När våren kommer saknar jag planeringen för min odlingslott, som jag hade i många år. Men det var dags att sluta med den när det blev för tungt att gräva och sköta om odlingen. Eftersom jag har bloggat ganska mycket under mina odlingsår är det fint att kunna läsa och titta på foton från den tiden.

I huset där jag bor håller balkongerna på att byggas om. Håller tidsplanen skall det vara klart vecka 26. Balkongen blir mycket större och inglasad, så nu funderar jag på vad jag skall ha för växter där. Förutom blommande växter tänker jag även ha en del grönsaker samt örter.

Det har blivit ett långt uppehåll i min släktforskning, men det finns förstås mer att ta reda på om släkten, så nu är det dags att börja igen. Mitt släktforskarprogram MacFamilyTree hade jag inte använt på länge. Det var verkligen på tiden att uppgradera det, vilket nu är gjort. Dags att sätta igång med forskningen!

Benny filmade förstås under resan

Vår guide Ingvar tog oss sedan med ut på bräckan och berättade om hur åsen började bildas för 14000 år sedan.

Färden fortsatte sedan till Äskhults by, som har bevarat sin gamla struktur, eftersom byn inte blev berörd av storskiftesreformen under 17-1800-talet.

En ”byinnevånare” hälsade oss välkomna och visade oss runt och berättade om stugorna och vilka som bott där.

En mycket god lunch åt vi på Skårs Gård, varefter färden fortsatte till Tjolöholms slott. En guide i tidsenliga kläder visade oss runt i denna förnäma sekelskiftesmiljö.

En mycket intressant och trevlig resa!

För min del blev det sedan övernattning på ett komfortabelt hotell i närheten av kongresshallen.

På lördag morgon var det så dags att ställa i ordning vår monter med datorer och skärmar.

Klockan nio var det insläpp av intresserade släktforskare och klockan tio var det invigning.

Vi hade många besökare och  fick tillfälle att visa hur man söker i de register, som våra flitiga registrerare har skrivit av från kyrkböckerna. Alla våra register är fritt sökbara på vår hemsida https://blog.slaktdata.org under menyn Registersökning.

Det blev också tillfälle att gå runt och besöka de många utställarna. Det fanns också möjlighet att lyssna till en del föredrag, men dit blev det förstås långa köer, om man inte hade bokat förköpsbiljett.

Som vanligt, intensiva men roliga dagar!

Badplatsen Kattesand

Ett besök hos min vän Monica på Malmön hör till sommarens höjdpunkter. God mat och prat på verandan omväxlande med promenader i omgivningarna.

Överallt ser man spår efter stenbrytningen. Bland annat Kullebrottet där det numera finns en ganska stor damm.

Kullebrottet

Dammen vid Kullebrottet

Bland dessa ståtliga Kungsljus kände jag mig verkligen liten.

Efter promenaden smakade det bra med jordgubbar och glass.

Som kapellmästaren sa när han presenterade bandet, så brukar jazzparaden var en show för barn med musik som de känner igen, men som framförs på annat sätt än de är vana vid. Den här gången var det gråhårsgenerationen som fick lyssna till medryckande musik, som förde tankarna till den musik vi lyssnade till i ungdomen.

Falkängens Hantverksby

Färden fortsatte sedan mot Hällekis och Falkängens Hantverksby med hus från sekelskiftet, som förr var arbetarbostäder för anställda vid cementfabriken. I den gamla bruksmiljön finns olika hantverksbutiker, där konsthantverkare ställer ut sina alster till försäljning under sommaren.

Efter en mycket god lunch på Forshems Gästgiveri med anor från 1500-talet blev det en guidad tur runt Kinnekulle.

Forshems kyrka

Bussen stannade vid Forshems kyrka från 1100-talet. Guiden berättade bland annat om stenrelieferna som finns insatta i kyrkans väggar. Dessa lär ha inspirerat Jan Guillou till att skriva romanerna om tempelriddaren Arn.

Kinnekulle är känt för sina orkidéer.

Sankt Pers nycklar

Vid Österplana hed fick vi möjlighet att vandra runt för att få se dessa. Tyvärr hittade vi bara några enstaka exemplar av Sankt Pers nycklar. Det brukar tydligen finnas ett flertal olika orkidéer som blommar där, men det kanske är längre fram på sommaren.

Stora Stenbrottet

Något annat som Kinnekulle är känt för är kalksten och vi gjorde även ett besök vid Stora Stenbrottet, som är ett 40 meter djupt stenbrott där man förr bröt kalksten. Idag har en liten fiskesjö skapats i mitten av stenbrottet.

Husaby kyrka

Ett besök i Husaby kyrka blev det förstås också. Kyrkan är från 1000-talet och det ska ha varit vid kyrkans källa som Olof Skötkonung, som blev Sveriges första kristna kung, döptes av missionären Sankt Sigfrid.

Sedan bar det av hem mot Göteborg efter en intressant och givande dag i trevligt sällskap.

Pelargonerna från förra året har klarat vintern, trots att jag inte satte ner dem i frigolitlådan med fiberduk ovanpå som jag brukar. För ett par månader sedan klippte jag ner dem och tog sticklingar, som jag planterade och satte inne på fönsterbrädan, men tyvärr tog de sig inte. Plantorna som överlevt vintern växte till sig efter ”kapningen” och har nu blivit omplanterade, vilket de förhoppningsvis gillar.

Något annat som plötsligt stack upp i ett par krukor som blivit stående med vissnade blad var Hårig skugglilja. Förra våren planterade jag dem i krukor så att de skulle växa till sig innan jag tog med dem till odlingen för att plantera ut, men det blev inte av. Nu har jag planterat om dem och tänkte ta med dem till en växtträff, som anordnas av Cilla Möller i Facebook-gruppen Odlaiter den 1 juni vid Jonsereds Herrgård. Om de klarar omplanteringen och växer till sig, kanske någon som har trädgård eller odlingslott vill ta hand om dem och plantera ut dem.

I höstas grävde jag upp några dahliaknölar, som jag förvarat på balkongen. Jag vet inte om det är något liv i dem, men jag har planterat dem i en kruka och det vore roligt  om de tar sig för de var väldigt vackra när de blommade på odlingen förra året.

Gamlamormor Anna Maria, 89 år

Nu har jag tittat igenom foton och tidningsurklipp  samt letat i kyrkböcker för att få veta mer om gamlamormor Anna Marias bakgrund och liv. Några fotografier på Anna Maria i yngre dagar har jag tyvärr inte.

Torpet Hult, Kilanda.
Foto 1987 Kilanda hembygdsförening

Familjen på torpet Hult

Anna Maria föddes den 28 mars 1857 i Kilanda, Västergötland. Hon döptes  den 1 april och faddrar var Carl Johansson, Kilanda säteri, Erik Christoffersson, Johan Börjesson på Holmen och Britta Larsdotter på Hult.

Fadern hette Gustaf Johansson, född 12 januari 1821, Skaraborgs län, torpare/statare Kilanda säteri och modern hette Johanna Christoffersdotter, född 21 mars 1823, Bräcke Frälsegård i Kilanda.

Mormorsmormor Johanna Christoffersdotter, troligen fotograferad vid torpet Hult i Kilanda

De vigdes den 12 augusti 1853 och bodde på torpet Hult i Kilanda. Det var säkert ett fattigt och strävsamt liv med hårt arbete på säteriet. Båda slutade sina dagar som fattighjon och inhyses på torpet Hult. Gustaf dog 1 februari 1887, 66 år gammal, och Johanna levde kvar som fattig änka och inhyseshjon på Hult tills hon dog 19 mars 1903, 87 år gammal.

Johanna och Gustaf fick tre döttrar. Den äldsta Gustafva Josefina, född 4 januari 1854, har jag aldrig hört talas om, så jag blev förvånad när jag fick se hennes namn i husförhörsboken. Hon flyttade 1872 till Alingsås landsförsamling, Wekaryd, där hon hade plats som piga. Hon gifte sig 1877 och fick två barn. Bodde i Alingsåstrakten tills hon avled 1918.

Min mormorsmor Anna Maria var mellansyster.

Lillasyster Anna Britta föddes 27 februari 1860. Att båda systrarna hette Anna har jag hört en lite märklig historia om. Lillasystern var mycket svag och man trodde inte att hon skulle överleva. Ett par faddrar körde henne i ilfart med häst och vagn till prästen för att hon skulle bli döpt. De kom inte riktigt ihåg vad barnet skulle heta. Så det blev Anna Britta! Anna Britta bodde kvar i torpet Hult till 1893, då hon flyttade till Göteborg. Hon var ensamstående och arbetade som piga och tjänarinna. Eftersom hon var duktig på matlagning fick hon sedan arbete på ett känt matställe vid Kungstorget som kallades Köttbullekällaren, där hon trillade och stekte mängder av köttbullar. På ålderns höst bodde hon många trappor upp i ett litet vindsrum, där jag som 6-7-åring var med mamma och besökte en, som jag tyckte, ”väldigt gammal tant”. Anna Britta avled den 2 december 1947.

Anna Maria 1857-1952

Kilanda skola

Om Anna Marias barndom vet jag inte så mycket, men jag har en del tidningsurklipp från 1949, då hon var 92 år, och blev intervjuad i både Ny Tid och Göteborgs-Posten. Hon berättar att hon gick några år i skolan och att hon blev konfirmerad som 14-åring av prosten Hegardt i Starrkärrs kyrka. I konfirmationsboken för Starrkärr står ”Innanläsning och kunskap: Godkänd”.

Starrkärrs kyrka

Efter konfirmationen fick hon börja arbeta som piga på en bondgård. Förutom hushållsarbete fick hon hjälpa till i ladugården samt på åker och äng. Hon berättar om ett tillfälle då bonden blev arg för att hon inte kunde sprida gödseln på rätt sätt. Han gav henne en örfil och sa: ”Du ska sprida gödseln så att det ser ut som det var pulver”. I årslön hade hon 5 kronor samt s.k. småkläder – träskor, ett par strumpor, ett linne och en klänning. Hon arbetade som piga på olika bondgårdar runt om i trakten.

Enligt vad hon berättat i tidningsintervjuerna hade hon som 18-åring flyttat till Göteborg och fått plats på ett av Göteborgs landerier, Kristinedal, som piga. Familjen hade 23 barn och där fanns handelsträdgård och stort jordbruk. En av hennes arbetsuppgifter var att med häst och vagn köra ut mjölk till en del göteborgsfamiljer. När jag letat i kyrkböckerna har jag inte hittat någonting om att hon skulle ha flyttat till Göteborg vid den tiden. Kan hon ha varit i Göteborg några år för att sedan flytta tillbaka till Kilanda utan att detta noterades i kyrkböckerna?
Enligt Utflyttningslängden för Kilanda flyttade hon från Hult till Göteborg den 7 maj 1880. I Göteborgs Domkyrkoförsamlings inflyttningslängd står det Anna Maria Gustafsdotter, piga, inflyttad 12 maj 1880.

I Göteborgs Domkyrkoförsamlings födelsebok ser jag att Anna Maria får en dotter Gerda Gunilla född 16 december 1880 o.ä. – min mormor.

Gerda Gunilla

Detta har jag hört talas om, men det var något som det ”talades tyst” om i släkten. Vem fadern var berättade hon tydligen inte. Anna Maria fick anställning som piga hos en sjökapten Härström, för att bland annat ta hand om barnen. Vad jag hört skulle hon även ha haft dottern boende hos sig i familjen. Anna Maria berättar i en tidningsintervju att familjen tyckte hon hade ”gott läshuvud” och ville bekosta en utbildning till småskollärarinna, men så behövde man en uppasserska ombord på ett segelfartyg som hette Fredrik, och kapten Härström övertalade Anna Maria att följa med. Det blev en lång seglats till Ryssland, England, Tyskland och Sydamerika.

Lastångfartyget s/s Fredrik. Tavla donerad till Sjöfartsmuseet, Göteborg

Jag har försökt ta reda på mer om fartyget. Enligt Sjöfartsmuseets arkiv i Göteborg fanns det flera fartyg som hette Fredrik vid den här tiden. Jag har inte hittat att Anna Maria var inskriven i något sjömanshus, men enligt släktforskaren Eva Johansson, som bland annat skrivit boken ”Släktforska om sjöfolk”, blev kvinnor som var till sjöss inte alltid registrerade. Jag letade då i ”Fartygsregister Sjömanshuset i Göteborg” efter Fredrik åren 1881-1883 och hittade lastångfartyget s/s Fredrik i rullorna.

Det var inte lätt att läsa för det var kladdat, överstruket och skrivet kors och tvärs. Jag visste att Anna Maria träffade sin blivande man ombord och letade därför efter ”Österberg”, som hon alltid kallade honom.

Eureka! Jag fann honom påmönstrad 1882!

Fick se att det stod något skrivet i marginalen. ”Utom besättningen medfölja: Kokerska Karin Nilson, städerska Anna Gustafson.”Hon hade ändrat Gustafsdotter till Gustafson, det visste jag. Alltså hade jag hittat henne ombord på Fredrik! Livet ombord var nog inte alltid så lätt, som hon säger i tidningsintervjun, för ”Kokerskan var på fyllan för jämnan och svor och levde när jag blev sjösjuk, men hon bättrade sig så småningom”.

Timmermannen Erik Leonard Österberg var född 19 oktober 1859 i Wätö, Stockholm. Paret bosatte sig på Husargatan i Haga, Göteborg, i juli 1883 och gifte sig den 21 december 1883. Den 24 november föds gossen Leonard Alexander Silvenius, men han överlever inte så länge utan dör den 31 december 1883. Var fanns dottern Gerda Gunilla när Anna Maria var till sjöss? Enligt kyrkböckerna ser jag att hon under ett par år var fosterbarn hos en familj i Haga för att sedan flytta till familjen Österberg.

Anna Maria födde nio barn, men bara en son John född 1888 och tre döttrar Gerda Gunilla född 1880, Lydia Ester Heloise född 1892 och Margareta Ottilia Alinde född 1895 överlevde till vuxen ålder. Flera barn dog vid födseln och sonen Oscar Walfrid född 1897 dog två månader gammal. Mannen fortsatte sitt arbete till sjöss och var borta långa perioder. ”Det var hårda tider”, som Anna Maria säger, och”för att klara försörjningen sydde hon engelska skinnbyxor för 33 öre paret och fick själv släppa till tråd”. Detta räckte inte till försörjningen utan hon arbetade dessutom som tvätthjälp hos olika familjer. Hon berättar: ”Vi kom på kvällen till familjen och la oss på en madrass på golvet för att vila en stund. Sedan tvättade vi och lakade tills det ljusnade och då gick vi med tvätten till närmaste sköljflotte i hamnkanalen och sköljde och slog med klappträ. Jag minns en vinterdag då det var 24 grader kallt och runt armarna frös det som armband av is.”  För en dags arbete fick hjälpgummorna en krona samt mat som ofta var dålig.

Erik Österberg avled 22 september 1903 i ”Anemia perniciosa” 44 år gammal. Nu var Anna Maria änka med fyra barn. Äldsta dottern Gerda 23 år och sonen John 15 år hade arbete och kunde bidra till försörjningen. Själv sydde Anna Maria fortfarande engelska skinnbyxor, men det var ju inte så bra betalt så hon hade även städjobb hos olika familjer.

Anna Maria var vital och social även på äldre dagar. Hon missade ogärna ”De gamlas utfärder” som Göteborgs-Posten anordnade varje år. Hon höll då styvt på att hon såsom varande äldst få komma fram för att säga några ord och tacka för utfärden. Hon var tydligen en utmärkt talare och att tala inför publik hade hon lärt sig inom nykterhetsrörelsen.

På Kungstorget brukade det ordnas underhållning till förmån för ”De gamla”. Från en balkong uppträdde olika artister gratis och det kom alltid mycket folk till detta evenemang. Anna Maria, som hörde till de äldsta, fick vara med på balkongen och efter att ha fått presentkort och kaffe tog hon förstås tillfället i akt att greppa mikrofonen, för att tacka och berätta sin levnadshistoria. En pigg 90-åring, som när hon blev tillfrågad om hon ville flyga helikopter, gärna följde med på ett sådant äventyr. En märklig upplevelse, som hon ofta pratade om.

Anna Maria arbetade fortfarande långt efter pensionsåldern med att städa hos några familjer, som hon kände och hade arbetat för i många år. När hon var i 80-årsåldern flyttade hon till dottern Greta, som var änka.

Där kommer jag ihåg att vi hälsade på och i hennes rum fanns spännande saker från hennes tid till sjöss. Speciellt hennes lilla ryska docka i trä, som när man öppnade den innehöll flera små dockor som gick att öppna.

Anna Maria med dottern Greta, sonhustrun Annie och dottern Lydia

Gamlamormor tyckte det var viktigt att följa med i vad som hände i världen och läste troget sin kära Göteborgs-Post varje dag.

Anna Maria och kyrkoherde Albin Rosengren

På sin födelsedag den 27 mars 1949, då hon fyllde 92 år,  blev hon uppvaktad av kyrkoherde Albin Rosengren, som hon uppskattade mycket. Han var kyrkoherde i Masthuggets församling och brukade vara med på De gamlas resor.

Efter ett långt och strävsamt liv dog Anna Maria vid 95 års ålder den 29 december 1952.

I sin spalt ”Små, små ord av kärlek” i Göteborgs-Posten skrev chefredaktör Harry Hjörne om Anna Maria, som han träffat många gånger i samband med De Gamlas resor. Bara någon månad innan hon dog hade de mötts ute på stan och efter att de samtalat en stund ”klippte hon med ögonen och sade: Ja, Hjörne vi kan väl inte stå här längre för det blir ju så lätt prat. Hjörne är ju gift!”. ”Trots sina 95 år var hon in i det sista intresserad av allting som hände i tiden och full av skoj. Hon kommer att saknas på utfärderna för De gamla.”

För några år sedan minns jag att det kom en köldknäpp ganska tidigt på hösten och jag hade inte hunnit skydda pelargonerna. Tyvärr gick det inte att ta några sticklingar, men jag klippte ner dem och ställde i lådan. Kanske skulle de komma igen till våren, men inte en enda hade överlevt.

Nu har jag, trots blomningen, tagit sticklingar och ställt ner krukorna i frigolitlådan med fiberduk över, så kanske de kommer igen till våren. Sticklingarna har jag planterat och ställt inomhus i ett fönster och förhoppningsvis rotar de sig.
Eftersom jag inte har. kvar min odlingslott får jag försöka satsa på lite balkongodling i år, när lusten att så och plantera kommer framår våren.

Mina pelargoner 2015

GöteborgsRegionens Släktforskare GRS

Släktforskningens dag arrangeras varje år tredje lördagen i januari över hela landet. Medlemsföreningar i Sveriges Släktforskarförbund, hembygdsföreningar, arkiv och bibliotek arrangerar olika aktiviteter. Årets tema var Fotografiet och släktforskningen.

DIS-Väst

Utställningen här i Göteborg hade öppet både lördag och söndag 19-20 januari på Göteborgs Stadsmuseum. Många intresserade släktforskare besökte de olika montrarna, där man kunde ställa frågor och kanske få en del hjälp med sin släktforskning. Däremellan fanns det möjlighet att höra intressanta föredrag, till exempel om fotografer och fotografier, hur man börjar släktforska, DNA i släktforskningen med mera.

Industrihistoria i väst

Family Search

Föreningen Släktdata

Själv ”jobbade” jag i Föreningen Släktdatas monter, men hade även tid att gå runt och besöka och prata med de andra utställarna samt lyssna på ett par föredrag. Från Bohusläns museum kom Fiffi Myrström, som pratade om ”Fotografier och fotografer – att hitta i museisamlingar och använda bilder som källa”. Ett flertal museer är anslutna till en databas med gamla fotografier, som man kan söka i på digitaltmuseum.se. Det går att söka på personnamn, föremål, plats, yrke med mera.

Som sagt en inspirerande dag, så nu gäller det att ”smida medan järnet är varmt” och fortsätta min forskning om min mormorsmor, som jag håller på att sammanställa ett inlägg om.

Jag var där för ett antal år sedan och nu var det dags igen tillsammans med ”tjejgänget”.

Vi  började vid Kulturhuset,  där vi hämtade en karta som vi kunde följa till de olika stationerna.

Första installationen fanns vid Färgeribron.

Vi kom sedan till Hjelmqvistska gården.  Där ligger Gårdscaféet med servering både ute och inne. Mycket frestande, men ett besök där får avsluta rundvandringen. 
Promenaden fortsatte mot Brunnshuset i en allé där träden lystes upp av lila ljus.

De flesta installationerna fanns på Kyrkogården, där även en del gångar hade lysande mönster.

Efter denna ljusupplevelse smakade det bra med fika, som vi förstås intog på Gårdscaféet. Det var lite kyligt så vi avstod från att sitta ute även om där fanns tak, infravärme och filtar. En mycket trevlig kväll!

I lördags var det höststäddag och då passade jag på att röja ur min låda. Det blev en del att slänga och några grejor att ta med hem. Höstgräva sa vår ordförande Mate att jag inte behövde göra. Den som tar över lotten har förstås egna idéer om hur den vill ha det.

Som vanligt serverades grillad korv med bröd och då blev det också tillfälle att prata med vännerna och säga hej då och tack för den här tiden.

Framåt våren kommer det nog att kännas konstigt att inte planera för någon odling, men jag kan förstås göra en liten utflykt dit. Ta en fika, titta på växtligheten, gå runt och prata och kolla när de andra arbetar.

Här på bloggen har jag skrivit och lagt in bilder om mina odlarmödor varje år sedan 2014 under menyn Min odlingslott.

Odlingsår 2014  Odlingsår 2015  Odlingsår 2016

Odlingsår 2017   Odlingsår 2018

Tack alla trevliga odlarvänner i Torpa Odlarförening för den här tiden!

Buss till Strömstad

Det blev en lugn överfart till Långegärde brygga på Sydkoster, där vi steg iland.

Här ligger Kosters hembygdsmuseum i ett gammalt sillsalteri kallat Sibirien. Vi hälsades välkomna av en gammal fiskargubbe, som visade oss runt bland de olika fiskeredskapen och berättade om fiskenäringen. Ett inrett kök och rum visade hur man bodde i fiskarstugorna.

Färden fortsatte sedan med ett modernt färdmedel – små eldrivna bussar – till Kosters kyrka. En mycket duktig guide berättade om Kosteröarna och dess historia långt tillbaka i tiden.

Efter detta körde bussarna vidare till Kostergårdens Restaurang, där vi bjöds en mycket god skaldjurssoppa. Vad annars på en ö i Västerhavet!  

Därefter tog elbussarna oss vidare till Naturum Kosterhavet. Ett informationscentrum med utställning, bilder, filmvisningar med mera om Kosterhavets nationalpark.

Vi blev guidade runt och sedan såg vi en film från nationalparken, som visade alla unika och märkliga arter som finns under ytan. Det finns också ett klappakvarium där man kan se och känna på några av arterna som finns i Kosterhavet.

Efter en givande dag var det så dags att promenera ner till Ekenäs brygga, där båten väntade för att ta oss till Strömstad och bussen hem till Göteborg.

De sista potatisen plockades upp och det fanns även lite fler inläggningsgurkor att ta vara på.

Rabarbern har vissnat ner och där fanns en hel del ogräs att rensa bort.

Det blev förstås också en lång paus med kaffe och smörgås med kräftstjärtar och lite majonäs!

Samtidigt kunde jag iaktta de många flitiga bina som invaderat blommorna, särskilt höstastern tycks vara väldigt populär, men även gladiolus, krasse, rosenskära och ringblomma hade många besökare.

Ett par dagar har det varit molnigt och då har jag passat på att åka till odlingen, för när solen skiner är det för varmt att vara där. Annars har jag  åkt dit på eftermiddagen/kvällen och vattnat. För en vecka sedan regnade det mycket lokalt tydligen, för på Torpa hade det inte kommit många droppar, så det är verkligen torrt.

Dags att plocka av krusbären

I år blev det en hel del på mina två små buskar. De är inte goda att äta som de är för skalen är ganska hårda och sura. Jag har gjort en omgång sylt och trots att de kokade ganska länge var skalet hårt, så innan jag hällde i socker mixade jag dem och det blev riktigt bra. Idag har jag rensat bort ”fnaset” på en omgång till, men de fryser jag in tills det är dags att koka mer sylt till havregrynsgröten.

En del hallon finns det också, men däremot har det inte blivit många svarta eller röda vinbär i år. Jag tyckte det såg lovande ut i våras, men det verkar som de torkat bort i majvärmen.

Ibland blir man förvånad när det ”poppar upp” växter som man inte vet vad det är. De här gula blommorna t.ex. som är väldigt omtyckta av bin och humlor.

I ett par krukor har jag satt kalla, asiatisk lilja och dahlia, men än så länge är det bara kallan som blommar.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Vädret kunde inte ha varit  bättre, så jag passade förstås på att ta ett dopp i havet, vilket jag inte gjort på flera år.

Vattnet kändes lite kallt först. Någon sa att det var 18 grader, men jag undrar om det stämmer. I varje fall kändes det skönt efteråt.

Det var härliga avkopplande dagar tillsammans med vänner, vilket förstås även inkluderade god mat och dryck.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

För övrigt har jag planterat gladiolus som kommit en bit på väg. Dessutom dahlia och asiatisk lilja i krukor. I år har det ju inte funnits så måna sniglar, men ett annat år när jag planterat dahlia i rabatten kröp de nästan ända upp i toppen och mumsade i sig bladen. Konstig nog blev det blommor längst upp på den kala stammen. 

Bakom min förvaringslåda växer det en del nässlor, så nu har jag plockat av blad och lagt i en spann med vatten för att gödsla med.

Det blev förstås avkoppling med kaffe, smörgås och chokladmuffins. Skönt att bara njuta och höra fåglarna kvittra runtom. Den här gången var det inga skator som störde friden genom att tjattra och jaga varandra. Antagligen slogs de om en del smulor som någon lämnat vid bordet där de suttit och fikat.

Fick jättefin sallad av Ann – en trevlig odlargranne.

SparaSpara

Jag har varit där ett par gånger efter det, men inte fått så mycket gjort. Det har mest varit att ta bort vissna perenner och gräva upp höstaster som spridit sig till platser där jag inte vill ha dem.

Någon planeringsskiss, som jag brukar göra för att komma ihåg var jag har haft olika växter, har jag inte gjort ännu. Jag har i alla fall tagit fram förra årets skiss och börjat fundera hur jag skall ha det i år.

Rabarbern har nästan invaderats av maskrosor, som jag i och för sig tycker är fina, men det gäller förstås att ta bort dem innan det blir dunbollar.

På lördag är det ingen idé att försöka ta sig till Torpa för då är det Göteborgsvarvet, vilket påverkar hela stadens spårvagns- och busstrafik. Men söndag måste jag dit, så jag kommer igång med odlandet. 

SparaSpara

Det blev i alla fall ett par foton över odlingarna och som synes lär det väl dröja ett tag innan vårbruket kommer igång. Till dess får jag planera och skissa på hur jag skall ha det den här säsongen. 

Nu ser jag fram emot lördagen den 21 april, då vi träffas på vårens städdag för att göra i ordning på området. När vi jobbat klart brukar vi samlas runt brasan och grillen för trevlig samvaro med odlarvännerna.

29 december får tre år sedan

Stella och Gösta promenerar på Kungsgatan i Göteborg

Jag kan konstatera att jag inte varit så flitig att skriva som jag då tänkte. Men under menyn Min släktforskning har det blivit  en del inlägg allt eftersom jag scannat foton och forskat fram uppgifter.

I min släktforskning har jag följt min mamma Stella och pappa Göstas släktträd. Senast skrev jag om min farmor under rubriken Två starka kvinnor del 1 och håller nu på med del 2, som handlar  om min mormorsmor. Klicka här för att läsa mer.

På sommarhalvåret har jag fotograferat och skrivit om min odlingslott under menyn Min odlingslott.

Torpa Odlarförening 2016

Dess emellan har jag under menyn Aktiviteter skrivit om en del annat jag gjort. Det har således blivit en del inlägg under de här tre åren och nu ser jag fram emot 2018 med mer släktforskning, odling och annat att skriva om.

Vernissage Hungerkravallerna 1917 Landsarkivet Göteborg

Ett GOTT NYTT ÅR önskar jag mina läsare!

GP Fyrverkeri

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara