tag:blogger.com,1999:blog-65051149300981510472024-11-06T04:09:35.266+01:00Corripe Cervisiam!Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.comBlogger49125tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-39021362575833228032012-01-10T15:29:00.002+01:002012-01-10T16:00:03.883+01:00

Då har vi slutligen nått the end of the line och är åter tillbaka och vistas på fast mark i Sverige. Så detta får ses som ett kompletterande inlägg i Corripe Cervisiam - World Tour. Traveling Wilburys - End of the line Ett helt varv runt jorden blev det. Och om man använder sig av Google Maps Distance Calculator för att räkna ut fågelvägen mellan de flesta ställen vi åkt buss, bil, båt eller

Corripe Cervisiamhttp://www.blogger.com/profile/17184113462456178608noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-5019754557461597952011-12-28T22:18:00.002+01:002011-12-28T22:21:24.433+01:00

Sju månader, fem världsdelar, sexton länder och många fler städer senare befinner vi oss på resans sista anhalt; Natal.Natal är en charterort där främst Brazilianare spenderar sina lediga dagar på stranden.Konstigt nog är det ingen vacker ort. Husen ser ut som man kan tänka sig att Miami såg ut år 1975 och det vilar något förfallet över staden. Det är lite för mycket skräp längs gatorna och lite

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-63540341654623636272011-12-22T19:49:00.002+01:002011-12-22T21:18:03.875+01:00

Amazonfloden börjar någonstans långt inne i djunglerna i tusentals småfloder som tillsammans bildar denna jätteflod. Men därifrån kan man inte börja åka på den, utan man får börja i den pyttelilla gränsstaden Tabatinga. I fyra dagar och tre nätter befann vi oss på den lilla flodbåten Voyager III. Detta lilla skepp hade sina glansdagar, gissningsvis, någongång på 70-talet och vid första anblick

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-74290478417138658232011-12-14T16:33:00.005+01:002011-12-14T17:19:10.455+01:00

För att ta sig till Ciudad Perdida får man börja med att åka bil ca. 2 timmar utanför Santa Marta. Därefter får man byta fordon till en fyrhjulsdriven bil och bege sig ut på en helt absurd väg, bara den åkturen är en saga för sig. Man kommer sen fram till den lilla byn Machete och därifrån får man sedan vandra. Det tog fem dagar att ta sig fram och tillbaka och nu i efterhand är jag förvånad (

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-91515415766948106732011-12-06T17:24:00.003+01:002011-12-08T21:11:41.549+01:00

Vi är (fortfarande) kvar i den lilla fiskebyn Taganga där det inte finns något mer att göra än att bara ta det väldigt, väldigt lugnt. Taganga ligger strax utanför staden Santa Marta som är en turistort för främst den inhemska befolkningen. Taganga är en sömnig liten ort som av någon oförklarlig anledning har blivit mycket populär bland backpackers och andra resanden. Vi kan inte riktigt förstå

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-51937659633757416762011-12-02T22:07:00.006+01:002011-12-08T21:08:39.882+01:00

Colombia styrdes länge av olika narkotikakarteller och paramilitärer vilket har gjort att det är inte alltför lång tid sedan landet inte gick att besöka, i alla fall inte att resa runt i. FARC och Medellinkartellen är väl de kändaste av dessa grupper, kanske för att de var (är) de mest brutala. Detta gör att delar av Colombia fortfarande är rätt o-turistiga och oexploaterade. Colombia har ett

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-91192038620809461522011-11-24T22:48:00.004+01:002011-11-25T20:13:50.384+01:00

Vi har åkt så mycket buss nu att vi har liggsår på skinkorna. Lyssna bara: Vi börjar med att ta en nattbuss från Quito till staden Tulcan, som tog ca 5 timmar. Därifrån taxi till gränsen där man får spatsera över. Ny taxi till staden Ipiales, nu på Colombiansk mark. Därifrån nattbuss till staden Cali på ca 12 tim. Vi lämnar väskorna på busstationen och beger oss ut i Calis galna centrum. Cali

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-17762151444408113022011-11-20T16:50:00.002+01:002011-11-22T20:07:28.010+01:00

När vi planerade den här resan så hade vi ganska många val att göra, bland annat vilka länder här i sydamerika som vi skulle lägga krutet på, vilka vi ville se och spendera tid i. Ecuador var ett av de länder vi valde bort, för denna gång. Ecuador har varit mer eller mindre en transportsträcka mellan Peru och Colombia för oss. Men som det ser ut just nu ångrar jag det, för detta landet är

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-39447668374589186272011-11-17T23:06:00.001+01:002011-11-17T23:08:12.031+01:00

Ibland sammanträffar saker på underliga vis.Vi befinner oss i Vilcabamba i södra Ecuador, staden som är känd for att dess invånare får evig ungdom och de sägs att de som bor här skall bli mycket gamla, både djur och människor. Vilcabamba är en liten by som ligger gömd nere i en dal bland de gröna bergen och förutom turister så flockas allsköns överåldrade-hippie-expats på de små cafeerna runt

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-5634627196450493992011-11-15T23:10:00.003+01:002011-11-15T23:34:03.056+01:00

Detta börjar bli löjligt. Skitlöjligt. Har precis återhämtat mig efter ännu en förgiftning. Fick visst i mig något ondskefullt igen och fick tillbringa ett par dagar i ännu en patetisk liten kräkandes hög. Igen. Nästan så att man blir förbannad. Och en aning tyck-synd-om-mig-pipig. Det är nämligen lätt att det blir så när man tror att man ska dö. (Och det var inte av Cevichen som ni kan läsa

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-24792367598084833442011-11-07T20:14:00.002+01:002011-11-07T20:48:47.782+01:00

Från Titicaca och Puno åkte vi raka vägen ner till Nasca där de berömda Nascalinjerna finns. Nascalinjerna är gigantiska figurer som är utritade i ökensanden. Ingen vet riktigt varför de gjordes och detta gör dem lite extra fascinerande. De föreställer allt från fåglar till en mänsklig skepnad som kallas astronauten, denna är även den mest kända då det sägs att den kan föreställa en utomjording.

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-52354248393790855422011-11-03T17:48:00.001+01:002011-11-03T18:22:47.120+01:00

Efter Incaleder och Cusco begav vi oss till(baka) till Puno som vi missade på vägen till Cusco. Vi har tillbringat ca 2 dygn här och hunnit med en sväng ut på Titicacasjön och dess flytande vassöar. De skall alltså vara bebodda öar helt bestånde av vass. Men känslan man fick där ute var att det bara var uppbyggt för turister, men vad vet vi...Snart så åker vi vidare till Nasca där vi ska flyga

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-1483683114447076192011-10-31T18:18:00.003+01:002011-10-31T19:04:11.340+01:00

We made it! Vi överlevde! Efter tre ansträngande och en helvetiskt jobbig dag kom vi fram till Machu Pichu. Känslan när man kom upp på den sista toppen och såg Machu Pichu ligga framför en fick det att ila till längs med ryggraden. Vi har förtjänat denna utsikt. En av de vackraste i världen. Incaleden var jobbig. Säger någon något annat har de antingen inte gått den eller så snackar de goja. Man

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-1892408114355332612011-10-24T19:49:00.003+02:002011-10-24T20:41:16.667+02:00

Vi laddar!! Pasta, stretching och djupandning. Här ligger vi i må ni tro. I övermorgon påbörjar vi Incaleden. I fyra dagar och tre nätter skall vi vandra över bergen och genom dalarna. Genom skogen och över åkrarna. Hepp hepp, i rask takt. Vi ska bära våran egen packning för att vi är för snåla för att hyra en extra bärare. Undrar om jag kommer att ångra det..? I värsta fall får jag väl stjäla en

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-82495469938075810152011-10-20T17:02:00.002+02:002011-10-20T17:10:31.682+02:00

Vi har nu varit i La Paz alldeles för länge.Först visar det sig vara val här och när det är val är allting stängt. Så det blev först en extradag där vi bara fick vänta.Sen äter vi något ondskefullt och förgiftat. Dagen vi ska besöka de urålderliga indianruinerna Tiwanuakau mår Mattias skunk. Han vandrar omkring som en blek zombie på darriga ben, men enveten som han är ska han minsann gå på den

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-66246187624546479812011-10-14T17:56:00.008+02:002011-10-14T18:42:04.316+02:00

Vi befinner oss i världens högst belägna stad, Potosi. Ovanför staden reser sig det gigantiska berget Cerro rico (det rika berget) som har varit föremål för silverletande i ca 400 år. Som Mordors öga eller Kafkas slottet höjer det sig över staden. Blickar ner och iakktar.Redan på spanjorernas tid började man utvinna framforallt silver ur berget här ovanför. Spanjorerna tvingade indianerna att

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-52272747753156187012011-10-11T00:42:00.001+02:002011-10-11T00:44:47.809+02:00

Från San Pedro de Atacama tog vi oss över de mäktiga öknarna på toppen av Anderna till Uyuni, Bolivia, där vi befinner oss nu. Högt högt över havet.Under tre dagar och två nätter har vi:- Åkt fyrhjulsdriven jeep genom öknar, över berg och dalar. Det finns typ ingenstans man inte kan köra. Tydligen.- Sett flamingos, lamor och andra ökendjur. Någon som sett en svanskanin tex?- Beundrat

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-57329342050953976852011-10-07T17:41:00.003+02:002011-10-14T18:12:54.437+02:00

Vi har nu tillbringat två dagar i Santiago de Chile och har begett oss norrut för att ta oss till Bolivia. Vi bestämde oss för att inte tillbringa så mycket tid i Chile av olika anledningar. Dels fick vi välja lite bland länderna här då vi inte har tid att besoka alla och Chile blev bortprioriterat. Chile är också ett betydligt dyrare land än exempelvis Bolivia. Det är lite lyx-back packing här i

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-32221424119042076582011-10-02T19:32:00.003+02:002011-10-04T16:35:09.604+02:00

Påskön! Det är som att vandra runt i en sagovärld här. Legender, statyer, landskapet, vatten, himmel och krafter som vibrerar i luften. Vi var nästan själva var vi än var på ön och det gjorde att det verkligen kändes som vi fick upptäcka ön på vårat eget sätt. Första dagen vi gav oss ut så hade vi hyrt en bil, en jeep som skulle klara av de gropiga grusvagarna. Vi korde runt hela ön och

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-56906452692303611692011-09-30T00:40:00.002+02:002011-10-04T16:25:34.695+02:00

And we are back! När en kvarts internet kostar lika mycket som en middag blir det inte många bloggar skrivna. Men jag forstår att ni har saknat oss... Hawaii! Det var precis lika vackert som man trodde att det skulle vara. En paradisö med stora doser Aloha och Hulahula. Flyget till Hawaii gick från Bali via Taipei och där hade vi hela 7 timmar på oss innan nästa plan skulle gå, vi tog en sväng

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-61497840408854666092011-09-16T06:55:00.004+02:002011-09-16T09:28:14.420+02:00

Drivmedel, När man tankar sin bil eller motorcykel på sin lokala bensinstation i Indonesien får man sin bensin serverad i olika typer av flaskor. På de mer strikta muslimska öarna serveras bensinen i vattenflaskor eller omärkta glasflaskor. I det lite mer hedonistiska Bali kan man glatt välja mellan Absolut vodkabensin eller Jim Beambensin.        Livsmedel Bistro

Corripe Cervisiamhttp://www.blogger.com/profile/17184113462456178608noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-1295566092293001852011-09-15T05:16:00.001+02:002011-09-15T11:25:09.810+02:00

Jag vill inte åka härifrån!Jag vet inte vad det är men jag älskar detta ställe. Det är så lugnt och kravlöst, så mycket butiker att titta i, gallerier att beundra och så många risfält att beskåda. Inga fyllon som brölar eller påflugna säljare (förutom på marknanden, men det vore väl tjänstefel av dem att inte anfalla turister där...). Lugnt, otvunget och gött.Jag skulle ljuga om jag påstod att vi

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-81688641576030446712011-09-11T14:41:00.003+02:002011-09-11T14:50:18.473+02:00

Vi begav oss till en av Gili öarna för att få lite lugn och ro och samla lite krafter inför sydamerika. Höra lite havsbris, bada lite, sola och spatsera på den vackra stranden. Ja, ni förstår våra gulliga intentioner. Gili öarna består av tre öar, alla med lite olika infallsvinklar och prisklasser, vi valde den billigaste, som de luffare vi är. Big mistake, skulle det visa sig.När vi kommer

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-92221522296242141142011-09-07T15:15:00.004+02:002011-09-07T15:20:05.258+02:00

Det tog 30 timmar att ta sig mellan Labuhan Bajo och Sengigi och vi fick åka båt, bemo, buss, båt, buss och bemo igen.Men! Vi kom fram lagom till en födelsedagslunch och en drink.Vi har mest tagit det lugnt sedan vi kom hit. Idag hyrde vi en motorcykel, eller Ojek som de kallas här, och brummade upp och ner längs kusten och kollade in Lombok lite. Eftersom vi följer våra givna könsroller satt

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6505114930098151047.post-46766068707792860712011-09-04T12:49:00.006+02:002011-09-04T13:28:44.673+02:00

Utanför den lilla staden Bajawa besökte vi tre stycken traditionella byar. Att en by är traditionell betyder att den ser ut som de alltid har gjort här på Flores, inga morderniteter med andra ord. Att den är traditionell betyder också att byns invånare fortfarande sysslar med massa hokuspokus och offrar djur bla, även om de flesta på denna ö numera har Katolska fornamn. Det första man ser

Vickyhttp://www.blogger.com/profile/07184470261688077699noreply@blogger.com1