Clara Stickar

Finaste klippdockan

2013-05-19T09:20:00.000+02:00

Det här är så fint så det är inte klokt, Astrid har blivit en klippdocka! Det är Agnes Brandels som har ritat, och jag är så hedrad och stolt över att hon tecknat av just min unge. Älskar detaljerna med den stickade koftan som jag gjort, prickiga byxorna, röda koftan och så fick ju Dronken vara med också!

Vårstädning på bloggen

2013-05-18T13:03:00.003+02:00

Äntligen har jag tagit tag i en förändring av bloggen, välbehövligt efter att ha haft samma header i ca tre år. Jag har uppdaterat kategorierna lite också, och likaså uppdaterat länklistan (även om jag säkert glömt någon). Skönt!

Nöjdstickningen

2013-05-17T11:00:00.000+02:00

Den här tröjan är så rolig att sticka på! Nu har jag kommit till oket, och jag vill bara sticka hela tiden. Är så nöjd med färgvalet också, två bruna nyanser, vitt och blått är verkligen mina färger. En riktig nöjdstickning! I huvudet planerar jag nu islandströjor till hela familjen.

Riddari heter mönstret för den som undrar, och garnet är ljuvligt mjuka Abuelita merino worsted.

Att utmana sig själv i lagom takt

2013-05-16T12:31:00.001+02:00

Idag skulle vi åkt upp till Stockholm eftersom jag skulle varit med på en rolig sak som jag snart kan berätta mer om. Redan från början var jag tveksam till om jag skulle orka, men så köpte vi biljetter för två månader sen och jag tänkte att i maj, då är Astrid tre månader och jag är lugn och trygg i min mammaroll. Så närmade sig resan med stormsteg och jag kände bara NEJ. Ångesten översteg glädjen så att säga. Inte bara tågresan utan hela stockholmsvistelsen med tunnelbana, massa folk, inte bo hemma osv.

Så häromdagen bestämde vi oss för att inte åka. Det är så skönt att ha tagit det beslutet, men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag direkt känner mig så dålig och feg. "Alla andra" verkar ju klara av att fortsätta sina liv precis som vanligt, åka bort och göra grejer. Inte jag. För mig är det fortfarande ett äventyr att åka ner till centrala Göteborg (det tar ca 10 min med spårvagn från vår lägenhet) eller ta en längre promenad. Efteråt är jag helt slut.

Men jag måste komma ihåg att för bara två månader sen vågade jag mig knappt utanför dörren själv, och det gör jag nu helt utan problem! Det går framåt. Jag försöker utmana mig själv i lagom takt, men satan i gatan vad svårt det är att inte jämföra sig med andra.

Marias ljusstakar

2013-05-15T11:00:00.000+02:00

I förra veckan fick jag finpost - Marias underbara ljusstakar! Det var kärlek vid första ögonkastet när hon visade dem i bloggen, och nu när hon gjort en ny omgång fick jag köpa två. Jag älskar dom!

Det är verkligen extra roligt med handgjorda produkter, ju mer jag sysslar med "mitt" hantverk desto mer uppskattar jag även den typ av hantverk som jag själv inte behärskar. De här ljusstakarna som är gjorda av Maria betyder så himla mycket mer för mig än en dussinljusstake från någon kedja.

Långhelg med släkten

2013-05-14T13:59:00.000+02:00

Astrid hos sin faster, farbror och farmor

och i knät på farfar César

Jisses vad besök vi haft den här långhelgen! Först kom nästan hela Andreas familj ner från Norrköping och bodde hos oss, och sen när de åkt kom min syster och hennes son. Full rulle! Fantastiskt kul och trevligt, men jisses vad slut jag är nu. Jag, den folkskygga eremiten, vill bara stänga in mig i min lägenhet och inte träffa någon annan människa på flera dagar helst (undantaget Andreas och Astrid). Då är det skönt att vara mammaledig och faktiskt kunna göra det! Ska också njuta av att det dröjer ett tag till innan Astrid börjar riva lägenheten, ettåringar är rätt vilda har vi fått erfara!

Dronk

2013-05-12T13:37:00.000+02:00

För er som följer mig på instagram (clarasofiafalk heter jag där) är det här gamla nyheter, men för ett tag sen sydde jag en dronk åt Astrid. Min mamma sydde Kalikå-djur åt mig och min syster när vi var små, och jag ville såklart att Astrid också skulle få ett (hon lär få fler när hon blir större). Mönstret kommer från den klassiska Kalle K boken som jag lånade på bibblan. Hittar ingen bok att länka till, den kanske inte finns att köpa längre?

Än så länge har Astrid nästan bara hemmagjorda leksaker och jag funderar lite på vad hon kommer tycka om det i framtiden. De flesta barn verkar ju föredra plastiga saker som låter jobbigt, men jag tänker att om vi bara undviker dem så långt det går så vet hon ju inte ens att de finns och kan uppskatta leksaker som även jag gillar. För eller senare upptäcker hon väl de där jobbiga leksakerna, men tills dess kan vi ju välja åt henne :).

Hemligheter

2013-05-09T19:06:00.004+02:00

Tack för all fin respons på boken! Känns helt underbart att så många av er verkar peppade på den! Alltså gissa om jag haft svårt att hålla det hemligt här på bloggen. Jag har ju designat, stickat, blivit nöjd över saker, våndats ibland och så stickat lite till. Under åren som jag bloggat har jag blivit så van vid att kunna ventilera allt genom bloggen och så plötsligt kunde jag inte det! Är lite stolt över att jag lyckats hålla det så hemligt, annars är hemligheter verkligen inte min grej.

Bilden ovan är på Sanna och Nina, två av mina kompisar som var modeller till vantarna. Sanna är på tre av fyra bilder till omslaget till och med! Inser dock nu att jag har väldigt lite behind the scenes bilder från fotograferingarna, tyvärr. Det hade varit roligt att ha såhär i efterhand.

Vantar för alla årstider

2013-05-08T20:00:00.000+02:00

Den här nyheten har jag velat skriva om så länge, åh jag är så glad att det äntligen är dags att berätta! I september kommer min och Kamillas bok Vantar för alla årstider!

Vi har arbetat med den ett bra tag, egentligen började vi smida planer redan första gången vi träffades i juli 2011. När jag bodde i Madrid fick jag ett mail från Ewa på Andina förlag som ville ses och diskutera en eventuellt bok. Jag höll på att trilla av stolen i ren glädjechock! Sen dess har jag och Kamilla diskuterat vantar över Facebook, Skype och Whatsapp, för även om jag flyttade hem till Sverige rätt snart efter att vi börjat planera på riktigt är ju avstånden mellan Göteborg och Östersund rätt stora. Och nu är den nästan klar! Jag har svårt att inte överanvända utropstecken för det här är så kul!

Det är ju ett tag kvar innan den kommer, och jag kommer såklart skriva mer framöver och publicera bilder på vantarna som finns i boken. På Bokus kan man bevaka den så länge, preliminärt utgivningsdatum är femte september.

När jag fick Bokus-länken idag av Kamilla fattade jag att det här är faktiskt på riktigt, vi ska ge ut en bok. Kanske borde förstått det innan för det har ju varit en hel del jobb, men det är först nu som magen bara är helt fylld av glada fjärilar!

Äntligen vår

2013-05-07T19:49:00.002+02:00

Vilken underbar dag vi haft i Göteborg idag! Strålande sol och 19 grader. Jag och en kompis åkte iväg till havet, en precis lagom utmaning för mig (obs med bil, ej kollektivtrafik det är fortfarande lite för jobbigt). Astrid blev såklart både övertrött och skithungrig samtidigt, men det blev en bra lärdom för mig att hon överlevde, ingen tog henne ifrån mig för att hon skrek och tillslut blev hon ju lugn, åt och sov. Hennes nya grej är att när hon är arg vägrar hon vända huvudet åt vänster, vilket gör det sjukt svårt att amma på höger bröst. Hur kan någon som är så liten ha så sjukt mycket vilja? Men förutom skrikstunden var det himla fint!

Behovsstickning

2013-05-06T19:58:00.001+02:00

Vissa saker är varken roliga eller inspirerande att sticka, utan görs bara av rent behov. De här sockarna till Astrid är såna, bara helt vanligt självrandande Fabel sockgarn och så det här dropsmönstret.

En av de bästa grejerna med sjal är ju att bara kunna dra på ett par raggsockar och en mössa och vara redo att gå ut! Inget krånglande med jackor osv som väcker barnet, utan när Astrid har somnat kan jag uträtta ärenden eller gå en promenad. Känner mig lite som en pensionär dock som rör mig mellan biblioteket, konsum och posten (eftersom jag handlat så absurt mycket via nätet senaste tiden).

Riddari

2013-05-03T13:23:00.001+02:00

Den här stickningen är den roligaste jag vet just nu. När sticktiden tryter pga bäbis är det roligt med stora stickor! Även om jag inser att stickor 4mm inte anses vara så himla stora egentligen... men för mig är det det!

Kroppen är klar och nästan en ärm, så snart får jag börja på det roliga oket! Mönstret heter Riddari, och är nog ganska vanligt för jag såg till och med tröjan i min närmsta garnaffär (Hisingens Hemslöjd) som annars inte brukar vara något att hänga i taket direkt.

Ser ni? Där uppe till vänster hänger "min" tröja. Fotat med mobilkameran på väg hem med mat från bästa thai-stället som ligger bredvid :).

Röd Front 1:a maj

2013-05-01T11:20:00.000+02:00

Varje år under hela mitt liv (utom en gång när jag var fyra år och hade feber och året när jag bodde i Spanien) har jag gått med Röd Front på 1:a maj. I år hade jag sett fram emot att föra traditionerna vidare till Astrid, men nej, vi orkar inte. Det här skrikandet tar knäcken på mig, så vi nöjer oss med att sympatisera hemifrån. Nästa år, då ska vi demonstrera igen!

Bilderna är från förra året, på mig och Andreas, min mamma och hennes bästa kompis och så pappa på nedersta bilden. Familjetradition som sagt, bara min syster som numera bor i Stockholm som saknas!

Fem år idag

2013-04-30T18:30:00.000+02:00

Valborg 2008 hånglade jag upp den här chalmeristen. Han hade skadat benet och kunde inte vara med i cortegen - tur! Obs det är alltså jag på bilden, med längre och mörkare hår.

Vi har gått på många maskerader. Här med Japan-tema. Vad små vi var!

Sen flyttade vi till Madrid.

Förlovade oss. Jag friade med det jag hade till hands - en bit garn.

Vi flyttade hem till Sverige igen.

Sen tog Andreas hand om mig i nio månader när jag kräktes

Och nu är vi tre!

Andreas är en sån person som man tycker bättre och bättre om för varje dag (och då tyckte jag ändå väldigt mycket om honom från början :) ). På riktigt har jag aldrig träffat någon finare människa än honom! Visst är vi oense ibland och vill båda två ofta få rätt, men trots vaknätter och bajsblöjor älskar jag honom bara mer och mer. Om jag så hade letat med ljus och lykta hade jag inte kunnat hitta en bättre person att bilda familj med!

Någon slags fas

2013-04-30T08:11:00.000+02:00

Astrid har skrikfest här hemma ett par gånger om dagen nuförtiden. Oftast beror det på övertrötthet/skithungrig, med hon går liksom från nöjd bäbis till skitsur bäbis på tre sekunder, inte en chans i världen att vi hinner hänga med. Och sen kan det ta upp mot en halvtimme att lugna ner henne tillräckligt så att hon somnar/äter. Herreminskapare vilken pärs det är! Både för henne och för oss. Att amma ute som började känns lite ok (inte pga att jag inte vill ta fram brösten ute utan för att jag har svårt att amma utan kudde eller liggandes i sängen) känns nu väldigt jobbigt. Håll tummarna för att det går över fort som tusan!

Biffen Astrid

2013-04-29T10:04:00.001+02:00

Alltså, det här med passform på barnkläder. Är det bara jag som har problem med det? Att Astrid är en liten tjockis på 6kg till sina 9 veckor vet vi, men SÅ stor skillnad är det väl knappast på henne och andra barn? Jag trodde liksom att alla spädbarn var små tjockisar med korviga lår.

Bilden ovan är rätt suddig för Astrid var mer intresserad av att käka upp sin hand än att ligga still och bli fotograferad, men där syns det hur långa byxorna blir på henne när de är lagom i midjan. Nu har hon strl 62 i bodys och minst strl 74 i midjan på byxor, annars sitter de supertight just i midjan.

I helgen började jag därför sy egna byxor till henne. Med 62 mallen + 80 mallen i midjan och med 6cm kortare ben blev byxorna lagom! Är sjukt stolt över dessa byxor, i vanlig fall syr jag bara raksömmar och att sy i muddväv kändes läskigt. Men jag bröt bara ihop en gång (när benmuddarna skulle sys på, det var pilligt) och jag är jättenöjd!

Astrid är också nöjd, här modellar hon byxpar nr2 i pappas famn.

Mönstret är från ett gammalt nummer av Ottobre som jag beställde från deras hemsida, nr 5 från 2006. Sen använde jag den här beskrivningen för att förstå hur jag skulle göra. Nu har jag beställt mer muddväv och tänker sy ännu fler par, det här var ju jätteroligt!

Hur jag stickade den prickiga Oslo anorakken

2013-04-25T17:40:00.001+02:00

Jag har fått lite frågor om hur jag stickade den prickiga Oslo anorakken, så jag tänkte att jag skriver ett blogginlägg om det. En av förutsättningarna för att jag tackade ja till stafetten var just att jag inte behövde göra något mönster, utan bara inspireras. Jag hade varken tid eller ork just då, med Astrid på väg. Så något riktigt mönster finns inte, men jag kan ju berätta hur jag gjorde och tänkte!

Först och främst utgick jag helt från ursprungsmönstret, i maskantal, minskningar, varv osv.
Ändringarna jag gjorde var:
1) Jag stickade 2:2 ribb istället för rätstickad kant. I den rätstickade kanten görs några förkortade varv för att tröjan ska gå ner lite över rumpan, så där blev resåren längre.

2) Jag gjorde den prickig (det var ju liksom hela grejen). Det har jag inget fullt mönster till, men bilden ni ser ovan är så som tröjan stickas från botten (klicka på den så blir den större). Sen minskas det i sidorna några gånger, vilket gör att prickarna inte går jämt ut. Det var också därför jag valde att göra en vit sidokant.
I raglanen är det lite klurigt att få till prickarna. Jag gjorde helt enkelt så att jag stickade på, och blev det fult så repade jag upp och stickade om... låter kanske omständligt, men eftersom tröjan är så liten och stickorna så stora så tog det inte särskilt lång tid.

3) Vid ett tillfälle ska man lägga upp några maskor i kanten, det som sedan blir knappkanten vid luvan. Det gjorde jag aldrig, utan istället plockade jag upp maskor längst hela luvan efteråt och stickade en 2.2 ribb kant i grått, med tre knapphål i ena änden. I motsatta änden mot knapparna sydde jag fast den i tröjan.

Det är allt! I alla fall vad jag minns :).

Bara för att det är fint

2013-04-23T19:21:00.000+02:00

Jag la lite garner i stringhyllan ovanför datorn, bara för att. Tycker det blev fint!

Kolonistugehäng

2013-04-21T18:53:00.002+02:00

Idag har vi hängt i min mammas kolonistuga och planerat inför våren och sommaren (Astrid lever där under sjalen, den skyddar mot solen bara). Vi vill ha tillgång till trädgård (ännu mer sen Astrid kom) och för min mamma har kolonistugan inneburit lite väl mycket arbete sen hon och hennes ex separerade, så nu har vi bestämt att vi ska "dela" på den lite. Det är ju fortfarande hon som äger den, men vi kommer hänga där mer, och jobba där mer. Win win! Egentligen skulle vi inte göra så mycket nu men sen bestämde vi visst att vi ska göra om hela trädgården :).

Jag har hunnit med att ha mjölkstockning i veckan också. Fy fan alltså vad hemskt det är! Frossa och feber, och så huvudvärk från helvetet. Som tur är gick det över efter ett dygn, håller tummarna för att slippa det framöver!

Jävla Blå Blomma

2013-04-17T11:50:00.000+02:00

Just nu känner jag verkligen så, jävla blå blomma. Ser ni den konstiga utbuktningen som blir vid övergången mellan mönstrat ok och slätstickning? Jag vet inte hur jag ska få bort den!

Utbuktningen syns bara ibland, som när jag sätter armen i midjan. Med armen nere, som på bilden ovan, syns det inte alls. Och på "kroppen" blir det knappt alls nån sån utbuktning. Det konstiga är att det är samma stickfasthet på slätstickning som på ok, så det handlar inte om det. Jag följer inte mönstret längre och därför har jag inte ökat en miljard maskor som man skulle göra vid ärmens början, så det kan bero på det. Ärmen är lagom på mig utan ökade maskor, så jag vill helst inte öka mer.

Den är ju så fin! Jag vill ju att den ska bli klar, men just nu ligger den bara i påse och är på god väg att bli ett permanent UFO. Och det vill jag inte. Vad ska jag göra? En fundering är att repa upp ärmen och börja om med större stickor, så att slätstickningen blir större av det. Har ni några andra tips? Jag vill inte repa upp oket, däremot kan ju de slätstickade delarna repas upp utan problem.

Garn!

2013-04-14T20:16:00.000+02:00

Jag fick inte bara äran utav stafettpinnen av Pickles, utan även en bra rabatt på ett köp i butiken. Det kunde jag såklart inte motstå, utan gick helt bananas och köpte garn till tre tröjor!

Det brunvita garnet är Abuelita merino worsted, samma som den prickiga tröjan är stickad i. Det var så ljuvligt mjukt så jag var bara tvungen att sticka något till mig själv i det. Tacksamt nog har det också samma stickfasthet som Lett-lopi, så nu ska jag äntligen sticka en islandströja till mig själv. En Riddari ska det bli.

Det gula och gråa Merino tweed ska bli en Finjakke till Astrid. Från början hade jag tänkt gul med grå duttar, men jag blev lite besviken på den gula färgen så nu blir det nog grå med gula duttar istället. Jag trodde att den gula skulle vara mer lejongul som t.ex. Jitterbug vincents apron, men den var inte så lysande som jag tänkt mig.

Den gröna Merino tweeden däremot! Jag faller vanligtvis inte så ofta för grönt, men den här föll jag direkt för när jag såg den på hemsidan, och jag blev verkligen inte besviken! Färgen är helt underbart skogsmossgrön, på ett lysande sätt. Ser fram emot att börja sticka i det, men den här får vänta lite. Det finns en gräns (tror jag) för hur många tröj-projekt jag kan ha igång samtidigt utan att tappa bort mig.

Prickig Pickles-tröja

2013-04-13T19:20:00.003+02:00

Nu är den klar! Den prickiga tröjan inspirerad av Pickles Oslo-anorak. Jag har ju skrivit innan att jag tog över stafettpinnen från Maria Carlander, vilket jag är väldigt hedrad över! Det har varit väldigt roligt både att bli tillfrågad och att vara med i stafetten.

Stafetten går till så att man väljer ett mönster eller del ur ett mönster ur Pickles mönstersamling och sedan inspireras fritt till att sticka något eget. Jag valde som sagt Oslo anorak, som jag tycker är så himla söt i modellen. Sen valde jag att göra en prickig variant med ribbade kanter, istället för slätstickad och med rätstickat ok.

Jag är verkligen nöjd med resultatet! Abuelita merino worsted är ett helt underbart garn, och trots att det är så mjukt och fluffigt blir det tydliga övergångar i flerfärgsstickning. Jag stickade i storlek 6-12 månader, så den är ju lite för stor för Astrid än så länge men hon verkar gilla den ändå :). Eftersom att Astrid växer så det knakar lär den vara lagom tidigare än vid 6 månader, hon har redan börjat ha 62cl kläderna trots att hon bara är sex veckor!

För stora kläder funkar fint att sprattla i! Jag gillar verkligen mönstret till Oslo anorak och är sugen på att sticka en till i ursprungsmodellen. Gillar särskilt den fina lite toppiga luvan och att tröjan har förkortade varv i ryggen så att den går ner lite över rumpan.

Garn: Abuelita merino worsted i färgerna ubleket och koks. Knapparna kommer från PetraO:s nyöppnade butik Magasin Duett.

Mönster: Oslo anorak

Stickor: 5 och 6mm (jag stickar flerfärgsstickning mycket hårdare än slätstickat, ursprungsmönstret rekommenderar 5mm).

En cool och hård bäbis

2013-04-10T13:57:00.001+02:00

Det här är min absoluta favoritbild på Astrid just nu. Det här barnet vet vad hon vill! Och hon ville verkligen inte åka till stan, som jag bestämt mig för att våga göra. När det gäller stark vilja har jag mött min överman!

Men jag är glad idag, igår hade jag en viktig deadline i ett roligt projekt som jag snart kan berätta mer om. Dessutom skiner solen, jag har vunnit en klippan-filt från Jdots i en tävling hos Ekomamman, och mitt underliv har blivit OK:at efter förlossningen!

När fel visar sig vara rätt

2013-04-06T18:41:00.000+02:00

Ibland blir fel rätt. Jag har ju skrivit innan att jag ska sticka en Marius med space invaders till Andreas, och häromdagen beställde vi garn till den. När garnet kom (extremt snabbt, som alltid med Garnkorgen) bröt jag ihop en smula (amningshormoner? jag bryter ihop väldigt lätt nuförtiden). Vi hade klickat i massa garn i fel grå nyans...

När jag var färdig med att bryta ihop kom vi dock fram till att den här färgen blir nog faktiskt bra, om inte bättre än den vi tänkt från början! Vi = jag och Andreas, det är ju trots allt hans tröja så han har sista ordet. Men jag får vara med och bestämma eftersom jag inte tänker lägga jättemycket tid på att sticka nåt jag tycker är fult :). Så nu stickar jag låååånga ganska tråkiga varv och inser att en herrkofta är väldigt mycket större än en damtröja i xs-s. Väldigt mycket längre varv. Tur att jag tycker att den grå nyansen är så fin då!

Familjen

2013-04-05T18:34:00.003+02:00

För ett tag sen var min mamma och gudmor här och hälsade på, och då tog min mamma den här bilden. Jag gillar den så mycket! Vardagsögonblick när det är som bäst. Min familj.
Idag slog det mig igen att det är så coolt att jag burit ett barn inom mig, och sen fött det. Det är så himla stort så jag kan inte greppa det, men ibland slår det mig och då blir jag helt överväldigad av hur fantastiskt det är.