Sedan en tid har jag föreläst under titeln Det nya författarskapet, huvudsakligen i förlagets regi men också t.ex. på gymnasieskolor. Under den här rubriken samlar jag alla mina tankar om bokens, författarens och förlagens framtid. Ovan bäddar jag in ett YouTube-klipp (finns i HD) där jag översiktligt går igenom de teman som jag tycker att en diskussion om bokbranschens framtid har. Mina utgångspunkter är alltid författare och läsare för att allt annat måste rimligen anpassa sig till mötet mellan dessa två.

Jag kan hålla i föreläsningar (en eller två timmar), seminarier (fyra timmar plus pauser) och workshops i dessa ämnen där jag anpassar inriktningen efter åhörarna: t.ex. författare, förlagsbransch eller en intresserad allmänhet. Kontakta mig på david@bismark.se.

Vi har nyligen bokat vår plats i Sommarens Böcker som kommer ut den 26:e mars. Den period som Svensk Bokhandel meddelar att detta nummer av katalogen täcker är maj till juni 2010. Eftersom inlämning av annonsmaterial skall ske senast den 22:a februari måste alltså annonser för böckerna skapas mellan 2,5 och 4,5 månader innan de kommer ut.

Jag skulle kunna berätta mycket om vår utgivning på Recito Förlag – men det mest uppenbara är att vi ger ut en professionellt typsatt, vacker, upplagetryckt bok på mellan två och sex veckor från att utgivningsbeslutet tagits. Vi skulle därför vilja lämna in debutantporträtt för de böcker vi annonserar i Sommarens Böcker 2010 där författarens första bok kommit ut i perioden mellan Höstens Böcker och Vårens Böcker.

Svensk Bokhandel bevakar just nu en bransch som går igenom snabb förändring och där villkoren och de tekniska förutsättningarna för utgivning förändras. Trots detta vägrar alltså Svensk Bokhandel publicera debutantporträtt för andra författare än de vars böcker ligger i pipeline för utgivning i många månader – det gamla sättet att ge ut böcker!

Jag vill därför be Svensk Bokhandel att ändra sina regler för debutantporträtt så att författarporträtt för de debutantböcker som annonseras i första katalogen efter utgivningen också tas med. Debutanter är vi bara en enda gång och om Svensk Bokhandel väljer att hålla på regler som utesluter en växande del av förlagsbranschen då bevakar de inte längre – då vill de påverka.

Just nu är följande seminarier inplanerade:

Malmö 2009-12-05

Stockholm 2009-12-12

Umeå 2010-02-06

Göteborg 2010-02-20

Bokning sker på www.forfort.se och ett begränsat antal blogpass finnes.

P.S. Det här är ett kall mer än företagsverksamhet så om du förstår att utvecklingen inom bokbranschen och sociala media kommer ha stor påverkan på författarrollen så skulle jag uppskatta hjälp med att sprida information om våra seminarier alldeles hemskt mycket. Tack!!

Just det här sista är kruxet för små förlag. Jag står just nu i Recito Förlags monter A02:70 på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och vi har 209 titlar – vår aktuella utgivning och distribution – i vår bokhylla. Om vi bortser från de kostnader vi tar in-house för själva digitaliseringen så kostar det alltså 104 500 kr om vi skulle lägga upp dessa böcker som e-böcker i Elibs system. Elib motiverar detta med att de kontrollerar alla filer för hand för att säkerställa att det fungerar och när jag samtalade med dem i deras monter igår sade de att man som förlag ju borde förvänta sig att få tillbaka dessa pengar ganska snart. Förutom denna avgift lägger Elib också på 10 kr på e-bokens F-pris som en försäljningsavgift.

Problemen uppstår när man tittar på ett litet förlags backlist. Vår backlist består nämligen av ytterligare 250 titlar och om man återigen bortser från de kostnader vi skulle ha i själva digitaliseringen så skulle upplägget av vår backlist i Elibs databas kosta 125 000 kr. Att göra alla våra böcker tillgängliga kostar då alltså 229 500 kr innan vi gjort en första e-boksförsäljning.

Elib har också sagt (till mig personligen i montern på mässan) att man under många år haft en låg (läs förlustgivande) prissättning för att få in så många titlar som möjligt i systemet så att marknaden kan utvecklas. Vi står nu på tröskeln till e-bokens verkliga intåg i Sverige och då håller jag verkligen med om att det ska finnas ett stort utbud av e-böcker så att läsarna kan välja det de vill läsa i den form de vill läsa den. Under gårdagens första seminarium om e-bokens framtid i Sverige sades det att man förväntar sig en explosion inom e-böcker i Sverige inom ett eller två år – i och med tredje generationens läsplattors intåg i landet.

Vi små förlag vill ju också vara med när det bär av men jag har då här demonstrerat vårt problem: vi är del av den långa svansen. En del av de böcker vi vill göra tillgängliga kanske inte tjänar ihop sin femhundralapp men dels är det svårt att veta vilka dessa titlar är och dels är min fråga: borde inte de böcker som hittar fem uppskattande läsare få existera? I och med den digitala tekniken så är svaret naturligtvis ”jo!”.

Till saken hör hur vi som förlag resonerar kring prissättningen av e-böcker. Vi kommer som förlag att matcha Elibs försäljningsavgift på 10 kr och också behålla 10 kr av priset för sålda böcker. Övriga inkomster ska gå till författaren!

Varför kan man inte rösta online? Det är ju trots allt 2009?

1. Att rösta hemifrån, per brev eller över nätet, gör det lätt att tvingas rösta på ett visst sätt eller att sälja sin röst. En stark person i hushållet kan se till så att alla röstar på samma sätt. ”Valarbetare” kan gå från hus till hus och utlova belöning om man fyller i sin poströst i deras närvaro – kanske åtar de sig till och med att posta rösten efteråt. Den enda nu kända lösningen på detta är att ha en procedur med ett röstningsbås där man i garanterad ensamhet (”privacy”) kan fylla i sin röst.
2. 10% av elektroniska röster kan ändras på en sekund, 10% av pappersröster är svårare. När vi forskar kring elektroniska valsystem så är vår avsikt att göra dem transparenta och verifierbara. Detta innebär att när resultatet blir känt så finns det bevis inte bara för att rösterna är korrekt räknade utan också för att de faktiskt är riktiga röster. Om man helt enkelt bara sparar rösterna som kommer in i en databas så är det inte bara möjligt för valpersonal och hackare att ändra dessa väldigt snabbt (tänk UPDATE votes SET vote_party = 2 WHERE vote_party = 5 AND RIGHT(vote_id, 1) = ‘0’;), det är också omöjligt att upptäcka att det har hänt och att återfå de ändrade rösterna.
3. Val måste vara hemliga. När du lägger din röst i valurnan i vallokalen så är teorin att den inte går att särskilja från alla andra röster som finns i samma valurna. Det är därför man skakar urnan innan den öppnas. Man kan alltså inte se hur du har röstat, din röst är hemlig. I elektroniska valsystem så måste det finnas någon mekanik för att kontrollera att du har rösträtt och att du bara röstar en enda gång men samtidigt göra det omöjligt att se hur du har röstat. Annars kan du sälja din röst eller bli tvingad att rösta på ett visst sätt. Kring detta forskar vi.
4. Det är inte bankteknologi vi behöver. Vi litar på att vår nätbank fungerar, att kommunikationen är krypterad och så vidare. Men vi litar inte blint på banken utan vi får ett kontoutdrag varje månad med ”bevis” för att banken inte tappat bort våra pengar. Detsamma går inte att göra för elektroniska val utan att öppna dörren för röstförsäljning och rösttvång (eng. ”coercion”). Vi behöver alltså ett mer sofistikerat system och det är kring dessa verifierbara system som vi forskar.

Vad är då framtiden för elektroniska val?

Forskare inom området arbetar huvudsakligen på transparenta, verifierbara system. Detta innebär i stora drag att man använder kryptografi för att matematiskt bevisa olika saker kring valet. Vi vill ge väljare ett kvitto (”receipt”) när de röstar, ett kvitto som innebär att de kan kontrollera att deras röst har räknats korrekt (”voter verifiability”) men som inte innebär att de kan sälja sin röst eller tvingas rösta på ett visst sätt (”coercion resistant”). Efter valet kan varje väljare kontrollera att deras röst är räknad, något som vi idag helt måste förlita oss på systemet för. Eftersom vi får ett kontoutdrag från banken varje månad så litar vi i mycket större utsträckning blint på valapparaten än på banken. Vi lägger vår röst i lådan och litar på att den inte underkänns, tappas bakom ett skåp, förstörs av en valarbetare med onda intentioner och så vidare.

Angående röstning från hemmet så är jag, efter fyra års forskning, helt övertygad om att det är av ondo. Antalet galna saker som hänt bara i Storbritannien där poströster blir allt mer utbrett (vem som helst kan poströsta i alla val utan speciell anledning, såsom sjukdom) med politiska partier som går runt och samlar in poströsterna för att skicka in dem, poströster som kommer fram först efter valets slut och så vidare är bara det nog för mig som forskare inom området att bli uppriktigt orolig för den demokratiska processen. I gengäld är det naturligtvis så att om det är lättare och går snabbare att rösta så blir valdeltagandet större.

Om man bedömer sig kunna leva med riskerna att rösta från hemmet (per post) så är det ganska lätt att konstruera ett säkert system för att ta emot röster över Internet. Jag har själv utvecklat ett sådant system som jag kallar EasiestElection.com och som främst riktar sig till organisationer som vill hålla omröstningar och så vidare. Väljarna får ett krypterat kvitto som innebär att de kan kontrollera att rösten räknats och rösten förs in i databasen i krypterat tillstånd vilket innebär att jag som driver systemet eller organisationen som håller valet inte kan avgöra hur du röstat och inte heller ändra rösten.

En dag kommer val att vara elektroniska och som forskare och systemutvecklare är jag övertygad om att dessa verifierbara system kommer vara mycket bättre än de pappersbaserade system vi har idag. Detta av den enkla anledningen att i våra system kan vem som helst räkna rösterna och kontrollera så att valet är korrekt medan i pappersversionen måste man lita på att många människor gjort exakt rätt.

Det system vår grupp utvecklar heter Prêt à Voter. Andra system jag känner till är Punchscan och Scantegrity (utvecklade av en amerikansk forskargrupp).

Uppdatering 2010-08-29: Jag har försvarat min avhandling med titeln ”End-to-end verifiable voting with Prêt à Voter” under 2009 och har dessutom talat om min forskning vid TEDxStockholm såväl som TED Global i juli 2010. Det senare utkommer enligt ryktet på ted.com i november och i väntan på detta har jag startat en e-votingblogg.

Tyvärr, säger vår författares förlag, har någon köpt ett exemplar av boken så snart den kommit ut, skurit av ryggen, scannat in sidorna och omvandlat dem till ett textdokument. Detta textdokument har sedan spridits i flera populära fildelningsnätverk och piratkopieringen har oerhörda proportioner och påverkan: av 3 000 tryckta exemplar har endast 2 000 sålts men man vet att 10 000 personer har läst boken. För att illustrera faktum visar man följande diagram där man kan se att den upplaga man enkelt hade kunnat sälja slut nu har många exemplar kvar i bokhandelns hyllor men antalet läsare har skjutit i höjden.

När boken piratkopieras stiger antalet läsare men antalet köp minskar

Se här vad som hänt med inkomsterna från din bok!” säger kontaktpersonen på förlaget.

Förlagets inkomst minskar på grund av piratkopieringen

”Men,” säger författaren (den fiktive), ”under det gångna året sedan boken kom ut har jag haft fler föredragsbokningar än någonsin. Kanske har det att göra med att fler har läst min bok?”

Författaren får minskade intäkter från bokförsäljningen men ökade inkomster från föreläsningar

”Jag har tjänat en hel del pengar på det så man kan inte direkt säga att jag känner av minskningen i royalty.” Vår fiktive författares inkomst har stigit med 33% på grund av piratkopieringen av hans verk.

Finns det då något uns av sanning i det här tankeexperimentet? Räkna gärna efter själv (t.ex. genom att ladda hem mitt Exceldokument med källor och kommentarer). Att det är just 20% av läsarna som köpt boken när den piratkopieras vet jag inte, den siffran har jag bara hittat på. Det kan vara fler, det kan vara färre. Likaså att vår författare får en föredragsbokning per 2 000 läsare. Det kan vara fler eller färre, men det är iallafall samma kvot i en värld utan piratkopiering som i en värld med piratkopiering. I övrigt har jag tagit mina siffror från Sveriges Författarförbunds publikationer och Förlagsboken (2001) av Lars E. Pettersson.

Enda slutsatsen jag egentligen drar är att ingen författare bör uttala sig och säga att piratkopieringen drabbar just dem, utan bör låta förlagsfolket träda fram själva och berätta om sitt inkomstbortfall:

Förlagets inkomster går ner men författarens inkomster går upp med 33%

Om man mer realistiskt beräknar författarens royalty till 10% istället för 25,5% av bokens intäkter så ökar författarens inkomster med 89%:

Författarens inkomster ökar med 89% om man beräknar royaltyn mer realistiskt

P.S. Vad tror du händer om vår fiktive författare också tittar på antalet tidningsartiklar han fått skriva, antalet TV-soffor han fått sitta i och eventuella nytryck av hans äldre titlar?

http://newsmill.se/artikel/2009/02/25/den-farliga-teknologin

Uppdatering, för mitt eget arkiv:

Jag hörde en lustig historia om hur kopieringsmaskiner var förbjudna i Sovjetunionen tills 1989. Man kan ju spekulera i varför så må ha varit fallet men man kan anta att makten tyckte att maskinerna var farliga i händerna på brottslingar. Jag skulle dock vilja framhävda att de verkligt brottsliga människorna ändå lyckades få tillgång till den farliga teknologin. Sålunda borde det väl snarare ha varit gemene man, som kunde ha haft användning teknologin, som verkligen berövades den.

När kryptering på persondatorer började bli vanligt under 1990-talet var det många röster som framhävdade att fritt tillgänglig kryptering skulle innebära att svåra brottslingar krypterar sitt material och detta borde till varje pris undvikas. Jag vill föreslå möjligheten att de verkligt brottsliga människorna ändå lyckades skaffa sig tillgång till den farliga teknologin. Sålunda borde det väl snarare ha varit gemene man, som kunde ha haft användning för teknologin, som verkligen berövades den. Var det inte förresten till ganska nyligen straffbart i Frankrike att ens äga information om kryptering?

När det på 2000-talet stod klart att terrorister kommunicerar över Internet blev det nödvändigt för staten att börja avlyssna trafiken på det världsomspännande nätverket – naturligtvis endast genom att uteslutande läsa terroristmail som passerar landets gränser (FRA-lagen). Jag skulle kunna tänka mig att dessa hemska brottslingar finner det värt mödan att använda den farliga teknologin, i det här fallet kryptering, och gömma sin kommunikation så att den inte går att avlyssna. Sålunda borde det väl snarare bara vara gemene man som finner sin personliga integritet inskränkt? Hundratusentals svenskar kommunicerar ju dagligen med varandra och andra genom nätbaserade tjänster utomlands (till exempel Hotmail, Google, MSN), där kommunikationen alltså passerar landets gränser utan kryptering.

Nu är det slutligen också nödvändigt att helt åsidosätta varje svensk Internetanvändares personliga integritet för att, enligt de stora mediaföretagen, få fast de största upphovsrättsbrottslingarna (IPRED). Med historien som grund vågar jag därför nu ganska säkert säga att de verkligt brottsliga människorna kommer finna nya vägar att gömma sina nätidentiteter och undgå upptäckt när de fortsätter sin verksamhet. Sålunda borde det väl snarare bara vara gemene man som är den store förloraren?

För oss små är det viktigt att, medan jättarna kämpar sin dömda kamp, a) förstå vart vi är på väg genom att lära från det som hänt musikindustrin och b) förändra oss så att vi kan leva i den nya tiden. Jag drar alltså slutsatsen att upphovsrätten är i förändring och istället för att känna att allt håller på att rinna oss ur händerna så måste vi förstå och utvecklas. Framtiden är ljus!