Med Jönköpings kommuns rökförbud garanterar jag att många anställda kommer gå till jobbet med en klump i magen varje dag. De riskerar att bli inkallad till sin chef och bli utpekad som dysfunktionell i sitt arbete, oavsett om de gör ett toppenbra jobb eller inte.

> Läs artikeln på JP.se här

Jönköpings kommun inför troligen ett rökförbud för sina anställda. Förbudet ska gälla all arbetstid, förutom lunchen. Kommunens personalchef Ylva Millback tar upp två huvudsakliga skäl till förbudet. De anställdas hälsa ska värnas och de erbjuds gratis rådgivning och hjälpmedel. Kommunen ska försäkra sig om att de anställda använder sin arbetstid på rätt sätt.

Vi gör det ur ett hälsoperspektiv och kommer också därför att erbjuda de som vill sluta röka gratis rådgivning och hjälpmedel.
Ylva Millback, personalchef i Jönköpings kommun

Till att börja med är det viktigt att konstatera att rökning, per definition, inte innebär att en anställd gör ett sämre jobb än andra. Och det innebär definitivt inte att en rökare faktiskt kan vara den absolut mest effektiva anställde på hela arbetsplatsen. Trots det vill arbetsgivare (främst offentlig sektor, men även privat) ”ta ansvar” för sina anställdas hälsa, som om de vore barn.

Nedvärderande mot personalen

Att en kommun nedvärderar sin personal med dessa ord är obegripligt. De flesta anställa (antar jag) är myndiga och betrodda både med att rösta och få köra bil och handla alkohol på krogen. Men att de kan ta ansvar för sitt rökande är alltså något avskilt från annat. Om det nu är så att det verkligen är hälsan som ska värnas måste vi fråga oss vad nästa steg blir. Ska matlådor kalorikontrolleras i lunchrummen? Ska sötsaker plockas ur sortimentet i matsalar (som på vissa högstadieskolor)?

Rökning – bra eller dåligt?

Men är då inte rökning farligt? Jo, så kan det vara – men det är också betydligt färre än 100% av rökarna som dör i just lungcancer eller andra tobaksrelaterade skador. För vissa är det självklart att hävda att rökning ALLTID är farligt. Men det är inte sant! Ibland kan det faktiskt vara precis det en människa behöver. Det kan faktiskt vara så att ett glas whisky, en cigg, en bakelse, en stor påse godis, en chipspåse, en starköl är precis vad du behöver just nu. Även om det är ”onyttigt”, för vad är det egentligen? Det som är bäst för dig är det som får dig att må bra, sen är det upp till dig som vuxen att själv definiera vad det innebär att ”må bra”. Det gör vi alla olika, liksom vi värderar andra saker i livet olika – ska vi studera, ska vi skänka pengar till välgörenhet, ska vi resa eller lägga pengarna på lyx i vardagen och så vidare. Men detta måste alltid vara upp till varje myndig person att själv bestämma – så länge det inte skadar någon annan!

En liberal lösning

Med det kommer vi också till en betydligt mer liberal lösning på ”problemet”, eller rättare sagt ”problemen”. Först och främst är det självklart upp till en arbetsgivare att bestämma om anställda får lukta cigarettrök i möte med exempelvis skolelever eller patienter (samma gäller givetvis parfymer osv). En arbetsgivare måste också kunna kräva att arbetstiden används till arbete och inget annat. Men till saken hör att inget av detta kräver ett rökförbud!

En bra arbetsgivare ser till att de anställda mår bra. Med Jönköpings kommuns rökförbud garanterar jag att många anställda kommer gå till jobbet med en klump i magen varje dag, för de vet inte om chefen ska kontrollera eventuellt rökande just idag. Enligt kommunen ska ju chefen då kalla in den anställde till samtal och erbjuda stöd och hjälp – alltså peka ut den anställde som dysfunktionell i sitt arbete, oavsett om den gör ett toppenjobb eller inte. Kommunen borde istället nöja sig med att erbjuda gratis stöd och hjälpmedel för de anställda som vill ta sig ur ett eventuellt missbruk – oavsett om missbruket handlar om tobak, alkohol eller mat för den delen.

> Läs artikeln på JP.se här

En dag som denna är jag lättad över att Elka inte behövde se dessa män marschera med sina fanor. Det är samma män som korsade gränsen mot hennes hemland Polen, trakasserade, hotade, jagade, misshandlade och slutligen dödade nästan hela hennes familj. Här i Umeå fick hon och hennes systrar frid och de kunde börja om livet. Ända till sin bortgång berättade hon om sin oro för framtiden, en oro som kommit på senare år.

Vi lugnade henne. Ingen av oss hade trott att ondskan skulle återvända på detta sätt.

Läs mer:

VK:s artiklar om 11 mars i Umeå

VK:s granskning av nazismen i Norrland

När den tidigare premiärministern i Rumänien, socialdemokraten Adrian Năstase i juni dömdes till två års fängelse för korruption, tog han fram en pistol och sköt sig själv i nacken, men överlevde. Partikamraten och nuvarande premiärministern Victor Ponta anklagade omedelbart den sittande presidenten, Traian Băsescu, för att ligga bakom domen mot Năstase och därmed även självmordsförsöket. Inom kort ställdes Băsescu inför riksrätt för maktmissbruk och avsattes tillfälligt av parlamentets nya koalition av socialdemokrater och liberaler, i väntan på en folkomröstning som ska avgöra om han får fortsätta som president.

Därefter har en lång rad av demokratiskt tveksamma åtgärder vidtagits av den liberal-socialistiska koalitionen. Samtidigt som Băsescu är tillfälligt avsatt, ersätts han av senatens nyvalde och koalitionstrogna talman Crin Antonescu. Detta skifte blir permanent fram till nästa val om Băsescu inte får stöd i folkomröstningen.

Läs hela artikeln på VK.se Opinion

OS i Kina för några år sedan och ishockey-VM i Belarus (Vitryssland) 2014 är två aktuella exempel på arrangemang som kanske är värda att fundera över en omgång. Länder som begår mycket allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, där oppositionella hålls kort och människor försvinner spårlöst för att de kritiserar regimen. Enligt idrottens företrädare ska dock idrotten låtas vara bara idrott och inte politik. Men det framstår mest som en anledning att slippa undan ansvar.

Det är ganska förvånande att det fortfarande hävdas att politik och idrott inte hör ihop. Ta bara Adolf Hitlers nazityskland som stod värd för OS i Berlin 1936. Mer pampig nazistpropaganda hade aldrig skådats. Nordkoreas förre ledare Kim Jong-Il stärkte sin egen självbild genom att bland annat hävdas vara världens bästa pingisspelare och simmare. Han slog dessutom flera hole-in-one på sin allra första golfrunda!

Ett annat exempel är Vitrysslands (Belarus) diktator Alexander Lukasjenko, som är en duktig ishockeyspelare. Landets arrangörskap av ishockey-VM 2014 är därför en viktig prestigefråga för honom personligen. För några år sedan åkte dessutom Björklövens veteranlag till Vitryssland för att delta i diktatorns egna ”Christmas International Ice Hockey Tournament”. Människorättsgrupper i Sverige och Europa var kritiska, likaså var vitryska oppositionsgrupper övertygade om att det skulle stärka Lukasjenkos ställning i landet.

Hur diktaturer eller mindre demokratiska länder ska bemötas är dock inte en enkel fråga. Det är lätt att ropa efter en bojkott, men det är inte nödvändigtvis det bästa. TV-experten Johanna Frändén kopierade i förra veckan den ukrainske oppositionsledaren Julia Tymosjenkos berömda fläta i direktsändning. Hon uttryckte själv att det var en solidaritetshandling med den fängslade politiske ledaren och visst nådde hon ut till många människor. Sammantaget verkar det som att det internationella samfundet agerat bra med fotbolls-EM i Ukraina. En politisk bojkott kombinerat med uppmärksamhet i media har förhoppningsvis delvis ökat trycket på den ukrainska regeringen. Däremot är situationen en annan när vi pratar om Vitrysslands arrangörskap av ishockey-VM 2014. Här handlar det om en personlig marknadsföring av en diktator och en hårt förtryckande regim. Trots många krav, ser det i dagsläget inte ut som att det blir någon bojkott av ishockey-VM och det ställer höga krav på bojkottmotståndarna. Hur ska man agera? Ska den vitryska befolkningen bara lämnas åt sitt öde, eller tas tillfället i akt att faktiskt påverka regimen?

Det spelar ingen roll om demokratiska länders idrottsföreträdare inte anser att idrott och politik hör ihop, så länge diktaturernas företrädare gör det. Så länge idrotten nyttjas till propaganda måste den också bemötas, på rätt sätt. Idrottens företrädare måste förstå vilken kraft och makt de faktiskt har och vilken skillnad man kan göra.