Dagen.se - kultur

Tv-gudstjänst: Familjegudstjänst med minidrama

Thu, 18 Mar 2010 02:00:00 GMT

Den andra gudstjänsten av fyra från Frälsningsarmén i Uppsala är en familjegudstjänst där minikören Bumerang, Singing Angels och Torsdax sjunger under ledning av Guri Nilsson. Det bjuds också på minidramat "Ögonstenar". Gudstjänstledare är Åke Nilsson.GudstjänstSVT2, söndag 21 mars kl 10.00

På spaning efter kristendomens ursprung

Thu, 18 Mar 2010 02:00:00 GMT

I "Kristendomens historia" ledsagas vi av Diarmaid MacCulloch, professor i kyrkohistoria, på en jakt efter kristendomens ursprung. Med början i Jerusalem följer vi spåren österut.

I det första avsnittet, som har underrubriken "Kristendomens ursprung", leder spåren till Kina. Det finns bevis för att kristendomen fanns i Kina redan på 600-talet och över hela Mellanöstern finns kristna församlingar som praktiserar sin tro så som de alltid gjort. Resan går i andra avsnittet vidare genom katolicismens uppkomst. Tron på skärselden, påvlig ofelbarhet och inkvisitionen - hur uppstod dessa katolicismens kännetecken? Vi får också veta mer om en liten judisk sekt vars religion kom att bli dominerande långt utanför Palestina. Det handlar också om hur påverkan från islam gav Europa universitet, professurer och akademiska titlar. Ortodoxa kyrkanAvsnitt tre behandlar den ortodoxa kyrkan i östra Europa. Den ortodoxa kristendomen har i dag ett starkt fäste i bland annat Ryssland och på Balkan. Vi får vi veta mer om synen på Gud och om hur anhängarna har fått kämpa för sin trossyn genom århundradena.Programmets fjärde och femte del handlar om reformationen och protestantismen och slutligen hamnar vi i nu- och framtiden. Beror den av skepticism urholkade kristna tron på vetenskapens framsteg eller kristendomens involvering i fascism och nazism? Diarmaid MacCulloch synar några av historiens skeptiker. Vilken sorts kristendom kan överleva i framtiden?Kristendomens historiaKunskapskanalen, lördag 20 mars kl. 21.00

Unik dokumentär om psykvården

Thu, 18 Mar 2010 02:00:00 GMT

Under ett och ett halvt års tid har dokumen- tärfilmaren Maud Nycander följt livet bakom de låsta dörrarna på en sluten psykiatrisk avdelning på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Tittarna ges en unik inblick i en verksamhet som nästan ingen känner till men som det finns många myter om.

- Det är obegripligt att psykisk sjukdom fortfarande är så förknippat med skuld och skam. Jag vill skapa en öppenhet och förståelse. Det här är den viktigaste film jag gjort, säger Maud Nycander. Under två söndagar får vi på nära håll följa några patienters tid på avdelning 6. Vi lär känna några av de patienter som lever med psykisk sjukdom och vi får vara med i rummen där "samtal pågår" med överläkaren. Men vi får också vara med när personalen bedömer att bältesläggning är den enda utvägen.Maniska och deprimerade patienterI den första delen får vi en inblick i hur det är att leva med bipolär (manodepressiv) sjukdom. Till avdelningen kommer både maniska och deprimerade patienter, några är inskrivna enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Hur är det att bli tvångsintagen? Hur hanterar man att vara psykiskt sjuk och förälder? Vad händer när man som manisk söker hjälp, men inte får plats på psyket? Vi får också följa personalens arbete med suicidbedömningar och patientsamtal. Maud Nycander har tidigare lyckats filma i slutna miljöer dit få utomstående har tillträde. År 2007 tilldelades hon både Guldbaggen och Prix Italia för sin dokumentär "Nunnan". Klostret i Skåne gjorde ett undantag och lät henne filma en ung, svensk kvinna i en miljö som annars är helt stängd för massmedia.Sluten avdelningSVT2, söndag 21 mars kl. 20.00

Varför höjer ni era röster mot trafficking?

Thu, 18 Mar 2010 02:00:00 GMT

Hej, Lasse Axelsson, ledare för Credokören som på lördag deltar i Manifestation mot människohandel på Medborgarplatsen i Stockholm.

- De som utsätts för trafficking är ju en väldigt svag grupp och då behövs det många som höjer sina röster. Det förpliktigar om man tänker på vad gospelmusiken fick betyda för de som var förtryckta i USA. Jag är 100 procent säker på att Martin Luther King hade höjt sin röst mot trafficking. Det är ett stort och ganska dolt problem i Sverige. Att höja sina röster och att sjunga sånger är ett bra tillvägagångssätt.Är körens medlemmar aktiva på annat sätt i frågan?- Nej, men jag hoppas att det här ger ringar på vattnet också till oss själva. Jag är ju väldigt aktiv när det gäller att jobba med varje människas unika värde. Vecka nio var jag och Credokören på en Sverigeturné om det, då vi sjöng på fyra olika skolor. Temat var "Keep the dream alive" och handlade om Martin Luther Kings dröm. Då nämnde jag trafficking som ett av problemen som måste bekämpas.Martin Luther Kings budskap är alltså tillämpbart här också? - Martin Luther King är inne på att vi måste förstå, att även i den ondaste människan finns det något gott och i den största förebilden finns det ett stråk av misslyckande. Den synen är en nyckel till att mötas och förstå varandra. Och jag tror att då blir trafficking mer en skit som vi alla sitter i. Det drabbar oss som mänsklighet - att det finns - och därför blir det också allas vår angelägenhet att bryta detta.- Vi måste få bort den där vi-och-dom-känslan, så att de som är utsatta för trafficking inte blir en grupp långt borta. Att de är utsatta berör oss alla. Det är också lätt att se torskarna som de genomonda och så står vi där som de alltigenom goda, men då svartvitmålar man världen. Om man i stället väljer att se nyanserna, så kan det öppna upp för empati.Vad kommer publiken att få höra?- Vi kommer att sjunga ganska många gospellåtar och några välkända låtar, som till exempel U2:s "Pride" och Michael Jacksons och Lionel Richies "We are the world".Är det svårare att fånga publiken när man sjunger på ett torg än från en scen?- Nej, det beror på väder. Att stå utomhus och samla mycket folk har vi ganska stor vana vid. - Jag kan inte låsa programmet innan. Vi har med oss ett antal låtar och så får man ta dem som passar. Det är viktigt i en utomhussituation att känna in vilka låtar det är läge för. Man måste ha en öppenhet för den atmosfär som är.Vad har Credokören på gång annars?- Vi håller precis på att release vår cd som vi spelat in "Credokören sings Clarence Eggleton". Den sticker ut som gospelproduktion i Sverige de senaste tio åren. Sen om man gillar det eller ej är upp till lyssnaren att avgöra.Hur många sjunger i Credokören?- Vi är 20 medlemmar. Men på lördag har vi fyllt på med ytterligare några så vi kommer vara 25-30 som sjunger.Fotnot: Manifestationen mot människohandel pågår 12.00-15.00. Credokören sjunger under den första timmen.

Urban Thoms

Övervakning på Facebook får bakläxa

Thu, 18 Mar 2010 02:00:00 GMT

Facebook slänger ut alla applikationer som lockar användarna med att de ska kunna kolla vem som tar del av deras profil eller foton. Dessa så kallade "stalker apps" fungerar inte, enligt Facebook. Brittiska BBC skriver att applikationer som "Stalker check" och "Who has visited my profile" redan är borttagna. Många användare har laddat ner dem med förhoppning om att kunna se vem som besöker deras profilsida anonymt. I ett uttalande skriver Facebook att filosofin med ett öppet system där vem som helst kan delta står fast. Även om det inte nämns med ett ord kan det tolkas som att ryktet att Facebook till hösten skulle börja ta betalt av sina användare är falskt.

Dagen

Gudstjänstfestivalen i SVT och SR

Thu, 18 Mar 2010 02:00:00 GMT

Ni som inte var med på Gudstjänstfestivalen i Göteborg den gångna helgen får ändå en chans att delta. Den 9 maj klockan 10.00 sänder SVT2 festivalens avslutningsgudstjänst, det gör även Sveriges Radios P1 samma dag klockan 11.03.I gudstjänsten predikar Martin Lönnebo, körerna Cardia och Guldkören sjunger, de sistnämnda består av människor med intellektuella funktionshinder. Utöver sånginslagen gestaltas predikan av en dans- & dramagrupp.

Lampshades sångerska solodebuterar

Thu, 18 Mar 2010 02:00:00 GMT

Danska Lampshade-sångerskan RebekkaMaria Andersson har just släppt sitt första soloalbum. "Queen of France" heter skivan som är fylld med popmusik med stänk av afro. Releaseturnén för henne också till Sverige där RebekkaMaria gör tre spelningar tillsammans med Jonathan Johansson. Den första blir 13 april på Södra Teatern i Stockholm. 14 april spelar de båda på Babel i Malmö och 22 april är det dags för Pustervik i Göteborg. Jonathan återgäldar vänligheten med att vara supportakt på tre av RebekkaMarias spelningar i Danmark.

Smärtsamt med nerv och beröring

Tue, 16 Mar 2010 02:00:00 GMT

Jörgen Kjellgren"Noir syndrom"(Cosmos Records)
Mina och Jörgen Kjellgrens vägar möttes på en folkhögskola i mitten av 1990-talet. Ett angenämt möte med mycket lättsamhet och skratt, präglat av den smånaiva ungdomsålder vi befann oss i.När vi nu återses är jag lyssnare och Jörgen Kjellgren artisten vars alster snurrar på skivtallriken. Åren i Vasa Gospel och Oh, Laura ("Release me") är lagda till historien, nu står han på soloben. Melankolin, svårmodet, har lägrat sig. Vuxenlivet har landat och gjort en hel del ont. Skilsmässa, svårighet att känna samhörighet med det kyrkliga liv som tidigare var en självklarhet och den Gud som presenteras där. Och samtidigt som det, på många sätt, är smärtsam lyssning så är den fantastisk. Så ärligt, så naket, skrivet direkt ur det egna livet som det blev, som det nu är. Det är en stor skiva Jörgen Kjellgren gjort, om än sparsam i sina uttryck och i sitt tonläge. I det avskalade - i så väl musik som texter - finns massor av nerv att möta och beröras av. Det är bara att hoppas att albumet, och speciellt låtar som "Han har gjort det igen" och "Alla här vill va nån annanstans" hittar den storpublik de förtjänar.

Carl-Henric Jaktlund

Ljungblahd tillbaka i "Så ska det låta"

Thu, 11 Mar 2010 02:00:00 GMT

På fredag nästa vecka drar "Så ska det låta" igång igen. Först ut är gruppen Cockies n´ Beans som tävlar mot EMD. Samuel Ljungblahd, som i en webbomröstning på Svt.se blev den mest önskade artisten från förra säsongen att komma tillbaka, kommer mycket riktigt tillbaka - men inte förrän den 21 maj. I lag med Amy Diamond tävlar Samuel då mot Sara Löfgren och Johan Boding.

Dan Strandqvist

I dag startar Gudstjänstfestivalen i Göteborg

Thu, 11 Mar 2010 02:00:00 GMT

Med mässor och seminarier i fyra dagar anordnar Svenska kyrkan i Göteborg Gudstjänstfestivalen.

Start i dag, torsdag, och avslutning på söndag. Fem mässor är inplanerade, med musik av bland andra Eldkvarn, Bob Dylan och Emmylou Harris. Dessutom "Vila", en mässa om försoning med bland andra Klara Zimmergren. I de inledande seminarierna talar Irma Schultz Keller och Tommie Sewón kring ämnet "Från Frostenssons psalmer till rockmässor - när blir en poplåt en psalm?". Claes Bertil Ytterberg talar om hur gudstjänstfirandet kan vara en hjälp till en helhetstolkning av tillvaron, en motkraft till splittring och fragmentisering. Värd för Gudstjänstfestivalen är Annedalskyrkan.

Dagen

PMU släpper film om ursprungsfolks situation

Tue, 09 Mar 2010 14:31:00 GMT

"Den stora dagen" heter Birger Thuresons och Roger Svanells nya produktion. Filmen handlar om mangyanerna på den filippinska ön Mindoro.

Mangyanerna, ett ursprungsfolk på den filippinska ön Mindoro, nekas sina mänskliga rättigheter. De kan bland annat inte rösta och barnen får inte gå i skola. Birger Thureson och Roger Svanell har producerat en 15 minuter lång film "Den stora dagen", som handlar om ursprungsbefolkningens situation och om hur ett svenskt biståndsprojekt kan hjälpa dem. Filmen finns både för spelning direkt på PMU:s sajt och för nedladdning.

Dagen.se

David Phelps till Sverige - igen

Tue, 09 Mar 2010 02:00:00 GMT

När Gaither Homecoming i oktober sålde ut Nyhemshallen utanför Mullsjö var det tenoren David Phelps som fick de största applåderna. Nu är det klart att Phelps kommer tillbaka till Sverige i sommar. Måndag den 21 juni gör han en konsert i Nyhemshallen, mitt under pingströrelsens Nyhemsvecka som då pågår för fullt. Med sig i bagaget har han sin senaste soloskiva "The Voice". Den 25 mars släpps biljetterna till konserten.

"Heliga Ryssland" - unik ikonutställning på Louvren

Tue, 09 Mar 2010 02:00:00 GMT

Magnifika mästerverk slåss om utrymmet när Louvren visar den ryska konstens utveckling, från kristnandet och fram till Peter den store. Utställningen "Heliga Ryssland" berättar historien om kulturell korsbefruktning mellan öst och väst.

Det här är första gången som det franska nationalmuseet Louvren i Paris organiserar en utställning med gammal, rysk konst, konstaterar Jannic Durand, en av utställningens kommissarier och chefskonservator på Louvren i Paris.Utställningen "Heliga Ryssland" är unik på fler sätt - de flesta av utställningens över 400 föremål har aldrig tidigare visats utanför Ryssland, inlånade främst från 25 ryska museer och bibliotek.
Det är en kronologisk konsthistoria som berättas, en berättelse som går hand i hand med historien om ett land och dess kultur, starkt präglad av den ortodoxa tron. Utställningen tar avstamp i den förkristna tiden, går via Kievs storhetstid och mongolernas intåg till det medeltida Rysslands rika konstliv, Ivan den förskräckliges tyranni och fram till Peter den stores 1700-tal, då Ryssland definitivt vände siktet mot väster.En illustrerad bok från 1400-talet berättar om prins Vladimirs dop år 988, som blev det blivande Rysslands definitiva steg in i den kristna sfären. Fragment dekorerade i bleka färger är resterna efter den första kyrkan som Vladimir lät bygga i Kiev samma år och en 1300-talsmålning återger landets två första helgon, Vladimirs två yngsta söner, Boris och Gleb. Religion och politik går hand i hand - de båda bröderna, avbildade i identiska positioner, håller svärdet i vänster hand medan högerhanden har ett kraftigt grepp om krucifixet, som vilar mot bröstet.Även om den ryska kyrkan ingick i den bysantinska sfären låg landet i en korsväg mellan öst och väst. Utställningen vittnar om kontakter med både arabvärlden och Västeuropa och konstverken är konkreta bevis på hur olika influenser smält samman till nya konstformer.Ett av de tydligaste exemplen är den flera meter höga porten till katedralen i Souzdal. En port gjord enligt romersk teknik - förgylld koppar målad med brun linoljelack. Samtidigt är porten dekorerad med ett stort antal bilder, som berättar jungfru Marias liv enligt bysantinsk ikontradition.
Ikonkonsten upptar helt naturligt en stor plats på utställningen. Som 1400-talsmålningen av Johannes Döparen med sin fascinerande moderna komposition av enkla former, rena färgfält och geometriska veck i manteln. Eller den inlevelserika målningen av Kristus som stiger ner i helvetet för att hämta Adam och Eva. Hela sin kroppstyngd lägger Kristus på vänsterfoten samtidigt som han drar upp de båda syndarna med ett starkt grepp om deras handleder.Allra mest gripande är kanske ändå de minst iögonenfallande föremålen. Som de enkla halskorsen i bärnsten, blankslitna av ett livslångt bruk under grova klädnader. Eller som det nästan tusenåriga brevet skrivet på björknäver, från en bror till en annan."Det var abboten som inte lät mig gå" ger brevskrivaren som förklaring till varför han inte kunnat komma, något som uppenbarligen gjort den andra brodern rasande och skapat rejäl osämja."Du är min och jag är din" avslutas brevet i en tidlös gest av försoning och förlåtelse.Fotnot: Utställningen "Sainte Russie" ("Heliga Ryssland") visas på Louvren till och med den 24 maj.

Torun Bötz

Samuel Ljungblahd gör Sverigeturné i maj

Fri, 05 Mar 2010 08:25:00 GMT

I maj drar Sveriges soulröst nummer ett, Samuel Ljungblahd, ut på en landsomfattande turné.

Det början i Skellefteå den 5 maj och slutar på Berns i Stockholm den 16 maj, totalt tio konserter. "Det ska bli så otroligt kul att få bjuda publiken på en show med mitt eget band och mina låtar", säger Samuel Ljungblahd. Gästartister utlovas, men vilka det blir vill inte turnéproducenten Tomas Lindéh avslöja. Inte än. Här är hela turnéplanen: 5 maj - Skellefteå (Anderstorps gymnasium) 6 maj - Jävre/Piteå (Kustkyrkan) 7 maj - Umeå (Östra gymnasiet) 8 maj - Örnsköldsvik (Pingstkyrkan) 9 maj - Sundsvall (Elimkyrkan) 12 maj - Malmö (Europaporten) 13 maj - Göteborg (Saronkyrkan) 14 maj - Huskvarna (Kungsporten) 15 maj - Linköping (Ryttargårdskyrkan) 16 maj - Stockholm (Berns)

Urban Thoms

Bibelläraren Stig Öberg: Jonas Gardell väcker intresse för Gud men får bakläxa som teolog

Thu, 04 Mar 2010 02:00:00 GMT

I tisdags kväll hade Jonas Gardells nya programserie "Åh, Herregud!" premiär i SVT1. Stig Öberg, teolog, själavårdare, bibellärare och skribent, har förhandstittat på de tre första av seriens åtta avsnitt. Han ifrågasätter programmets kunskapsvärde, men tror absolut att serien kan väcka intresse för Gud.

Jonas Gardell säger i första programmet i sin nya tv-serie att han nu kommit så långt i sina studier att han så gott som säkert kan bevisa att Gud inte finns. "Och ändå tror jag ohjälpligt", tillägger han. I åtta avsnitt ska han roa och oroa med sitt sökande efter svaret på frågan om vem Gud är. Allt tyder på att det inte blir en oskyldig söndagsskola. Serien kommer att provocera troende som inte är vana att ställa sig de frågor och påståenden som Gardell låter hagla över tittaren. Och den kommer att locka många tittare som kanske sällan släpper fram sina funderingar om Gud.
Vem är Gud? Gardell ger sig på ett försök att teologiskt förklara framväxten av den kristna gudsbilden. Han reser till Israel för att vara där det började. Abrahams Gud var en familje- och stamgud som mest brydde sig om sitt folks "boskap och fortplantningsfrågor". Han var som en "klistrig boll" som rullade runt och som olika gudsbilder fastnade på så att den svällde och så småningom blev Gud i en monoteistisk religion. "Så står det, svart på vitt", klämmer Gardell i med när han menar sig referera till Bibeln. Ibland stämmer det inte. Som teolog får Gardell bakläxa. De frågor han brottas med presenterar han nästan som vetenskapliga sanningar i sin snabbkurs om bakgrunden till den kristna gudsbilden. Det är ett stort plus att programmen också ger många tillfällen att lyssna till andra röster än Gardells. En lång rad av människor säger något om sina gudsbilder och livserfarenheter i korta intervjuer och intressanta vittnesbörd som helt lämnas över till tittarens egna reflexioner. Journalisten Linda Gray berättar om hur hon, när hon drabbades av cancer, kom fram till att Gud inte finns. Det är mycket smärta i det hon säger. Hennes vittnesbörd berör. Det gör också Stanley Sjöbergs berättelse om hur hans far lovade Gud att ge resten av sin tid till att hjälpa fattiga i andra länder om han blev helad från sin cancer och om hur han höll sitt löfte under de ytterligare 15 år han fick leva. En ung man, Richard Karlsson, vittnar om hur Gud befriade honom från svårt narkotikamissbruk. Flera präster och andra kristna kommer till tals i programmen. Tittaren får många personers gudsbilder att reflektera över. Gardell tror inte att det är genom Jesus försoningsdöd som människan blir frälst. Han hade redan som barn, uppvuxen i frikyrklig miljö, svårt att stå ut med tanken på att Jesus blod skulle rena från synd. Hans syn på frälsning avviker från urkristen försoningslära. När man lyssnar till hans rådbråkande av gudsbilden handlar det mycket om Gamla testamentet och rätt lite om Jesus. "Vad är det för Gud som behöver offerblod", frågar han. Vågar man föreslå att Gardells nästa etapp i teologistudierna blir en fördjupningskurs om Jesus gudom (Joh 1:18)?
Det är tydligt att Gardell i programmen "Åh, Herregud!" jobbar med sin egen gudsbild. Han ger tittaren del av gripande interiörer från sin barndom, med den trygga gudsbilden hans mor förmedlade. En bild som kolliderade med hans upplevelse av utanförskap och bilden av en Gud som krävde att han skulle vara den han inte kunde vara. Det är också tydligt att Gardell, i sin fascination över ämnet Gud, vill sprida det han tycker sig ha kommit fram till. Ibland låter han tvärsäker. Han utgår från en liberal bibelsyn och drar inga gränser för vad som kan sägas om Gud (han har kallat sig själv för "en teolog med Tourettes syndrom"). Det är spännande att följa med i Gardells framfart i teologins värld men samtidigt blir man betänksam. Kan sekulariserade människor, utan egen kunskaps- och erfarenhetsmässig grund att stå på, pröva sanningshalten i Gardells påståenden?
Invävda i programmen kommer scener där Gardell, i en halsbrytande blandning, showar och predikar i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. I slutet av samlingen kommer evangelisten Gardell loss. Han riktar sig direkt till sin åhörare: "Du som sitter här i dag, vilken är din vilsenhet ... ditt slaveri ... din öken ... Du är inte fången, du är fri! Gud befriar oss!" Programidén är strålande. Bilderna, blandningen av intervjuer, vittnesbörd, sång och musik och Gardell själv håller intresset på helspänn. Programmens värde är dock inte att de skulle ge teologisk kunskap, även om Gardell nog menar det, men att de säkert kommer att skapa ett intresse för Gud, helt enkelt. Om Gardell kan prata så fritt och självklart om den Gud han, trots sina studier, "ohjälpligt" tror på kanske fler kan uppleva det tillåtet att släppa loss sina egna religiösa frågor.

Stig Öberg

Mogen kärlek och attityder till alkohol på Ingmar Johánssons nya

Thu, 04 Mar 2010 02:00:00 GMT

Albumet "En sång som bara du kan sjunga" hade något av hemkomst över sig. Tillsammans med sångerskan Monica Yngvesson vågade Ingmar Johánsson, för första gången i sitt liv, på allvar gå i klinch med sin ungdoms kärlek, jazzen. Den kritikerrosade skivan kom ut julmånaden 2008 och renderade en del livespelningar för Ingmar och hans band.Han och musikerna spelar egentligen tillsammans i stort sett varje torsdagskväll i S:t Johannes kyrka i centrala Stockholm, där Ingmar sedan ett antal år arbetar som präst. Bandet, som även kommer att spela på den nya skivan, har nu fått ett namn - S:t Johannes Kapell.- Och där är Monica en naturlig del. Hennes röst är ju ett instrument. Förra plattan var som en duettplatta, men jag tror inte att detta blir det, förklarar Ingmar Johánsson.- På ett sätt skriver jag en allt smalare musik som har sin givna mottagare. Förr eller senare letar den sig fram till adressaten. Det är en slags fördjupning av det jag hållit på med tidigare - och jag har inte hittat något annat namn på det än jazzmusik.
Allt material är färdigskrivet. En process som i Ingmar Johánssons fall innebär en åtskillig investering i tid. Han är ingen snabbskrivare, tillstår han. Vrider och vänder. Filar och funderar.- Jag gör många utkast. Först jobbar jag i mitt musikprogram i datorn. Nästa steg är mötet med bandet. Och där händer alltid något. Sedan går jag tillbaka och skriver. Alla sånger har vi spelat och prövat i vår musikmässa på torsdagarna.Förutom de nya sångerna gör Ingmar kanske också någon cover på sig själv, upplyser han.- Vi räknar med att plattan ska släppas i början på hösten. Vi jobbar långsiktigt. Nu försöker vi skapa en livekänsla i studion, sätta så mycket som möjligt av sångerna live. Det gäller bara att hitta bra tagningar.Spelglädjen är en nyckel när Ingmar resonerar kring musiken. Det finns också en tydlig djupare dimension i att spela tillsammans.- Musiken är något djupt andligt. För oss i bandet tror jag det är ett sätt att bedja tillsammans. Jag tycker att bönens språk och musiken som språk är besläktade med varandra. De rör vid djupskikten i våra liv. Det finns knappast någon situation där människan är så ärlig med sig själv som när hon ropa ut sina behov till Gud.- Jag möter Gud när jag beder, men även när jag spelar. Och då talar jag inte om texterna, utan om musiken som sådan.Det finns inget utstuderat tema på nya plattan, men en rad "livsbetraktande sånger", en hel del nutid och några stockholmsskildringar. - Jag tror att texterna på den här kommer att uppmärksammas rent generellt, säger Ingmar Johánsson.Varför?- Jo, till exempel tar jag upp vårt förhållande till alkohol i dag. Och risken med det nya kontinentala drickandet, som har vandrat in i vårt land. Låten har fått titeln "Dricker jag för mycket?" och Ingmar betecknar ämnet som angeläget och allvarligt.
- Jag tror påpersonligt ansvar, men man måste vara vaksam. Jag vill inte moralisera över andra människors drickande, men alkohol är en beroendeframkallade dryck. Jag har tagit rejäl time out från alkoholen och betraktar mig i princip som nykterist nu. En av texterna på den nya skivan handlar om kärlek, men inte med ungdom i centrum. "Det är väldigt lätt att vi glömmer den vuxna kvinnan och den mogna kärleken", säger Ingmar Johánsson om denna kärlekshyllning som vi kanske inte är så vana att få höra.För drygt ett år sedan kom Ingmar Johánsson ut som jazzmusiker på skiva. Nu laddar han för en fristående fortsättning.Gårdagens lyckaGårdagens flicka med silverhåret, lever i ett vackert gammalt hus, från fönstren ser hon Johannes kyrka, ändå söker hon sig bort från stan. Mitt hjärta slår ett extraslag, ditt liv har gjort dig vacker och ännu finns där flickan kvar, den flicka som jag kände, glädjen skrattet.Gårdagens flicka med silverhåret pratar timvis i sin telefon, om barn och barnbarn, exmän och numän, livet, kärleken och östrogen, Mitt hjärta slår ett extraslag, ditt liv har gjort dig vacker och ännu finns där flickan kvar, den flicka som jag kände, glädjen skrattet.Gårdagens flicka med silverhåret, får sin kraft ur möten och sig själv, i fönstret står en rostig madonna, "Det måste bara finnas något mer", Mitt hjärta slår ett extraslag, ditt liv har gjort dig vacker och ännu finns där flickan kvar, den flicka som jag kände, glädjen skrattet, värmen ljuset i din öppna blick.

Urban Thoms

Par från Salemkyrkan i Habo deltar i dokusåpa

Wed, 03 Mar 2010 02:00:00 GMT

Hej, Caroline och Arne Pehrs från Habo, som är med i TV4:s dokusåpa "Drömmen om Italien". Paret är med i Salemkyrkan i Habo där Caroline sitter i ledningen och Arne är fastighetsansvarig.

Hur kom det sig att ni kom med?- Vi sökte till programmet efter att ha sett reklamen i mitten av juli. Efter att vi hade varit på Kos i Grekland, där vi bodde på ett litet familjeägt hotell så väcktes drömmen om att få driva ett pensionat eller Bed and breakfast. Italien lockade efter att vi hade varit på en vandringsresa i Dolomiterna hösten 2008 där vi även firade 20-årig bröllopsdag. Vi tycker om utmaningar och testar gärna nya saker som förgyller livet.Hur funkade det med jobb under inspelningen?- Inspelningen gjordes under tio veckor så vi fick ta tjänstledigt från våra jobb som säljare och brandman.Kommer det att märkas på något sätt i programmet att ni är kristna?- Vi tog ju med oss tron dit ner, den är vår puls så det hoppas vi har märkts. Sen har vår församling bett för oss och det har varit en stor trygghet.Tror ni församlingen kommer att sitta bänkade framför tv:n i kväll?- Det tror vi nog. Habo är ett litet ställe där alla känner alla. Blir alla program lika bra som det första vi sett så kommer det bli riktigt, riktigt bra.Första avsnittet av "Drömmen om Italien" sänds i kväll klockan 20.00 på TV4.Under tio avsnitt tävlar fem svenska par om att få starta och driva ett Bed & Breakfast. Det par som blir kvar längst i programmet får prova att driva pensionatet under en tid efter det att inspelningarna slutat.

Josefin Lilja

"Det är en väldigt tunn tapet mellan liv och död"

Mon, 01 Mar 2010 02:00:00 GMT

Han bär namnet från sin mammas by i Hälsingland. Tomas Andersson Wij har ägnat en stor del av sitt låtskrivande åt rötterna och det som varit. Albumet "Spår" markerar en ny era i hans artistskap. - Framför allt så har jag slutat försöka slå igenom, säger Tomas Andersson Wij.

I medieskugga från Melodifestivalen släpper Tomas Andersson Wij ett nytt album. En talande bild av en karriär som allt sedan debutskivan "Ebeneser" 1998 tagit ett litet steg i taget, en färd som gått utanför de raka allfartsvägarna. Grammisar har han, trots flertalet nomineringar, aldrig jagat, säger han.- Jag ser mig inte riktigt som en del av den där världen. Det känns lite som att jag flyger under radar.Ironiskt nog är hans största publika ögonblick förknippat med just Melodifestivalen, vars finaltävling i Globen 2007 Tomas inledde med en nedtonad, akustisk version av Carolas "Evighet". För miljoner svenskar framför tv-apparaterna blev det en ny artistisk bekantskap.Det sa inte pang efter Globen heller. Men den långsamma rörelsen uppåt har fortsatt.- De senaste åren har jag resignerat på ett positivt sätt, tycker jag. För jag har ju en liten publik, jag kan leva bra på det här, jag behöver inte hela tiden få det att bli så mycket mer, och det där tror jag avspeglas i hur man sjunger och hur man skriver låtar och hur man väljer skivomslag och allting.I sången "Om det var Gud" från nya skivan sätter Tomas Andersson Wij ord på sina erfarenheter:Om det var Gud skulle jag fråga varför det aldrig vänderförrän man nästan gett uppoch varför viljanhar så kalla händerVarför det man vill åtförsvinner ivägnär man kämpar för hårt
- Det är som när man möter en katt i en gränd. Går man emot katten så sticker den iväg, och vänder man om och går iväg så följer den efter. Det är någon konstig livets magi i det där.Nyligen mötte Tomas Andersson Wij en journalist som lyssnat på hans nya sånger. "Du sjunger slarvigare och slarvigare för varje skiva som går", konstaterade hon och Tomas erkänner att hon har en poäng. Den övertydlighet som präglade hans tidiga inspelningar har förbytts i en svalare attityd till hur materialet framförs, något som också kan utläsas i en mer avslappnad inställning till livet över huvud taget.För att sången skulle komma utan ansträngning hade producenten Tobias Fröberg en idé om att Tomas skulle sitta ner och sjunga, med klackarna i golvet,- Han sa: "Du ska inte gå till rocken, rocken ska gå till dig". Och jag förstår precis vad han menar.
"Spår" är deras första skivsamarbete och det hörs tydligt på Tomas att Tobias roll varit pådrivande, men också att resultatet är till belåtenhet. Tillsammans sökte de någonting som Tomas inte hade gjort förut, en process som måste få ta tid och som därför förlagts till den lilla arbetsvåning på en innergård på Söder där Tomas huserar med sina ord och sin musik. Lägenhet, studio och plats för intervjuer i ett och samma, därtill det kittlande namnet Kexfabriken på en skylt i porten.- Tobias fick mig att se att jag har skrivit väldigt mycket retrospektivt tidigare, jag har ju skrivit väldigt mycket om hur det förflutna fortsätter att påverka en. Han hjälpte mig att få syn på mina blinda upprepningar, blinda fläckar. Och det hjälpte mig att skriva låtar som kanske mer handlar om mitt nu och det här året som gått. Fansen har kunnat följa processen via de kortfilmer som droppats på TAW:s hemsida under hösten. Tobias fru, filmaren Sandra Fröberg, har dokumenterat inspelningsprocessen.- Den här idén föddes egentligen med frågan: "Hur kan jag kommunicera att det kommer en ny skiva utan att behöva göra så mycket intervjuer?" Tomas och Tobias blev så nöjda med resultatet att de låtit klippa ihop en halvtimmes dvd som tillsammans med tre extra låtar medföljer en begränsad specialutgåva av "Spår".Tomas liknar processen med nya skivan med samarbetet med Lasse Halapi på sina första skivor och lovordar Tobias för hans omsorg om helheten. Att han inte hamnar i något av de två producentdikena, måna väl respektfullt om texterna eller strunta i dem och bara hänge sig åt den musikaliska formen.- Jag tycker att Tobias har både ock. Det gör honom unik. Alla riktigt bra skivor är ju en samklang mellan form och innehåll, det är löjligt att spela ut dem mot varandra.Musikern och ordmänniskan har talat. Den dubbla fascinationen är en livskamrat allt sedan tidigare barndomsår. Tomas minns hur han alltid var väldigt receptiv med ord.- När jag var sexton läste jag "Gentlemen" av Klas Östergren som är en väldigt ordrik bok. Jag tror att jag fördubblade mitt ordförråd bara av det. Jag påverkades så starkt av formuleringar att jag inte bara gick vidare, utan lät dem dröja kvar i munnen, som en dyr whiskey. Jag kände ruset i språket väldigt tidigt - och jag var väldigt, väldigt starkt berörd av det, berättar Tomas. Han tyr sig till ordens kraft. Har inte mycket till övers för versaler och liknande slagträn.- Jag hatar utropstecken, deklarerar Tomas vid minnet av en intervju där journalisten på eget bevåg laddat hans uttalanden.
Sedan förra skivan "En sommar på speed" kom för två år sedan har Tomas blivit pappa. Själv tror han att det bidragit till att "Spår" är den absolut minst sentimentala platta han gjort i hela sitt liv.- Jag tycker att jag har blivit mer osentimental av att få barn. Jag har noterat att för vissa killar är det tvärtom, de blir väldigt blödiga av att få barn. Kan inte se barn från Haiti utan att börja grina, och de slutar turnera för de kan inte vara ifrån sina barn.- Jag har varit så fruktansvärt blödig hela mitt liv så jag har blivit lite mer rejäl av att få barn. Vi skrattar åt den komiska vändningen, men sedan blir Tomas allvarlig igen.- På ett djupare plan så känner man givetvis, för första gången kanske, att jag har något att förlora. Och på så sätt är det här med barn inte bara en lite puttenuttig grej, utan en ganska våldsam kraft också, som får en att inse att det är en väldigt tunn tapet mellan liv och död. Även om jag har vetat det tidigare, skrivit mycket om det, har det aldrig varit så tydligt som nu.Jag påminner Tomas om att det är valår i år, men det har han förträngt, säger han. Blotta tanken på svensk politik gör honom "fullkomligt deprimerad".- Något så själlöst och oandligt och platt som en svensk politisk debatt kan jag inte föreställa mig.Vi släpper ämnet och Tomas visar med all önskvärd tydlighet att han hellre pratar psalmer än politik. Om några dagar ska han delta i en tillställning om just psalmer, vilket gett honom anledning att fundera över ämnet. Så vad är egentligen en psalm?- Jag skriver inte psalmer, av samma anledning som jag inte skriver hits. Det går inte att sätta sig ner och tänka att nu ska jag skriva en hit och när folk sätter sig ner och skriver en psalm så bli det inte särskilt magiskt. - Jag tror att psalmer i framtiden kommer att vara något som av någon anledning träffar människors djupskikt, när de står i livets gränsområden som det är att få barn, gifta sig eller dö. Som har ett språk för det som människor upplever när de går igenom sådana saker. Så jag tror på ofrivilliga psalmer. Bruksvärdet, om en sång verkligen blir använd, får utvisa om det är en psalm eller ej, förklarar han. Att psalmerna på senare år haft en tendens att hamna på undantag i kyrkan är inget som förvånar Tomas Andersson Wij.
- Vi i Sverige har en tendens att förringa det som är vårt eget arv. Vi skäms lite för vår folkmusik. Det är också symptomatiskt för kyrkan som haft så dåligt självförtroende. Kyrkan sitter på tidernas bestseller och ändå är det ingen som inser det. Det finns ingen stolthet, utan snarare en form av jolmig inställsamhet: vad vill folk ha?- Jag ser det som symptomatiskt att det är så få som sjunger psalmer, men det är inget man ska göra för sakens skull.Psalmskivor har visserligen varit en ihållande trend under några år, men även dessa lämnar något i övrigt att önska.- Jag saknar en psalmskiva där man hör många röster sjunga. Jag tycker inte att psalmerna kommer till sin rätt när det är en artist som gör dem. Om jag skulle göra en psalmskiva skulle jag sjunga ihop med minst sex, sju andra röster. Jag tycker att det finns något fint i gemenskapen och ett djup i detta att sjunga tillsammans. Det är ett av de starkaste minnen jag har, det är som ett kroppsminne nästan, från kyrkan. Att vi sjunger tillsammans och vad det gör med mig.Vad gör det med en människa?- Det drar dem ut ur sig själva. Det är det jag antar att Jesus menar när han säger att "där två eller tre är församlade, är jag mitt ibland er". För mig är det bibelordet väldigt sant och väldigt konkret. Jag har till exempel alltid haft väldigt svårt att be, men när jag ber tillsammans med andra tycker jag det är mycket starkare och enklare. Samma sak med sång, att det finns en otrolig kraft i den gemenskapen. Vi dras ut ur oss själva, ur vår egen bur av guld.

Urban Thoms

Kvarts miljon till Haiti

Fri, 26 Feb 2010 12:10:00 GMT

Närmare 250 000 kronor till hjälparbete i Haiti. Så lyder resultatet när den första sammanräkningen av torsdagskvällens Haitigala i Filadelfia Stockholm med Carola och ett stort artistuppbåd. – Fantastiskt. Otroligt kul att det blev så mycket, jublar Tomas Lindéh, konsertarrangör.

Hela överskottet går oavkortat till Haiti och förmedlas genom Hoppets Stjärna som tillsammans med Carola anordnat galan. Galakvällen "Hopp för Haiti" hade lockat omkring 900 personer att lösa biljett och alla artister hade ställt upp gratis. - Vi är här i dag för att tillsammans göra en skillnad! Kristian "Kicken" Lundkvist inledde med att förklara syftet för kvällen. Tillsammans med Doreen Månsson var han konferencier och hann under de tre timmarna galan varade presentera en kavalkad av artister och talare. All behållning under kvällen gick oavkortat till Hoppets stjärnas arbete för Haiti och det gjordes många uppmaningar att skänka pengar eller skaffa ett fadderbarn. Pandora, Benjamin Wahlgren, Samuel Ljungblahd, LaGayla Frazer och Sarah Dawn Finer var några av artisterna som uppträdde. Biståndsminister Gunilla Karlsson talade om vikten av att ge långsiktigt och pastorn i Filadelfiakyrkan Niklas Piensoho om Guds starka hand. Carola rev av ett antal låtar, bland annat "Så länge jag lever" tillsammans med upphovsmannen Stefan Almqvist. Det var nog ingen som behövde gå hem besviken.

Josefin Lilja

Noice gör konsert för Haiti i Tyresö

Fri, 26 Feb 2010 02:00:00 GMT

Den 27 mars gör gruppen Noice en konsert för Haiti. Spelningen blir i Tyresö Pingstkyrka och bandet kommer med två av sina originalmedlemmar, Peo Thyrén och Robban Klasen.

Konserten innehåller förstås mycket musik, men också en del av Peo Thyréns personliga berättelse om poplivets fram- och baksidor som han också beskriver i sin bok "Ett bedårande barns bekännelse" som kom ut under 2009. Överskottet av konserten går till att hjälpa nödställda människor i Haiti.

Dagen