Bon Logg

BYOB-övning inför 2-betygsprov

2010-02-15T10:50:00.004+01:00

7 aspirerande tvåbetygare samlas hos K för att öva sig i konsten att prova blint. Upplägget är BYOB - Bring Your Own Bottle och ramarna är lösast möjliga. 4 vita, 4 röda från var som helst utom Italien & Americas. Vi har också ett prisintervall 200-300kr att förhålla oss till.
Uppgiften är rättfram - placera varje vin i rätt land, region och med rätt druva/druvor.

Vi delar upp kvällen i två flighter.

Vitt

Kvällens första glas har en lätt gyllene ton, en neutral mineralisk doft med päron och blommiga övertoner. Inte rieslingblommigt, inte aromatiskt men ändå tydligt. I munnen är det friskt med hög syra, rätt hög alkohol, bra längd och snygg neutral kropp. Jag bestämmer mig för att vi har en chardonnay i glaset, från gamla världen och då jag inte lokaliserat nån ek landar jag till slut i Chablis. Men... Nog är det nått lurt med blommorna?

Vin nummer två träffar mitt i prick och alla Pavlovklockor ringer - här bjuder det gulgröna vinet på klingande klar Rieslingfrukt med gröna äpplen, lime och ventilgummi, hög porlande syra och härlig längd. "Tar tag i munnen" skriver jag och konstaterar att detta är Bra Köp. Då vinet har full power och känns helt torrt landar jag i Nahe med Österrike/Wachau som gardering.

Trean är klart rostat gul, och visar upp ABC från sin hemskaste sida. Vinet är hårt hårt ekat och doftar vidbrända popcorn och askkopp. Under eken finns antydan till citrus och kanske nått gult äpple men överlag fruktfattigt. Smaken är ok, med ganska hög syra som känns tillsatt och hyfsad längd. Detta är vinet jag inte klarade av att dricka upp till säsongspremiären av Lost kvällen innan, så gissningar är överflödiga.

Fyran har en öppen, aromatisk doft nästan spritsig doft med lite nässlor, vitpeppar, äpple, banan och någon form av lösningsmedel. Jag associerar också till Hemglassbilens vaniljglassar. Massor av fyllig frukt. I munnen är det åka av med massor av kraft och hög, något hård, syra. Fantastiskt pigg attack, stor harmonisk mitt och mycket bra längd med lite päron och kanske grapefrukt som dröjer sig kvar. Jag blir lätt paff - detta är helt enkelt skitbra och rankar mycket högt på min all-time-high-lista. Eftersom jag själv valt vinet behöver jag inte gissa nu heller men konstaterar att jag MÅSTE köpa mer av sånt här.

Facit, vit flight:

#1: Domaine Begude Chardonnay 2008, AOC Limoux. Minsann! Otroligt trevlig bekantskap. Importeras av vinovativa och rekommenderas varmt.

#2: Rüdesheimer Rottland Geheimrat "J" Riesling Spätlese Trocken 2007, Rheingau. Så pass - har en nollfemma liggandes hemma och det känns inte alls fel. Riesling i toppklass som med 5-10 åes lagring kommer vara en sagolik njutning.

#3: Groove Street Chardonnay 2007, Sonoma County. Ugh, det här är inte gott, men det visste jag ju redan innan jag tog med flaskan. Jag var ganska övertygad om att man vis av hela Anything But Chardonnay-rörelsen slutat göra vin på detta sätt men tydligen finns det producenter som inte kan släppa sin heliga ekspånskossa.

#4: FX Pichler Grüner Veltliner Urgestein Terassen Smaragd 2008. Wow. Jag kan verkligen inget om Grüner Veltliner men detta vin är skäl nog att nörda ner sig. Så snyggt, så mycket kropp och kraft men ändå så elegant. Att FX Pichler anses tillhöra den absoluta världseliten för vita viner är knappast förvånande och det blir definitivt till att köpa lite mer av detta elixir. Litet extra plus i kantanten för en av vinvärldens snyggaste hemsidor.

Rött

Efter lite snack och snacks i form av goda ostar, bröd och ankleverpastej (tack Mats!) tar vi itu med kvällens röda omgång...

Rödtjut nummer ett är klart och tegelfärgat och redan på färgen går gissningen direkt till Piemonte eller Rioja. Doften är vidöppen med härliga mognadstoner av läder, HP-sås, torkad frukt och kanske lite tobak. Under mognaden finns en jättefin frukt med jordgubbar blandat med mörkare bär. På toppen - en mycket tydlig dillton som spikar fast vinet i Rioja. Smaken är lång med fina tanniner i en slank, elegant kropp. Det här är en bra Rioja med minst 10 år på nacken.

Nummer två bjuder på total sensorisk förvirring efter all mognad i ettan - frukten formligen skiner och vinet doftar lätt och bärigt. Jag skriver "Beaujolaisisk" men menar det egentligen inte - det är bara så överväldigande bärigt efter Riojan. Förvillar mig nedåt och börjar fundera på om detta inte är en ren, pur oekad Grenache i Chabanon-stil. Inte förrän jag doftar på trean som formligen skriker grenache så trillar poletten ner - jag ruskar om huvudet och hittar så lite ceder, gräs och svarta vinbär och på nått sätt känns det Hemma. Med tanke på bärigheten så gissar jag till slut Bordeaux, östra stranden - varför inte St Emillion?

Nummer tre är bekant mark. Klar, rödsvart färg. Gummi, kryddor och hallonlakrits i doften. Precis såhär luktar en Châteauneuf-du-Pape och just detta vin har jag stiftat bekantskap med många gånger tidigare. Smaken är fyllig, sträv och rätt extraherad.

Fyran och kvällens avslutande vin är tätt, fylligt och något blåtonat rött. Doften är vidöppen med massor av körsbärsfrukt, svarta vinbär, tobak, gödsel och ceder. Återigen på mammas gata, även om detta känns lite väl stort för Bordeaux? "Power snarare än finess" skriver jag och letar i arkiven efter Bordeauxkopior men går bet. Det finns varken rök, mint eller andra "artefakter" som antyder att det skulle röra sig om Nya Världen - utan det här är nog en modernt stylad Bordeaux och med tanke på frukten gissar jag än en gång på östra stranden.

Facit, röd flight:

#1: La Rioja Alta Gran Reserva, 1997. Gott, gott. Otroligt att det finns såhär mogna och goda pjäser i ordinarie sortiment på bolaget. Gillar man stilen och ser bortom dillen och kräftspadet så är detta mycket mycket bra värde för pengarna.

#2: Château Citran 2005, Haut-Medoc. 50-50 Cabernet Sauvignon & Merlot. Wow - ännu ett mycket bra vin som blev mer klassiskt allt eftersom det kom upp i temperatur. Med en prislapp på runt 250 spänn när det släpptes så är det att betrakta som ett rent fynd.

#3: Château Mont-Redon 2005, Châteauneuf-du-Pape. Vinet som alltid levererar. Trevlig Ch9 som i min erfarenhet mår som bäst med 5-6 års lagring. 65% Grenache, 15% Syrah och sen en salig blandning.

#4: Château de Valois 2006, Pomerol. 77% Merlot, 19% Cabernet Franc, 3% Cabernet Sauvignon, 1% Malbec. Äntligen rätt strand också :) Gott men för mig något atypiskt och man ska nog ha en förkärlek för extraktion och kraft snarare än elegans för att uppskatta detta vinet fullt ut. Drack det vid nyår också, gillade inte riktigt stilen då heller. Intressant hur man triggas att känna svartvinbärsfrukt i Bordeaux trots bara 3% cab...

Tack K för en mycket trevlig kväll och tack alla ni som var med. Ser fram emot nästa gång!

1989 Mouton Lafite Latour Margaux Haut-Brion

2010-01-21T23:57:00.003+01:00

För sådär en 5 år sedan fick vi en blandlåda riktigt trevlig Amarone i present. Lådan kom att bli startskottet på ett vinintresse som snabbt fick sig en boost av Munskänkarnas ettbetygskurs. Där fick vi minsann lära oss att bli frankofila - och den egna smaken stöptes om fullständigt inom loppet av 4 veckor då Frankrikeavsnittet gick av stapeln.

Det var under dessa fyra veckor jag först hörde talas om de fem stora - Mouton-Rotschild, Lafite-Rotschild, Latour, Margaux och Haut-Brion. Endast Mouton fanns i min sinnevärld, men då som ett perfekt sätt att avslöja skurkar, om man heter James Bond och skickar räkningen till M.

James Bond: The wine is quite excellent. Although for such a grand meal I would have expected a claret.

Mr. Wint: But of course. Unfortunately our cellar is poorly stocked with clarets.

James Bond: Mouton Rothschild IS a claret. And, I've smelled that aftershave before, and both times - I've smelled a rat.

Kvintetten från Bordeaux västra strand anses av många vara världens bästa viner. Marknaden anser det definitivt med flaskpriser på nånstans mellan 2000 och 12000 kr beroende på årgång. Att prova ens ett av slotten är stort - att ha alla fem framför sig är nästan overkligt.

Det var nog många som gnuggade ögonen när munskänkarnas inbjudan kom i december: "Wow, prova Bordeaux från 1989 - kul. ...hold on, det står ju Haut-Brion!...och Latour...och...och...och...." Otroligt med en förening som kan anordna en dylik tillställning för helt vanliga dödliga - utan treställiga sifferbeteckningar eller hemligt agenteri!

Att prova viner i denna högsta av klasser är inget man gör var dag. Referenserna är få, och vinerna på en nivå som definitivt inte underlättar bedömningen. Hela poängen med att vara världens bästa slott är ju att göra viner som både som unga och med åren är balanserade, harmoniska, eleganta och inte bråkar med en åt nått håll - och när vi pratar Bordeaux är inte heller volymen på någon av komponenterna särskilt uppskruvad jämfört med andra stora viner och distrikt.

Jag tillbringar kvällen före med vinlitteratur och blindtester med doftorglarna - spikar 90% av småflaskorna E skickar till mig och känner mig väl förberedd för att spika både slott, druvblandningar och skostorlek på skördearbetarna.

I kvällens första glas hamnar en härligt tät essens med djup, tegelaktig, rubinröd färg. Tätheten finns också i doften - den är djup, mogen och sammansatt. Det är rejält svårt att plocka ut enskilda noter men med tålamod kommer både rostat kaffe, de förväntade svarta vinbären och cigarrlådan som stått lite väl fuktigt. Över det hela vilar krutdamm - en riktigt trevlig mineralton där bordsvännerna har andra ord än krut men vi vet alla att vi menar samma sak.

Väl i munnen bjuder vinet på både bra och dåliga nyheter; det första som slår en är en len nästan sammetsmjuk känsla av fina integrerade tanniner och snygg elegans. Men, syran - den som ska bära upp kreationen - är ganska långt från att lyckas. Nu är jag visserligen syrajunkie, men även med hänsyn till det fattas det syra.

Vad är det då? Än så länge, no idea whatsoever.

Tvåan är en bra bit mörkare i färgen än ettan. Mörkt röd, med tegel ut i den faktiskt något glesa kanten. Doften är inte lika sammansatt som hos #1, den är öppnare och ger fler komponenter. Jag plitar direkt ner viol, följt av den för vinprovare välkända frukten "fruktig". Mjölkchoklad, Kungen av Danmark och lite blandlakrits är med också, och åldern ger både mogen kitt-ost och läder.

Strukturen i detta vin är i mitt tycke ett snäpp bättre än ettan. Kraftiga men trevliga tanniner, högre syra och en riktigt, riktigt cool laserfokuserad svartvinbärsfrukt.

Nån gissning nu då? Violen leder direkt tankarna till Margaux som har relativt stor andel Petit Verdot, men det skulle kanske också kunna vara Lafite som jag av litteraturstudierna kvällen innan lärt mig är "Pauillacs Margaux".

Vin nummer tre bryter av färgskalan med en nästan brunsvart, mycket tät färg som för tankarna till PX anno 1971. Doften är öppen och jag skriver i ren tacksamhet "bussigt". Även här gästspelar Kungen av Danmark med svarta vinbär - i detta vin får vi också för första gången en tydlig mintton.

Smaken på trean är nästan rustik. Tanninerna är kraftiga på gränsen till grova, kroppen slank och mycket elegant. Laserbären finns även här och vinet formligen skriker "JAG ÄR FRÅN PAUILLAC!". Men vilket det är - ja det har jag ingen aning om.

Fyran har en härligt klar, transparent djuprödsvart färg som för tankarna till en tät Bourgogne eller kanske en Nyavärlden-Pinot. Doften ger denna gång den välkända frukten "röd frukt", massor av mognadstoner, cederträ, stall och gummi. Jag tycker mig ana en mikroskopisk smygkork men bestämmer mig för att det nog är en del ek kvar att integrera.

Kvällens första (och enda) besvikelse kommer vid provsmakningen - givetvis är det slankt, snyggt med riktigt schysst syra och så, men tyvärr - i jämförelse med de andra vinerna på bordet ter sig vinet lite platt och ger bara en medellång eftersmak.

Nu så börjar bilden klarna lite om vad som finns i glasen, detta vin är av de hittills fyra provade det minst kraftiga och mest "burgundiska". Det borde med andra ord vara Margaux, som av min vinbok kallas "Bordeaux Bourgogne". Det ger också att tvåan skulle kunna vara Lafite om än baserat på mycket lösa gissningar.

Kvällens kioskvältare finns utan tvekan i glas nummer fem. Redan färgen skvallrar om att nu är det Bra Skit i glaset. Vinet är tätt, tätt med massiv koncentration ändra ut i kanten. Doften är fyllig, komplex och lite svettig med röd frukt - både vinbär och plommon. Här finns också tobak, pinje och en hel del mognadstoner.

Jag blir helt tagen av vinets struktur - det har otroligt häftiga tanniner. Det är ordentligt strävt, men istället för sandpappersanalogier är det mer som om friktionen helt plötsligt bara ökat i munnen. Syrorna är perfekta och vinet ger en mycket stor och fyllig upplevelse utan att för den skull mista minsta lilla elegans. Vi har också kvällens första 60-plussare - kanske rentav 90; eftersmaken stannar i minuter och det är riktigt riktigt häftigt.

Det råder ingen som helst tvekan om att detta är Haut-Brion, årgångens största vin och antagligen välförtjänta 100 poäng av Parker. Själv tycker jag inte riktigt att det slår Pavie 2005 (eller 2000), men att detta är ett absolut världsklassvin är solklart.

Dags att sy ihop slutgissningarna och eftersom det mest är "wet finger approach" på vinerna 1-3 så bestämmer jag mig för att nöja mig med att utnämna dom till kvällens Pauillac-viner.

Facit, med min "fet nypa salt"-poängbedömning:

#1 - Château Mouton-Rotschild 1989 (92p)

#2 - Château Lafite-Rotschild 1989 (93p)

#3 - Château Latour 1989 (93p)

#4 - Château Margaux 1989 (91p)

#5 - Château Haut-Brion 1989 (97-98p)

Som avslutning går jag, N och F till Saddle & Sabre för lite debriefing i cowboyromantisk miljö. Med varsin Sierra Nevada IPA i glasen ställer vi oss den oundvikliga frågan:

"Var det värt det?" (med referens till att en provning av denna kaliber inte är helt gratis)

Efter lite diskussioner så bestämmer vi oss för att - jo, det var det. Men kanske inte för smakens skull - utan för erfarenheten och kunskapens.

Sen är det ju rätt skönt för plånboken att inte gå från en provning av denna kaliber med en glansig "måste...ha...mer"-blick...

Finare Vinare och Frankofilen har också skrivit om kvällen.

bon logg 360

2009-02-18T21:54:00.004+01:00

Hänger du med?
Jag gör det då inte. Senaste två åren har vinbloggandet formligen exploderat och vinbloggosfären kokar av energi, dofter, smaker, proffs, amatörer, heta diskussioner och svalodlade druvor.

Efter att ha förgäves försökt hänga med och beta av antalet olästa i min RSS-läsare bestämde jag mig för att försöka hitta på nått bättre. Och nu får du, käre läsare, gärna tycka till och se om du också har nytta av det jag byggt ihop.

Så, *drumroll*, I proudly present:
BON LOGG 360!

Bon Logg 360 är ett försök att underlätta för dig som vinnörd/vinpimplare/Parkerwannabee att följa det som skrivs av Sveriges fantastiskt duktiga vinbloggare. För att lyckas med detta finns det två huvudfunktioner:

1. Ge en samlad bild av "allt" som skrivs på svenska vinbloggar. Du behöver inte bry dig om RSS-flöden eller hänga med när nya bloggar ploppar upp likt jästsvampar efter battonage - det gör siten åt dig.
2. Ge en smidig och lättanvänd sökfunktion för att hitta relaterad information om just det du är intresserad av - ett vin, en druva, en provning, cellartrackernoteringar.

Hur funkar det?

Siten följer kontinuerligt en stor lista av svenska vinbloggar. Listan uppdateras efter bästa förmåga och saknar du någon blogg så maila till peblin (snabel-a) bonlogg.se.

För varje blogginlägg plockas rubrik och kategorier/etiketter ut, och görs sökbara. För att söka på rubriken, så klickar du på förstoringsglaset. För att söka på en etikett, klicka bara på etiketten.

Sökningen görs med en skräddarsydd Google-sökmotor. I sökrutan har du möjlighet att välja "facett" på sökningen;

1. Provat - söker i blogginlägg som verkar handla om provningsnotiser
2. Svenska - söker i svenska vinbloggar
3. Engelska - söker i engelska vinbloggar
4. Blog - söker i samtliga bloggar som Google indexerar
5. Web - söker på webben
6. Nyheter - söker i Google News
7. CT&co - söker i CellarTracker

Så ett exempel: Anta att Finare Frankofiler skriver om "2006 Felton Road Block 3". Klickar du på rubriken, kommer du till blogginlägget. Klickar du på förstoringsglaset, görs direkt en sökning i svenska provningsnotiser efter andra som provat samma vin. Klickar du sedan på fliken "CT&co" ser du cellartrackernotiser för samma vin.

Ett annat exempel: Helt plötsligt blir "Brett" en snackis och alla vill prata stallighet, plåstertoner och nokiastövlar. Detta ser du direkt på att ordet "Brett" är stort under "HETT JUST NU". Du klickar på ordet, och direkt får du upp alla svenska vinbloggar som pratar eller har pratat om denna gäckande svamp.

Hoppas siten kan vara till nån hjälp. Tyck gärna till i kommentarerna nedan eller maila mig. Jag ska göra mitt bästa för att ta till vara på alla idéer.

BON LOGG 360

prestigelös prestigeprovning

2008-12-17T14:22:00.007+01:00

From Prestigeprovning

Igår gick den så av stapeln. Provningen som under flera veckor hållt mig i ett hypokondriskt hjärngrepp. Suttit minst 3 meter från kollegorna. Åkt bil till jobbet (ibland). Ätit vitlök och utfört mystiska friskhetsriter - allt för att hålla mig frisk för tisdagen den 16/12.

Superprestige.

Blindprovning, med ett löfte från Miran och Josef på Vinkällarbolaget om att bjuda på några av världens främsta viner. Vem kan säga nej, trots en prislapp värdig avsmakningsmenyn på Mathias Dahlgren (inkl vinpaket)?

Vilka viner. Kvällen bjöd på 10 makalösa rödviner fördelat på 3 flighter, och en utsökt skumpa samt ett härligt friskt dessertvin.

Provningsnoteringar och målande beskrivningar lär andra i blogosfären bjuda på. Själv bidrar jag med några bilder från provningen. Vinlista behövs inte, ni känner igen etiketterna.

Ett stort tack till Josef och Miran för en fantastisk provning, och alla ni som var där och förgyllde den med kunskap och en hel del skratt!

Uppdaterad 2008-12-20: Har nu fått provningsnoteringarna på plats på CellarTracker. ...och kan inte glömma Pavien.

From Prestigeprovning

grattis och ett litet insidertips

2008-05-16T15:09:00.004+02:00

Stort grattis till min kära vän Maria som tillsammans Anna med slagit upp portarna till signerat.se! Ursnygg site och MASSOR av roliga designprylar. In och handla!

Sen viskade en liten fågel på Regeringsgatan att det snart är årgångsbyte av Beaune de Château. Om du inte litar på att 2006an är lika bra (a, tjena) så vet du vad som gäller.

snooth.com

2008-05-09T13:13:00.003+02:00

Jag har konsekvent försökt undvika allt vad Facebook och dess gelikar heter. Quite frankly tycker jag det stinker meningslöshet och får vanligtvis helt normal- eller överbegåvade individer att spendera dagarna med att skicka Vampire Bites och meningslösa quizzar (som man inte ens får en T-Shirt om man vinner! Eller inte ens KAN vinna!?). När man kan göra nått produktivt istället.

Nåväl. I detta meningslöshetens kölvatten ploppar det upp sociala nätverkssiter likt mögel i knockboxen. Nu har det även nått vinnördarnas värld - Snooth.com öppnade för en tid sedan och påminner om facebook (och plaxo, och linkedin, och twine, och freebase, och ...) men fokuserar på vin. Tjänsten kopplar ihop användare, recensioner och vinsäljare och dess största merit är att dom aggregerar recensioner från de kommersiella tjänsterna (specifikt Parker, WS och ett gäng till). Dom anser sig även ha största vindatabasen av alla onlinetjänster, och det är lite coolt att dom plottar tidsaxlar med "betyg över tid".

Alla är dock inte överförtjusta - det råder tveksamheter kring hur lagligt vininformationen är inhämtad och dito för vinrecensionerna. Läs t.ex. vad Eric på Cellartracker tycker. Men gott om information finns det oavsett det legala - som komplement till allas vår modersite.

Prova siten och skriv gärna i kommentarerna vad ni tycker.

just nu på regeringsgatan...

2008-05-07T12:51:00.002+02:00

...har man plockat upp en ny laddning viner från släppet. En bibba Pin, Langhe Nebbiolo och några till.

Men kanske bäst av allt... Ett helt gäng superklassbarolo från Pira i olika prisnivåer. Enligt utsago är "vanilla" 2003an i en alldeles egen klass.

Skynda, skynda.

galgberget

2008-02-20T23:26:00.005+01:00

This is legendary stuff.

"Galgberget" med Gotlandstrion Pascal är helt enkelt bisarrt bra.

Lyssna här, omedelbums.

Och är man extra intresserad av att veta mer om just själva Galgberget (ja, berget alltså), så finns det mycket utförlig information här om man vill besöka det i vertikalplanet.

aquavit grill & raw bar

2008-02-06T15:16:00.000+01:00

Då arbete kom ivägen för måndagens presslunch ställde min gode vän K upp för Bon Loggs räkning. Här är hans rapport:
---

Mitt ibland färdigställande snickare, besökande brandmän och kånkande möbelleverantörer bjuder Marcus Samuelsson in den matintresserade presskåren. Både på utsidan och inne i hotellet finslipar man på detaljer och det råder en febril aktivitet. Invigning redan i morgon 5 februari.

Aquavit i New York öppnade redan 1987 och enligt pressmeddelandet förknippas begreppet oftare med restaurangen än med spritkategorin. Bara en sån sak! Marcus var den yngste kock genom tiderna att bli recenserad med tre stjärnor i New York Times redan 1995 och sen dess har framgångarna avlöst varandra. Konceptet i New York har varit skandinaviskt med internationell touche. Även i Stockholm blir det skandinaviskt i grunden fast med influenser från New York. Årets hemvändare i mat-Sverige?? Även inredningen är skandinavisk med ljusa färger och svindyra liljan-stolar. Väggarna pryds av blandade motiv från New York avlösta av svensk synd i form av nakna rumpor.

På menyn syns bla NY strip steak, hummer och belonostron blandat med rökt lax, sill och vildsvin. Presskåren bjuds på "Bites" med lite av varje från menyn. Tillsammans med trevliga damer från TT spectra samt Restauranger & Storkök provades det mesta runt bordet. Personligen höll jag hummer med nashipäron & avruga som favorit. Även en den rökta laxen med tandoori och getost var en oväntad men lyckad kombo. Från grillen bjöds det bla på fin hälleflundra och NY Striploin. Efterrätten dominerades fullständigt av en insmickrande passionsfrukts crème brulée som tyvärr inte återfinns på den ordinarie menyn.

Maten är bra, vällagad och prisvärd. För 295 kr bjuds man på 7 "smaker". Huvudrätter och grillrätter ligger mellan 195-355 kr med undantag för 18 oz (500 gr) NY Strip till det facila priset av 555 riksdaler. Tyvärr gavs inte möjlighet att spana på vin- och dryckmenyn men vi får återkomma på saken... Aquavit Grill & Raw Bar är en trevlig bekantskap och kommer förmodligen locka en hel del folk från Stureplan till området runt Norra Bantorget. På återseende!

miracle berries

2007-12-17T12:42:00.000+01:00

Hade inte hört talas om dessa små frukter förut, men nu bara måste jag försöka hitta några.

"Miracle Berries", eller "Miracle Fruit" som det också kallas är ett afrikanskt bär med den otroligt coola egenskapen att allt bittert och surt man äter inom en halvtimme efter att man ätit bäret smakar sött. Läs mer här, här och här.

Känns som om bäret borde ha en klockren plats i en experimentell avsmakningsmeny - tänk "Miracle Fruit Sorbet" som fördessert och sen lime, citron, äppelsallad med en riktigt trocken, äpplig moselriesling.

Försten att göra en bjuder in mig.

Tips om var man kan hitta bäret emottages tacksamt!

var är brudarna?

2007-11-01T10:39:00.000+01:00

Månadens Sovjet har precis utspelat sig på Regeringsgatan i Stockholm. Månadssläpp igen, och kö till de hårt ransonerade kvoterna av tillfälliga nyheter. Hysteriskt, varmt och likt en rea på Galne Gunnar. Tur att jag fick en uppmuntrande kram av Anders som också letat sig dit.

Som väntat gick Graillots uppskrivna Crozes Hermitage 2005 åt som smör i solsken, låda efter låda lämnade bolaget ivrigt påhejade av personalens mantra "Endast 12 flaskor var".

Annars verkade Mas Tortó från Montsant vara det mest eftertraktade av under-200-kr-vinerna, Montsant som väl får anses vara del av det Nya Nya Spanien. Montsant är granne med Priorat, och många vinmakare har ett ben i vardera distriktet och gör mycket intressanta viner.

Men den ständiga frågan infinner sig... var är brudarna!? Systembolaget den första varje månad har högre andel gubbar än en genomsnittlig bastukväll för Kinnevikkoncernens senior management. Jag antar att de flesta viner som köps har en 50-50 könsfördelning vad gäller konsumtionen, så det är något fascinerande att det bara är testosteronstinna alfahannar (och några nördar) som letar sig till nyhetssläppen.

du missar väl inte...

2007-10-30T08:39:00.000+01:00

...frankofilens och resten av vinbloggvärldens uppgörelse med avdankade och förslappade vinskribenter? (Läs kommentarerna!)

gårdsförsäljning av vin?

2007-10-27T10:48:00.001+02:00

Äntligen verkar det kunna hända något positivt för våra modiga svenska vingårdar. Moderatstämman vill tillåta gårdsförsäljning av vin och likör, direkt från producenten.

Äntligen. Det lämnar dock en riktigt sur smak att stämman tog beslutet mot partistyrelsens vilja. Hur tänker partistyrelsen egentligen?

Vi får hoppas att detta även kan ge landets många underbara mikrobryggerier möjlighet att sälja sin öl direkt på plats.

Lite länkar:
På Föreningen Svenska Vinodlare kan man få mer information om vingårdar i Sverige och länkar till föreningens vinodlande medlemmar. Besök också Blaxta Vingårds* hemsida - fantastiskt kul att vi i Sverige kan producera så bra vin.

För en hyfsat omfattande lista på svenska mikrobryggerier så finns förstås Wikipedias Mikrobryggeri-sida.

* Lite kuriosa: Blaxta använder sig av oympade viniferastockar. Verkar som om den enda vinlus som finns i Sverige (än så länge) är digital. Mer om vinsjukdomar i Sverige här.

le rouge

2007-10-26T15:24:00.000+02:00

Tillbaks från presslunch med Melker & Danyel & Co, avnjuten i deras nästan färdigställda matsal.

Lika bra att säga det med en gång: Le Rouge kommer bli en succé. Lokalen är grymt cool med sina knallröda textilier som bäddar in det gamla källarvalvet i en riktigt underbar Moulin-Rouge-känsla. Dimmat ljus från röda små taklampor och ett femtiotal unika bordslampor gör också sitt för stämningen. Tygerna dämpar ljud från omkringliggande bord och akustiken i lokalen verkar optimerad för att ge ett klassiskt, nästan filmlikt bakgrundssorl ackompanjerat av passande fransk musik.

Både Alice och Lisa lär väl skriva utsvävningar om maten så jag nöjer mig med att konstatera att lunchen - med Pocherat lantägg med skogssvamp, sidfläsk och dragonmoussline till förrätt, Mälargös med champagnesås och citrusstekt fänkål till varmrätt, och Äppelgalette med calvadosglass - gav definitiv mersmak.

Till förrätten serverades en kul, nästan tropiskt fruktig men ordentligt syrlig Soave som parerade det svåra ägget med mycket gott resultat. Gös-vinet får väl sägas bekräfta ambitionen att servera "smaker vi känner igen" - vinet var nämligen allas vår Gobelsburger Grüner Veltliner, otroligt gott men kanske inte det mest överraskande. Till den jättegoda efterrätten serverades en Chateau Menota 2005, som med lite kryddighet och ganska hög syra fungerade bra till äpplet.

Jag fick en liten pratstund med Sören Polonius, chefssommelier och SM-mästare i sommellieri förra året. Han var lite trött i kroppen efter att ha kånkat in närmare 5 ton (!) vinflaskor i vinkällaren dagen innan, fördelat på cirka 4-500 olika sorter. Vinlistan på Le Rouge fokuserar på gamla världen, och bjuder på både "vertikaler" i stil med ett flertal årgångar från samma (klassiska) producent, men även överraskningar som t.ex. torr Tokajer och högklassig Riesling från Slovakien.

Le Rouge kommer servera en fix-pris meny bestående av 5 rätter, som byts en gång i veckan utifrån råvarutillgång och säsong. Till menyn kommer vinpaket erbjudas, och givetvis byts det också ut med samma frekvens som maten. Prismässigt kommer vinerna på Le Rouge hamna strax under F12s nivå, med viner som spänner från "basviner" till riktigt sällsynta exemplar som prisar in sig nånstans strax över 10 000 kr flaskan. Som hittat!

Ska bli roligt att besöka Le Rouge "på riktigt" när restaurangen öppnat och kommit igång på allvar. Räkna med att det lär vara rätt så poppis i början.

det nya nya spanien

2007-10-22T21:35:00.000+02:00

Få vinintresserade lär ha missat Spaniens nya "kultdistrikt" Priorat som de senaste 10-15 åren fått världens vinskribenter att gå i taket med både 100- och 20-poängare om vartannat. Detta år har vi genom monopolets försorg kunna njuta av Les Terasses och Finca El Puig (nu i ordinariesortimentet), båda viner som i sin prisklass håller ruskigt hög nivå.

Men Priorat är ju old news*. Sporrade av framgångarna i norr börjar fler och fler producenter runt om i Spanien få upp ögonen för att produktion av kvalitetsviner och egen buteljering kan ge betydligt mycket mer klirr i kassan än bulkproducerade viner - i synnerhet på en inhemsk marknad för bordsviner som krymper för varje år som går. Till och med i distrikt som La Mancha (5-liters BiB i träbox, ni vet!?) vågar sig kvalitetsmedvetna producenter på att göra stordåd, som t.ex. Finca Sandoval som fanns under en kort tid på bolaget i våras.

Lyckligt lottad som jag är har kära E ett sommarviste i närheten av Alicante mitt emellan Murcia och Valencia. Området är knappast känt för sina kvalitetsviner, den dominanta ingrediensen här är snarare överförfriskade engelsmän och erbarmligt dåliga risrätter. Historiskt sett har man här producerat enkla bordsviner och vin avsett för försäljning till mindre nogaktade producenter i andra distrikt (t.ex. Rioja) som behöver pumpa upp alkoholhalten i sina egna viner. Men de senaste åren har det börjat hända saker: Tidigare bulkvinsleverantörer har börjat gallra i vingården, skördeuttagen har minskats dramatiskt och man har, inspirerade av Priorat, börjat odla en del franska (världs-?) druvor som kan ta ner och runda av de annars så alkoholstinna vinerna som tidigare gjorts uteslutande på druvan Monastrell**.

Egentligen är området omkring Alicante tre olika DO; Alicante, Jumilla och Yecla (klicka på länkarna för Cellartrackerbetyg per producent) men de ligger inom 5 mils radie och har i stort sett samma förutsättningar. I alla tre distrikten finns numera kvalitetsproducenter som kan mäta sig mycket väl med föregångarna i Priorat, men av dessa är det en producent som skiljer sig från mängden och vars framgångar alla försöker upprepa; Bodegas El Nido.

Bodegas El Nido ligger en bit utanför staden Jumilla och har rekryterat Chris Ringland från Barossa Valley som vinmakare. Herr Ringland gör hemma i Oz bl a det självbetitlade Chris Ringland av 100-åriga shiraz-stockar. Av detta vin produceras mellan 700 och 1000 flaskor om året, och med 100 poäng av Parker så förstår ni att, tja, det är inte världens lättaste uppgift att på tag på en butelj. I Jumilla försöker man med Bodegas El Nido upprepa framgången, och producerar två viner, förstavinet El Nido (boet) resp andravinet Clio. Av El Nido produceras ca 2000 flaskor årligen, och man handplockar de översta druvorna på klasen. Av Clio görs omkring 6000 flaskor, och här hamnar druvorna som inte fick vara med i boet. Båda vinerna har tagits emot med öppna armar av (framförallt den amerikanska) vinpressen och ligger nånstans mellan 95-98p i recensioner.

Med tanke på den låga produktionen lär det dröja innan vi får se dessa viner i Sverige (monopolet har idag hela 5 sorter från Jumilla och bara en som är ok). Inte heller i Spanien är det särskilt lätt att få tag på dom - nästan hela sortimentet säljs direkt på export till USA-marknaden. Vill man prova och är i närheten finns dom dock på vinlistan på den utmärkta restaurangen La Finca (€55 för 8-rätters avsmakningsmeny) och har man tur finns det enstaka exemplar på gourmetavdelningen på El Corte Ingles inne i Alicante. El Nido kostar runt €120 och Clion €35. Krogarna har dock nästan inga marginaler på kvalitetsvin - så på La Finca får man ge ca €40 för Clio och då får man en överlycklig och pedagogisk sommelier på köpet. Rekommenderas.

Det ska bli mycket intressant att följa Alicanteområdets utveckling framöver. På bara 7-8 år har man gjort underverk och då har man ändå bara påbörjat experimenterandet med druvor som kompletterar och ger elegans åt Monastrell. Bodegas El Nido har knappast monopol på framställningsmetoden och flera av kvalitetsproducenterna i området har anammat deras mycket selektiva tillvägagångssätt, t.ex. Casa Cisca och Bodegas Sierra Salinas. Dessa viner är både mindre amerikanskt prissatta och dessutom till salu på bodegorna i Alicante. Hur dom smakar återkommer jag till under hösten!

* Om man vill ha mer kött på benen så har senaste numret av Livets Goda en stor och läsvärd Priorat-special. Men då måste man förstås överleva resten av tidningen som är mer än lovligt manschauvinistisk med formuleringar som "Vi ska [...] locka er [...] så att det kostar skjortan. Och då pratar vi inte Dressmanskjortor..." och "Oj, vilken musöppnare!". Gah!

** Det verkar råda viss förvirring kring Monastrell. Den har länge ansetts vara synonym med franska Mourvédre men enligt Wikipedia har ny forskning från UC Davis visat att den i själva verket är samma druva som Riojas Graciano (du har väl inte missat Medievo?). Graciano kallas i Frankrike för Morastell, vilket kan ha orsakat förbistringen nån gång i historien. Å andra sidan finns det dom som hävdar att amerikanarna inte fattat nått och har blandat ihop begreppen fullständigt och att allt bara var ett stavfel som fått oanade proportioner. Men kom ihåg var du hörde det först, om UCD har rätt!

istället för julöl

2007-10-07T18:52:00.000+02:00

Igår var det svensexa för den gode herr L. Då herr L är en inbiten julbordsfantast föll sig menyvalet naturligt på just ett traditionellt sådant. Som bekant inverkar julbord menligt på vinkonsumtionen, så vi valde att anordna en liten provning av lämpliga aleternativ till julöl.

Kombattanterna:

Pongracz Brut, lysande bubbel i god, utpräglat mineralig stil som också bjuder på lite jästigt bröd
Codorníu Reserva Raventós, fruktigt och trevligt bubbel
Hoegaarden Grand Cru, fläskigt, kryddigt & fylligt överjäst ljust öl (8.7%)
Jacobsen Brown Ale, knäckig, kaffe & chokladtonad ale som mest av alla i provningen påminner om ett traditionellt julöl (6.0%)
Rochefort 8, julmustkryddig och medelfyllig som ger gott om julassociationer (9.2%)
Chimay Röd, fyllig, mycket väl balanserad smak där en ganska hög sötma balanseras bra med ordentlig beska (7.0%)
Chimay Blå, mycket kraftig, fruktig och med påtaglig sötma (9,0%)

The Verdict
Herr H hade helt rätt om bubblet. Det funkar förvånansvärt bra till sillen, specifikt de "blanka" varianterna som matjes och kryddsill, men även senapssillen blir väl omhändertagen i munnen med lite Pongracz till.
Samtliga ales utom Chimay Blå är mycket bra matdrycker. Chimay Blå funkar inte hela vägen; med ganska liten beska, hög alkoholhalt och en ordentlig restsötma blir resultatet lite för sliskigt till julmaten - däremot är det nog inte alls dumt till Alladinasken från mormor när tomten gått hem (eller däckat, beroende på var i Sverige du firar jul).

Det öl som plockade hem överlägset flest poäng är (något förvånande) Hoegaarden Grand Cru. Detta starkare syskon till vanlig Hoegaarden är inte ett veteöl utan bryggs helt på kornmalt och har dessutom kryddats med apelsinskal och koriander. Det smakar citrus, julkryddor och är mycket balanserat i alkoholen. Ett riktigt kanonöl som går mycket väl ihop med både sillen, korven och köttbullarna. Rekommenderas varmt.

Rochefort 8 har gott om julkryddor i smaken - for good and bad. Det passar väldigt bra till julmaten, men en del av smaken har jag hellre i fast form på julbordet än flytande i glaset. Alkoholhalten är (mycket) hög, hela 9.2%, men alkoholen är väl integrerad och slår inte igenom. Jag skulle dock vilja påstå att en sånhär flaska är ett måste på julbordet. Det är ett intressant och kul öl som garanterat kommer ge reaktioner runt bordet.

Chimay Röd är förmodligen det allra bästa allround-ölet av de provade. Det är fylligt, lite rostad och knäckig karaktär med bra beska. Fungerar kanon till julbordet och torde vara den perfekta kompanjonen till husmanskost i alla dess former.

Jacobsen Brown Ale är provningens sistkomling. Det är gott till maten, men i jämförelse med övriga sorter ointressant. Tonerna av kaffe och choklad är för påtagliga och det hela resulterar i en obalanserad kompott som jag rekommenderar till nattamaten. Langa fram Bullens Pilsnerkorv fram på småtimmarna och njut med en Jacobsen Brown, då lär den vara som bäst.

På mitt julbord har Hoegaarden GC, Chimay Röd och Rochefort 8 hädanefter VIP-platser.

Vilket vin ska jag köpa?

2007-09-26T09:19:00.000+02:00

Frankofilen skriver intressant om viner och prisvärdhet.

Så vilket vin ska man köpa? Vissa (hela kontinenter, faktiskt) går blint på Parkerpoäng. Det finns förstås en klok tanke bakom det - det finns trots allt en viss relevans i att lita mer på en nu levande (extrem) frankofil som provar mer vin än någon annan i världen, än 1855 års klassificering.

Men... Parker har ju sin smak. Andra sin. Så Cellartracker då? Konsensusbetyg från "vanliga" vindrickare? Tja, funkar kanske ganska bra men lider av ett fruktansvärt bias eftersom det är viner folk betalat själv för. Som Anders påpekar finns det ju en del emotionellt investerat i en länge emotsedd pava vin och det påverkar betyget. På tok för många viner ges betyg i 90+-klassen på Cellartracker för att det ska vara riktigt användbart.

Röttorp, Kronstam, Dolk et al? Kanske är intressant i sina prisklasser men det är alldeles för svårt att sia om betygen eftersom dom är "målgruppsanpassade". 6 tärningar i svenskan är inte 100p på Parkerskalan.

Som den datanörd jag är ser jag förstås fram emot The Mother Of All Tasting Notes Aggregators. Men varken Parker, Wine Spectator eller Cellartracker lär vilja släppa på sina notes till en sådan tjänst - för $99/år och hundratusentals kunder kan nog Parker strunta i det.

tastingnotes.wikipedia.org, någon?

avis

2007-09-13T12:45:00.000+02:00

Alice Brax åt på Oaxen i år igen. Världsklass. Avis.

vidgade vyer vortex

2007-08-23T14:53:00.000+02:00

Minns ni Vidgade Vyer Vortexen? Enligt Liftarens Guide till Galaxen den värsta tortyrmaskin som nånsin uppfunnits.

"It shows its victim the entire unimaginable infinity of the universe with a very tiny marker that says 'You Are Here' which points to a microscopic dot on a microscopic dot."

Nu är den nästan här. Google har precis lanserat Google Earth Sky - där vi får rikta blicken bort från vår jord och blicka ut i vårt enorma universum. Mängder av Hubblebilder och annat NASAmaterial finns tillgängligt för att zooma in, å in å in i.

Helt otroligt coolt.

Om du överlever.

när monopolet faller...

2007-06-27T09:10:00.000+02:00

...kan även vi som inte bor i Skåne ha det såhär bra.

mobilförbud

2007-06-15T10:38:00.000+02:00

Perspektiv för oss som tycker att mobilförbudet på T-banan är bland det dummaste beslut som nånsin fattats av politiker.

intressant om systembolaget och beställningssortimentet

2007-04-16T08:56:00.000+02:00

frankofilen skriver initierat och intressant om vin. Gårdagens post om Bordeaux, näthandel, systembolaget och beställningssortimentet är en must-read. Läs, begrunda och gråt en skvätt över monopolet.

mjölk i kaffet

2007-04-13T08:27:00.000+02:00

Jag har tidigare skrivit om Espresso Porn, nätets samlingsplats för hardcore espressofans.

Nu finns det även erotik för er mjukisar som gillar mjölk i kaffet. Detta är riktigt snyggt - Coffe meets Milk, av fotografen Irene Müller.

god äcklig ugnspannkaka

2007-03-22T19:34:00.000+01:00

Herr F gör himla god ugnspannkaka. "Det är så himla enkelt" säger han. En kväll tänkte jag, kan han så kan jag och satte igång med att göra ugnspannkaka för första gången i livet.

Av någon outgrundlig anledning kom jag på idén att försöka vara "nyttig". Inte använda mer fett än baconet gav i långpannan. Ersätta vanligt mjöl med 50-50 grahams och dinkelvete. Ha lite bakpulver för fluffets skull.

Jo jävlar. Resultatet blev riktigt äckligt. Platt, tråkigt och en långpanna som aldrig nånsin blir sig själv lik igen.

Av än mer outgrundlig anledning bestämde sig E för att frysa in resterna, på pin tji får jag förmoda. I måndags tinade jag upp ena delen bara för att konstatera att det om möjligt blir ännu äckligare med mikrovärmd äcklig ugnspannkaka.

Skam den som ger sig. Idag fick jag min hämnd. Jag tänkte som så att det inte var något fel på råvarorna i pannkakan. Bara på min nyttighetsambition. Så;

God äcklig ugnspannkaka

Tina infryst, platt, stabbig och ganska motbjudande ugnspannkaka
Skär pannkakan i 2cm stora kuber
Hetta upp en stekpanna ordentligt, smält 50g (eller varför inte 100g?) smör.
Stek pannkakskuberna frasiga och sockra i pannan då och då så att det blir en härligt karamelliserad yta.
Avnjut med lingonsylt och en Nils Oscar Kalasöl. Känn triumfen.

chamonix here I come

2007-03-09T17:42:00.000+01:00

Nu drar jag till Chamonix och åker telisar, käkar crepes med kruttorr cider och dricker oförsvarliga mängder sunkigt franskt 3-euros bordsvin. Kanske slinker ner en eller annan ost också. Prognosen pekar på snöfall idag och i morgon med puder på söndag. Oh well - hörs om 1½ vecka.