Charliee Healing

En projektion.

2012-01-25T13:10:00.000-08:00

Jag känner mig rädd att min kärlek till dig bara skall vara en projektion av mitt sökande sinne, en konstellation skapat av ett kollektivt minne, en manipulation av lägre energi, ett extravagant högföräderi?
Eller är det en kapitulation med min bästa intention att släppa in kärleken i mitt liv en gång för alla?
Är det så konstigt att jag är rädd och misstror både dig och mig när jag svikit mig så många gånger förut. När jag har lagt ner mina kärleksspjut för ett ynka tomt kärleksskjut som tog slut på fem minuter där tystnaden och tomheten efter blev mina enda kompanjoner.

Jag övergav mig själv för det var den enda vägen i tystnaden som jag kände till. Och här handlar det om att stå upp för sig själv, sätta gränser, satsa och förlora allt. Med livet, sanningen, lyckan och glädjen som insats.
Satsa och förlora allt. Det handlar om att jag måste ge dig mina krigarsvärd, ett efter ett så att du gudfruktigt kan ta dem och vända den vassa eggen tillbaka mot mig. Mot min redan sårade och sargade själ som tvekar så att ge efter.

Tänk om du inte vill mig väl, tänk om du inte är den själ som jag har väntat så länge på. Tänk om du är en projektion, en livsfarlig kombination, med massor utav ammunition, som kommit för att strö salt i såren ännu en gång och för att förhindra mig att nå lyckans sång.
Tänk om jag ljuger för mig själv för att det var så länge sen, så länge sedan som någon hade tid för mig, så länge sedan som någon stod upp för mig, så länge sedan som någon faktiskt var på min sida.

Och då menar jag var på min sida med stora bokstäver för det fanns faktiskt någon som var på min sida. En gång för två tusen år sedan eller mer. En man som ville mig väl och jag kunde slappna av. Kan det verkligen vara så att du vill mig väl, eller har jag bara något annat skäl? Till att överge min själ för en ynka minut, i en falsk och flyktig salut?

I min faders hus.

2011-12-11T10:17:00.000-08:00

I min faders hus finns skumpa, lump, bläck och plump, skrivdon, sanning och pulpet. Allt som finns för att jag skall minnas och skriva ner det där som jag redan vet. Som jag sett, hört och manifesterat gång på gång, sjunger jag ännu på samma längtande lockande kärlekssång, för att någon någongång kanske någon annanstans skall kunna hörsamma, uppmärksamma och anamma det som lyfter oss ut ur begränsningens kalla krassa, kassa hamn, hem till vårt eget och vår faders trygga, varma och efterlängtade famn.

Jag sjunger dig allt högre ljuvare, ljusare och mer jublande toner ju högre upp som jag själv sträcker mig. Men ju ljusare jag blir, ju närmare sanningen om oss själva som storslagna själar i strålglans som jag kommer, ju mindre lyssnar du på mig.
Avfärdar min enkelhet som banal, totalt, ditt kritiska sinne dömer ut min kanal. Sanningen som är kärlek och som vi kan nå här och nu, i enstämmig kärleksfull upphöjd resonans, uppklädda i ingenting annat än vår befriade känslokropp, från jag och du till vi i trans.

Tänk om du bara fanns här en enda gång, en sekund då tiden stannar och du ser på mig, visar dig för mig, i ett naket, ärligt själsligt möte. Tänk om du en enda gång kunde lyssna på vad det är som jag säger till dig.

I var och en av er som jag mötte såg jag min spegelbild, i alla händelser vid vattnen såg jag mig, vacker varm och levande, vände alla känslosamma yttringar på ytan inåt och nystade som ett nyfiket barn med ett garn av glädjefyllt opium som bara blev renare, vitare, och ännu mer glittrande av genuin tillfredsställelse ju närmare nystanets mitt som jag kom. Ända tills känslorna var färska, ljuva och sant vibrerande som ny plockade sommarbär på en leende och blomstrande sommaräng.

I min faders hus finns allt det där som jag redan vet, skrivdon, sanning, plump och pulpet..

Maskulin manifestation.

2011-11-07T00:28:00.000-08:00

Vi får använda oss utav den maskulina magnetiska och manifesterande kraft som säger: Vad kan jag gå ut och ta för mig av idag? Hur mycket av världens rikedomar kan jag hämta hem till mig själv idag? Hur kan jag göra för att erövra ytterligare en liten bit av världen hit hem till mig? Hur kan jag erövra freden?
Vi behöver inte rättfärdiga den manifestationskraft i oss som är självklar, uppenbar och användbar. Vi har hållit oss i strama blygsamma tyglar och tårar som ingen sett eller ingen hört för att vi trodde på att vi inte hördes när det i själva verket inte var någon som lyssnade.

Och ingen såg oss heller där vi gick omkring och försökte rättfärdiga hela vårt varande, hade vi verkligen rätt att andas, att leva och verka i världen överhuvudtaget? När de andra, hemma i självklarheten att manifestera, visade oss vägen och tog för sig allt mer. Men vi såg inte. Vi fortsatte unisont denna självuppoffrande sysselsättning med att ifrågasätta hela vår egen existens.

Och när vi jobbat tillräckligt hårt eller haft det tillräckligt svårt, kanske vi var värda att ta emot en liten smula av världens gigantiska gastronomiska smörgåsbord. Kanske var vi i själva verket alltför fula och vi räckte väl ändå inte till? För att ta och ta emot. I alla de andras ögon. Också så fortsatte vi i timtal med att överväga och överlägga dessa dassiga, dumstridiga känslor.

Vi fastnade i våra egna sanslösa, fruktlösa och fabricerade frågeställningar, som ett värsta djävla utomjordiskt, utomnordiskt universitet med idioti som ideologi, först och främst på schemat.
Som krävde alltmer invecklade, utvecklade, förfinade, förfulade och förfalskade svar. Allt för att hålla oss tillbaka från den naturliga, sanna och tillräckliga kraft som är given till oss av naturen och av Gud.

Allt vi någonsin behöver göra är att släppa fram den maskulina energi som finns i oss. Och ta för oss. Utan att passera Gå!

Bröllopet.

2011-11-06T08:59:00.000-08:00

När jag hade vunnit tryggheten i mig själv, oberoende av utomstående support eller försörjning, vann jag styrka, kraft och makt.
När jag hade funnit bekräftelsen och berörelsens euforiska upprymdhet, utan yttre påtryckningar, fann jag vägen som ledde mig i takt.

När jag sedan i ensamheten och tomhetens illusion, (i gaias mystiska och magiska
manifestation), fann närheten som klappade i genuint samförstånd och samhörighet i alla hjärtan jag mötte, fann jag vägen som ledde mig till Gud.

Och slutligen när jag kunnat svänga runt mitt medvetande för att hämta hem och integrera den självklara del av mig som kallas för maskulin och är utåtriktad,
kunde jag äntligen smälta samman med dig och stå som brud.

Förändringens flykt.

2011-10-12T10:25:00.000-07:00

Jag kan vara i min egen förändring genom dagens och tidens ändlösa flöde, fokusera på min ständiga upplevelse av det som förnyas, förändras, det som växer i omfång eller det som sakta försvinner bort.
Jag kan uppleva den ständiga förändringen i mitt hjärta, själ och kropp, när jag är är tillsammans med dig.

Men jag kan aldrig någonsin sträcka mig utanför mig själv och förändra det som inte är i mitt val. Jag kan aldrig någonsin förändra dig.
Jag kan smyga försiktigt och mjukt på mig själv i den eviga förändringens fridlysta flykt. Och njuta av denna sinnligt upphöjda och upplysta dryck.

August Strinberg.

2011-09-24T22:06:00.000-07:00

Hej! Jag har fått vara med om så fantastiskt många häftiga upplevelser som medium och jag tänkte att några av dessa måste jag ju bara dela med mig av. Som mötet med August Strindberg. När jag satt på Isis kammare som låg i Drottninggatsbacken för några år sedan kunde jag ofta se August Strindberg för mitt inre, det var precis i början av öppnandet och genombrottet för min mediala kanal så det tog ett tag innan jag lyckades med att kanalisera och lyssna på vad han hade att säga.
"Skriv sade han med myndig röst, skriv!"

Och jag som precis då hade upptagit min poetiska ådra igen efter många års uppehåll, lyssnade på budskapet och tog honom på orden. Två år senare hade jag en färdig bok i min hand. Och som jag har njutit av att få skriva och läsa mina dikter. Nya världar har öppnats, jag har kommit i kontakt med andra fantastiska poeter och jag har fått mycket bekräftelse på att man kan nå fram och beröra/öppna människors hjärtan med hjälp av poesin.
Jag tycker att det är oerhört stort att en sådan genuin och storslagen man som August Strindberg söker kontakt med mig. Till saken hör att jag var totalt ovetandes av att han har bott just precis där, att hans hem nu är museum och ligger snett mittemot där jag hade min praktik. Det skulle jag komma att få reda på långt senare.

Nu har det gått ett tag sedan den händelsen och nu har jag återvänt till Drottninggatsbacken. Det var närmare bestämt på Vattumannen som vårt nästa möte skulle komma att ske. Den här gången kom han till mig då jag skulle vägleda en kvinna som kommit till mig för att få budskap från andevärlden. Han gav henne sitt budskap men han avslutade med att säga att allt som han hade sagt till henne också var riktat till mig.
Han sade att det fanns teaterscener som väntade på mig för att jag skulle komma dit och läsa min, (eller hans) texter, han sade att redan samma dag skulle jag få en inbjudan från en teaterscen och den inbjudan rådde han mig att acceptera. (Snarare befallde, så bestämd, säker men ändå så kärleksfull som han kändes.)

Och det var precis vad som hände, när jag kollade min meil senare samma kväll så hade jag fått en inbjudan att få läsa en dikt på Dramatens lilla scen, Lejonkulan. Om inte han hade kommit så hade jag tackat nej. Jag hade inte vågat mig på denna storslagna utmaning. Men nu kände jag att jag inte hade något val, (jag brukar följa den vägledning som jag får), så jag tackade ja och det är jag innerligt tacksam över. Det var en av de suveränaste upplevelser som jag har haft!

Det var otroligt häftigt att få läsa inför en så stor publik och jag lyckades med att välja bort rädslan för lyckan av att få ge av mig själv och få bjuda på lyriken som jag har skrivit. En ung kvinna kom fram i tårar efteråt och tackade mig för att mina ord hade öppnat dörren till hennes hjärta.
Det var den största och värdefullaste gåvan. Att nå fram till en enda människa och beröra på djupet. Är den största belöningen för mig. Och för August Strindberg! Han som vakar och håller sin hand över de som vågar tro på att de är värdefulla och kan skriva. Och läsa inför publik!

Ljus och Kärlek/Charliee

Stockholm.

2011-08-16T00:06:00.000-07:00

Hej, äntligen tillbaka i Stockholm! Jag kan njuta oerhört av att kliva av tåget som kommer söder- eller norrifrån på Stockholm central. Njuta lika mycket av att närma mig Södertälje med bilen som kommer söderifrån från semestern. Från Skåne eller från Göteborg. Känner energin direkt när den ger sig till känna och börjar kittla sådär förväntansfullt i mig när vi börja närma oss utkanten av stan. Det blir högre i tak, lättare att andas(?) och känslokroppen blir säkrare på sig själv.
Tillgången till energi breder ut sig. Känner och förnimmer alla huller om buller- öppna kanaler som finns här. Möjligheter. Här är allting möjligt! Högt i tak. Tillåtelsen som vilar förföriskt över länet och känns som en välsignelse och befrielse.

När jag senare kliver av pendeltåget på Stockholms södra för att gå till Rosenlund för att möta veckans första klienter, slås jag av hur mycket en plats faktiskt kan älska mig! Jag har aldrig tänkt på det sättet förut. Det känns som jag har fastnat lite här på söder, först många år i vården och nu några till som terapeut.
Den läker mig förstår jag plötsligt. Jorden läker mig här. Precis här är jag född. Såg dagens första ljus. Uppe på berget. Platsen fortsätter att utöva sin attraktiva magnetism på mig. Den ger sig inte. Den vill älska mig klart tills jag är redo att att flyga!

Och det gör jag snart men med båda fötterna fortfarande stadigt på jorden när jag under eftermiddagen ger två initieringar till två kursdeltagare som utbildar sig till plushealers. Vi lyfter tillsammans och beger oss ut ut på en fantastisk resa, (känns det som), fast egentligen är vi väl bara ännu mer närvarande i nuet och i oss själva än vad vi vanligtvis brukar vara. Och hela himlen ler med oss. :-)

Kundalinienergi.

2011-07-17T09:52:00.000-07:00

Fullmånen sprider sin silvriga stjärnglans över land hav och över mitt glittrande kungarike där jag spanar och spejar efter lusten
lasten och efter den eviga lönen för mödan.
Uppstigningen är nära men ändå så gäckande oåtkomlig
Månen övermogen, brösten svullna och magen är uppfylld av jordens sötma.

Det känns som jag skall explodera när jag sent om sider spränger fram en tunn
vit springa en kanal till mitt hjärta
där kundalinienergin sensuellt glittrande våt sipprar igenom ödmjukt trevande
Gör sig hemmastadd och börjar älskar mig bortom alla kända föreställningar, överträffandes alla tänkbara förhoppningar.

Dagen efter sker ett mirakel den tunna sköra skimrande skönhetens kanal
har utvidgat sig
jordens drypande våta sötma har etablerat sig i mitt hjärta skapat samförstånd
och jag älskas långt bortom alla möjligheter och utom all kontroll.

Kundalinin söker sig fortfarande uppåt
och dröm om min förvåning min extas och njutning när den saftiga söta juicen kanaliseras och transformeras i mitt tredje förenade öga mitt i prick. I himmelriket på jorden.

In i Norden trött.

2011-05-14T03:16:00.000-07:00

Jag är så in i norden trött på att låtsas att ni andra runtomkring mig
skulle vara någon annan än jag själv,
någon annan än min undangömda, undertryckta och till synes bortglömda
känsla, som jag har bett om att få finna utanför och inuti mig själv.

Jag är så in i norden trött på att låtsas att det skulle vara någon annan
än jag själv i rummet,
som spelar mitt livs främsta, självklaraste och mest intrikata teaterstycke
för mig själv, att lockas, pockas, dras med och chockas,
skakas, för att själen ur sin långa sömn skall vaknas.

Ett uppslukande teaterstycke som saknar motstycke, med absolut inlevelse
och total hängivelse som får jorden att vibrera under våra fötter,
Ibsen att vakna ur sin grav,
Shakespeare att glädjande återuppstå och återvända med dyrkan som gåva
och den framlidne dr Sherlock Holmes att förnöjsamt återuppta sin förtjusande verksamhet för att lösa den suveränaste av själens gåtor.

Som om det skulle kunna vara någon annan i rummet än jag själv,
som om det skulle finnas någon annan än jag själv som uppför,
utför och utspelar den tredje akten som jag har framför mig.

Som om jag skulle bli lurad en enda gång att tro,
att det skulle vara någon annan än jag själv som håller i alla trådar,
i det ibland dramatiska men ack så terapeutiska framträdandet i den förtrollande föreställningen på livets teaterscen.

Mitt i flödet.

2011-05-07T12:25:00.000-07:00

Tänk att vara mitt i New Yorks vibrerande, pulserande och magiska hetta,
kreativitet och aktivitet, sus och dus, men ändå hemma här i mitt eget hus,
det nya Montmartre med bevingade, betingade och med kärlek beväpnade
konstnärer, mitt i och under Stockholmsnattens spirande, spirituella
och inspirerande nymåne.

Exakt på pricken rätt attityd, longitud och latitud för att förverkliga,
föreviga och förvalta mitt livs allra högsta och största syfte på den här jorden.

Meningen med livet är att vara här precis där vi är,
skratta åt vår lycka och åt vad andra än må tycka,
meningen med livet är att vara underbar och njuta hejdlöst
i den stycke kropp och på den jord som fadern och modern har skänkt
åt sitt glädjerika barn.

Tänk att vara mitt i källan,
älskad och önskad, beundrad och bekräftad,
uppskattad och uppbackad av fadern, brodern, modern och systersjälen.
Patriark och Matriark. Mitt i Niagarafallens forsande, smickrande
och attraherande kunskapsflöde.

Allt är jag och de som inte ser mig, är i själva verket bara jag själv
som fått någonting i ögat, missförstått och missbedömt avståndet,
sanningen om vart jag egentligen börjar och slutar.

Tänk att vara mitt i kärleken,
omhändertagen och omsluten av ömheten,
pappans lek med flickebarnet, mammans kel och smek.
Tänk att vara mitt i,
älskad och ombesörjd av alla!

Bild: Erika Höglund

Lättheten.

2011-05-01T06:49:00.000-07:00

Ordens ljuvlighet som klingande förde mig fram, som förde mig uppåt i en stadig, ofattbar och förtjusande klättring mot ljuset,
avlägsnade sig långsamt och drog sig obemärkt tillbaka ju närmare målet som jag kom.
Själva ordens magnetism syftade till att föra mig fram till ljuset,
det var deras hedersuppdrag,
inproggrammering och sanna ockulta mening,
jag förstod aldrig att förälskelsen mellan oss skulle avta och rinna ut
som allt annat, mitt bland savannens frodighet och bördiga sand.

Jag förstod aldrig att det enda som någonsin helt hade varit på min sida,
som hade burit mig, som lyft mig högt över,
som saluterat och älskat mig när ingen annan gjorde det,
skulle transformeras till ett ännu skörare och delikatare hantverk som kulminerade i universums skönaste och självklaraste konstform.

Orden som alltid sett till att jag låg ett steg före och njöt hämningslöst av min eufori och seger,
som ett vinddrivet intuitivt segelfartyg som bara fanns där bland molnen att vila i, när tyngdens bojor fortfarande slog runt skuldtunga vader.

Jag förstod aldrig att en dag skulle lätthetens enkla tillförsikt fullständigt övervinna tyngden och skulden från hembygden,
en dag skulle själens ljuva segerfanfar ljuda bland rosor, löv och mossa på jorden.

Bild: Lotten Odh infotravelinside.se

Välkomnandet.

2011-02-25T00:04:00.000-08:00

Elden kan vara mjuk smekande flammande omfamnande
precis som en varm ömsint kärleksfullt och mottagande moder
som välkomnar mig med öppna armar väldig famn och storsint barm.
Efter alla ansträngningar som jag har gjort att finna denna kvinna
denna varma vida trygga omfamning då jag liksom smälter samman med henne som ett
och blir vänligt varmt mottagen här på jorden i en väldig villkorslös kärlek.

Jag har rätt till kärlek jag har rätt att bli mottagen av ett stort
och öppet hjärta som bultar och bankar för mig som omsluter mig och som älskar mig förbehållslöst.
Som lovar mig guld, gröna skogar och en evig livslång kärlek och ett vänligt varmt mottagande av alla andra. Som en välkomstgåva från jordens befolkning till himmelens barn.

Jag har rätt till kärlek jag har rätt till kärlek jag har rätt till kärlek.

Jag upprepar orden som ett mantra tills de sjunker in i mig och blir till en del av mitt nya system tills min kropp äntligen förstår tar emot och välkomnar denna nya sjungande strålande och vackra sanning.

Förakt.

2011-02-11T05:15:00.000-08:00

Jag anammade det förakt som du oavbrutet, oansvarigt och ohämmat använde mot mig, det förakt som du höll tillbaka mig med, förfulade, förminskade och förtryckte mig med.
Det förakt som hela vårt samhälle integrerat och accepterat som ett tillvägagångssätt att leva, andas och tolka vår omvärld på. En energi och ironi rätt i tiden för att använda, skapa och uttrycka vår konstnärlighet med.

Jag vände det inåt, vilken tacksam lösning, jag började förminska, förfula och förakta mig själv. Varför skulle jag ta mig själv på allvar, älska och respektera min kropp och ge den vad den behöver, när jag innerst inne föraktade mig själv?
När jag inte ens föraktade det samhälle den byggt upp, den cynism och den omvärld som jag varit omgiven utav, när jag inte ens föraktade världen utanför tillräckligt mycket för att anamma ett sunt skopa kreativt förakt för att skapa litterär melankoli, hånfull arrogant poesi, svart deprimerande musik eller något annat storstilat kärlekslöst konsthantverk att beundra, begrunda och applådera av etablissemanget.

Föraktet som du lade på mig som en börda att bära då du kämpade med att hålla kärlekens och försoningens omfamning borta från dig själv. Föraktet som varit ditt främsta vapen mot din rädsla för saker som du inte kunnat förstå, rädslan för separationen, rädslan för att bli avslöjad, naken och försvarslös, skulden och skammen. Rädslan för att inte vara älskad och för att kanske inte ens vara behövd.

Ett vapen som fungerat ypperligt bra i alla tidsåldrar, vapnet som accepterades av samhället, anammades av offret och som fick mig att självmant, på egen bevåg och begäran, ta emot det i min hand och rikta avtryckaren mot mitt eget huvud.

Är inte rädslans energi.

2010-06-17T11:10:00.000-07:00

Jag är inte längre rädd
för att förlora dig
Jag är inte längre rädd
för att förlora mig.

Jag är inte längre rädd
för att stå utan
Jag är inte längre rädd
för att mista något
Så att någon annan kan få det.

Jag är inte längre rädd
för att se sanningen i vitögat
Tvärtom
jag älskar sanningen!

Jag är inte längre rädd för rädslan
när den kall
ful och fuktig av svett
tar över
Och vill övertala mig
till att:
detta skulle vara jag!

Jag är inte energin som väcks
då brevet med diarienumret
skriker svart på vitt
och hänsynslöst.

Rädslan är en energi
i universum
Som går att känna bort
Som allting annat.
Jag är inte rädslans energi.

Så separerar jag mig själv
från denna irritation
Och befriar mig från dess
värdelösa bojor.

Release, Diktsamling: "Plushealing"

2010-05-02T11:30:00.000-07:00

Bild: Lotten Odh info@travelinside.se

Nu har jag samlat mina allra bästa dikter i en bok som heter Plushealing.
I den beskriver jag i diktform min resa mot ljuset, mina magiska möten med delfiner och slutligen: mötet med Plushealingfrekvensen.
Ni är välkomna att beställa boken mot förskottsbetalning: 120kr + fraktkostnad,24kr,
meila mig och beställ på: lekcharliee@yahoo.se

Så länge som jag var jag.

2009-12-13T09:13:00.000-08:00

Jag följde den vita delfinen.
Den ljust grå,
pärlemorskimrande,
och vattenglänsande delfinen.
Från det turkosa
och smaragdgröna havet.

Där vågorna skummade och yrde,
där solljuset strålade igenom
och glittrade som ett evigt leende.
Där det vackraste bara var.
I det djupaste blå.

Jag följde min delfin
när vi började att sjunka,
vårt medvetande var sammanlänkat
och våra hjärtan förenade.

Längre och längre ner,
obönhörligt djupt ner i havet.

Ju djupare ner vi sjönk,
ju djupare gick jag ner
i min egen sexualitet.
Den sexuella kanalen var vidöppen,
åtrån var stark och nästan oövervinnlig.
Kraften var enorm,
explosiv och universell,
men vi skulle ännu längre ner!

Jag slappnade av och vi fortsatte vår nedstigning,
i den sexuella men ack så gudomliga kanalen.

Mariannergraven, far det genom mitt huvud!
Plötsligt rör jag min nos
mot gravens vägg,
buffar och puffar,
som om jag försöker torka bort
den svarta gråleran,
ända tills något vackert
och glänsande,
ger sig till känna.

Det är Guld!
Väggarna i Mariannergraven
är delvis täckta av guld!

Vi fortsätter vår färd mot det oerhörda djupet.
På botten öppnar sig havet igen,
en klippa och ett underjordiskt vattenfall
framträder framför mina ögon.
På klippan under vattenfallet
står en Gudinna strålande naken,
badandes i kärlek och genuin hänförelse.

Jag lösgör mig från delfinen och går henne till mötes,
en våldsam dyrkan, åtrå och begär fyller hela min kropp,
jag tittar ner på mig själv och ser att jag är en vacker
yngling, blond, med en bred och strålande bringa.

Jag går fram till henne och berör henne med hela min själ,
mitt hjärta och med min dyrkan.
Jag förstår att dyrkan är den energi som skapar guld i universum,
jag förstår hemligheten med graven och delfinens undervisning.
Delfinen har bett mig att bli ett mänskligt språkrör på jorden.

Nu byter vi roller,
och som hon avgudar ynglingen som kommer emot henne,
som hon dyrkar och åtrår denna man!
Jag njuter av mig själv, darrar och skälver under hans beröring.
Jag hänger mig åt extasen att vara två sidor av samma mynt,
vilken ynnest, vilken gåva och frigörelse!

Uppfylld av kärlek, hänförelse och dyrkan,
förnimmer jag att vi långsamt påbörjat vår uppstigning.
Nej, jag vill inte tillbaka till det stora, kalla grå!
Men medvetandet som jag för evigt är sammanlänkat med,
ler vänligt och renar mig med en gudomligt och våt energi
innan han återlämnar mig till mig själv.

Plushealing

2009-10-22T10:20:00.000-07:00

Plushealing är en ny utarbetad healingform som är inställd på att tillgodogöra sig de nya och höga energifrekvenser som nu är i omlopp runt hela vårt jordklot och på tvåtusentalet. Plushealingen tar oss med i den svindlande och outforskade resa som det innebär att vara människa av idag.
Det är meningen att vi skall öppna upp oss själva. Resa i vårt undermedvetna. Vända ut och in på oss själva för att släppa fram de känslor som vi inte tillåtit oss att känna förut. Det är vårt heliga uppdrag och mål. Bara genom att möta vår smärta kan vi sen också möta vår innersta, sanna och djupaste kärlek. Den som hela universum är skapat utav. Bara genom att möta vår smärta kan vi känna frid och fred inom oss själva och därmed också bidra till freden på jorden.
Detta behöver inte vara en svår och jobbig resa. Smärta behöver inte vara någonting negativt. En känsla blir bara jobbig och svårhanterlig då vi försöker att stoppa undan den och trycka ned den. Känner vi vår smärta går den snabbt över och transformeras till ny energi och livsglädje.

Jag som har utarbetat denna nya healingform heter Charliee Lek. Jag har tidigare arbetat med andra healingformer såsom Reikihealing och Intuitivhealing men drogs till att utveckla denna nya metod för att kanalisera ner de högre, mer direkta och kraftfulla energifrekvenser som vi omges utav idag. Dessa nya energier som arbetar med hela mänskligheten just nu för ett globalt uppvaknande och känslomässigt tillfrisknande.Med mig i processen har jag haft ovärderlig hjälp utav Carina Hoffman.

En människa som har modet att möta sig själv på djupet får tillgång till hela sig själv och sin innersta längtan, hon finner sin livsuppgift här på vår jord. Alla människor har en livsuppgift, alla människor har en dröm och en längtan att förverkliga. Många är vi som kommit bort från vår väg men som tappert söker vidare för att hitta detta ”något” som vi brinner för. Plushealingen hjälper oss att återknyta kontakten med vårt livs högsta mening och dröm. Plushealingen återkopplar oss till vårt eget sanna syfte med vårt liv.

Plushealingen är indelat i fyra sessioner och personliga möten med terapeuten. Varje healingsession återföljs av samtal och reflektion över behandlingen.
Under det första mötet sker en initiering då klientens chakran öppnas upp och förmågan att ta emot denna höga energifrekvens förstärks. Processen för helandet är igång och fortsätter att arbeta även de kommande dagarna. Klienten kan få lättare utrensningsreaktioner, såsom förkylningsbesvär och tätare toalettbesök. Inre bilder från barndomen, traumatiska upplevelser och undertryckta känslor kan komma upp till ytan. Viktigt då är att känna dem, gråta av sorg och uttrycka sin ilska, för att sedan gå vidare förstärkt av kraften och energin som då frigörs.

Under den andra behandlingen går energin ner direkt och mycket kraftfullt på djupet och söker efter undertryckta känslor och blockeringar. Klienten behöver inte göra något medan hon befinner sig på behandlingsbänken, hennes uppgift är att ligga still så gott det går, bekräfta sina känslor och uppleva med sina sinnen. Ibland kan det börja rycka och dra i olika kroppsdelar, ibland känns det inte mycket alls. Magen kan kurra och det kan förekomma olika ljud från halsen. De fysiska reaktionerna på
Plushealing är väldigt individuella. En positiv biverkning är att sinnenas förmåga förstärks och att det blir allt svårare att nonchalera sina innersta känslor och signaler.

Den tredje behandlingen fortgår såsom den tidigare medan den helande processen fullföljs. Processen är väldigt individuell beroende på var vi befinner oss i våra liv. Förhoppningsvis har vi redan nu börjat uppmärksamma hur denna helande energi och process har en positiv inverkan på resten av vårt liv. Vi börjar bli säkrare på våra dagliga val, det sker en förstärkning av den inre rösten och modet att följa den stärks också. Vi får tydliga ledtrådar och fingervisningar om vad som är viktigt för oss på vår väg mot vårt känslomässiga tillfrisknande. Vi ser och urskiljer denna vägledning tydligare. En annan sorts människor börjar framträda i vårt liv. Vi träffar våra själsvänner. Vi kanske gör oss av med andra vänner som vi är klara med på ett annat plan. Vi blir medvetna om det faktum att vi inte är ensamma på vår resa. Vi ser bortom illusionen. Ju mer känslomässigt skräp som vi gör oss utav med ju längre kan vi se.

Kanske har allt det här börjat hända dig redan innan du har påbörjat din behandling, kanske är det just detta som gjort att du attraherats till Plushealingen. Så fort som behandlingen har påbörjats kommer din personliga resa och utveckling att snabbas upp ytterligare och din kropp kommer att synkronisera och återkoppla sig till din livsuppgift och till frekvenshöjningen på jorden.

Återkopplingen/Föreningen med sitt högsta själv, är fullständigt och komplett efter fjärde och sista behandlingen. Men processen är ingalunda avslutad. Nu anses klienten tillgodogjort sig tillräckligt med kraft och ny energi för att fortsätta sin resa på egen hand. Kanske kan det vara så att klienten och terapeuten kommer överens om fortsatta behandlingar i vissa enstaka fall. Annars har nu klienten rätt att själv arbeta med och ge Plushealingbehandlingar. För att sedan själv kunna ge initieringar krävs dock ytterligare en initiering som ges av läraren/terapeuten.
Plushealing passar mycket bra som komplement inom psykoterapeutiska behandlingar men också inom primärvården.

Man behöver naturligtvis inte genomgå alla fyra stegen i behandlingen, fristående behandlingar är mycket framgångsrika i sig och startar och stimulerar kroppens egen läkningsprocess. Bestämmer man sig för att gå alla fyra behandlingarna finns det ingen mall för hur täta dessa fyra sessioner måste vara men vi har noterat att en eller två behandlingar per vecka ger ett väldigt bra resultat.
Information och tidsbokning:

Charliee Lek 070-772 88 08

Längtan.

2009-06-05T07:26:00.000-07:00

Låt vår längtan bli vår ledstjärna,
vårt hopp i mörkret och vårt syfte.

Låt oss inte förlora en enda dyrbar minut,
i sökandet efter vår heliga graal
och efter vår innersta eld.

Längtan leder oss rätt,
i sökandet efter sinnligheten,
skönheten och sannningen.

Längtan att kommunicera
med världen som vi en gång kom i från,
tidlöst, andlöst och viktlöst,
fria och ljusklara vibrationer.

Ge mig min längtan nu,
ge mig mina himmelska ord,
låt mig få beskriva ljuset,
så att symbiosen föds
av den himmelska kompositionen.

Låt mig få lyssna inåt och uppåt,
låt mig få sträcka mig längre
och ända dit bort,
där ljuset, trösten och glädjen
strömmar igenom till oss.

Låt mig få söka visshet och mjukhet,
i min kärkek till dig,
låt mig få visa dig vad längtan är
och hur vi kan återvända dit.

Gudinna låt mig få känna dig nu,
känna dig genom mig själv,
genom den heliga, ståtliga inre port
som vi kallar för evighetens.

Och när jag senare identifierar
min längtan på stjärnhimlen,
finner jag att samma energi
som finns där, också finns här.
Jag är universum,
som söker efter sig självt.

Universum som trots tyngdlag
och fysisk begränsning,
blickar ut igenkännande,
utöver sig självt och utöver alltet.

Längtan energi är en ändlös historia
som går på autopilot,
och är inställd på att förena,
förverkliga och förstå sig självt.
Längtan för oss hem igen.

Längtan bär oss på sin allra vitaste,
lenaste och vildaste häst,
som vi måste släppa taget om allt,
för att kunna följa och smälta samman med.

Det här är inte bara en lek
eller en barnslig dröm,
det här ä r en lek,
och det här ä r en dröm.

// Charliee

Livsglädje

2008-04-10T10:48:00.000-07:00

Jag är en oändlig källa av glädje och inspiration.

Affirmation

2008-04-01T07:16:00.000-07:00

Jag helas av Guds kärlek inom mig.

2008-03-17T09:56:00.000-07:00

2008-03-13T11:04:00.001-07:00