Bloggen som säkert kommer byta namn flera gånger...

The end

noreply@blogger.com (listoplisto) — Tue, 29 Sep 2009 04:44:00 +0000

1,270 dagar och 984 inlägg sedan den här bloggen föddes, har den nu kommit till vägs ände.

Jag började skriva litegrann som terapi under och efter en ofattbart jobbig period, och det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det blev mycket bättre!
Bloggen har gett mig nya vänner, nya bekanta och erfarenheter som jag nog aldrig skulle fått annars. Och allt det är visserligen värt guld, men väger ändå lätt jämfört med saker som självkänsla och självinsikt, saker som jag också fått mer av under den här resan. För det har verkligen varit en resa...

Bloggen bytte visserligen aldrig namn, men det kan kanske förlåtas i det stora hela. Den har levt och varit i ständig rörelse, men nu står den still och rör sig inte i nån riktning, så det känns helt rätt (men ändå väldigt vemodigt) att avsluta här och nu. Jag kommer nog aldrig sluta skriva, det har jag insett, men skrivandet får hitta andra former.

Tack till alla er som läst, kommenterat och hört av er på andra sätt! Ni har förgyllt mitt liv under de här åren och jag kommer att sakna er.

Hejdå bloggen!

JAG VILL VARA LYXHUSTRU!

noreply@blogger.com (listoplisto) — Mon, 28 Sep 2009 11:37:00 +0000

Jag hade lätt kunnat bli en bra lyxhustru. I alla fall just idag, vardagen efter en löjligt kul semesterhelg i hufvudstaden. Ge mig pengar, semester och mer pengar. Nu!

Dimma och krutstänk om morgonen

noreply@blogger.com (listoplisto) — Tue, 22 Sep 2009 04:46:00 +0000

Femåring: Jag är Stella, Flora, Bloom, du får vara Saladin
Treåring: Men jag vill oooooockså vara Stella, Flora och Bloom
Femåring: Men nu är JAG det
Treåring: Mamma har sagt att jag får vaaara det (med na-na-na-na-tonfall)
Femåring: Nä, nu hittar du faktiskt PÅ, och det är fult

Treåring (springandes till mamman som gör sig i ordning för att åka til jobbet): MAAAAAAAMMAAAAAA, femåringen säger att jag inte får nån MAT!
Femåring (indignerad): NÄ-Ä, nu hittar du på igen
Mamman (som har lite svårt att hålla sig för skratt): Ja, nu hittar du faktiskt på, jag hörde att det inte alls var det hon sa

Treåring (nära falsett): MEN JAG FÅR JU INTE VARA STELLA FLORA ÅÅ BLOOOOOM
Femåring (med vill-låta-vuxen-röst): Mäh....SÄNK VOLYMEN, ta små bokstäver!!!
Treåring: Asså, man får faktiskt HA stora bokstäver om man viiiiilll deeeeeeet (na-na-na)
Femåring: Om inte du dämpar volymen så ringer jag polisen!
Treåring (något nervös): Okej, nu har jag dämpat. Ring inte polisen?!?
Femåring: Okejrå. Men nu leker vi va? Du kan vara Snövit så är jag Spiderman och de sju dvärgarna och Törnrosa
Treåring: Okej, och så är jag Saladin och fiskgubben och ankan också

Slutet gott, allt gott.

Ledsen och nedstämd? Behöver du muntras upp? Se hit!

noreply@blogger.com (listoplisto) — Wed, 16 Sep 2009 12:37:00 +0000

Newsmill - Anna Anka - Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor

Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.

Fler lästips, litegrann på samma tema kanske... ;-)
Mullbergaskolan - med tro på lärande

Kära elever och föräldrar!
Igår eftermiddag kom en liten gosse från Sätraskolan förbi mitt hem och försökte kränga på mig årets variation av jultidningar: Jan Guillou, NHL-stjärnor 2010 och annat trams. Jag skickade givetvis iväg gossen tomhänt, men några tankar vilade kvar i mitt huvud:

1. Varför finns det så liten kristen litteratur i urvalet?
2. Varför säljer inte våra elever jultidningar?
3. Varför har inte Mullberga monopol på att sälja jultidningar i kommunen?
...

Bloggtema - Jante

noreply@blogger.com (listoplisto) — Tue, 15 Sep 2009 16:36:00 +0000

Jag och Jante är som en tonårstjej och hennes morsa. Alla ingredienser är med; hatkärlek, frigörelsebehov och ilska. Jag kämpar för att slå mig fri och skrika att jag är bra, samtidigt som jag helst bara vill krypa ihop och gömma mig så det inte syns hur dålig jag är.

Jag gör bra saker och vill ha bekräftelse och beröm för det. Men inte för mycket, och absolut inte av mig själv. För man ska inte förhäva sig och rätt som det är halkar man på arslet igen och då kan man vara säker på att alla står runtom en och pekar och säger: "Kolla, där är hon som trodde att hon var nåt". Därför är det ju helt logiskt att det är bättre att inte säga något alls. Eller hur? Man ska inte tro att man är nåt.

"Kolla, där är hon som trodde att hon var nåt!"

Under många år var det min verklighet att tänka så. Till viss del är det väl fortfarande min verklighet, skillnaden är att nu vågar jag (i alla fall ibland) visa fingret åt Jante och be honom ta sig i arslet, för jag ÄR bra och det kan ingen ta ifrån mig längre. Och de gånger jag drattar omkull så kan jag bjuda på det utan att känna att hela universum kretsar runt mitt misstag. Men ibland trillar jag i fällan igen och blir en tvivlare. SÅ himla bra är jag väl inte, i själva verket är jag kanske bara bra på att låtsas vara bra?
Och de andra? De ska fan inte heller tro att de är något. Är jag dålig så ska jag i alla fall inte vara sämst. Hur klär hon sig egentligen? Vad har han för hållhake på chefen, han är ju helt oduglig men har ändå det där bra jobbet som vem som helst skulle göra så mycket bättre?
De stunderna är inte mina stoltaste, det erkänner jag. Men de är en del av den jag är idag, så jag försöker gilla läget.

Jag är helt kass på att avsluta saker, men jag är riktigt bra på att tala om för mina barn att de är bra och att jag älskar dem.
Jag biter på naglarna och lär mig aldrig att det gör ont som satan, men jag kan vrida och vända på ord och nångång SKA jag skriva en bok.
Jag är kass på att hålla kontakten med mina vänner, men jag försöker komma ihåg att i alla fall ibland tala om för dem hur mycket de betyder, även om vi hörs och ses väldigt sällan.

Jag har massor av dåliga sidor, men gissningsvis lika många bra. Ibland väger de dåliga sidorna över, ibland de bra. I det stora hela går det nog jämnt upp, för de flesta av oss, så Jante är rätt överflödig. Ändå kletar han sig fast så envist.
Jag undrar om mina döttrar kommer kämpa mot samma demoner eller om Jante är på väg att dö av hög ålder. Jag hoppas förstås på det sistnämnda, och om så är fallet ska jag definitivt närvara vid begravningen och lägga ner en blomma med ett kort där det ska stå:

"Du kämpade väl, men fick ej min själ. Farväl kära Jante, farväl"

- Bloggvärldsbloggen - Veckans bloggtema
- Jantelagen
- Bloggar om Jantelagen

Vissa saker kan man lita på

noreply@blogger.com (listoplisto) — Fri, 11 Sep 2009 13:50:00 +0000

Det spelar ingen roll när jag kollar statistik och sökord på bloggen, det är alltid (jag upprepar: ALLTID) någon som ramlat hit genom att söka på "Bruno Wintzell" eller "Chrilleboy blogg". Det är däremot mer sällan någon ramlar hit genom "frun vill knulla flera", men det är ju lite uppfriskande förstås, så jag önskar den personen god ragglycka och en trevlig helg ;-)

Nöffnöff

noreply@blogger.com (listoplisto) — Wed, 09 Sep 2009 12:25:00 +0000

Har vi varit på månen eller inte? Var 9/11 en terroristattack eller planerat av USA? Blir barn autistiska av att vaccineras och är svininfluensavaccinet livsfarligt eller inte?

Internet är bra på många sätt, mindre bra på lika många sätt. Just nu pågår vild debatt om vaccinet mot svininfluensa, ingen har väl missat det.
Å ena sidan är vaccinet farligt för det innehåller kvicksilver och skvalen och läser man på nätet så kan man hitta information som talar om hur farligt det är.
Å andra sidan är vaccinet nödvändigt för att få stopp på smittspridningen och annan information talar om att det inte finns några belägg för att t.ex. skvalen var det som orsakade Gulf War Syndrome, vilket har påståtts från olika håll.

Det är kanonbra att man kan läsa information från båda (alla) sidor, men hur ska man veta vem man ska lita på? En hel del saker som framställs som fakta och sanningar kan ha motbevisats tusen gånger på vetenskaplig väg, men "sanningarna" ligger för evigt (eller i alla fall för lång tid) kvar på nätet.
Resonerar man då i linje med "ingen rök utan eld" så nöjer man sig kanske också med dessa sanningar, utan att ta reda på hur sanna de egentligen är. Gäller det månlandningar spelar det väl ingen större roll vad folk tror eller inte tror, det får inga särskilda konsekvenser.

Men när det gäller vaccin, vilka konsekvenser kan det få om människor fattar sina beslut baserat på felaktig information (vad som nu är rätt eller fel)?

Nej jag vet...

noreply@blogger.com (listoplisto) — Thu, 03 Sep 2009 13:55:00 +0000

...det finns ingen ursäkt för att överge sin blogg helt i flera veckor, men nu blev det så i alla fall. Jag ska skärpa mig lite, kanske. Om jag hinner ;-)

Hur svårt kan det va?

noreply@blogger.com (listoplisto) — Thu, 13 Aug 2009 12:43:00 +0000

Vi renoverar kök. Det går framåt, men som vanligt lider jag av slutförarångest. Ju närmare slutet jag kommer, desto svårare blir det att få saker gjorda. Jag räknar med att de sista detaljerna blir färdiga kring jul...2011.

I alla fall, nu börjar det vara dags att såga hål i den nya bänkskivan. Den är måttbeställd och jättefin och sitter som en smäck och jävlar om den går sönder. Då vill man dö. Så som den teoretiker jag är, googlar jag halvt ihjäl mig för att ta reda på om det är något ultrasuperviktigt som vi bara måste veta innan vi drar de där ödesmättade blyertsstrecken som leder till det skräckblandade sågandet av skivan.

Jag är som sagt teoretiker. Kan man analysera saker så gör jag det. Gärna och länge. Oftast alldeles för länge, om jag ska vara helt ärlig. Så även nu. Realistteoretikern gillar inte när det bara är enkelt och bra och folk skriver saker som: "Det är bara att såga. Plättlätt, inget kan gå fel", för då är det nåt lurt. Jag måste läsa om folk som det har gått åt skogen för, så att jag kan analysera hur jag ska göra så att just det inte händer mig när jag ska såga.

Och se... till min stora lycka så finns ju allt på nätet. Även forum för killar med skruvdragare och spikpistol. Jag är ju forumnörd men hänger mest på forum där hormonstinna fruntimmer trängs om utrymmet, så jag är glatt överraskad över att se att det är lite samma sak i skruvdragarvärlden.
Följande konversation är nästan helt autentisk, men bara nästan ;-)

SpikPelle87: Hallå, jag är ny här. Jag ska såga hål för diskho i min bänkskiva av laminat. Hur gör man det på bästa sätt. Jag har en sticksåg och har köpt särskilda sågblad för laminat, är det något särskilt jag måste tänka på?

Bulten: Det låter som att du har rätt grejer, tänk bara på att mäta och kontrollmäta innan du sätter sågen i skivan så du slipper åka på smällen att köpa ny skiva för att du sågat fel. Jag har sågat flera bänkskivor med sticksåg och laminatblad. Det är klockrent!

Powerbuilder69: Nej för fan. Du ska INTE såga med sticksåg, så gör aldrig proffsen. Köp en cirkelsåg istället, de kostar inte mer än 25-30.000 spänn, det är det lätt värt.

SpikPelle87: 25-30.000? Det låter lite dyrt för att såga EN bänkskiva

Bulten: Hörru Powerbuilder, kamma dig. Man behöver inte cirkelsåg för att såga bänk. Stick och kör lite moped eller nåt med de andra fjortisarna.

BosseByggardoktorn: Nä nä grabbar. Jag försökte mig på det där när jag var nybörjare, men det slutade med att hela huset sprängdes. Sedan dess hyr jag alltid in polacker som får såga mina bänkskivor. Såna där grejer är inte att leka med.

SpikPelle87: Det låter som att du vet vad du pratar om. Men jag ska nog ändå testa att såga lite försiktigt bara.

BosseByggardoktorn: nä nä, KABOOM vettu. Grannarna har fortfarande hjärtklappning och det här hände 1987.

SpikPelle87: Ja, du har nog rätt. Har du numret till nån polack?

Nu ska jag såga bänk. Alldeles snart. Bara lite mer Google först.
;-)

Viktigt meddelande!

noreply@blogger.com (listoplisto) — Thu, 06 Aug 2009 10:25:00 +0000

Tycker du liksom jag att det finns alldeles för få män-i-string-på-alla-fyra-på-biljardbord här i världen? Har du en gnagande känsla av att det är något som alltid har saknats i ditt liv, men du kan inte sätta fingret på vad det är? Har du alltid undrat hur det ser ut när en man i nätstring kokar kaffe?
Saren finns här: String-Emil

Har du alltid undrat vilken sajt som egentligen ÄR DenMestFantastiskaPåHelaInternet?
Du skola icke fundera mer: Themostamazingwebsiteontheinternet.com är svaret.

Sedan finns inget mer att se på nätet. Här tar internet slut.
The end.

Herran jumala

noreply@blogger.com (listoplisto) — Thu, 06 Aug 2009 08:09:00 +0000

De vill sätta dit mig för att jag är kvinna

Blablabla-folk vill sätta dit mig för att jag är kvinna-blablabla-jag tror att många är avundsjuka och inte vill att jag ska vinna-blablabla-självklart reagerar folk när en kvinna som jag gör något som det här-blablabla.

Gäsp.

Reklam schmeklam

noreply@blogger.com (listoplisto) — Wed, 05 Aug 2009 07:46:00 +0000

Oftast avskyr jag reklam, men det händer att jag uppskattar välgjorda reklamkampanjer av olika slag. Då får de antingen visa vad de verkligen handlar om, eller ha en kul twist som gör att det blir lite skoj men man ändå fattar vad det handlar om.

Apoliva lyckas inte med något av detta, men de lyckas göra så att folk retar upp sig på att modellen ser död ut och det skapas pinsamma Facebookgrupper till höger och vänster, för och emot Apoliva och "Apolivamonstret".

Jag tror inte det finns nån som via reklamen fått något slags bild av vad Apoliva har för produkter eller vad de är bra för. Det kan vara bildäck, hudvård eller ekologiskt kött. Ingen vet och ingen bryr sig, för det är roligare att leka att man är fem år och låtsas bli rädd för en blek modell. Då blir det ju en snackis, och så blir man "delaktig" i nånting.

Helt klart är i alla fall att många fler kommer att stanna till när de ser varumärket Apoliva på Apoteket nästa gång. Varumärket är definitivt stämplat i folks huvuden nu, så det får väl kanske kallas en väldigt lyckad kampanj?

Mest svenskt av allt i denna märkliga ickehistoria är nog ändå att Apoteket faktiskt skickar ut sin varumärkesdirektör för att gjuta olja på vågorna

Vår avsikt har aldrig varit att man ska bli rädd. Det är ett sätt att dramatisera det svenska vädret och visa att det är annorlunda och påverkar hyn

Allvarligt... i min drömvärld hade nog varumärkesdirektören snarare gått ut i media, garvat och sagt nåt i stil med

Mohahahaa, nu glömmer ni i alla fall aldrig Apoliva, det bästa för hyn. Finns att köpa på Apoteket, skynda dig dit innan det tar slut!

...eftersom typ alla går med i typ alla grupper på Facebook utan en millisekunds tanke. Det behöver inte betyda att 100.000 personer faktiskt ÄR rädda för tjejen i Apolivareklamen *skickar över Facebook for dummies till Apoteket*. Folk i allmänhet har inte tid med sånt, de har fullt upp med att vara rädda för spindlar, invandrare och homosexuella.

Men nä... det är som sagt Sverige. Snart dras den väl in och nån chef får avgå för att det blivit lite upprörda känslor, och så får vi invänta Facebookgrupperna "Vi som saknar Apolivamonstret" och "Apolivatjejen är borta, äntligen kan jag sova på nätterna igen"

Andra som bloggat om detta: A lad insane, Rolf van den Brink, lord Fredruk, Gealach, Mollys blogg, Mad world

Bloggtema - sex

noreply@blogger.com (listoplisto) — Tue, 04 Aug 2009 16:19:00 +0000

Mymlan på Bloggvärldsbloggen släpper ett nytt tema varje vecka. Denna vecka är temat sex.

Den senaste månaden har jag glidit in på ett amerikanskt diskussionsforum, lite liknande vårt svenska Familjeliv.
Jag konstaterar att man lätt blir hemmablind i vårt frigjorda och relativt öppensinnade Sverige, för i det amerikanska forumet går diskussionernas vågor höga kring ämnen som "abstinence only" (d.v.s om man i t.ex. skolornas sexualundervisning ska lära ut att det enda rätta är att avstå från sex, helst tills man gifter sig) eller huruvida det är okej att tala om för ungdomarna att de kan ha ett hälsosamt sexliv med sig själva om de inte känner sig redo att ha det med andra.

För man kan ju inte uppmuntra skolungdomar till onani. Inte nog med att det ger håriga händer, det leder dessutom till att de blir helt sexgalna och då blir allt bara ännu värre. Det låter kanske överdrivet? Det läskiga (eller "främmande" i alla fall) är att den typen av resonemang inte är helt ovanliga "over there". Det är väldigt mycket snack om hur saker "ska" vara, inte sällan med utgångspunkt i Bibeln.

Sex är nog lite som religion, alla har en åsikt men ingen har rätt

Så sex... bra eller dåligt? För eller emot? Överskattat eller underskattat?
Sex är nog lite som religion, alla har en åsikt men ingen har rätt.
Så här veckan efter Pride kan jag i alla fall känna mig rätt stolt över att leva i ett land där sexualitet (för det mesta) inte ses som något fult eller förtappat och där vi åtminstone är på väg mot att acceptera att sex kan vara så mycket mer än man och hustru under täcket med lampan släckt, utan att det per automatik är dåligt eller skadligt.

Förhoppningsvis är vi också på väg mot en värld där människor vågar tänka till själva och ha det sex de vill ha, inte nödvändigtvis det sex veckotidningarna säger att de "ska" ha eller det sex som "alla andra" har.

För det är ju så lätt att göra saker mer komplicerade än de behöver vara, helt i onödan, när man egentligen bara behöver känna efter och göra det som känns rätt och bra.

The blöjor that are no more

noreply@blogger.com (listoplisto) — Mon, 03 Aug 2009 18:55:00 +0000

Herregud... vad är jag för en morsa som glömmer att blogga om att vi numer är en helt blöjfri familj?

Hörni... vi är numer en helt blöjfri familj! Vad ska jag nu köpa för alla pengarna vi sparar? Kanske.... en Pradaväska?

Ja, så får det nog bli...
Jag älskar verkligen mina barn. Vad kan de mer sluta med, så att jag kan köpa ännu fler onödigt dyra väskor? Förslag?

;-)

Bruno, inte Brüno

noreply@blogger.com (listoplisto) — Sun, 02 Aug 2009 16:59:00 +0000

Det är förvånansvärt ofta som folk hittar hit genom att googla på "Tutti Frutti", "Bruno Wintzell" eller någon slags kombination av de orden. Och "obduktionsbilder". Fast inte i kombination med Bruno W eller Tutti Frutti. Än i alla fall...

Networkingbloggen frågar "Stressar du av på semestern?". För mig är svaret enkelt: Nej.
Inte i år i alla fall. Första veckan var jag sjuk, andra veckan var jag sjuk (på bättringsvägen) och rev/byggde kök. Tredje veckan börjar i morrn, då går maken tillbaka till jobbet igen så jag ska vara själv med de tre huliganerna och köket som inte är färdigt än.
Med ofattbara mängder tur kanske sista veckan kan bli något som påminner om semester, men förmodligen inte. Jag kommer behöva semester efter semestern.

Att duga som man är

noreply@blogger.com (listoplisto) — Thu, 23 Jul 2009 16:42:00 +0000

Liket lever... ny krönika ligger ute på niomanader.se

-Good enough-

Boktips till mig själv: "Good enough: bli fri från din perfektionism" av Elizabeth Gummesson
;-)

Nämen hörni...

noreply@blogger.com (listoplisto) — Mon, 20 Jul 2009 17:59:00 +0000

...så här kan vi ju inte ha det. Jag måste sparka liv i det här gamla åbäket igen... men det är ju sommar så allt går på halvfart och dessutom blev jag såklart sjuk precis när semestern började. Jag har varit rätt sänkt i tre dagar med feber, taggtråd i halsen och hela förkylningskitet men nu tror jag det börjar ordna upp sig.

I morrn är det födelsedag. Gravöl är på sin plats, jag fyller halvsjuttio. I väntan på denna sorgliga händelse tänker jag lyssna lite på vad mångubbarna hade för sig för fyrtio år sedan, på http://wechoosethemoon.org/

Förresten... du som hittade hit genom att googla på "hur klär sig en tjockis", är INTE bjuden på kalaset. Sådeså!
;-)

Foliehatt på!

noreply@blogger.com (listoplisto) — Thu, 16 Jul 2009 06:22:00 +0000

Det börjar närma sig 40 år sedan Apollo 11 landade på månen och Neil Armstrong uttalade de bevingade orden

It's one small step for (a) man, one giant leap for mankind

Eller ursäkta, det närmar sig 40 år sedan USA spelade in filmen som föreställer Neil Armstrong på månen. För alla vet ju att det bara är en bluff.
Jag menar, om man med dagens datorer inte ens kan få ett ordbehandlingsprogram att funka felfritt, hur kunde de då skicka snubbar ända till månen 1969? Doh.

Det är förresten bara att fråga Elvis, han var med och planerade både "månlandningen" och "WTC-katastrofen" 2001, det har jag hört från en säker källa.
Glöm bara inte att ta på foliehatten innan du frågar, så att inte regeringen kan läsa dina tankar...

Läs även andra bloggares åsikter om foliehatt, konsprationsteorier, månlandningen, Apollo 11, WTC, Elvis

Öka takten sista kvarten...... TIDAHOLM!

noreply@blogger.com (listoplisto) — Sun, 12 Jul 2009 14:43:00 +0000

En vecka kvar till semester, hur ska det gå? Det är nästan ingen kvar på jobbet, så det är nog inte ens kul att tillbringa tiden med att springa runt i korridoren och låta som ett brandlarm. De stackare som är kvar sover förmodligen så tungt att de ändå inte märker något...

Nåväl, i väntan på semester får man roa sig bäst man kan. Om det mot förmodan finns någon som inte har semester och ett liv utanför internet, så kan ni väl rösta på mig i den här tävlingen om snyggaste bloggdesign. Du röstar genom att lämna en kommentar på tävlingsbloggen.
Jag är en sjukt dålig förlorare, så rösta som fan! ;-)

Renoveringsdags igen

noreply@blogger.com (listoplisto) — Sat, 11 Jul 2009 08:42:00 +0000

Nu ska vi bygga kök. Eller inte NU, men snart. Om nån vecka eller så, eller vilket år som helst. Och alltså inte bygga direkt, men i alla fall skruva ihop skåp och sätta upp dem och lite sånt. Eller det är i alla fall ambitionen, att de dryga 300 kg köksprylar som häckar i plattpaketform på en lastpall i garaget ska bli något mer skåpformade. Eller i alla fall lite mindre platta. Men då måste man ju planera, och göra saker. Som är jobbiga och tar tid när man egentligen helst vill sova.

När jag tänker efter så kanske vårt nuvarande kök är rätt bra i alla fall... ;-)

Zzzz....

Bu eller bä

noreply@blogger.com (listoplisto) — Mon, 06 Jul 2009 20:16:00 +0000

Jag har svårt att skilja på trötthet och ångest. Det är rätt märkligt, men jag antar att det beror på att trötthet och ångest hängde så tätt ihop när twinsen hade sin kolikperiod. Känslorna smälte ihop på något vis och än idag, tre år senare, är det alltså svårt att känna skillnad.
Det händer (t.ex. ikväll) att jag får styra upp läget genom att fundera om jag borde må dåligt över något eller om det är mer sannolikt att jag faktiskt bara är jävligt trött.

Ikväll är jag jävligt trött. Det känns bra med tanke på alternativet.

Journalistisk briljans

noreply@blogger.com (listoplisto) — Mon, 06 Jul 2009 11:32:00 +0000

Wow, man kan inte göra annat än buga sig för Aftonbladets briljanta nöjesjournalistik när man läser saker som

Lena borde skriva en låt som heter ”Mitt namn är Lena och jag är nog lite dum i huvudet” i stället. Eller så har hon alzheimer

...sagt av Kjell Dabrowski som uppenbarligen blev sjiiiitsur när Lena Ph sa nåt taskigt om hans fru. I sandlådan får alla kasta lera på varandra, så fajten är säkerligen inte över. Men visst är det svårt att inte tänka tanken att någon s.k. journalist faktiskt får betalt för att skriva den typen av artiklar?

Läs även andra bloggares åsikter om Lena Philipsson, Stina Dabrowski, Kjell Dabrowski, nyhetstorka

Hård match

noreply@blogger.com (listoplisto) — Mon, 06 Jul 2009 04:51:00 +0000

listoplisto - "sommaren" 0-1

Jag ger mig. Jag går till jobbet i jeans, långärmat och strumpor idag. Termometern visar 7.2 grader. Damn you "sommar"!! Damn you!

Jomenalltsåsåatt...

noreply@blogger.com (listoplisto) — Sat, 04 Jul 2009 07:56:00 +0000

Jag tänkte att om jag låtsas att jag har semester nu, så kanske det inte känns så plågsamt att det är två veckor kvar att jobba? Fast semestern lär ju inte bli sådär hängmatteslappig heller, eftersom vi ska bygga kök. Men ändå liksom... det är tuuungt att släpa sig till jobbet nu när folk går på semester i parti och minut.

Nya jobbet går rätt bra, det har lugnat ner sig lite så nu finns det hopp om att jag ska ha tid att försöka förstå allt jag behöver förstå. Men det är lite klurigt att kliva i någon annans skor och försöka förstå struktur och innehåll i pärmar och dokument som man ska förvalta... det blir lite tidskrävande grävjobb, men i det stora hela känns det ändå helt okej.

Nu ska jag köksplanera lite. Kan man använda sin iPhone till det, Blue? ;-)

På topp... på topp!

noreply@blogger.com (listoplisto) — Tue, 30 Jun 2009 05:16:00 +0000

Traddiraddirej, dags att gå till jobbet. Hmm, vad ska man ha på sig? Kjol kanske... ja, kjol. Blommig kjol, yes! Somrigt och fint. Jag är så glad att jag köpte den här kjolen... fast oj, kanske inte med den här toppen. Kanske inte med nån topp när jag tänker efter, det här ser ju inte klokt ut. Varför köpte jag den här kjolen, hur tänkte jag?? Nåväl... svart kjol då. Mhmmm, funkar bättre, det får duga. Svart kjol, mitt i sommaren? Gah... ja ja. Bättre än jeans i alla fall.

Okej... handväska, check. Plånbok, nycklar, iPhone, check. Har jag glömt nåt? Nä... eller jo. Nycklarna! Var fan är nycklarna? Suck, jävla helvetes nycklar. Död åt nycklar! Var kan de vara? Köket kanske... nä. Vardagsrummet? Neeeej.
Det måste vara ungarna som fått tag på nyckelknippan. Då kan den vara nedgrävd en meter under jorden, eller upphängd i ett träd. Jåååbbigt. Eller vänta nu, jag vet att jag har sett dem nånstans, men var? Ganska nyss, men var har jag varit nyss? Hmm.. här i hallen. Men de hänger inte på kroken och ligger inte på hatthyllan. Men har jag allt jag behöver i väskan nu då? Måste kolla igen.
Oj. Där var nycklarna. Hoppsan. Trevligt, verkligen *onämnbar svordom*

Traddiraddirej, det verkar bli en bra dag det här... vart var det nu jag skulle åka? Jobbet! Just det, jobbet! Och den svarta bilen utanför huset är min. Visst?