Costa la Nica

Fyra brädor bli till två!

2011-02-20T09:49:00.004-06:00

ÄNTLIGEN! Äntligen har vi fått rätt på vårt brädproblem. Jag bestämde sig för att sälja min "nya" bräda och behålla den gamla favoriten i stället. Efter mycket snack med Marcello Matos, ägaren av surfbutiken, så blev det en bra deal där vi alltså sålde min nya och Oscars gamla bräda för sammanlagt $200. Den gamla var dock inte värd mycket av de pengarna. Men nu slipper vi tänka på det och kan njuta av den sista tiden vi har kvar! Eftersom jag inte kan surfa på ett par dagar pga penicillinintag så var jag ute och fotade Oscar när han surfade igår.

Ikväll blir det söndagmiddag på Kike's med biljardspel och några öl. Vi har ju haft en tuff arbetsvecka vi med ;)

Ciao!

Slutdestination - Playa Grande

2011-02-19T08:21:00.005-06:00

Buenos días!

Nu är det alltså slutrest i Costa Rica och vi har landat på vårt sista stopp i Playa Grande. Här är det varmt som aldrig förr, ca 35 grader, men vi har det bra i vårt lilla casita.

Vi har hunnit surfa två dagar, en som var bra och en med dåliga förhållanden. Förhoppningsvis blir det en del surfbilder härifrån.

Vi har fyllt vår lilla kyl med matvaror till två middagsrätter, chili con carne och fajitas. Eftersom den stora affären ligger långt borta var vi tvungna att handla all mat när vi fortfarande hade bilen. Nu är den återlämnad och vi har bara en minisuper i byn.

Dagarna spenderar vi med att surfa, spela biljard, spela kort, jogga, läsa och kolla film. Den lokala puben/restaurangen, Kike's Place, är där vi hänger med locals och spelar biljard.

Vi har små apor som gillar att softa i träden utanför och det är ganska trevligt att sitta på balkongen och dricka öl medan man kollar på dem!

Oscar nöjd över ett besök på McDonalds i Liberia

Biljardspelsmästaren Alle

Vårt lilla Casita

Alle ute och joggar i solnedgången

Medan Oscar tar bilder

Två av våra kära grannar

Bien pronto!

Ciao

Tjurridning i den förbjudna staden

2011-02-13T11:39:00.000-06:00

Ett litet kort inlägg bara. Igår var vi på La Fortuna Fiesta 2011 och såg landets matadorer och tjurridare. Den ena tjuren större än den andra och tyvärr fick vi se en kille bli trampad på huvudet av en tjur. Han bars ut till ambulanspersonalen men gjorde senare en come back och verkade inte ha fått några större skador. På resten av området fanns det matstånd, souvenirstånd och ett par nattklubbar. Ganska trevlig stämning och det blir nog ett besök till ikväll =)

Pura Vida!

La Fortuna

2011-02-12T16:02:00.002-06:00

Hola Amigos!

Just nu är vi i staden La Fortuna som ligger precis vid den aktiva vulkanen Arenal. Muy hermoso! Vi kom hit på kvällen, hittade ett trevligt hotell till ett bra pris och åkte iväg till en hot spring. I vanliga fall kostar det $30 per person i inträde men Alle visste sedan innan den hemliga vägen dit som lokala människor och få turister vet om. Därmed gratis! Vi låg och latade oss i det ca 40-gradiga vattnet i en timme och härligt avslappnade åkte vi tillbaka till staden för att äta middag.

Hot Springs!

Oscar i ett litet vattenfall

Alle i ett annat..

Dagen därpå hade vi bokat in en Rafting tour och åkte från hotellet 8.30 am. Det tog ca 1,5 timme att åka dit och efter en säkerhetsgenomgång plumsade vi i floden. Det var riktigt riktigt kul! Efter halva tiden var det dags för en energipaus och våra två guider Jonathan och Didier skar upp melon och ananas till mellanmål. Vi fick även kokoskex som de tyckte att vi skulle blanda med ananasen så att det blev piña colada av det hela =)

Vi fortsatte äventyret och när vi kom fram till slutstationen var det lunchdags. Därefter åkte vi tillbaka och var inte hemma förrän vid 3. Trötta och nöjda tog vi bilen och körde till hot springsen igen - såklart!

Redo för Rafting!

Idag har vi fortsatt att vara aktiva turister och hikat till La Fortuna Waterfall där vi badade i det riktigt kalla vattnet. Eftersom vi var jättetrötta i benen och hade massa träningsvärk sen igår var det inga lätta 100-tals trappsteg dit. Men vi klarade oss både dit och tillbaka. Nu har vi precis ätit lunch och våra planer för resten av dagen är att ännu en gång besöka de avslappnande hot springsen och sedan gå på La Fortuna Festival med Bull Fighting (inte så lockande), mat, musik och festligheter. Så mer om det lägger vi upp senare!

Helado con espresso

Milkshake

La Fortuna Square med Arenal i bakgrunden

Stay tuned, Al and Oz

Från väst till öst

2011-02-08T16:36:00.000-06:00

Då var det dags igen!
Efter en vecka i Malpais och Santa Teresa åkte vi till Playa Hermosa för att spendera två nätter. Vi hann med en bra surf session i Jaco där vågorna var ganska stora men roliga! Det blev alltså inget surf på själva stranden Playa Hermosa eftersom vågorna bara stängdes direkt = dåligt! Vi lyckade heller inte sälja våra gamla brädor på grund av överskott i alla butiker, så de får nog hänga med till västkusten igen.
Så just nu är vi alltså i Puerto Viejo på den Karibiska östkusten, mucho rastafari och härlig stämning! Vi lyckades komma hit samma dag som en surftävling ägde rum och det var sjukt kul. Vi fick se några riktigt grymma surfare och vågor! Detta blir inget inlägg med massa text trots att det var en vecka sedan det sista, men desto fler bilder.
Vi tänkte bara nämna att vi var på ett animal rescue center idag där vi fick leka med små apor i en inhägnad och se massa andra djur, riktigt kul!
Nedan kommer bilder på händelserna under den senaste veckan.

Oscar väntar på att få köra av bilen från färjan. Tydligen får bara
en sitta i bilen då.

Grillad teriyaki-tonfiskfilé med ångade grönsaker,
wasabi och potatismos. Riktigt gott!

Playa Hermosa

Surftävlig i Puerto Viejo

Live reggaemusik tveksamt framförande men kul

Chillar med Happy-Hour Mojitos =)

Ekologisk choklad från Puerto Viejo

Ett strandat skepp

Cool graffitimålad supermarket

All you can eat suhi & asiatisk mat

Playa Punta Uva

Oscar kör mud-offroad

Besök på Animal Rescue Center i Puerto Viejo

Alle leker med en Tucan fågel

Buren där vi fick leka med aporna

En bebisapa

En leende sengångare

Bebissengångare

Vår guide Joel matar en örn

Monstervågor i Malpais/Santa Teresa

2011-02-02T16:57:00.012-06:00

Innan vi begav oss iväg mot Malpais och Santa Teresa så hälsade vi på Kai i Playa Grande. Det är hos honom vi ska stanna de sista veckorna i Costa Rica. Han var snäll och lät oss lämna våra stora väskor i en garderob så att vi kunde resa med endast två små backpacks, det blir lättast så när man har en liten bil! För att inte svälta på resan söderut åkte vi inom en supermarket och köpte var sin färdig fajitastallrik, mums!

Fajitas-time i bilen!

Vi kom iväg runt halv två och hade alltså 4,5 timmar på oss innan mörkret faller. Vi trodde att det skulle vara lugnt eftersom det bara är 20 mil men på grund av de riktigt dåliga (grus)vägarna och det bergiga landskapet så tog det ca 5 timmar. Vi kom alltså fram när solen hade gått ner och var tvungen att leta boende i mörkret. Vi frågade på ca 15 ställen som var fulla innan vi hittade ett halvsunkigt ledigt hotell, $45 natten. Men det fanns A/C så det var vi glada över eftersom det är en bristvara här i området. Frukost ingick dock och det visade sig vara ett riktigt gourmetmål. Scrambled eggs, gallopinto, toast m. smör och marmelad, fruksallad, smoothie och kaffe. Det höll vi oss nästan på fram till middagen. Men rummet var bara ledigt en natt så nästa dag var det bara att leta nytt. Lyckligtvis hittade vi ett bara 20 meter ifrån. $26 per natt med A/C, eget rum med två våningssängar och delad toalett/dusch. Helt ok eftersom det finns ett kök.

Vårt hostel, Costa del Mar

Middag

Här har vi nu bott i sex nätter. De andra och ägaren som bor på hostelet är softa och försöker lära oss spanska medan vi lär dem engelska. Igår dog tråkigt nog ägarens farfar så vi alla satt ute i trädgården och drack öl och pratade om musik och film för att lätta upp stämningen.

Vi som hade hoppats på en vecka med mycket surf blev besvikna när vi kom ner till stranden och såg enbart megastora vågor och pro-surfers i vattnet. Tydligen var det det största swellet på mycket länge. Surfarna såg ärligt talat ut som små myror jämfört med vågorna! Vi försökte men blev riktigt krossade av vattenväggarna, speciellt Oscar som fick sin första nära-döden-upplevelse när han blev nedtryckt under vattnet av en monstervåg. Vi fick helt enkelt ge upp..

Två dagar efter monstervågorna, fortfarande ganska stora

Vi var riktigt besvikna och arga och fick muntra upp oss med att köpa nya brädor istället =)

Oscar köpte en nästan helt ny 6'2 Banzaii, ett costariciansk märke, och jag en 6'3 Peter McCabe från Australien. Riktigt nöjda med våra köp!

Invigningssurf =)

Äntligen surfdags!

De senaste två dagarna har det varit lite mer surfbart men fortfarande inget emot Playa Maderas i Nicaragua. För övrigt har det varit riktigt riktigt varmt här, vi har varit svettiga dygnet runt och vattnet med sina 28'C har inte svalkat något alls, ungefär som att bada i en bubbelpool. Imorgon ska vi vidare på vår roadtrip, kommer mer info så snart vi har internet igen!

Övriga bilder

Frukost i skuggan

Alla fyra brädor

Nya och gamla brädan

Fixar med nya brädan

Apor i träden

Lyckades fånga en surfbild på Oscar

Low tide = läsning

3 Olika sorters Imperial, La cerveza de Costa Rica

Kvällsmys

Från Nicaragua till Costa Rica

2011-01-29T15:15:00.009-06:00

Då var det dags för en update igen!

Nu är våra äventyr i Nicaragua tyvärr över och så här gick det till när vi tog oss över gränsen till Costa Rica..

Det började med att vi tog en taxi collectivo från San Juan del Sur centrum till Tica Buss stationen i Rivas. Där fick vi vänta i 1,5 timme innan bussen äntligen kom. Till vår stora förvåning hade bussen air condition och megastora och mjuka säten. Alltså ganska stor skillnad mot de lokala bussarna.

I väntan på Ticabussen i Rivas

Ståplats längst bak i en lokal buss

Det tog ca en timme till gränsen där vi blev tillsagda att gå ut ur bussen. I en halvtimme stod vi och väntade på att passen skulle bli stämplade av den Nicaraguanska sidan. Vi underhöll oss med att köpa lunch, friterade Plantainskivor med surkål och kyckling i en plastpåse. Det låter (och ser) mindre gott ut men det var ganska okej. Det var som ett helt samhälle vid gränsen, små hus och massa människor som sålde mat, souvenirer och costaricanska colones (pengar).

På gränsen

Vi hoppade på bussen igen och efter fem minuter var det dags att gå av igen. Nu skulle vi ta med oss våra pass själva för att gå igenom kontrollerna på Costa Ricas sida. Det gick ganska snabbt men vakterna virrade ut oss på fel sida, så vi fick vända tillbaka igen med arga blickar i ryggen. Sen var det dags att hämta sitt bagage och få det kollat. Men ingen hade lust att pilla i våra väskor så vi gick tillbaka till bussen istället. Sen bar det av mot Liberia!

Vi hoppade av bussen och fick tråkigt nog vänta en halvtimme innan bilfirman hämtade upp oss. Vi blev körda till Hilton Garden Hotel utanför Liberia där deras kontor fanns i lobbyn. Till vår stora besvikelse fick vi reda på att vår Suzuki Jimny, som vi hade längtat efter, inte var på plats. De som hyrde bilen innan oss hade inte kommit tillbaka och lämnat in den i tid, så vi blev erbjudna att köra en Suzuki Alto den första dagen istället. Kan vara världens minsta bil faktiskt

Oscar i Suzuki Alton

Vår kontaktperson, Rodolfo, lovade att han skulle köra ut Jimnyn till oss klockan tio på morgonen dagen efter. Vi körde till Playas de Coco och letade upp ett hotell. Det var ganska spartanskt men hade ett systerhotell som var fancy och där ALLT fanns! Vi snyltade internet och kaffe därifrån. Vi träffade även ett jättetrevligt äldre amerikanskt par som numera bor i Dominical här i Costa Rica. De erbjöd oss gratis boende om vi skulle dit under vår road trip.

Klockan tio nästa dag satt vi och väntade på bilen.. klockan hann bli elva men ingen Rodolfo. Oscar ringde och frågade vad som hade hänt och vi fick reda på att han glömt bort vilket ställe vi bodde på så han kunde inte komma och lämna bilen. Och inte nog med det, han var på flygplatsen och hyrde ut en annan bil så det skulle dröja minst en timme innan han kom. Oscar kom tillbaka riktigt irriterad och berättade vad som hade hänt. Men det var droppen för mig. Jag ringde tillbaka och sa att det inte var acceptabelt och att vi tänkte köra tillbaka till kontoret direkt för att byta bil. Roligt nog hade han tvingat någon annan att ta hand om oss för att han inte vågade göra det själv. Därefter gick det smidigt och vi åkte iväg för att besöka stranden Conchal innan vi mellanlandade i Tamarindo en natt. Vi kom dit ganska sent men hann med en solnedgångssurf ändå!

På stranden Playa Conchal

I vattnet..

Efter surfet i Tamarindo

Nu är vi i Malpais/Santa Teresa, mer om det får ni läsa i nästa inlägg!

Surf at Playa Maderas

2011-01-24T17:21:00.000-06:00

Den senaste veckan har vi spenderat vår tid på Playa Maderas - och surfat. På stranden finns väldigt blandat med folk, surfare, party peoples och familjer. Riktigt bra stämning! Så här ser resultatet ut efter en månads surf. Enjoy!

Playa Maderas

Alle på väg ut i vattnet

Utmattad efter några timmars surf

Eremitkräftan Carlos

Oscars tur

Är på väg in nöjd och glad

...men shit jag körde på ett rev

Ähh det var inte så farligt, fenan blev bara lite skavd!

Buenas tardes chicos!

San Juan del Sur

2011-01-24T10:14:00.004-06:00

Måste bara säga att detta är en underbar stad! Riktigt härlig stämning, mycket surf, god mat och trevliga människor. Nu har vi varit här i en vecka och hade gärna stannat en till, men imorgon bär det av till Costa la Rica!

De första fem nätterna bodde vi hos en italienare som kallas Peppe, en trevlig prick men med klassik italiensk mentalitet. Med det menas kaxig, överdriven, har alltid rätt och helt enkelt bäst i världen. Men trots det var han väldigt hjälpsam och "kände" de flesta i stan. Genom honom fixade vi brädor, umgänge och fick tips om bra restauranger.

Alle och Peppes hund Napoli, en gigantisk Rottweiler

Oscar i vårt rum hos Peppe

Förutom att ha surfat varenda dag så har vi hunnit med en aktivitet som kallas Canopy, något av det roligaste som finns! Det innebär att man trär på sig en sele, hjälm och grymt slitstarka handskar och glider på en stålvajer genom skog och berg. Det fanns 16 olika plattformar man åkte mellan och distanserna var antingen långa, korta, snabba eller sakta. Vi filmade det hela och gjorde en film, men internet här är inte tillräckligt bra/snabbt för att kunna publicera det.

Vår fina 'outfit of the day' inför Canopy Touren

Surfet här är mycket bättre än i Popoyo så det är riktigt kul! För att vara efterklok så hade det varit bättre om vi kom hit tidigare och spenderade en månad här istället för i Popoyo, men vi fick en bra start där ändå med tanke på att vågorna är större här.

Just nu bor vi på en hotell som heter Estrella och det är helt ok. Vi bor mitt i centrum med en balkong ut mot bukten och båtarna. Toaletterna är gemensamma och ligger på första våningen medan vi bor på andra, men det kostar bara $16 per natt för oss båda så det är det väl värt!

En del av vårt rum på Estrella + våra brädor

Vi surfar med ett lokalt gäng som alltid åker till surfstränderna, ca 15 minuter härifrån, med Mope (Gerardo, som har en soft surfbutik) och de är sjukt grymma allihopa! Det går hela tiden bättre och bättre för oss men surfbilderna överlämnar jag till Oscar i nästa inlägg.

Mope's filckvän Katharina och hans bästa kompis

Idag ska vi jaga fatt i en board bag till våra kära brädor, kanske shoppa lite och packa inför resan. Surfing blir det mellan 1 och 6 som vanligt och vädret tillåter idag. Det är första dagen här i San Juan del Sur som det halvstormar och är molnigt.

Kvällen ska vi avsluta på vårt favoritställe, Mauritius italienska restaurang där vi båda äter och dricker för under $20 (140 kr) tillsammans. Man får mycket och riktigt god mat för pengarna och enligt Oscar gör de den godaste Carbonaran i världen!

Det var allt för nu, surfbilderna kommer i nästa inlägg.

Ciao!

Oscar är lycklig med världens största hamburgare på
The Black Whale

Granada

2011-01-16T17:55:00.000-06:00

Hotel Terrasol i Granada

Hola chicos!

Nu är vi i slutet på vårt besök i 'storstaden' och tänkte att det skulle sitta fint med en update. Granada är en mycket trevlig stad med fina byggnader, lite kultur och mysiga caféer. Det första vi gjorde när vi kom hit var att gå på lunchjakt och vi hittade en Irländsk pub med fish 'n chips, och det var najs! Vi tänkte att vi kunde unna oss det efter enbart Nicaraguansk mat, förutom vissa pizzor och hamburguesas =) Därefter letade vi upp en bar och beställde Mojitos. Det visade sig vara den bästa baren i stan och vi har besökt detta ställe tre gånger till på två dagar. Kanske blir en gång till ikväll!

Färglada hus

Mojito på Nectar

Dag nummer 2 vaknade vi och åt en god fransk frukost på hotellet som ingår i priset. Därefter lunkade vi ut på stan och letade upp Granadas största museum, San Francisco Museum. Där fanns gamla stenskulpturer från början av 1800-talet, bilder på hur Granada har sett ut genom tiderna och även lite konst.

Oscar kollar in uppbyggnaden av viktiga byggnader
i Granada

De gamla stenskulpturerna

Samma som ovan

När vi kom ut från museet såg vi människor som höll på att bygga upp en scen och vi stannade ett tag för att höra soundchecken och ta reda på vad det var. Det visade sig vara Perozompopo, vinnarna av Latin Grammy Awards 2010, som skulle uppträda senare på kvällen.

Utsikten från museet med en vulkan i bakgrunden

Uppbyggnaden av Perozompopos scen

Vi åt lunch på världens mysigaste trädgårdscafé och åt var sin nyttig grekisk sallad med bruschetta bredvid. Sedan var det dags för en drink på vårt ställe, Nectar. Det blev en sen middag med musik och uppträdande runt omkring och sedan gick vi till konserten. Det var ganska soft latin music och alla Nicaraguaner sjöng med!

Grekisk sallad och bruschetta, vi var bara
tvungna att klämma in en matbild!

Middag med uppträdanden

Perozompopo feat. någon tjej

Dag nummer 3 fick vi inte så mycket gjort eftersom det var söndag och det mesta var stängt. Men Nectar var öppet så vi hade tur! Vi besökte även två andra ställen längs gågatan för att inta lite stämning. Nu sitter vi här i hotellobbyn och snyltar internet, men ska snart ut på stan igen för att äta middag. Imorgon bär det av till San Juan del Sur och äntligen ska vi plumsa i vattnet igen. Vi ser också fram emot att köpa nya brädor!

Nectar...

...med sina goda smoothies (extra romshot för 7 kr)

Övriga bilder

En av kyrkorna

Ett halvt stabilt hus

En bensinlastbil som körde fast i en av Granadas
många håligheter i vägen

Gågatan med sina färgrika byggnader

Ciao!

Isla de Ometepe

2011-01-15T11:52:00.002-06:00

Nu har vi varit ute på vift i ungefär tre dagar och är framme i Granada. Men först blir det lite info om besöket på vulkanön Ometepe.

Vi checkade ut från Hotel Popoyo kl 10 på morgonen och fick skjuts av vår chaufför Adonis. Det tog ungefär 1 timme till San Jorge där man tar "färjan" över till ön. Det kostade 80 cordobas för oss båda, knappt $4, för en 1 timme lång färd. Båten var riktigt gammal och sliten men människor knökades på till max. De fick även plats med två stora lastbilar och en minibuss. Det enda sättet de gick på båten var att skippa att stänga rampen där bak. Resultatet blev en baktung och lutande båt med större delen av vikten på vänster sida. Men det gick!

När vi kom fram var vi tvungna att vänta 1 1/2 timme innan bussen mot Merida skulle avgå. Åkturen i den gamla gula amerikanska skolbussen tog 2 1/2 timme och det var varmt, otroligt skumpigt och vi var de enda non local-folket. Ett plus var att det bara kostade 40 cordobas för oss båda, så det var det värt! Vi hoppade av i Santa Cruz, drog våra väskor 1 km upp för den håliga grusvägen till Hotel Finca del Sol och var framme strax innan solnedgången. Så hela resan tog runt 7 timmar, hemma hade det tagit max 2.

Det enda vi hade ork till på kvällen var att hitta en restaurang, äta och gå och lägga oss.

Dagen därpå var det andra tag. Vi hajkade vulkanen Maderas i några timmar och hyrde cyklar för att kunna ta oss till Ojo de Agua, en kall och svalkande sötvattenskälla (eller hur man nu översätter Mineral Spring). Se bilder nedan. Det var 6km dit och riktigt tuff terräng.

Hotellet vi bodde på bestod av två bungalows och ett stort loft med bara tak - inga väggar. Strömmen fick vi av solceller från en liten platta på taket. Toaletten var en komposttoa där man bara "spolade" (strödde 4 skopor av vetekorn) när man hade gjort nr 2. Varmvatten fanns där inte heller utan bara om solen hade lyckats värma upp det. Ägarna Sheri från Canada och Christiano från Italien var hur gulliga som helst. De lagade frukost till oss på morgonen, bl a hemgjorda whole grain pancakes med ekologisk honung från grannarna, ekologiska grapefruits och apelsiner från trädgården och ekologiskt kaffe från odlingen bredvid. Kaffebönerna rostade de sedan själva och malde ner så att Christiano och vi kunde njuta av espresso likt det som finns i Italien.

Till dag nummer 2 bokade Sheri en kayaktour till oss. Vi gick upp 6.30 för att äta frukost klockan 7 och sedan ta oss ner till bussen som skulle gå vid 8. Den var 40 minuter försenad och vi blev lite stressade. Ganska pinsamt att komma dit när hela gruppen står och väntar. Men det visade sig att det var en privattour, ingen annan hade anmält sig den tiden, så det blev en 3 timmar lång paddeltur med vår trevliga guide i Nicaraguas djungel. Vi såg sköldpaddor, apor, olika fåglar och många andra djur.

När vi kom tillbaka skulle bussen hem inte gå förrän två timmar senare så vi bestämde oss för att gå. Det tog en timme (inte riktigt vad vi hade räknat med) och vi var helt slut när vi kom fram. Vi avslutade dagen och vistelsen på Ometepe med stenugnsbakade pizzor och Toña. Resan till Granada gick mycket snabbare eftersom vi träffade andra backpackers som skulle dit. Det resulterade i två taxiresor i sammanlagt 2 1/2 timme för $19 totalt. Muy bien! Nu är vi som sagt i Granada och ska mysa i storstadsmiljö i tre dagar.

Stay classy Sweden!

Vår bungalow, Hotel Finca del Sol

På väg mot Vulkanen Maderas

Vatten är viktigt när man hajkar

En Howler Monkey leker i trädet

Utsikt från en look out

Sällskap på väg till Ojo de Agua

Innan dyket

Ojo de Agua

På väg hem genom majsfälten

Var tvungna att låna 'turisthattar' som solskydd

Ture Turist nr 2

På väg in i djungeln

Hitta djuret!

Vi (utan hattar) och Vulkanen Consepcion

Hängmattshäng efter en utmattande paddling

Oscar njuter av utsikten

För er som vill veta hur ön ser ut!

Hasta luego!

Våra sista dagar i Popoyo, Nicaragua

2011-01-10T22:14:00.001-06:00

Efter en tid med dåliga surfförhållanden har det de senaste dagarna varit fantastiskt bra! Vi har haft två riktigt lyckade surfdagar med ganska stora vågor, mellan 1,5 och 2 meter. Tyvärr ville ingen av oss slösa tid på att springa upp och hämta kameran (eller ta foto på den andra) så inga bilder blev det den här gången. Men det kommer, det lovar vi!

Tiden runt nyår var det full rulle i byn. Vi hade aldrig kunnat tänka oss så mycket människor på ett öde ställe som det här, men det var det. Vi hamnade mitt i en stor fest med drickande, dansande och tjoande Nicaraguaner. En härlig upplevelse med andra ord!

Efter att ha varit här i en månad är det nu dags att dra vidare på nya äventyr, det ska bli riktigt roligt! Som vi har nämnt innan blir det vulkanön Ometepe, Granada och sedan San Juan del Sur. Därefter blir det Costa Rica! För att inte bli så långdragna summerar vi vår tid i Popoyo med några bilder...

Hotel Popoyo, där hela översta våningen var vår

Kevin vår inneboende, 2cm och väldigt pratglad

Poolen, en av Oscars bästa vänner

Gången ner till stranden

Popoyo Reef break

Popoyos enda surfshop

Oscar American Style och Alles Al Merrick

Alle står i en av Popoyos 1000 väggropar

Oscar vill ha denna bilen!

Vår lokala minisuper

Vi, Americanarna + 1 Aussi

Ljushopp

Buenas noches

Ninja Turtles

2011-01-04T20:20:00.000-06:00

Idag när vi kom ner på stranden såg vi inget mindre än en sköldpadda! Och bredvid sköldpaddan stod där en Nicaraguan och vaktade den som en NINJA! Vi hann inte komma närmre än 3 meter innan han började skrika! Varför? Jo sköldpaddan höll på att lägga ägg.
Här i Nicaragua är sköldpaddsägg nämligen en delikatess och även fungerar som ett afrodisiakum för män. Så vår slutsats är att mannen stod och vaktade äggen så att ingen annan skulle komma och ta dem. De är både dyra och dyrbara!

Ninja Turtles

Efter vi hade sett sköldpaddan tog vi oss en joggingtur med våra dogs.

Alle & Café

Café in action

Buenas noches =)

God Jul & Gott Nytt År

2011-01-02T10:29:00.000-06:00

Nu va det ett tag sedan vi skrev, men det mesta har blivit en vardag för oss här. Vi går upp, käkar, surfar, läser böcker, hänger i byn, badar i poolen och hikar runt. Lever livet helt enkelt =)

Jul och Nyår var med andra ord ganska lugnt för oss i år, ingen megafest. Men det var vi rätt nöjda med båda två. Vi hade det mysigt, åt och drack gott och kollade på raketerna nere på stranden vid 12 slaget.

Nu har vi varit här i Popoyo i 3 veckor och det är snart dags att ta sig vidare. Vi har bestämt oss för att hika lite så vi ska åka till Ometepe, en vulkanö här i Nicaragua, och bestiga någon av de två vulkanerna. Efter Ometepe ska vi åka vidare till Granada för att få lite stadsfeeling. Det ska vara en av de finaste städerna i Centralamerika med marknader och annat kul.

Nu har vi precis ätit frukost och ska ut och surfa,

see you later alligator!

Glädje, ledsamhet och lite illamående

2010-12-23T18:14:00.006-06:00

På senaste tiden har det hänt lite av varje och vi tänkte dela upp allt i känslor.

Glädje

Att kunna surfa varenda dag
Att slippa smörja in sig med solkräm eftersom vi snart är så bruna att vi inte kan bli brunare
Att vinna över mobilen i Solitaire, desto roligare för mig (Alle) som har vunnit 6 ggr medan Oscar bara har vunnit 3. Därav den nuvarande poängställningen 6-3 som ni fortsättningsvis kan följa i bloggen.
Att det går framåt med försöken att lösa Rubiks kub, detta är något Oscar har mer talang för
Och att helt enkelt få umgås med våra fantastiska nya vänner

Ledsamhet

Tyvärr har de flesta av våra närmsta vänner gett sig vidare på nya äventyr
Vi har båda lyckats tappa min bräda så att det har gått hål i den och därför har den varit tvungen att lagas två gånger.

Illamående

Detta är en story för sig själv. Vi skulle åka och handla på den närmsta supermarketen i Rivas som ligger 1,5 timme härifrån. Vägarna dit är inte de bästa så det blev en väldigt skumpig åktur. Oscar fick ganska snabbt en extrem huvudvärk men höll ut och drack mängder av vatten. Vi hann bara in i affären och lägga ner de första varorna i vagnen innan det blev värre och också illamåendet trängde sig på. Till slut klarade han inte av att stanna kvar inne i hettan utan var tvungen att springa ut. Jag fortsatte med shoppandet och en stund senare kom Thomas in och sa att Oscar hade spytt ner hela trottoaren. Shit tänkte jag och gick mot kassorna samtidigt som jag slängde ner lite nödvändigheter på vägen. Det tog ca 20 min innan jag hade betalat och packat ner varorna och sen var det bara att springa ut till en frånvarande Oscar. Jag blev riktigt orolig och frågade om vi skulle åka till sjukhuset eller om han behövde något från apoteket men jag fick ett strängt nej som svar. Med huvudvärk, kräkattacker, svettningar och lite känselbortfall i händerna (ni förstår att jag var orolig väl?) så satte vi oss i bilen och körde den "korta" sträckan hem. Det blev inga spyor i bilen men så fort vi kom hem så fick rabatten sig en omgång. Men ni kan vara lugna. Efter ungefär tre timmars sömn, en massa besök av mig för att kolla om Oscar fortfarande var vid livet, så var illamåendet borta och nästan huvudvärken också.

Avslutningsmiddagen för Jeff, Janelle, Thomas och Nic.

Avslutningsshot från restaurangägaren

Litet men roligt swell...

2010-12-23T18:10:00.000-06:00

Idag har vågorna inte varit så stora men vi har haft jättekul ändå. Blev några bra åk för oss båda, men detta var vad som fångades på kamera...

Alle bjöd även på uppvisning!

NachOoooOoo

Hasta la vista

Surf, americanare och pizza!

2010-12-19T18:12:00.008-06:00

De senaste dagarna har varit riktigt bra för oss, surfmässigt och på land! Vågorna faller oss mer i smaken då swellet är lite mindre och vågorna går att åka på längre innan de "bryter ihop". Just nu ligger de på 5-7 feet. I vilket fall som helst är det jättekul och vi börjar komma igång på riktigt!

Vi har även träffat lite nytt och trevligt folk, tre americanare från San Francisco, Janelle, Thomas och Scott. Och sedan Brandy och Andy från Seattle respektive Newcastle, AUS. Scott är för övrigt en kopia av Zach Galifianakis, både till utseendet och personligheten. Så ni som vet vem det är förstår att vi har riktigt roligt! Senast igår var hela gänget och åt pizza, drack öl och spelade spel på restaurangen La Rana Roja. Det var riktigt kul! Oscar var grym på Sequence och jag briljerade på Bananagrams, engelskans Alfapet. Ikväll blir det middag nere i hotellets restaurang, El Toro, antingen inne eller ute vid poolen. För en liten stund sedan satt vi ute på balkongen i våra gungstolar och såg solen gå ner över havet och bergen.

Solnedgång från balkongen

Avslappning i hängstolen

Och i hängmattan

Hitta krabban!

Fortsättning...

2010-12-16T07:19:00.006-06:00

Som ni såg i förra inlägget har vi äntligen fått tag på våra efterlängtade brädor! Det finns bara en surfshop i vår lilla by (om man ens kan kalla det en by) så det finns inte mycket att välja på. Men vi hittade i alla fall var sin bräda som vi ville börja med.

Det är ganska stor skillnad på vitskummet och de riktiga vågorna dock, just nu är swellet over head och även om det är stark off shore så stänger vågorna ihop sig snabbt. Vilket betyder att man kan fånga vågen men sen inte åka så mycket mer än rakt fram. Tråkigt. Men vi hoppas på bättre tider snart!

Efter surfet kände vi att det var dags att tänka igenom vår budget, eftersom vi hittills har ätit ute varje dag. Det vi kom fram till var att vi nog behövde åka till en affär och handla så att vi kan laga vår egen mat. Vi skrev en matlista på det vi behövde, laddade upp med kort/ID och fick skjuts av en av hotellets drivers för 100 Cordobas (ca 35 kr). Men på vägen dit när vi för första gången såg omgivningen utan mörker, började vi ana att vi inte kunde förvänta oss för mycket av mataffären. Men vi höll hoppet uppe. Vi blev avsläppta på ett ställe som såg ut som ett hål i väggen och när vi klev in mötte vi jordstampat golv, mörker och dammiga varor huller om buller. Det var bara att börja om från ruta ett. Vi plockade på oss saker vi kunde ha nytta av, konserver, pasta, cornflakes och ja, inte så mycket mer... vilken besvikelse. Efter att ha betalat med kontanter frågade vi vår förare om det inte fanns något större än detta och vi fick några rader spanska som svar. Que? Vad sa han?

Han verkade ändå ha förstått lite och stannade på ett annat ställe. Det såg inte bättre ut. Denna gången kom dock en tant fram och drog i ett snöre, och vips så tändes en glödlampa!

Till vår förvåning hade de en del utav det som stod på listan, men fortfarande långt ifrån allt.

Vi kom fram till att det vi handlade var lunchmaterial och på kvällen gick vi ut och åt runt hörnet på "byns" populäraste pizzaställe/bar. Under bar himmel njöt vi av stenugnsbakad pizza och vars sin Victoria, en av de inhemska ölsorterna.

Äntligen dags för första surfdagen!

2010-12-15T16:49:00.002-06:00

Rookies, rookies and rookies...

Oscar kämpar på, och står upp på nästan varenda våg

Alle börjar åter från noll, men inte länge till

Adios Amigos...

Bilder

2010-12-13T19:37:00.001-06:00

Andra updaten för idag, men nu blir det bara bilder!

Hotel Popoyo

Poolområdet

Utsikt från balkongen

BLT

Ett hus i Gaudi-stil

Våra hundar Blanca & Café

Solnedgång

Adios!

Resan till Nicaragua och Hotel Popoyo

2010-12-13T09:02:00.000-06:00

Under vissa omständigheter är vi nu äntligen framme! Redan på Kastrup fick vi veta att vi hade en del problem som väntade på oss i USA. Oscar fick nämligen flygbiljetter med stolsnummer hela vägen (Köpenhamn-Newark, Newark-Houston och Houston-Managua) medan jag bara fick första sträckan. Hmm.. Continental Airlines hade nämligen överbokat planen "lite" enligt check-in killen så allt skulle ordna sig på plats i Newark. Yeah right! Det brukar vara koden för; vi vet inte riktigt vad som kommer hända..

Saken var den att vi skulle ta oss så snabbt till gaten som möjligt i Newark så att de kunde boka in mig på en plats men vi kom ju på att vi bara hade 1,5 timme på oss att hämta bagaget, checka in det igen och sedan ta oss till planet. När vi kom fram till gaten var det tyvärr inte bara jag som hade det här problemet, minst 15 andra till. Vi fick anmäla oss och i ordning försökte personalen trycka in oss på planet. Vårt problem var bara att pga vår tidspress från flyget innan var vi inte där i så god tid. Det såg mörkt ut...

Efter att alla passagerare hade boardat stod jag och Oscar kvar med de andra utsatta. Oscar som inte tänkte flyga iväg utan mig gjorde en hjälteinsats och sprang fram till snubben i gaten och sa; "Detta är bara ett connecting flight för oss och vi måste verkligen komma på planet! Dessutom är det bara en av oss som inte har en sittplats."

Detta var nog ett avgörande agerande för vår del då de fem minuter senare ropade ut - Lindahl, var god och kom fram! Ytterligare fem minuter senare var på väg upp i luften.

En guldstjärna till Oscar som tidigare låtit mig vara reiseleiter!

Resten av resan gick nästan smärtfritt, se nedan.

Det var allt för nu!