Datorn i skolan - pryl eller verktyg?

Ett litet prezi-tips

2012-10-26T00:18:00.001-07:00

Har precis vant mig vid den nya "fade in" animationen för ramar/slides i prezi. Du kan alltså få objekt att visas från att ha varit osynliga i en ordning du själv specificerar. Men hur gör man om man åter vill dölja ett redan visat objekt?

Min lösning blev att lägga en rektangel (den med svart ram i det aktuella temat), lägga denna överst, dvs över den text jag ville dölja, och sedan göra Fade-in först på texten, och sedan vid lämpligt tillfälle göra Fade-in på rektangeln. För att inte rektangelns ram skall synas så editerade jag CSS-templaten för temat. Lokaliserade det objekt som motsvarade rektangeln och ändrade "stylen" för denna på så vis att jag ställde in ramfärgen till vitt: #fff.

Presto!

Var med och ändra i mitt examensarbete

2012-08-24T01:49:00.000-07:00

Delade precis ut mitt examensarbete, ett pågående arbete, med hela världen. Har du tips eller kritk: gå hit och kommentera.*

Några av de frågor som diskuteras är följande:

"Do you learn better if you use your body when learning?"

"Can you learn the intricate connection between different graphs in physics just as well using an iPad application on your own comp

ared to getting a lecture on the subject?"

"If you use your hands - painting motions - while taking a test, are you more likely to be able to analyse the motion in question or are you just more likely not to really know the answer?"

"Do male students understand the connections between a distance vs time graph and a velocity vs time graph better than female students?"

*Kommentarfunktionen är nu avstängd.

Kavajsupporten. Den idén tar vi...

2012-05-16T00:46:00.001-07:00

Finger Velocity App

2012-05-16T00:24:00.000-07:00

I gårdagens inlägg inser jag att länken till min app för att lära sig om grafiska representationer för rörelse föll bort.

Här kommer den i vilket fall.

Utblick från Framtidens Lärande

2012-05-15T05:48:00.001-07:00

Nedanstående var vad hag tänkte säga på mina 10 minuter på framtidens lärande 2012. För dig som inte klarade av att motstå den hungriga magens ihärdiga sug följer här min spaning och spåning om hur verktyg som Algodoo och andra initiativ kan och kommer att förändra fysikundervisningen. Märk väl att texten är som den var skriven, ämnad att läsas upp, med stavfel och allt...
-------
Jag vill påstå att det råder konsensus kring det faktum att simuleringar är en effektiv metod för att visualisera, för att lära ut och in och ge förståelse för olika mer eller mindre komplexa skeenden, processer, färdigheter och orsakssamband.

Jag vill även påstå att det råder konsensus kring det faktum att, om den som lär själv är med och förkroppsligar sitt lärande, är med och skapar det som studeras, så sätter kunskaperna sig generellt sätt bättre och lite hårdare här uppe. Förståelsen blir djupare. För att nå detta så krävs, enligt exempelvis peter Gärdenfors (som var här och lyssnade på Algoryx själva förra året), så krävs ett visst mått av personligt engagemang och motivation, gärna en inre motivation. De här mer eller mindre teoretiska kognitionsvetenskapligt baserde tankarna förklarar på detta sätt den rent pedagogiska möjligheten att få in ett moment av spel i lärandet, att anspela på samlaren och jägaren inom oss,

något man exempelvis gjort här (Planethunters.org) där användaren förmås sitta och klicka sig fram på skärmen, i sin lust att rent bokstavligt upptäcka nya världar.

En annan närliggande tanke även här kopplad till speldjävulen inom oss är att spela på på viljan och behovet av att se mönster. I det här (SETI) fallet nästan in absurdum - här har elektromagnetisk radiostrålning omformats till bilder av en typ där det mänskliga ögat och sinnet rent evolutionärt är oerhört känsliga för att se just mönster, ungefär som vi ser varelser och objekt i moln eller i kaffesump. I det här fallet för att kunna se signaler från intelligenta livsformer kring fjärran stjärnor. Ett uppenbart sätt att anspela på och sätta igång fantasin hos eleven, eller den som deltar.

Hur kan då Algodoo och andra verktyg använda sig av simuleringar och visualiseringar för att stärka förståelsen ta ytterligare ett steg? Hur kan vi blanda in eleven själv, rent kroppsligt i lärandet? Jag tänkte visa ett par exempel på hur kan det göras redan i dag och några utkast till idéer utifrån min horisont som fysiker, fysiklärare och forskare i medieteknik med Datorstött lärande, med inriktning på fysik i fokus.

Simuleringar kommer i olika former. De kan vara mer eller mindre verklighetsnära eller abstrakta. De kan fungera som en i det närmaste avbild av verkligheten, eller en utvidgning av verkligheten. Alternativt för att testa gränserna för vad som är möjligt exempelvis i en klassrumssituation. Vidare kan simulering och verklighet presenteras sida vid sida, för jämförelse, eller i olika lager. Efter varandra eller samtidigt i tid. Några av er har kanske hört talas om Augmented Reality där en simulerad verklighet läggs på och förändrar eller förstärker - eller i vilket fall tillför något till den verklighet vi erfar normalt med våra sinnen - här har vi en sandlåda med en projektor och en Kinect-enhet som blickar ned från ovan.

Ett annat exempel, i det här fallet ur ett projekt som vi själva medverkat i. Här ser vi, och hör eventuellt hur dopplereffekten kan visualiseras med hjälp av en miniatyr som rörs framför en kamera, där programvaran sedan lägger på ett lager med bild för att visa ljudvågornas utbredning och ljud för att illustrera hur det låter. En simulering som åskådliggör - visualiserar - det osynliga. Här jobbar vi med olika sinnen, och eleven själv är med och interagerar och skapar i princip objektet för lärandet.

Ett exempel på en riktning som jag vet Algodoo skulle vara intresserade av att gå i, eller där någon annan säkert kommer att ta vid, om inte jag själv hinner först - är där verkligheten och simuleringen överlagras.

I det här fallet i form av en film - verkligheten - och algodoo-verktyget med sin simulering.

Den pedagogiska poängen med just den här övningen, är inte själva försöket i sig, som kanske inte är så vansinnigt spännande, utan här vill jag mer testa ett koncept där användaren får anpassa den fysikaliska modellens parametrar, i det här fallet för luftmotstånd, för att få den att stämma med verkligheten och direkt kunna jämföra de bägge. Är det den linjära termen eller kvadratiska termen i modellen som är den viktigaste? Det är frågan.

I just det här fallet så gick det inte att skilja på de bägge modellerna som båda kunde beskriva situationen. Men de ger dock olika förutsägelser om man bara kunde låta det de olika virtuella modellerna och det verkliga kaffefiltret fortsatta falla. Det kan man nämligen se om man låter simuleringen fortsätta. Så, då går vi vidare med vår modellutveckling och gör slag i saken. Och här får man alltså tillfälle att testa hypotesprövning och att verkligen bygga sina modeller och testa dem i verkligheten. Här och här kan vi se vilken modell som vann.

Så, en tanke är att få in den här tekniken i exempelvis Algodoo, och strömlinjeforma användarupplevelsen.

Ett tidigt ganska grovt försökt till den här typen av verktyg har gjorts av Vernier i deras “Video Physics App”. Ett annat område, när vi ser framåt är hur vi med ny teknik kan förkroppsliga lärandet än mer genom att använda den enskilda individens rörselser för att studera fysiken bakom just rörelse och att stärka lärandet genom att vi använder flera modaliteter, flera olika representationer med olika sinnen för att skapa och interagera med det som vi studerar. Här tänkte jag visa lite vad jag menar

I ett paper av Stamatina Anastopoulou, Mike Sharples och Chris Baber [1] drygt året gamla papret, så har satte man en liten givare och sensor på försökspersonens hand, som då momentant skickar information om dess läge och hastighet till en dator som utan fördröjning visar personen en grafisk representation av handens rörelse. Testpersonen får alltså direkt feedback från systemet, och i processen använder sig han eller hon av olika modaliteter - syn och handens rörelse, den egna kroppen är alltså involverad i att generera föremålet för observationen och lärandet. Det visade sig att de som gör detta själva får bättre resultat när de sedan blir tillfrågade om de lite mer komplexa sambanden mellan och innebörden av dessa typer av grafer, exempelvis sambandet mellan hastigheten och lutningen på grafen som visar läget som funktion av tiden. Detta i jämförelse med de som får se det göras och får sambanden förklarade för sig, lite mer som en klassisk föreläsning, fast med samma teknik.

Ett av de stora problemen med denna lösning är att hård och mjukvara är dyr och inte speciellt vanlig. Min tanke här är att använda metoden i ett mer lättillgägligt format. Som en app exempelvis på en iPad. Så jag har tagit fram en prototyp färdig att testas för att se om motsvarande resultat som i detta paper kan fås (film: spola till 20 sek resp 54 sek)

Här ser vi exempelvis hur man kan utföra en rörelse, studera grafen för läge som funktion av tiden och göra en förutsägelse över hur motsvarande graf över hastigheten ser ut. Givetvis efter att ha övat en del.

Motsvarande kan faktiskt i lite förenklad version göras i Algodoo.

Och en förhoppning är att algodoo skall komma ut i en version, gärna med de olika funktioner jag visat och en massa andra man kan tänka sig, till iPad eller motsvarande.

Kanske kunde även algodoo komma i en version med möjlighet att styra objekten i programmet med hjälp av kroppens egna rörelser. Appen som jag tagit fram har vi även testa med hjälp av Kinect, där handens rörelse mappas mot ett objekt på skärmen, vars hastighet och läge kan plottas i form av rörelsefunktioner. Om ett par tre år borde vi se denna typ av innovativa nya pedagogiska verktyg. Det brukar bli så, med ny teknik så föds lösningar på problem vi ibland inte visste att vi hade, men i det här fallet så vet vi att det finns ett problem, elevernas svårighet till förståelse.

Mobilt lärande med lärarstudenter

2012-04-24T01:04:00.000-07:00

Ibland måste man våga testa något nytt. För någon vecka sedan hade vi från medieteknik uppdraget att hålla seminarium med blivande lärarstudenter om IKT och hur det kan nyttjas i skolvärlden. Antalet studenter var större än vad som var hanterbart för att tillgodose med teknik att testa olika metoder på, så vi bestämde oss för att köra på BYOD (Bring Your Own Device) fullt ut. Allt vi skulle testa under denna halvdag skulle fungera under förutsättning att vi enbart använder studenternas egen medhavna hårdvara.

En chansning kan tyckas, då vi inte kunde vara säkra på hur många som skulle ha tillgång till en mobil enhet med möjlighet att jobba med GPS, kartor och appar. Men här har vi det stora studentantalet på vår sida. Det är osannolikt att ett så stort antal individer skulle skilja sig nämvärt från folk i gemen, dvs att antalet smartphones per individ skulle ligga långt under 1/2.

På grund av administrativt trassel tvingades vi dessutom komprimera en heldagsaktivitet till en halvdagsaktivitet. Utmanande, men inte omöjligt skulle det visa sig. Den filosofiska grundbulten i den här typen av pedagogisk uppgift är att avdramatisera, visa på goda exempel, visa på nyttan och behovet och inspirera till egen aktion. Själva det faktum att vi utgår ifrån studenternas egen hårvara är ett sätt att avdramatisera det hela. Det behöver inte vara så komplicerat och tekniskt med IKT i undervisningen. Det är något som vi redan har och använder.

QR-koder

Redan när eleverna hängde av sig av jackorna möttes de av sitt första exempel på hur mobil teknik kan användas i undervisningen, som ett led i en formativ bedömning. Utan att ge för mycket instruktioner och mer som en liten stå och gå-övning så fick eleverna svara på frågor om sina kunskaper, och sin bakgrund via ett antal QR-koder som fanns uppsatta på ena väggen. De som testade väckte intresse bland de som kanske inte testat förut, frågade vad det var för något och fick möjlighet att installera de appar som behövdes. QR-koden här till höger går till en av frågorna på mentimeter.com som automatiskt genererar en URL till vilken de som skall svara kan riktas, och en QR-kod till motsvarande frågas sida. Enkelt, och fullt genomförbart enbart med vilken internetuppkopplad enhet som helst. Tråden togs senare upp när vi visade hur denna typ av "ge din åsikt"-övning kan användas för att låta eleverna ge sin synpunkt eller dela med sig av sin kunskap anonymt. Ett sätt att få översikt över en ärlig åsikt ospeglad av kamraternas handuppräckningar, som ett led i en formativ bedömning. Vi använde det själva genom att undersöka hur många av studenterna som hade en smartphone, hur duktiga de ansåg sig vara inom området IKT och för att ta reda på lite annan bakgrundsinformation.

Iris

För att direkt göra en poäng och visa på behovet av en ny syn på undervisningsituationen i skolan så visade vi delar ur filmen om Iris 14 månader. Det faktum att morgondagens elever kommer att ställa helt nya krav på oss som lärare och skolan som institution görs uppenbart.

Med utgångspunkt i prezin nedan diskuterade vi sedan bland annat studenternas hemläxa som en del av att visa på några av de nya koncept som växer fram inom utbildningsväsendet och som kan vara viktigt för studenterna att ha med sig - flipped classroom. Eleverna var instruerade att se några filmer inför seminariet, och fick diskutera tre frågor och dokumentera tankar och eventuella svar på en tumblr-blogg.

Ga 5444 - Lärandets förutsättningar och IKT i undervisningen on Prezi

Lokal arkeologi och historia i telefonen

Resten av passet gick åt till att göra en utomhushövning med mobilt lärande i centrum, som ett exempel på en övning man skulle kunna göra med elever runt mellanstadiet och uppåt. Med hjälp av evernote som dokumentationsverktyg och kringla-appen från Riksantikvarieämbetet och med utgångspunkt i denna karta fick studenterna välja ett uppdrag - exempelvis: "hitta en kvarnsten", eller: "bosätt dig på järnåldern". Inom tio minuters gångavstånd från Campus finns nämligen närmare 15 intressanta fornlämningar och andra intressanta kulturartefakter. Studenterna fick lösa ett uppdrag och dokumentera sitt arbete med bilder, ljud ocj skriven text. Evernoteanteckningarna delades med mig som lärare och vid återkomsten tittade vi gemensamt på de olika gruppernas resultat. Det blev lättsamt, men samtidigt spännande och gav inblick i hur man med denna övning som utgångspunkt kunde väcka intresset för de historiska platser som finns i princip överallt i vårt långa land, och de människor som levt där, för hundra eller tusentals år sedan.

Gravhög? På gravplats funnen av studenterna

Den rörande framtiden vår!

2011-11-28T04:39:00.001-08:00

I senaste numret av Datorn I Utbildningen skriver jag om hur touch- och gest-baserad (mobil) teknologi i kombination med framsteg inom kognitionsforskning kan ge upphov till nya sätt att lära. Det finns forskning som visar att om vi själva, med vår egen kropp, är med och producerar de representationer av fysikaliska fenomen vi vill studera och lära oss om, så sitter kunskaperna bättre, och vi gör förstår kopplingen mellan de matematiska representationerna och den verklighet de skall beskriva lättare. Dessutom sitter kunskaperna längre.

Pedagogiska lösningar som tar tillvara och nyttjar denna kunskap kan sägas ha funnits ett tag, men i och med ny teknik i form av exempelvis touchbaserade smartphones och tablets nu finns mer eller mindre i varje persons ägo (inom kort lär snart så vara fallet) så öppnas återigen dörren till nya sätt att använda våra kunskaper, att vidareutveckla denna och finna nya lösningar och arbetssätt. Inte helt olikt situationen för ett par år sedan när en dator per elev helt plötsligt exploderade för att snart vara en realitet. Nya sätt att tänka kring tekniken och lärandet dök plötsligt upp på marknaden.

Ett nytt sätt att jobba med matematiska grafiska representationer inom fysiken, och att göra det med den egna kroppen och få en ögonblicklig återkoppling, är att via en ny form av applikation som jag just nu håller på och utvecklar (se film nedan). Tanken är att eleven genom att direkt generera s-t respektive v-t grafer med sitt finger skall koppla de grafiska representationernas egenskaper till egenskapen hos den rörelse som genererade dem, och att kopplingen mellan en v-t och en s-t graf.

Även simuleringsprogrammet Algodoo ger möjlighet att jobba utefter den här principen. Med det nya "dragverktyget", kombinerat med grafvisning kan detta mer eller mindre reproduceras (se film nedan). När Algodoo kommer som applikation på en tablet inom ett par år så kommer detta säkert att finnas som en specifik applikation inom programmet. Mer om detta i kommande nummer av Datorn i Utbildningen, tillsammans med närliggande tekniker likt de som Kinect erbjuder.

Hur bilar bromsar - Algodoo i skolan

2011-08-02T04:31:00.000-07:00

Har nu på allvar kommit igång och skriva på korta lärarhandledningar till övningar med hjälp av Algodoo, kopplade till fysikkurserna och teknikkurserna på högstadiet. Började med att fundera kring en enkel modell av en bil, hur de bromsar, och hur bromssträckan beror på hastigheten och vikten. Något som naturligtvis är av vikt när det gäller trafiksäkerhet.

Det var lurigare än man först kunde tro. Nu har även jag lärt mig någt om skillnad mellan bromsar fram och bak exempelvis.

Här hittar du detta första exempel, och här hittar du kursplanen i fysik för högstadiet dit jag kommer att lägga fler lärarhandledningar, sorterade efter kunskapsmål.

Algodoo and movie overlay

2011-07-21T00:49:00.000-07:00

Been playing around with the simulation program Algodoo for a while. Looking into the pedagogical potential using it as one of multiple/multimodal representations of physical events. Here I overlay a VLC-semi transparent player showing me taking a little bike ride slamming on the brakes. I overlay this with Algodoo where I built a bike of the same weight as my bike and me together, tuning the speed more or less, and using an as close a choice of materials as I could. Rubber for the tires and stone as the ground. Trying to synch the point of slamming the brakes one sees that the breaking distance is quite similar to the actual breaking distance. The vector illustrates the net force on the virtual bike.

From July 20, 2011'

One could now ask the students what would happen to the breaking distance if the weight of the biker changes with say a factor of two? And what happens if the speed changes with say a factor of two. Will the distance change by a factor of two? Its just a matter of trying it out in Algodoo and compare it directly with the original situation.

PS. I needed quite a few hours to learn how to time everything. And a few mistakes are in the movie. It would be interesing if one could make an application that would facilitate this... I think I will have to develop one.

Om frågan "Varför"? Och motivation för lärande.

2011-06-16T04:08:00.000-07:00

Bloggar lite under slutkonferensen för ung kommunikation - Då - Nu - Sen?

Skrev följande inlägg efter en session under gårdagen. Originalets titel är "Ung evolution".

Jag smög in på sessionen om 1-1 och vad det innebär för utbildningen. Den del av framställningen som jag var med om finns att höra, och anteckningarna finns att läsa i pencasten nedan. Vi fick höra hur IKT-samordnaren och en av eleverna från Umeå såg på saken, vad de gjort och hur det fungerat. På sida två i mina anteckningar så flyter dock mina tankar iväg. Jag kopplar till en tanke som jag haft ett tag. Jag medger att jag i dessa tankegångar spelar lite djävulens advokat och jag sätter på mig den svarta hatten. Men det beyder inte att tankegångarna är fel.

brought to you by Livescribe

Vad handlar det då om? Vad är denna unga evolution för något? Snarare handlar det om ung konkurrens, och frågan varför? Varför måste jag lära mig detta? Vi har nog dom flesta av oss som är lärare fått frågan, och säkert också själva ställt den i ett eller annat sammanhang. Det handlar om motivation och vad som motiverar elever till lärande. Simon, eleven från Umeå uttryckte det som att han behövde se nyttan med det han lär sig för att bli motiverad. Han efterlyste "skarpa case" som lärandet kunde röra sig kring. Det var även tydligt att Simon motiverades av sådant han tyckte var roligt. Jag håller med Simon. Likt Gärdenfors och många andra kognitionsvetare hävdar jag bestämt att en motiverad elev är en lyckosam elev. Men det är nu vi stöter på, eller kommer att stöta på problem. Problemet är att vi som skola endast är en del av elevernas tankesfär. Endast en del av den möjliga intelektuella (eller i vissa fallmindre intelektuella) input som en elev har att välja på. Det vi vill sälja till elevens sinnen är produkter på en konkurrensutsatt marknad. Det vi vill säja är inte heller endast en produkt, utan en produkt i olika skepnad. Med olika "skal". Vissa skal är roliga/flashiga och ger en mer omedelbar njutning för sinnena, medans andra behöver man lära sig uppskatta med tiden, men med tiden så uppskattar vi dem desto mer, och de ger möjlighet att befästa mer komplexa kunskapsbyggen. Frågan är - har vi tid och möjlighet att motivera svaret på elevens fråga "Varför skall jag välja det mindre omedelbart njutbara alternativet?" Det mindre uppenbart roliga alternativet? Håller vi i själva verket på att evolutionera bort, via konkurrens och återkopplingen till de omedelbara resultatens tillfredsställelse, den motivation till lärande som skulle kunna uttryckas som lärande för lärandets egen skull? Lärande enbart för den njutning som förståelsenoch kunskapen ger individens intellekt. Jag vill slåss för att den motivationen till lärande skall överleva, och jag vill jobba för att denna motivation skall kunna smälta samman med de nya sätten att arbeta. Kanske behöver det inte råda någon motsättning? Hur skall vi kunna upprätta ett kontrakt med eleven, och en förståelse för det faktum (för det hävdar jag att det är) att det ibland inte går att svara på frågan - varför? Varför skall jag lära mig detta?

/Mattias Davidsson

Här hittar du pencasten.

Augmented reality - i verkligheten

2011-05-26T05:16:00.000-07:00

Ett av de projekt som vi på CeLeKT just nu är involverade i handlar om hur Augmented Reality (AR) kan användas för att göra fenomen som är svåra, eller omöjliga, att studera i ett klassrum , synliga. Förhoppningen är att intressen, engagemang skall göra undervisningen roligare och bättre. I går var vi på besök i Arabyskolan i Växjö för att visa upp projektet för klass 9a. Engagemanget var stort. Responsen bra. SmålandsPosten var där och skrev en artikel som blev riktigt bra. Dyker den upp i digitalt format så lägger jag länken här. Ilias, en av eleverna, sammanfattar projektets syfte väldigt bra, utan att veta om det själv, när han säger att:

Jag tror att lektionerna skulle bli intressantare och vi skulle lära oss mer om det här fanns i undervisningen. Jag blev lite överraskad av det där med molekylerna. Det visste jag faktiskt inte! Men nu lär jag inte glömma det.

Projektet Science Centre To Go hittar du här.

En video med projektet kan du se nedan.

Mina pencasts från Framtidens lärande...

2011-05-25T05:48:00.000-07:00

...hittar ni här i respektive inlägg.

Dyslexiförbundet ringer upp

2011-05-24T15:39:00.000-07:00

Och ville veta vad jag anser om #entillen, en jämlik skola och specialpedagogik. Även om jag inte kan påstå mig vara någon expert på hela det fältet så blev det ett intressant samtal. Har inte läst hela artikeln, men delar hittar du här.

Google gör Naturvetenskapen roligare?

2011-05-11T01:56:00.000-07:00

Igår annonserade Google att man nu öppnar upp möjligheten att bygga hårdvara som kan kontrolleras och interagera med Android-enheter. Eller att enheterna i sig blir Google enheter. Eller att man via ett interface skulle kunna "hooka" upp redan existerande enheter mot din telefon eller tablet. Helt öppet, utan att behöva gå igenom någon form av certifiering. Det här öppnar enorma möjligheter för många bransher. Inte minst utbildningsbranschen. Tänk dig själv; du, dina elever, i princip vem som, kan koppla upp sig mot projektorn, mot smartboarden, mot datorskärmen, tangentbordet... Du kan bygga hårdvara, eller köpa hårdvara som fungerar som sensor för att mäta allt från luftfuktighet, vindhastighet, temperatur, hastighet, vinkel, fältstyrka, tryck....[fyll i från dina egna tankar] Trådlöst naturligtvis om du så vill, eller via USB.

Den stora frågan blir nu - kommer det här att öppna upp för en flora av hårdvara och applikationer som vi har råd att förse studenterna med i stora kvantiteter? Eller kommer vi fortsatt att erbjudas hårvara i den övre prisklassen av företag som redan finns på marknaden? Kanske (hemska tanke) via någon form av "hub" som agerar mellanhand mellan sensorn och din telefon/tablet...? Personligen hoppas jag att det just nu sitter några hundra smarta studenter och några tusentals andra som jobbar på tankar kring hårdvara att användas i skolan, eller annorstädes, som låter oss samla data för att sedan kunna göra vad vi vill med. Till rimliga priser. Kanske till och med ett kit där man själv kan plocka ihop och konstruera sina egna sensorer? I nästa led hoppas jag att det finns utvecklare som tänker kring hur dessa data kan samlas, bearbetas, samarbetas kring och delas, samt illustreras på nya, engagerande sätt. Det här kan revolutionerna exempelvis naturvetenskapsundervisningen som möjliggör för eleverna att konstruera egna experiment, och göra det till en social, kanske spelbaserad verksamhet.

En vild tanke är att låta tusentals elever springa runt med sensorer som mäter olika meteorologiska faktorer, för att direkt mata in dessa data i till en molnapplikation som gör en väderleksrapport, lokalt eller regionalt. Skulle man kanske till och med kunna få SMHI att sponsra...

Hur kan vi förbättra skolan med IT?

2011-04-13T07:32:00.000-07:00

Precis samma fråga som IT-ministerns statssekreterare vill få reda på svaret på (se gärna filmen från regeringens hemsida) funderar jag kring specifikt när det gäller fysikundervisningen i skolan. Är du fysiklärare på gymnasiet eller grundskolans senare år och du vill du vara med och förbättra fysikundervisningen i skolan så ber jag dig fylla i formuläret som du hittar här: http://korta.nu/fysikundervisning

Fredagsfunderingar

2011-03-25T06:04:00.000-07:00

Efter ett par dagar på lärarhögskolan sitter jag och funderar på sakernas natur. Den här träffen har vi fått ett par intressanta föreläsningar kring olika aspekter av en lärares yrkesliv. Men vi har inte övat eller blivit satta inför några konkreta pedagogiska situationer. Varken rent praktiskt eller som diskussionsmoment.

Min fråga som jag lite medvetet provocerande ställer mig själv, då den delvis går stick i stäv mot min tidigare uppfattning är huruvida det är rätt att lägga ut på VFU-praktiken, dvs skolorna, att ge lärarstudenten de rent praktiska färdigheterna - hur det går till i “verkligheten”. Att öva i olika situationer, på olika moment etc. Det som inte görs, eller görs i väldigt liten grad, på lärarhögskolan, där det ändå skulle kunna göras i termer av rollspel, videoinspelning av situationer med diskussioner kopplade till pedagogisk teori, kognitiv kun- och vetenskap etc. etc.

Jag menar - om hypotesen, eller i alla fall påståendet eller uppfattningen är att det finns problem med skolan, hur vi faktiskt är organiserade, hur vi lär ut, hur vi bemöter och bedömer elever etc, är det då inte så att nya lärare uppfostras in i det gamla systemet? Borde inte lärarhögskolan ta över initiativet och faktiskt visa hur det borde vara? Hur det skulle kunna vara och hur vi kan förbättra? Att stå för reformer och vara de som genomdriver dessa?

Kanske är det därför att jag läser på distans, i och för sig med flera väldigt långa och intensiva träffar per termin, som jag saknar de moment jag saknar. Vad det gäller användandet av teknik i undervisningen så har man på min utbildning mer eller mindre strukit de momenten och jag fann mig själv hålla föreläsning för mina kursare inför stundande grupparbete, där de flesta spydde galla över det existerande verktyget och dess ineffektivitet. Borde inte lärarhögskolan gå i bräschen för att vi lärare skall ta till oss och använda teknik som kan effektivisera elevernas inlärande?

Regeringen inspireras av sonen

2011-03-15T10:26:00.000-07:00

Fick ett litet D på twitter av Marie Linder som uppmärksammat att Anna-Karin Hatt, IT- och regionminister skrivit en text på regeringens hemsida angående det twitter-inlägg jag skrev under rundabordssamtalen kring IT-skola och framtid för ett par veckor sedan. Ministerna verkar ärligt inspirerad av min son, som vet hur man bläddrar i menyerna på min telefon, med hjälp av touch-funktionaliteten, men inte vet hur man pratar. Ännu. Det här fungerar som ett bra exempel på hur det relativt enkla tekniska sociala hjälpmedel (som är twitter) kan användas för att förbättra och fördjupa demokratin. Hur bra tankar och idéer kan sorteras och fås att flyta upp till ytan, synligt för alla, och framförallt för de som söker och har ett behov.

Så här lyder meddelandet:

"Min son kan inte prata ännu, men han kan navigera min Android telefon... hur förbereder sig skolan på hans kommande närvaro?"

Ministern tror sig veta att skolan inte är så väl förberedd, men är å andra sidan redo att agera för att förändra saken. Nåväl, nu får jag slita mig från mitt IT-behov och försöka avprogrammera sonen som är beroende av "I drömmarnas trädgård". Skriver eventuellt lite längre i frågan i samma inlägg inom kort.

Var med och bygg Google Apps-portalen

2011-02-24T08:09:00.000-08:00

Efter att ha skrivit blogg rätt länge så känns det lockande att starta upp ett något mer kollaborativt arbete. Vill du vara med och samla erfarenheter av arbetet med Google Apps och dess verktyg som Google Calendar och docs i en #entillen skolmiljö? Gå då till http://www.datorniskolan.se, kika på och ta del av vad som redan finns där och säg sedan till om du vill vara med och bygga ut portalen genom att maila till mattias.davidsson@datorniskolan.se.

Mvh

Mattias

P4 Kronoberg frågar - Skall man satsa på en dator per elev?

2011-01-17T10:45:00.000-08:00

Blev uppringd av P4 Kronoberg. I Växjö satsar man nu stort på en dator per elev - "en till en" även kallat. Det har redan gjorts ett par inlägg och skrivits en del, bland annat om att andra elever än de som fått en dator är avundsjuka. Vilket man ju kan förstå. Och vad säger man - livet är inte alltid rättvist. Blev iaf tillfrågad om en dator per elev verkligen är det som skolan skall satsa på när man pratar om ett behov av ökad lärartätet. Vill ni veta mitt svar så kan ni direkt spola fram ca 17 minuter. Vill du höra hela inslaget om 1-1 så kan du spola fram ca 8 minuter.

Här hittar du inslaget.

Egen dator - Kartan nu på Framtidens lärande

2010-12-17T07:04:00.000-08:00

Den lista som jag startade för ett par år sedan över skolor med en-till-en satsningar har nu reinkarnerats till att bli en officiell satsning på Framtidens Lärande i form av en karta. Kartan startades först av Alma på skolverket och vi kommer nu att jobba med att utveckla och hålla den uppdaterad. Här hittar du länken till framtidens lärande på Datorn I Utbildningens webbsida. Se till att vara med och hålla den aktuell och få med din skola eller kommun så den inte bara är en tom yta på kartan

En plattform för framtiden?

2010-10-20T08:36:00.000-07:00

I dag damp nya numret av Datorn i Utbildningen ned i brevinkastet. Från och med nr 6 2010 kommer jag att skriva om lärplattformar och annat intressant kring området IT i undervisningen. Lite som jag gör här på bloggen, fast förhoppningsvis lite bättre, mer centrerat kring vissa specifika frågor och än lite mer genomtänkt.

Jag går ut relativt hårt genom att ställa en del ofta rätt kritiska frågor kring dagens lärplattformar. Vad de är och vad de borde kunna vara. Håller du med? Har du andra erfarenheter eller vill kommentera? Lägg gärna en kommentar till det här inlägget. Artikeln dyker upp på DIU's hemsida inom kort skulle jag tro.

Vill du dessutom vara med och samla information kring just lärplattformar så får du gärna fylla i detta formulär som. Det tar väl kanske tre fyra minuter och är anonymt om du så vill.

Det händer grejer

2010-10-06T02:57:00.000-07:00

Tidskriften datorn i utbildningen, diu, skriver i sitt senaste nummer att "alla Ale satsar på egna datorer till lågstadiebarnen". (Korrigering: Här var nog önsketänkandet lite väl stort och hetsig småbarnspappaläsningen lite väl snabb stort tror jag. Det skall alltså vara Ale, som i Ale kommun.)

[caption id="" align="alignright" width="197" caption="Åke Gröndlund - glad och nyfinansierad :)"][/caption]

En utveckling som till och med gör mig lite förvånad. Senast i går hörde jag om en skola som köpt in datorer till eleverna och upptäckte när de var på plats att de även hade touch-funktion. Priserna rasar. Så gör även den löpeld som nu startats. Då känns det skönt att få här få läsa att Örebro Universitet och Högskolan Dalarna fått sex miljoner för att forska om satsningarna på en dator per elev. Åke Gröndlund driver Forskarskolan Teknikburna lärprocesser som därmed får en rivstart. Elva skolors elever utrustas med var sin dator och effekterna på lärandet följs upp. Nu undrar vi genast. Vilken blir hårdvaran? Vilka blir de verktyg och eventuella plattformar man kommer att använda. Kommer man att kunna alternera och testa olika efter hand? Det är ju inget lätt forskningsuppdrag att med traditionella empiriska metoder kunna dra några slutsatser kring. Men sådan är väl pedagogiken som forskningsfält.

Det gick ju snabbt

2010-09-13T00:47:00.000-07:00

Som det går att läsa i DN så är alltså den delen av visionen mer eller mindre spikad. Om fem år lär alla elever ha var sin dator (el dyl). Kommer alla lärare och skolledningar att då sitta inne med kompetensen utnyttja den potential som det innebär? Vi är många som ställer upp med vår kompetens och vägledning. Det är bara att fråga :)

Google Maps och Earth - bryderier

2010-09-04T07:52:00.000-07:00

Har precis fått en ny telefon, med Android. En av de första apparna jag laddade ned var "Kringla" som kopplar Riksantikvariatämbetets databas över fornminnen, telefonens GPS och Google Maps. Mycket trevligt och spännande. Mycket potential för undervisningsituationer eller egen förströelse.

Dock återstår en hel del frågor som jag tänkte försöka reda ut.

Målsättning

Att kunna administrera en Google-map där bilder och information kan läggas ut smärtfritt från mobilen.

Det finstilta i denna målsättning är att vem som helst skall kunna nå dessa bilder som ikoner från Google-maps, åtminstone via min karta, och från Google Earth. Vidare skall inte bilden eller informationen behöva laddas upp fler gånger, eller flyttas från ett ställe till ett annat. Det skall helt enkelt vara smidigt att göra och kartan samt informationen skall vara fullt sökbara. Så långt som jag kommit i mina undersökningar är det ännu inte så enkelt. Sitter du inne med annan information så lägg en kommentar eller skriv ett mail.

En sekundär målsättning, om ovanstående inte är möjlig (eller ens kommer att bli möjlig, vilket jag anser osannolikt) skulle vara att lösa det hela i två steg. Exempelvis genom att först ta bilden med geotag, och i nästa steg ladda upp bilden till kartan.

Hur ser det ut i dagsläget

I dagsläget erbjuder alla möjliga sätt att ladda upp bilder och koppla dessa till kartor inget annat än fullständig förvirring. Några av de komponenter som kan tänkas vara inblandade är följande:

Google Maps

Google Earth

Picasa Web Albums

Panoramio

Picasa på datorn

Google Buzz på android

Google Maps på android

Apps liknande Google Map editor till android (laddar man upp från kamera blir bilden liten...)

Uppdraget är att reda ut hur informationen kan läggas på dessa olika komponenter för att koppla position och bild till respektive plats i Google Maps. Tyvärr fungerar inte alla ovanstående delar som det är tänkt och det verkar inte heller finnas någon konvention eller övergripande tanke från Googles sida kring hur de frågeställingar jag stött på skall lösas.

Så fort man hittar en möjlig lösning så inbegriper denna alltid något problem. Exempelvis så går det att ladda upp bilder direkt till en Google-map utan att gå via Panoramio, utan genom att anbända Google Map editor-appen, vilket i stället gör att bilden blir en thumbnail. Oanvändbar i slutändan dvs.

Den bästa lösningen

Än så länge är den bästa lösningen ofullständig och inbegriper att använda sig av den karta som ett öppet album i picasa på nätet automatiskt genererar. Om man tar en bild och laddar upp den till albumet så finns det fortfarande problem. Av någon anledning så följer inte placeringen av bilden med om man laddar upp via telefonens "dela" funktion. Bilden hamnar mycket riktigt i albumet i Picasa Web-album, men utan någon placering på kartan. Om man istället tar en bild och laddar upp den via Google Maps i telefonen eller via Google Buzz i telefonen, så följer placeringen med, men då hamnar den i "fel album". Ett rätt verkar automatiskt innebära ett annat fel.

En alternativ lösning inbegriper att ladda upp bilderna via picasa på datorn och därmed lägga dem i rätt web-album. Detta innebär att man behöver tillgång till dator. Bäst hade varit att kunna administrera det hela med enbart android. Skall det vara så svårt att lösa Google?

Än så länge har jag skapat en karta samt ett öppet picasa-album.

Asarum övriga fornminnen och platser

Datorn i skolan har föräldraledigt

2010-06-22T02:56:00.000-07:00

Varför det inte skrivs så många mastiga inlägg längre. Lite svårt när man inte har den dagliga verksamheten som IT-pedagog att kommentera och falla tillbaka på. Är du intresserad av att ta del av mina tjänster så står jag dock till tjänst. Se länken "Framtidssäkra skolan" i menyn ovan. Drar igång en facebook-sida med lite kortare kommentarer och länktips som du hittar här: Datorn i skolan på facebook