dahlgren.net - Dahlgren Communications AB - innehåll för webb och tryck

Stampen vill inte ha nya läsare

Sölve Dahlgren — Mon, 06 Jul 2009 12:37:00 GMT

Man kan inte låta bli att förundras över hur inkompetenta vissa tidningsägare är. För det kan väl knappast vara personalen som ligger bakom så korkade beslut som det Stampen meddelar idag? Nämligen att de vill införa ACAP-systemet från WAN.

De ska helt enkelt hindra Google och andra sökmotorer från att indexera deras sidor och aggregera nyheter vidare. Tack vare detta räknar man med att slippa överbelastning av servrarna när väldigt många läsare från andra orter hittar till Stampens sajter. Nej, faktiskt inte. Det finns inte ens något sådan logik.

En markering mot Google News, kallar man det.

För en bransch som har problem med kraftigt vikande upplagor är det säkert rätt åtgärd att tacka nej till nya läsare. Nötter.

Vad är nästa steg? Förbjuda bloggare att länka direkt till artiklar som kan vara läsvärda? Jo, det finns faktiskt tidningar utomlands som är precis så korkade så det är faktiskt inte så ologiskt som det kan låta för oss med mer nätvana.

Inte hört talas om Stampen? "I Stampen-gruppen ingår 23 svenska tidningar som tillsammans når ca 1,4 miljoner läsare från Halland i söder till Dalarna i norr." De äger bland annat Göteborgsposten och omsätter över fem miljarder. Ändå har de inte råd att rådfråga experter tydligen...

Eller rättare sagt de har inte ens orkat lyssna på de experter som faktiskt försökt ge dem rådet att låta bli. Där står också mer om vad ACAP innebär.

Hur kan man arrangera något utan en riktig hemsida?

Sölve Dahlgren — Thu, 02 Jul 2009 14:15:00 GMT

Jag blir lika överraskad varje gång jag träffar på ett företag eller en förening som inte har vett att lägga upp en hemsida. Eller en kommun.

I ett av mina uppdrag så kommer jag i kontakt med ett stort antal arrangemang runtom i landet. Jag letar rätt på intressanta festivaler, idrottsevenemang och andra tillställningar som är värda att besöka. Sedan skriver jag en kort text till ett nyhetsbrev och länkar till hemsidan så att mina läsare kan läsa mer om arrangemanget ifall de blir intresserade.

Men ibland händer det - ja, trots att det är 2009 och inte 1999 - att en arrangör inte har en ordentlig hemsida. Ett vanligt fel är att man inte säkrat domänen utan lägger in sin evenemangssajt i den vanliga strukturen på sin stora hemsida med svårtydda sökvägar. Många kommuner gör detta misstag, se bara på Landskronakarnevalen där man inte ens lyckas komma in som sökresultat i Google. Istället har ett band kidnappat landskronakarnevalen.se-adressen (samma band har för övrigt kidnappat även helsingborgsfestivalen.se)...
Eller Helsingborgsfestivalen som lider av Episerver-syndromet med fula sökvägar (jo, jag vet att mina inte heller är vackra men min cms-licens har i alla fall inte kostat hundratusentals kronor). De har åtminstone skapat en url (helsingborg.se/festival) att använda i tryck som sedan vidarebefordrar besökaren till den oläsbara url:en.

Men ibland är det ännu värre. Det finns arrangemang, årligen återkommande, som inte ens har lyckats skaffa sig en hemsida. Jag upprepar, de har ingen som helst hemsida för att samla information om sitt evenemang. Hur tror de att publiken ska hitta dit? Papperstidningar och affischer som förr i världen? Kanske det.

Jag förstår att små arrangemang som drivs av ideella föreningar och körs en gång om året får leva med att ha samma hemsida som man skaffade sig för första gången för tio år sedan då webben började bli het. Det är inte alla som förstår att en modern plattform kan vara tidsbesparande och dessutom hjälper till att få bättre placering i sökmotorerna än en gammal frames-smittad sida klarar. Det är ändå okej på något sätt med en gammal sida. Det är bättre än inget.
Men att inte ha någon webbsida alls, det är oförsvarligt. Idag är det så enkelt och så billigt att registrera och lägga upp en sida att det måste få plats i budgeten.

Jag undrar om arrangörerna inser hur mycket pengar de förlorar genom att spara in en hundralapp på den årliga domänavgiften och några hundralappar på ett bra webbhotell? Kanske tror de att en bra webbplats forfarande kostar 100 000 kronor?

Här finns en jättelik marknad. Men jag undrar om insikten finns hos kunderna om att de behöver hjälp och att inte har råd att låta bli?

Det är alltid lättare att skylla på finanskrisen eller någon annan

Sölve Dahlgren — Fri, 12 Jun 2009 11:16:00 GMT

Idag är det studenten och den lokala tidningen har hittat den givna vinkeln - krisen skrämmer alla de nyblivna studenterna som är rädda att inte få jobb. Många av dem i alla fall. Andra är fortfarande fulla av framtidstro trots alla dystra rubriker där varsel och uppsägningar inte särskiljs och där alla branscher dras över en kam.

Jag inser nu att jag själv tog studenten mitt i och startade mitt första företag mitt under finanskrisen 1990-94. Men jag kan inte minnas att det var lika svarta rubriker och negativt då som nu? Kanske jag bara förträngt det. Kanske media skrev KRIS med stora svarta bokstäver redan då men att jag och mina jämnåriga var unga och fyllda av hopp och bara struntade i det? Jag vet i alla fall att jag aldrig för en sekund funderade över om krisen skulle göra det svårare för mig att få jobb och driva mitt företag.

Läser den roliga nyheten att Koeniggsegg utpekas som ny Saabköpare. Det kan bli en riktigt intressant kulturkrock. Om de lyckas applicera småföretagartänkandet från lilla Koeniggsegg på det (i jämförelse) stora Saab kan det bli succé. Många på Saab har säkert hoppats på en köpare som likt GM ska fortsätta ösa pengar över dem för att fortsätta göra så som man alltid gjort. Du vet det klassiska - "vi behöver bara mer resurser".

Vad har då de tre händelserna ovan gemensamt? Jo, en tredje artikel från en amerikansk blogg. Rubriken är "It's not the economy."
Hon skriver om en liten butik som ska stänga och skyller på ekonomin (läs finanskrisen). Men konstaterar:
"De goda tiderna kamouflerade allt de inte gjorde".
Kvinnan som äger butiken säger att hon istället ska "skaffa ett riktigt jobb". Anställd. På kontor. Hon ger upp sig dröm på grund av ekonomin. Istället för att testa något nytt i sitt koncept, sin marknadsföring.

Det handlar om något som media och alla företagare är väl medvetna om men som alla spelar med i. Nämligen att det inte är finanskrisen som sänkt Saab och många andra företag. Jo, en del företag har sänkts av den men för de allra flesta (däribland Saab) var det bara den sista droppen som fick bägaren att svämma över.
Men det är mer bekvämt som ägare/vd att säga "Titta, alla har problem inte bara vi. Finanskrisen har tvingat oss till detta" än att säga "Vi har gjort mängder av misstag de senaste åren. Vårt företag är hopplöst efter och vi var konkursmässiga redan innan finanskrisen kom. Vi hade inte klarat oss även om högkonjunkturen fortsatt".

Att en del misskötta storföretag går under är inte det värsta. Det värsta är om nyblivna företagare förlorar hoppet. Och än värre unga som ännu inte börjat jobba.
Studentera har ju bättre förutsättningar än någon annan. Den som går ut gymnasiet idag har inga dyra lägenheter, huslån, billån, avbetalningar på vitvaror eller en familj att försörja. Visst, kanske någon har något av det redan. De har helt enkelt minimala kostnader.
Det ger en enorm frihet. En frihet som du kanske bara får en gång i livet. Passa på och njut av möjligheten att ta vilka jobb som bjuds. Prova saker. Starta eget kanske. Jobba på många olika ställen. Ta ett mindre välbetalt jobb bara för att få testa på något som verkar intressant.

Media har ett ansvar. Lyft fram fler som ser möjligheter och låt det positiva överväga i nyhetsflödet speciellt i dessa tider. Och inse att det är inte finanskrisen som håller på att sänka dagstidningar och många andra företag. Det är snarare så att de goda tiderna kamouflerat det ni inte gjort. Tänk på det.

Siffrorna som borde skaka de HD-anställda

Sölve Dahlgren — Tue, 09 Jun 2009 06:10:00 GMT

Tittar in på allabolag.se och ser de redovisade resultaten för Helsingborgs Dagblad. Vid första ögonkastet är det rena mardrömmen som borde få alla anställda att skaka.

BOKSLUT & NYCKELTAL koncern	2008-12	2007-12	2006-12
Antal anställda	355	380	359
Omsättning (TKR)	483 653	497 012	502 501
Res. e. finansnetto (TKR)	-26 300	66 938	157 439
Årets resultat (TKR)	-35 145	47 970	133 515
Summa tillgångar (TKR)	507 925	560 334	516 043

På två år har alltså resultatet försämrats med ofattbara 183 miljoner kronor. Nu är det inte så illa i verkligheten, 2006 års resultat innehöll en hel del reavinster från försäljningen av Blocket som var en väldigt god affär för HD.
Enligt årsredovisningen 2007:
"Helsingborgs Dagblad AB avyttrade under året värdepapper och fordringar som var anläggningstillgångar till ett värde som påverkade positivt resultatet efter finansiella poster med 27,4 mkr. Föregående år avyttrades liknande anläggningstillgångar motsvarande ett positivt resultat med 77,4 mkr."
De verkliga resultatsiffrorna skulle således varit +80 respektive +39 miljoner för 2006 respektive 2007.

Men visst är det oroväckande signaler. Speciellt när det talas om att man tappat 20 procent av annonsintäkterna under första kvartalet 2009. Och vi vet att upplagan fortsätter sjunka (TS-siffror):
2008: 76.400
2007: 78.700
2006: 82.000
2005: 84.000
2004: 86.800
2003: 87.200

Nu har ju företaget fortfarande pengar på banken och en bra soliditet. Men om förlusterna nu ökar så finns det egentligen bara en sak som de kan spara riktigt mycket pengar på - och det är personal.
Alla vet att det går att göra tidning med betydligt mycket färre anställda - det gjorde ju HD och NST var för sig före sammanslagningen.
Ett av HD:s stora problem just nu är att gratistidningen City blöder rejält. Alltemellan 20 och 50 miljoner minus per år talas det om, beroende på vem man frågar (enligt HD officiellt -12 miljoner, se kommentar nedan). Hur länge har man råd att ge ut en Metro-spoiler till det priset? Enligt allabolag.se var den redovisade förlusten 2007 just -12 miljoner för HD City AB.

Jag avvundas verkligen inte dem som sitter i ledningen för HD idag. Vem som helst kan räkna ut vilket jobb de har framför sig. Antingen trolla fram 50-100 miljoner kronor i nya intäkter eller skära rejält i personalkostnaderna. Då talar vi om att minska styrkan med 80-160 personer.

Uppdaterat: Den officiella förlusten för City är inte lika stor som den inofficiella. Beror sannolikt på hur man fördelar annonsintäkterna - merparten av annonsörerna går i mer än bara City. Dessutom är Sydsvenskan med och delar förlusterna.

iPhone - användarvänlig i allt utom avtalen

Sölve Dahlgren — Tue, 09 Jun 2009 05:22:00 GMT

Tänk om Apple sagt till mobiloperatörerna - "det är förbjudet att låsa vår telefon till en specifik operatör". Det hade gjort avtalet lika användarvänligt som telefonens operativsystem.

Jag har precis skummat igenom nyheten om den nya iPhonen som kom igår. En massa nya funktioner som den inte haft tidigare. En del är sådant som den sågats för (att den inte kan skicka MMS tycker en del är viktigt, själv använder jag aldrig MMS ändå) och annat sådant som ingen ännu efterfrågat.
Framför allt var det intressant med talkommando. Du ska kunna säga till telefonen "Ring upp Nisse" och sedan ska den göra det.
Men... jag tycker jag känner igen detta. Fanns inte det på Ericsson och flera andra telefoner redan för 4-5 år sedan? Jo. Men få känner till och använder det eftersom det krävts för mycket inställningar och annat för att göra det.

Det här verkar vara hela poängen med iPhone. Den är på intet sätt revolutionerande rent tekniskt (förutom pekskärmen). Den har inga nya funktioner som inte redan funnits på andra mobiltelefoner i flera år.

Skillnaden är att iPhone gör det enkelt att använda alla dessa funktioner. Den är redan från början anpassad till att jobba mot internet för många olika syften, den är redan från början utformad för att vara lättanvänd och lätt att förstå.

Nu finns det egentligen bara en viktig "bugg" kvar för Apple att rätta till - låsningen till en operatör. Den låsningen är obegriplig och ger inget som helst mervärde för användarna. Ungefär som att du skulle köpa en bil och sedan bara få lov att tanka på Shell för all framtid.

iPhone lockar helt klart - men än så länge är den alldeles för dyr. Och det beror mycket på att de låst in den i ett monopol utan konkurrens. Det vore kul om någon operatör vågade ta steget att sälja subventionerade mobiler utan operatörslåsning. Det vore verklig kundnytta.

Här kunde faktiskt Apple valt en annan väg. En unik väg. De kunde sagt till operatörerna att det är förbjudet att låsa vår telefon till en specifik operatör. Den måste vara öppen så att våra användare kan byta till ett annat telefonbolag när de vill utan att behöva vara inlåsta med dyra och dåliga avtal.

Det vore innovation och faktiskt något helt nytt. Kom igen, Apple - våga!

Transparens: Jag äger ingen iPhone, en anledning är att jag har billiga Tele2 istället för dyra Telia.

Fotnot: Ja, jag vet att man kan knäcka iPhone och köra andra operatörer. Men gör man det har man inte längre en giltig garanti på telefonen och dessutom finns det tydligen andra risker med det. Jag vet också att man kan låsa upp andra telefoner som är låsta - men det är förenat med kostnader.

Allt du behöver veta om sjävpublicering

Sölve Dahlgren — Fri, 05 Jun 2009 12:33:00 GMT

Self-publishing heter det i USA. I Sverige säger vi "ge ut din egen bok" eftersom självpublicering låter lite konstigt. Men vad är rätt term på svenska? Egenpublicering? Egenutgivning?

Writers Digest har i alla fall en guide som de kallar "Everything you need to know about Self-publishing".

Och på svenska kommer i höst en kurs hos Ann Ljungberg - Ge ut en bok på egen hand. Klart intressant att trenden börjar komma hit också.

Jag kan bara konstatera att det ligger i linje med mina tankar kring VIPstory, faktiskt fanns det i min analys redan för två år sedan.

En vanlig kritik mot de stora förlagen är att det kan ta låååång tid att bli utgiven. Men det gäller tydligen inte alla. Det påstås att det bara tog fyra dagar för Bonniers att bestämma sig för att ge ut Hypnotisören, skriven av pseudonymen Lars Kepner. Drygt 1,5 månad senare är boken såld till 20 länder och författaren har fått förskott på nio miljoner kronor.

Ska jag se det som en spark i baken att skriva färdigt någon av mina böcker i sommar? Eller kanske flera av dem. Det vore i alla fall unikt - att debutera med två böcker samtidigt?

Återupplivandet av VIPstory

Sölve Dahlgren — Thu, 04 Jun 2009 07:53:00 GMT

Okej, nu har jag bestämt mig. Liket ska återupplivas. I höst kommer VIPstory tillbaks i ny form, vis av erfarenhet och stärkt av den tekniska utvecklingen under fem år.

Kort bakgrundshistoria
För dig som inte känner till VIPstory så är (var) det en tidskrift som startades av mig i början av 2004. Första numret kom i februari och andra sommaren samma år. Tryckt i högsta kvalitet (linnetrådsbunden i danskt band) på bra papper och med snygg (tycker jag själv) layout. 100 sidor i färg. Innehållet var noveller, författarporträtt, tips & råd kring skrivande. Ungefär så.
Uppskattad av dem som läste och köpte men tyvärr var distributionen för svag. Och framför allt band jag alla pengar i upplaga. Den osålda upplagan (totalt ca 5000 ex) är nu avskriven och jag funderar på de tre alternativen som finns:
1) Sälja dem billigt med någons hjälp (outlet, strandförsäljning) - hör av dig om du är sugen på att göra det. Är du driftig kan du tjäna pengar på det.
2) Använda dem som marknadsföring inför återupplivandet - alltså dela ut dem på stan och hoppas att folk sedan vill köpa "nya" VIPstory
3) Skicka allt till pappersåtervinningen

Nutid/framtid
Idag är print-on-demand utbyggd på ett helt annat sätt än då. Framför allt har jag sett det som den bästa modellen. Nya VIPstory blir ingen tidskrift utan en bokserie. Varje bok får en egen titel och säljs via nätbokhandlare - och andra bokhandlare som vill ta in den förstås. Den får därmed en bättre livslängd. Innehållsmässigt tänkte jag nog ändå försöka behålla mixen med lite författarporträtt/intervjuer, tips för den som skriver själv. Men 80-90 procent av innehållet blir precis som tidigare noveller.
Varje utgåva ska nu ha ett tema. Jag insåg snabbt med gamla VIPstory att novellerna spretade åt alla möjliga håll. Det var rysare, kärleksdraman, filosofiska, deckare, ja allt möjligt. Det ska det fortfarande vara men det måste finnas en gemensam nämnare, en röd tråd.
Inför varje utgåva kommer jag därför att sätta en ram och en deadline för dem som vill medverka. Sedan väljer jag ut de bästa med hjälp av en grupp lektörer. Vi får se hur stora mängder det kommer in. Jag vill minnas att jag fick in 300-400 noveller inför nr 2 av gamla VIPstory...
Så just nu spånar jag på vilket som blir det allra första temat. Siktar på en deadline i början av augusti eller något sådant. Dessutom ska jag sätta ner villkoren kring publicering. Jag tänker i alla fall använda en modell som innebär att jag och alla medverkande skribenter delar risken och möjligheterna. Alltså en royaltybaserad ersättning. Blir det flopp och vi säljer 300 böcker blir ingen rik, men blir det flipp och vi säljer 20 000 böcker så blir vi inte heller rika men har i alla fall råd att åka till Thailand eller nått...

Webbsajts-dilemmat
Mitt största dilemma just nu är webben för VIPstory. Det finns nämligen en befintlig hemsida (vipstory.se) som har legat och skvalpat utan egentlig omvårdnad de senaste tre åren. Men det kommer fortfarande nästan 1000 unika besökare dit varje månad och den finns indexerad i Google med rätt många sidor eftersom det var möjligt att publicera sina egna texter där.
Så frågan är - ska jag radera allt där och börja på nytt? Eller ska jag välja en annan webbadress (jag äger fler vipstory-domäner) och bygga den nya sajten där?
Helt klart är att det behövs en sajt i alla fall. Såklart. Med en egen blogg och all behövlig information om hur man skickar in sitt bidrag eller medverkar på andra sätt.

Men det viktigaste beskedet - VIPstory lever snart igen!

Allabolag är en riktigt bra svensk Freemium-tjänst

Sölve Dahlgren — Tue, 02 Jun 2009 06:59:00 GMT

En av de bästa Freemium-tjänsterna på den svenska marknaden är Allabolag.se där man kan söka uppgifter om svenska företag. Jag använder den flera gånger i veckan för att kolla upp olika företag som man kommer i kontakt med i olika sammanhang.
Där kan man se omsättning och status på företaget. Hur gammalt det är, om de är registrerade för moms och F-skatt. Om bolaget hamnat på obestånd brukar det också synas rätt snabbt. Dessutom går det att se vem som äger bolaget (moderbolag inte enskilda ägare), vilka som sitter i styrelsen för aktiebolag och en hel del nyckeltal.
Alla uppgifterna kommer från Bolagsverkets register och att göra dessa sökningar är gratis.

Förutom annonser tjänar de pengar på att sälja mer omfattande bolagsinformation. Om man vill läsa hela årsredovisningen (29 kr) eller få en kreditupplysning (19-199 kr) så är det tilläggstjänster som kostar pengar.

Nu ser jag att de lagt till ännu en premiumtjänst - företag kan publicera en presentation i anslutning till "sin sida". Det kostar 299 kr/månad. Spontant tycker jag det är lite dyrt, det kommer att sålla bort väldigt många mindre företag. Blir lite fundersam till om jag själv tycker det är värt 3600 kr/år att synas där. Hade priset varit lägre hade fler nyttjat det och pengarna ändå tickat in år efter år. Men det återstår ju att se hur många som är beredda att betala.

Men tanken är väldigt bra. Det ger ett mervärde genom att exempelvis ett nystartat företag kan förklara detta och länka till sin hemsida (förmodar jag) och ett mervärde för besökarna.

Vad finns det annars för bra freemium-tjänster på svenska?

Tyda - innovativ ordbok på nätet. Det är gratis att göra max 30 uppslagningar i veckan. Använder man den ännu mer flitigt får man köpa till ett tidsbegränsat VIP-medlemsskap (5 kr/vecka, 39 kr/3 mån eller 99 kr/år) till relativt låga priser. I övrigt är tjänsten annonsfinansierad.

Hattrick - fotbollsligespel som är gratis men har VIP-medlemsskap för dem som vill ha lite fler funktioner.

Finns det fler bra exempel? Kommentera nedan så kompletterar jag listan.

Uppdaterat: Jag måste ha varit lite sömnig. Glömde ju två grymma svenska tjänster: Spotify (som förändrat hela mitt musiklyssnande och fått mig att överväga att slänga ut alla CD-skivor) och Skype (som är riktigt bra för både chatt och videosamtal).

Nytt bokformat - en rulle toapapper

Sölve Dahlgren — Fri, 29 May 2009 14:28:00 GMT

Den japanske författaren Koji Suzuki (som skrev boken som filmen The Ring är baserad på) har valt ett annorlunda format för sin nya bok som släpps den 6 juni.

Den är nämligen tryckt på toalettpapper. En rulle som kostar ca 18 kr. Läs mer på Crunch Gear. Eller på förlaget, förlåt toalettpappersdesign-företaget Banbix hemsida.

Perfekt om du vill läsa något på toaletten. Förutsatt att ingen annan hinner emellan och river ut några sidor innan du ska dit nästa gång.

När kommer den första svenska romanen på toalettpapper? (Nu skulle man kunna vara spydig och nämna några författare vars verk skulle passa in i sammanhanget men vi hoppar över det).

Gråzon - en blogg i periferin

Sölve Dahlgren — Wed, 27 May 2009 07:44:00 GMT

Jag skrev det första blogginlägget på Gråzon för snart tre år sedan, i juni 2006. Det närmar sig 400 inlägg nu. En imponerande mängd. Men också många inlägg som inte längre känns lika imponerande.

Mediebarometern från Nordicom släpptes igår. Det handlar om svenskarnas medievanor 2008. Stycket "Deltagandet i bloggsfären är fortfarande relativt blygsamt, 8 procent av Internetanvändarna ägnar någon tid åt detta en genomsnittlig dag. Mest aktiva är ungdomarna, 15 till 24 år, (17 procent)." och Computer Swedens rubrik blir "Bloggar en perifer företeelse".

Ja, så kan man också välja att se det även om hundratusentals svenskar alltså läser och skriver bloggar varje dag. Själv tror jag att bloggandet (både läsande och skrivande) kommer att fortsätta öka. Det kommer att startas tusentals bloggar och läggas ner nästan lika många varje dag. Men intresset ökar för fenomenet.

Jag började också fundera över mitt eget bloggande. Gråzon har jag kallat bloggen och från början var det tänkt att fokus skulle ligga på just gråzonen mellan journalistik och marknadsföring. Men jag vet inte hur väl jag lyckats med det.

Den här bloggen har speglat mina egna intressen. Där tror jag också man kan se att mitt intresse för bokbranschen ökat på bekostnad av tidningsbranschen. Jag har det senaste året skrivit mer om möjligheterna med print-on-demand.

Jag har inga enorma mängder läsare på bloggen men det kommer ändå 400-500 unika besökare varje månad. Hänger förmodligen ihop med att den är extremt spretig. Ibland är den företagsblogg. Ibland är den personlig blogg. Ibland är den branschblogg. För flera olika branscher.

Kanske är det dags att lägga ner den och ersätta den med ett par olika, mer tydligt definierade. Jag inser nämligen att Gråzon i sin nuvarande form bryter mot alla råd som jag själv brukar ge i kundtidnings- eller nyhetsbrevsprojekt.

Dessa måste nämligen alltid ha en tydlig redaktionell idé som går som en röd tråd från första till sista sidan, eller från början till slutet.
Dessutom tror jag att de positiva vinklarna måste överväga de negativa.

Seth Godin är min stora bloggidol. Han lyckas skriva om nästan vad som helst, men det hänger ihop ändå. Där finns på något sätt en röd tråd.

Jag tror att sommaren behöver ägnas åt en analys av mitt bloggande. FCHnytt är en blandning av blogg och nyhetssajt som just nu går på sparlåga igen. Jag vill egentligen inte driva den på tomgång, det nyhetstempot finns redan på FCH:s officiella sajt och HD. Det som gjorde FCHnytt unik var det massiva flödet, dagliga nyheter om FC Helsingborg. Men jag ser just nu inte hur jag kan tjäna pengar på det - och jag prioriterar det inte tillräckligt högt för att göra det ideellt.

Min författarsajt behöver nog en blogg där jag kan skriva om mitt skrivande. Kanske skriva fler noveller som knyter an till aktuella ämnen och köra lite länkfiske genom att kommentera nyheter på de stora nyhetssajter som använder Twingly. Sedan har jag ju Berättarskolan som inte direkt är en blogg, men skulle kunna ha en för att driva trafik.
Dahlgrens Förlag borde förstås ha en blogg för nyheterna som kommer därifrån. Har ännu inte bestämt hur VIPstory ska hanteras - om det ska in under förlagets webbplats eller om jag ska ha en egen sajt för det projektet.
Och efter att jag startade Nyhetsbrevet om nyhetsbrev så dyker det upp mycket material som skulle kunna fylla en blogg om nyhetsbrev.
Och sen har jag en idé om en blogg med tips och råd för ett bättre liv. Lite som en svensk Life Optimizer kanske. En positiv sajt.
Jag är lite sugen på en blogg om Helsingborgsregionen.
Dahlgren Communications kanske förtjänar en företagsblogg som bättre speglar verksamheten?

Men att kommentera mediebranschen, det finns det många andra som gör bättre just nu. Inte minst Vassa Eggen eller för den delen Joakim Jardenberg med mängder av bra länktips.

Jag tänker på ett tips från Remarkablogger där slutklämmen är - för att bli en framgångsrik bloggare så måste man också hinna misslyckas med en eller flera bloggar. Kanske är Gråzon min Starter blog helt enkelt?

Den ultimata affärsmodellen för sponsrad journalistik

Sölve Dahlgren — Tue, 26 May 2009 12:24:00 GMT

Lyssnar/tittar på debatten från Publicistklubben Södra igår kväll.

De diskuterar just nu sponsrad journalistik, framför allt den intressanta som körs på Spot.us och delar av panelen tror såklart inte alls på det. SJF-bossen Agneta Lindblom-Hulthén visar att facket sällan befinner sig i verkligheten utan i någon parallell värld där löneutrymmet är obegränsat.

Hemska tanke, någon annan än redaktionen fattar beslut om vad som ska skrivas om. De tycker att det vore fasansfullt om kunderna faktiskt fick bestämma över produkten som de betalar för. Det märker vi läsare dagligen och det är en anledning till att vi slutar köpa papperstidningen.

När man lyssnar så inser man varför tidningsbranschen har problem. Och betydligt större problem än dem som Expressen visade exempel på igår då man fotograferade, intervjuade och publicerade i tidningen utan att upptäcka att det var fel person...

Plötsligt ser jag lösningen. Här är den ultimata affärsmodellen för sponsrad journalistik:

1. Läsare kommer in med förslag på storys som de vill ha skrivna.

2. Dessa läggs ut på en sajt och folk kan börja ~~lämna bidrag~~ donera pengar. Men det finns två sätt att ~~lägga bidrag~~ donera pengar. Nämligen för och emot. Den som vill att journalisten INTE ska skriva storyn lägger sina pengar på detta. En del kommer att tycka att det är ett sätt att köpa sig fri.

3. Det absolut bästa är förstås om den som vill att storyn INTE ska skrivas samlar ihop mest pengar. Då får journalisten betalt utan att behöva jobba. Det här är en modell som Journalistförbundet säkert skulle acceptera.

Förtydligande: Ovanstående innehåller förstås en viss ironi.

Personligen är jag övertygad om att det inom kort dyker upp journalistik, riktig grävande journalistik då inte låtsas-granskningar och bantningstips som kvällspressen specialiserat sig på, bekostad av stiftelser.

Nu startar jag Dahlgrens Förlag

Sölve Dahlgren — Wed, 20 May 2009 18:46:00 GMT

Har i dagarna registrerat Dahlgrens Förlag som en bifirma till mitt aktiebolag.
Blev faktiskt riktigt imponerad av Bolagsverket. Jag anmälde bifirman på nätet, betalade med kort och skickade samtidigt in kopia av styrelseprotokoll som krävs. Det tog bara fyra dagar för dem att registrera namnet. Smidigt.

Till hösten kommer de första böckerna på mitt förlag är planen i alla fall. Ska förhoppningsvis hinna skriva lite i sommar när jag är pappaledig från företaget.
En egen roman eller en novellsamling blir förmodligen det första som kommer ut. Sedan ska VIPstory återupplivas i en delvis ny form, delvis samma som tidigare. Även det kommer ut på Dahlgrens Förlag.

Självklart har jag även registrerat domänadressen dahlgrensförlag.se (med och utan prickar) men ännu inte byggt någon webbplats där.

Till alla hoppfulla skribenter där ute - vänta lite med att skicka in era manus. I dagsläget tar jag inte emot några nya författare...

Storföretag kommer undan - småföretagen får ta notan för nya webb-tv-avgiften

Sölve Dahlgren — Wed, 13 May 2009 05:56:00 GMT

Igår skrev Computer Sweden om att företag kan slippa betala tv-avgift för datorer. Glädjande besked. Men om man läser noga så verkar det inte vara hela sanningen. (Bakgrund: läs om SVT:s drömmar om miljardintäkter här)

Det handlar nämligen bara om att vansinnet med en licens per tio mottagare skulle bort. Alla företag ska istället "bara betala en licens". Vardera.

Med storföretagarperspektiv är det såklart härliga nyheter. De som har tusentals datorer stående är förstås glada över att slippa betala stora avgifter för detta. Det var ju i sig absurt.

Men alla småföretagare då? Enmansfirmor som har en dator eller två? Dem tänker regeringen strunta i. De får ta smällen. Bara att betala. Om du inte blockerar svt:s webb-tv i din brandvägg förstås. Och skickar in ett intyg om att det är gjort får man gissa?

I lagrådsremissen (pdf) står det svart på vitt. Utredarna har ingen som helst förståelse för de mindre företagen.

De skriver bland annat:
"Eftersom ett företag enligt nuvarande lagstiftning är skyldig att betala en TV-avgift för varje påbörjad grupp om tio TV-mottagare innebär det att ett företag som redan har en mottagare i sina lokaler och skaffar ytterligare en, inte behöver anmäla detta utan anmälan behöver först göras när företaget ska betala fler än en TV-avgift. NUTEK har inte mätt näringslivets kostnader för uppgiftslämning enligt lagen. Förslaget kommer att innebära att alla företag oavsett storlek bara behöver göra en enda anmälan avseende sitt innehav. Företagens administrativa kostnader kommer med förslaget att minska ytterligare.
Förslaget bedöms inte påverka konkurrensförhållandena för företagen eller påverka företagen i andra avseenden. Inte heller bedöms särskilda hänsyn behöva tas till små företag vid reglernas utformning." (Min fetstil)

Har de glömt hur fördelningen mellan företagens storlek i Sverige ser ut?

Över 700 000 av Sveriges företag har inga anställda. Även om vissa av dem inte har speciellt omfattande verksamhet (läs hobbyföretag och sidoprojekt) så lär det ändå vara 100 000-tals företag som plötsligt ska krävas på tv-avgift. Ur lagrådsremissen:

"Cirka 106 000 företag (enskilda näringsidkare, aktiebolag och handelsbolag) betalar i dag TV-avgift. Om och när förhållandena är sådana att även mobiltelefoner och datorer är att betrakta som TV-mottagare förefaller det sannolikt att fler företag kommer att vara avgiftsskyldiga."

Sannolikt? Jo, det lär det vara. Redan 2007 hade mer än 80 procent av företag med 1-9 anställda internetuppkoppling.

Kniven i ryggen skulle alla vi svenska småföretagare säga. Snacka om att uppmuntra till IT-användning?

Givetvis borde samtliga företag med färre än fem-tio anställda undantas från denna straffbeskattning. Det är inte rimligt att företagen ska beskattas ännu hårdare än de redan gör idag och påtvingas en avgift där det riskerar att bli dyrare att undvika än att betala.

Eller egentligen - är det rimligt att överhuvudtaget ta ut tv-avgift av företagen oavsett storlek? Alla anställda och ägare betalar ju redan tv-licens hemma. Men dubbelbeskattning är ju djupt rotat i den svenska politiken. Oavsett om man kallar skatten för avgift eller licens.

Att uppfinna eller utveckla

Sölve Dahlgren — Mon, 11 May 2009 05:19:00 GMT

Det slog mig när jag läste en nyhet om ännu en sorts e-papper, denna gång är det Philips som tagit ännu ett steg mot ett digitalt papper.

Men det intressanta som jag fastnade för var ordvalet, "develops" (utvecklar). De har inte uppfunnit e-pappret, det skedde redan i slutet av 1970-talet (på Xeroxs legendariska fortskningsanläggning i Palo Alto) alltså för drygt 30 år sedan. Sedan dess har olika företag fortsatt utveckla idén och vissa av framstegen på vägen kanske klassas som uppfinningar.

Det spännande är att på resans gång brukar en uppfinning hinna dödförklaras åtskilliga gånger. "Det kommer aldrig att gå och om det går så är det ändå ingen som vill ha det", är inte ovanligt att få höra.

Ofta lyser ett romantiskt skimmer kring uppfinnaren. Men finns uppfinningar? Är inte det mesta av det vi kallar uppfinningar bara en utveckling? Dagens e-papper är inte detsamma som det som utvecklades på 70-talet, delar av tekniken har förändrats. Men är det samma sak som att det är en ny uppfinning eller är det bara en vidareutveckling av den gamla?

Lärdomen är trots allt att vi inte alltid ser ett omedelbart resultat av en uppfinning eller en vidareutveckling av en teknik.
Inte ens de som själva jobbar med utvecklingen ser alla gånger möjligheterna. Lars Magnus Ericsson exempelvis, som låg bakom telefonens genombrott (men inte uppfann den). Så här står det på Wikipedia: "Från början trodde Ericsson inte på att de stora massorna av människor skulle vara intresserad av att äga en telefon – han såg den som en leksak för överklassen."

På samma sätt blev mobiltelefonerna "yuppie-nallar" de första åren. Det kanske alla som idag hackar på e-boksläsare ska fundera över...

Obligatorisk läsning för alla kommunpolitiker

Sölve Dahlgren — Sun, 03 May 2009 19:20:00 GMT

Omvärldsanalytikern Magnus Lindkvist har gjort en rundresa bland ett antal av Sveriges kommuner och levererar en svidande analys. Den här bloggposten (på engelska, sju insikter) borde vara obligatorisk läsning för samtliga kommunpolitiker - och varför inte kommuninnevånare.

Snabbt översatt:

1) Det finns alldeles för många kommuner i Sverige

2) Det flesta kommuner verkar tro att varumärkesbyggande är ett dyrt dokument fyllt med klichéer

3) Svenska kommunanställda och politiker reser alldeles för lite (kanske något för HD att fundera över när man plockar fram skandalrubrikerna varje gång kommunen beger sig utanför kommungränsen?)

4) De mest kreativa råden till kommuner kom från lokala företag

5) De flesta av Sveriges kommuner kan försvinna de närmsta 50 åren

6) Kommuner samarbetar alldeles för lite (här har ju tack och lov de 10 nordvästskånska kommunerna fattat poängen)

7) I kommunernas tankar existerar ingen konkurrens mellan städer/kommuner

Bär jag läser Magnus analys av läget och samtidigt funderar på några artiklar som stått att läsa i lokaltidningen HD de senaste veckorna så inser jag snabbt. Så fort politikerna vill göra något som kan förändra de sju punkterna ovan till det bättre så möts det av kritik. Det är slöseri med skattepengar att bygga evenemangsarena som kan generera hotellnätter och underhållning till invånarna.

Det kanske är dags att lyfta nästan och blicken en bit. En region i världsklass kan inte jämföra sig med Norrköping. Den måste jämföra sig med städer/regioner runtom i världen - utanför kommungränsen och utanför landsgränsen...

Kan en svensk författare tjäna på att släppa sina texter fria?

Sölve Dahlgren — Thu, 30 Apr 2009 07:28:00 GMT

Har precis läst en lång bloggpost av Leo Babauta, kallad "The Culture of Sharing: Why Releasing Copyright Will Be the Smartest Thing You Do" där han förespråkar att man helt enkelt delar med sig av sina texter, skippar copyrighten. Istället för att lägga energi och tid på att jaga dem som kopierar ditt skapande - lägg den tiden på att skapa nytt istället.
Han har själv tillämpat det på sina texter, både blogg och böcker och ser bara fördelar. Så vad är då fördelarna med att släppa sitt material fritt och låta folk göra vad de vill med det?

Den stora fördelen är att andra människor kan använda dina texter i nyhetsbrev, tidningar och bloggar. Det leder till att du når nya läsare som du annars aldrig hade kommit i kontakt med. Om de gillar det du skrivit kommer de sannolikt att söka källan - din egen blogg, dina böcker eller vad du nu sysslar med.
Du kommer att uppfattas som generös istället för sniken. Piratkopiering skulle inte längre vara ett problem. Det är rätt tydligt vad de unga tycker om copyright, enligt DN skulle Piratpartiet få 5 procent i EU-valet.

Så den stora funderingen som jag har är - skulle detta funka även för svenska författare? Den engelska marknaden är ju så enormt mycket större och det räcker trots allt med ett par tusen läsare som på något sätt betalar för sig varje år. Kevin Kellys 1000 äkta fans (en numera legendarisk bloggpost) dyker upp i minnet och rent krasst kan man ju som svensk författare konstatera att det skulle räcka med 2000 fans som är beredda att bidra med 300 kr/år till dig för att du ska kunna plocka ut en månadslön på 30.000 kr (före skatt). Är det realistiskt på svensk basis? Tja, varför inte. Finns det 100 000-tals människor som är beredda att betala för Liza Marklunds böcker så...

Det finns något enormt tilltalande med tanken. Men jag kan inte heller låta bli att tänka tanken - om jag släpper mina texter fria, skulle det kunna betyda att ett stort förlag plötsligt ger ut en bok av mig och behåller alla intäkter själva? Å andra sidan skulle förmodligen ett sådant beslut ge en så enorm publicitet att författaren skulle tjäna på det i alla fall.

För den som vill dela med sig av sitt material så finns det flera olika alternativ, Leo Babauta listar fyra. Visst är nr 4 rätt charmig?

Creative Commons. One of the most widely used licenses, it commonly requires only attribution. There are several versions.
GNU. The inspiration for my Uncopyright. For text, you should probably use the GFDL.
Leo’s Uncopyright. Mine is one of the freest licenses ever, because I don’t believe in any restrictions. Basically, I have released my work into the public domain. That means there is no license — you aren’t required to include the license in the work, or attribute the work (although I love it when you give me credit).
WTFPL. Or, the Do What The Fuck You Want To Public License. Hilarious, but usable. Check it out. Here’s the full text: 0. You just DO WHAT THE FUCK YOU WANT TO. Very clear wording, imo.

Så den stora funderingen framöver blir om jag ska använde någon av dessa fria licenser för samtliga mina skönlitterära texter? Känner någon till en svensk författare som testat detta tidigare? Kommentera nedan i så fall.

Snacka om Bestseller-författare, Dan Brown

Sölve Dahlgren — Thu, 23 Apr 2009 12:51:00 GMT

Da Vinci-koden har sålt i någonstans mellan 80 och 100 miljoner exemplar (uppgifterna varierar något, enligt den officiella hemsidan är det "över 80 miljoner ex"). Snart är det premiär för filmatiseringen av hans bok Änglar & Demoner som egentligen publicerades innan succén med Da Vinci-koden.

Dan Brown har tagit fem år på sig att skriva uppföljaren till Da Vinci-koden. Den heter The Lost Symbol och släpps i USA först i september. Men redan nu är det ingen tvekan om att den blir en riktig bestseller. Det går nämligen att förbeställa den på Amazon och just nu TOPPAR boken försäljningslistan på Amazon... Fem månader innan release.

En annan bästsäljande författare är Stephanie Meyers, hon har fem böcker på Amazons top 10-lista.

Inspiration. På tal om det, igår lade jag lite tid på att snygga till min Berättarskola med tips om hur man blir författare. Har även börjat lägga upp lite boktips där.

Credit till Författarcoachen som skrev om Amazons topplista.

Jag är i gott sällskap

Sölve Dahlgren — Tue, 21 Apr 2009 15:17:00 GMT

Mina planer på att ge ut mina egna böcker, med start i höst, gör att jag är i gott sällskap. Många kända författare har gjort samma sak före mig.
John Grisham gav ut en bok på ett litet förlag (efter att ha refuserats av ett 30-tal större förlag) och sålde själv stora delar av upplagan till sin första bok. Andra kända namn som i olika grad gett ut böcker på egen hand är Mark Twain, James Redfield (som sålde hela 80.000 exemplar av sin bok Den nionde insikten innan han sålde rättigheterna till ett förlag och boken sålde i miljoner exemplar) och Virginia Woolf...

Det finns en hel bok med exempel på författare som själva gett ut sina böcker, John Kremers Self-Publishing Hall of Fame.

En gemensam nämnare för många böcker verkar vara udda historier som förlagen inte vågat satsa på. Men när författaren sedan på egen hand bevisat att det går så är de självklart intresserade. Det intressanta med den nya tekniken för print-on-demand är att förlagens roll blir långt ifrån lika självklar. Visst, de kan erbjuda förskott och marknadsföringsbudget, redaktörer, pressbearbetning etc. Men författaren kan ju också välja att hyra in konsulter till dessa delar av jobbet. Det är en spännande utveckling.

En annan intressant success-story är den om Jeremy Robinson.

Bara att ladda för den nya trenden. Och skriva vidare på följetongen InnebandyPiraterna såklart, även efter att innebandysäsongen i verkligheten tagit slut.

Okunnigt i DN och lägre krav på grävande journalistik i kvällspressen

Sölve Dahlgren — Mon, 20 Apr 2009 05:22:00 GMT

Man blir inte förvånad över att dagspressens anställda inte riktigt fattar vad som händer. Men man blir förvånad när de blottar det för alla sina läsare som Peter Wolodarski, politisk redaktör på DN.

Delar av texten tyder på insikt, men slutsatsen är den bekväma. Vår kris beror på internet. Vi måste slå vakt om vårt informationsmonopol.

"Kriser har en tendens att föra samman människor mot yttre hot. Fler och fler medieföretag har på goda grunder börjat ifrågasätta att andra aktörer tjänar pengar på deras arbete.
(...)
"Parasiternas paradis kan verka attraktivt för alla som använder internet, men i förlängningen väntar en dramatisk minskning av all journalistik som kostar pengar."

Det verkar i alla fall finnas en del folk på DN som fattat. De använder nämligen Twingly, vilket gör att bloggar kan länka till artiklar och därigenom skapa win-win för båda parter. En länk till en DN-artikel ger en länk tillbaks till bloggen, där man förhoppningsvis hittar en fördjupande kommentar.

Kanske de ansvariga där kan förklara för Peter hur det funkar och varför det faktiskt är bra?

* * *

Den där grävande journalistiken som ska få kosta pengar. Den som alla journalister och medieägare talar om försvinner i framtiden. Ibland undrar jag vart den tagit vägen. Kraven för vad den är verkar i alla fall ha sjunkit. Eller vad sägs om helgens löpsedlar från de två tidningar som har flest anställda journalister i hela Sverige (jag räknar Kvällsposten som Expressen):

"Kvällsposten avslöjar: Så mycket fick din granne för villan i Helsingborg (Priser - köpare- säljare)"
Analys: hm, jag som trodde att det redan fanns i lagfartsregistret. Som dessutom publiceras på hd.se här.

Ett avslöjande är inte vad det har varit.

Konkurrenten Aftonbladets grävande journalister har inte ens använt en borste i sitt grävande när de drämmer till med:

"Fynda solresor - Sommarens bästa charterklipp"

Hm, på tal om seriös journalistik. Är det bara jag som tänker "är det köpt reklamplats eller redaktionellt material?" när jag ser en sådan löpsedel? Varför skulle jag köpa Aftonbladet när jag redan kan söka på billiga resor och få bättre resultat?

* * *

Men det är klart. Det är ju faktiskt internets fel att gammel-media inte längre kan avslöja sådant som läsarna själva kan hitta en knapptryckning bort. Visst var det enklare när man hade monopol och på sin höjd en eller två konkurrenter.

* * *

Självklart ser jag ett problem i hur man ska finansiera seriös journalistik i framtiden när dagspressens intäkter minskar och man likt kvällspressen då väljer skvallervägen.
Men jag tror lösningen är att skapa fristående stiftelser, finansierade med donationer. Sedan publicering på webben med creative common-licens för att maximera spridningen av materialet.
Jag tror att dessa sajter kommer att vara reklamfria men säkerligen dra in extra intäkter på utgivning av böcker samt försäljning av merchandise.

* * *

Många kommenterar DN:s kommentar, bland andra Henrik Torstensson.

Tänk så mycket skit det finns på nätet, biblioteket, tv och...

Sölve Dahlgren — Thu, 16 Apr 2009 10:34:00 GMT

Lysande krönika av Andreas Ekström på Sydsvenskan för den som tröttnat på den ständiga kritiken mot utbudet av bloggar på nätet. Av någon anledning gäller den kritiken inte böcker eller tidningar. Eller tv för den delen där man inte behöver zappa länge för att hitta något som man inte gillar.
Läs och le.

Vad tycker du jag ska göra med Aftonpressen?

Sölve Dahlgren — Tue, 14 Apr 2009 06:39:00 GMT

För snart ett år sedan upptäckte jag Aftonpressen.se som gått ut. Jag köpte den via snapback. Sedan har den legat bland alla oanvända domännamn, upptäckte till min fasa att den inte ens var ordentligt parkerad...

Nu har jag lagt upp Aftonpressen. Men frågan återstår - vad ska det bli för sorts sajt?

Här är några spontana idéer som jag har funderat på:

Humorsajt - satiriska låtsasnyheter med koppling till verkligheten. Lite som Lelle Printer förr i världen?
Bakom löpsedlarna - fotografera kvällstidningarnas löpsedlar varje dag och sedan skriva om nyheterna bakom, gärna med länk till artikel. Så du slipper köpa tidningen om du blir nyfiken på löpets skvallriga rubriker.
En riktig nyhetssajt - kanske man skulle göra en seriös nyhetssajt? Plocka ut de tio viktigaste nyheterna varje dag i några olika segment, analysera och länka till bra läsning. En sammanfattande sajt som, typ "om du ska besöka någon nyhetssajt idag så är det aftonpressen"
Pysselsajt med rubriker - gissa vilket ord som är överstruket i rubriken? Görs ju en del i snacka-om-nyheter-program på tv. Kan det vara kul att få göra själv på webben exempelvis i kommentarsfältet på en blogg?
Den positiva vinkeln - välja ut aktuella nyheter och hitta det positiva.

Ja, det finns säkert en massa andra kul. Vad tycker du? Lämna kommentar nedan.

Jimmy Backman - författare som kom fram via VIPstory

Sölve Dahlgren — Mon, 13 Apr 2009 10:23:00 GMT

Jimmy Backman debuterade nyligen på Black Island Books med sin bok City Boy Blues. Det är alltid kul med debutanter men lite extra kul eftersom Jimmy nu skriver i forumet på min sajt Veckans Novell:

"Allt började på VIP ...
... där jag fattade modet att publicera mina noveller, och där fick jag också uppmuntran att fortsätta genom era kommentarer. Nu finns min debutroman att köpa. Helt sjukt med sant. CITY BOY BLUES heter den, och finns att beställa. Vet inte om man får lägga in länkar här, så jag låter bli. Men sök gärna upp den på någon av de bokhandlar som finns på internet.

Det är inte förgäves att publicera era alster här, det kan jag intyga.

MvH

Jimmy Backman"

Jag håller tummarna för att du lyckas, Jimmy!

VIPstory var mitt hjärtebarn, en tidning för noveller som startades och kom ut med två nummer under 2004. Tyvärr gick det inte riktigt att få ekonomi i projektet även om jag fortfarande är övertygad om att det finns en marknad för den typen av tidning.
Tidningen blev till sajten VIPstory som drabbades av databasstrul i den tekniska plattformen och därför ersattes av Veckans Novell som nu också lever på sparlåga men ändå har ett par hundra unika besökare och ett 10-tal nya noveller publiceras där varje månad.
Det är i alla fall kul att se att det finns författare som haft gläjde av det jag gjort.

Kanske jag någon gång i framtiden kan återuppliva VIPstory i någon form? Med mindre overhead-kostnader (det var tryckkostnaderna som knäckte projektet) och ett annat upplägg.

Landskapet för författare har i alla fall onekligen förändrats sedan 2004 med framväxande tjänster som Lulu och svenska kopian Vulkan. Jag spånar också på om inte framtidens författare ska fokusera på att bygga sitt namn på webben, med en egen författarsajt som inte är knuten till ett förlag eller ett författarforum (som VIPstory, veckansnovell, sockerdricka, poeter.se med flera är exempel på).

Idag finns det bra bloggverktyg att bygga sin egen författarsajt på. Då står man inte heller och faller med att olika forum somnar in, vilket ju veckansnovell och VIPstory delvis har gjort. Får jag erkänna.

Det är ju så jag själv gör nu. Alla mina noveller och följetonger publiceras på sajten Berättelser av Sölve Dahlgren.

Vilket påminner mig om att det är hög tid att skriva och lägga ut något nytt där!

Ännu ett nummer av Fria Företagare levererat

Sölve Dahlgren — Tue, 07 Apr 2009 11:07:00 GMT

Några veckors intensivt jobb har resulterat i ännu ett nummer av Fria Företagare där jag är frilansredaktör, inklusive layoutare. 52 sidor i tabloidformat med en hel del intressant läsning.
FöretagarFörbundet lägger dessutom ut tidningen på webben för den som inte är medlem men ändå intresserad av att läsa om småföretagarnas vedermödor i Sverige.

Läs FF nr 2/09 här (pdf).

Intressant annonsplacering igen

Sölve Dahlgren — Mon, 06 Apr 2009 20:03:00 GMT

Skrev nyligen om en mindre lyckad annonsplacering i samband med en hockeytackling.

Idag ser jag en annan variant på Aftonbladets sportwebb, vad sägs om denna skärmdump ur en reklamfilm för Viasat Motor som hamnat ovanför en artikel om en hockeyspelare som gripits för rattfylleri. Det kan bli väldigt fel ibland...

Sahlin vill stjäla dina pengar

Sölve Dahlgren — Sat, 28 Mar 2009 09:03:00 GMT

Jag försöker undvika politik på den här bloggen. Men ibland går det inte att undvika. Läser om vad som måste vara ett av de mest korkade utspelen i svensk historia på DN debatt.

Duon som inte direkt gjort sig kända för ekonomi-kunskaper, Mona "Konkurs-kaos" Sahlin och Thomas "Klaga-på-allt" Östros, har ett recept på att lösa krisen. Det ska ske genom att man höjer skatten för en liten, liten del svenskar som tjänar över en miljon kronor och som redan betalar så höga skatter att de som kan lämnar Sverige.

Men framför allt genom ett vansinnigt återinförande av förmögenhetsskatten som innebär att Sahlin vill stjäla dina pengar. Det som du en gång tjänat ihop och skattat hårt flera gånger redan. Om du mot förmodan lyckas spara ihop pengar, eller kanske bor i ett hus i ett område där grannarna tjänat stora pengar på att sälja sitt hus - då ska staten konfiskera en procent av dina tillgångar varje år. Inte nog med detta. De vill dessutom återigen börja stjäla pengar från stackars pensionärer som råkar bo obelånat i hus som är värda pengar den dagen de kanske säljer dem. (Jo, jag vet att de vill ha avdrag för att rädda "låginkomsttagare undan de värsta stölderna men jag vet också att det inte har fungerat tidigare).

Stöld är stöld även om man kallar det för skatt. Mona Sahlin borde skämmas.

Jag har inget emot att betala skatt på pengar som jag tjänar. Det kallas inkomstskatt. Att betala skatt på att jag äger saker (ett hus, aktier eller andra saker som ökar och minskar i värde över tid och dessutom är köpta med redan beskattade pengar) som jag kanske kan tjäna pengar (=inkomst) på någon gång i framtiden är stöld. Stölder är något som tjuvar sysslar med. Ni kan själva räkna ut vad det gör Mona och Thomas till.

Alliansen må ha gjort en del tavlor sedan de kom till makten. Men de förespråkar trots allt att man slipper bli trippel-beskattad. Även om de får gå väldigt långsamt fram eftersom åratal av vuxendagis gjort alltför många medborgare oförmögna (även monetärt) att själva ta ansvar för sina liv.

Tyvärr lever vi kanske i ett land där väldigt många tycker det är okej att stjäla från andra. Men det är trist om politiker börjar propagera för återinförande av stölder som en gång avskaffats.

Var finns långsiktigheten i svensk politik?

dahlgren.net - Dahlgren Communications AB - innehåll för webb och tryck

Stampen vill inte ha nya läsare

Hur kan man arrangera något utan en riktig hemsida?

Det är alltid lättare att skylla på finanskrisen eller någon annan

Siffrorna som borde skaka de HD-anställda

BOKSLUT & NYCKELTAL koncern

iPhone - användarvänlig i allt utom avtalen

Allt du behöver veta om sjävpublicering

Återupplivandet av VIPstory

Allabolag är en riktigt bra svensk Freemium-tjänst

Nytt bokformat - en rulle toapapper

Gråzon - en blogg i periferin

Den ultimata affärsmodellen för sponsrad journalistik

Nu startar jag Dahlgrens Förlag

Storföretag kommer undan - småföretagen får ta notan för nya webb-tv-avgiften

Att uppfinna eller utveckla

Obligatorisk läsning för alla kommunpolitiker

Kan en svensk författare tjäna på att släppa sina texter fria?

Snacka om Bestseller-författare, Dan Brown

Jag är i gott sällskap

Okunnigt i DN och lägre krav på grävande journalistik i kvällspressen

Tänk så mycket skit det finns på nätet, biblioteket, tv och...

Vad tycker du jag ska göra med Aftonpressen?

Jimmy Backman - författare som kom fram via VIPstory

Ännu ett nummer av Fria Företagare levererat

Intressant annonsplacering igen

Sahlin vill stjäla dina pengar