COUNTRY ANTIQUES

Sommar i Smådal

noreply@blogger.com (Matilda) — Fri, 01 Jul 2011 21:32:00 +0000

Hoppas att ni alla har en härlig sommar! Min blogg vilar visserligen fortfarande upp sig men jag kan ändå inte låta bli att lägga in lite sommarbilder. =)

Kram

Sally- en allergisk katt

noreply@blogger.com (Matilda) — Fri, 01 Apr 2011 17:16:00 +0000

För det första vill jag tacka för alla gulliga kommentarer som jag fick till mitt förra inlägg.♥

Och för det andra så vill jag visa er hur det har gått med Sally och hennes stora allergi/eksem sår.

I mitt förra inlägg berättade jag att vi skulle ge henne sprutor och salva för att se om det fungerade. Salvan som vi fick heter SupraSorb och används vanligtvis på människor som blivit brännskadade.

Veterinären tycket att vi skulle se om det kunde fungera på Sallys sår men hon hade inga tidigare erfarenheter av just den salvan/gelen. Vi kletade på salvan så många ggr om dagen som vi bara kunde. Oftast ca 7-8 ggr och det var definitivt inte det lättaste, men till slut kom vi på ett knep.

Sambon tog på sig skyddsutrustning i form av en tjock nylonjacka, arbetshandskar i skinn, och halsduk virad upp mot ansiktet. Sen hängde han Sally på ett draperi, eller på fåtöljen så att hon kloade fast sig, om man säger så, sen kunde han helt enkelt bara hålla i Sallys bakben försiktigt, han drog dem liksom rätt ut i luften med grepp under magen och vips så var hon still och kunde varken rivas eller bitas. Sen var det bara för mig att börja kleta på salvan.

Ungefär så här:

Ok, jag vet, inte världens vackraste illustration, men ni förstår iaf hur jag menar.

Efter ett par veckor med den här behandlingen ser Sallys sår ut så här:

Ja, det är knappt så att jag vågar tro på det själv! Helt plötsligt en dag efter sisådär två veckor utan något direkt resultat så började huden plötsligt växa fram igen. Några dagar senare kom det lite fjun på den huden

och sen växte all hud ihop. Nu är det bara ett litet sår kvar längst ner, där hon slickar mest.

Allergin gav henne sår i öronen också men dem ska vi behandla när det stora såret känns helt lugnt, det blir för mycket på en gång för henne annars. Dessutom så besvärar dem henne inte alls på samma vis.

Som djurägare oroar man sig för att ens djur ska tappa förtroendet för en om man behandlar det på ett vis som det rent ut sagt avskyr, exempelvis när man ger medicin, men en sak kan jag definitivt säga och det är att det krävs bra mycket mer än man tror för att det ska bli så.

Nu när Sally mår bättre igen så verkar hon faktiskt nästan tycka om oss mer än hon gjorde tidigare.

Kanske förstod hon till slut att vi faktiskt bara ville hjälpa...

Så, var inte rädda för att genomföra en behandling. Hur jobbigt det än är så kan det verkligen leda till något bra i slutändan. =)

Kram

En paus och ett stort sår!

noreply@blogger.com (Matilda) — Fri, 11 Mar 2011 22:01:00 +0000

Hej! Jag har varit extremt dålig på att göra nya inlägg här på bloggen på sistone. Anledningen till det är att jag har så fullt upp med livet i övrigt om man säger så. Jag har påbörjat mina studier och det tar nog ett tag att komma in i allt det nya och mitt uppe i det så har dessutom en av våra katter, Sally, blivit hur sjuk som helst.

Hon har fått en foderallergi som heter duga och innan vi förstod vad det var så hade hon lyckats klia upp ett gigantiskt sår i sin nacke/rygg/huvud. Så, nu behandlar vi både allergin och såret och det tar minsann både på krafterna och på tiden.

Varje dag ska hon få tre smärtstillande sprutor i munnen och gelen i den stora tuben ska strykas på så många gånger om dagen som det bara går, såret får aldrig torka. Sally gillar inte sin nya kur. Dessutom måste hon äta allergimat nu och den verkar inte falla någon utav katterna i smaken. Tänk att en allergi kan eskalera på det här viset...

Här under ska ni få se en bild av såret, så ni som är känsliga kan sluta scrolla här!

Ja, så här ser alltså såret ut just nu, det har minskat lite och blöder inte så mycket längre, men visst ser det hemskt ut!! (Veterinären har lovat oss att det är humant att fortsätta behandlingen.)

En paus, ja jag ska ta en paus. Vet inte hur länge men om jag känner mig själv rätt så kommer abstinensen snart att slå till.=)

Kram

Att ha syjunta

noreply@blogger.com (Matilda) — Sat, 12 Feb 2011 13:18:00 +0000

För ett par år sedan damp det ner en så här trevlig inbjudan i min brevlåda. Det var en av mina grannar som tagit det strålande beslutet att bjuda in bygdens damer på syjunta, och det bästa av allt var att man inte måste
handarbeta utan helt enkelt bara kunde sitta och njuta av den goda maten och det glada sällskapet.

I början hade nog de flesta av oss med sig något litet handarbete ändå, men ganska snart var det mer ovanligt än vanligt. Vi är ju trots allt moderna kvinnor som kommer till juntan direkt efter jobbet, hungriga och lite slitna efter dagens vedermödor.

Föreställ dig den underbara känslan av att någon gång i månaden få komma till ett dukat bord med färdig mat och ett sprudlande sällskap. Då hamnar handarbetet lätt i skymundan.

Eftersom några utav oss inte äter kött eller mjöl så får vi öva oss på att laga mat som passar alla, vilket inte alltid är den lättaste uppgiften. Men tänk så många nya goda rätter vi har fått smaka sedan vi började med vår syjunta. ( Just den här gången gick det bra att använda mjöl så vi fick avnjuta en fräsch och smaskig pasta salllad.)

Maria som ska vara med på Fårfesten i Kil var den som var flitigast den här gången. Här stickar hon söta små äggmössor.

Jag är så tacksam för att min granne tog initiativet att starta en syjunta. Jag vet inte hur det är i stan men här på landet så vet man vilka alla är, man hälsar och man pratar om vädret men det är väldigt svårt att få tillfälle att verkligen lära känna varandra. Nu efter ca två år med träffar ungefär en gång i månaden så känner jag verkligen att jag har fått en hel hög nya vänner som jag förmodligen kommer att känna resten av mitt liv, vi är dessutom inte så olika som man först kunde tro och vi kommer förmodligen att finnas i varandras närhet under lång tid framöver.♥ Syjuntor rekommenderas!

Kram

Snowshoe och halka

noreply@blogger.com (Matilda) — Wed, 19 Jan 2011 21:21:00 +0000

Just när jag började komma igång med mina promenader som bäst blev det helt plötsligt is på vägarna. Har inte kunnat gå min vanliga runda på snart en vecka, men så fort jag kan göra det igen så ska jag börja fotografera under mina promenader. Idén är att jag ska fotografera exakt samma plats varje gång jag går förbi för att sedan göra en film där man kan se hur naturen har förändrats under de månader som gått. Ungefär så som killen i klippet här under gjorde.

Living my life faster

Nu över till något helt annat.

I vår familj bor det en katt som heter Shiro. Hans mamma är siames och hans pappa är bondkatt. Något vi inte visste var att den blandningen kan ge en helt egen ras, nämligen rasen Snowshoe. Vi har alltid undrat varför Shiro är så mycket mer social och nyfiken än de andra katterna. Varför han springer runt i byn och ställer till med oreda hos grannarna, hoppar in i containers som ska köras bort, förföljer grannarna när de går förbi. Ja, de som inte känner honom så väl tycker faktiskt att han är lite obehaglig när han smyger runt där med sina stirrande blå ögon. Men nu har vi alltså svaret. Han är en Snowshoe, och precis som namnet antyder älskar han snö. Han har som sig bör alldeles vita tassar och ett mörkt ansikte med den karakteristiska vita fläcken som en snowshoe bör ha.
Här kan ni se när Shiro hjälper mig med snöskottningen.

Kram

Jag är på gång- El Camino

noreply@blogger.com (Matilda) — Tue, 11 Jan 2011 14:07:00 +0000

Förra veckan bestämde jag mig för att gå med i Granne med Selmas grupp, "Jag är på gång".
Det hela går ut på att man ska börja röra på sig mer och om man vill så kan man sätta upp ett mål för sig själv. Helt enkelt något som motiverar en lite extra när orken kanske tryter.
Sussie, Granne med Selma, har som mål att gå en sträcka som är lika lång som den mellan Sunne och Rättvik.

Gå med du också!

Personligen har jag länge varit väldigt sugen på att gå den gamla pilgrimsleden El Camino som går mellan Frankrike och Spanien. Det är en väg som omnämnts i många böcker och som sägs vara en sån prövning att man, när man gått hela vandringen, känner sig som en ny människa både inombords och rent fysiskt.

Så, nu har jag bestämt mig för att jag ska gå lika långt som jag skulle gå om jag gick hela El Camino.
El Camino är ca 80 mil och mitt mål blir att ha gått hela sträckan på runt 150 dagar, helst kortare tid. Läs mer om rutten på den här sidan.

Till min hjälp har jag en stegräknare och ett par, trasiga, gympaskor som förhoppningsvis ska bytas ut snart...
Jag kommer att skriva in alla delsträckor i kolumnen här till vänster i bloggen.

Ja, nu vet ni vart jag ska gå, vart ska du gå? =)

Kom ihåg att du inte behöver ha en blogg för att hänga på!

Kram

Doris- en spansk vattenhund

noreply@blogger.com (Matilda) — Mon, 03 Jan 2011 17:07:00 +0000

Hej! Hoppas att ni har haft en riktigt härlig ledighet med god mat och trevligt sällskap.♥
Själv har jag spenderat julhelgen med familjen i Stockholm. Mina fyra systrar och min pappa med fru bor där så det blev en riktigt fin jul med mycket skratt och mys. I Stockholm är det inte alls lika kallt som här i Värmland så det kändes nästan som om jag tinade upp för första gången på flera månader när jag kom dit.

En annan fin sak med ett lite mildare väder är ju att man faktiskt orkar gå utomhus utan att få andnöd så det blev en hel del välgörande promenader i det vackra Vinterviken med omnejd.
När man ska promenera är det alltid trevligt med lite sällskap och familjen i Stockholm, de har skaffat sig en helt underbar liten krabat som gärna följer med vart man än ska gå. Hennes namn är Doris.

Doris är en Spansk vattenhund, Perro de Agua Español, och förmodligen en av de absolut trevligaste hundarna som jag har träffat. Hon är lugn, glad, alldeles lagom busig, lydig, gosig, smart och så sist men inte minst, vansinnigt söt. Det spelar ingen roll hur många gånger man har sett henne, man kan ändå inte låta bli att ge ifrån sig fjantiga "ååhhh" läten varje gång hon lufsar förbi.

För några år sedan bestämde jag mig för att jag inte skulle skaffa någon mer hund på många många år, men efter att ha lärt känns Doris så börjar jag verkligen tvivla på mitt beslut.

Den Spanska vattenhunden är en ras som inte funnits i Sverige under så många år, den fördes in först 1997.
Den hamnar under kategorin stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar.

Självklart handlar det om att ha tur när man köper en hund. Det finns aldrig några garantier när det gäller lynne, lydnad etc. Men, om inte Doris är ett rent unikum så är det definitivt den här rasen som jag kommer att skaffa om och när det blir dags igen. Hon är ju dessutom helt perfekt i storlek för en kort tjej som mig. Sambon vill ha en rottweiler, men då är det liksom helt kört för mig att gå på några hundpromenader.

Så, nu ska jag kika in lite på era bloggar, det känns som om jag har missat hur mycket som helst!

Kram

Årets julklapp 2010

noreply@blogger.com (Matilda) — Sun, 19 Dec 2010 14:00:00 +0000

Jag blir så himla trött när jag ser att årets julklapp 2010, enligt massmedia, är en surfplatta. Jag menar, hur många utav oss har egentligen råd att köpa en enda julklapp för omkring 6000:- , alltså en julklapp till en person för så mycket pengar. Tänk om man vet om två personer som önskar sig årets julklapp då är man plötsligt uppe i 12000:-. Helt sanslöst! Jag hoppas att de flesta helt enkelt, ursäkta språket, skiter i vad som utmärkts till årets julklapp, och jag hoppas verkligen att det inte är någon endaste enda person där ute som har dåligt samvete för att de inte kan ge bort den här "fantastiska" surfplattan till sitt/sina barn... Förresten så kommer ju surfplattan inte att klara av all utveckling inom området under mer än max två år så då kommer det bli dags att punga ut med en liknande summa igen.

Så nu har jag utsett en helt annan sak till årets julklapp, en julklapp som kan varieras i det oändliga och som passar i stort sett alla, barn som vuxna.

Och det är helt enkelt en bok. Det finns ju så oändligt många spännande böcker i olika genrer.

Om det är så att man ger bort en faktabok eller fantasybok eller vad det nu månde vara så köper man en sak som passar till boken. Te x så kan den som fått en bok om fjärilar få en fjärilshåv.

Och så kan man ju slänga med en ananas också. Det är ju alltid juligt och dessutom hur gott som helst.

Ja, trots att bilderna som jag lagt in i det här inlägget inte stämmer helt och hållet med det som jag skriver, jag menar, en gammal bibel och en sockertång har väl kanske inte så många gemensamma nämnare, så hoppas jag ändå att budskapet har nått fram. ;)

Hoppas att ni har det bra i julstöket.♥
Ps.Det är mig som ni ser på bilderna uppe i headern. Fast det var ett tag sen dom togs...

Kram

Pyssel, pälsdjur och patina

noreply@blogger.com (Matilda) — Wed, 08 Dec 2010 07:21:00 +0000

Idag lyckades jag komma upp riktigt tidigt, iaf med mina mått mätt, och just nu sitter jag här i mörkret med adventsstjärnan tänd, lite glitter runt tv:n (så där som sambon tycker att det är så himla fint att ha) och en, snart, värmande brasa i kaminen.
Nu har julkänslan infunnit sig totalt och jag får verkligen kämpa för att inte överpynta våra 50 kvm.
Igår satt jag och bläddrade i julnumret av Jeanne d´Arc Living och när det var genomgånget var jag ännu mer pyntsugen och började genast hänga upp snören med gamla vykort och foton på...

Jag plockade fram ett par gamla nysilverfat som jag satte stearinljus på och sedan virade jag lummer runt dem.


Den gamla tutan kom också fram men än så länge hänger den bara i ljuskronan.

Ute i trädgården har jag inte hunnit fixa så mycket än men jag har iaf hängt upp en enkel ljusslinga och lagt fram lite enris. Och så sist men inte minst så har jag ställt fram ett litet lurvigt rådjur utanför fönstret.

På tal om rådjur så ska det ju som bekant komma sibirisk kyla till oss den här vintern, eller rättare sagt så har den nog redan kommit, och lite beroende på hur mycket snö det blir eller om det blir för hård skare så kan det nog bli aktuellt att stödutfodra rådjuren även den här vintern. Läs mer om det här.

Just det! Jag måste tipsa er om en nätbutik som en bloggvän till mig startat. Butiken är fylld med gamla saker från Frankrike och för den som gillar den antikt, vintage och industriellt kommer den här butiken att bli ett favoritställe här på nätet. Callian Antikt & Brocante

Kram

Grattis till vinnaren av trådrullarna!

noreply@blogger.com (Matilda) — Wed, 01 Dec 2010 21:57:00 +0000

Nu har jag dragit vinnaren i utlottningen av de gamla trådrullarna. Det är så kul att så många har velat vara med och det har även varit väldigt roligt att få upptäcka alla "nya" bloggare som hittat in hit till mig under den här perioden. Längst ner i inlägget har jag gjort en lista där ni kan se alla, såväl bloggare som facebookare, som deltagit i utlottningen. Kika gärna in hos varandra, det finns så mycket spännande att läsa och att beskåda!

Jag skrev att det var jag som drog vinnaren i utlottningen men riktigt så var det faktiskt inte...Jag fick nämligen ypperlig hjälp utav en karlarna här i familjen nämligen Shiro.

Kika på filmen så får ni se vem det var som vann!

Och för er som inte kan se på filmen så kommer den här ledtråden: Nr 15!
Grattis!!!

Vardagsrummet
Rummet för välbefinnande
Änglar och pärlor
Ninnis familjeliv
Therese
Använt & nytt
Himlen runt hörnet
Stor passion
The mill on the hill
Nina & co
Heaven and earth
Mosters trädgård
Hobbykällaren
Mona- facebook
Maria- facebook
Veras vimsiga värld
Rose de Chine
Elinas Gottåblandat

Kramar till er alla♥

Matilda

Äkta lussekatter

noreply@blogger.com (Matilda) — Mon, 22 Nov 2010 10:24:00 +0000

Utanför stugan yr snön och brasan i kaminen sprakar, helst dygnet runt, för att vi ska kunna hålla värmen uppe här hemma.

Katterna vill helst inte gå ut, och inte vi människor heller för den delen.
Så, vad hittar man på när man sitter inne och kurar större delen av dygnet? Jo, man kan te x baka!

Igår bjöd mamma in mig på lussekatts bakning hemma hos henne och det var precis lika roligt som det var gott.=)

Jag har aldrig varit någon höjdare på att baka och laga mat, men jag gjorde iaf mitt bästa. Bland annat bestämde jag mig för att göra en egen modell på lussekatterna, nämligen Äkta lussekatter.


Det var inte helt lätt att komma på hur man skulle snurra degen för att skapa formen av ett katthuvud, och de allra flesta försöken blev nog ganska misslyckade men några få blev jag ändå ganska nöjd med.

Ok, det kanske inte syns så väl att det är just en katt, men iaf något slags djur...


Lussekanin?


Ett lussekattsberg. Nu är dock inte berget så högt längre. De här lussekatterna blev nämligen vansinnigt smarriga...

Hoppas att ni har en riktigt bra måndag nu och att veckan fortsätter i samma tecken.♥

Just det! Ni kan fortfarande anmäla er till min utlottning, där den lyckliga vinnaren får tre vackra gamla trådrullar. Klicka här för att komma till inlägget.

Kram

UTLOTTNINGAVGAMLATRÅDRULLAR*

noreply@blogger.com (Matilda) — Sun, 07 Nov 2010 20:09:00 +0000

Nu ska här firas! Jag har nämligen fyllt år, jag har bestämt mig för att ta ett sabbatsår från nätbutiken för att satsa på studier, Lester (katten Gustav) mår hur bra som helst i sitt nya hem och snart är det faktiskt jul! Så, jag tycker att det passar bra med en utlottning, och inte vilken utlottning som helst utan en där Ni kan vinna tre stycken helt underbara gamla trådrullar. Trådrullarna har mycket slitage och patina och det är rullar av den där stora sorten som det är så fint att vira spetsar och liknande runt.

Om du har en blogg som du vill länka ifrån gör du så här:
För att vara med i utlottningen behöver du bara länka till det här inlägget med bilden som är här under, och kom ihåg att lämna en kommentar, annars vet jag ju inte om att du vill vara med.

Använd den här länken:
http://countryantiquesblog.blogspot.com/2010/11/utlottningavgamlatradrullar.html

Om du vill länka till utlottningen ifrån facebook gör du så här:
Klistra in den här länken i ett av dina inlägg och lämna sedan en kommentar här på bloggen eller på Country Antiques sida på facebook så att jag vet att du vill vara med.

Använd den här länken:
http://countryantiquesblog.blogspot.com/2010/11/utlottningavgamlatradrullar.html

Om du har några frågor är det bara att lämna en kommentar eller maila mig.

Ja, nu vet ni alltså att nätbutiken Country Antiques kommer att vara stängd under en tid framöver, men att den också kommer att öppnas upp igen så småningom, och vad det gäller bloggen så kommer jag självklart fortsätta att skriva i den. För jisses vad jag skulle sakna alla härliga människor som jag träffat här inne om jag slutade med det!!♥

Lycka till i utlottningen!

Kram

Gustavs nya liv!

noreply@blogger.com (Matilda) — Sat, 23 Oct 2010 17:37:00 +0000

I torsdags fångade jag alltså äntligen Gustav och nu ska jag berätta för er vad som hände sen.

Gustav sov inne i vårt badrum natten till fredagen. Han hade fått lite mat, vatten, en kattlåda och en mjuk säng.
Vi hörde inte ett knyst från honom på hela natten, men så fort jag öppnade dörren för att kika till honom så kikade han fram från en garderob som vi har där inne och gav ifrån sig ett litet mjau.

På fredag morgon klockan 08.00 ringde jag och tjatade till mig en tid hos veterinären. Mamma kom hit och med gemensamma krafter fick vi in Gustav i kattburen. Sen bar det av till stan och otroligt nog så verkade han inte särskilt bekymrad över att vare sig åka bil, bli nosad på av hundar hos veterinären eller få bedövningssprutor. Jag antar att man blir ganska härdad av livet som hemlös...
Klockan 13.00 var det dags att hämta Gustav igen.
Veterinären var imponerad av hur lugn Gustav hade varit och hon sa även att hon var helt övertygad om att han skulle bli en väldigt gosig sällskapskatt.
Hos veterinären hade han genomgått kastrering, vaccinering, öronmärkning och hälsoundersökning.
Allt såg bra och hon gissade att han var mellan 3 och 5 år gammal. Hon bedömde det på hur mycket tandsten han hade. Det märktes på pälsen att han hade varit hemlös under en lång tid, men hon sa också att han garanterat hade haft ett hem någon gång tidigare, annars skulle han inte vara så tam.

Så bar det av till Gustavs nya hem.( Hans nya husse var fortfarande på jobbet så vi väntade där till dess att han kom.) Så fort vi kom fram möttes vi av en liten grå kattunge som heter Lukas och det fanns nog ingen som var gladare över att se Gustav än han. Han märkte att Gustav hade ont och lät honom vara ifred till en början men så fort han började piggna till så försökte han börja leka med honom.

Så här såg Gustavs allra första steg i hans nya liv och hem ut.

Han gick med vinglande ben raka vägen till kattlådan och satte sig i den för att kissa. Fråga mig inte hur han visste var den var...

Hur som helst så somnade han direkt när han kissat färdigt så jag fick bära ut honom i vardagsrummet igen.

Där fick han vila, inlindad i en varm filt och på en mjuk fåtölj.

Lukas väntade och väntade och väntade på att han skulle vakna.


När man får ett nytt hem, en sprillans ny husse och en ny kattkompis så passar det bra att skaffa sig ett nytt namn också. Gustav heter numera Lester. Döpt efter jazzsaxofonisten på bilden här nedanför, Lester Young. Jag tycker det namnet passar honom perfekt!

Drogerna som Lester hade fått inför kastreringen satt i länge och när han väl börjat piggna till nickade han ändå stundom till på olika ställen i huset.

Lukas tycket att hans nya kompis betedde sig lite för underligt ett tag och bestämde sig för att det var bäst att hålla sig utom räckhåll.

Jag satt och läste under tiden som jag väntade på att Lester skulle piggna till. Han låg på olika ställen på vardagsrumsgolvet och såg allmänt väck ut, så jag släppte honom med blicken under ganska långa stunder. Men så var han helt plötsligt borta och jag fick kika runt lite i huset för att hitta honom.

En gång hittade jag honom i arbetsrummet uppe på stolen. Tycker att det borde göra ont att hoppa efter en kastrering, men Lester var ganska rörlig med en gång.

Jag tror att han gillad huset med en gång och tyckte att det var mysigt med alla olika fåtöljer, stolar och soffor som han kunde välja mellan. Och jag tror faktiskt att han tyckte att Lukas var ganska mysig med. Inte en enda gång röt han till ordentligt trots att Lukas stundom var ganska ivrig.

Så, nu får alltså äntligen den här fina lilla katten vara den som ligger inne i värmen och tittar ut istället för tvärtom. Han får mat varje dag, han får gosa och känna närhet och, sist men inte minst, han har fått en kattkompis att leka med.♥

Kram

Jag har fångat honom!

noreply@blogger.com (Matilda) — Fri, 22 Oct 2010 00:14:00 +0000

Måste bara göra ett snabbt inlägg innan jag går och lägger mig.
Det är nämligen så att jag äntligen har lyckats fånga Gustav! Han kom på precis rätt dag och vid en bra tidpunkt så att jag inte behöver ha honom instängd allt för länge på toaletten. Jag satt och spanande ut genom fönstret, mot fällan (alltså matskålen) och vips så var han plötsligt där.
Jag fick sån panik att jag bara ställde mig rätt upp och sa strängt till alla, alltså mamma och min sambo, att de "bara skulle ta det lugnt", trots att det nog bara var jag som höll på att få dåndimpen just då. Två sekunder senare var jag utomhus, lyfte upp Gustav och bar in honom i huset, allt med en puls högt över det normala. Tänk att man kan bli så glad av att se en katt...

Så nu sitter han alltså där inne i badrummet, och vi, vi kissar ute ikväll. Vill ju inte skrämma upp honom allt för mycket. Och ute snöar det. Och allt känns bara så himla, himla bra...

I morgon är det dags för kastrering och flytt till nya hussen. Jag lovar att meddela er om hur allt fortskrider.

Kram

Hur ska man göra med gamla foton?

noreply@blogger.com (Matilda) — Sun, 17 Oct 2010 13:36:00 +0000

Ja, hur ska man egentligen göra med gamla foton?
Jag sitter här med en himla massa gamla kabinettfotografier och har verkligen svårt för att göra det som jag bestämt mig för att göra. Jag ska nämligen ta ut fotona ur sina gamla fina album och lägga in dem till försäljning i nätbutiken.

Det gör mig verkligen ont på många sätt och vis för det är ju verkligen hela familjer i de här albumen och bakom varje bild ligger en unik historia och ett unikt människoöde.
Men, så har jag försökt tänka som så att nu kommer de ju i alla fall till nya hem där de verkligen kommer att uppskattas, och någon gång har ju någon faktiskt sagt adjö till sina gamla släktfotografier och lämnat in dem på en auktion...och sist men inte minst så händer inte det som vore ännu värre, att någon köper albumen just för albumens skull och sedan slänger alla fotona. För det är faktiskt så att det otroligt nog händer...

Jag har inte lyckats vara helt radikal utan fick till slut dela upp fotona i olika grupper. Ibland baseras grupperna på var fotografierna är tagna och ibland kan det vara så att jag tycker mig se en helt uppenbar släktskap mellan olika personer på fotona och då klarar jag verkligen inte av att separera dem.
De här två kvinnorna är ett exempel på några som jag tror är nära släkt med varandra. Ena kortet är visserligen taget i Sala och det andra i Stockholm, men de får som sagt var fortsätta sin resa tillsammans.

En annan sak som jag bestämt mig för att undersöka noggrannare är vilka fotograferna egentligen var. Det har nämligen visat sig att nästan alla fotografier är tagna av kvinnor och det tycker jag gör saken än mer spännande.Så, om jag hittar något vettigt att berätta så gör jag ett inlägg om det längre fram.

(För er som undrar över hur det går med katten Gustav så kan jag meddela att jag ska göra ett nytt försök att fånga in honom nu på torsdag. Wish me luck!)

Kram

Ska jag flytta nu?

noreply@blogger.com (Matilda) — Sat, 09 Oct 2010 21:42:00 +0000

Titta vem jag hittade i trädet när jag kom hem...

Någon dag för sent dök han upp. Och det kändes verkligen som om han förväntade sig något utav mig.

Som om han frågade mig om han kunde få flytta nu...

Han hoppade runt i trädgården som en liten busig kattunge. Han jagade nattfjärilar, klättrade i träd och gick gladeligen med på att jag bar runt på honom huuur länge som helst.

Maten var inte det minsta intressant. Han funderade mer på hur han skulle göra för att komma in genom kattluckan, som vid tillfället blockerades av en betongklump inifrån. Mina katter är som sagt var inte så där väldans gästvänliga.

Det känns verkligen bra att veta att den här lilla guldklimpen ska få en ny chans inom kort. Nästa försök att flytta honom blir förmodligen under den kommande veckan eller veckan därpå.

Då kommer han verkligen att bli en lycklig liten katt, precis som han förtjänar.

Kramar, Matilda♥

Typiskt djur....

noreply@blogger.com (Matilda) — Fri, 08 Oct 2010 00:44:00 +0000

Sitter här kl. 02.20 och kan snart inte hålla ögonen öppna längre..

Jag började kvällen med att gå runt här i byn och ropa efter Gustav samtidigt som jag bankade med en sked på en kattmatsburk. Någon kyckling blev det inte för den var tyvärr slut.

Mina egna katter hade jag stängt in i huset så att de inte skulle springa runt benen på mig hela kvällen, de går nämligen på en specialkur just nu och då kan en vanlig kattmatsburk locka ännu mer än vanligt.

Men, hur mycket jag än lockade och pockade kom det ingen Gustav. En oerhört kelig Patrik, den andra vildkatten, kom visserligen, men just ikväll var det ju Gustav jag ville locka fram...

Efter det har jag suttit utomhus och pratat med mamma, som hjälpte mig ikväll, och försökt prata om allt och ingenting i en lugn och mysig ton. Det brukar han gilla. Men nej.

Och nu sitter jag här vid datorn, i fåtöljen och spanar ut genom fönstret i hopp om att han ska komma smygande till matskålen som jag placerat utanför stugan.

Jag önskar att jag gillade kaffe. Just nu hade varit ett lysande tillfälle att dricka en kopp. Extra starkt.

Over and out♥

Matilda

Nu ska vi fånga Gustav!

noreply@blogger.com (Matilda) — Wed, 06 Oct 2010 13:54:00 +0000

Ja, nu är det alltså äntligen dags för Gustav att flytta. Mannen som ska ta hand om honom hade redan en gammal fin katt, Napoleon, som han var tvungen att vänta in innan han kunde ta emot Gustav, så det är därför det har dröjt ett tag, men nu är det alltså dags!

Under sommaren har Gustav strosat runt här i bygden och varje kväll har han kommit hem hit till mig för att få sig ett mål mat. Dessvärre har han blivit mer och mer desperat ju längre tiden har gått utan att han fått flytta in i något av husen här i gården. Desperationen har lett till att han gjort en del mindre bra saker och därmed har hans rykte försämrats allt mer. Han har bland annat brutit sig in i en av grannarnas hus, sprungit upp på övervåningen i deras hus för att sedan flyga på deras katter som låg och sov där i godan ro.

Jag har pratat med olika katthem och djurskyddet här i Värmland och de förklarade att det faktiskt är ett högst normalt beteende för en katt som en gång bott med en egen familj i ett varmt hus. Då gör de allt för att få en ny familj, mat och värme. Och, jag tror som sagt var inte att Gustav är så gammal utan troligtvis en sommarkatt från förra sommaren så han minns nog fortfarande hur det känns att ha ett hem och någon som man känner sig älskad av.

Hursomhelst så ska jag dokumentera hela förloppet så att ni ska få ta del av hur det gick till när vi fångade in honom.

Så här ska vi gå tillväga:

Köpa hem en grillad kyckling. (Den tar vi självklart bort alla ben ur.)
Lägga ut småbitar av kycklingen i spår som leder hem till mig.
När han har följt spåret hem hit ska han få en stor bit kyckling, sedan inleds fastan.
Lyfta in honom på toaletten, där han ska vara till på fredag morgon.
Kl. 09.00 ska vi lämna in honom hos veterinären för kastrering och allmän hälsokontroll.
Kl. 15.00 ska vi hämta honom hos veterinären tillsammans med den nye ägaren.
Jag följer med hem till den nye ägaren, så att Gustav har någon som han känner igen när han vaknar, och stannar till dess att vi ser att allt går bra. (Det bor nämligen en liten kattunge hos den nye ägaren. Djurskyddet säger att det kommer att gå hur bra som helst. Vuxna katter ger sig inte på små katter. Men, det känns ändå bra att hålla lite koll på hur det går.)

Så, nu återstår det bara för mig att friskna till från världens jobbigaste förkylning så att jag kan göra allt det här i morgon. Och det är faktiskt så att Echinagard fungerar riktigt bra även på mig!!!

Jag måste bara visa er den här bilden som jag tog på Patrik när han fick en korv att gnaga på. Det var djurskyddet som ville att jag skulle ta en fin bild på honom som de kunde lägga ut på sin sida... och ja... det gick ju bra... (Obs! Tallriken var ren innan han ställde sig i den.)

Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer jag fått. Jag har varit helt däckad av förkylningen ett tag nu så jag har varit dålig på att svara, men jag kommer snart igen.=)

Kramar från mig ♥

Trude och Sessan

noreply@blogger.com (Matilda) — Mon, 27 Sep 2010 15:22:00 +0000

Hej! Nu har det gått över en vecka sedan jag skrev sist. Och det finns det anledning till. Jag har nämligen ägnat mig åt en hel rad onödiga och nödvändiga saker.

Bland annat har jag fastnat i "mallträsket" här på blogger. Jag älskar att möblera om i vanliga fall, och precis så är det även när det gäller min blogg. Det finns ju så vansinnigt många alternativ att välja mellan. Och inte nog med att de har en malldesigner inne i blogger nu, utan det finns ju dessutom en hel hög med bra sidor där man kan ladda ner xml-mallar som är riktigt häftiga! Kolla te x in de här sidorna. Our blogger templates Blogger Templates
Hur som helst så har jag inte kunnat bestämma mig än utan har återgått till en helt vanlig Clean & White mall.

Sen har det som sagt var även varit annat på gång.

Min svärfar kom med sin supersöta traktor och på den satt det fast ett släp som var fullproppat med ved, bara till oss!

Lillan och Shiro var självklart med under hela den stora händelsen, och vilken katt älskar inte en varm huv?! ( Lillan och Shiro är syskon, båda är halvsiameser.)

Nu när vi har fått det varmt i stugan så blir man liksom lite pysselsugen.

Ett gammalt cd-ställ har nu förvandlats till något helt meningslöst, men jag gillar det ändå.=) Kanske kan det fungera som ett torn som man kan hänga upp gamla foton på?

Sen har jag beskurit några av de gamla äppelträden, jag har städat hönshuset och sist men inte minst så har jag försökt komma underfund med vad det är för fel på Trude. Han har helt plötsligt slutat sitta på pinnen, han är inte lika kelig som vanligt och han bråkar med sina hönor. Det är definitivt något som inte stämmer. Kanske har han ont någonstans, kanske i foten? Jag har filmat hönorna lite för att komma underfund med vad det kan vara som är fel. Om det kan vara något med rangordningen eller så, men så fort jag sätter mig ner för att filma så kommer det fram en liten ettrig höna till mig. Och hon vill absolut inte att jag ska vare sig sitta där jag sitter eller göra det jag gör. Filmsekvensen nedan illustrerar situation.

( Jag har lagt in klippet på Skydrive vilket gör att filmen laddar lite långsammare först, men om ni låter hela filmen ladda, och sen tittar på den så spelas den upp helt utan stopp. Glöm inte att sätta på ljudet!)

Kram, Matilda♥

En lördagskväll med Jesus

noreply@blogger.com (Matilda) — Sat, 18 Sep 2010 18:40:00 +0000

Jag håller som sagt på att måla om lite här hemma, och det har självklart tagit lite längre tid än vad jag hade trott att det skulle göra...det finns ju så mycket annat att göra just nu. Ett bra exempel på annat att göra är det som jag är totalt besatt av just nu, nämligen att plocka svamp. Jag hade tänkt att jag inte skulle skriva något om svamp i det här inlägget, men, ja, så här bra gick det...

Min svampkorg, kantareller och trattkantareller. Bilden är tagen i mitt kök.

Åter till målandet. Nu är alltså vardagsrummet/tv-rummet/datarummet/sovrummet färdigmålat.

Tre fönster återstår att renovera och sen är det dags att måla om i hallen och köket. Det roligaste med att måla om är enligt mig att få inreda när allt målandet väl är klart!

Så här ser det ut i "allrummet" just nu. Mellan tv-apparaten och ett fönster har jag placerat ett litet skåp och på det har jag ställt upp en ikon som jag längtat efter att få plocka fram! I taket hänger en antik ljuskrona från butiken.

Ikonen som jag har lyckats ropa in på en auktion är faktiskt lite extra speciell...den har belysning..

Så här mysigt ser det ut när jag tänder den på kvällen.

Själv så tror jag inte på Gud och Jesus, men jag tror utan tvekan på att det finns någonting som bryr sig om oss och som vill att vi ska förstå något...Men jag kan inte förneka att Jesus gör sig bra här hemma på väggen..

Och så en liten reminder.=)

Kramar, Matilda ♥

Knarkare och kantareller

noreply@blogger.com (Matilda) — Tue, 14 Sep 2010 00:28:00 +0000

Varje höst börjar vissa av familjemedlemmarna i den här familjen att bete sig lite konstigt. De samlas i ett hörn av trädgården och så fort någon närmar sig, te x jag, så får de något flackande i blicken och springer förvirrat i väg åt olika håll.

Det normala uppförandet för just de här individerna är annars att de brukar rusa emot mig så fort jag visar mig för att sedan mer än gärna ställa sig så nära att jag både kan klappa dem och mata dem ur handen.

Hur som helst har det här pågått under flera år och fram till nu har jag verkligen inte begripit vad det har rört sig om... Men så gjorde jag plötsligt en skrämmande upptäckt. Det bor en knarkliga i min trädgård!

(Av hänsyn till de inblandade har jag lovat att inte avslöja deras identitet och jag kommer därför inte att publicera vare sig deras namn eller några direkt avslöjande bilder på dem.)

Ledaren för ligan är den här typen, och det är hon som har kommit på att en viss sorts ört som växer i min trädgård producerar några helt underbara kapslar som hänger och dinglar i helt perfekt höjd för den som vill uppleva världen på ett annat sätt.

Hon var nämligen den som först började bete sig konstigt en höst för några år sedan och nu har hon uppenbarligen dragit med sig hela gänget i fördärvet.

Så numera har jag alltså ett helt gäng förvirrade typer som springer omkring här utanför stugan och så fort jag tror att jag har lyckats dra upp alla örter ur jorden, under mina försök att få dem att sluta knapra i sig det här giftet, visar det sig att de har en ny gömma på något nytt helt oväntat ställe.

Här ser man samtliga individer i ligan. Eftersom de inte vill röja sin identitet ville de dölja sina ansikten under fotograferingen.

För oss som inte ägnat oss åt dessa dåligheter så har veckan i stort sett bara haft ett enda tema, nämligen svamp.

Vi har plockat och plockat och plockat. Och sedan stekt och stekt och stekt. Och så har vi smakat lite också.;)

Kantarell Svart Trumpetsvamp Trattkantarell

Nu är det dags för en skiva barkis med nystekta kantareller! Perfekt kvällsmat.=)

Kram, Matilda♥

Kompostpotäter och kranskatter

noreply@blogger.com (Matilda) — Sun, 05 Sep 2010 11:22:00 +0000

När jag skulle slänga gamla äpplen på komposten häromdagen så fick jag en väldigt glad överraskning! Mitt uppe bland alla brännässlor och gamla grenar såg jag något som väldigt mycket liknade en potatisplanta. Jag kunde inte riktigt begripa hur den hade hamnat där, men så kom jag på att jag faktiskt slängde ut en påse övergrodda potatisar där förra hösten och nu måste några utav dem helt enkelt ha blivit plantor.

Det var lite svårt att se hur många plantor det var men det skulle snart min kära mor, som var på besök just då, råda bot på. Hon greppade dynggrepen och gav sig genast i kasst med uppgiften.

Men så upptäckte hon något underligt...Alla, som vi trodde, små plantor visade sig vara en enda stor planta, och den hade liksom bildat en nätverk av blast som stack upp lite här och där i komposten. Inte kunde väl en sån jätte ha några dugliga potäter kvar tänkte vi, men vi måste ju ändå kika efter...

Och kolla här!

Ifrån en enda gammal potatis som jag slängde ut förra hösten fick jag inte mindre än en nästan full Konsumpåse med helt perfekta och helt oskadda Asterixpotäter. Min favoritsort!

För övrigt har jag tagit det väldigt lugnt under veckan. Jag har pysslat lite här hemma och samlat lite saker från skogen som man behöver så här när kylan börjar komma.

Cladonia stellaris

Fönsterlav är både vackert och väl behövt nu när innerfönstrena ska in.

Ulleternellerna som jag skördade för ett tag sedan har nu torkat men deras stjälkar är fortfarande böjbara och därför passade jag och Shiro på att binda en krans utav dem. Vi gjorde på samma sätt som när man gör maskroskransar, alltså helt utan tråd.

Kram, Matilda♥

Klipulver och höstskörd

noreply@blogger.com (Matilda) — Mon, 30 Aug 2010 12:24:00 +0000

Efter att ha kikat in på den här bloggen nu på morgonen så fick jag plötsligt ett starkt behov av att välkomna hösten lite mer här hemma, istället för att bara sörja att sommaren snart är över. Så, jag drog på mig stövlarna och hoppade ut i trädgården för att göra en egen lite miniskörd av det som vuxit upp under sommaren.

Det blev inte så mycket för jag har inte anlagt någon köksträdgård i min trädgård och alla fruktträden har fått någon sorts sjukdom, men efter bara 20 minuter hade jag fått ihop det här: En bukett mynta att göra te av, en balja Ulleterneller att vila ögonen på och en tiondels äggkorg nypon att göra klipulver av! Ni minns väl klipulvret?!

När det gäller Ulleternellerna så är det en perenn som jag köpte när jag först flyttade in här i stugan. Jag köpte en växt och satte den i en rabatt med lämpligt läge, och gissa om den förtjänar sin titel som Årets perenn 2001!
Jag har inte behövt lägga ner någon som helst tid på att sköta den och den har förökat sig till ett helt underbart hav av vita ulliga små stjärnor.

Under de senaste veckorna har det i stort sett bara regnat här i Smådal, och det finns vissa som tycker mer illa om det än andra...Te x de som vet att de ska sitta instängda i ett hönshus under hela den långa vintern. Så, när solen nu är framme passar självklart Trude på att suga i sig all den värme som finns att få.

Och varje gång jag ser honom ligga där med alla fjädrar utsträckta och med en blick som vittnar om inte bara avslappning utan också om både medvetenhet och klokhet så önskar jag att jag någon gång fick möjlighet att få reda på vad han ligger och funderar på...

Kramar♥ Matilda

Hemma hos mig...

noreply@blogger.com (Matilda) — Wed, 25 Aug 2010 12:57:00 +0000

Hemma hos mig finns det inte så där väldans mycket utrymme. Vi bor två personer och fyra katter på ca 50 kvm. Och vad behöver man då? Jo, en hel del fantasi! Efter att ha möblerat om och runt säkert hundra ggr börjar jag känna att fantasin tryter och att en utbyggnad eller ett större hus skulle sitta fint. Men, det är inte bara utrymmet och fantasin som tryter, utan också kassaflödet.;) Så, jag bestämde mig helt enkelt för att kika runt bland alla underbara bloggar som jag följer för att få lite inspiration. Det jag hade att tillgå var en färgburk, penslar, skrapa och lite småsaker som jag har sparat här hemma i gömmorna. Resultatet är inte helt otroligt perfekt, men jag är ändå väldigt nöjd. Eftersom vi har sovrum/vardagsrum/datarum/allrum/ i samma rum så behöver man något som avskiljare.

Jag tog några enkla lagerhyllor, målade dem vita, satte på gamla fönster som jag fäst vitt lakanstyg bakom och vips så hade jag fått en avskiljare, ett skåp att ställa böcker och annat smått och gott i, och en plats att ställa lådor, växter och annat på. ( Jag ska antingen såga av det av hyllan som sticker upp ovanför dörrarna eller så lägger jag en skiva på dem för att få några extra fack.)

Bakom hyllorna är vår säng och vårt datarum.

Det finns så mycket som behöver göras i ordning här i torpet, men det finns också en hel del vackra detaljer som man helt enkelt bara kan låta vara som dem är. Ett exempel är det gamla trätak som jag hittade när jag tog ner det papptak som satt kvar när jag flyttade in.

Egentligen ska man ju dra ur alla gamla spik som sitter kvar, men jag gillar dem verkligen och har därför valt att låta dem vara.

Som ni ser på bilden ovan så är mina fönster både lortiga och helt nakna. Fönstret på bilden är det enda med löstagbara spröjs och för en gångs skull är jag faktiskt tacksam för att det har det. Jag håller nämligen på att skrapa bort färgen på alla fönster. De behöver målas om och jag vill skrapa dem helt rena innan jag målar dem på nytt.

Så, nu ska jag fortsätta med mitt lilla projekt här hemma. Måste säga att det är lite mysigt att bygga bo så här när stormen viner utanför stugan.=)

Kram, Matilda♥

Rävar, blommor och barn

noreply@blogger.com (Matilda) — Sat, 14 Aug 2010 06:18:00 +0000

Ja, nu har det minsann varit full fart här i Smådal! Sedan jag skrev sist har jag fått ett virus, blivit faster och sist men inte minst jagat en räv.

Vi kan ju börja med det tråkiga- viruset. Det var nämligen inget sånt där vanligt virus som vi människor får utan ett äkta och fullt fungerande datavirus! Jag var så att säga mitt emellan två antivirusprogram och trodde i min stilla fantasi att jag skulle komma undan utan att drabbas, men icke sa nicke. Datorn blev totalt förstörd, alla program var oåtkomliga, alla typsnitt som jag laddat ned, alla bilder som jag sparat på dator.....rubbet var borta. PANIK!
Som tur var kunde en firma inne Arvika hjälpa mig att formatera om datorn så att den gick att använda igen, samt installera ett antivirus. Så, nog om det.

Min älsklingsblomma- Såpnejlika

Nu över till den fantastiska händelsen att Alicia har kommit till världen! Det är min svåger och hans flickvän som har fått den här underbart söta lilla bebisen. Jag vet att man alltid tycker att bebisar man känner är sötare än andra, men Alicia, hon är något i särklass. Med italienskt blod i ådrorna föddes hon med vacker olivhy, mörkt hår, markerade ögonbryn och ett eldigt temperament. ;) Nej, skämt åsido så är hon faktiskt en väldigt lugn krabat som verkar oerhört nöjd med tillvaron. Välkommen Alicia!

Och så till den sista händelsen som jag nämnde i början av inlägget. Rävjakten.
Som de flesta av er redan vet så är jag inte någon jägare precis, men att springa efter rävar som försöker äta mina katter, det gör jag utan att blinka.
Episoden utspelade sig i natt. Jag satt vaken ganska sent och försökte fixa i ordning min dator efter haveriet. Just när jag kände att det verkligen var dags att krypa ner i den varma sängen hör jag ett fruktansvärt skrik utanför. Jag flyger upp ur stolen, ut genom dörren och rätt in i en virvel av katter och rävar. Jag skrek rätt ut och mitt i all kalabalik så vaknar min sambo, totalt krigsberedd. Som tur är blir räven och katten så paffa av allt väsen vi för att de slutar att bråka. Min katt, Sally, springer emot mig och sambon han springer rätt ut i mörkret i bara kalsongerna. Morrande.
Ja, för det har liksom blivit att vi gör så när vi ska skrämma bort andra djur. Vi morrar.

När jag har konstaterat att Sally är hel och välbehållen ger även jag mig ut i natten.

Så springer vi där, jag och min sambo, halvnakna och yrvakna. Det känns nästan som om jag kan vinkla öronen för att lyssna efter olika ljud och personligen tycker jag att mitt morrande låter riktigt skrämmande. (Sambon sa visserlig till mig att vara tyst så att jag inte lyckades locka tillbaka räven istället.)

Till slut bestämmer vi oss för att ge upp och dessutom så har nog räven hunnit långt undan vid det här laget.

Vi hör hur kossorna i hagen ligger och idisslar, hur syrsorna spelar och hur tuppen Trude vaknar till inne i hönshuset. Och nog för att jag hoppas att jag aldrig mer får se räven här utanför stugan, men jag måste ändå tacka den för efter en sån här händelse känner man verkligen att man lever och att man någonstans långt där inne har en del djuriska instinkter kvar.

Kram, Matilda♥

COUNTRY ANTIQUES

Sommar i Smådal

Sally- en allergisk katt

En paus och ett stort sår!

Att ha syjunta

Snowshoe och halka

Jag är på gång- El Camino

Doris- en spansk vattenhund

Årets julklapp 2010

Pyssel, pälsdjur och patina

Grattis till vinnaren av trådrullarna!

Äkta lussekatter

*UTLOTTNING*AV*GAMLA*TRÅDRULLAR*

Gustavs nya liv!

Jag har fångat honom!

Hur ska man göra med gamla foton?

Ska jag flytta nu?

Typiskt djur....

Nu ska vi fånga Gustav!

Trude och Sessan

En lördagskväll med Jesus

Knarkare och kantareller

Kompostpotäter och kranskatter

Klipulver och höstskörd

Hemma hos mig...

Rävar, blommor och barn

UTLOTTNINGAVGAMLATRÅDRULLAR*