diktator

>> Lilla fröken Småland

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Wed, 30 Sep 2009 19:07:00 +0000

FIN

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Wed, 06 May 2009 02:00:00 +0000

Det är bara roligt tills någon ramlar och slår sig, brukade man ju säga. Minns ni det, ni som ja, sitter och trycker i ett klocktorn med fingret på avtryckaren? Så begav det sig. Ty en dag fortsatte byfånen att skratta. Det tyckte alla var väldigt lustigt och skrattade gott. Precis. Åt, inte med. Till slut visste ingen vad som var så himla roligt, men roligt var det. Nu för tiden är sådant som inte var smålustigt ens år 45 f. Kr. riktigt, riktigt roligt. Allt är så jävla roligt att jag knappt finner ord. Vad säger ni, skall vi pausa en stund så evolutionen hinner ikapp?Han hade lika gärna kunnat plocka fram en surmulen cirkusbjörn med cymbaler och trumma och drämt den i ansiktet på mig. Jag som alltid har tänkt att jag är deprimerad med lite ångest vid sidan av. Mosbricka. Han har rätt. Jag har fel. Jag har inte levt med ångest. Jag har levt i ångest. Bara mos. Ett helt liv i ångest. Hur dum i huvudet får man egentligen bli innan hjärnkontorets utsända kommer ilande och tar en hastig titt under knäppstruten?

Visst kunde jag gjort något för länge, länge sedan. Jag försökte. Men det var ju inte direkt som att någon berättade att man inte skall känna som jag känner. Eller om det faktiskt var någon som gjorde det, informerade mig under tiden jag duckade för bomar och svor över mantåg, segel och galenskapens flitiga kurtiserande i akerspegeln. Nej, jag skall inte skylla ifrån mig. Allt är såklart mitt eget fel. Jo, visst är det så, att offertofflor och visor om korsfästelse hör till tiden då stening och lepra röjde runt på så gott som varje beaktansvärd topplista; inte idag.

Men viljestyrkan, den skall jag väl ändå ha några extrapoäng för, va? Skitungarna i Hitlerjugend hade fanimej heilat fram träningsvärken från helvetet, om de visste, och rodnat så där trivsamt som bara riktigt ariska icke-arier rodnar. Jag hade lätt kunnat försörja en medelstor by om jag låtit omvandla all min rodnad till el; skickat ut kravbrev när betalning uteblivit och förpassat hela familjer till gatan. Ta det för guds skull inte personligt, skulle jag säga, och, snälla kan ni få tyst på barnen?!

Medicin för att sova, medicin för att vakna och orka bry sig om andning och lagom tryck när det skall skakas hand. Medicin för att orka dra sitt lilla strå till stacken när man är vaken. Ett ständigt konstruerande och evigt drömmande om sömn och små ensamma öar i stilla havet; om något annat, något avlägset konturlöst. Men jag har ensam fattat mitt val. Det är jag som måste anpassas. Det är jag som måste bli bättre på att låtsas och stå ut. I myllret, eller det stora hela som det heter, saknar jag mening, har jag insett. Insåg jag.

Nåja. Nu äter jag hursomhelst 6 olika sorters mediciner och går i någon slags terapi från klockan 9 till 15 varje dag. Kan redan nu, trots att jag visserligen mår bättre och väger lite mer, konstatera att jag aldrig kommer orka stå ut. Elbehandling eller flytt till andra sidan ekvatorn, så är det. Fast hur jag än gör kommer det förr eller senare hinna ikapp mig, det där härliga som måste vridas torrare än en disktrasa och helst innan man blir en utnött liten del av allt eller i värsta fall absolut ingenting. Jag duger som jag är, sägs det, men för vad vet jag inte. Det är häftigt att duga, sägs det. Duga är det senaste: det alla talar om. Dug och tänk inte så mycket. Bara dug. Buga och dug.

Pisstest

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Wed, 29 Apr 2009 17:35:00 +0000

Igår gav jag mig på internettestet, "Vilken nationalitet är du EGENTLIGEN". "Hehe, är säkert hawaiiansk", tänkte jag, "hehehe". Men näe. Jag blev svensk. "Du är svensk", stod det. Ville förstöra något vackert.

Sår ett frö

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Mon, 27 Apr 2009 19:44:00 +0000

Dö nyfiken, det tror jag på. Massutplåna mig för guds skull rätt, jag är trots allt optimist. Och att Döden, när tiden är min, visar sig vara åtminstone snarlik Bergmans Döden. Det önskar jag. Ta ifrån honom lien och i egenskap av ärrad filantrop pressa upp den på tvären, det skulle jag. Ditt vidriga as.

Skriva som Yoda pratar, aregörja.

Vårkoma

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Wed, 22 Apr 2009 23:31:00 +0000

Innan när jag sov middag, drömde jag att man låtit ett gäng handplockade delfiner tolka Elvis förmedelst delfinsång. Ja, de spelade knappast saxofon och kongas, om det var det ni trodde. Jag tyckte att det lät bra, jag nynnade med: "hum, mm, only fools rush in, zzz, and I, can't zzz, falling in love with zzz" blablabla.

Slähvjat

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Fri, 03 Apr 2009 01:00:00 +0000

Party poopers II

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Sun, 29 Mar 2009 16:22:00 +0000

Party poopers I

DN och Tjuren

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Sat, 28 Mar 2009 15:10:00 +0000

Enligt DN Kultur är det numera okej för musiker att vara sellouts läste jag i veckan: "Sälj dig - det är okej!" Sedan skrattade jag tamejfan hela vägen till kohagen där jag tryckte upp den här förbannade pisstidningen i en sovande tjurs röv. Och ni som gör er beredda att gorma djurmisshandel håller käft, ögonaböj! Inte ett ljud vill jag höra. Försök åtminstone föreställa er hur det kan ha sett ut när 600-kilostjuren och dess ringmuskel plötsligt vaknade till liv, när DN, armen och resten av mig pressades längre och längre in i en oändlig ändtarm; sakta, sakta. Förbanne mig om jag inte for omkring som en liten vante i närmare 40 minuter. Skrek, gjorde jag. Jag skrek och jag grät. Snälla, hjälp. Men inte. Till slut såg man bara mitt lealösa huvud och ett ansiktsuttryck inte helt olikt de ihjälskrämda satarna i filmen The Ring. Det var bara att härda ut. Rida ut stormen, som det så passande heter.

Söndagen den 22 mars 2009

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Sun, 22 Mar 2009 22:47:00 +0000

Jag fattade grejen med väskor och brast ut i glädjesång och Jesus Kristus himmelska parad. Fick för mig att jag kanske behöver nya jeans. Började leta efter jeans på stan för ungefär 12 timmar sedan och letar fortfarande, fast på internet. Vadan denna besatthet? När jag skulle köpa mobiltelefon klickade jag omkring på nätet i tre veckor, klick, klick, klick, klick, alltså tills någon tröttnade på mitt satans mobiltelefonstjat och rätt och slätt gav mig sin telefon: "Här, telefon, käft!". Nåja, ett par jeans var riktigt snygga. Men de kostade som snitsigaste Krösus Sorkskjortan tamejfan. Det är miljonär man skall vara, det förstod jag söndagen den 22 mars 2009. Vad mer.

För all del: anteckna* gärna.

Nu har jag gud hjälpe mig beslutat att det här med televisionsapparater, det är inget för mig. Men den 22 mars 2009 valde jag likväl att spendera kvällen tillsammans med nerjoxade avsnitt av Sveriges bästa TV-program alla kategorier: Rent hus. Inget kommer i närheten. Inte ens de första säsongerna av Elake kocken (Ramsay’s Kitchen Nightmares). Så mångbottnat. Så genialt. Tja. Utöver ovan nämnda och i viss mån ungdomliga upptåg: Förbannade snön, åt glass i stora lass och helt klart något mer. Helt klart.

* CTRL+C sparar både tid och annat.

Pizzeria X

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Mon, 16 Mar 2009 19:28:00 +0000

Vi bestämde oss för varsin pizza, du och jag. Vi var för trötta och hungriga för att fixa något själva. På vägen dit sade du att du skulle kunna äta en hel flodhäst, du var så hungrig. Det hade jag svårt att tro. Du blev irriterad och svor att jag aldrig fattar något. Fattar vad? Idiot.
Pling lät dörrklockan och pizzabagaren sade goddag. Det är kväll, svarade jag, men tack ändå. Så här i efterhand och med blicken i backspegeln får jag väl konstatera att astronom är inget man föds till, det är något man blir. Det krävs år av utbildning. Stå och gissa från höften eller bara häva ur sig något kan väl vem som helst. Det är respektlöst. Oansvarigt.
"Jaha, vad skall du ha?", undrade du. Det lutade åt en pizza. Du suckade. Jag sade att det faktiskt finns annat att välja på än bara pizza; lövbiff och hamburgertallrik för att nämna två exempel.

Efter någon minuts betänketid bestämde jag mig slutligen för nummer 39, Gud Fader. "Gudfader skall det nog vara" sade du. Jag nickade instämmande och mumlade att det låter alldeles riktigt avsevärt mycket mer logiskt, trots att det inte är logiskt överhuvudtaget. Inget är logiskt. Ingenting.
Pizzabagaren frågade mitt uppe i ostströsslandet om vi hade läst om den här nya roboten i Japan. "En robot som bakar pizza?" undrade jag. Nej, svarade pizzabagaren, en robot som städar på kommando. Har du hört något om en sådan robot? frågade jag dig. Du visste inte. Du ville bara ha din pizza.
Pizzorna är snart klara, upplyste pizzabagaren och nickade, "Ona minuta hehe". En snabb titt i ugnen skvallrade dock om att pizzorna var mer än klara. Om jag inte visste vad pizza var för något, hade min första gissning blivit två svarta hål utan botten, så pass klara var de. Det luktade tvärdrag.
"Så där ja, det blir 120 kronor!", sade pizzabagaren och presenterade stolt de små svarta hålen, "Pannlampor till det? Rep?"
Du sade att du ville ha. Jag svarade nej tack, det är bra så.

Fel låt vann

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Sun, 15 Mar 2009 02:58:00 +0000

Intervju med Rickson Lepra från Splattered on a daily basis

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Wed, 11 Mar 2009 21:00:00 +0000

Med plattor som "Rebirth sounds stupid how about Redeath you fucking idiot", "Skin torned shitface" och senaste guldklimpen: "Critics of honest and hard working necrophiliacs equals pathetic losers", kan man lugnt påstå att gorefleshbandet Splattered on a daily basis visar var skåpet skall stå. Efter lite grävande och snokelitassande på infokällan Intralubez lyckades jag slutligen få tag i herr frontman Rickson Lepra himself. Håll nu ordentligt i sporthattarna där ute:

> From: ond1blomma@hotmail.com
> To: xxxxxxx@hotmail.com
> Subject:
> Date: Wed, 4 March 2009 12:19:26

Hello Mr. Rickson Lepra sir!

Do you have the answers, Mr. Lepra sir? Because I sure as hell have the questions, okey? ;-)

> From: xxxxxxx@hotmail.com
> To: ond1blomma@hotmail.com
> Subject:
> Date: Wed, 4 March 2009 04:56:45
>
> Fuck you/Kill yourself

> From: ondb1omma@hotmail.com
> To: xxxxxxx@hotmail.com
> Subject:
> Date: Thu, 5 March 2009 13:19:42
>
>Roger that!

Auf wiedersehen, papa (del 1)

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Mon, 09 Mar 2009 14:44:00 +0000

Angående min boksignering

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Fri, 06 Mar 2009 22:21:00 +0000

Från början var det ju tänkt att signeringen skulle ske i föreningens möteslokal. Men när jag kom dit fick jag mycket beklagligt veta att det var tanturkväll, som tanterna själva kallar det (De dansar någon slags eggande dans som går ut på att tvinga fram djuret i tanten). Visserligen erbjöd de sig att packa ihop och återkomma lite senare, för det var ju trots allt min tid. Verkligen snällt av dem, måste jag säga, men det kändes ändå inte helt fair. Så ja, jag fick gott göra ett försök att finna en ny lokal. Improvisera, som det heter. Visst, och slutligen hittade jag en!

Men. Kom i efterhand på att jag glömt ändra direktiven på skylten vid vägen också. Ni som dök upp med förhoppningar om en så kallad signature, och istället möttes av dussintalet sexfrustande pensionärer: ursäkta så hemskt mycket! Det blev lite för stressigt, antar jag. Ja. Nu växer knappast pengarna på träd här hemma, men nog skall jag kunna ersätta er reskostnad åtminstone; om ni behagade dyka upp, dvs. Nå, det går väl fler tåg. Ja, tänka positivt är ett måste om man vill överleva i den här branschen..

Här står jag och fördriver tid i väntan på fansen, som iofs aldrig dök upp. Men en gubbe som skulle slänga sopor tog glatt emot en signatur på en bit kartong! Nu tror jag att det börjar lossna på allvar faktiskt, så känns det. Kul!

Massmedia: Get a room!

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Thu, 26 Feb 2009 01:08:00 +0000

Dödens tro

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Sun, 22 Feb 2009 23:12:00 +0000

Familjen Edman har dyrkat det mesta. Nu var det slutligen asatrons tur. Det blev inte som de tänkt sig. Asatron vara nära att ta livet av familjens son Nolte 16, som på tal om inget är heterosexuell och har många kompisar.
– Det känns hopplöst, säger mamma Monika, 43.

Familjen Edman i skånska Åstorp såg på söndagen fram emot att ge sig hän den sista religionen på listan, asatron. Först vankades getmjölkad mjöd, följt av smarrig huvudrätt i form av bålgrillad gris. Sen hade mamma Monkan och pappa Ari "skönt samlagsblot" på uppfarten.
– Tyvärr fick vi inte besök av några nattvandrare som vi kunde neka rum och dräpa, säger pappa Ari och skrattar.

Åkallade krigsguden Tyr
Halvnaken skrek och bad jag på mina bara knän, att nu visar du dig å store krigsgud, berättar pappa Ari. Kort därefter går Ari, Nolte 16 och mamma Monkan till angrepp mot grannen tvärs över gatan.
– Vi har legat i luven på varandra sedan de flyttade in. Riktigt otrevliga typer. Nolte 16 drog iväg sin ena träsko som gjorde slarvsylta av en trädgårdtomte. Själv intog jag försvarställning och inväntade dödsföraktande jättarnas motangrepp, liksom valkyriornas ankomst. Mamma Monkan höjde stridsmoralen genom att avtäcka sitt kön och recitera passager ur Snorres Edda.

Hade inte räknat med hundarna
Men sedan gick något snett. Grannens hundar gick till attack.
– Det kändes hemskt otrevligt och tråkigt att behöva se Nolte 16 bli nedsprungen av vad som kan liknas vid Garm och Fenrisulven, det var jätteotäckt, säger mamma Monika. Besviken mailade hon Sveriges Asatrosamfund för att få en förklaring. Där fick hon beskedet att hon troligtvis hade massuppfittat allt. En klen tröst.
– Det minsta man kan begära är en riktig ursäkt, säger mamma Monika uppgivet.

”Inte tolkas bokstavligt”
Men Sveriges Asatrosamfund slår ifrån sig.
– Precis som med de flesta religioner bör inte heller Nordiska skapelseberättelsen tolkas bokstavligt, säger en talesman för Sveriges Asatrosamfund.
Kommer ni be familjen om ursäkt?
– Kommer vi vad?

"Vanliga svenssons"
Pappa Ari, 54, tycker att händelsen är förskräcklig.
– Det känns fruktansvärt, säger han. Allt känns hopplöst. Vi är ju bara vanliga knegare, vi är ju bara vanliga svenssons.

Av Random Snubbe
random.snubbe@dfrk.com

Vakant

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Tue, 17 Feb 2009 21:00:00 +0000

Idag var ingen bra dag. Hade börjat känna mig allt mer delaktig, tills det återvände och jag backade. Glömmer bort att äta, stöter bort sömnen, väljer att låta mig vara och fokuserar istället på det minst energikrävande vid ytan. Orkar och vill inte vara arg när jag inte vet varifrån ilskan stjäl sitt syre. Har antagligen tagit in för mycket ohälsosam information, tvingats tampas med allt för många och påfrestande intryck under för kort tid; liksom tvingat ur mig för många spretande tankar som jag antar kan uppfattas som totalt obegripliga (eller oviktiga, naiva, fåniga, skrattretande, blabla, jag vet som bekant inte) av andra. Ibland obegripliga även för mig själv. Åtminstone tills jag fått pussla klart; alienera mig.

Om det spelar någon roll om idag var en bra dag eller inte har jag inget snabbt svar på. Dagen som förflutit förefaller vid en tillbakablick obetydlig; oavsett upplevelse, oavsett händelse. Veckor och månader likaså. Kanske gäller det även år, decennium, en livstid. Återstår förhoppningsvis att se. Jag har på tal om detta aldrig hört eller sett någon sammanfatta, ordna eller jämföra vardagshändelser under vare sig rubriken "min timme", "min minut" eller "min sekund", även om jag förstår att det säkerligen förekommer.

Timmar. Föregående timme var jag ledsen, påbörjade det här blogginlägget, timmen innan kände jag något som lättast kan beskrivas som ångest medan nuvarande timme känns ungefär som för en timme sedan, om än något flyktigare.

Minuter. För en minut sedan anade jag hunger och en begynnande huvudvärk. Nu är jag hungrigare. Fråga: Kommer jag vara ännu hungrigare om en minut?

Sekunder. För en sekund sedan kände jag, äh. Förra sekundtyvjv4jfvpfrt+rtv

Personligen vet jag att jag upplevt sekunder, minuter och timmar som varit rent ut sagt outhärdliga, för att en stund senare uppleva de efterkommande som raka motsatsen. Skulle denna sammanlagda positivt och likaledes negativt upplevda tid sammanfattas under rubriken "Min dag", skulle beskrivningen således bli: 'sådär', 'mittemellan' eller 'pojkiz förvirad''. Nåja. Får återkomma om vilken tidsenhet som lämpar sig bäst för sammanfattningar. Om jag ens skall sammanfatta med hjälp av tid. Valuta lämpar sig kanske bättre. Men då pengar ju är tid och de olika valörerna skapar ett problem liknande föregående fall, tvekar jag när det gäller även detta förslag. Färg funkar inte heller; dels med tanke på alla tidskrävande och just därför pengaslukande kulörer, men främst på grund av mitt defekta färgseende.

Ja. Jag kan bara fantisera kring huruvida min verklighet skulle se annorlunda ut om jag kunde urskilja exempelvis färgen grön. Vad jag däremot är hyfsat övertygad om, i denna minut, när en timme närmar sig sitt slut, är att verkligheten sannolikt hade varit grönare, och att kommande till synes ynkliga lilla sekund är långt mer betydelsefull än hela min livstid.

Min Alla hjärtans dag

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Sat, 14 Feb 2009 04:38:00 +0000

Här har vi dragit igång på allvar skulle man kunna säga. Alla hjärtans-pizza, öl, lite sprit och om Ruth piggnar till och slutar kräkas någon gång: ett ack så nödvändigt partnerbyte. Allt i kärlekens tecken..

Jag hade inte råd att köpa dig en present (istället skrev jag det här blogginlägget)

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Thu, 12 Feb 2009 22:39:00 +0000

I dag kikade K och Ö förbi, så man kan lugnt säga att vi blev ett rejält gäng. Och ja, P hade tydligen gått i sjön, berättade K. "Men vafan, vilket jävla sätt?" tyckte I. "Precis", menade S, "så förbannat egoistiskt". T den jävla besserwissern tyckte som vanligt att vi var dumma i huvudet och hävdade bestämt att "men så där kan man ju inte säga" och blablabla. A sade ingenting. Mest på grund av att han är döv men dels kanske för att ingen brydde sig om att teckenspråka. Orka.

N hade precis dykt upp med H i släptåg, som vanligt alltså. De hade med sig varsin grillad kyckling. "Vill ni smaka?" undrade de artigt, och imiterade sedan Hannibal Lecter tills det kändes mer sorgligt än roligt. "Tack men nej tack, vi har redan ätit!" svarade vi i kör. "Vi har ätit pizza, förstår ni." Familjepizza för att vara exakt. "Ät pizza nu för fan när det bjuds!" skrek O, som uppenbarligen har en allvarlig störning i problemet, eller vad de professionella kallar det. Skit samma.

Vi undrade hur det var med S och ja, det var väl inget vidare. Hon hade som bekant fått högerkinden bortsliten av en fjording och umgicks nu bara med F och O den yngre som ju hade råkat ut för en liknande grej när de semestrade i Botswana. Men då rörde det sig nog om en krokodil om jag inte minns fel. Eller om det var en makak? Nåväl, en alfahanne av något slag var det, så mycket vet jag.

N förresten är en hejare på årtal och sådant. En gång fick U för sig att skoja lite och undrade således lite förstrött vilket år Napoleon dog. "Äh, lätt, 1821!" blev svaret. Fällan var gillrad, och nu lät han den iskallt slå igen: "Men nu syftade jag i och för sig på den där katten i du vet, den där filmen?". Ja, jävlar. Eller ja, S tyckte att det var ganska smaklöst med tanke på att hans katt hette Nappe eller något sådant. Den var riktigt tjock den katten.

Starkt, rörande, gripande

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Wed, 11 Feb 2009 16:00:00 +0000

Papi

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Tue, 10 Feb 2009 20:15:00 +0000

För en liten stund sedan när jag lade upp mat på min tallrik började jag tänka att mitt barn stod bredvid och såg på med intresserade ögon. Fast istället för att lägga upp mat kanske jag hamrade lite, bytte vatten i ett akvarium, vek kläder eller jonglerade med två färskpotatisar (jonglera är helt enkelt inte min grej). Och så undrade jag om mitt barn tyckte att jag var häftigast i hela världen, och ja, det tyckte det: "Aaa."

Pfft.

Party poopers I

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Tue, 10 Feb 2009 14:40:00 +0000

Knorrklippt gris

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Sat, 07 Feb 2009 18:38:00 +0000

Så fort det vankas stödgala på TV gråter jag jättemycket. Är så oerhört kännande och medlidsam nämligen. Hur länge grät Carolina Gynning när hon såg faddergalan? Hon tog ju kort på sig själv där hemma i TV-soffan och lade ut på bloggen, såg ni det? Jaja. Sammanslaget grät jag i minst fem timmar. Lät spela in med videokamera. En kille jag känner håller på att klippa ihop allt i detta nu. Det finns material för en hel trilogy här, sade han. Jag hade aldrig sett någon gråta så mycket i hela mitt liv. Tänk att någon kan känna så mycket för vilt främmande människor, fantastiskt egentligen, tyckte han.
De är inte främmande, människorna, svarade jag. De är medmänniskor, precis som du och jag. Vi är alla ett. Det kunde varit du. Om det inte vore för dina slöa spermier, hade det kunnat vara ditt barn. Han förstod. Han kände skam.

Sedan ringde jag runt till bekanta och bara grät. Även detta finns dokumenterat. Tack ni som orkade trösta och lyssna. Ni som lät bli att svara eller hade "viktigare" saker för er borde ta en ordentlig funderare, tycker jag. Ibland får man helt enkelt stå över lilla gonattsagan. Nåja. Det känns som om något döende strävt försöker hela sig i mina tårkanaler, som om en vilsen binnikemask slagit sig till ro för att desperat lapa i sig det sista av min sorgens nektar. Förbannelse. Förbannelse över denna omutbara smärta!

Satanic holiday

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Fri, 06 Feb 2009 11:00:00 +0000

Nu är det snart helg, vilket betyder att jag inte får blogga förrän på måndag, säger lilla mamma. Tihi. Tihi. Tills dess, vilsna små får: köp, köp, köp. Köp som om det vore domedagsrea. Ave! Ave Versus Christus! Ave Satani!

Om min vikt

noreply@blogger.com (Tom Tyrann) — Thu, 05 Feb 2009 21:04:00 +0000

Till er som undrar vill jag bara säga nej hörni, viktproblem har jag aldrig haft några. Det har varit ett stadigt balanserande på 70-kilosstrecket i hela mitt vuxna liv skulle man kunna säga. Så är det. Det är smågodis för 40 spänn hit och svulstbakelser dit. Nähä [klapp!], om man skulle fläska i sig en familjepizza kanske och skölja ner kalaset med en liten kebab. Hallå där, vem nämnde något om tårta? Inga problem, kompis. Fram me'n bara. Jag älskar tårta. Nu sitter jag till exempel och äter muffinsmet direkt ur bunken, klabb, klabb.
Dö i förtid säger ni, jahaja. Iväg med er och jogga eller hur man gör nu för tiden istället för att sitta här och eh, glufs, glufs, blargh, blargh.