David Elbes blogg

Blogg på utrikiska

noreply@blogger.com (Anonymous) — Fri, 31 Oct 2014 08:11:00 +0000

Jag bloggar numera mest på engelska på
david.elbe.me om du undrar vart jag tagit vägen.

I övrigt mår jag fint och har hunnit skaffa hus och barn sedan jag bloggade senast. :)

Ölglas för IPA - India Pale Ale

noreply@blogger.com (Anonymous) — Wed, 13 Feb 2013 07:37:00 +0000

Jag är normalt ingen stor öldrickare, men när jag tar en öl eller två provar jag gärna någon ny IPA-sort. IPA är en variant av öl som är överjäst och därmed får mycket smak. Den är lite beskare än vanlig Svensson-öl, vilket gör att den inte riktigt passar alla.

Hur som helst, det anrika företaget Riedel som normalt specialiserar sig på vinglas har tagit fram ett ölglas speciellt för IPA-älskare. Det är logiskt eftersom många dricker IPA på ungefär samma sätt som de dricker vin, ofta som smakförstärkare till en god måltid eller vid lite speciella tillfällen.

Glaset har tagits fram i samarbete med ledande IPA-tillverkare och har en smal fot och en kupad topp och kan beställas på Riedels webbplats. Det återstår att se om det här blir en internationell standard för IPA-glas, men det kan mycket väl bli så eftersom tillverkarna verkar vara överförtjusta i konstruktionen.

Vad är poängen?

noreply@blogger.com (Anonymous) — Thu, 31 Jan 2013 22:04:00 +0000

Det verkar bli ett intressant år, 2013. Jag och Martin har jobbat mycket med att hitta rätt folk till rätt plats på jobbet, och det går framåt även om vi nog skulle må bra av någon mer senior webbutvecklare. Vi har börjat jobba i sprintar i ett av våra interna projekt, och vi lär oss mycket av det agila tänket varje dag som går.

För tydlighetens skull har vi alltså inte hoppat in i någon projektmodell såsom Scrum eller Kanban rakt av, utan fokuserar helt enkelt på att dela in arbetet i veckobaserade mini-sprintar där teamet tillsammans diskuterar igenom vad som ska göras, sätter poäng på de olika delarna och gemensamt ger ett löfte för vad som bör åstadkommas under den sagda tiden.

Att sätta poäng istället för att uppskatta tid verkade lite märkligt initialt. Vi satte 1 poäng = 3 timmar bara för att ha någon gemensam referenspunkt att utgå ifrån, men tanken är egentligen att komplexiteten på en uppgift ska ge poängen, inte hur lång tid den förväntas ta. Den stora fördelen som jag ser det med poängen är att kunna se att teamet tar sig framåt i förväntat tempo varje vecka. Att mäta hur många timmar som levererats eller hur beläggningsgraden ser ut är ju ganska irrelevant om det är produktivitet vi är ute efter. Vem som helst kan leverera 40 h/vecka, det är bara att låta tiden gå. Att rapportera in många genomförda poäng kräver däremot en insats och att det man gör dessutom har passerat någon som testar grejerna. Om teamet normalt sett brukar leverera 10 poäng på en sprint och vi plötsligt ser att det bara levereras 5 poäng under samma tid har vi ett problem. Hade vi bara sett till arbetade timmar hade kanske inte problemet upptäckts över huvud taget.

Vi började med ett mål att kunna leverera 15 poäng per vecka, och efter första avstämningen visade det sig att vi hann med ungefär 12 av de 15 poängen. Den största anledningen till att vi inte hann med allt var att ett par delar var för luddigt definierade och byggde på tycke och smak, vilket i sin tur gjorde att det blev svårt att passera testerna och klurigt för utvecklarna att veta exakt vad de skulle göra. Det försökte vi förbättra direkt till nästa sprint genom att dels ha mindre ärenden, och dels använda oss av skisser i de fall det fanns utrymme för tolkningar kring hur något skulle implementeras.

En annan svår del är at vi inte är vana vid att lägga så mycket tid på förarbetet. Redan efter 45 minuters sprintplanering börjar folk vrida på sig och undra när det är klart. Samtidigt känns det som planeringen tillsammans med testerna är de viktigaste delarna i sprinten. Slarvar vi där blir det inte bra till slut. Det är ungefär samma dilemma som jag har med att skriva offerter – ju mer tid jag lägger på dem, desto bättre blir de och desto lättare blir det att få kunden och teamet att förstå vad som ska göras. Men att lägga massor av tid på en offert som kanske aldrig blir genomförd är inte bra – och jag behövs ofta på andra platser i organisationen.

Det gick hur som helst ganska lätt att bli synkade i poänguppskattningarna. Alla är med och poänguppskattar, både projektledare och utvecklare. De som uppskattar lägst och de som uppskattar högst får förklara hur de tänker, och sedan enas gänget om en gemensam poäng. Det har hittills inte varit några större problem, och pricksäkerheten har varit förvånansvärt hög jämfört med hur det har sett ut i några av våra andra projekt.

Apropå andra projekt är det inte helt enkelt att sälja in agil utveckling mot kund. I alla fall inte att förklara upplägget och skriva offerter där vi kanske inte vet exakt vad som ska levereras. Det är sådant som gör kunden nervös. "Allt det där agila låter ju bra och så, men jag vill ha ett fastpris och veta vad jag får".

Parallellt med det här håller jag på att sätta mig in i de olika agila projektmodellerna lite mer på djupet. Boktips tas gärna emot.

Istället för dagis

noreply@blogger.com (Anonymous) — Tue, 29 Jan 2013 21:14:00 +0000

Det finns ju andra sätt än att förvara sina barn på dagis medan man befinner sig på jobbet. Jag var en sväng på City Gross idag för att köpa fikabröd till kontoret och uppmärksammade då att någon kreativ människa hade löst hela problemet med brist på dagisplatser i Växjö.

Lägg märke till att de hänvisar till "Extrem säkerhet" och "Rörelsedetektor" i marknadsföringen på produktens förpackning, så det här måste ju vara det bästa alternativet för stressade föräldrar.

Piggare än på länge

noreply@blogger.com (Anonymous) — Mon, 28 Jan 2013 21:02:00 +0000

2012 var ett år då jag var hyggligt aktiv på vårkanten och såg till att träna och äta bättre ju närmare bröllopet vi kom. Sedan gick det utför. Hösten innebar i stort sett ingen träning alls, och kosten var ganska katastrofal jämfört med vad jag brukade stoppa i mig. Det blev en och annan påse ostbågar och onödigt många godsaker. Jag har sett andra få ungefär samma reaktion efter något man jobbat hårt inför eller sett fram emot länge. Nu har jag inte så lätt för att lägga på mig vikt, men det märks ändå på några av de lite mer tighta byxorna att midjemåttet ökade under hösten.

Så – efter nyår skulle det bli ändring, och det blev det också. Medvetet väntade jag några veckor för att inte känna mig som en av de där nyårslöftesgivande stollarna som hårdtränar i två veckor och sedan aldrig syns till på gymet. Egentligen känner jag mig ganska vilsen på ett gym. Det känns som att jag är där av helt andra anledningar än många av de andra killarna, och att jag när som helst ska bli påkommen som en kille som inte är ute efter att bygga massiva muskler. Mitt huvudmål är att må bra, helt enkelt. Jag märker att jag blir piggare när jag tränat, orkar mer på jobbet och blir allmänt gladare. Ett gym är ett ställe som låter mig ta ut mig rejält på kort tid. Turligtvis har jag ett gäng glada medarbetare (vi är åtta personer på kontoret just nu) som gärna hänger med och tränar, vilket ökar motivationen.

Efter min första övning idag gled det in en kvinna från Lokaltidningen på gymet och spanade in folk som tränade. Efter någon minut kom hon fram till mig och förklarade att hon letade efter någon som hade kommit igång med träningen igen efter ett uppehåll. Det fick mig att känna mig som en typisk nyårslöftessvensk, men jag ställde upp på att svara på några korta frågor och fick försöka se så tuff ut som jag kunde när hon bad om någon bild där jag styrketränade. Hon kan inte haft så värst svårt att hitta nybörjaren bland de andra muskelbergen i lokalen. :)

Så här ser mitt program ut på ett ungefär:

Måndag: styrketräning strax före lunch med kollegorna. Bröst, rygg, mage.
Tisdag: 30 m crosstrainer hemma
Onsdag: Styrketräning: armar, axlar. Innebandy på kvällen.
Torsdag: 30 m crosstrainer hemma
Fredag: Styrketräning - ben, rygg, mage
Lördag: Vila
Söndag: 30 m crosstrainer

Jag är inte så värst strikt. Känner jag för att hoppa över ett pass eller göra något annat så gör jag det. Är det tårta på kontoret tar jag en bit eller två. Men jag försöker röra på mig varje dag, och det gör skillnad - framför allt på hur pigg jag känner mig.

Nu är det dags att se Tiger ta sin 75:e seger på PGA-touren. Vi hörs.

Snart dags för ny tjänstebil: Toyota Prius byts mot något annat

noreply@blogger.com (Anonymous) — Sun, 27 Jan 2013 21:41:00 +0000

Vår pigga Toyota Prius från 2010 fyller tre år i april och det har därmed blivit dags att byta ut den mot något nyare och förhoppningsvis ännu bättre. Jag har varit riktigt nöjd med Priusen under de här tre åren, den drar väldigt lite soppa (ca 0.5 vid blandad körning och ofta omkring 0.4 vid längre sträckor) och det finns flera andra saker som är positiva med en Toyota Prius:

Heads up display (aktuell hastighet visas på fönsterrutan. Svårt att vänja sig vid att behöva titta ned på hastighetsmätaren igen.)
Tyst. Det går alldeles utmärkt att skrämma pensionärer genom att sakta smyga upp med bilen bredvid dem utan att de hör något förrän man är precis tätt intill dem.
Det nyckelfria systemet är bra. Skönt att slippa plocka upp nyckeln ur fickan.
Automatlådan är trevlig. Vi kommer nog inte skaffa en bil med manuell låda igen.
Parkeringssensorer som piper när man kommer nära något är riktigt bra.

Nackdelar då? Jodå, det fanns några sådana också.

Bagageutrymmet är visserligen stort och fint, men bilens bakända sluttar så kraftigt att man tappar en hel del utrymme i höjdled.
Dragkrok. Toyota Prius saknar helt dragkrok.
Utsikten bakåt är ganska begränsad i backspegeln, man får använda sidobackspeglarna mycket.

Vi har inte bestämt oss för vilken bil vi ska byta till än, men vi har provkört både Toyota, Fiat, Chevrolet, Volkswagen, Audi och Hyundai. Det finns mycket att välja på, helt klart. Det fina är att det verkar vara köparens marknad – det finns massor av erbjudanden överallt, och vill man ha extrautrustning verkar det gå att få med ganska mycket i priset.

Bröllop, nytt namn och rejäl semester

noreply@blogger.com (Anonymous) — Mon, 20 Aug 2012 19:43:00 +0000

Jag och Johanna har levt ihop i mer än 10 år nu. I somras var det äntligen dags för bröllop. Vi lovade varandra evig trohet inför omkring 70 gäster i slottsparken vid Teleborgs slott i Växjö. Det var sagolikt vackert, och den bästa dagen i mitt liv. Allt bara flöt på precis som det skulle, alla var glada och vädret perfekt. Stort tack till alla som var med.

I samband med vigseln bytte jag namn från Svensson till Elbe. Det nya namnet har jag knappt vant mig vid själv än, så jag säger fortfarande fel i telefon, skriver fel på namnteckningar och får ändra på en massa olika ställen (körkort, pass, försäkringsbolag, bank, Facebook, Twitter ...).

Efter bröllopet blev det en hel månads sammanhängande semester. Ni som känner mig vet att det är ovanligt mycket ledighet, och jag lyckades faktiskt hålla mig ifrån jobbet i stort sett hela tiden.

Så sammanfattningsvis: jag mår bra och trivs fint med livet just nu. :)

Nyfikenhet

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 26 Jun 2012 14:12:00 +0000

En av många egenskaper jag tror att företagare har nytta av är nyfikenhet. Att våga upptäcka saker och våga göra fel kommer sig naturligt om man är så nyfiken på omvärlden att man alltid vill prova nya saker. I helgen träffade jag en liten tjej som kommer att bli en utmärkt entreprenör. Hon provade iPhone-sladdar på sätt de antagligen inte vara menade att användas på, men nyfikenheten fanns där.

Framgångsfaktorn

noreply@blogger.com (Unknown) — Sat, 23 Jun 2012 10:30:00 +0000

Sitter just nu på stugans uteplats under ett parasoll och väntar ut ett sommarregn. Då sitter det alltid fint med en kopp kaffe och en bra bok.

Just nu läser jag Framgångsfaktorn av Malcolm Gladwell. Intressant inledning, men de 50 sidor jag tagit mig igenom hittills är för lite för att ge en recension. Återkommer.

Av lite olika anledningar, såsom sällsynt dålig planering, firade jag och Johanna midsommar helt själva i år. Riktigt skönt. :)

Instagram – fotografier för en miljard dollar

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 10 Apr 2012 20:13:00 +0000

Så den sociala fotodelningstjänsten Instagram som kan få vilket halvtaskigt fotografi som helst att framstå som ett mästerverk med hjälp av finurligt sammansatta digitala filter har nu sålts till Mark Zuckerbergs Facebook för motsvarande sex miljarder svenska kronor.

Tjänsten har funnits i omkring två år, och det är bara en handfull anställda som arbetar där. Well played, måste jag säga. En av de bästa sakerna med Instagram är att de gör en sak och gör den bra. De håller inte på med mängder av saker omkring, utan att dela snygga foton med vänner och bekanta är hela grejen.

Givetvis ger det här hopp om en ljus framtid för många webbutvecklare och appmakare som hoppas att just deras idé ska köpas upp av någon jätte med alldeles för mycket pengar på fickan. Lika givet är det att de flesta av dem kommer att misslyckas. Många av dem kommer att göra sina applikationer för krångliga. Andra kommer att få slut på pengar innan de är framme. Men drömmen om resan dit är inte fy skam. Den kan sporra människor att göra stordåd.

Om fler kan lära sig läxan att göra en sak och göra den riktigt bra så skulle jag säga att försäljningen är en bra sak. Det är en läxa jag själv behöver lära mig, den är så enkel att förstå men så svår att följa. Affärsmässigt har jag svårt att se att köpesumman är rimlig för en tjänst som fortfarande saknar sätt att tjäna pengar. Å andra sidan är 30 miljoner användare värda ganska mycket sett över en längre tidscykel.

Med det sagt så hoppas jag verkligen att Instagram går ett bättre öde till mötes än Gowalla gjorde.

Släpp jobbet för att orka mer

noreply@blogger.com (Unknown) — Sat, 07 Apr 2012 06:09:00 +0000

Det låter säkert helt naturligt för många, men för oss på-gränsen-till-workaholics är det svårt att ta in det faktum att man hinner med mer på jobbet om man bara vågar släppa det ibland.

Varje dag kommer hjärnan eller kroppen till en punkt där produktiviteten sjunker så lågt att det är dags att sluta. Jag och många andra känner inte av den gränsen, eller är i alla fall inte så uppmärksamma på den. Grundtanken är att lite mer jobb idag måste vara bättre än inget mer jobb idag.

Problemet är att det är fel. Det är typiska tankar som leder till utbrändhet och stressrelaterade sjukdomar. Man blir ju aldrig klar. Lite mer jobb en dag när du nått din gräns innebär med stor sannolikhet sämre produktivitet dagen efter. Varje dag tror du att du är duktig som kämpar hela vägen in i kaklet, när du egentligen bara sänker din arbetsförmåga samtidigt som du missar värdefull tid med familj och vänner.

Själv har jag testat att lösa det på många sätt, men att använda fasta arbetstider, våga delegera och inse att det finns viktigare saker än jobb har hjälpt mig mest.

Upplevelsen av att både ha mer fritid och att hinna med mer på jobbet är magisk.

Påskdags!

noreply@blogger.com (Unknown) — Thu, 05 Apr 2012 18:48:00 +0000

Med lite karamellfärg och några ägg kan påskbordet bli lite mer intressant än vanligt.

Hela tillverkningsprocessen hittar du här.

Mot Stockholm

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 03 Apr 2012 06:07:00 +0000

Företaget växer och börjar få kunder lite varstans. Ena dagen jobbar vi med bolag i Canada och USA för att nästa dag bygga iPad-appar åt företag i Lenhovda. Omväxlande är bara förnamnet.

Just nu är jag på väg till Stockholm för att hjälpa ett holländskt bolag att etablera sig lite bättre på den svenska marknaden. Det är mycket skjorta och slips för min del nuförtiden, men det kanske var på tiden?

Önska mig lycka till!

Middag på slottet

noreply@blogger.com (Unknown) — Sat, 31 Mar 2012 11:40:00 +0000

I fredags hamnade vi på Teleborgs slott och avnjöt en riktigt god middag i goda vänners sällskap. Fler borde upptäcka denna pärla, för trots att det var fredagskväll hade bara ett tiotal personer hittat dit.

Vi konstaterade under kvällen att de två som inte tagit examen hade högst lön i gruppen. Så det där med att utbildning ger hög lön är inte alltid sant.

Sommartider

noreply@blogger.com (Unknown) — Fri, 30 Mar 2012 05:43:00 +0000

För två år sedan körde jag ett experiment under några sensommarveckor och startade min dag vid 5.30 för att vara på jobbet vid 06.00. Det funkade suveränt, men när vintertiden kom lade jag av och körde mitt vanliga ramla-in-på-jobbet-vid-åttaniotiden-som-en-zombie-stuk.

Nu är det sommartid igen, och den här veckan jag jag kört 06-18 som arbetstid. Det känns fint. Framför allt hinner jag med att besvara en massa mail och planera vad som ska hända innan alla andra dyker upp.

Håll en tumme för att det håller i sig, för så här mycket har jag inte fått gjort på länge. :)

Björks buss – därför är aktionen mot dem missriktad

noreply@blogger.com (Unknown) — Wed, 29 Feb 2012 21:28:00 +0000

Björks buss är ett ganska vanligt bussbolag som bland annat genomför resor åt Svenska fotbollsförbundet. Bolaget har ett 60-tal anställda och har gått lite svängigt resultatmässigt de senaste åren. Ingen vinstmaskin direkt, men det har funnits i över 40 år och verkar gå hyggligt som företag.

För ett tag sedan fick bolaget ett uppdrag åt Migrationsverket. Björks buss insats bestod i att de skulle transportera folk från en plats till en annan, precis som de alltid gör. I det här fallet rörde det sig dock om flyktingar som skulle utvisas ur landet. Eftersom uppdraget var en aning politiskt känsligt valde man att täcka över skyltar som kunde användas för att identifiera Björks buss. Det är lite som att få uppdraget att bygga en valstuga åt Sverigedemokraterna. Det är kanske inget man skyltar stort med, men inte heller ett uppdrag man vägrar att utföra så länge betalningen och villkoren i övrigt är rimliga.

De flesta kloka människor klarar att hålla isär en professionell tjänst och ett politiskt ställningstagande. När man blandar de två blir det farligt.

Det finns dock en liten klick människor som uppenbarligen har svårt att se detta. Någon lekte detektiv och snokade fram bussföretagets namn. Sedan dröjde det inte länge innan en mini-mobb började gå hårt fram under hashtaggen #blockad på Twitter och upprörda människor samlas i en Facebookgrupp och skickar arga mail till bussbolaget. Hur tänker man? "Där fick dom. Ett mail rätt i fejset. Ha!"

Istället för att inse det faktum att bolaget utförde en tjänst de normalt utför varje dag för att få sin verksamhet att gå runt så tolkar man själva transporten som en åsikt om att utvisningarna är rätt. Ursäkta språket men det beslutet ligger väl för fasen inte hos ett bussbolag? Tror ni på fullaste allvar att en näringsidkare ideologiskt stöder alla företag och personer han eller hon utför en tjänst åt?

Vad innebär det här för Björks buss?

Vi kan ju titta på vad aktionen innebär i praktiken? I värsta fall får bussbolaget sätta upp ett mailfilter för att bli av med all spam som folk skickar in och kanske lite färre kunder än tidigare. De kanske får göra sig av med några anställda. Eftersom folk behöver resa ungefär lika mycket som tidigare kommer de antagligen att få jobb hos något annat bolag, så det drabbar egentligen bara bolagets ägare. Andra bussbolag kanske passar sig för att ta sådana uppdrag i fortsättningen, vilket antagligen leder till att polisen tar sina egna bilar eller hyr in ett bolag från Finland där eventuella arga hämdaktioner från en svensk Facebookgrupp inte har så stor genomslagskraft.

Scenariot "all press är bra press" kan också inträffa och ge Björks buss ännu fler uppdrag än tidigare. Men låt oss lämna det därhän, för då hade ju aktionen missat målet ännu mer.

I förlängningen är jag rädd jag att aktioner som denna bidrar till ett samhälle där företagare är rädda för att ta på sig politiskt känsliga uppdrag. Ett sådant samhälle vill nog ingen av oss leva i.

Så sluta upp med ert trams. Vill ni påverka så är det väl bättre att gå på folk som fattar besluten eller sätter upp reglerna för hur besluten ska tas? I längden kan ni bli riktigt farliga för vårt företagsklimat utan att ni förstår det själva.

Glatt nytt år

noreply@blogger.com (Unknown) — Wed, 04 Jan 2012 21:30:00 +0000

Jag är inte mycket för traditioner. Att göra som man alltid har gjort låter mer tråkigt än tryggt i mina öron. Så när vi fick en inbjudan från ett gäng som vi normalt inte hänger med på nyårsafton tackade vi självklart ja. Det blev ett riktigt bra nyårsfirande.

Ett knytkalas kan bli kalas eller katastrof. Den här gången överträffades alla våra förväntningar, och såväl den fenomenala förrätten med tre olika sorters minilyxmackor med tillhörande nubbe som huvudrätten med den perfekt grillade oxfilén satt fint. Servetter med förtryckta festsånger var också en trevlig touch. Till efterrätt hade Johanna ordnat åtta sorters macarons, ett litet bakverk som till formen påminner om en hamburgare. Det fanns så mycket att vi hade kunnat äta oss mätta bara på dessa små onyttiga kreationer.

Eftersom jag agerade chaufför under kvällen blev det inte så mycket drickande för min del. Jag hade dock med mig ett gäng Brewdog Nanny State, en näst intill alkoholfri öl som smakar riktigt bra för att tillhöra den kategorin. Eftersom flaskan dessutom är snygg funkar den fint på fester. Rekommenderas å det varmaste!

Mellandagarna för min del var dock ingen höjdare. Jag åkte på någon hemsk elakartad variant av magsjuka och var utslagen i ett dygn, ungefär samtidigt som jag i ett svagt ögonblick hade lovat leverans före nyår i ett högintressant men hemligt webbprojekt. Turligt nog har jag medarbetare som ställer upp och jobbar häcken av sig när min egen har fullt upp med annat. Leveransen gick fint, och vi klarade av fler saker än beställaren någonsin vågat hoppas på.

Det slog mig idag att jag har ett bolag som omsätter miljoner. Det låter underligt. Det var inte länge sedan jag precis hade gått färdigt min utbildning och var glad om jag via företaget tjänade ihop till motsvarande studiemedlet varje månad. Men 2012 kommer bli ett hejdundrande år, vi har fantastiska planer som kommer att visa sig inom kort. Jag ser fram emot det nya året av många anledningar.

Nyårslöftet för mig på jobbet har blivit att bli bättre på att skriva tester för vår programvara. Privat är det att komma ihåg att släppa jobbet lite oftare. Jag vet att det är kassa mål om man ska mäta dem, men det brukar räcka för min del.

Ingen katt

noreply@blogger.com (Unknown) — Sat, 31 Dec 2011 09:46:00 +0000

Nu har jag letat i hela påsen, men det finns ingen katt i den. Inga djur över huvud taget. Smådjursströ var det enda som de lata tillverkarna hade bemödat sig plocka i. Jag reklamerar givetvis under morgondagen. Skriver man att det ska finnas en katt i påsen så får man väl skicka med en katt i påsen. Hur svårt ska det vara?

Affärsidégranskning: Gildaskolan

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 15 Nov 2011 17:41:00 +0000

Ibland springer jag på briljanta affärsidéer, och oftast tänker jag att jag borde blogga om det. Så nu gör jag det.

I centrala Malmö finns ett ganska grönt och lummigt torg som heter Gustav Adolfs Torg. På det hittar du godisförsäljare, gatuartister och de där störiga indianerna med playbackmusik och panflöjtar på lite för hög volym.

Bredvid torget ligger klädbutiken Olséns som säljer herrkläder till propra herrar, och fortsätter du bara att par steg vidare på samma gata hittar du en liten oansenlig uppgång där du ser Gildaskolans logotyp. Gildaskolan ska vi titta närmare på.

Det är en skönhetssalong med fantastiskt låga priser. Jag betalade exempelvis 280 kronor för en timmes helkroppsmassage.

Först får man ta av sig skor och ytterkläder och glida i ett par alldeles för små badtofflor. Jag fick storlek 36, de fick nästan plats på stortån. Mina farhågor om att det nästan bara var kvinnliga kunder som gick till skönhetssalonger besannades direkt. Alla behandlingsbäddarna ligger i samma rum, så det kan upplevas lite trångt precis när man kommer in, men så fort behandlingen har börjat tänker man inte på det mer. En ung tjej vid namn Sara hälsar mig välkommen med ett stort leende och visar mig in till min brits. Först ska jag klä av mig en aning, vilket visar sig lite besvärligt då det inte finns några omklädningsrum, men Sara håller upp ett stort badlakan som jag kan ta av mig bakom. Massagen är fantastiskt bra, och efter en timme är jag helt mjuk i hela kroppen. 280 spänn känns som en riktigt bra deal.

Anledningen till att de håller så låga priser är att Gilda Liljeblad, kvinnan som startade företaget, har insett hur man håller nere kostnaderna. I de flesta företag är lokalerna och personalkostnaderna de största kostnaderna. Gilda har knappt några personalkostnader alls i sammanhanget.

Nu kommer det briljanta: istället för att anställa dyr personal driver Gildaskolan en utbildning där tjejerna, för det är i stort sett enbart tjejer, kan bli certifierade hudterapeuter.

Första terminen är det teori och tjejerna får öva hudbehandlingar på varandra, därefter är de redo att prova sina kunskaper på riktiga kunder.

För utbildningen betalar varje elev cirka 65 000 plus moms. Totalt examineras 6 klasser med 18 elever i varje klass per år, vilket i runda slängar innebär 7 miljoner i intäkter på bara kursavgifter.

Gilda är en slipad kvinna. Förutom kursavgifterna ser hon ju även till att eleverna tar betalt för sin praktik direkt ifrån kunderna, och även om priserna är låga blir det ytterligare en inkomst till bolaget.

Som grädde på moset finns det även ett eget hudvårdsmärke som Gilda så påpassligt säljer i sina egna salonger där intäkterna hamnar i ett helt eget bolag.

Jag tycker att det här är smart och drivet av Gilda. Tjejerna som utbildar sig är nöjda, de får ju en fin examen på hyfsat kort tid och framför allt får de mycket erfarenhet i form av praktik - vilket i mina ögon brukar ge mycket mer än teoriutbildningar. Kunderna är också nöjda. De betalar låga priser och får behandlingar som utförs av tjejer som vill bli duktiga, och allt övervakas av några lärare som glider omkring i lokalen i sina mjuka vita filttofflor.

Jag gissar att Gilda är rätt nöjd hon också, i alla fall om man ser till hur hennes bolag gick förra året. Tumme upp från mig.

Ibland blir det fel. Men säg som det är.

noreply@blogger.com (Unknown) — Mon, 14 Nov 2011 20:44:00 +0000

Vi är ju bara människor. Det är troligare att du gör fel någon gång under dagen än att allt går som det ska.

Jag har tidigare skrivit om att det är viktigt att kommunicera med sina kunder. Som arbetsgivare har jag insett att det är viktigt att mina anställa kommunicerar med mig. Jag försöker få dem att förstå att jag blir mycket gladare om jag får höra att de inte hinner med att göra något i tid än att de inte säger något alls. När folk inte säger något alls blir jag frustrerad.

Det har slagit igenom hos de flesta. De rapporterar mycket bättre nu överlag, vilket underlättar min vardag. Men vi har naturligtvis en del kvar att jobba på när det gäller kommunikationen. Egentligen borde det vara enkelt, men jag tror att många är rädda för att visa att de gjort fel och därför inte vågar säga något alls. Naturligtvis ligger det ansvaret på mig som chef att se till att vi har en såpass god stämning att alla vågar säga som det är.

En mycket roligare sak är att jag och Johanna hälsade på min bonussyster Emelie och hennes Erik förra helgen. De är ett så skönt par, och med sin dotter Carla och ett fantastiskt nyrenoverat kök är livet just nu helt underbart för dem. Det är de verkligen värda, alla tre. Tidigare på dagen hade vi spenderat en heldag på superbilligt spa i Malmö. Den affärsidén ska jag skriva om senare.

För övrigt var jag och Johanna i stugan i helgen och såg till att den är redo inför vintern. Gräset klipptes en sista gång (det har ju envisats med att fortsätta växa långt in i november) och värmen ställdes ner, samtidigt som vi plockade hem mat och värdesaker. Det är fint att man har en bror som bor i närheten och tittar till den ibland.

Att höra av sig

noreply@blogger.com (Unknown) — Sun, 09 Oct 2011 12:10:00 +0000

I helgen satte vi de sista skruvarna i det nya plåttak som vi satt upp på stugan. Med en del hjälp från släkt och vänner gick det faktiskt smidigare än jag trodde. Vi fick låna en stabil byggställning från Mia och Christian, det gjorde ju hela arbetet ganska mycket enklare. Dessutom var vädret fenomenalt, trots att vi fick sprida ut arbetet under fyra helger.

Egentligen hade vi varit klara för några veckor sedan om bara Beijer hade kommunicerat lite bättre. De hjälpte oss att räkna ut hur mycket material som skulle behövas, och allt räckte till förutom just skruvarna. Vi reklamerar via e-post, men hör ingenting av dem alls på flera veckor, trots påminnelser via mail och telefonsvararmeddelanden. I fredags får Johanna ett SMS där det står att skruven är klara för hämtning. Hade det inte varit smidigare att tala om det på en gång? Kommunikation är alltid viktigt, speciellt när det uppstått något problem. Kunder som får reda på att det uppstått problem är oftast nöjdare kunder än de som inte hör något alls.

Men resultatet blev riktigt bra till slut, så vi är glada och nöjda. Jag passade på att isolera vinden inför vintern också, och hoppas därmed på att elkostnaderna hålls nere lite bättre än det gjorde förra vintern.

Nu har de flesta av våra vänner redan blivit nedspammade av takbyggnadsuppdateringar via Facebook, men ni får stå ut en gång till.

Före.

Under tiden.

Efter.

Steve Jobs, 1955-2011

noreply@blogger.com (Unknown) — Thu, 06 Oct 2011 20:30:00 +0000

Steve Jobs är död. Det var inte oväntat, han har inte sett ut att må speciellt bra och fick nyligen hoppa av sin VD-post på Apple. Steve skapade företaget Apple och genom det gav oss produkter som iMac, MacBook Air, iPhone och iPad. Uppfinningar som var och en är så finurliga att det hade varit en tillräcklig bedrift att vara involverad i skapandet av en av dem för att hamna i historieböckerna.

Steve Jobs var en inspiratör och ledare, och i många fall en perfektionist. Det går inte att undgå att imponeras av hans bedrifter, och hans fingertoppskänsla när det gäller att leverera en riktigt bra produkt där användarupplevelsen hamnar långt före tekniken är fascinerande.

Steve blir saknad. Det får bli svart polotröja till jobbet imorgon.

Om du inte har lysnat på Steves tal till Stanfordstudenterna från 2005 är det hög tid nu.

"Your time is limited, so don't waste it living someone else's life."

På Twitter: Filmer som saknar en bokstav

noreply@blogger.com (Unknown) — Sun, 14 Aug 2011 16:32:00 +0000

För några dagar sedan startade en liten trend på Twitter. Folk börjar skriva Filmtitlar under hashtaggen #filmersomsaknarenbokstav. Resultatet blev oväntat roligt. Det finns tusentals varianter på filmtitlar just nu, och fler verkar dyka upp varje dag.

Reglerna är enkla: Skriv en filmtitel, tag bort en bokstav och lägg till en förklarande text. Tagga med #filmersomsaknarenbokstav.

Själv skickade jag in följande bidrag. Johanna tyckte inte att de var roliga alls, men grabbarna på kontoret tyckte det var kul.

ImageMagick och Rmagick i OS X Lion

noreply@blogger.com (Unknown) — Thu, 28 Jul 2011 00:36:00 +0000

Om du har fått för dig att uppgradera från Apples förra operativsystem, Snow Leopard (10.6), till Mac OS X Lion 10.7 kan det som vid alla uppgraderingar medfört vissa problem. Nu pratar jag till webbutvecklarna, ni andra vanliga dödliga kan nog ta det lugnt.

Rmagick slutade fungera för mig. Så här fick jag igång det igen.

Som vid varje stor systemuppgradering från Apple får man installera XCode på nytt. Du hittar det i Mac App Store, helt gratis. Det tar en stund att plocka hem, så se till att du sitter på en bra lina.
Fixa en kopp kaffe.
När du väl har fått hem det hela ska du sätta igång installationsprocessen, klicka på Launch Pad nere i docken och välj "Installera XCode". Även det här tar en bra stund, och du behöver några GB ledigt utrymme på disken.
Se till att du använder den version av Ruby du är ute efter med hjälp av rvm use 1.8.7 eller vilken version du nu föredrar.
Jag antar att du använder Homebrew för att installera ImageMagick förra gången. Nu ska vi plocka bort spåren av det och installera på nytt. Kör gem uninstall rmagick och sudo brew remove imagemagick.
På't igen. Installera ImageMagick med hjälp av sudo brew install imagemagick och Rmagick med gem install rmagick
Sådär, nu bör rmagick fungera som vanligt igen.

Semester 2011

noreply@blogger.com (Unknown) — Wed, 20 Jul 2011 11:46:00 +0000

Yeah, det är första gången på riktigt länge där jag har en semester utan att dagligen kolla till hur det går för företaget. Även om det ringer i telefonen då och då så klarar mina medarbetare det mesta utan att blanda in mig alls. Det känns som ett stort och bra steg.

Nu dyker andra problem upp som jag aldrig brottats med tidigare. Saker som budget och likviditetskalkyler har jag aldrig behövt bry mig om tidigare. Jag menar, om det inte funnits pengar på kontot har jag bara kunnat vänta med att ta ut lön tills det löst sig. När man har anställda är det inte riktigt lika lätt, vilket har medfört att vi har fått jaga in pengar från några kunder. Tidigare har jag varit ganska slö med det där, vilket har medfört att en del fakturor legat obetalda lääänge men nu sköter vår nya ekonomibyrån det åt mig och påminner kunder som glömmer att betala. Det funkar bra, och de flesta verkar förstå att vi behöver få in våra pengar.

Jag fyllde ju 30 i våras, och i maj hade jag och Johanna varit tillsammans i 10 år. Det, tillsammans med Johannas födelsedag, firade vi i vår stuga utanför Karlshamn i Blekinge. Det var en skön dag i solen, trots att prognosen var hällregn. Tack för alla fina presenter, och framför allt tack för att ni kom!

För er som undrar: Jag har semester resten av juli, sedan är det full fart igen.