Moldavien är ett av tre länder i världen med demokratiskt valda kommunister i regeringsställning. Hur länge till de sitter i makten är dock oklart. Valet i april detta år resulterade inte i tillräckligt många röster för kommunistpartiet och därför utlyste presidenten i juni nyval till den 29 juli.

Republiken Moldavien med sina 4 miljoner invånare gränsar mot Rumänien i väst och Ukraina i öst, nord och syd. Landet förklarades självständigt från Sovjetunionen i augusti 1991 och är ett av bara tre länder i världen som styrs av en demokratiskt vald kommunistisk regering. I parlamentsvalet i april 2009 ökade dessutom stödet för kommunisterna (49,5%), även om oppositionen hävdar valfusk. Europeiska unionen är av stor betydelse för den moldaviska befolkningen och man ser fram emot ett EU-medlemskap så pass mycket att stora anpassningar redan gjorts för ett framtida medlemskap.

Moldavien har de senaste åren sett en viss positiv utveckling av sin ekonomi, i synnerhet med hänsyn till den relativt lilla ekonomiska bas man besitter. De enda resurser man har att tillgå är i princip jordbruket, det finns knappt några som helst naturresurser att tillgå. Till de stora exportprodukterna hör bland annat frukt och grönsaker, men även vin och i viss mån tobak. Trots det lever många mycket fattigt i landet, en fjärdedel på under 2 USD om dagen.

Ett annat stort problem för den moldaviska regeringen är området Transnistrien som till 32% består av moldaver, 30,5% av ryssar och 29% av ukrainare samt övriga etniska grupper. Området utropades självständigt från Moldavien 1990, men detta har inte erkänts av världssamfundet. I mars 1992 utbröt det så kallade ”Transnistriska kriget” en väpnad konflikt mellan Transnistriens självutnämnda regering å ena sidan och Moldavien å andra sidan. På den transnistriska sidan fanns ryska trupper tillsammans med frivilliga ryssar och ukrainare. På Moldaviens sida fanns även frivilliga rumäner. Efter eldupphöret i juli 1992 blev området de facto självstyrande, men inget annat land erkänner exempelvis transnistriska pass, varför omkring 400 000 transnistrier begärt moldaviska sådana. Ryssland har också öppnat ett konsulat i området och beviljat omkring 80 000 transnistrier ryska pass.

Liksom i många andra forna sovjetstater är korruptionen ett stort problem i Moldavien. Detta i kombination med den politiska instabiliteten i Transnistrien har orsakat att Moldavien blivit den huvudsakliga källan för trafficking och människohandel, liksom för handel med droger och vapen. Traffickingen handlar främst om människohandel för sexuellt utnyttjande av kvinnor, men även män, i alla åldrar. Dessutom handlas det med människor som tvingas arbeta inom bland annat byggbranschen, men också barnarbetare som tvingas tigga. Från många västländer pågår därför ett intensivt arbete för att stötta organisationer som motarbetar detta.

Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte". Klicka på bilden för att komma vidare till kampanjens hemsida.

Om Gud finns eller inte borde väl vara upp till var och en att själv bestämma. Men återigen har yttrandefriheten fått stå tillbaka för religioner som känt sig kränkta. Men hur kan en religion känna sig kränkt?

En kampanj som ifrågasätter Guds existens pågår världen över. Även i Umeå har Humanisternas affischer suttit uppe med texten ”Gud finns nog inte”. Detta har tydligen upprört många känslor, kanske inte främst här i Sverige men väl i Australien, Kanada, Kroatien och Holland där bussbolag helt plötsligt ändrat sin reklampolicy eller dragit sig ur redan tecknade avtal. Den ur demokratisk synpunkt värsta reaktionen kom ändå från Åbo och Tammerfors i Finland där kommunala tjänstemän lagt sig i kampanjen och censurerat budskapet. Det är en sak att ett privat företag lirkar sig ur en reklamkampanj, men att kommunala tjänstemän censurerar är fullständigt oacceptabelt.

I Kanada ville man alltså genomföra en reklamkampanj på bussarna med texten ”You can be good without God”, men stoppades av det lokala bussbolaget. Det var en kopia av kampanjen The Atheist Bus Campaign som rullat runt på Londons bussar med texten ”There’s probably no God. Now stop worrying and enjoy your life.” I Storbritannien har man istället för att förbjuda kampanjen startat motkampanjer från kyrkans sida. Det är just detta som är demokrati – att få debattera och diskutera fritt, även ifrågasätta Guds existens.

Att religionen har egna regler är inte något nytt. Kyrkan har länge haft enormt inflytande över samhället och den demokratiska utvecklingen – och inte alltid gott sådant. I Sverige känns detta inte lika mycket längre, men det räcker med att resa till något europeiskt grannland så inser man snabbt att kyrkans makt finns kvar. Abortmotståndet och den starka homofobin vilar tungt över många länder. Den religiösa extremismen gäller inte bara kristendomen utan i allra högsta grad även islam, eller den så kallade islamismen som brukar få beskriva den extrema och fundamentalistiska delen av islam.

I ett demokratiskt samhälle kan inte en religion känna sig kränkt, det kan bara individer som utövar religionen och att ifrågasätta någons ideologi är inte detsamma som att kränka någon. Yttrandefrihet ska gälla alla människor, vare sig det handlar om religion eller politik. Religion ska kunna ifrågasättas och inga särskilda regler ska gälla för en enskild ideologi.

Min blogg på VK.se hittar du här

Vänsterextremist eller högerextremist. Egentligen är det inte så stor skillnad på dessa grupper. Vilken extremistbana de valt är i grunden en slump. De har lika stor respekt för demokratin – alltså igen respekt alls. De anser sig vara de enda som har rätt att framföra sina åsikter, samtidigt som de vägrar andra samma rätt. Dessa har förbrukat sina egna rättigheter.

Igår presenterade Säkerhetspolisen (Säpo) och Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rapporten Våldsam politisk extremism där man kartlagt de vänsterextrema och högerextrema politiska rörelserna. Som exempel på hoten mot demokratin tar man upp småföretagare som utsätts för skadegörelse, journalister som hotas och invandrare som misshandlas. Demokratiminister Nyamko Sabuni (FP) säger till Dagens Nyheter att hotet från Vit makt-rörelsen är något man varit medveten om länge, men att man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister. Svenska Dagbladets Paulina Neuding anser att den svenska vänstern har en något ambivalent inställning till extremisterna i de egna leden och tar som exempel när man går tillsammans i demonstrationståg, senast i Malmö. Neuding påpekar att vänstergrupperna visserligen har en något mer sympatisk inställning till exempelvis invandring, HBT-personer och feminism, samtidigt som likheterna med högerextrema är slående. Dessutom ger dessa åsikter ibland någon form av frikort för att ses som ”i grunden bra ungdomar som bara vill lite väl mycket”.

Även om det inte på allvar finns några möjligheter för dessa grupper att ta över samhället och förinta demokratin så måste hotet tas på allvar. De kan trots sina begränsade resurser ställa till med stor oreda, bland annat genom att hota förtroendevalda politiker, eller företagare för den delen. Det finns gott om sådana exempel även i Umeå och Västerbotten där det främst handlar om de vänsterextrema grupperna – och djurrättsrörelsen – som hotar demokratin, här finns ju knappt några högerextrema. Senaste exemplet på detta är givetvis restaurangen Garaget på Umedalen som tvingades stänga på grund av djurrättsaktivister. Ett annat exempel på respektlöshet mot demokratin är miljögruppen Klimax som anser att de inte alls omfattas av de gemensamma spelreglerna i demokratin. Det är också viktigt att ta upp alla med judisk bakgrund som känner sig mindre trygga.

Alla har rätt att säga vad de tycker, oavsett vad de tycker. Men den rättigheten kräver också att man erkänner andra samma rättighet. Det går inte att kränka andras rättigheter genom att hota eller använda våld mot meningsmotståndare. Den som gör det har också förbrukat sina egna rättigheter.

Min blogg på VK.se hittar du här

Enligt Rabih Ballout bedriver jag och även andra ”judisk propaganda” och Barack Obama har retat upp ”judelobbyn” enligt honom. Ballout har reagerat på mitt förra blogginlägg om just Obama, ett inlägg som handlar om Obamas val av politisk strategi och en möjligen illa vald sådan som kan resultera i en valförlust. Vidare kommenterade jag Amnesty Internationals tvivelaktiga rapport som håller så låg kvalitet att svensk media inte vågar hänvisa till den.

RABIH BALLOUTS inlägg blir oerhört svårt att bemöta eftersom det tycks råda ganska allvarliga missuppfattningar. Ballout har fel på ett antal avgörande punkter. Dels att jag skulle ogilla Barack Obama. Jag arbetade i över en månad i Barack Obamas valkampanj, så mitt stöd till honom som presidentkandidat torde vara odiskutabelt. Vidare hänvisas till att ”FN och dess organisationer” är mer trovärdiga än ”judisk propaganda/islamisthemsidor”. Men i diskussionen talar vi om Amnesty International, som INTE är en organisation knuten till FN. Men så till övriga faktafel och de frågor som Ballout ställer.

AMNESTY INTERNATIONAL har lämnat en rapport som vördsamt sågas i bitar av bloggen Fred i Mellanöstern. Rabih Ballout har ställt en del frågor till mig angående detta och jag besvarade dem tidigare i en kommentar. Men upprepning är alltid bra. Mitt inlägg handlar alltså om att med undantag för någon landsortstidning har ingen svensk eller europeisk media återgett Amnesty Internationals rapport eftersom den inte håller samma kvalitet som deras rapporter brukar.

RB: Vad var faktafel???

Svar: Hänvisar till FiM-bloggen.

RB: Att Israel dödat 1400 civila eller att Israel använt förbjudna stridsvapen såsom fosfor och liknande???

Svar: 1) Israel har INTE dödat 1400 civila, vilket Rabih Ballout är väl medveten om. Ballout hävdar att alla dödsoffer i Gaza var civila – något som inte ens Hamas håller med om. Även i Amnesty Internationals rapport kritiseras Hamas för att utsätta civila för fara. Enligt Genève-konventionen är det då också Hamas som ansvarar för de civila offren.

2) Fosfor är INTE förbjudet att använda. Däremot är det förbjudet att använda så att det skadar människor. Det var Röda Korset som först anklagade Israel för felaktig användning av fosfor, vilket man senare tog tillbaka då det inte fanns några som helst bevis för detta. Läs gärna detta uttalande från Internationella Röda Korset.

RB: Är det inte rättvist i dina ögon att båda parter kritiseras lika mycket i amnesty International????

Svar: Nej, absolut inte. Israel ska inte alls kritiseras lika mycket som Hamas. Israel har all rätt att försvara sig mot de år av missilangrepp som de utsatts för från Gaza. Hamas är det största hotet mot palestiniernas frihet – inte Israel – och borde därför kritiseras i betydligt större utsträckning. Det har säkert hänt att israeliska soldater begått misstag och att militärledningen fattat felaktiga strategiska beslut, men det handlar aldrig om att medvetet beskjuta civila palestinier. Hamas å andra sidan beskjuter medvetet civila. Det är en väldig skillnad.

Min blogg på VK.se hittar du här

Barack Obama och Bill Clinton i Orlando, Florida. FOTO: Björn Kjellsson

ATT BARACK Obama skulle sitta säkert inför nästa presidentval är långt ifrån sanningen. Alldeles för snabbt har han börjat genomföra kraftiga förändringar i människors vardag, såsom då det gäller det statliga sjukvårdssystemet och utrikespolitiken. Han har snabbt retat upp många inflytelserika grupper, innan han visat att han har stöd för reformerna. Det är inte alls särskilt smarta drag, även om reformerna i sig kan gynna alla amerikaner.

Detta i kombination med att Sarah Palin, alltså John McCains kandidat till posten som vice president, avgår som guvernör i Alaska bådar inte gott för Obamas framtid. Palin frigör sig nu från isoleringen i Alaska och det står henne fritt att göra precis vad hon vill. Hon har gott om tid att åka till Washington, bygga upp en kampanjstab och sedan utmana Obama i valet 2012. Kanske kan hon passa på att resa utomlands också och lära sig lite mer om världen runtomkring.

Palin har många sidor som talar till hennes fördel. Hon är ytterst konservativ och har mer erfarenhet av politik än vad Barack Obama har. Det faktum att hon inte är en gråhårig gubbe är också en fördel även om hon ska bli just de gråhåriga konservativa gubbarnas kandidat vars enda alternativ är Barack Obama.

NOTERAR OCKSÅ att bloggen Fred i Mellanöstern häromdagen på ett bra sätt sammanfattade Amnesty Internationals rapport om ”Operation Gjutet Bly” som ägde rum i januari och februari. Det visar sig att nästan ingen media vågar använda rapporten som källa eftersom den är så otroligt partisk och späckad med lögner och faktafel. Väldigt tråkigt för en organisation som till nu haft ett gott anseende.

Farouk Hosni. FOTO: The Sun New York

SEDAN FN:S Råd för mänskliga rättigheter fått Libyen som ordförande så är det få saker med denna organisation som förvånar. Jackie Jakubowski skriver i Expressen 30/6 om att en av kandidaterna till posten som ny chef (Director General) för UNESCO är självaste Farouk Housni, konstnär och Egyptens nuvarande kulturminister. Housni är visserligen konstnär och kan nog utan förbehåll kallas för kulturvänlig, men vilka grundläggande värderingar representerar han egentligen?

För något år sedan mötte Housni sitt parlament och besvarade en fråga om hur många böcker på hebreiska som egentligen fanns att tillgå i biblioteket i Alexandria. Han lovade då att om det fanns några sådana skulle han personligen bränna dem. Vissa tolkade uttalandet som att han menader judiska böcker, andra som att han menader israeliska böcker. Därmed har Housni givetvis också anklagats för antisemitism. På sin egen hemsida förklarar han sitt sätt att se på saken.

Egentligen är det helt ointressant om Housni menade judiska eller hebreiska eller israeliska böcker. Vad som är mest intressant är att i framtiden kan UNESCO ha en chef som tycker det är helt okej att starta ett bokbål med böcker som han ogillar. Än mer intressant är att bloggare förföljs i Egypten. Igår greps Wael Abbas efter en resa till Sverige, tidigare i veckan trakasserades och greps Dia Eddin Gad och en tredje bloggare, Abdel Mone’m Monieb, stoppades från att lämna landet. Kulturminister Farouk Housni har en del att lära om yttrandefrihet innan han tar på sig uppdraget som chef för UNESCO.

SVENSKA DAGBLADETS Paulina Neuding skriver i SvD 30/6 att hatbrott även drabbar svenskar och heterosexuella efter att Brottsförebyggande rådet presenterat sin årliga rapport om just hatbrott. Rapporten har förändrat definitionen och även tagit in statistik som tidigare inte visat att även minoriteter begår hatbrott mot majoritetsgrupper. Bland annat tar man upp det faktum att islamistiska grupper riktat hataktioner mot judar och att 0,3 procent av brotten med sexuell läggning som motiv har heterofobi som bakgrund.

Det blir tyvärr lite fel att ta just detta som exempel då det handlar om helt skilda problembilder. I det första fallet handlar det om en betydligt större grupp (svenska islamister, som visserligen är i minoritet gentemot kristna svenskar) som riktar ett hat mot en betydligt mindre grupp (svenska judar), och det handlar i detta fall om en tydlig och kraftfull hatpropaganda som sprids på organiserat vis. I det andra fallet handlar det om en minoritetsgrupp (homosexuella) som i extremt få fall riktat hat mot en betydligt större grupp (heterosexuella). Det handlar heller inte om att det förekommer någon organiserad hatpropaganda. Det finns många svenska judar som är rädda för att röra sig i vissa områden, men jag har faktiskt aldrig hört talas om en heterosexuell man som varit rädd på samma sätt…

Neudings avslutande frågor är det absolut viktigaste i artikeln. Det skrivs i BRÅ:s rapport väldigt mycket om ”Vit makt”-rörelsen och dess koppling till hatbrotten, men det nämns inte mycket om andra gruppers inverkan på exempelvis antisemitismen och homofobin. Varför är det så?