En egenskap som gör det politiska etablissemanget så erbarmerligt ointressant är dess låga krav på sig själva. Dess ointresse av värderingar för värderingarnas goda egenskaper.

Med dålig smak i munnen har jag länge iakttagit den svenska delen av Israel/Palestina-konflikten. Den senaste tiden har jag inte velat se, inte velat höra, för smaken i munnen blir sämre än jag kan uthärda.

Att konflikten, ja situationen som sådan, är komplicerad instämmer de flesta balanserade i. Ingen har agerat enbart rätt och ingen enbart fel. I en mänskligt svår situation har många orätter begåtts. Men jag tror att för de flesta människor omkring mig, som inte eftersträvar politisk makt, skulle det inte vara ett tänkbart sätt att agera på, att beskylla enskilda människor, eller ens grupper av människor,  med sin härkomst från området för konflikten för de politiska fel som begåtts.

På samma sätt som våra äldre släktingar inte skrek nazi-djävel så snart de träffade en tysk, eller för den delen kommunistiska massmördare när de träffade en ryss,kines eller kuban så avhåller vi oss inte nu ifrån detta beteende för att det uppfyller NEs klacificering av råbarkad osaklig idiot, utan för att en människa är en människa och inte en företrädare för dess politiska översåtar och människor förtjänar respekt och medmänsklighet.

Men så är det uppenbarligen inte överallt, för när det kommer till antisemitism så är det en viktig fråga hur antisemitism formuleras i olika uppslagsverk och en naturlig förklaring att hemska uttalanden inte är avsiktliga eftersom personens bekanta eller vänner, kollegor i alla fall, kan intyga att personen är god.

Att människor upplever sig hotade, anlitar vakter och slutligen lämnar Sverige är inte ett problem, för det är inte frågan om antisemitism. Det är bara frågan om att en stor andel av befolkningen i Malmö tycker att Israel gjort fel och att de malmöitiska ex-Israelerna – eller var de ens det, eller enbart födda judar (?) – inte tog avstånd från den israeliska politiken.

Ja, men då så!

Nästa gång jag träffar en malmöit så skall jag uttrycka mitt starka ogillande mot vederbörandes existens, grundat på mitt starka ogillande mot Malmös överhets agerande i frågan om judarnas situation. Jag kan inte utesluta att jag kommer att jaga både personen och dennes familj genom gatorna med vapen i hand. Är vi fler som jagar så blir det ju roligare. Faktum är att jag skall se om jag kan finna en demonstration till förmån för Malmös utplånande, för jag finner hela staden vara en varböld på den svenska kroppen, ett hån mot den goda smaken, medmänskligheten och empatin.

Malmöiter är vare sig en ras, en religion eller en sexuell läggning, så jag borde inte kunna åka dit för det juridiskt, så länge jag inte faktiskt ägnar mig åt förstörelse och misshandel och det är ju definitionerna som är viktiga, inte beteendet, eller värderingarna de både uttrycker och vilar på.

Givetvis ironiserar jag. Det är inte enskilda malmöiters sak att personifiera vare sig Ilmar Reepalus ageranden, eller motpolen för mina värderingar. Malmöiter, som alla människor, förtjänar respekt och medmänsklighet.  Men mest av allt, så går inte mina värderingar ut på att behandla andra människor illa, eller annorlunda, oavsett var de kommer ifrån, vilken religion de har eller vilka människor de älskar eller njuter med.

Jag önskar att svenska politiker och en del skribenter skaffade sig en uppsättning värderingar och levde efter dem, inte efter definitionen av antisemitism eller hets mot folkgrupp, det är nämligen att sätta ribban lägre än den bästa Limbodansare klarar av.

[Uppdatering: Skriver man samtidigt som man har influensa bör man korrekturläsa en gång extra, vilket jag gjort nu. Så nu finns till exempel den avslutande meningen med. Bättre sent än aldrig?]

• Per Svensson - Politikens Fikonlöv
• Johan Ingerö – Men vad bråkar de om?, Ohlys och Reepalus hundvisslingar samt och där kom den sista klichén
• Jonathan Leman – Att rationalisera hat
• Idiotsäkert – Titta mamma en antisemit
• Kamferdroppar/Leman – Debattartikel i Aftonbladet
• Fred i mellanöstern – Reepalu svävande om judeförföljelserna i Baltikum
• Krister Thelin, lagman och ledamot av FNs kommitté för mänskliga rättigheter – här (undviker Newsmills besynnerliga rubriker)
• Imagine – dubbelfel
• Fredrik Segerfelt – Om detta må vi tala

• Ulf Bjereld – Ilmar Reepalu, hetskampanjer och den viktiga kampen mot antisemitism
• Svensson – Till försvar för Ilmar Reepalu

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om antisemitism, Israel, Ilmar Reepalu, mänsklighet, respekt, rasism, politisk ytlighet, politik

Related posts:

1. Zvi Mazel på SVT-debatt
2. Antisemitism
3. Osmakligt Reepalu!

Nog om det liksom.

Att jag är kvinna är inget att gratulera till, det bara är, men inte heller är det en börda eller en sjukdom mer än resten av verkligheten är.

Själv har jag som alla formats av min omvärld och därför tänkte jag idag hylla några som format mig och betytt extra mycket för mig.

Gudmor Anita Englund

Som liten försågs jag med en Gudmor. Aningens oklart varför, för hon är inte särskilt gudaktig. Under min uppväxt var hon en tant som kom på besök, som förmanade och som gav mig mer eller mindre rimliga presenter. Som vuxen har jag fått lära känna min Gudmor som människa och jag betraktar henne idag som en välsignelse. En vän och en äldre släkting allt i ett – en själsfrände.

Jag beundrar hennes styrka att vända svårigheter till utmaningar och lärdomar. Gudmor kombinerar styrka, stolthet och ödmjukhet. Hon agerar när hon ser fel begås och backar inte för auktoriteter, men låter den med större kompetens eller bättre fallenhet för situation gå före.

Hon lever på ett sådant sätt att hon alltid kan ha rak rygg och alltid se människor rakt i ögonen och det gör hon – ser människor.

Margaret Thatcher

Nästa person har inte spelat en så stor roll under min uppväxt som därefter är Margareth Thatcher. Som barn på 80-talet syntes hon oundvikligen en del, men det är först som vuxen då jag via Youtube tog del av hennes tal, intervjuer och så vidare som jag verkligen förstod hennes storhet och styrka.

Det var inte kvotering, utan hårt arbete och en benhård övertygelse som tog henne dit. Nämnde jag hårt arbete?

Professor Ingrid Arnesdotter

Så kom jag då till universitetet och en av de första professorer jag kom i kontakt med var Ingrid Arnesdotter. Jag kan utan tvekan säga att jag haft merutbyte av de kurser som Ingrid lett, än de andra sammantaget.

Hennes oändliga engagemang, enorma arbetsinsats och ständiga saklighet beundrar jag enormt. Jag minns en av de första kurserna, jag hade ingen ekonomi alls eftersom jag inte stod på god fot med CSN. En vecka före tentan fick jag tag på litteratur och lagbok, men körde den med en halv poäng. Jag satt på Ingrids kontor och tyckte minst sagt att de borde kunna rätt upp mig, med hänsyn till vad jag presterat med de förutsättningarna. En godkänd tenta skulle dessutom innebära att jag faktiskt fick studiemedel. Jag var under enorm press på grund av min ekonomi och tårarna rann. Ingrid konstaterade att hennes uppgift inte var att se till min potential, utan mitt faktiska resultat. Jag var minst sagt förbittrad.

Men idag, många år efteråt och många kurser efteråt så bär jag med vetskapen om de ansträngningar hon gjort för mig och många andra tillsammans med det beröm jag fått emellanåt  och jag bär dem med en vördsam stollthet, för jag vet att det hon gjort har inte sin grund i medlidande, utan i att jag gjort mig förtjänt av det.

Morfar Ingvar Blomqvist

När jag var liten begåvades jag också med en Morfar. En Morfar som i många avseenden fyllde rollen av Pappa. Hans kärlek var varm och ömsint, men samtidigt stram. Hans sinne var öppet och han var nog den som lade ned de liberala värdena i min själ – gud har skapat en värld där det finns plats för alla – även de vi inte förstår eller direkt gillar. Även om Morfar var väl medveten om att jag och min syster var flickor så tror jag att denna man, född 1903 saknade förmågan att skilja flickor från barn och barn var vad han själv varit som liten. Således fick jag välsignelsen att växa upp som barn, till att bli människa, utan förmågan att förstå att jag borde låta saker hindra mig eller att jag var på ett sätt och andra på ett annat beroende på vårt kön. Morfar lämnade oss 1989 och sedan dess har jag saknat den där kärleken som är utan kritik, varm och kittlande som en strimma vårsol, men stark som en ek.

Scott Lindahl

Som tonåring mötte jag Scott och sedan dess har han varit en del av mitt liv. Jag inser att mitt hjärta har lättare att formulera vad som kännetecknar Scott än mina ord har. Scott sätter alltid sina näras bästa först och samtidigt som han förmår det är han den borna entreprenören som med stark hand sköter företag och projekt. Han är den som ställer frågorna som du inte vill höra och är med dig när inga svar finns.

Det skulle faktiskt inte förvåna mig om det är han som styr solens upp och nedgång.

Precis som Morfar besitter Scott en värme och respekt för sina medmänniskor som inte minst rsulterat i ett par helt fantastiska söner.

Den som jag som sista person vill ta upp idag, är i många avseenden den som mest gjort

Henrik dirigerar

mig till den jag är. Inte genom att förändra, utan genom att förädla. Morfar kunde konsten att odla och att ympa och det är en konst som Henrik kan med människor. Henrik är varm och stark, men försiktig, han tror på och hoppas, men kräver inte.

När jag träffade Henrik lade sig mitt hjärta till rätta i hans hand och varje dag lär han mig något nytt, får mig att upptäcka nya färger och att bli starkare i det som är jag och att mjuka till hörnen där det inte ansats på länge.

Henrik är mer analytisk än de flesta, matematik och musikalitet är två sidor av samma mynt som blänker vackert när Henrik hanterar det. Han blandar allvarlig övning med lekfull tollerans för den som inte besitter samma gåvor – än – för i Henriks värld är allt möjligt och människor större än de tror. Styrkan i såväl hans kärlek, engagemang som lojalitet är enorm och trots att han är klar över sina värderingar och följer dem så är han ytterst öppen och har sällan ett kritiskt ord att säga om andras göranden.

Dessa personer har gemensamt att de lever i enlighet med sina värderingar, de sätter kompetens högt och de gör, eller har gjort vad de har för att de tror på människorna omkring dem, likväl som på det egna värdet och den egna förmågan.

De ord som för mig är deras gemensamma nämnare är styrka, värme och värdighet.

Mänskliga egenskaper som jag hellre lyfter fram än könstillhörighet.

No related posts.

Det första är en databas över remisser. Vilka är ute, när skall de ha besvarats och så förstås inkomna svar och planerad behandling av ärendet i riksdag/regering.

Riksdagsbeslut för regeringen att verkställa. När fattades beslutet, har det verkställts? Jag misstänker nämligen att riksdagen som grupp inte har en aning om hur många frågor regeringen sitter och ruvar på och inte verkställer därför att man inte håller med riksdagen.

Jag kan komma på fler, men det borde uppriktigt sagt de som ansvarar för informationshanteringen också.

Läs även andra bloggares åsikter om riksdag, regering, offentlighetsprincip, information, demokrati, transparens

Related posts:

1. Inget homosexuellt kyrkbröllop 1 maj
2. Er mot oss
3. Grundlagen och Lissabon

Nå, jag vill argumentera för mina, för varför skulle du följa någon bara för att jag säger det?

Så:

Vi börjar lokalt!

Lokalpolitiker som är både intressenta och kommunikativa är landstongsrådet Christian Gustavsson (@christiangu) och @MuharremDemirok som är centerpartistiskt kommunalråd. Användbara oavsett om du vill hålla koll på vad som händer eller har inputs.

Bland journalisterna vill jag främst rekommendera @annalindberg och @AnnaDrott som håller koll på det lokala, även om jag skulle önska mig mer grävande journalistik.

Journalisternas journalist är @MatsKnutsson. Vill du däremot ha skvaller och skandaler på en nivå som jag tror att Hänt i Veckan skulle vridit sig av obehag inför är det istället @NiklasSvensson och @Pihlblad som gäller.

För intressanta utblickar i världen (just nu Afrika) kopplingen medicin och teknik rekommenderar jag @jklang. Han är sannolikt vare sig släkt med sin namne eller Kling.

@MikaelPersson tycker jag är intressant för han duckar inte partivis utan ställer sannolikt till förtret för makthavarna genom att ständigt ställa frågor, utan pardon för partilojalitet.

@EsterAnais duckar inte heller hon utan diskuterar och tycker om det mesta på ett skärpt sätt. Specialaren är Frankrike och Hadopi-land.

@Clacke publicerar mycket intressant, framförallt för den Linux/Ubuntu-intresserade.

Sist men inte minst så utlovar @palace fika till alla som FF:ar honom så givetvis gör jag det. Även utan fika är han nämligen värd att följas för sina humoristiska kommentarer om världen.

Related posts:

1. Follow Friday
2. Twitter-tips

Det är en god nyhet, så klicka er dit för han skriver både underhållande och skärpt!

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Westerlund, bloggtips

No related posts.

Att se Elisabet Höglund uppsminkad till tänderna, dignande under assecoirer, ställandes frågor som borde komma från en tuggummituggande tonåring var ju nog för att få vem som helst att vilja skära sig lite i armen för att förhöja underhållningen.

Det har inte ett dyft med Höglunds ålder att göra, det har med hennes kompetens och det där med att man inte skall ljuga för omgivningen att göra. Det vi fick se var inte Elisabet Höglund, utan hur TV önskade att hon vore. Det går inte hem.

Höglund borde istället fått ett avsnitt där hon fick ställa intelligenta och relevanta frågor om relevanta saker till relevanta människor. Gärna klädd som Elisabet Höglund, inte som en förvuxen barbie-docka.

Jag ser att Viggo Karling talar om bäst före datum, kopplat till köpvanor hos olika åldersgrupper. Det kan ju också vara så att 60-åringar inte finner Elisabet Höglund pratandes om tonårstrender är mer inspirerande än att se Carin da Silva göra det, även om det helt uppenbart känns mer naturligt för den sistnämnda.

Läs även andra bloggares åsikter om Elisabet Höglund, ålder, ärlighet, kompetensighet,

1. Höglund slutar, får inte sparken

No related posts.

De har lyckats schabbla till det så att vem som helst som går in på din buzzprofil ser vilka du mailar med mest, du fixar så här.

Läs även andra bloggares åsikter om Google, Buzz, säkerhetshål

Related posts:

1. Upprörande film o kinesisk medborgarrätt
2. Skumt om Blogge

Nu senast är det förvisso inte han, utan hans drag-ego Ursula som åkt på betald lyxresa. Ja att han har extra-knäck vid sidan om riksdagen kan man ju förstå. Vem klarar sig på 50-papp i månaden? Och med tanke på att pappa Reinfeldt och farbror Roger Tiefensee sagt att i riksdagen skall snälla politiker synas, men inte höras så kan man ju lika gärna använda mandatperioden till party och lite schysst PR för gay-rörelsen. Till skillnad från Fredrick så är den så mäktig att ingen törs mucka med den…

Det har alltid funnits en gräns mellan okänd, känd och ökänd. Man kan antingen akta sig för den eller hoppa längdhopp över den.

För visst står det Federley helt fritt att arbeta vid sidan om riksdagen, oavsett om han driver en restaurang eller bloggar, eller gör som andra och skriver böcker och driver advokatbyråer, men någonstans bör han tillsammans med sina riksagskollegor kanske ställa sig frågan om inte riksdagsuppdraget bör föra med sig någon form av värdighet, att i alla fall försöka uppamma en air av att det är någon form av kompetenskrävande jobb som utförs?

Tills världen vänder och kompetens blir en fråga i politiska kretsar så spelar jag det första jag kom att tänka på när jag hörde om Ursula. Mina damer och herrar: Ronny Jönsson!

Tätt följd av den något mer musikaliska Magnus Uggla och hans travesti Jonni Balle

… och med detta önskar jag er alla en god natt!

[Uppdatering: När vi nu ändå är igång och skildrar världen med Uggla, så är förstås den här ett måste i sammanhanget

]

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Federley, Ursula Federley, Jonni Balle, Ronny Jönsson, politik, riksdagen, politisk representation, Roger Tiefensee, riskdagsuppdrag, trovärdighet

Related posts:

1. Vems poäng bevisades?
2. Tro fan inte att du skall säga vad du tycker …
3. FRA-debatten

Jag tror att för att för den här diskussionen så måste man förstå hur internet fungerar idag.

Är jag beredd att betala för kvalitativa nyheter? Självklart, det illustreras väl av att jag prenumererar på ett par magasin. Men jag vill fortfarande kunna länka till intressanta artiklar, och där mina läsare kan verifiera att jag läst och tolkat rätt. Följer jag själv en länk för att kolla sakinnehållet så är jag inte beredd att betala.

Jag tror att det är Science Daily som kör en i mitt tycke bra metod. Första gången jag besöker dem – inga problem. Efter några gånger ber de att jag skall ge mig till känna och registrera mig, men förbinder sig att inte sprida mina uppgifter och om jag återkommer många gånger så ber de mig att prenummerera.

Mycket rimliga krav tycker jag och det möjliggör ett fritt informationsutbyte, men gör att de som regelbundet utnyttjar en tjänst också betalar.

Det innebär också i förlängningen att jag inte kommer att betala för reproducerade TT-telegram för dem hittar jag någonstans där jag slipper betala.

Läs även andra bloggares åsikter om media, kostnadstäckning, betala, nyheter, internet, tidning

Related posts:

1. Att lägga ned eller byta kön ?
2. FRA-lagen inte glömd
3. Inte ens under häxprocesserna …

Debattartikel i Corren

36 slag mot integriteten formulerade av GP

Det lär inte vara bilderna av min nakenscanning som sprids, men det kommer att hända…

Demokrati är besvärligt när människor tycker saker, bäst att inte ge dem en chans! Eller hur statsministern?

[Uppdatering - tack och lov är det inte bara piraterna som röstar mot Swift, utan även Lena Eek! (via Ankersjö)]

Läs även andra bloggares åsikter om SWIFT, integritet, nakenskanning

Related posts:

1. Rädsla för att kränka kommunister
2. Repressiv demokrati och integritet
3. Med handen i kakburken