

"States Parties recognize the right of every child alleged as, accused of, or recognized as
having infringed the penal law to be treated in a manner consistent with the promotion of the child's sense of dignity and worth, which reinforces the child's respect for the human rights and fundamental freedoms of others and which takes into account the child's age and the desirability of promoting the child's reintegration and the child's assuming a constructive role in society." - Barnkonventionen, 40.1

Lästips: Amnesty, HRW - och glöm ej att SKRIVA under namninsamlingen!

Blogguppropet: Nima Dervish, Torbjörn Jerlerup, Alveolarplosive, Frihetssmedjan, Björn Nilsson, Johan E. Johansson, Louise P, Patrick Baltatzis, Svarten, Opassande, Yami och pandorna,

My case against Bildt - En bitter konflikt

2012-01-26T22:22:00.000+01:00

Jag ska vara rak på sak - det är hemskt och ytterst beklagligt att Carl Bildt är Sveriges utrikesminister. Den gamla moderata statsministern må ha sin charm med sitt överklassaktiga språk och som levande fossil från gammalmoderaternas tid men de negativa sidorna hos utrikesministern väger över. Big time.

Med kurdisk bakgrund och flertalet vänner med kurdisk eller turkisk bakgrund är det givetvis så att situationen i Turkiet är något man följer och gärna vill se utvecklas i en annan riktning. Sverige är ett av EU:s främsta förespråkare för ett turkiskt EU-medlemskap. Så långt är det okej men Bildt för en linje som går alldeles för långt. Bildt spenderar hellre tid på att skönmåla Turkiet än att sakligt kritisera landet och dess brister.

Spelet efter att riksdagen erkände det armeniska folkmordet i mars 2010 är ytterligare ett exempel på varför jag har ett problem med Bildt. Inför voteringen försvarade han en linje att inte erkänna folkmordet, politisering kan ju skada relationen med Turkiet! Genast efter voteringen gick Bildt ut och bad om ursäkt för vad hans folkvalda parlament rättfärdigt beslutat - han bad om ursäkt till ett land som än idag fängslar människor som vågar tala om det armeniska folkmordet. Han bad om ursäkt till ett land där byar massakreras och där man leder över Kina i antalet fängslade journalister. Sicken utrikesminister vi har, va?

Vidare besökte han sedan en ungdomsorganisation i Sverige som öppet förnekat det armeniska folkmordet och bad även där om ursäkt för Sveriges agerande. Nu har han sedan länge passerat gränsen.

Och han är Sveriges utrikesminister, det är en skam för Sverige.

Med de aktuella protesterna i Syrien ville Carl Bildt lindra på sanktionerna mot den fasansfulla regimen Bashar al-Assad. Argumentet: landet ska ju inte få lida brist på mobiltelekom. Men för Aslans skull, vi talar om en regim som förföljer och mördar, torterar, misshandlar, förtrycker, trakasserar och lynchar sin befolkning! Jag finner fortfarande inga ord för hur otroligt dåligt det beslutet var. Och att just Sverige av alla länder skulle stå för den, det får mig att skämmas. Varken telekomnätet eller regimens mobilspårning skulle upphöra om en full sanktion gick igenom.

Och han är Sveriges utrikesminister, det är en skam för Sverige.

Vår utrikesminister dröjde inte med att kritisera Ship to Gaza-händelsen när Israel bordade skeppen men tog ett tag på sig att fördöma Irans regim under Iran-protesterna 2009. Vidare ville vår utrikesminister hellre se stabilitet än att uttrycka något stöd för protesterna i arabvärlden när det skakade som mest i Libyen. Sicken utrikesminister vi har, va?

I fallet "folkmordsmiljonären", Lundin Oil och de svenska journalisterna i Etiopien står än så länge ord mot ord men det skulle ärligt talat inte förvåna mig om det börjar dyka upp mer saker i det här mycket intressanta och viktiga fallet. Jag hoppas verkligen att några seriösa journalister där ute börjar gräva i det här. Att lokalbefolkningen fick utstå hemskheter i och med Lundinbolagets jakt på olja är ingen hemlighet och det är mycket viktigt att man går vidare med fallet - faktum är att Bildt hade uppdrag i bolaget när deras "äventyr" i Etiopien började. Sicken utrikesminister vi har, va?

Utrikesministerns felsteg och frågetecken ursäktas inte av hans tid som statsminister eller hans språk - de är faktum som borde tas upp för diskussion. Jag skulle gärna vilja se mer människor från allianshåll fortsätta den här diskussionen. Vad har vi för förtroende för Bildt i Alliansen egentligen? Ska vi verkligen låta honom fortsätta som utrikesminister? Personligen skulle jag vilja se honom lämna regeringen omedelbart.

Att den forna folkpartiledaren Per Ahlmark också är djupt kritisk mot Carl Bildt som utrikesminister stärker bara min åsikt och gör mig än mer övertygad om att den är rättfärdigad. Läs gärna hans kapitel om Carl Bildt i memoaren "Gör inget dumt medan jag är död". Det är det lätt värt.

Bildts lojalitet mot Lundin Oil som gjorde honom förmögen var större än hans avsmak för massdödande i Darfur. - Per Ahlmark, Gör inga dumheter medan jag är död!

Till minne av Fadime

2012-01-21T21:52:00.002+01:00

Individen är garanterad personlig frihet sedan födseln, varje liberal skulle skriva under på det resonemanget. Att det lever människor i hederssystem där ens liv är strikt kontrollerat av släkten är därför oacceptabelt i ett fritt samhälle. Att ungdomar förhindras att träffa andra människor, tvångsgifts bort eller får sin frihet inskränkt på grund av hederstraditioner är något vi ständigt måste motarbeta och eftersträva ett slut på.

För tio år sedan miste Fadime livet efter att ha kämpat för sin självständighet och självklara rätt till frihet. Fadime ska i all ära hedras för sitt modiga arbete att lyfta upp de problem som existerat i vår mörker. Med tiden har denna fråga kunnat diskuterats än mer vilket är glädjande även om det återstår vissa dystra moln här och där - en av dessa moln befolkas av inga andra än vänsterfeminismen med FI! i spetsen och deras ständiga förnekande av hedersproblematiken. Antingen jämför man hedersvåldet med mäns våld mot kvinnor eller så menar man att det är rasistisk opinionsdrivning.

Hedersvåldet är inte bara riktat mot kvinnor utan även män utstår hemskheter i hederns namn och våldet kan i vissa fall riktas från olika familjemedlemmar och inte endast av en part som i enkla våldsfall där män misshandlar kvinnor. Och att tona ned snacket om hedersvåld med att kalla det för rasism är inget annat än rasism själv - på så sätt låter man problemet fortgå och än mer människor utstå hemskheter med hänvisning till att sådan är deras kultur. Vi kan inte tillåta ett sådant system fortgå där familjehedern förkroppsligas i unga kvinnor och män - det är inget annat än oacceptabelt och måste kritiseras och bemötas med åtgärder.

Det är därför glädjande att vi idag har flera friska vindar som diskuterar och fortsätter att belysa problemet med hedersvåld och som verkligen står upp för alla kvinnors och mäns rättigheter och inte utesluter de som tyvärr lider utav denna problematik likt vänsterfeminismens ständiga mörkläggning.

Regeringen har tillsatt en utredning om tvångsgiftermål och vilka åtgärder man ska ta för att få till bukt med dessa ofrihetliga och tvingande äktenskap. Jag har sagt det förut, det här var inget som behövdes utredas - inför en skärpt lagstiftning redan nu. Problemet är redan belyst och åtgärderna är framlagda av många, tid ska inte behöva slösas på en utredning innan man tar ett slutgiltigt beslut.

Hederskulturen ska inte få fortgå i sin ensamhet. Det är inte acceptabelt att människor ska få sin frihet begränsad, särskilt sin frihet att älska vem man vill, i dagens fria och sekulära samhälle. Människor ska inte tryckas in i ett kollektiv och förlora sina individuella rättigheter - de ska frigöras från hederskollektiven.

Bawar Ismail

Andra: Dilsa Demirbag-Sten, Sakine Madon, Gulan Avci
Bloggare: Andreas Froby, Annie Lööf, Lena Sommestad

Socialdemokraternas kris är vår kris

2012-01-20T17:47:00.000+01:00

Så kom äntligen beskedet. Håkan Juholt får VU:s uttalade förtroende och partiledaren sitter säkert kvar (än så länge?). Vissa människor uttryckte sitt nöje - nu fortsätter S att rasa och Alliansens valseger 2014 är nu garanterad och säkrad. Skadeglädje i all ära men situationen innebär även en fara för Alliansen, inte kortsiktigt men skadan kan mycket väl vara långsiktig.

Jag har skrivit om det här på bloggen tidigare, en svag opposition är varken i regeringens eller demokratins intresse. Under den senaste tiden har jag, i mina ögon åtminstone, noterat att Reinfeldt inte längre är den Reinfeldt han var under förra mandatperioden. Jag tycker mig se än mer bakåtlutad statsminister som hellre fokuserar på att förklara att det inte finns något annat regeringsalternativ än att istället presentera nya förslag från framtiden. De enda undantagen jag noterat bland Alliansens företrädare är i mina ögon Annie Lööf och Jan Björklund, Göran Hägglund har även han visat upp en liten tröttsam känsla hos mig.

Med det här i tankarna är det alltså inte så trevligt att fortsätta se en svag opposition i riksdagen. En svag opposition leder per automatik till en svag regering som inte behöver förnya sig eller utarbeta sina förslag. Med Juholt kvar som partiledare kommer den framlagda socialdemokratiska politiken mycket väl att avfärdas av väljarna och inte tas på allvar, därmed kan det leda till att Reinfeldt & Co. lutar sig tillbaka istället för att fortsätta utveckla Alliansens politik. Det mina vänner, det skulle leda oss till valåret 2006 där Alliansen istället skulle sluta som Göran Persson.

Jag hoppas verkligen att Håkan Juholt lyckas bedriva en lyckad oppositionspolitik och slutar upp med de ständiga faktafelen. Det skulle Alliansen och Reinfeldt må bra av.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Alliansen

Skrota detta människorättskränkande system!

2012-01-12T19:36:00.002+01:00

Skriver på Frihetligt om steriliseringar och KD:s motstånd mot kraven på att skrota det medeltida systemet där transpersoner steriliseras när de begår könsbyte:

"Men tyvärr så verkar vissa partier svika sina ideal – när Alliansen lämnar walk over till Kristdemokraterna är det inget annat än en kompromiss om mänskliga rättigheter där man fortsätter att tillåta denna medeltida process fortgå."

Läs hela inlägget här.

Och nu är det amerikanska valåret 2012 inlett

2012-01-04T13:15:00.000+01:00

Igår inleddes det republikanska primärvalet med ett caucus i delstaten Iowa (tänk nomineringsmöte). Runtom i delstaten röstade man på de man ansåg vara sig lämpade att möta Obama i presidentvalet. Innan dess hade jag tippat på denna valutgång:

1. Rick Santorum
2. Mitt Romney
3. Ron Paul

Tidigt när resultaten började rapporteras in ledde Ron Paul för att sedan snuvas av Rick Santorum. Längre in i valvakan så blev det klart att Ron Paul skulle stanna som trea medan Romney och Santorum turades om att bli etta och tvåa - det var en oerhörd jämn kamp där bara ett fåtal röster skiljde de två kandidaterna åt. Till slut segrade Romney, med enbart åtta rösters marginal. Det har aldrig varit så här jämnt tidigare.

Rick Santorum hade storsatsat på Iowa med flera väljarbesök, betydligt många fler än Romney och de andra kandidaterna. För en kandidat som ständigt varit under 10% i de nationella undersökningarna och fram till slutet av december även i Iowa, var det ett starkt slutresultat för Rick Santorum. Frågan är om han kan gå vidare nu? Han behöver organisera sig utanför Iowa, samtidigt som den ständigt viktiga pengainsamlingen nu boostar med ett starkt resultat i Iowa. Jag tror att Santorum är här för att stanna. Och likaså är även Ron Paul - han har pengarna och han har gräsrötterna att fortsätta kampen han också.

Nu vänds ögonen mot New Hampshire som är nästa delstat på primärvalens schema. Där förväntas Mitt Romney vinna.

Under natten meddelade även Rick Perry att han ska återvända till Texas för att reflektera kring sin kampanjs framtid. Perry hamnade på plats fem med Newt Gingrich framför sig och Michele Bachmann som sexa. Med ett eventuellt avhopp från Perry, vem kommer han då att ge sitt stöd till? Det får vi se så småningom. Att Perry verkar avsluta sin kampanj på grund av en femte plats i Iowa borde ge klara signaler till Michele Bachmann men hon gav inga sådana tecken under natten - istället satsar hon nu på South Carolina. Bachmanns kampanj är över i mina ögon, kan man inte prestera något bra i Iowa med en sådan socialkonservativ profil då har man betydligt svårt att göra det på annat håll.

Återkommer med en post om Ron Paul.

Bawar Ismail

Media: DN, SvD

Förändringens år 2011

2011-12-30T16:07:00.002+01:00

2011 har varit ett fantastiskt år med många spännande händelser men även en del tragiska sådana. Det har varit ett år som mycket väl kan förändra vår framtid och omgivning likt förändringens vindar som svepte runt världen 1989. 2011 innebar även studenten och det var en fantastisk och underbar period med många goda minnen.

Det här året har inte inneburit något resande utomlands som 2010 men det har varit mycket att resa inrikes. För Liberal Ungdoms räkning har det blivit ett antal resor till Stockholm för att bland annat intervjua spännande och intressanta personligheter så som Johan Hakelius och Birgitta Ohlsson. Almedalsveckan i Visby besöktes i år med härliga skolkamrater.

2011 har varit ett år med många oväntade händelser och utvecklingar. Vilka hade trott att en tunisisk individ vid namn Mohammed Bouazizi skulle lägga grunden för ett folkuppror i norra Afrika och Mellanöstern när han under julhelgen 2010 tände eld på sig själv i protest mot den tunisiska diktaturen? För mig var det i alla fall helt oväntat. Resultatet av protestvågen har vi sett ständigt under hela 2011, fyra diktatorer har fallit på grund utav den begravda vrede som frodats bland det förtryckta folket. En vrede som släpptes lös 2011. Tunisiens Ben Ali var den första att falla, sedan föll Hosni Mubarak och den tredje blev en lynchad Muammar Gaddafi. I fallet Libyen gjordes en historisk militär insats efter en omröstning i FN:s säkerhetsråd som gav mandat att beskydda civila. I Jemen lämnade Ali Abdullah Saleh makten.

Dessa fyra länder har många utmaningar framför sig och 2012 kommer att vara ett viktigt år i ländernas utveckling. I Tunisien har islamister blivit valvinnare och vi får se hur de kan komma att påverka arbetet med landets nya konstitution, likaså gäller det Egypten där islamisterna blev störst i Egyptens första val till underhuset. Egypten skakas fortfarande av stora protester då militären fortfarande håller makten trots Mubaraks avgång. Libyen riskeras att dras in i mer våld då olika grupper fortfarande går beväpnade och islamister är likaså en del utav det nya nationella rådet. Jemen varnas för att bli ett nytt Somalia.

Bland alla dessa förändringar i Mellanöstern fortsätter Bahrain och Syrien att bekämpa sina korrupta och blodiga regimer. I Syrien har dödssiffrorna överstigit 5000 sedan upproren började i våras. Det är hemskt och jag hoppas verkligen att Assad-regimen snart ser sitt slut under 2012. För Syriens bästa.

Förutom stora protester i arabvärlden har även vi i Europa och USA drabbats av våra egna protester. Finanskrisen har tvingat stater att skära ned på utgifter vilket lett till protester i bland annat Grekland och Spanien. Under hösten inspirerades amerikaner av arabvärldens protester och man började "ockupera" Wall Street, en konsekvens utav det minskade förtroendet för politikerna i Washington. Det var en protest med god grund men som utvecklades till ren vänsteraktivism mot kapitalism och marknadsekonomi. Rörelsens koncept spred sig runt om i världen, heck, till och med Kalmar hade ett "Occupy Kalmar".

Inrikes så har det varit mycket om Socialdemokraterna och Håkan Juholt. I oktober var det även Folkpartiets landsmöte där mycket bra men även dålig politik förhandlades fram. Folkpartiet måste bland annat liberalisera sin integritetspolitik inför det framtida mötet med väljaren annars riskeras partiet att förlora sin liberala stämpel.

2011 har även inneburit tragiska händelser.

Den 22 juni började som en helt vanlig dag. Men det skulle sluta i sorg och tomhet. När rapporter om explosioner i Norge dök upp satt jag fastklistrad framför nyheterna och twitter. Terrorattack? Vem eller vilka i sådana fall? Senare under dagen gick jag på min vanliga promenad runt om i Nybro, det var då nya uppgifter kom fram. Skottlossningar på ett sommarläger i Utöya. Man rös vid tanken på att det var politiskt aktiva ungdomar som fallit offer för ett hemskt terrorattentat, en massaker utan dess like. Sommaren blev en tragisk sådan, för många norrmän men även för resten av omvärlden som inget annat kunde göra än att ge solidariskt stöd och kondoleanser till Norge. Mitt i denna hemskhet var det dock fantastiskt att se hur människor från olika politiska läger plötsligt stod enade vid varandra.

Ytterligare tragedier dök upp under hösten när en jordbävning drabbade östra Turkiet. Många civila förlorade livet, blev hemlösa eller förlorade någon när eller kär. Många människor, i såväl Turkiet som resten av världen, engagerade sig för att hjälpa de drabbade. I Sverige var engagemanget stort och mycket aktivt, vilket verkligen värmde en (och värmer en fortfarande). Med dessa minnen i tankarna nu så är det verkligen tragiskt och hemskt att den turkiska militären i dagarna bombade oskyldiga kurder i en by. Förändring måste även nå Turkiet och jag hoppas att 2012 blir startskottet.

Inför slutet av 2011 har även USA dragit sig tillbaka från Irak vilket jag många gånger uttryckt mig negativt om. 2012 lär även innebära ett viktigt år för Iraks framtid - kommer landet att gå ur en politisk kris eller falla i ytterligare inre konflikter och strider?

Nordkoreas Kim Jong Il blev den femte diktatorn att lämna oss under 2011 - och nu efterträder en av hans söner makten. Det lär säkerligen inte bli någon förändring i nordkoreansk politik i framtiden vilket redan bekräftats av den nordkoreanska staten. Inget kommer att förändras.

Så här i slutet på denna långa text kan vi åtminstone avsluta med en nyhet som verkligen var glädjande. Nobelpriset som utdelades till Tomas Tranströmer. Och med det minnet i tankarna så önskar jag dig, kära läsare, ett gott nytt år och ett fantastiskt 2012!

MEN - vi avslutar med "Årets"
-------------------------------------------------
Årets film: Tintin. Det är alltid härligt att se gamla ting bli återskapade och åter igen populära. Det är därför Tintin vinner denna plats.

Årets låt: Resten av ditt liv - Timbuktu. En härlig låt som spelades på repeat under studentveckan och därför är den för evigt länkad till min student.

Årets bok: No Higher Honor - Condoleeza Rice. En av mina favoritamerikaner skriver om sin tid i nationens tjänst.

Årets person: Håkan Juholt.

Läs Årskrönikan 2010.

Bawar Ismail

Irak är redan i trubbel

2011-12-21T17:05:00.000+01:00

Inte ens en vecka. Det har inte ens gått en vecka sedan USA drog tillbaka sina sista stridande trupper ur Irak och redan håller Irak på att falla i intern kaos och instabilitet. En verklighet som totalt motsäger Barack Obamas varma ord om ett stabilt och säkert Irak när han talade för sina hemkomna trupper.

Den irakiska vicepresidenten Tareq al-Hashemi har flytt till norra Irak, den kurdiska regionen, efter att den irakiska premiärministern Nuri al-Maliki utfärdat en arresteringsorder på Hashemi. Anledningen är att man från regeringshåll säger att Hashemi haft direkt kontroll över en liten terrorgrupp. Nu gömmer sig alltså vice presidenten i norra Irak, bland kurderna, medan premiärministern hotar med allvarliga konsekvenser om inte Hashemi utlämnas.

Jag visste att det här skulle hända men så här snabbt? I djupet av den här konflikten får man inte glömma arresteringsordern. Ska den irakiska regeringen få utfärda sådana order hur som helst? Är det så det irakiska rättssystemet ska fungera? Det ligger inte i regeringens makt att utfärda sådana order och den kritiken har förts från Hashemis "försvarare". Låt oberoende organ utreda Hashemis koppling och låt rättegången vara i KRG, som det ser ut just nu verkar den irakiska regeringen vilja styra allt för mycket och det gör dem till en opålitlig part.

USA:s tillbakadragande har redan lämnat tydliga exempel på den så kallade säkerhets- och maktvakuum som kritiker talade om. Varningar som Barack Obama helt förbisåg, allt för att se bra ut i november 2012. Det är synd när Irak hade ett bra läge att bli en stabil demokrati i en region fylld av våld och ofrihet. I en intervju sade den irakiska vicepresidenten:

The United States has "left Iraq in a terrible situation. We are just very much closer to an autocratic system, this is the country America has left us,” Hashemi told The Daily Beast in an interview from Iraq’s Kurdish region where he is staying since his arrest warrant was issued over the weekend.

Asked if he believed Iraq could disintegrate into three countries—Sunni, Shiite and Kurdistan—as many analysts feared at the height of the Iraqi civil war in 2006, Hashemi said, "I hope not, but believe it or not, all options are in front of Iraqis.

“The situation is really deteriorating, all possibilities now could happen. I hope this won’t happen. But if you ask my expectation, we have a gloomy picture," Hashemi said.

Hade inte dessa inre konflikter även existerat med fortsatt amerikansk närvaro? Jo, det hade de säkerligen men den stora säkerhetslucka som nu råder hade inte möjliggjort något inbördeskrig eller större politisk kris lika enkelt som den nuvarande situationen. De amerikanska trupperna var likt en fredsbevarande styrka, nu existerar bara irakiska trupper med olika politiska ledare och grupper som ordergivare. Den oroande utvecklingen lär fortsätta. Tyvärr.

Media: NYT, DN1, DN2, SvD

Läs även andra bloggares åsikter om Irak, Mellanöstern, KRG, Kurdistan, USA,

Tears of Gaza

2011-12-21T16:21:00.001+01:00

Okej. Såg den omtalade dokumentären Tears of Gaza idag. Det är en mycket stark och känslomässig film, det är helt klart, och det mänskliga lidandet får aldrig glömmas bort eller nonchaleras för något större men något irriterar mig med filmen.

Bristen på balans. Redan i början av dokumentären får man bilden av Israel som en kallblodig mördarmaskin som likt Predators jagar sina offer. Jag försvarar ingen fraktion, tvärtom, jag fördömer alla de parter i konflikten som orsakar lidande och svårigheter för de främsta offren - de civila. Men det irriterar mig att man klistrar fast israeler som den onda källan till problemen utan att ge tittaren en större inblick i konflikten och hur de palestinska ledarna också har en fot med i spelet. "Du vet hur de är med sin kriminalitet och sionism" sa en fiskare tidigt i dokumentären när en liten pojke frågade om varför de inte låter fiskarna djupare ut på vattnet. Jaha? Så Israel vill bara trycka ned palestinier? Ja, det är mycket möjligt. Och tittaren fortsätter att titta utan någon som helst tanke på saken.

Båda parterna i konflikten driver en politik som sätter käppar i hjulet för ett fredsavtal och det är beklagligt. Raketer skjuts ständigt ifrån Gaza och terroriserar närliggande israeliska städer. Den israeliska försvarsmakten övervakar ständigt Gaza. Det är en cirkel som aldrig når ett slut om inte de två parterna sätter sig i ett rum och förhandlar. Förhandlar för att en gång för alla få ett slut på befolkningens ständiga lidande och rädsla. Istället har vi en fanatisk regim i Gaza som omöjliggör någon förhandling. Och ju mer befolkningen i Gaza lider, ju mer slutet området blir på grund utav israelisk blockad, ju starkare blir stödet för islamisterna. "Det är Israel som är problemet, de blockerar oss för att de hatar oss" är säkerligen en retorik som används utav Hamas-anhängare.

Cirkeln fortsätter. Och allt detta nonchaleras totalt av den norska dokumentären. Tittaren får ingen som helst koppling till de två sidorna. Istället rullas bilder på stackars oskyldiga barn ut. Barn som egentligen borde haft ett mycket bättre liv.

Sedan har vi SVT:s ansvar i det hela. Vad tycker de om dokumentären? Jag tror nog jag redan vet svaret.

Bawar Ismail

Mycket läsvärt: Anna Ekström, Lars Adaktusson

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, Tears of Gaza, Gazas tårar, Mellanöstern, Gaza, Hamas, IDF

"Fuck you world for failing us, Fuck you all."

2011-12-19T22:42:00.000+01:00

"Syria sacrifices 100 free beautiful souls today. Fuck you world for failing us, Fuck you all." - @kareemlailah

Idag dödades över hundra människor i Syrien. På en dag. 24 timmar. Flera människor med olika drömmar, visioner, förhoppningar och känslor men med ett tydligt mål - att avlägsna sig en av världens blodigaste diktatorer och förhoppningsvis förbättra sina livssituationer. Istället bemöts de med våld och lidande. Och våldet slutar inte. Våldet kommer aldrig att sluta så länge Bashar al-Assad, the butcher from Damascus, fortsätter att styra landet med järngrepp. Och vid sidan av sitter världsledarna och tror sig lösa något med sanktioner samtidigt som skurkstater håller landet vid liv. Det är beklagligt, skamligt och oerhört sorgligt! Vi låter människor fortsätta att avrättas.

Det måste bli ett slut på det här. Sverige borde öppna munnen och kräva aktion. Nej, jag vägrar att höra på er som menar att Sveriges röst inte hörs i omvärlden - vi måste göra det moraliskt rätta och kräva det moraliskt rätta oavsett om någon hör oss eller ej. Ta våra krav till FN, till EU. Vi måste kräva Assads avgång och om mördaren inte avgår - kräva hårdare tag. Kräv militära aktioner. Kräv skydd för det syriska folket.

Tillräckligt många har dödats medan omvärlden tittat på. Medan vi tittat på. Ja, ibland förlorar man helt tilltron till allt och alla. Till världssamfundet. Men så ser man att människorna i Syrien fortsätter att slåss. De fortsätter att kämpa trots motgång efter motgång, dödssiffra efter dödssiffra och misshandel efter misshandel. För de tror på något så universellt att inte ens Assad kan förhindra dem från att försöka nå det. De tror på frihet.

Och vid sidan av sitter världsledarna och gör inget. Det är fan skamligt.

Och vill du må ännu mer illa - checka in det här.

Diktaturdockan har avlidit

2011-12-19T14:35:00.000+01:00

I natt meddelade nordkoreansk statstelevision att landets ledare Kim Jong Il avlidit och sonen Kim Jong Un tar över ledarskapet. Omvärlden blickar oroande mot Pyongyang. Vad kan komma härnäst? Med ett land som skakar av hungersnöd, innehar kärnvapen och har en maktstruktur starkt knuten till landets ledare finns många frågetecken att besvara. Det slutna samhället gör det svårt, om inte omöjligt, att urskilja vilka maktfriktioner som kan komma att uppstå i landet om Kim Jong Un inte enar landet.

Sedan finns den här inre känslan av att något gott kanske kan komma att hända i Nordkorea. Kanske öppnar sig landet för omvärlden i ett sista försök att hjälpa sin befolkning? Jag tror dock inte att det kommer att ske. Om vi tar ett arabland i form av Syrien som ett exempel blev ledarbytet ingen garanti för förändring, snarare fortsatte regimen att leva och frodas när Bashar al-Assad tog över sin fars roll i landet. Förvisso är det två skilda kulturer jag jämför nu men diktaturstrukturer och succession av diktaturer brukar inte skilja sig så mycket åt.

Om en inre maktstrid skulle bryta ut kommer en mycket allvarlig situation att uppstå. Flyktingar och anarki kan bli konsekvenserna och frågan blir då vad omvärlden kan komma att göra vid en sådan instabil situation. Som så mycket annat som skett 2011 är det för tidigt för att kunna klargöra läget. 2012 kommer att bli ett mycket intressant år.

Ta er gärna en stund och läs detta reportage om Nordkorea och dess gräns mot Kina. Verkligen läsvärt och det ger en bättre inblick i hur det står till med människorna, för några robotar är de inte. Själv ska jag se Team America ikväll och skratta åt världens bästa filmskurk - diktaturdockan Kim Jong Il.

Bawar Ismail

Media: DN, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, EXP, EXP2, EXP3

Läs även andra bloggares åsikter om Nordkorea, Kim Jong Il, Asien, Kina, Japan, Sydkorea, USA, Kärnvapen

Nu är det jul igen! Tio julfilmer som måste ses!

2011-12-18T18:59:00.000+01:00

Fjärde advent är här och därför är det lämpligt att tipsa om mina absoluta favoriter till julfilmer som jag måste se eller bara slöar framför under juletider.

10. Ensam hemma
Ja, några vill säkert misshandla mig för att jag lägger den här filmen sist på listan men det beror helt enkelt på att jag egentligen aldrig gillat Ensam hemma så mycket. Jo, den är helt okej men det finns andra julfilmer som jag hellre ser med lite glögg i en mörk och kall vinternatt.
För er som inte känner till storyn, vilket jag tror är ytterst få, så handlar filmen om en liten pojke som glöms hemma när släkten åker på semester. Ensam hemma så utsätts huset för ett inbrottsförsök och vår lilla hjälte försvarar huset med fällor och liknande.

9. Elf
Jag gillar de flesta filmer som Will Ferrell medverkat i och här ingår även Elf, historien om en borttappad unge som växer upp bland tomten och hans nissar för att sedan som vuxen leta efter sin far i den stora staden. Det är en helt okej komedi där Will Ferrell kombinerar sin töntiga profil med den typiska och juliga ledsamheten som brukar infinna sig i julfilmer.

8. The Santa Clause
Tim Allen spelar huvudrollen i berättelsen om en man som råkar döda jultomten. Hemskt, eller hur? Och därför blir han automatiskt den nya jultomten och måste därmed finna den inre julefriden för att inte förstöra julen för världens befolkning. Not so much more to say, really. Klår Ensam hemma just för att detta var julfilmen jag hellre såg när jag var en liten barnunge.

7. Joyeux Noel
Det ska ju råda julefrid under årets bästa högtid och varför inte heller i krigsfronten? Den här filmen är mycket bra med ett underbart budskap. Under första världskriget sluter skotska och franska trupper vapenvila med tyska trupper under juldagen - allt för att man ska fira en fridfull jul. Soldaterna från de två sidorna möter varandra och knyter an till varandra trots det blodiga kriget.
Det är helt enkelt en bra film och den skulle få en topp-placering om det inte vore för att jag har andra favoriter som jag värderar högre, men trots det är Joyeux Noel en fantastisk film med ett fungerande fredsbudskap. Vi äro alla människor trots våra olika skiljemeningar.

6. Ett päron till farsa firar jul
Finns inte så mycket att säga än att det är ett måste under juletider.

5. Bongo (Den första av två kortfilmer i filmen Fun and Fancy Free)
Det är inte så mycket jul i den här filmen, heck, den utspelar sig inte ens under varken vintern eller julen. Filmen handlar om en cirkusbjörn vid namn Bongo som en dag bestämmer sig att fly ut i skogen, väl där träffar han på en björnhona som han förälskar sig i och stöter därmed på problem med en annan svartsjuk björnrival. Den här filmen såg jag först under någon julhelg när jag var liten och har sen dess följt med mig och fortsätter att vara ett måste på julafton. See it, du lär inte ångra dig!

4. Scrooged
Det finns flera olika versioner av den berömda En julsaga och självfallet är jag tvungen att välja en av dem. Det faller på Scrooged. Det är en mer modern tappning av en gång på gång återberättad historia och givetvis är det en plus i kanten att ingen annan än Bill Murray spelar huvudrollen.

3. The Nightmare Before Christmas
Really? Måste jag säga något mer egentligen än att hänvisa till titeln? Ett av Tim Burtons bästa verk och redan en klassiker inför juletider. Fantastisk animation, story och huvudkaraktär i form av Jack Skellington som upptäcker det fantastiska med julen och planerar att ta över tomtens jobb. Resultatet blir ett misslyckande som Jack måste rätta till för att rädda julen.

2. Die Hard
Bruce Willis. Tyska terrorister. Gisslan. Skyskrapa. Julhelg. Explosioner. Skottlossningar. Klockrena slagord. Svordomar. Våld. En perfekt julfilm. Yippee ki-yay, MF!

1. Gremlins
Det här är den ultimata julfilmen, no doubt! Finns det något bättre än att se små monster sprida anarki under en högtid som ska vara lugn och sansad? Nej, det finns inget bättre. En pojke får en mystisk varelse som present av sin pappa, en mogwai, som blir kallad Gizmo. Det finns dock tre regler som måste följas om man har en mogwai - de måste undvika solljus, de får inte bli blöta men den viktigaste regeln av dem alla är: Mata dem inte efter midnatt! Och för eller senare så kommer ju en regel att brytas. Resultatet blir att en liten amerikansk by sätts i kaos mitt under julhelgen. Ett stort plus till soundtracket också!

There ya go!

Bawar Ismail

Två stora tänkare

2011-12-18T16:30:00.000+01:00

Under den här veckan har vi förlorat två stora tänkare. Debattören och författaren Christopher Hitchens lämnade oss igår efter en svår cancersjukdom och idag blev det känt att även Tjeckoslovakiens frihetskämpe Vaclav Havel lämnat oss.

Christopher Hitchens har alltid varit en intressant person vars texter alltid varit uppskattade, klockrena eller helt enkelt tankeväckande. Som antiteist har han lämnat som mest avtryck i den ständiga samhällsdebatten om religion och moral och han har varit en av de mest högljuda i debatten vilket varit välkommet. Men Hitchens tog inte bara debatten om religion utan var även en ledande interventionist som såg nödvändigheten i att ibland använda sig utav militära interventioner, bland annat i fallet Irak.

Vaclav Havel vågade motsätta sig den kommunistiska regimen i det forna Tjeckoslovakien och organiserade sig i Charta 77 tillsammans med sina medmänniskor i kampen för mänskliga rättigheter. Han var en sann EU-vän och såg det viktiga med mänsklig frihet. Under sin tid som president för Tjeckien, efter att Tjeckien och Slovakien gått skilda vägar, fortsatte han det demokratiska systemarbetet sida vid sida med det civila samhället och förberedde Tjeckien inför ett EU-medlemskap. Det här var en man som vågade stå upp mot en diktatur och en förtryckande regim. Han var en europeisk hjälte som ska hyllas för det arbete han gjort.

Två stora tänkare och människor har lämnat oss men sådan är världen - alla kan tyvärr inte vara kring oss hela tiden hur mycket vi än gärna vill leva vid den tanken. Förr eller senare fortsätter livet rulla på och därmed kommer nya människor vars tankar och personlighet lär förändra saker och ting.

Andra om Vaclav Havel: Gunnar Hökmark, HAX, Olle Schmidt,

Media: DN, SvD, EXP

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Vaclav Havel, Christopher Hitchens, Ateism, Antiteism, Religion, Frihet, Demokrati, Tjeckien, Tjeckoslovakien, EU, Kommunism, Charta 77

Antiislamisten Kent Ekeroth

2011-12-14T21:31:00.001+01:00

Kvällens Uppdrag Granskning var informationsrik i reportaget om den växande våldsbejakande antiislamrörelsen. Vidare lämnade det en klump i magen när det framkom att en svensk riksdagsledamot är aktiv i nätverket och aktivt försvarat ledande ideologer av rörelsen. Riksdagsledamoten är ingen annan än sverigedemokraten Kent Ekeroth.

Säga vad man vill om Sverigedemokraterna som parti men jag tycker att det är skamligt att vi har en folkvald politiker i Riksdagen som är aktivt i ett hatiskt nätverk fyllt av våld och konspiratonsteorier. Det är en exakt samma känsla som insikten att vi även har en bakåtsträvande islamist i samma folkvalda församling. Det här är inte bara skamligt för vår Riksdag men även för mig som medborgare. Jag tycker inte att sådana människor har att göra i vår lagstiftande församling.

I Uppdrag Granskning gav Sverigedemokraterna inget tydligt besked om partiets förtroende för Ekeroth. Det är beklagligt att partiets övriga ledande representanter inte inser det allvarliga i det hela. Min förhoppning är att partiet inom en snar framtid åtminstone tar avstånd från Kent Ekeroth - det bör SD göra om det är måna om stämpeln som ett rumsrent parti, för med Ekeroth i toppen är de definitivt inte kvitt med sitt gamla, extrema jag.

Bawar Ismail

Media: SvD1, SvD2, SVT

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Kent Ekeroth, Islamism, Riksdagen, Politik, Uppdrag Granskning, EDL, Breivik, Norge, Demokrati

Årets person 2011: Håkan Juholt

2011-12-14T19:05:00.001+01:00

Årets person 2011: Håkan Juholt (S)

Nu när vi ändå närmar oss slutet av 2011 så är det hög tid att sammanfatta året i ett antal utmärkelser och tillbakablickar. Årets person är ingen mindre än socialdemokraternas Håkan Juholt. Anledningarna är många och likaså effekterna, de är både på gott och ont.

Från att ha varit osynlig för svenska folket är Håkan Juholt nu en rikskändis som alla har en åsikt om. Efter Mona Sahlins avgång översvämmades media med rykten om nästa partiledare men ingen, ingen, kunde förutse att den gamla Oskarshamn-journalisten till försvarspolitiker skulle axla rollen som ledare för Sveriges största parti.

Media och det politiska Sverige tappade hakan vid utnämningen av Håkan Juholt och för ett tag såg det ut som att Juholt på allvar skulle kunna utmana Alliansen och driva en regeringsduglig politik. Men nu har vi ju fått facit i hand. Senare i år drabbades den nya partiledaren av problem när det visade sig att Juholt inte haft koll på Riksdagens regler om boendeersättning. Sedan dess har nya saker och ting dykt upp och socialdemokraterna är nu nere på sina lägsta siffror någonsin.

En annan borgerlig lagd människa skulle säga att Alliansens valseger 2014 är klar men inte jag. Först av allt, ja, jag har känt lite av en skadeglädje men nej, jag tycker inte att det här är bra för Alliansen. Det försvagade arbetarpartiet försvagar oppositionen i sin helhet och det är inget som bör skapa glädje bland alliansvänner. En stark opposition stärker oss och vice versa. Risken kan annars bli den att Alliansen slutar som Göran Persson anno 2006. Det är inte önskvärt för våran demokrati.

Tillbaka till Håkan Juholt, mannen som nästan dagligen är i medias ögon. Ytterligare en faktor till att Juholt får denna utmärkelse är av den anledningen att han fått mig att inse att jag faktiskt saknar Mona Sahlin. Jag har sedan boendeersättningsdebaclet verkligen förstått vilken underbar och duktig politiker Mona Sahlin egentligen var. Och det här ska Juholt få en tack för, annars hade jag bara förpassat Sahlin till högen av tidigare partiledare.

Håkan, om du läser det här - Känn dig hedrad.

Bawar Ismail

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Politik, 2011,

Kampanj i solidaritet med Malmös judar

2011-12-13T16:23:00.001+01:00

Genom att promenera med kippa och Davidsstjärnan försöker Malmös judar demonstrera mot den rådande antisemitismen. Efter dessa demonstrationståg tar de dock av sina symboler - annars är det för "demonstrativt". Detta har många reagerat på vilket lagt grunden för en solidaritetskampanj där man väljer att gå runt med dessa symboler. Anna Ekström skriver:

"Sydsvenskan berättar att några av Malmös judar bestämt sig för att demonstrera. Hur? De går på promenad i stadens mera civiliserade kvarter. Men vari består demonstrationen? De bär kippa och Davidsstjärna för att ”reclaim the streets”. Det går ganska bra. Men när gruppen skingras stoppas Davidsstjärnan in under jackan. Varför? För att det ser ”demonstrativt” ut att ha den på sig.

Barbro Posner säger att det är viktigt att ”tuffa till sig” och inte låta hotbilden inskränka vardagslivet. Men när gruppen skingras efter promenaden stoppar hon ändå in stjärnan.

– Det ser så demonstrativt ut annars.

Detta är för sorgligt. Så kan det inte vara. Judar på promenad är inget demonstrationståg. Man får ju skämmas för Sverige. Det är hög tid för en solidaritetskampanj.

Jag tycker att vi - ickejudar och judar, ickemalmöiter och malmöiter - ska fästa var sin Davidsstjärna på rockslaget eller kappkragen och låta den sitta kvar tills den inte längre betraktas som ”demonstrativ”.

Hur många är med på detta?

Vilka bloggare vill sprida förslaget? Skicka länkar till era bloggar så lägger jag in dem här.

Här kan man köpa broscher och knappar med Davidsstjärnor på – allt från det vackra, via det kitschiga med blinkande lampor, till det djärvt blåvita:http://www.shopwiki.com/star-of-david-pin"

Jag tycker att detta är intressant och har likt Nima beslutat mig för att delta solidariskt. Vi lever i ett demokratiskt och modernt samhälle där ingen, absolut ingen, ska kränkas eller trakasseras för sina religiösa övertygelser. Det är inte värdigt en demokrati och det är inte värdigt den enskilda människan som samhället i helhet att dessa intoleranta attityder och tankar råder. Jag har näthandlat lite nu. Gör det du med.

Vi deltar i solidaritetskampanjen: Anna Ekström, Nima Dervish, Bitte Assarmo, Kim Milrell, Roy Alterman, Frihetssmedjan, Mishpokiska, Fredsprocessen,

Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Antisemitism, Religionsfrihet,

Den regionala maktkampen i Afghanistan

2011-12-05T19:20:00.001+01:00

Idag började en internationell konferens i den tyska staden Bonn om Afghanistan och dess framtid. Det är nu tio år sedan en liknande konferens i samma stad hölls där Afghanistans framtid avgjordes efter att talibanregimen fallit - en ny interimregim installerades med Hamid Karzai som ny president och en ny konstitution lades fram.

Idag är det andra saker på agendan och även om veckans konferens kommer att fungera mer som ett symboliskt möte och som ett forum så hänger många viktiga frågor i luften. Hur ska man säkra Afghanistans framtid och välmående efter att västvärlden börjat dra tillbaka sina trupper 2014?

Det har skett goda förändringar i Afghanistan men även mycket dåliga sådana. Antalet skolelever har ökat och som så oftast lyfts fram i media har antalet flickor ökat till en siffra på 39% av 8 miljoner skolbarn. Ekonomin är långt ifrån bra men har trots det bättre siffror än tiden under talibanerna. Det är viktigt att omvärlden fortsätter att ge ekonomiskt stöd till Afghanistan efter det militära tillbakadragandet. De mest uppmärksammade negativa förändringarna eller snarare icke-förändringarna syns i hur kvinnor fortfarande belastas med religiösa lagstiftningar. Nu senast såg vi det i ett uppmärksammat fall där en afghansk kvinna blev frigiven från ett våldtäktsfall om hon gifte sig med förövaren som gett sig på henne. Vidare har vi även den utbredda korruptionen som skapar ett stort missnöje med den centraliserade regimen i Kabul. Just det här är en ytterst viktig fråga för Afghanistans framtid. Regimen måste stärka sitt förtroende, risken är annars att fler människor ansluter sig till talibanerna.

Det råder många inrikespolitiska utmaningar i Afghanistan samtidigt som talibanerna fortsätter att organisera sig. För att kunna lösa konflikten med talibanerna måste man förhandla och få ett slut på den regionala maktkamp som faktiskt utkämpas i Afghanistan. Maktstriden mellan Pakistan och Indien sker även i Afghanistan - en viktig åtgärd för att på något sätt öka stabiliteten i landet är att ta sig an landets grannländer. Pakistan är rädda för ett Afghanistan med starkt indiskt inflytande och därav militärens och säkerhetstjänstens dubbelspel med västvärlden och dess stöd till talibaner. Därmed har talibanska och islamistiska militanter kunnat passera gränserna och utkämpa sina strider i Afghanistan.

Efter den senaste politiska konflikten mellan USA och Pakistan som utbröt efter att USA attackerat den pakistanska gränsen vilket resulterade i att runtomkring tjugo pakistanska soldater dödades har Pakistan valt att nedgradera sin representation på konferensen. Det är i sig en symbolisk motattack mot USA då jag inte tror att relationen mellan USA och Pakistan kommer att brytas på något sätt. De två länderna är beroende av varandra på ett eller annat sätt. USA med sin insikt om att Pakistan faktiskt är en av nycklarna till ett stabilt Afghanistan och Pakistan med sin försvarsmakt som får ekonomiskt stöd av USA. Afghanistan och omvärlden måste på något sätt få slut på den regionala maktkamp som utkämpas i Afghanistan. En artikel i Foreign Policy ger förslag på detta:

"...Bonn II should call on the UN Secretary General to appoint an international facilitator to consult with all the parties about the best possible, and widely acceptable, way to finally respond to what the Afghans themselves called for ten years ago at the first Bonn conference, namely "to take the necessary measures to guarantee ...the non-interference by foreign countries in Afghanistan's internal affairs."

Och nog låter det som ett jobb för FN - här återfinns åtminstone en möjlighet för förbundet att leva upp till sina syften och mål här i världen. Ett FN-sändebud som försöker medla mellan de olika parter som är en del av denna konflikt kan vara behövligt. I mina ögon behövs det även en internationell fredsstyrka i landet. Det talas om att Afghanistan ska kunna vara ansvarig över säkerheten 2014 men det garanterar inte på något sätt afghanernas säkerhet. De afghanska säkerhetsstyrkorna är inte redo för ett sådant uppdrag ännu och därför behövs fredsstyrkor när Nato väljer att dra sig tillbaka.

Jag är inte så pessimistiskt i Afghanistans fall. I över trettio år har det afghanska folket haft våld och tragedier som den av del av sin vardag och jag tror att något gott kommer att ske förr eller senare - det afghanska folket förtjänar bättre.

Det finns en rad andra utmaningar och kommande situationer för Afghanistan som beskrivs bra i ett gäng av artiklar på Foreign Policy. Läs gärna mer där.

Jag har tidigare skrivit om mitt ställningstagande för insatsen i Afghanistan här, här, här och här.

Bawar Ismail

Media: DN1, DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, Bonn, USA, Nato, Isaf, Pakistan, Indien, Talibaner, Islamism, Fred, FN, EU, Politik, Utrikespolitik

Videovåldsdebatten är tillbaka i ny förpackning

2011-12-05T14:15:00.001+01:00

Under 80-talet diskuterades det för fullt om våldet inom filmer och hur de kunde påverka våra barn. Nu är debatten tillbaka med ett nytt "problem". TV- och dataspel. Det är därför lite befriande att bland annat Statens medieråd kommit fram till att det inte är tv-spelen som gör barnen aggressiva, utan att det är andra faktorer. Det visar sig däremot att aggressiva barn dras till aggressiva tv-spel men deras beteende ändras inte.

Med det sagt så ska det ju inte bara vara fritt fram för barnen att spela vad som helst. Det hänger ju på föräldrarnas axlar att se över vad barnen spelar. Likt filmer så finns det spel som inte bör spelas av allt för unga barn.

Bawar Ismail

Sverige går med i Skurkarnas Klubb

2011-12-02T15:09:00.001+01:00

Sverige vill fortsätta sälja telekomprodukter till Syrien och inför därmed ett stopp i sanktionerna gentemot landet. "The Ericsson Factor" sägs vara orsaken. EU samlades i torsdags för att införa hårdare sanktioner mot Syrien och dess telekomföretag som stod regimen nära. Sanktioner som kunde ha varit hårdare om det inte vore för Sverige. Vi sade nej till ett förslag om att slå till mot telekomföretag som övervakar landets medborgare, landets frihetskämpar. Det är oacceptabelt och beklagligt att Sverige satt stopp för sanktioner på ett så viktigt område.

Tidigare har det kommit fram att Ericssson försett den syriska regimen med övervakningsmaterial och därmed haft en hand i de människor som fångats upp av den syriska säkerhetstjänsten. Och nu har regeringen stått för en linje som gynnar Ericsson - allt för en ekonomisk vinning på bekostnad av det syriska folket. Jag finner inga ord i hur dumt och ansvarslöst det hela är. Bildts goda ord om ett Sverige som värnar demokrati och frihet är bortkastat.

Att telekommunikation är viktigt, det förnekar ingen - men att bidra en regim med verktyg att övervaka sin befolkning och att regeringen aktivt motsätter sig sanktioner som skulle slå till mot de områden Ericsson gjort stora affärer i - det är en skandal.

Syrien befinner sig i en situation där det bara är smutsigt och kallblodigt att fortsätta affärer med den syriska regimen och speciellt när det gäller verktyg som diktaturer behöver för att kontrollera sin befolkning. Ekonomiska intressen eller ej - poängen med sanktioner är att isolera och bryta ned regimer. Om Sverige undgår sådant hamnar man i samma klubb som Kina och Ryssland. Skurkarnas klubb. Länder som bara ser sina egna intressen och som blundar för sådant de inte vill veta av. Ryssland fortsätter krama om Syrien med vapenförsäljning.

Sverige ska inte tillhöra denna klubb när det gäller Syrien. Gör om, gör rätt - oavsett ekonomiska intressen. I valet mellan att stå upp för det syriska folket mot en galen diktatur med blod på händerna och att gynna Ericsson borde det självklart falla på det första. Det verkar inte regeringen och Carl Bildt tycka. Sverige sviker de demokratiska värderingarna men framför allt - det modiga folket i Syrien som trots allt dödande fortsätter sin kamp för frihet. Sluta vara blind, Bildt.

Bawar Ismail

Andra: Hans Linde på SVT Debatt, Alliansfritt, Beelzebjörn
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD, SVT1, SVT2,

Läs även andra bloggares åsikter om Syrien, Carl Bildt, Regeringen, Mellanöstern, Ericsson, Bashar Assad, Övervakning, EU, Utrikespolitik, Politik, Sanktioner

Massaker i Syrien - Stoppa utvisningarna!

2011-12-01T16:48:00.001+01:00

De vågade och rättfärdiga demonstrationerna och upproren mot diktatorn Bashar al-Assad fortsätter och regimens svar skrivs fortfarande med blod. Idag gick FN ut med dödssiffrorna är "betydligt" högre än 4000. Det är fruktansvärt och oacceptabelt. Omvärlden måste hårdna till mot denna blodiga regim och sätta stopp för massakern som pågår i Syrien.

Ytterligare en hemsk sak är det faktum att Sverige faktiskt avvisar människor till Syrien - trots den farliga situationen i landet!

"Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik konstaterar att säkerhetsläget i Syrien har försämrats på senare tid men att det i dagsläget inte är aktuellt med ett allmänt stopp för avvisningar och utvisningar till Syrien."

Ja, ovanstående text är ett litet utdrag från ett pressmeddelande som Migrationsverket publicerat. Detta är oacceptabelt, oavsett om man utgår ifrån internationella konventioner eller om man utgår ifrån egna moraliska uppfattningar. Att utvisa människor till länder där tortyr, våld och mord kan utsättas för de avvisade är förbjudet enligt Europakonventionen, en konvention som Sverige skrivit under och infört i svensk lag.

Säkerhetsläget har inte "försämrats" i Syrien, den har kollapsat. Varje dag rapporterar syriska aktivister om att ett antal människor dödats av regimen. Att siffran nu säkerligen stigit över 4000 borde vara skäl nog för att sluta med avvisningar till landet. Assads soldater torterar människor och utsätter dem för nedvärderande och hemska situationer när de inte är upptagna med att ta deras liv. Dessutom så har soldater börjat dessertera och format en motståndsarmé. Fortsätter den här situationen kan Syrien snart ligga i inbördeskrig. Det om något är tecken på att man bör införa ett stopp för avvisningar till Syrien. Det tycker inte Migrationsverket. Vår migrationsminister kanske bör ta sig en titt på situationen?

Medmänsklighet tack, inte kall byråkrati.

Bawar Ismail

Andra: Nima, Beelzebjörn, opassande, LD, Frihetssmedjan, Jerlerup, Camilla

Debattare om ungdomsarbetslöshet i Barometern

2011-11-29T15:46:00.001+01:00

Publicerad i Barometern, 29/11-2011.

Friheten att kunna utforma sitt egna liv är en central tanke i vårt moderna samhälle. Att ha ett arbete att gå till om dagarna ger människor makten över sina egna liv, man blir självständig och man kan försörja sig själv. Tyvärr saknar många ungdomar den friheten och alla dess möjligheter. Ungdomsarbetslösheten är ett faktum och än har ingen svensk regering de senaste åren, varken socialdemokratisk eller borgerlig, gjort tillräckligt för att ta sig an problemen. Det är dags att vi tar itu med denna icke-frihetliga arbetslöshet en gång för alla!

Ett av flera systematiska problem på arbetsmarknaden är ingångslönerna. Alldeles för höga ingångslöner för ungdomar får arbetsgivare att välja äldre arbetskraft på grund av att de har mer erfarenhet i bagaget. För att kunna stimulera arbetsgivare att anställa unga bör det därför vara rimligt att ungdomar har en lägre ingångslön så att arbetsgivare aktivt anställer unga och därmed ger dem möjligheten att samla på sig erfarenhet.

Ett annat existerande problem är turordningsreglerna i LAS som skapat ett samhälle där ungdomar blir de första som avskedas när en arbetsplats måste skäras ned. Ungdomar är oftast sist in på en arbetsplats. Det är inte rimligt att en arbetsgivare ska följa detta regelverk när det ligger i arbetsgivarens intresse att själv kunna välja vilka som ska få gå eller stanna. Detta regelverk måste bort!

Våra svenska fackorganisationer samt vänsterpartier anser att detta är vedervärdigt. Dessa organisationer har mage nog att vilja bevara den stelbenta arbetsmarknaden för att låsa ute ungdomar och för att säkra sina medlemmar som redan är inne på arbetsmarknaden. Det är hög tid för vår regering att agera, nu!

Cecilia Johnsson, DO LUF Kalmar
Bawar Ismail, LUF Kalmar

Läs även andra bloggares åsikter om Ungdomsarbetslöshet, Unga kan, Folkpartiet, Arbetslöshet, Ingångslöner, Fack, LO, LAS, Turordningsregler, Flexibel, Arbetsmarknad

Val i Egypten

2011-11-28T15:38:00.001+01:00

Egyptierna går till val. Källa.

Då är dagen här, det egyptiska folket går till valurnorna för att välja fram representanter till landets underhus. Det är ett val i flera skeden, just nu till underhuset med kommande val till överhuset och slutligen presidentvalet. Valet till överhuset ska hållas under februari medan presidentvalet beräknas gå av stapeln i slutet av mars.

Valet i Egypten har vissa orosmoln som inte skiljer sig från valet i Tunisien - oron om att islamister kommer vid makten. Det Muslimska Brödraskapet har under den senaste tiden försökt avlägsna sig från den bakåtsträvande islamismstämpeln. I en intervju med Al-Jazeera sade rörelsens generalsekreterare:

"If you want to know what principles guide our party let me tell you - the principles of the Islamic Sharia law and they are included in the Egyptian Constitution. Our party is not a religious party but it's a civil party... that seeks a modern and democratic state but with a 'Islamic reference'. We see the principles of Islamic Sharia as the framework that governs us when we enact laws. We are not against any different reference as long as it does not conflict with our constitution. The important point is not to have parties based on religion and not to have parties with military wings to achieve any goals.

Sometimes we have viewpoints similar to those of the military, and sometimes we both go in different directions. We support the right to demonstrate and the right to express yourself and your anger, but we are definitely against destruction and sabotage, we are against storming embassies regardless of our vision towards Israel … this is a different story.

We need to move quickly into a democratic state, to establish stable institutions and authorities and to put an end to this interim era in which the military is protecting or guarding the revolution because we all know that the country should be governed by an elected civil body and the army should go back to their barracks. This will ensure a balance of power between various authorities." - Mohamed Saad Katatni

Nog försöker MB utmåla sig som en modern rörelse utan några religiösa och hemliga motiv. Frågan är om det är verkligheten eller ej. Det hela kan vara ett spel för gallerierna och för militären. Det är en skicklig strategi. Det islamistiska partiet i Turkiet är exemplet som många människor lyfter fram när man talar om islamistiska partier och demokratiseringsprocesser. Det turkiska AKP har demokratiserat Turkiet betydligt mer än vad tidigare regimer gjort i landets historia och kanske sneglar MB på deras sätt att hantera situationer och demokratiska system.

Samtidigt så finns andra handlingar berättade i historien. Den egyptiska författaren, tillika kvinnorättskämpen Nawal el-Saadawi är tydlig med vad revolutioner lett till i andra länders historier - ett tillintetgörande av kvinnans rättigheter. Iran, vars revolution under 70-talets slut kappades av islamister, är det främsta och mest skrämmande exemplet. el-Saadawi lyfter fram den tunisiska kvinnorättsrörelsen som ett exempel att följa. Det gäller att inte vara passiv när denna tid av förändring sveper genom Kairos gator.

Vi får se vad saker och ting leder till när allt börjar rulla på sig. Detsamma gäller fallet i Tunisien där det islamistiska partiet segrade i valet. Ungdomsrörelsen har visat sig vara mycket sugna på demokrati, senast såg vi det nu i dagarna när Tahrir-torget blåstes till liv av demonstranter som ville få ett slut på militärens styre i landet. Frågan är om de också skulle resa sig om islamister började införa antidemokratiska reformer.

Jag ser framemot valresultatet och de kommande valens resultat. Utvecklingen i Egypten är av en oerhört viktig betydelse för resten av Mellanöstern. Dess inflytande har en stor påverkan på övriga närliggande länder och en lyckad demokratisering där skulle betyda mycket för demokratiseringen av den konfliktfyllda regionen. Samtidigt som egyptierna går till val fortsätter det syriska folket att bekämpa Bashar al-Assad och hans blodiga respons.

Bawar Ismail

Media: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, EXP, EXP2

Läs även andra bloggares åsikter om Egypten, Val, Tunisien, Arabvärlden, Mellanöstern, Arabiska våren, Militären, Islamism, Demokrati, Frihet, Kvinnorätt, Mänskliga rättighter, AKP, Turkiet

Så bemöter baathister kritik, del 1

2011-11-17T23:20:00.001+01:00

Det är inte ovanligt att det går hett till i de arabiska debattprogrammen. Nu senast blev det bråk mellan en libanesisk baathist och hans debattmotståndare som kritiserade Syriens diktator al-Assad och kallade honom för lögnare. Givetvis fick det baathisten att se rött och resultatet, ja, det ser ni här:

En engelsk översättning finns här. Klippet visar hur baathister ser på kritik och motargument men framför allt - hur de bemöter sådant de ogillar. Med våld.

Bawar Ismail

Silvio Berlusconi släpper album med kärlekssånger

2011-11-17T23:04:00.001+01:00

Bara några dagar efter sin avgång förbereder sig den omtalade Berlusconi för ett CD-släpp med kärlekslåtar. Jag har lyckats komma över låttitlarna. Det är mycket intressant, indeed.

1. "I love half-naked news reporters"
2. "I like bunga bunga!"
3. "Let me buy you"
4. "Try to charge me"
5. "Empty wallet"
6. "From AC Milan with love"
7. "Let's zenga zenga!"
8. "Warm feelings with Silvio"

Albumet "Warm feelings with Silvio" kommer till en musikbutik nära dig! Så småningom.

Bawar Ismail