Thorén & Lindskog är glada att kunna hälsa Tanja Langer välkommen till vår författarfamilj. Tanja Langer föddes 1962 i Wiesbaden, men bor sedan nästan 25 år i Berlin. Under 90-talet skrev hon framför allt dramatik. Romandebuten kom 1999 med Cap Esterel – som nu alltså kommer på svenska – och sedan debuten har hon skrivit ytterligare tre romaner.

Nästa år kommer hennes femte roman ut på tyska och handlar om Heinrich von Kleist och Henriette Vogels sista natt i livet; 2011 är det ju 200 år sedan Heinrich von Kleist begick självmord.

Hon har även skrivit text till musik, bl.a. opera. Hennes verk har översatts till flera språk, nu senast hennes fjärde roman till litauiska.

Vi hoppas och planerar att ge ut vår översättning av Cap Esterel i höst. Översättningen kommer göras av Nina Katarina Karlsson som har gått den litterära översättarutbildningen på Södertörn.

Mer om Tanja hittar du på hennes hemsida (på engelska och tyska).

/Jörn

Vi ska ställa ut på Textmässan den 8 maj i Nürnberghuset på Söder i Stockholm. Kom gärna förbi och titta närmare på allt Sveriges småförlag har att erbjuda.

/Johan

Foto: Hpschaefer

Med anledning av Siegfried Lenz födelsedag och utgivningen av En tyst minut den 17 mars, publicerar vi idag ett kort utdrag ur ett samtal med Lenz om den nya boken, litteratur och konsten att fiska lax.

ZEIT: Din roman En tyst minut är din första kärlekshistoria. Du har aldrig skrivit en kärleksroman tidigare. Varför?

Siegfried Lenz: Kärlek har naturligtvis förekommit i mina romaner, men en kärlekshistoria som den här har jag sparat till ålderns höst. Jag menar inte att jag tidigare saknade erfarenhet eller att erfarenheter överhuvudtaget skulle vara nödvändiga för att skriva om det. Det är en kärlekshistoria sui generis, där jag lät mig ledas av tanken att man i verklig kärlek måste försaka något, till exempel oberoende, suveränitet. I En tyst minut förälskar sig en elev i en lärarinna. Det speciella problemet består alltså i att lärarinnas auktoritet måste bli ett problem för den älskande eleven. Hur den här auktoriteten som också han såg återfann sig i hans kärleks fångenskap – att visa detta var även svårt för den skrivande. Jag föreställde mig följande: Hur är det att förälska sig så djupt i en lärarinna? Vad händer då? I skolan, i vardagen?

ZEIT: Det finns en mening i boken som man aldrig har läst hos dig tidigare. »Jag smekte av henne baddräkten och hon lät det ske, hon hjälpte mig och vi älskade med varandra där i dynen under tallarna.« Det är det mest explicita som du skriver och samtidigt är det också tämligen kyskt.

Lenz: Vad som sker i detalj, vet vi ju alla. Måste man skriva det? All litteratur har något inbjudande för läsaren. Jag appellerar till läsarens erfarenhet och bjuder in henne att jämföra sin erfarenhet med det som jag berättar i den här historien.

ZEIT: Ville du också visa att sexualitet inte behöver skildras?

Lenz: Absolut inte. Det finns så många lysande skildring av sexualitet i litteraturen – Henry Miller till exempel – så att man inte själv behöver tillägga något.

ZEIT: I En tyst minut går kärleken om intet. Misslyckandet är ett återkommande tema hos dig.

Lenz: Jag kommer hela tiden tillbaka till min mormor i Masurien. Hon var en fantastisk historieberättare. Hon tog alltid med mig till kyrkan när det var bröllop. Hon stod där, den här gamla kvinnan, fastklistrad av förväntan. Och när brudparet kom, strök hon mig över huvudet, pekade på de båda och sa: »Det där kommer inte att sluta lyckligt, pojk.« En emancipatorisk insikt, som jag då inte förundrades över. Först nu när jag är 80 förundras jag. »Det där kommer inte att sluta lyckligt, pojk.« Hon menade: in the long run. Vi bär ju alla på en skatt av erfarenheter som vi kan falla tillbaka på i bestämda kritiska situationer. Den här gången var det min tur.

ZEIT: Din mormor blev lämnad av sin man. Och samma sak var det för din mor. Temat med faderlöshet, ibland till och med föräldralösa pojkar, har alltid sysselsatt dig.

Lenz: Vad ska man berätta om som författare? Det finns inga möjligheter att se bortom sig själv. Vad du än skriver, så avslöjar du något om dig själv. Man kan inte skriva om andra utan att skriva om sig själv. Och då låter man även det som tynger dig mest, skymta fram.

ZEIT: Vad är din högsta önskan?

Lenz: Då måste jag svara med en historia. Jag var hos frisören en gång. Jag väntade och tog upp en av tidningarna som låg där; en fisketidning. På flera sidor fanns en liten, skäggig man som visade upp allt större laxar. Känner du till den rättskaffens och trohjärtade triumfen hos en lycklig fiskare? Laxar som nästan var lika stora som han. Herregud, tänkte jag, en sån lax, det vore nåt. Då öppnades dörren – jag kunde inte tro mina ögon: Den man som jag precis hade sett med fyrakilos-, sexkilos-, tiokiloslaxar, stod framför mig. Jag frågade honom: Är det här du? Han svarade: Åk aldrig till Alaska! Jag sa: Varför inte till Alaska? Han sa: Där nappar laxen oavbrutet. Du kastar i – och direkt nappar det. I Yukonfloden nappar laxen oavbrutet. Åk aldrig dit. Jag sa: Jo. Jag vill bara en endast gång fånga en fyrakiloslax, sen åker jag hem direkt. Det är min högsta önskan.

Samtalet leddes av Ulrich Greiner och Henning Sußebach

Intervjun är publicerad med tillstånd från tidningen Die Zeit, där den fanns med den 5 augusti 2008, nr 20.

Läs hela den översatta intervjun i PDF-format här.

Sedan några veckor tillbaka kan man lyssna på inledningen till Upptäckten av currywursten på Bokpuffen.se här och flera bibliotekarier har också rekommenderat den, bl.a. Bibliotek Forum Nacka och Café Bokstugan på Karlskrona bibliotek (extra trevligt eftersom det är mitt gamla hemmabibliotek). Bloggarna från Länsbibliotek Sydost och Regionbibliotek Kalmar har lyft fram både Upptäckten av currywursten och Mjölk och kol här. Samma sak har Lunds stadsbibliotek gjort i sitt nyhetsbrev Boktips från Sagoskåpet. Trevligt, trevligt.

Vi har också lagt upp ett utdrag ur En tyst minut på Smakprov.se. Klicka här för att läsa det. Hoppas det ska falla i smaken.

/Johan

Foto: Ingrid von Kruse

Nu har vi önskat god jul i nästan hela februari också. Det är dags för något nytt och varför inte passa på att presentera vår tredje författare och bok? Den 17 mars kommer  Siegfried Lenz En tyst minut från 2008 på svenska hos oss. Den dagen blir Lenz också 84 år och nästa år är det 60 år sedan hans första roman kom ut, så det känns lite förmätet att presentera honom här. Det är ju inte direkt en debutant som vi bestämt oss för att ge ut…

Siegfried Lenz föddes 1926 i Ostpreussen. Efter studenten 1943 blev han som nästan alla i sin generation soldat. I slutet av kriget deserterade han och hamnade i engelsk krigsfångenskap där han jobbade som tolk. Efter kriget studerade han i Hamburg och arbetade sedan som journalist. I Sverige är Lenz kanske framför allt känd för sina episka romaner som t.ex. Förhistorien och Tysktimmen (en 1001:a precis som Upptäckten av currywursten), romaner som behandlar individens skuld och ansvar.

En tyst minut skiljer sig emellertid från de flesta av hans tidigare böcker: det är nämligen Lenz första kärlekshistoria. I boken får vi möta Christian och Stella en varm sommar på en badort vid kusten. Christian arbetar för sin far i hamnen och stöter av en slump ihop med sin lärarinna. De dansar på strandfesten i Hirtshafen, gör utflykter till Fågelön och läser William Faulkner under tallarna nere vid stranden. I En tyst minut är det Christian som berättar om deras sommar tillsammans. Den sommar som skulle bli Stellas sista.

Läs mer om Lenz på författarsidan och mer om boken på boksidan.

/Johan

Kära vänner och läsare,

det har varit ett händelserikt och intressant år för oss och vi har många att tacka för att vi hunnit med så mycket under året. Nu ska vi vila upp oss några dagar över jul och nyår så att vi med full koncentration ska kunna lägga sista handen vid Siegfried Lenz’ En tyst minut under januari. 2009 blev ett bra år för tysk litteratur i Sverige men vi är övertygade om att 2010 ska bli ännu bättre.

En riktigt god jul och ett gott nytt år!

/Johan och Jörn

Lyrans åsikt ligger nära Martin Lagerholms, som i SvD beskriver Rothmann som en ”tbc-Dickens” som ”för tankarna till Oliver Twists London”. Lagerholm recenserar även Upptäckten av currywursten menar att den bär ”Timms typiska signum: den omsorgsfulla respekten för karaktärerna, det sociala engagemanget och den milda humor”. Läs mer här.

/Johan

I senaste numret av ViLÄSER har Jonas Eklöf gjort en snabbguide till Upptäckten av currywursten och en miniintervju med Uwe Timm om boken. Dessutom finns det en längre intervju med Kristina Lugn och Etgar Keret från Bastion Förlag som vi delade monter med på bokmässan. Mycket fin läsning med andra ord.

/Johan

/Johan