Jag har sedan tidigare torkat och malt nässlor för att strö på maten eftersom det innehåller så otroligt mycket vitaminer. Jag har t.om nässelextrakt jag tar som extra vitamin, så mycket tror jag på det. Så självklart ville jag testa att göra en soppa med denna superväxt! Här kan du läsa mer om vad nässlor innehåller. Bland annat massa järn och c-vitamin och det vet jag att jag behöver.

Jag utgick från Icas recept på nässelsoppa och kikade även på Linneas recept. Men eftersom jag gillar att göra saker på mitt eget sätt så gjorde jag såklart det Jag föredrar när det är enkelt och lätt, blir det för många moment så orkar jag inte med det så jag ”fuskade” lite.

Mitt ”fusk” bestog av att jag: 1) även tog stora nässlor då jag inte orkade bara leta reda på späda. Dock tog jag bara toppen av dem. 2) Jag mixade näslorna istället för att hacka dem som de flesta recept säger.

Det bränner fortfarande lite på fingrarna trots att jag hade handskar på mig, men det är en skön tinglande känsla måste jag säga.

Resultatet? En otroligt god soppa!

Jag var inte säker på att jag skulle gilla den så mycket men t.om barnen gillade den och tog två gånger! Vi hade inga ägg att servera till så vi åt bara soppa. Min plan är nu att vi ska äta denna goda soppan helst en gång i veckan nu under sommaren. Det är billig och väldigt näringsrik mat. Dock har jag inte serverat den till den största matkritikern i familjen (förutom jag såklart) – maken. Det återstår att se vad han säger.

Recept på Nässelsoppa

Jag hade torkad hackad lök och hackad gräslök som jag strödde över soppan sen, det blev jättegott. Jag kan tänka mig att rostad lök eller något annat krispigt så som torkade brödsmulor kan vara gott att ha på med. Jag tror att nån gång kommer jag toppa med krispig bacon och brödkrutonger.

 Det här ovan ett ett av mina favoritporslin, det påminner mig om min barndom och det heter faktiskt Linda! Perfekt att servera nässelsoppa i! 

Har du gjort nässelsoppa innan? Vad tyckte du? 

Det är fyra år sedan vi var här, vi har helt enkelt inte haft möjlighet att komma tidigare. Vi har båda jobbat och det har varit svårt att få till det med semester etc. men nu så bestämde vi oss att åka när min man lyckades få pappaledighet. Vi har nämligen fått tillökning i familjen, nu har vi en till liten pojke. Han blir ett år redan nu i Augusti. Som sagt tiden går fort.

Just nu är det vinter här men det har inte varit så kallt ändå. Faktiskt ganska varmt, men de dagar då det är kallt är det ruggigt och kallt. inte alls kul. Som tur var hade jag med mig ett par raggsockor, de har jag gett vidare till makens mormor.

Det kändes lite konstigt att komma hit men ändå så bekant. Så många gånger man gått på dessa gator. Häromdagen gick jag en promenad till den stora sonens förskola, oj vad varmt det var. Tänk så många gånger jag gått den vägen fram och tillbaka i hetta. Många minnen som återkommer.

Vårt område har utvecklats också, nu finns här en stor mataffär. Egentligen är den inte så jättestor men det är den största i området och har blivit det självklara valet, ännu har jag inte varit in till Mercado Iza. Det har även byggts fler hus och många nya hyreshus. Inte just i vårt område men inte långt ifrån.

Självklart har jag sett framemot att äta gott. Det har blivit god mat och mycket kött. En hel del godsaker också. Något jag är otroligt sugen på men ännu inte gjort är Passionsfruktpaj. Det ska jag nog se till att göra nu i helgen innan vi åker. Passionsfrukten är så fin och stor här. Och tänka sig, inte har vi ätit brigadeiros heller! Fy på mig! Det får jag se till att råda bot på innan vi åker.

Fast det är klart vi äter ju inte färdigmat så ofta men det går ändå att ”fuska” ganska bra. Istället för att göra egna köttbullar kan jag köpa färdigrullade och steka dem två minuter så är det klart. Egentligen är jag helt emot sånt där eftersom jag vet att det är nyttigare att göra det själv från scratch så att säga men som sagt bekvämligheten…

Så häromdagen var det återigen dags som lunch, precis som så många andra dagar och jag ville ha något snabbt och mättande. Och jag var otroligt sugen på att blanda fetaost och soltorkade tomater. Så man tager vad man haver och här är min snabba lunchmacka med fetaost och soltorkade tomater.

Mättande Lunchmacka med Fetaost och Soltorkade Tomater

2st skivor bröd
2 skivor bacon
1 ägg
2-3 avrunna soltorkade tomater i olja
Fetaost

Gör så här:
Lägg bacon i en kall stekpanna och stek det knaprigt. Stek sedan ägget i fettet som blir över från baconet.  Använd gärna teflonpanna och en lägre temperatur. När du stekt klart ägget steker du brödskivorna gyllene på varje sida. Hacka de soltorkade tomaterna och blanda med fetaosten. Bred fetaosten och tomaterna på mackan, lägg på ägget och brödskivorna. Njut!

Visst är det enkelt?  Gott enkelt och mättande! Vill man vara lite nyttigare så kan man givetvis lägga till lite sallad också.

Efter utdelningen så gick jag runt och kikade på de olika stånden med mat och godsaker. Mat Tina hade satt upp en hel vägg med kryddor från hennes nya kryddserie. Det var väldigt färgrikt och fin må jag säga. Om man gissade hur många kryddor som hängde på väggen kunde man vinna kryddor men det orkade jag inte engagera mig i.

Det fanns lite olika stånd att gå runt bland, korvar, vin, choklad, ost etc. Men det hela gick på knappt en halvtimma och sen hade jag gått runt allt två gånger. Lite besviken blev jag allt, lite tråkigt sådär. Resten av mässan var ju bara husgrejor och eftersom jag inte har något hus så tilltalade det inte mig.

Så efter detta begav jag mig tillbaka till lite mer centrala delar av Göteborg och intog en god nudellunch på ett lugnt ställe. Klockan 15 var det dags för matbloggsträff hos Hello Truth!

Det var så roligt att äntligen få träffa bloggare man kännt länge och ”nya” bloggare (som faktiskt visste vem jag var, det var lite skoj).

Anders från Öhmans Mat & Vin pratade om smaker och aromer. Han gav oss åtta olika glas som alla bjöd på olika smaker. Det var riktigt intressant och fick mig att tänka på hur man skriver om smaker och hur man beskriver smaker.

Vad vore en matbloggsträff utan mat? Det bjöds på en massa gott, första klassigt kött, bröd, halloumi, korv och mycket mer gott. Tyvärr tog jag inte några foton på maten men hos Martina från Mat och Odla kan du se hur det såg ut!

Vi fick även med oss en liten gottepåse med diverse godsaker i, b la en burk Soltorkade tomater från Fontana som jag redan varit och nallat på. Ett recept med hur du kan använda denna utsökta delikatess kommer till en blogg nära dig snart.

Hela denna upplevelsen har motiverat mig att ta tag i matbloggandet igen. Nu blir utmaningen att laga Brasilianskt i Sverige! Det är så många som bett mig fortsätta blogga om mat och vad som händer så nu kör vi!

Var du en av bloggarna som kom på träffen? Lämna en kommentar så jag får lära känna dig och din blogg ännu bättre!

Detta inlägget är för övrigt inlägg 555, lite värt att notera tyckte jag…

Vi kom hit den 31a maj (Måndag natt) Maken började SFI på onsdagen. Veckan därefter tror jag det var så fick jag ett mail ifrån Stena Line som undrade om jag var interesserad av att sommarjobba vilket jag var. Jag jobbade där innan jag flyttade ifrån Sv för över 10 år sen och hade mailat deras Varbergskontor några veckor innan vi for men sen så gjorde jag inte nåt mer. Mitt mail hamande på huvudkontoret och det blev telefonintervjuer och vanlig intervju och en veckas kurs i Göteborg.

Och så jobbade jag totalt 3 veckor ungefär i somras. Man jobbar en vecka och är ledig en med bra betalning. Maken läste på SFI under Juni och sen tog dom semster. Samtidigt så fick han ett instegsjobb som diskare på en restuarang genom sin lärare. Sedan dess så har han jobbat kväll där. Jag har tyvärr inte någon som kan vara barnvakt på kvällarna så jag har fått säga nej till lite jobb på båtarna och nu så är ju sommaren slut och inte så mkt extra personal behövs iaf här på båten.

Första veckan sprang jag fram och tillbaka till myndigheterna så mkt att jag t.om gick ner i vikt. Jag var nog på försäkringskassan minst 4gg på en vecka. Har man ingen bil eller cykel så får man ju gå. Vi lyckades dock köpa en cykel av en snäll granne som jobbar på ett cykelföretag så vi samsades om den fram tills för någon vecka sen då maken lyckades hitta en egen. Det är så mkt smidigare att ta sig fram. Fast nu när vintern kommer önskar jag nästan vi hade en bil… men det får vänta.

Vi bodde hos min mamma tills i Aug och det var ganska påfrestande kan jag säga. Människor förändras och mitt tålamod har fått visa vad det går för. Det är jättesvårt att hitta lägenhet här och köerna är flera år om man vill hyra. Vi lyckades iaf få tag på en lägenhet och det var meningen vi skulle flytta ind en 1a sep, men det blev förskjutet till den 1a oktober. Det som räddade oss var att min man studerar med en kille från USA och vi lärde känna honom och hans tjej och när killen blev inkallad att jobba i Irak så ville hans tjej hyra ut deras lägenhet till den 1a oktober. (hon bor förtillfället hos sina föräldrar med sin lille son) Så där bodde vi tills vi fick flytta in i vår nuvarande lägenhet.

Vi kom med fyra väskor som innehöll mest kläder och lite smågrejor, men förutom det så har vi ju igenting. Det har kännts lite ovisst och vi vill ju inte lägga en massa pengar vi egenligen inte har på möbler etc. Men tack o lov så finns det människor med underbara hjärtan och en kompis till mig har ställtupp med mer än nog. Ett hem innehåller ju så mkt mer än bara en säng och man förvånas lite över att allt som ingår när man skapar ett nytt hem. Man ska skaffa täcken, vinterkäder, gummistövlar, köksprylar etc etc. Och gärna allt på samma gång.

Det är mycket annat som ska fixas också, försäkringar, välja elbolag, betala barnomsorg, tv licens etc. Saker som kan anses självklara när man från början bildar familj/bor här men som för oss är totalt nytt. Helt annorlunda mot Brasilien.

Jag håller just på att starta företag och kommer att hjälpa små företag att göra sig synliga och hörda med hjälp av marknadsföring på internet. Spännande och väldigt utmanande. Överhuvudtaget så är det mkt pappersarbete med allt här.

Maken studerar fortfarande sv och det går ganska bra för honom. Vår son går på en underbar liten skola där han får det stöd som han behöver och mycket mer. Han har tyckt det varit lite jobbigt eftersom han inte alltid kan uttrycka sig så lätt men han lär sig mer och mer svenska varje dag och pratar t.om sv i sömnen nu Barn lär sig så himla snbbt och det är kul att se. Sonen saknar Brasilien och skulle helst flytta tillbaka imorgon om de gick. Jag och maken trivs dock väldigt bra och har inte några sådana planer ännu.

Det har varit/är fortfarande en utmaning med allt. Så mycket nytt. Vårt kontaktnät är så litet men sakta och säkert så växer det med. Men det har varit bra att vi båda (jag och min man) kom utan att känna någon eftersom det gör att vi tillsammans hittar nya vänner. Det var verkligen något jag saknade i Brasilien, det svenska umgänget. Det tog mig år att hitta vänner i Brasilien medan det här har varit otroligt mycket enklare och vi är väldigt nöjda med det som finns redan nu.

Vi anser oss vara väldigt lyckligt lottade och allt har verkligen flytit på mycket bättre än vad vi förväntade oss. Framtiden känns lovande!

Nu har vi varit i Sverige i 3 veckor och det könns som vi kom igår. Veckorna har varit fyllda av springande hit och dit, fram och tillbaka. Jag har nog varit fler ggr på Försäkringskassan på de här tre veckorna än jag varit i hela mitt liv.

Vi har haft ett väldigt flyt tycker jag, vi kom på Måndag natt, min man började skolan,SFI, på Onsdagen och samma dag såskrev jag in mig på Arbetsförmedlingen, Skatteverket och Försäkringskassan. Så nu har han pluggat svenska i över två veckor. De går fort fram dör tycker jag öven om det bara är några timmar om dagen.

Vår lille son på 6 år har gått på fritids en hel vecka och älskade det. Vi har hittat en underbar liten skola åt honom där han kan lära sig i sin egen takt och få stöd och hjälp. Det känns bra att veta att han har det bra där. Fritidsfröken är från Chile och det har definitivt underlättat kommunikationen. Så han har fått en bra start och kommer känna igen sig i höst när han börjar skolan. Han älskar även alla lekparker och friheten av att kunna springa omkring och leka.

Jag har varit på intervju på Stena Line och ska på sjökurs hela nästa vecka i Göteborg. Då är även maken på sommarlov och kan ta hand om sonen, vilket är bra.

Vi letar lägenhet men ännu har vi inte hittat någon som passar oss. Men vi deppar inte för det och är säkra på att snart kommer det att komma något som passar oss.

Det är underbart att bo så nära havet. Känslan av att var nära havet och naturen är obeskrivlig. När vi bodde i Brasilien kunde jag ibland nästan få panik för att jag ville vara i naturen och bara känna skogslukten. Vilket såklart inte gick så det var bara att bita ihop och strunta i det. Här så är det underbart, inte ens regnet stör mig.

Det är väldigt tyst också tycker jag. Så där härligt tyst. Stilla. Det är mysigt att kunna sitta på balkongen och bara njuta.

Maten, behöver jag säga att jag är nöjd i det fallet? Att kunna gå och köpa en liter vaniljyoghurt, bregott och gott bröd? I förrgår åt vi sill och färsk potatis, underbart gott. T.om maken gillade inlagd sill.

Igår var vi nere vi havet och fångade blåmusslor som vi sedan kokade och åt. Det tycker jag är ett privilegium. En dag var vår middag torsk som maken fiskat nere vid hamnen. Då var han stolt.

Idag så fortsätter jakten på bostad och sen blir det lite lekpark och mer njutning. Jag njuter av vaje stund och saknar inte Brasilien speciellt mycket. Fast samtidigt så undviker jag att tänka för mkt på det. Just nu är det bara att uppskatta och njuta av varje ögonblick som gäller.

En normal lön är knappt 2.000kr i månaden här. Det skulle alltså ta 15 månader att spara ihop till det. Om man nu inte behövde betala räkningar etc och får lite pengar över. Så egentligen så tar det nog dubbelt så lång tid. (Och då inräknas ju inte uppehälle etc som kommer behövas eftersom vi måste söka jobb och behöver äta under tiden)

Om vi ska hålla på och spara ihop till det så kommer vi aldrig att kunna flytta, det är då säkert.

En del pratar om att vänta på ett bättre tillfälle. Men om det tillfället aldrig kommer? Och om man i efterhand ångrar sig för att man inte tog chansen när man kunde?

Jag vill inte leva mitt liv funderandes på ”om jag kunde gjort det annorlunda”. Jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut om ett år. Tänk om det är försent då? Tänk om de käraste och näraste inte finns mer och jag inte fick vara nära dem för jag väntade på ”rätt” tillfälle?

Jag vill inte ha skuldkänslor, jag vill känna att jag tagit rätt beslut. Att mina beslut leder till en bättre framtid för min familj. Jag vill kunna gå fritt på gatan utan att se mig om över axeln hela tiden. Utan att misstänka och fundera vad baktanken är för de som finns runt om mig.

Jag vill kunna slippa oroa mig för att min son ska bli kidnappad varenda dag. Jag vill sluta oroa mig för att jag ska vakna upp mitt i natten med en pistol riktad mot mig. Jag vill ha ett socialt umgängesliv. Jag vill veta att min son får en bra utbildning och min man är uppskattad på sitt jobb. Jag vill göra en sån simpel grej som att kunna ta min son till lekparken. Jag skulle vilja ha möjligheten att resa mer, att se mer av världen.

Jag vill känna frid i hjärtat.

Därför så tar vi vårt pick och pack och säljer allt vi har för att kunna skapa oss ett nytt liv i Sverige.

Därför så tänker vi inte vänta längre.

Varför? Det är många som har frågat mig varför och det finns flera skäl. Det största är att vi vill vara närmare min familj. Speciellt min mamma behöver en hel del hjälp och jag vill finnas nära till hands för henne.

Vi vill testa på att bo i Sverige och förbättra vårt liv på många sätt. Vi lever ett bra liv här men ser många fler möjligheter i Sverige. Vi vill även att vår son ska ha en möjlighet till en bättre utbildning än vad som finns här. Det kommer att vara lättare för oss att resa hit en gång om året än det är för oss att resa till Sverige härifrån.

Några andra små saker som också gör det hela trevligare; bättre kläder, god mat, bra livskvalitet, varm vatten i kranen, riktig tvättmaskin, torktumlare, cafeér, fin inredning, fika stunder med vänner, nätverk och utbildning mm. Små petitesser kanske men såna saker gör skillnad.

Min man kommer att behöva gå på Svenska För Invandrare och vår son kommer nog att behöva lite språkhjälp i början. Jag skulle gärna studera vidare och det kan jag isåfall göra i Sverige.

Kommer det att bli lätt? Nej antagligen inte. Många säger att det är svårt med jobb och bostad och det är ju lite dystert såklart. Men vi försöker vara positiva och gör vad vi kan. Idag så kan man ju söka både jobb och bostad över internet så det gör vi.

När flyttar ni? Vi har tänkt att flytta nu i slutet av Maj/ början av Juni så att vi har sommaren på oss att anpassa oss och ge sonen en bra start inför skolan. Ganska snart alltså.

Vart flyttar ni? Vi kommer att flytta till Varberg i Hallands län. (Du som bor i Varberg och vet någon som hyr ut bostad, hör av dig!)

Det känns rätt att flytta samtidigt så är det skrämmande att ge sig ut på okänd mark när man känner sig bekväm på ett ställe.

Det var skönt att göra rivstarten, det måste jag säga. Lite tråkigt ibland men jag klagade inte. Jag kände, känner fortfarande inte, något sötsug och klarade mig bra med att dricka några liter vatten per dag. Att avstå från pasta, ris och potatis etc var inte heller svårt och jag har inte återgått till att äta som jag gjorde innan. Mina portioner nu är väldigt kolis snåla fast definitivt mer än innan.

Nu så är jag egentligen inne i fas 2 som om jag nu minns rätt ska innehålla 40g kolhydrater om dagen, jag har nog överskridit det för jag har inte varit så stenhård.

Hur mycket gick jag ner? Inte så mycket som jag skulle velat och lite trist var ju det men det gäller bara att fortsätta.

Totalt så gick jag ner 3 kilo, något som inte var till fördel var under en vecka då jag svällde upp ett kilo… så då fick jag ju kämpa lite extra för att få bort det sen.

Nu de senaste två veckorna har jag varit lite snällare mot mig själv men jag måste hålla koll annars så går jag upp de här kilona i ett nafs igen. Och det fattas ännu 4-5 kilo. Så nu nästa vecka blir det hårda tag igen! Äggfrukostarna är tråkiga men otroligt mättande så det får bli det igen.

Annars så är jag väldigt nöjd, det märks på kläderna att jag gått ner och det är så skönt att komma i jeansen utan probem. Nu gäller det bara att komma i nästa par jeans, en mindre storlek. Jaghar ett väldit fina par jeans i storlek 36 som jag ska i! Det blir inte till att köpa några nya kläder här inte, de blir till att använda de som finns.

Hur går det för dig? Har du försökt minska midjemåttet eller bara levt sundare den senaste tiden? Hur har det gått?

Underbart. Känns väldigt bra. Från att alltid få akut sötsug efter maten till att äta en lättare måltd och vara mätt och inte ha sötsug är en otrolig skillnad. Jag saknar inte brödet, pastan, riset eller nåt.  Eller jo, det är ju på ett sätt lite tråkigt att tänka på kolhydrater. Fast det går bra.

Det blir god ägg frukost med lyxig bacon (nåt jag aldrig brukar göra annars), gorgonzola ost inköptes, grädde används flitigt (inte för mkt men mer än ”normalt” om man säger så) och jag känner inget behov av att dricka Coca Cola.  Vilket är väldigt gott annars i denna hetta men jag håller mig till mitt vatten med en apelsinklyfta i.

Igår hade vi besök och vi grillade en fisk (i ugnen), jag gjorde egna nachos i ugnen (jag åt två st bara för att se om de var ätliga och det var de verkligen :)) jag gjorde en tomat och löksallad och severade ”petisco”, dvs tilltugg – tärnad ost och mortadella och oliver med citronsaft över. Jag gjorde även en tigerkaka och det fanns glass och läsk att tillgå. Men jag led inte av att se de andra äta ,kände inte något sug över huvudtaget! En otroligt befriande känsla.

Det enda jag känner sug efter är glass just för att det är så hiskeligt varmt. Men istället för att lassa upp en skål och sen ta ett till lass så har jag nöjt mig med en msk glass som sakta får smälta i munnen och sen har det varit nog. Egentligen så ”får” man väl inte göra det men det är bättre än att sukta efter det och sen få nåt anfall och ta hela glasspaketet på en gång.

Så här efter en vecka så mår jag bra, jag känner lite lagom att det minskat på vissa ställen.

Nu är det bara att hoppas att viktnedgången fortsätter för det ska ner 9 kilo till är tanken….. Jag hoppas att min kropp anser samma sak för det vore ju väldigt tråkigt om den inte vill det och jag blir fast…

Nu ska jag ta mig en tur till charken och köpa köttfärs, det blir köttbullar med ratatouille till middag idag nämligen. Mums!