Bobbie till VM-2010

GAIS 3 - 0 BK Häcken

noreply@blogger.com (Borch) — Mon, 20 Apr 2009 17:00:00 +0000

En solig men kylig söndag med dålig uppslutning utanför och på arenan mot anti-publiklagen BK Häcken gav återigen lite fast mark under det eviga fall mot förtvivlan och besvikelse som kategoriserar livet som gaisare.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
16. M. Dahlgren, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde, 7. J. Lundén;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson;
14. D. Nicklasson (71' 23. E. Hedinsson), 25. W. do Carmo, 21. M. Lindström (88' 27. M. Celik);
18. P. Eriksson (78' 9. G. Baldvinsson)

Efter att ha släppt in allt för många mål på ett ansvarslöst försvarsspel märktes det att GAIS började matchen mer med fokus på att inte begå misstag än att skapa anfall och spela vacker fotboll. Spelarna försöker ligga rätt i positionerna men saknar den aggressivitet och mod, defensivt så väl som offensivt, som behövs för att vinna matcher. BK Häcken har tagit med sig en del av sin aggressivitet från den oväntade storsegern mot den lilla satan, men som jag misstänker så har de haft svårt att ladda om och i de avgörande lägerna saknas den riktiga skärpan. Häcken har över matchen fler chanser, men många av avsluten är under all kritik - inte för att jag klagar. Segern skall dock delvis tillskrivas den rosa pantern Dime Jankulovski som för första gången i år kunde hålla nollan med hjälp av några kvalificerade räddningar.

Den största ändringen i GAIS är att lagkapten Fredrik Lundgren kommit in som härförare i den nya rollen som mittback. Det är ju inte precis som spelare som Lundgren utmärker sig utan med sin likhet med sin namne Herbert i fråga om inställning och attityd. Han nickar bort en hel del som stötande mittback och gör Richard Ekunde till en bättre mittback. Den senare gör årets bästa match än så länge. Ytterbackspelet är fortfarande bara sådär, Mikael Dahlgren tycks ha lärt sig av några tidigare misstag och Jonas Lundén gör en habil defensiv insats, spelet framåt är dock som bortblåst och hans passningar snarare en belastning. När Lundéns offensiv fungerar - som under några träningsmatcher - är det en definitivt en tillgång.

På mitten har Häckens firma Chatto-Saarinen bra koll och reducerar en Wanderson do Carmo som återigen har gått ut och ställt skorna (två mål och en assist...). Jag noterar dock två bra exempel på samspel mellan Wanderson och den evigt kämpande värmländska pärlan Pär Eriksson. GAIS motsvarande innermittsfirma Johan Mårtensson-Richard Spong tycks hålla sig lägre ner i banan än föregående matcher där mycket yta uppstått mellan dem och innerbackarna och bidrar således inte med mycket framåt. Genom att Häckens ytttar är så offensiva skapas det dock en del uttrymme på kanterna och det är på dessa det mesta av GAIS spel kommer, mestadels genom Mattias Lindström på högerkanten. Det tar dock en dryg halvtimme innan han riktigt vågar utmana sin ytterback, fokus på att inte göra bort sig som sagt.

I halvlekens sista sekunder ramlar Wanderson i straffområdet efter en kamp med dvärgen Lind och grönsvart får en straff som stjärnspelaren sätter. Glädjen är stor på Preppens, då det inte är ofta att vi får en straff som straffskytten sedan också klarar av att förvalta!

Andra halvlek blir mer av samma med skillnaden att GAIS får bättre grepp om.... nä vi säger inget mer om det... och när GAIS efter ett lysande samspel gör 2-0 känns det rätt OK. Mårtensson slår en lång genomskärare från mittfältet fram till en bevakad Wanderson som ändå får fram bollen direkt till en löpande Pärla som kallt slår bollen vid sidan av en utrusande målvakt. Klacken kör växelsång med levande sittplats (som mest står) och familjeläktaren. När Saarinen blir utvisad efter ett andra gula kort borde matchen vara klar. Jag kommer dock att tänka på GAIS - Elfsborg säsongen 2000, där GAIS tappade 2-0 till 2-3 trots överläge, och blir nästan mer nervös. Men för en gångs skulle behöver man inte vara nervös, Wanderson tar ner en långboll och prickar in 3-0 via ribban - klart och betalt och efter sedvanligt hyllande blir det dags att cykla tillbaka hem till Hisingen.

Trelleborgs FF 3 - 0 GAIS

noreply@blogger.com (Borch) — Fri, 17 Apr 2009 07:20:00 +0000

Det är aldrig roligt att försöka skriva ihop något efter en menlös förlust mot ett lag som Trelleborg, ett motståndarlag skapat av en perfektionist som Tom Prahl i en intetsägande landsort. Det är således mer pliktkänsla än glädje som i detta läge får mig att skriva ihop en snabb sammanfattning.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (68' 14. D. Nicklasson), 2. A. Tobiasson, 3. R. Ekunde, 16. Dahlgren (57' G. Gunnarsson);
8. R. Spong (74' 23. E. Hedinsson), 17. J. Mårtensson;
11. T. Lycén, 25. W. do Carmo, 21. M. Lindström;
18. P. Eriksson

Sin vana trogen börjar GAIS att släppa in ett tidigt mål. Det blåser mycket på Vångavallen och i första halvlek har hemmalaget vinden i ryggen. Det blir således lätt att slå långa bollar på djupet och detta utnyttjas tidigt när en högt uppdragen, loj backlinje i något bortaställ från Vägverket (måhända har laget återigen glömt tröjorna och lånat några vägarbetare?) ser sig förbisprunga av boll och spelare, Marcus Pode, som rullar in 1-0. Lojast av dem alla är Mikael Dahlgren som, trots att han nu fick spela högerback, inte rosade marknaden. Backlinjen är återigen ett problem, vilket också Alec tycks se då två av spelarna blir utbytta relativt tidigt i andra halvlek. Precis som tidigare tycker jag mig se (står på Whoopsy och talade lite med bargrannen om hur nära kameran går bollinnehavaren - det är omöjligt att se några linjer i spelet) hur framförallt yttrarna faller för snabbt och inte vågar gå upp och möta. Istället hamnar de någonstans mittemellan och försvaret kollapsar som ett korthus. Tidigare har jag tänkt några blasfemiska tankar om att det är bra att Fredrik Lundgren är skadad och inte kan spela som nyinskolad mittback - jag har nu svängt i den uppfattningen och nog är det så att det behövs en Lundgren någonstans i GAIS defensiva del för att det skall finnas någon hjärta i försvaret, Jonas Lundén - återigen blek - och Dime Jankulovski tycks i alla fall inte lyckas med detta. Jag saknar dessutom Kenneth Gustafsson. Denne veteran, som oftast får ta skott för negativa kommentarer, saknades i alla fall offensivt. Genom att hans vänterfot saknades på plan gick GAIS över till att slå korta hörnor, vilka föga förvånande ledde till väldigt lite.

Återigen sin vana trogen är det först när man ligger under som GAIS spelare gör ett riktigt försök att spela boll och pressar därefter Trelleborg under de följande tjugo minuterna med ett regält bollinnehav men frapperande få avslut. Grönsvart spelar omständigt och plottrigt och i min trötta hjärna börjar jag famla efter ett Clausewitz-citat om hur ju längre en offensiv pågår utan att vinna ett avgörande, dessto närmare kommer den anfallande sidan förlust (lämna gärna ett korrekt citat som kommentar!). Som sagt, Trelleborgs rakare spel vinner med tiden över Wanderson do Carmo har återigen svårt att nå upp till de högst ställda förväntningar vi med rätta har på honom. En av få ljusglimar i matchen är den offensiva viljan och inställningen hos tre andra offensiva spelare; Mattias Lindström, Tommy Lycén och Pär Eriksson. De räcker dock inte till för mycket framåt utan stöd och med ett försvar som spelar mer för sig själva än som en lagdel kan de snart avväpnas av ett tryggare Trelleborg.

Direkt i andra halvlek börjar GAIS - som vanligt igen - släppa in ett mål. Dime räddar en boll och blir sedan nedputtad alternativt nedramlad av en Trelleborgare i målområdet och kan därigenom inte effektivt avvärja den retur som blir 2-0. Tveksamt belust av domaren i det läget. Förvisso kan jag objektivt tycka att målvakter borde få stå ut med lite mer även i målområdet, men med tanke på att domaren vanemässigt brukar blåsa för det minsta lilla i målvaktens favör kunde han gjort så även i detta fall.

Med två mål i baken (ja, snart match mot BK Häcken...) finns det inte mycket till kreativ inställning kvar hos bortalaget och istället för Trelleborg öka på förnedringen med ett snyggt (rent objektivt snyggt alltså, egentligen var det skitfult) frisparksmål. Lycén passar även på att dra på sig ett andra gula kort och blir därmed utvisad och avstängd mot BK Häcken på söndag.

Efter tre omgångar kan vi slänga eventuella ambitioner om en plats på övre halvan och att truppen kan ta nästa steg ur hågen och inse att det återigen handlar om att i första hand säkra ett nytt kontrakt. För det behöver vi ungefär 25 poäng till.

GAIS 1 - 4 Helsingborgs IF

noreply@blogger.com (Borch) — Tue, 14 Apr 2009 05:54:00 +0000

Säg den lycka som varar, på annandagen så var tillvaron åter stabiliserat och de hängivna kan måhända börja diskutera något mer intressant än musikval på arenan.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankuloviski;
5. G. Gunnarson (66' ). G. Baldvinsson), 2. R. Ekunde, 16. M. Dahlgren, 7. J. Lundén;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (77' 6. R. Ayarna);
11. T. Lycén, 25. W. do Carmo, 21. M. Lindström;
18. P. Eriksson (83' 23. E. Hedinsson)

Det var med en viss nervositet som jag för första gången under en matchsituation traskade upp på Preppens. Nu skulle man få se vad man betalat för och framförallt vad man bundit sig till under säsongen. Att betrakta fotboll från kortsidan har tidigare sällan varit en lysande upplevelse men i detta fall blev jag inte besviken. Med en god höjd över planen var det lätt att följa spelets gång och avståndsbedömningen som oftast blir helt skev på lägre höjder var här nästan som bortblåst.

Utsikten gav i vilket fall utmärkt läge att på nära håll studera GAIS försvarspel under första halvlek. Det var ingen vidare upplyftande upplevelse. Laget var alldeles för centralt och ett överspel från ena kanten till den andra kom allt som oftast till en fri och allena HIF-spelare. Det är lätt att peka ut debutanten Gudmundur Gunnarsson som den felande länken, han låg ofta fel och var initialt väldigt seg och långsam. Han var dock inte ensam i det dåliga försvarsspelet (och lyfte sig också från usel till medioker efter någon halvtimme) utan kan lastas på i stort sett hela lagdelen. Richard Ekunde stod för flera bra ingripanden men hans kvalitéer till trots (och inte heller dessa var på topp) så hjälpte det föga. Ekunde klarade inte allena av att bära upp backlinjen jämte en ovan Mikael Dahlgren och en förvånandsvärt instabil Jonas Lundén. Istället blev det många panikrensningar upp på HIF-spelare som sedan kunde ta sats och skjuta igen eller spela ut på en ledig kant. Bara innan målet efter sju minuter han jag se två skott från precis utanför straffområdet som var resultatet av serveringar från den grönsvarta backlinjen.

Efter mål och domarbyte (hjärtproblem och inbyte av fjärdedomare från Hisings Backa - Skandal, skandal, Hisingen!) kan atleterna arbeta sig in i matchen och prestera något framåt vilket till slut leder till Tommy Lycéns utmärkta 1-1 i krysset. jag är återigen kluven till Lycén, under försäsongen har jag hyllat hans förbättrade inställning för att under de första två matcherna se en återgång från mr. Tommy till dr. Lycén (om ni förstår vad jag menar). Trots detta gör han ju mål och skapar målchanser.

1-1 i halvtid tjänst rätt OK och nu hoppas man förstås att GAIS skall gå ut stärkta i andra halvlek. Då är det givetvis självklart att GAIS börjar med att släppa in ännu en balja efter två minuter. Nu är plötsligt kortsidan en fördel då jag inte på nära håll behöver studera stojande och stimmande skåningar i den bortre änden av planen. HIF släpper dock inte GAIS i matchen igenom och vi har flera goda chanser att få till 2-2 men istället börjar målen ramla in därborta och det blir till slut hopplöst. Alexander Axén försöker skapa något genom att lyfta ut den mediokre vänsterbacken, dra ner Lycén som ytterback och gå över till 4-4-2 med Gudjon Baldvinsson, dock utan några märkbara resultat.

Återigen förlorar GAIS mot Mjölkkossorna från sundet. Det har blivit något av en vana. De är bättre men vinner inte genom att dominera utan genom att vara lite smartare och lite bättre. Det är därför de hör hemma där GAIS vill vara - på den övre hälften av tabellen när den feta tanten sjunger någongång när solen står allt lägre på himlavalvet (usch, vad pekoralt!). Flera spelar i GAIS gör bra insatser och vi har kommit tillbaka till min gamla vanliga klyscha efter en förlust - mersmak. Plus för Richard Spong som är ett bollvinnande lejon på mitten, Mattias Lindström som bidrar med en hel del och en litet plus till en kämpande Pär "Pärlan" Eriksson. Minus till försvarspelet som får oss att känna som öisare - utan medlemskap i vare sig Rotary eller GKSS.

Suck och stön.

Nästan sju och ett halvt tusen åskådare är en bra publiksiffra för GAIS men mediokert för en av de första matcherna på den nya arenan. Föräldrar, ledare och ungdomar från bland annat Lärje/Angered IF hjälpte till att lyfta siffran med gratisbiljetter. Om vi vunnit hade måhända klubben vunnit några medgångssupportar men med en förnedrande förlust har säkerligt GAIS vunnit sig en livstida supporter som kommer att ångra det i resten av sitt liv - välkommen till klubben!

Nu förväntar jag mig fyra poäng under veckans andra matcher, annars lovar jag att aldrig mer gå på GAIS!

Fast i och för sig, Trelleborg är ju bättre än vad man kan tro och den där Tom Prahl har ju alltid något extra bakom örat. Tre poäng skall vi i alla fall ha!

Fast bollen är ju rund men två poäng borde vi kunna få mot BK Häcken och Trelleborg.

En poäng?

Äh, va fan - jag har ju betalt årskortet så jag kan la fortsätta gå hela året ut!

Premiär Allsvenskan Gamla Ullevi 5 april 2009 ÖIS - GAIS

noreply@blogger.com (Borch) — Wed, 08 Apr 2009 18:02:00 +0000

ÖIS 1 - 5 GAIS

noreply@blogger.com (Borch) — Mon, 06 Apr 2009 09:29:00 +0000

Det är flera gånger under senare år då jag gått, cyklat eller åkt buss och spårvagn från oavgjorda matcher och förluster då jag försökt tänka positivt och exempelvis här på bloggen svamla något om spel med mersmak; de grönsvarta laget hade helt enkelt inte levererat, men spelet var bra! Med detta i beaktande är det lite spegelvänt att nu några timmar senare tänka tillbaka på en till siffrorna helt förkrossande seger som samtidigt inte var direkt övertygande sett till GAIS spel. Det var i och för sig den uppfattning som att gick att få från nedre kortsidan - näppeligen en plats för djupare analyser - jag skall dock inte klaga.

Lag [4-3-2-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 3. A. Tobiasson, 20. K. Gustafsson:
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (72' 23. E. Hédinsson);
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (66' 14. D. Nicklasson);
18. P. Eriksson (81' 9. G. Baldvinsson)

Ångest och nervositet drev mig tämligen tidigt till ett redan knökat GP och det var nästan lite trist att den där fotbollsmatchen skulle komma ivägen och störa den goda stämningen. Jag räknade på förhand med förlust 2-0, i denna match. Inte för att jag var mycket medveten om Öis brister bakom två meriterade anfallare, men för GAIS skulle ju detta inte spela någon större roll. Som bekant gör ju inte grönsvart mål på sina chanser.

När då Pär Eriksson gör mål efter sex minuter är den första reaktionen förvåning, delvis förstås för att jag står så långt ifrån. Så här i efterhand kan man lida lite med Öis målvakt som börjar matchen med att springa ut och blockera en boll på väg ut över kortlinjen med knäna och stöta ut den till en framrusande debutant. Eriksson var sedan involverad i en hel del framåt och jag måste säga att jag är nöjd över hans förmåga att vara framme. och hugga på det mesta. Samtidigt var verkligen Öis försvarsspel under all rimlig kritik. GAIS hade en del tur med några av sina avslut och målvakten var som sagt inte matchens bäste spelare, men i många fall så undrade man lite varför det såg så lätt ut när GAIS gjorde sina mål. Ja, i den mån man han tänka mellan målen rasade in i bortre änden av nya Gamla Ullevi.

Innan dess fick vi dock se ett kvitteringsmål av den tjocke Alvaro Santos som visade att även en otränad kille från en fransk frysbox kan prestera bara talangen och målsinnet finns där. Jag såg snabbt vad som komma skulle och försökte gömma mig bakom min bättre hälft som stod framför mig. Spädbarn har ännu inte utvecklat förståelse för att världen existerar oberoende av deras perception (de är la därför de roas av tittut-lekar) och jag reagerar likadant på ståplats. Det hjälpte dock föga - såväl spädbarnen som jag tvingas lära oss den hårda vägen. Tur att vi i det flesta fall har Dime Jankulovski att förlita oss på.

Responsen från GAIS på denna kvittering dröjde en tid men var av det häftigare slaget. Tre mål på under fem minuter var i det närmaste en chock. Det är förstås här jag skall säga något smart och genomtänkt om dem alla men jag har i detta skede svårt att hålla isär alla dessa mål. (en man jag talade med efter matchen hade gått ner för att köpa en öl vid 1-1 och kom tillbaka till läktaren vid resultatet 4-1) En hel del tid efter matchen gick åt till att med öl i hand försöka utröna vem som gjorde vilket mål och i vilken ordning. Det är dock lätt att konstatera några fakta, GAIS fick i stort sett maximal utdelning framåt och kunde i halvtid glida in med en komfortabel ledning, trots att Öis i hög utsträckning lyckades reducera ner stjärnan Wanderson do Carmos utrymme under stora delar av matchen. Wanderson stod förstås för några utmärkta dribblingar, framspelningar och ett spelmål ändå, men det är ju våran Wanderson vi talar om! Från vårt håll lyckades en utmärkt Richard Spong samtidigt skära av mycket av leveranserna till Öis trötta anfallsgubbar.

I andra halvlek hade förstås Öis en liten chans att försöka komma igen och in i matchen genom ett tidigt reduceringsmål. Istället för detta alternativ väljer deras försvarare att spela en fristående Mattias Lindström i staffområdet som lekande lätt kan slå in 5-1 framför en extatisk grönsvart klack. Den sena värvningen från Österrikes Kalle-Anka-Bundesliga (eller vad den nu heter) kan vissa sig ha varit en lysande affär och ett lyft för GAIS offensiv. Inte nog med att han gjorde två mål (även om ett av dessa i realiteten var Pär Erikssons förtjänst), hans inlägg var flera gånger riktigt lysande. Ingen saknar nu Levon Patjadzjan. Förvisso var han rolig att titta på när han sände upp vänsterbackar för att köpa korv men hans inlägg lämnade en hel del övrigt att önska.

Efter 5-1 blir givetvis resten av matchen något av en transportsträcka. Spelarna tappar lite fokus och folk klacken börjar diskutera annat; vädret och sånt. De rödblåa anhängarna stod mest och grämde sig över att de slösade bort sin söndag på denna förnedring istället för buffén på sin golfklubb eller var nu Öregryte-anhängare spenderar sina söndagar. GAIS spel är aldrig riktigt lysande, vilket även Alec påpekade matcher, men med detta resultat i hamn och premiärnerverna överstökade kan vi se fram emot ett ärorikt sammanbrott hemma mot HIF om åtta dagar.

Senast GAIS gjorde fem mål i en seriematch var 5-3 borta mot Västerås SK i superettan 2005, om jag har kollat rätt är detta första gången i allsvenskan sedan säsongsavslutningen och 6-0 borta mot IK Sirius 1974.

GAIS 0 - 2 Viborg FF

noreply@blogger.com (Borch) — Sun, 15 Mar 2009 09:11:00 +0000

Efter att sugit i sig ett par öl under förmatchen Manchester United mot Liverpool FC begav jag mig till Valhalla IP för lördagens stora fotbollsbegivenhet; GAIS träningsmatch mot danska Viborg från Viasat Divisionen, Danmarks andraliga (Skratta åt det fåniga namnet nu, när allsvensk döpts om till Karlssons Klisters Supersvenska för att Lars-Åke Lagrell tycker att det är bra för svensk fotboll kan vi nog hålla oss för skratt).

Lag [4-2-3-1]:
20. M. Jonsson;
7. J. Lundén, 15. F. Lundgren 2. R. Ekunde, 16. M. Dahlgren;
24. E. Hedinsson, 8. R. Spong;
11. T. Lycén, 17. J. Mårtensson, 14. D. Nicklasson;
9. G. Baldvinsson (70' 18. P. Eriksson)

Danskarna, med gamle anfallaren (och 1992 års allsvenska skyttekung för Öster) Hans Eklund som tränare, spelade i första halvlek med en offensiv inställning och flyttade upp laget väldigt lång i banan. De tycktes dock till en början inte få ut så mycket av det, deras anfallare sprang mest offside. Det var dock darrigt på GAIS vänsterkant, där de kom fram några gånger. Som ett resultat av danskarnas inställning föll GAIS mittfält ner i knät på backlinjen vilket gjorde det svårt för laget att få till något riktigt konstruktivt anfallspel. Dessutom var kantspelet under stora delar av matchen obefintligt. I denna match lös Fredrik Lundgrens orutin på positionen igenom och ställde till en del problem, kan han lära sig positionen till serien börjar? Jag är tyvärr skeptisk.

Viborgs höga backlinje gav dock möjligheter för grönsvart att sända iväg bollar som den ensamme anfallaren Gudjon Baldvinsson kunde löpa på. Hans inställning var det verkligen inget fel på utan han slet på och stångades matchen igenom. Inställning och vilja kan som bekant i viss usträckning vara ett nära nog fullgott substitut för talang, vilket Björn Andersson ofta visade förra säsongen, men hans bollbehandling lämnade en del övrigt att önska. Den isländske anfallarens inställning till bollarna han fick att arbeta med var lite som en ung tonårspojkets inställning till bröst; han ville verkligen ha tag på dem, men när han väl lyckades med detta verkade han inte ha någon idé om varför eller till vad.

Det taffliga spelet höll på ett tag till Jonas Lundén sprang upp för att köpa korv och pölsemännen utnyttjade situationen, 0-1 några minuter innan halvtid och jag gick för att köpa kaffe. Till Lundéns fördel skall dock sägas att när han väl började komma med bättre i anfallet sent i andra halvlek så gav detta en extra dimension till spelet, men det var då det.

Johan Mårtensson fick testa på rollen som tia. Killen är duktig och mångsidig men han har inte Wanders spetskvalitéer. Sedan var det kanske inte så lätt att göra något kreativt i denna situation. I halvtid bytte han position med Eyjolfúr Hedinsson, utan att någon riktigt preseterade som tia. En skada på Wanderson när serien startar kan bli ett stort problem.

I andra halvlek placerade jag mig för att komma nära GAIS anfallsspel och fick därför se föga av värde. 0-2 som snart ramlade in i andra ändan av plan var enligt någon på läktaren Richard Ekundes fel. Jag har ingen möjlighet att bedöma det, men i övrigt var han den som höll uppe backlinjen. Efter det tog GAIS över allt mer av bollinnehavet men producerade få kvalificerade målchanser. En av få som spelade matchen igenom med bra inställning och attityd var återigen Tommy Lycén. En smula förvånande, då han under föregående säsong inte uppvisat särledes mycket attityd och vilja.

GAIS 3 - 1 Örebro SK

noreply@blogger.com (Borch) — Thu, 12 Mar 2009 10:09:00 +0000

Du blir bjuden på födelsedagsfest. Det är kallt och dragigt och du blir inte ens bjuden på kaffe utan får betala för det, dessutom smakar det ingen vidare. Vart har du kommit? Just det, GAIS 115-årsfirande med match mot Ingen-vill-bo-i-Örebro SK!

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski ( 62' 12. M. Jonsson);
20. K. Gustafsson (80' 24. J. Pettersson), 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde, 7. J. Lundén;
17. J. Mårtensson (88' 6. R. Ayarna), 8. R. Spong;
14. D. Nicklasson, 25. W. do Carmo(82' 10. D. Morais Reis), 11. T. Lycén (62' 16. M Dahlgren);
18. P. Eriksson ( **' 9. G. Baldvinsson)

Folk släntrar in sent då något spektakel pågår på Kålleseum samtidigt. Slutsiffran på födelsedagsgäster slutar på sexhundra-någonting. GAIS insats växer med publiktillströmningen och efter en tid får laget ett bra grepp om matchen med bra passningar och dribblingar. Spelet håller i sig i ungefär tjugo minuter och är riktigt trevligt att titta på. Grönsvart presterar flera hyfsade målchanser medan försvaret knappt testas alls. Efter 27 minuter får GAIS en frispark ute till höger. Frisparken slås in mot rusande spelare i straffområdet, Fredrik Lundgren kommer först men nickar med hjässan. Bollen går i en retlig båge och jag hinner tänka ännu en missad målchans innan Pär Eriksson dyker upp och stångar ner den, hans första mål i sin nya klubb. ÖSK varken etta eller tvåa på den bollen, kan inte se bra ut för en närking att släppa in sådana mål. Dock återigen trevligt att se hur giftiga GAIS har blivit på fasta situationer.

Just Fredrik Lundgren försökte jag hålla ett extra öga på. Efter lite gråt och tandagnissel tvingades jag avstå matchen mot Qviding och hade därför inte sett honom i hans nya roll som mittback. Kommentarer från neggare har inte precis varit översvalande, även om han har de kvalitéer som på sikt skulle kunna göra honom till en bra mittback - men måhända försent att lära om en gammal mittfältshund? Han trippade runt en hel del och såg la inte helt bekväm ut. Jag hade dock inget direkt att klaga på förren han efter målet slog en enkel boll rakt på en ÖSK-anfallare vilket resulterade i en farlig och onödig kontring. Dessutom blev det signalen för att GAIS spelat klart för denna halvlek och lämnade över till ÖSK den sista kvarten. Med några minuter kvar är det lite okoncentration i försvaret och en höjdboll kan nå in till en fri närking i bortre delen av straffområdet som kan nicka in 1-1 i krysset. Ett rättvist halvtidsresultat sett till målchanser, även om GAIS var bättre som spelförande lag.

En av glädjeämnena i övrigt var Tommy Lycén som stod för mycket fart och fläkt på sin kant och även inne i mitten. Verkar dock som att han fått någon smitta från Levon Patjadzjan, då han var nära nog lite målkåt som han var.

I andra halvlek fortsätter GAIS att spela rätt tafatt och saknar inställning, tillsut börjar jag bli lite irriterad över att det är så lojt. Då passar Wanderson do Carmo, som gått på halvfart sedan makrillarna tappade spelet, att tvåfotsdribbla runt lite inne i ÖSK:s straffområde, lurar bort två försvarare och en tafatt målvakt, och placera in 2-1 i minut 78. Hur enkelt som helst och jag blir lite glad och nöjd igen.

Men säg den lycka som varar. En grinig försvarare i ÖSK, Magnus Wikström, bestämmer sig några minuter senare för att brutalt sparka ner Wanderson strax utanför straffområdet, mil ifrån bollen. Domaren ger killen ett gult kort. Ett sådant vårdslöst beteende borde rendera både rött kort och avstängning i den allsvenska premiären. Behöver jag ens påpeka att spelaren inte var vidare populär resten av matchen. Efter densamma fick han och ÖSK stanna kvar inne på plan för säkerhets skull. Wanderson fick ledas av plan och haltade kraftigt när han för egen maskin lååångsamt gick mot omklädningsrummet efter matchens slut.

I slutminuterna dundrade Johan Mårtensson in slutresultatet 3-1 med sträckt vrist från vänsterposition. Snyggs och så, men efter att Wanderson antastats tappade ÖSK allt mer diciplinen och var mest fula och griniga samtidigt som deras försvarsorganisation - som inte var vidare bra till att börja med - försvann än mer.

Bra resultat återigen, men det är värt föga om Wanderson do Carmo skadats allvarligt. Det blir till att gråta sig till sömns och snyta sig i snuttefilten inatt.

GAIS 2 - 0 IF Elfsborg

noreply@blogger.com (Borch) — Wed, 25 Feb 2009 07:34:00 +0000

Äntligen Fettisdag och hemmatärningsmatchpremiär för GAIS! Nu går vi således mot ljusare tider - så länge vi inte tittar ut genom fönstret, alltså. Väderleken pekade återigen på dåligt väder. Mörker, duggregn och motvind mötte mig på Göta älvbron när jag cyklade mot den väntade förlusten. Att GAIS - som nyligen fått stryk mot något amerikanskt högstadielag - skulle klara av att vinna mot IF Elfborg torde la vara att hoppas på för mycket? Jag begärde på förhand inte mycket mer än ett gott försök och ett grönsvart mål, för att driva bort måltorkedemonerna denna regniga tisdagskväll.

Lag [4-2-3-1]: 12. M. Jonsson;
20. K. Gustafsson (74', 16. M. Dahlgren), 2. R. Ekunde (91', 6. R. Ayarna), 3. A. Tobiasson, 7. J. Lundén;
8. R. Spong, 23. E. Hédinsson (65', 17. J. Mårtensson);
14. D. Nicklasson (79', 9. G. Baldvinsson), 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (64', 24. J. Pettersson);
18. P. Ericsson

Vått konstgräs borgade i min föreställningsvärld för ett underlag i Elfsborgs smak - de brukar ju trots all vattna sin hemmakonstgräsplan även i spöregn. Det var därför lite förvånande att bortalaget, som dessutom spelat fler försäsongsmatcher än hemmalaget, började den första halvtimmen av matchen förvånansvärt nervöst och direkt taffligt. De har dock de bästa anfallen och får ett skott i stolproten tidigt i matchen. GAIS har bättre och mer vårdat spel även om farligheterna är få.

Den som direkt och i stort sett matchen igenom imponerar på mig är nyförvärvet Richard Spong. Med en rätt inställning i defensiven - kanske lite för bra inställning emellanåt - och smarta, enkla bollar framåt kan han måhända bidra med den trygghet i det defensiva som i mångt och mycket tycktes försvinna i GAIS efter Ekongs Jesus-hallis. Medan han höll hyfsad koll på defensiven på mittplan skede de flesta uppspel från en duktig Jonas Lundén som bidrog starkt offensivt samtidigt som han fick tampas med någon snorunge på Elfsborgs vänsterkant (Med namnet N. Hult!? på den gamla goda tiden hade den ungen suttit fast vid någon vävstol). Lundén har i mina ögon växt under den senaste säsongen och vi får la hoppas att utvecklingen håller i sig. Ett minus på mittfältet var tyvärr återigen Ejyolfur Hédinsson som agerar osäkert och slår bort många bollar rakt på motspelare, oacceptabelt för en defensiv inner.

Framåt var det givetvis Wanderson do Carmo som stod för kreativitet och dribblingar. Det har diskuterats en del om Wanderson borde placeras längre ut på kanten för att få mer yta men denna match var han på sin vanliga plats som offensiv inner (sedan behöver ju verkligen inte positionen för de tre offensiva mittfältarna vara huggna i sten, speciellt nu när vi nästan saknar naturliga yttrar kan spelarna lättare byta positioner under pågående match. Dessutom finns det ingen i dagens GAIS som fungerar så bra på små ytor som vår Wanderson). Han hade inte heller några större problem att finna några ytor mot det lite loja Boråslaget, som spelade med ett brett lag, i den här matchen.

Efter ungefär en kvart får GAIS en frispark långt ute till höger som tas av Kenneth Gustafsson. Vänsterinlägget går mot bortre stolpen och P-böndernas målvakt verkar inte riktigt få grepp om den. Istället kan Richard Ekunde efter en del möda och tumult få in bollen i nät och ge GAIS ledningen - hans första mål sedan en träningsmatch 2007 för övrigt. Efter målet lyfte sig GAIS ytterligare och det började bli riktigt trevligt spel för de drygt tusen åskådarna på Valhalla IP. Och istället för att släppa in ett kvitteringsmål så fixar sig Wanderson till en till synes (dock på långt håll från där jag stod) billig frispark långt nere till vänster, en frispark som han tog själv och retsamt enkelt slog in i mål (uppenbarligen Juninho Prenambucano målet på Elfsborgs TV-sida och tog till sig; han upprepade bedriften i Lyons hemmamatch mot Barcelona senare denna kväll). 2-0 till GAIS några minuter innan halvtid alltså.

Halvtidskaffet smakade rävpiss, men fungerade i alla fall till att värma händerna på.

I andra halvlek sjunker kvalitén på spelet en hel del. Samtidigt börjar Elfsborg få grepp på situationen och GAIS blir stundtals tillbakatryckta mot eget staffområde. Deras tryck är dock inte allt för övermäktigt och med en del tur lyckas laget hålla nollan, GAIS kommer tillbaka och i sista kvarten är spelet mer jämt. Det som ger lite nerv till andra halvlek är två neddragningar i straffområdet av unge Pär Ericsson. Framförallt den första väcker en del känslor hos såväl publik som spelare och det blir en del tjafs och puttande. Jag stod bra till och tyckte att båda incidenterna var följden av tuffa med schysta kamper om bollen. Domaren tappar dock lite grepp och lyckas inte hålla en jämn nivå på bedömningarna under andra halvlek. Värmlänningen, som agerar ensam anfallare, stångar på matchen igenom med en frejdig attityd och vinner en del nickdueller. Alltså återigen en anfallare som än så länge känns mer som ett frågetecken än ett utropstecken. Det sista utropstecknet som gränsvart haft på den positionen spelade i gul tröja och blev utbuad i samband med att han kom in under andra halvlek.

Bytena i båda lagen dröjde i övrigt relativt sent för att vara en träningsmatch, bortsett från något halvtidsbyte hos di gule. Men någon halvtimme kvar blev dock bytena frekventa och Johan Mårtensson, Johan Pettersson, Mikael Dalhberg, Gudjon Baldvinsson kom in och, precis mot slutet, även Reuben Ayarna som gick in för en Richard Ekunde som fick en hård smäll men förhoppningsvis inte några några bestående men. (tror det tog mot huvudet). Inga av dessa inbytta spelare han lämna något bestående intryck på mig genom sin insats. Noterade dock att Baldvinsson, vars kvalitéer det florerat en del illavarslande rykten kring, inte verkade fullt så ovän med bollen som det påstås - i den mån det går att bedöma från en så kort tid som vänsterytter.

Magnus Jonsson som stod i mål denna match gjorde en god insats även om han och laget i övrigt hade en del tur. Dime skall vara skadad, vilket han väl brukar vara under försäsongen - måhända är det något som behöver renoveras i familjen Jankulovskis hus igen?

Nu har de byggts upp några förväntningar och illusioner som eventuell kan krossas redan på onsdag nästa vecka när Qviding IF står för motståndet. Anfallsspelet behöver dock ses över. Elfsborg var överlag det sämre laget sett till individuella insatser och bollbehandling men när deras spel fungerade kom de fortare och bättre till avslut än GAIS. Dessutom var backlinjen och försvaret lite osäker initialt - kanske lite konstigt med bara gamla spelare - måhända har tränarna ändrat om lite i försvarsspelet?

Mervan i U19

noreply@blogger.com (Borch) — Wed, 11 Feb 2009 18:10:00 +0000

Som dem flesta kanske vet så är GAIS framtidslöfte Mervan Celik på plats i Spanien med Sveriges U19 landslag. Mervan fick hoppa in i 63-matchminuten i 3-2 segern mot Polen. Sverige hade 2-0 i halvtid men Polen komigen och kom i kapp. Dock Lyckades man trycka in 3-2 målet när det återstod 3 minuter kvar på ordinarie tid.

Icke-nyheter om Wanderson

noreply@blogger.com (Borch) — Fri, 30 Jan 2009 10:06:00 +0000

Allt som oftast får agenten skulden för fotbollsvärldens omfattande spelarförsäljningar. Spelarförsäljningar vars transaktionskostnader kommer agenterna till del. Men det finns andra aktörer som lever på spekulation på talang. Jag talar förstås om sportjournalisterna. Att gräva ner sig och ta fram något intressant är jobbigt när redaktören står bakom ryggen och kräver artiklar.

För en tid sedan stod det skrivet i sten att Levon Patjadzjan skulle lämna GAIS för ett halvårs lån med tillhörande option till PAOK i grekiska Makedonien. Spekulationerna om vem som lurat vem och vad det egentligen är för mentalt fel på den unge armeniern var många. Nu får stenhuggaren bråda dagar, för plötsligt så var avtalet brutet. Nya spekulationer följer.

En massa att gräva i för en hugad journalist kan tyckas. Vad var det egentligen som hände? Jag vet att det finns många gaisare som vill ha klarhet. För att på ett vettigt sätt reda ut denna gordiska knut behöver en journalist dock komma i kontakt med flera parter i flera olika länder som talar flera olika språk - låter rätt jobbigt va?

Nä, då är det enklare att ringa till Christer Wallin och fråga om GAIS är intresserade av att sälja Wanderson nu när Levon Patjadzjan tycks stanna? Wallin är affärsman i första hand och vet förstås om att allt är till salu, även om det måhända inte finns något bud att ta ställning till kan han näppeligen förneka detta. Journalisten är nöjd och kan sätta rubriken "Väntar på miljonbud", som att Wallin skulle sitta där i Gaisgårdens fikarum med en kopp kaffe och en mazarin och bara vänta på anbud. Läser man vad som egentligen står är det - i beaktande av att Wallin är affärsman - mer av en icke-nyhet;

- Det ska mycket till om något ska hända. Samtidigt vill vi behålla en så stor del av truppen som möjligt, säger Christer Wallin.

Låter la mer som nej och nej är JA från ordförandens sida, eller hur? Vi vet ju sedan tidigare hur intresserade journalister är av att skildra något substantiellt journalistiskt material om GAIS.

Mervan på U19-läger

noreply@blogger.com (Borch) — Sat, 24 Jan 2009 15:02:00 +0000

I onsdags förra veckan presenterades den u19 trupp som skulle åka till La Manga och representera Sverige. GAIS Mervan Celik var förstås med i den trupp som är beståde av 21st framtids namn.

Väl i Spaninen kommer man möta Norge, Polen samt Portugal som även dem har plockat med sig sina bästa U19 spelare till denna tunering. Tuneringen spelas mellan 9-13 Februari.

Lycka till Mervan

Levon, ett minne blott!

noreply@blogger.com (Borch) — Wed, 21 Jan 2009 16:11:00 +0000

Under vinter har Levon Pachayjan länge sagt att han velat bort från GAIS. Det har ryktats om att han varit påväg mot Tromsö. Senaste ryktet är Grekiska PAOK FC. Levon har själv gått ut med att han inte ser att GAIS kommer ligga i toppen förens om 4-5 år, och är inte villig att vänta tills dess. Han vill testa sina krafter i Utlandet och ser PAOK som ett bra fönster
.

Förresten! Levon, Glöm inte att andas!

Frisparksmål av våran Baldvinsson

noreply@blogger.com (Borch) — Sat, 10 Jan 2009 22:38:00 +0000

En Frusen göteborgare? Eller en kamrat på fel plats vid fel tid?

noreply@blogger.com (Borch) — Mon, 05 Jan 2009 23:11:00 +0000

GAIS föresäsong från en Blowitares ögon..
Vad fan gör du där då?

Iskall träningspremiär

noreply@blogger.com (Borch) — Mon, 05 Jan 2009 18:26:00 +0000

Enligt kristen sed sedan medeltiden är trettondagen uppenbarelsens dag (jmf. eng. Epiphany från grekiskans ord för manifestation) då Gud visade sig i Jesu kropp för de tre vise männen.

För den som hoppades på en liknande uppenbarelse och få se en frälsare och fotbollsgud i köttet lär få vänta ännu en tid. Att GAIS gjorde den första träningen till ett jippo var bra tänkt och de hundra någonting som dök upp skall ha en applåt för äkta engagemang. Folk droppade dock av i samma takt som kvicksilvret rasade neråt och själv klarade jag bara av en dryg timme - trots dubbla sockar och långkalsingar.

Lundgren, Björn A., Nicke och Dime? Svårt att säga...

Efter uppvärmningen och avbrännandet av drygt tjugo bengaler började laget med en bollövning. Att från håll försöka hålla reda på vem som var vem bland spelarna var dock svårt. Med sina olika västar såg de mest ut som vältränade och slanka teletubbies. Innan jag anlände oroade jag mig för att inte kunna skilja på knattarna - varav i och för sig en skall vara frånvarande enligt Pude - men nu hade jag svårt att känna igen någon.

Efter en tid gick laget över till tvåmål och då började träningen värma lite. Tyvärr lite sent för mina fötter som blivit allt mer lättfrusna med åren. Inte heller uppvisades någon större instinkt eller farlighet i boxen från någon av spelarna. Bobbie släntrade in - härligt mediaotränad som vanligt - och tog mot Herbert Lundgrens trofe från Gårdakvarnen eller närmare bestämt en plakett av något slag, själva priset skall överlämnas i samband med en resa till Danmark där hängivna supportar hoppas få se Bobbie nicka in ett avgörande mål för Randers FC mot FC Köpenhamn.

Levon pajsar av?

noreply@blogger.com (Borch) — Sun, 04 Jan 2009 21:28:00 +0000

Efter att värvningar skede i en rasande fart och i princip var klara redan innan den sista snedsparken stannade mellan några öde stolsrader på Nya Ullevi har den så kallade fåniga säsongen varit löjligt tyst. Ja, i alla fall efter den där historien om nån tränare eller nått flyttade till Jylland.

En del nagelbandsbitande har dock skett under vintern över framtiden för våra stjärnspelare (om man nu kan tala om stjärnor i västeuropas kanske sämsta liga; största guldfiskarna i skålen?). I och med att det internationella transferfönstret öppnades började det rassla lite i träden kring Gaisgården och enligt en del lösa uppgifter och ett klassiskt pseudouttalande av Wallin om att "[ä]r det rätt pengar så är det klart att vi kan tänka oss att sälja..." kring den armeniske yttern Levon Patjadzjan.

"Ja det finns säkert en del förklaringar men det tänker jag inte gå in på, jag kommenterar inte enskilda spelare på det viset, det känns fel. Jag håller med om att han var i mycket bättre form i våras men jag vill nog stanna vid det och det gäller alla spelare, att det inte känns rätt att offentliggöra sådant."
citat från Jag kan sakna Magasinsgatan

Om vi ser till vårens insatser borde vi gråta blod över denna förlust. Höstens insatser och till exempel ett citat från någon person som jag just nu inte kan komma ihåg namnet på från bloggen Jag kan sakna Magasinsgatan kommer att göra förlusten lättare att ta. Speciellt om det med stor sannolikhet innebär att Wanderson do Carmo är säkrad för nästa säsong, någon som Wallin tydligt antyder (inget kan ju tas för att vara hugget i sten i dessa dagar).

Inga klubbar är nämnda men enligt Eurosport så är det frågan om flera norska klubbar som känner att rulla över några tusen fat olja till den nedgånga industristaden på den svenska västkusten.

---
Armeniern har alltid bokstavligt talat varit ett exempel på samtidens mediers angliska transkiberingar; Levon Pachajyan och Pyunik. När det börjar skrivas om Fyodor Dostoyevsky samt Anton Chehkov på svenska tidningars kultursidor kommer jag och avgående ständiga sekreteraren i Svenska akademin Horace Engdahl hand i hand demonstrera på plattan!

Gais grönsvart derby 09 2008

noreply@blogger.com (Borch) — Thu, 25 Dec 2008 15:14:00 +0000

Julafton kommer tidigt i år

noreply@blogger.com (Borch) — Sat, 20 Dec 2008 12:20:00 +0000

Prestationskräkare

Inte så värst mycket tidigare kanske men i alla fall. Dagen innan doparedagen är kapten Fredrik Lundgren vinterpratare på P4 Gbg (varför heter det inte vintertjôtare!?). För de av oss som vanligen inte lockas av dansband eller vadän som spelas på kanalen nuförtiden så är frekvensen FM 101,9 pch programmet går mellan 09 och 10 på morgonen. Redan nu finns en möjlighet att för höra den goda Lundgren tala om sin ohälsosamma vana att kräkas i tid och otid.

Decembergodis

noreply@blogger.com (Borch) — Sat, 13 Dec 2008 15:34:00 +0000

Här kommer en klassiker från i sommras!

Axén, Klar för GAIS tillslut?

noreply@blogger.com (Borch) — Mon, 08 Dec 2008 13:24:00 +0000

Förra året var det mycket snack om att det var Alexander Axén som skulle ta över på GAISgården. Men så blev inte fallet då Apornas högsta höns, aka Vidkun, tog över. Nu är det nära att Axén tillslut drar på sig GAIS overall och tränar våra Makrillar nästa säsong. Om detta är som huvud eller assisetrande tränare är fortfarande oklart. Det ryktas nämligen om att Patrik "Pude Johansson tar steget upp som huvudtränare.

Läs även: Axén på GAISgården

Apfritt i GAIS

noreply@blogger.com (Borch) — Sat, 29 Nov 2008 08:17:00 +0000

Magnus Pehrsson kom som ett yrväder en oktorberafton 2007 och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Närmast tidigare från ett jobb på Canal+. Med solsken i blick och ett munläder som en dammsugarförsäljare. Han får trots en medioker placering fortsatt förtroende från madam Flod - ett slags förtroende som är ovanligare än snöflingor i helvetet i den moderna fotbollen - och spräcker strax värvningsbudgeten. Bara för att strax därefter börja göra närmanden med pigorna, från såväl Stockholm som Danmark. Vi får hoppas att Magnus Pehrsson går igenom isen och drunknar.

Håll Danmark rent...

noreply@blogger.com (Borch) — Tue, 25 Nov 2008 17:21:00 +0000

..., hjälp en svenskt till färjan.

Ja, idag drog det mediala billarmet igång igen. Magnus Pehrsson har tagit färjan till Danmark under helgen och varit på ett möte hos AaB i Ålborg. Klubben är regerande danska mästare, men årets säsong har inte gått något vidare och laget är på sjunde plats efter 15 omgångar. Således bland annat efter Bobbies nya klubb Randers. de har dock lyckats ta sig till gruppspelet i Europacupen där deras chanser att gå vidare dock är marginella; Manchester United och Villareal har åtta mot Celtic och AaB. En liten chans att nå UEFA-cupen dock, om de kan tvåla till Celtic i en match nu i kväll.
Efter att ha lagt ner en hel del tid och energi på att bygga upp ett nytt lag och tjôtat en del lagbygge skall alltså MP slänga allt överbord för att via Danmarksfärjan ta över ett lag mitt under en - av allt att döma - misslyckad säsong. Fotbolldirekt är inte heller sen att referera till en dansk sågning av MP som alternativ:

"- Jag har mycket svårt att se hur han ska kunna utveckla Ålborg på alla plan då han har så liten erfarenhet, skriver Ekstrabladets fotbollskrönikör Allan Pedersen. "
(diverse tal om hur mediokert GAIS är i jämförelse med storklubben [sic!] AaB utlämnas för att skona känsliga läsare)

Undrar om det inte skulle vara ett utfall av hybris från Magnus Pehrssons sida att gå till det danska laget. Pengar lär det vara gott om, med lite hjälp från den suspekta forskar- och artistskatten. Om han tror att han kommer ha någon chans att bygga upp ett lag på samma sätt som i GAIS är han rimligen helt fel ute. Ett resultat motsvarande GAIS elfteplats 2008, det vill säga några platser under målet, kommer rimligen innebära att AaB:s styrelse förnekar honom en andra chans.

Min prognos är att MP kommer att spendera senvåren som arbetssökande och rastlöst dra runt kring sommarstugan på Orust i väntan på att någon allsvensk klubb sparkar sin tränare.

---
Enligt en artikel i Ekstra Bladet tror de att MP kommer att kosta, men att klubben inte heller är rädd att hosta upp en hel del danska kronor (stärkta genom att den är bunden till Euron som stigit skarpt i jmf. med svenska kronan) för 33-åringen.

---
Om jag arbetat på Aftonbladet är det här platsen där jag dragit några dåliga vitsar om Aalborgs Julakvavit. Men jag vill se mig som lite mer sofistikerad än så. Kanske skall återkomma med några citat från Kierkegaards Begrebet Angest, men han var ju från Köpenhamn...

Det mediala billarmet

noreply@blogger.com (Borch) — Thu, 20 Nov 2008 14:45:00 +0000

Jag bor granne med ett parkeringshus. Som i det flesta fall ger även denna grannen ljud ifrån sig; bilar kör ut och in ur parkeringshuset som används av såväl boende som arbetande människor. Det vanligaste och framförallt mest störande inslaget är dock diverse billarm som går igång. Varför är svårt att sida om; oftast är parkeringshuset tomt och öde när ljudet börjar eka. Kanske har någon gått för nära, måhända har ett löv landat på motorhuven eller kanske har bilen bara tråkigt.

Bilstölder är inte längre en angelägenhet mellan biltjuv och bilägare

I media finns det liknande mekanismer och även om det som sägs skiljer sig åt, på samma sätt som billarm kan låta olika, skapar snart den repetitiva omtuggningen av samma sak snart en monoton medie- och ljudbild.

Det finns förstås många exempel på sådana mediala billarm men det som stör mig mest för tillfället är ljudet som dras igång varje gång någon går förbi Djurgårdens IF:s mörkblåa Mercedes. Frågan som media ställer sig är alltid den samma; kan det ha varit landsortklubben GAIS' tränare Magnus Pehrsson som gått förbi!?

Har inte längre chans på DIF, dissades via telefon.

Larmet från den turbulenta och misskötta klubben har börjat eka inom media med en förutsägbarhet regelbundenhet på sistone (tror att en del billarm i parkeringshuset går efter någon klocka också). Senast Magnus Pehrsson var på tapeten i alla medier var innan DIF tillsatte sin nya manager Göran Aral. Därefter blev det tyst för en tid. Nu fick klubbens tränare Siggi Jonsson och Paul Lindholm sparken (via telefon; stil och klass!) och medielarmet drar igång igen. Oroliga grönsvarta anhängare börjar oroligt bita på naglarna eller knapra Losec.

Värst i klassen är som vanligt kvällspressen, den media där magkänsla och åsikter är allt, faktakoll och genomtänkta analyser inget. På till exempel fotbolldirekt.se ligger mängder av artiklar som berör MP och DIF uppe på topp. Aldrig att man får se något sådant om ett tränarbyte i Trelleborgs IF. Jag skulle tro att TIF är rätt nöjda med det. Så hade även jag här ute på landsbygden om media inte fått den fixa billarmsidén att tränaren för mitt lag skall bo och verka i Stockholm. Ordförande Christer Wallin går ut starkt och påpekar att MP inte går att köpa för pengar (notera även att Wallin i denna artikel hintar att ekonomin är under kontroll med ett sjunde år i rad med positivt resultat). Men inte tror man att media bryr sig om det. Det är bara ännu en artikel som deltar i kakafonin av omtuggade fraser.

Ett nej är ju inte alltid ett nej...

Samtidigt har ordet nej och dementier för länge sedan förlorat allt värde, bland annat tack vare vår förre statsminister. Tidningar påpekar glatt att GAIS tidigare visat sig vilja sälja om pengarna är det rätta. Att sedan alla försäljningar senare gett ifrån sig mediokra resultat (Ekong i just DIF, Rolle och batongen samt Halsti i Malmö FF, Wilton och sedan Stephenson i AIK) talas det tyst om. Inte heller ser jag något om att även Magnus Pehrsson misslyckade att nå klubbens sportsliga mål; 11:a istället för övre halvan. I media antas GAIS alltid ramla ur och därför ses inte det som något problem utan snarare som en bedrift.

Mellan varven har MP och Pude i alla fall tid över för Tetris

Samtidigt är det märkligt varför en ung tränare med en säsong i allsvenskan skulle vilja byta över till en misskött och turbulent klubb, även om det är hans egen favoritklubb. Inte kan ens gud uppmuntra någon att ansluta till DIF i detta läge? Efter en säsong har MP nu fått möjlighet att själv välja sin trupp för säsongen 2009 på en ny arena. För detta har han bland annat åkt till Island några gånger samt till Brasilien och nu skulle han slänga iväg detta arbete i en stabil klubb för kaos kombinerat med stora förväntningar på Stockholms motsvarighettill Ringön?

Så man kan alltså ta det lungt och le lite åt medias dravel, eller? nä, lite orolig är jag allt fortfarande. När jag letade information till detta inlägg har det nämligen visat sig att Olof Lundh delar min åsikter. Det i sig får mig att ifrågaställa alla mina slutsatser.

Utmärkt intervju med MP

noreply@blogger.com (Borch) — Mon, 10 Nov 2008 16:24:00 +0000

I samband med säsongsavslutningen har Mr Vertigo på bloggen Jag kan sakna Magasinsgatan gjort en lång och mycket bra intervju med tränare Magnus Pehrsson. Frågorna som ställs är så pass bra att de med lätthet slår allt som går att finna i dagspressen. Det är mer som Offside när det magasinet är som bäst. Således rekommenderas texten varmt, som en kopp glögg inför vintermörkret.

GAIS 0 - 2 AIK

noreply@blogger.com (Borch) — Sun, 09 Nov 2008 18:49:00 +0000

Sista omgången för säsongen 2008 och förhoppningsvis sista gången i bunkern någonsin. Likt hemmaavslutningen mot samma lag säsongen 2006 formligen öste regnet ner. Fem spelare som var med då var också med nu. Skillnaden var att denna gång hade inget lag så värst mycket att spela för. GAIS kunde förvisso putsa till placeringen och så också SvFF:s egna representationslag Solna AIK, men denna gång var de inte i närheten av något guld. Officiellt pågår fortfarande bortabojkotten från Stockholmsklubbarna, men några råttor började göra ljud ifrån sig i slutet av matchen. Antagligen nynazister som firade 70-årsdagen av kristallnatten.

Lag [4-4-1-1]: D. Jankulovski; B. Friberg da Cruz, A. Tobiasson, R. Ekunde, K. Gustafsson; T. Lycén (90' M. Celik), J. Mårtensson (82' J. Pettersson), R. Ayarna, D. Nicklasson (62' P. Campos); W. do Carmo; B. Andersson

Laget präglades av en del skadebekymmer på mittfältet fick Reuben Ayarna första chansen från start i den grönsvarta tröjan och Bobbie Friberg da Cruz fick i sin sista match för grönsvart ta sig an rollen som högerback. Ayarna som signerats på ett långt kontrakt (2012) har inte gjort något väsen av sig och även om det talats en del om en lysande insats i träningsmatchen på Max Arena i Borås såg jag fram emot möjligheten att få göra en egen bedömning. Ja, i den mån som det nu går att bedöma någon utifrån den -framförallt i första halvleken- vattenpolo. Att bollen kunde bestämma sig för att stanna var och närsomhelst försvårade spelet och gynnade definitivt inte GAIS intention att spela längstmed backen.

Jag tycker att Ayarna gjorde en rätt OK insats trots allt. Han stod ofta rätt i positionsspelet. Han överglänstes dock av Johan Mårtensson som var matchens enda egentliga behållning från de rättrognas perspektiv. Bra driv i steget och smart spel gjorde mig flera gånger glad. Tyvärr var det här ingen match som avgjordes på mittfältet. Efter 12 minuter springer GAIS runt som huvudlösa hönor efter en hörna, eller vad det var, och ingen kan komma ut och skära av någon vitklädd spelare med svarta och gula strumpor som klipper till från distans. Bollen lyckas hålla uppe farten bra trots att den går längst med backen och så är den söndagseftermiddagen förstörd. En tid senare kontrar motståndarlaget på vår högerkant och ingen av de spelare som löper hem tänker på vänsterkanten där en antagoniskt kommer fri vid borte stolpen.

Efter första halvlek påstår resultat-tavlan att GAIS haft tre avslut på mål. Jag har dock svårt att komma ihåg någon av dem. Vårt spel i anfall och framförallt i straffområdet var tafatt och utan rörelse eller energi. Ett lag många divisioner längre ner hade utan större problem kunnat markera bort någon ensam, stillastående grönsvart spelare. Björn Andersson hade måhända den rätta inställningen. Inställning är dock inte allt och i andra halvlek missade Störst, Bäst och Vackrast bland annat ett friläge. Han är inte precis spelaren som skall få tid på sig eller driva bollen. Upp och nicka, sparka slå i boxen är något som passar den förre Qviding-spelaren bättre än kontringar.

Tommy Lycén gjorde en del kvicka rusher på sin kant, men halvtaskiga inlägg på, som sagt, stillastående eller till och med helt frånvarande anfallsspelare, gav inte mycket utdelning. Daniel Nicklasson på andra kanten var en besvikelse och ersattes tidigt av en Pablo Campos (hette 'Campus' på tavlan) som troligen spelade sin sista match innan han skeppas tillbaka till Fresno likt tjuren Ferdinand på julafton.

Innan matchen hade jag hängt inne på Gamle Port och talat lite förstrött med en gammal storstjärna från Vardar Makedonija medan vi slängde trötta blickar ut mot regnet som piskade ner på Harry Hjörnes plats. Med denna avslutning på det enkelt att lämna säsongen bakom sig och börja ägna tid och energi åt något mer givande och mindre frustrerande än GAIS. Silly season skall la förhoppningsvis nästan vara över.

Fast om ett par veckor börjar suget i magen och saknaden. När är gruspremiären tro, början av februari?