Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Jag själv anser att det ska vara OK att publicera namn och bild på brottslingar efter att de har dömts av domstolen. Dock ska man vara restriktiv med att namnge personer innan de har blivit fällda för ett brott.

Men vad är då brott i laga mening?

Om någon dödar en annan människa så är det ett brott. Om någon rånar en annan människa så är det ett brott. Om någon misshandlar en annan människa så är det ett brott. Detta är självklara brott och där de som förövar ett sådant brott och döms för brottet då ska det inte finnas hinder för att publicera deras namn och bild i media.

Men är förenklade tvistemål att räknas som brottsmål?

Säg t.ex. att jag köper en bil av person A, det visar sig att bilen har för många fel som uppdagas kort efter köpet av bilen. Jag kontaktar person A och meddelar att jag vill ha tillstånd ett återköp. Person A meddelar att det går han inte med på. Jag väljer då att stämma person A inför domstol i ett så kallat förenklat tvistemål FT mål.

I rätten så finner domaren att person A ska ta tillbaka bilden och dömer således person A till att köpa tillbaka bilen och betala mig ett mindre skadeståndsbelopp.

Nu blir frågan, är person A en brottsling och ska han hängas ut med namn i media?

Vi tar ett annat exempel.

Vi har person A som stämmer person B inför domstol i ett så kallat förenklat tvistemål. Person A anser sig ha blivit kränkt av person B. Domstolen finner att person B har kränkt person A genom förtal och ålägger person B till att betala ett skadestånd till person A.

Nu blir frågan, är person B att anses vara en brottsling och ska han hängas ut med namn i media?

Denna fråga ställde jag till domare Gerd Strömberg vid Helsingborgs tingsrätt i det förenklade tvistemål jag var inblandad i. Jag frågade Gerd om man ansågs vara brottsling om man förlorade i ett förenklat tvistemål. Först så svarade Gerd utan minsta tvekan NEJ. Då ville jag utveckla och påtalade att käranden har gjort det till sin sak att hänga ut svaranden som brottslingar i medier, på bloggar och andra forum när de förlorat i domstolen och ålagts betala skadestånd till käranden.

Jag ville veta om det i sig var en brottslig handling att hänga ut personer som förlorar i förenklade tvistemål. Då började Gerd att vackla och visste inte riktigt vad hon skulle säga, hon började tala om att det är en tolkningsfråga. Att man utgår från betraktarens tolkning av ärendet.

Nu blev jag konfunderad. Först säger Gerd att det inte anses vara ett brott om man förlorar i ett förenklat tvistemål och sen så börjar Gerd tala om att det är en tolkningsfråga.

Men låt oss för en kort stund sätta oss i begreppet förenklat tvistemål. Taget från Wikipedia ” Förenklat tvistemål, FT-mål eller småmål kallas i Sverige ett tvistemål som handläggs enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken, på grund av att värdet av det som yrkas i målet inte överstiger hälften av prisbasbeloppet. Till skillnad från i ordinära (“vanliga”) tvistemål är endast en domare (istället för tre) beslutsmässig i sådana mål. Möjligheterna att få rättegångskostnader ersatta av motparten för den part som vinner målet, är starkt beskurna, och i princip kan den vinnande parten endast få ersättning för en timmes rättslig rådgivning per instans, samt sina resekostnader (se 18 kap. 8 a § rättegångsbalken). Tanken är att parterna ska ha möjlighet att föra process utan juridiskt biträde i dessa mål, varför kostnader för ombud inte är ersättningsgilla, och rättshjälp i regel inte beviljas i småmålen. Domstolen kan besluta att målet ska handläggas som ett ordinärt tvistemål om en part “gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden”; i sådana fall gäller inte reglerna om begränsad ersättning för rättegångskostnader. Småmålen reglerades tidigare i lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, den så kallade småmålslagen.”

Ingenstans i denna text kan man utläsa om förenklade tvistemål är att jämföras med brottsmål. Så tillbaka till min fråga, är man en brottsling om man förlorar ett ärende i ett förenklat tvistemål? Är den som säljer en dålig bil till någon och sen förlorar i ett förenklat tvistemål brottsling. Jag vet inte, men enligt en erfaren domare som Gerd Strömberg vid Helsingborgs tingsrätt så var hennes första svar ett tydligt NEJ.

Att Gerd sen ändrade uppfattning när hon kanske insåg vart jag ville komma med mina frågor och då ändrar sig och säger att det är en tolkningsfråga får stå för henne. Men jag kan inte se hur man skulle kunna anses vara brottsling när det gäller förenklade tvistemål oavsett vad tvistemålet handlar om.

Så för att få klarhet i detta kommer jag att vända mig till högsta domstolen för att de ska få reda ut begreppet. Detta har stor betydelse då det har visat sig att flertalet stora svenska medier har hängt ut personer som förlorat i så kallade förenklade tvistemål som brottslingar.

Inte nog med att svenska medier har hängt ut personer som förlorat förenklade tvistemål som brottslingar, utan alla vänsterextremistiska grupperingar har gjort samma sak på sina bloggar och på sina forum.

Att det är brott mot de pressetiska reglerna, att det kan antas vara förtal eller kränkning om det nu visar sig att rättsvårdande instans anser att man inte är brottsling om man förlorar i ett förenklat tvistemål kommer att ha stor betydelse för framtiden.

Jag kan avslutningsvis nämna att jag själv blev ålagd att betala 5000 kronor till käranden i det förenklade tvistemål som jag var inblandad i. Men glädjande nog så friades jag helt från det som skrevs i kommentarerna. Detta har av flertalet medier kallats historiskt, men jag kan inte se vad som är historiskt i detta. Rätten och domare Gerd Strömberg följde bara svensk lag. Lagen om elektroniska anslagstavlor är tydlig och kan inte misstolkas.

Så något historiskt ser jag inte i detta. Vad gäller den del där jag förlorade så har jag ännu inte beslutat om jag ska överklaga domen. Jag har fram till den 19 maj att besluta. Jag ska ha ett samtal med mitt ombud nästa vecka då vi tillsammans ska gå igenom domen och sen beslutar vi om vi ska överklaga till hovrätten.

Om kärandesidan väljer att överklaga den del där de inte fick rätt får stå för dem.

Kan också meddela att jag har anmält Helsingborgs dagblad och medie världen till allmänhetens pressombudsman då jag anser att de brutit mot de pressetiska reglerna då de publicerade mitt namn i samband med detta förenklade tvistemål. Tidsskriften Expo har gjort samma sak och jag kommer att anmäla dem också.

Hur allmänhetens pressombudsman ställer sig till detta då jag också är aktiv Sverigedemokrat får vi se de närmaste veckorna. Skulle det sen också visa sig att man inte är att anses vara brottsling när man förlorar i ett förenklat tvistemål då kommer jag att stämma alla de som har hängt ut mig med namn och förknippat det med brott. Och då kan jag lova er att det blir inga förenklade tvistemål det kommer att handla om.

Dragan Klaric

Är islam förenligt med den västerländska civilisationen? Kan islam anpassa sig till de västerländska värderingarna? Kan följare av islam leva i den civiliserade västvärlden?

Oavsett vilket så har islam fått ett starkt fotfäste i Sverige och detta börjar nu ses i att många islamiska föreningar ställer högljuda krav på det svenska samhället om att få bygga islamiska center och moskéer.

År 2000 skrev aftonbladet en artikel om islam ”Islam en svensk folkrörelse”

källa: http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0004/08/muslim.html

I denna artikel från 2000 skriver man bland annat följande: ”En del säger att denna nya svenska kultur har så många som 300 000 anhängare. Klart är i alla fall att namnet Muhammed i dag är det tredje vanligaste förnamnet på nyfödda gossebarn i Malmö.”

Jag kan starkt rekommendera denna artikel.

Hur har utvecklingen då varit i Sverige sen år 2000 vad gäller islam?

Vi har t.ex. de krav som ställdes på riksdagspartierna av Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund (SMF) år 2006:

att det inrättas en moské i varje stad eller kommun, vilka bör byggas med räntefria lån
att det etableras muslimska grundskolor i områden med många muslimer
att muslimska barn ges möjlighet till undervisning i homogena grupper i hemspråk och islam i de kommunala skolorna
att det startas en imamutbildning vid våra svenska universitet och högskolor
att muslimerna får dispens att utföra så kallad halalslakt
att skilsmässor bland muslimerna ska godkännas av en imam
att muslimer bör få ledigt för fredagsbön och vissa högtider
att det inrättas särskilda kvinnokvällar på badhusen

Låt oss för en stund titta på kraven och vilka av dessa krav som har uppfyllts.

I dagsläget så inkommer det dagligen bygglovsansökningar från islamiska föreningar om att få bygga islamiska center eller moskéer i flertalet svenska städer. I Malmö har man nyligen beviljat ett bygglov för uppförandet av ett stort islamiskt center. De byggs förvisso inte med räntefria lån, inte vad jag vet. Men kravet är uppfyllt.

Vad gäller grundskolor och förskolor så finns det redan sådana i det flesta större svenska städer. De drivs förvisso av muslimer och går under benämningen friskolor. Men de är statsfinansierade. Genom sina krav på att få bygga fler islamiska center där det bland annat kommer att finnas skolor, förskolor, badanläggningar och annat så kan man gott säga att kravet är uppfyllt.

Idag så ges muslimska barn som går i kommunala skattefinansierade skolor en möjlighet till hemspråksundervisning och i islam. I områden med högt antal muslimer så är detta mer ett faktum än ett undantag. Krav uppfyllt.

Detta sades i februari 2008:

Vad gäller imamutbildningar i Sverige? Sverige bör få en svensk imamutbildning. Det anser högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg. Regeringen har redan inlett samtal med muslimska företrädare och en utredning ska tillsättas för att ta fram ett konkret förslag.

Källa: http://sverigesradio.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=1873872

Juni 2009 kom då följande:

Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg tillsatte utredningen förra året. Målet var att se över behovet av en statlig utbildning av muslimska imamer. Tanken var att en svensk utbildning skulle stoppa radikala och fundamentalistiska imamer från att få fotfäste i Sverige.

Men någon statlig utbildning av imamer blir det inte, om utredningen får sin vilja igenom:

- Det bästa regeringen kan göra är att ingenting göra, sammanfattar utredaren Erik Amnå sina slutsatser.

Källa: http://www.rod.se/politikomraden/utbildning_och_skola/Ingen-imamutbildning-i-Sverige/

Staten meddelar att det blir ingen statlig utbildning för imamer i Sverige, men det hindrar inte andra att driva imamutbildningar i Sverige. Hur det ligger till med detta vet jag inte. Men delvis kan man säga att kravet inte uppfylldes.

Vad gäller halalslakt så finns det i dag flertalet svenska slakterier som tillämpar halalslakt. Det finns dock en regel som säger att djuret måste vara bedövat innan man skär halsen av djuret. Vår sittande statsminister Fredrik Reinfeldt besökte ett sådant halalslakteri och under detta besök så sade han ”Vi måste acceptera olikheter” Jag undrar vilka olikheter statsministern talade om? Men kravet på halalslakt har i alla fall uppfyllts.

Vad gäller skilsmässor bland muslimer så kan jag inte uttala mig om det är så att en imam måste ha godkänt skilsmässan för att den ska gälla. Vad jag däremot vet, är att det finns i muslimtäta områden inofficiella shariadomstolar som beslutar i ärenden som gäller muslimer. Detta med shariadomstolar och sharialagstiftning har fått ett starkt genomslag ibland annat England. Det är bara en tidsfråga innan detta blir gällande i Sverige också. Så delvis har kravet uppfyllts.

Det finns skolor som redan har accepterat att muslimska barn ska kunna få ha ledigt under muslimernas heliga dagar. Muslimer får under dagen på sin arbetstid sluta upp med arbetet och utföra sina bönestunder. Fredagsbönen är inte undantagen detta. Så man kan säga att kravet är delvis uppfyllt.

Särskilda kvinnokvällar och bad är ett faktum i det svenska samhället. Flertalet kommuner har anammat detta och erbjuder nu muslimska kvinnor att få utnyttja badanläggningar samt träningslokaler där män inte får vistas. Det finns även gym som har anammat detta och erbjuder detta till muslimska kvinnor. Så kravet är uppfyllt.

Så begrunda nu kravlistan och begrunda vilka av kraven som har uppfyllts och vilka krav som har delvis uppfyllts. Ni kommer snart att inse att islam har tagit ett fast grepp om det svenska samhället. Det svenska samhället håller på att anpassa sig till islam.

Är detta då integration eller segregation? Jag hävdar bestämt att muslimerna väljer att inte integreras i det svenska samhället. Genom att kräva islamiska center med skolor, förskolor, badanläggningar, restauranger, frisör och annat som redan erbjuds i det svenska samhället så säger muslimerna att de vill inte vara en del av det svenska samhället.

Men jag vill avslutningsvis säga att man inte kan dra alla muslimer över samma kam. Det finns mer moderata muslimer som tycker att man ska anpassa sig till det samhälle man lever i. Att man inte ska kräva särskilda regler för muslimer. Men sorgligt nog så vågar dessa moderata muslimer inta ställa sig upp och säga detta öppet på grund av att de riskerar alvarliga konsekvenser från de som vill leva segregerat.

Hur ska då det svenska samhället komma till bukts med detta? Ja man skulle ju kunna tala om för muslimerna, vill ni leva i Sverige så gäller det att anpassa sig. Man kunde säga att vi inte accepterar era krav på särskilda badtider för kvinnor. Vi accepterar inte era krav på särbehandling o.s.v.

Men det vågar inte riksdagspartierna säga, en orsak kan vara att de 300 000 muslimer Sverige hade 2000 när aftonbladet kallade islam en svensk folkrörelse har nu förökat sig och blivit många fler än 300 000. Svensk media brukar nämna siffran 400-500 000 muslimer i Sverige. Andra säger att det finns många fler och nämner siffror upp emot 800 000.

Fortsätter denna utveckling och muslimerna får sina krav uppfyllda så kommer vi att få se hur det svenska samhället krackelerar. Vi kommer att ha pro dominant islamiska städer och bostadsområden i Sverige som står utom all kontroll från de svenska myndigheterna. Städer och bostadsområden där imamer och sharialagar styr. Segregerade områden. Och den fråga vi måste ställa oss. Vill vi ha det så?

Dragan Klaric

Men har vi denna yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige?

Representanter från riksdagspartierna och svensk media skulle utan en sekunds tvekan svara JA. Men hur är det egentligen? Om vi tittar på hur Sverigedemokraterna nekas dessa grundläggande friheter genom att skolor nekar oss tillträde. Genom att media nekar oss annonsplats. Genom att riksdagspartierna inte vill samtala med oss. Då kan man undra om vi verkligen har yttrandefrihet och åsiktsfrihet i Sverige?

Vad jag tror att riksdagspartierna samt svensk media menar med yttrandefrihet och åsiktsfrihet är att så länge man säger och tycker som de vill att man ska säga och tycka så har vi dessa grundläggande friheter och rättigheter.

Men är det verkligen så illa att man ska förnekas sina grundläggande rättigheter och frihet bara för att man inte tycker detsamma som svensk media och riksdagspartierna?

Ja ska man följa den utveckling vi har i Sverige så är det tydligen så.

Tittar man på hur det ser ut i samhället så ser man tydligt hur extremvänstern gör allt för att förhindra oss Sverigedemokrater från att hålla demokratiska möten på gator och torg. De förhindrar oss från att närvara på skolor. De attackerar oss i våra hem på arbetsplatser och genom det svenska rättsväsendet.

I ett demokratiskt samhälle där man har yttrandefrihet och åsiktsfrihet hade riksdagspartierna och svensk media fördömt extremvänsterns agerande. Men inte i Sverige, i Sverige hyllas dessa vänsterextremister som hjältar. Svensk media glorifierar dem, man oskyldigförklarar deras agerande. Man gör allt för snedvrida nyhetsförmedlingen och göra oss Sverigedemokrater till de onda och vänsterextremisterna till de goda.

Om vi sen tittar på riksdagspartiernas agerande så är inte det mycket bättre. Topparna inom respektive riksdagsparti talar om oss Sverigedemokrater istället för med oss. De går ut i svensk media och uttalar sig om att de aldrig kommer att föra en dialog med oss Sverigedemokrater. De bildar koalitioner för att stoppa oss från att ha något att säga till om även om det är så att medborgarna röstar på oss. Ingen av riksdagspartierna har gått ut med ett fördömande mot vänsterextremisterna för deras odemokratiska agerande.

Från riksdagspartierna och svensk media får man ständigt höra begreppen ”allas lika värde” ”de mänskliga rättigheterna” o.s.v. men lever de som de lär? Om nu alla är lika mycket värda och man ska respektera de mänskliga rättigheterna, varför respekterar de då inte mina mänskliga rättigheter? Varför är inte jag lika mycket värd i deras ögon och enligt deras tänkande?

Om jag eller någon annan Sverigedemokrat uttalar sig så söker svensk media ständigt efter fel i uttalandet. Man vrider och vänder på det så mycket så att det man egentligen sa blir något helt annat. Man anklagar oss Sverigedemokrater för att vara icke läskunniga och lågutbildade, men faktum är att de flesta jag har träffat har en gedigen utbildning.

Ett av de främsta vapnen riksdagspartierna och svensk media använder mot oss Sverigedemokrater, är att vi skulle vara främlingsfientliga rasister. Men under mina två år som väldigt aktiv inom partiet har jag aldrig stött på denna främlingsfientlighet och rasism.

Men det är klart, detta skulle ju svensk media och riksdagspartierna kunna vrida och vända på och säga, men du är ju Sverigedemokrat och då kan vi inte lita på ett ord av det du säger. Men jag kan heligt lova er, skulle jag ha uppfattat Sverigedemokraterna som främlingsfientliga rasister då hade jag inte försakat min familj i två år och lagt all min energi på partiet.

Jag har personligen blivit dödshotad, hotad, förtalad, kränkt, förolämpad, attackerad, smutskastad och påhoppad av individer som anser att det är i deras fulla rätt. Och visst, som jag brukar säga ger man sig in i leken får man leken tåla. Men verkligen, ska jag behöva utstå dödshot? Ska jag behöva utstå hot? Ska jag verkligen behöva utstå grovt förtal och grov ärekränkning riktad mot mig och mina avlidna?

Tydligen så ska jag tolerera detta för polisen och rättsväsendet ger mig inget skydd. Jag anmäler alla hot direkt till polisen, men än så länge så har det inte hänt så mycket på den fronten. Jag har anmält ett fall av grovt förtal och grov ärekränkning på min person samt på min avlidne morfar och farfar men där valde åklagare att lägga ner förundersökningen direkt.

Så då undrar jag var är mitt värde? Var är mina mänskliga rättigheter? Var äger jag rätten till yttrandefrihet och åsiktsfrihet? Varför ska jag behöva lida för att jag är Sverigedemokrat?

Jag undrar om riksdagspartierna, svensk media, polisen och rättsväsendet kan svar på dessa frågor. För kan de inte eller vill inte svar på dessa frågor då kan jag ärligt säga att jag inte kommer att ha något större förtroende för dem.

Och det mina vänner är illa, när medborgarna tappar förtroendet för dem som är satta till att skydda en då kan jag ärligt talat säga att då är allt hopp ute. Att vi Sverigedemokrater som är modiga nog till att ha en egen åsikt, att vi Sverigedemokrater är så modiga att vi värnar vår yttrandefrihet, att vi Sverigedemokrater är så modiga att vi varje dag orkar gå upp ur sängen och säga, NU FÅR DET TA MIG FAN VARA NOG gör att jag fortsätter kämpa oförtröttat varje dag.

Så vill ni också värna om demokratin, yttrandefriheten, åsiktsfriheten, allas lika värde och de mänskliga rättigheterna då ska ni göra som jag den 19 september 2010.

NI SKA LÄGGA ER RÖST PÅ SVERIGEDEMOKRATERNA!

Dragan Klaric

Förenklat sagt så betyder demokrati folkstyre. I Sverige har vi val vart fjärde år där vi medborgare får gå till vallokalerna och lägga vår röst på det parti vi tror ska gagna oss bäst. Men vad händer om det parti vi väljer att rösta på ingår en koalition med ett parti man inte röstade på?

Som det ser ut idag så har vi två block i den politiska arenan som består av alliansen (moderaterna, centern, KD och folkpartiet) och oppositionen som består av (socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet) Och sen så har vi Sverigedemokraterna som inte tillhör något block utan står fria.

Men tänk efter ni som t.ex. tänker rösta på socialdemokraterna, risken blir då att ni väljer in en minister i Mona Sahlins regering om oppositionen får makten 2010 som representerar kommunismen en ideologi som bygger på diktatur och förtryck av sina medborgare? En minister som inte skäms över att vara judefientlig, Israelfientlig och antisemit.

Ja just det, under kravallerna och upploppen som rådde i Malmö då Israel skulle spela tennis kunde man se denna vänsterpartist spatsera med en halsduk där staten Israel var raderad. En av denna vänsterpartists favoritbloggare är uttalat judefientlig, Israelfientlig och antisemit. Ledande representanter för vänsterpartiet har uttalat sig negativt om judarna och Israel (bland annat en vänsterpartist från mina trakter) Så i detta sammanhang så skulle det innebära att skulle ni lägga en röst på socialdemokraterna så skulle ni samtidigt rösta in vänsterpartiet som helst vill se staten Israel utplånad.

Att sedan socialdemokraterna inte är mycket bättre än vänsterpartiet och hyser lika stort hat mot judar och staten Israel kunde man för inte så länge sen utläsa i de artiklar där socialdemokraterna starke ledare och kommunalråd i Malmö uttalade sig. Vidare kan man tillägga att Mona Sahlin marscherade tillsammans med islamister där det vajade antiisraeliska flaggor och i Kalmar hade ännu ett socialdemokratiskt toppnamn torgmöte mot staten Israel och judarna där det också syntes hakkors.

Så där har ni oppositionen i ett nötskal, en samling socialistiska vänsterextremister som gärna skulle se staten Israel utraderad från kartan.

Går vi sen över till alliansen så är det inte mycket bättre där. Moderaterna har en partiledare som bland annat stod på ett halalslakteri och sa att vi svenskar måste acceptera olikheter och allt ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

En partiledare och tillika sittande statsminister som sålde ut Sveriges suveränitet till främmande makt när han godkände Lissabonfördraget. Ett fördrag som bygger på att man ska skapa en monsterstat där de enskilda ländernas statsskick inte längre kommer att vara beslutsfattande. En monsterstat där välavlönade byråkrater kommer att styra över människors liv.

Men för att återgå till själva demokratin.

Nu påannonseras det från bland annat Stockholm från moderater och socialdemokrater att de tänker bilda en egen koalition där de kommer att samstyra om Sverigedemokraterna väljs in. Det är en skandal, men samtidigt så är det bra att de avslöjar sig nu innan vi medborgare går till vallokalerna.

Men detta är inte det värsta i det hela, det värsta som skulle hända i en demokrati är att man från de etablerade riksdagspartierna underkänner valet ifall Sverigedemokraterna blir vågmästare. Detta är inget otänkbart scenario, detta skulle mycket väl kunna hända. För er som följde spektaklet med Lissabonfördraget så minns ni mycket väl att Irland först sa NEJ. Vad hände då? Accepterade man Irlands NEJ? Självklart inte, man fortsatte sätta press på Irland och tvingade Irländarna till att rösta så som de ville.

I Sverige har ett sådant scenario alltid varit otänkbart. Men ha i åtanke att Sverige inte längre är Sverige. Sverige är idag en koloni i monsterstaten EU. Som en koloni så måste vi göra som de säger i EU. Så åter till valet. Om Sverigedemokraterna blir vågmästare och de etablerade riksdagspartierna inte ingår koalitioner där man mixar och blandar som i en gottepåse, så kan de om de kommer överens utlysa nyval.

De kan skylla på att det inte gick att bilda regering. Ja egentligen så behöver de ingen ursäkt alls, de kan bara säga att de inte accepterar valresultatet och därför kräva nyval. Nu tänker ni att detta är omöjligt. Men är det?

Både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har meddelat att de aldrig skulle kunna tänka sig att bilda regering med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna skulle aldrig kunna tänka sig att ingå i en regering med Mona Sahlin och Lars Ohly. Så vad skulle då resultatet vara om varken oppositionen eller alliansen kan bilda regering efter valet den 19 september?

Många förståsigpåare menar på att då skulle oppositionen kunna bjuda in ett av alliansens partier och således bilda regering, eller att alliansen bjuder in miljöpartiet och således bildar regering. Men är det detta vi medborgare vill ha? Kommer de att fråga oss vad vill ni ha?

Som ni nu börjar förstå så är det ett rävspel, det är inte så enkelt som många av er tror, att rösta på vilket som helst av de etablerade riksdagspartierna innebär samtidigt också att ni väljer deras samarbetspartners.

Men röstar ni på Sverigedemokraterna då behöver ni inte oroa er över samarbetspartners, inget av de etablerade riksdagspartierna vill ha med oss att göra. Men det ni som väljare då får, är ett politiskt parti som står upp för sina värderingar och krusar ingen.

Detta mina vänner är sann demokrati, ett politiskt parti som Sverigedemokraterna som främst värnar om sina väljare och att väljarnas intressen tillgodoses. Ett parti som inte konspirerar med andra partier om att utesluta något parti. Ett parti som representerar Sverige och det svenska folket.

Så tänk noga efter innan ni beger er till valurnorna och ska rösta. Rösta rätt rösta på Sverigedemokraterna för ett fritt och självständigt Sverige.

Dragan Klaric

Har Sverige hamnat i ett krigsliknande tillstånd utan att vi är medvetna om det? Har Sverige ockuperats av främmande makt utan att vi vet om det?

Jag minns när jag var barn och tonåring så var det stora nyheter i TV, radio och tidningar om någon hade blivit mördad. Stenkastning mot polis, brandmän och sjukvårdare hade jag aldrig hört talas om. Våldtäkter var ett fenomen som man sällan hörde talas om.

Så vad har hänt sedan dess?

Vilken är den största skillnaden på Sverige under 70 talet och Sverige idag 2010? En markant skillnad som inte har kunnat undgå någon är att Sverige idag tar emot upp till 100 000 individer från främmande länder varje år. Länder med främmande kulturer, traditioner och religioner. Länder som står så långt bort från vårt västerländska civiliserade sätt att leva.

I många av dessa länder så anser man bland att kvinnor inte är lika mycket värda som män. Förtryck och övergrepp på kvinnor i dessa länder förekommer varje dag. Detta kan man se genom den så kallat snedvridna hederskultur som finns i dessa länder. En snedvriden hederskultur där det är tillåtet för en man att döda sin hustru eller dotter om han som man anser att hon har dragit skam över familjen.

Nu tänker många säkert att detta inte sker i Sverige och varför skulle vi bry oss om detta! Men där har ni FEL, detta sker dagligen i Sverige. Hederskulturen har tagit sig in i Sverige med barnäktenskap, kusingifte, balkongflickor (kvinnor som under mystiska förhållanden råkat ramla ut från en balkong) kidnappningar av kvinnor/flickor, skenäktenskap och i allra värsta fall så begås det mord.

Så om ni tror att Sverige är förskonat från denna främmande hederskultur då har ni FEL.

Men hur kan det ha blivit så fel? Vems är felet? Vem kan vi som folk skylla på?

Vi skulle kunna skylla på de etablerade politiska partierna i riksdagen. Vi skulle kunna skylla på svensk media. Vi skulle kunna skylla det på dessa individer som tar med sig denna främmande hederskultur till Sverige.

Men är det politikernas fel? Är det svensk medias fel? Är det främlingarnas fel?

Jag skulle vilja säga att vi alla bär ett ansvar. Riksdagspartierna blundar för det som sker för att de vill inte framstå som främlingsfientliga och rasister. De blundar för det som sker i det svenska samhället. Man böjer sig ständigt för dessa främlingars krav på Sverige och det svenska samhället.

Svensk media upprätthåller en falsk fasad av att Sverige skulle vara ett tryggt land, man gör allt för att skydda identiteten på invandrare som begår brott genom att pixla deras ansikten, ge dem fiktiva namn som Gustav (Metro) kalla dem för svenskar i den mån de uppbär ett svenskt medborgarskap o.s.v.

Man vill helt enkelt inte att det svenska folket ska bli medvetna om vad som sker i Sverige!

Vad det gäller dessa främlingar som lever kvar i sin hederskultur så tycker man som civiliserad människa att flyr de från sina hemländer, flyr från förföljelse och krig, flyr från den förtryckare kultur de lever i, så varför tar de då med sig detta till Sverige och fortsätter leva så som de levde i det land de flydde från?

Jag förstår mig inte på mentaliteten hos dessa individer.

Men om vi bortser för allt detta och blickar in i framtiden. Vilken framtid har då Sverige och det svenska folket? Får vi se en framtid där svenskarna blir en minoritet i sitt eget land? En framtid där våra barn och barnbarn får lida på grund av de misstag riksdagspartierna har gjort?

Nu undrar ni säkert varför jag målar upp en så mörk bild av framtiden? Men tänk efter, se er omkring där ni bor, börja ta del av det som återfinns på Internet, läs mellan raderna i den text som publiceras i svenska medier. Engagera er. Prata med era släktingar, familj, vänner och bekanta.

Fråga dem hur de ser på det svenska samhället idag och vilken framtid de ser.

Jag älskar min far, han var en hederlig man som jobbade och slet för sin familj. Han valde att anpassa sig till Sverige och det svenska samhället. Men ibland så förbannar jag min far för att han 1965 valde att söka sig till Sverige. Jag kan lova er att hade min far kunnat se in i framtiden och han hade sett den utveckling som vi har i Sverige då hade han aldrig valt att komma till Sverige.

Så illa är det, att jag som 1:a generationens arbetskraftsinvandrare idag gråter när jag ser vad som sker i Sverige. Men jag har valt en väg som förhoppningsvis ska leda till att denna mörka framtid aldrig kommer, jag har valt att engagera mig i Sverigedemokraterna. Hade min far levt idag då hade han också engagerat sig i Sverigedemokraterna. Precis som så många andra arbetskraftsinvandrare gör.

Så ni kan göra en skillnad, engagera er i Sverigedemokraterna. Visa riksdagspartierna att nu får det vara nog. Säg till dem att ni vill ha en ljus framtid för era barn och barnbarn. Låt er inte duperas av riksdagspartierna och svensk media. Bli självständiga tänkande individer och ta egna beslut.

Bara så kan vi rädda Sverige och det svenska folket från en mörk framtid utan hopp.

Dragan Klaric

Med detta i beaktande så kan man börja närma sig pudelns kärna. Vilka är det som i sin politik agerar Sverige och svenskfientligt? Vilka är det genom sin mediebevakning agerar Sverige och svenskfientligt? Vilka är det som genom sitt odemokratiska agerande på gator och torg agerar Sverige och svenskfientligt?

Vi Sverigedemokrater för en politik som är Sverige och svenskvänlig, vi Sverigedemokrater agerar i vår politik på ett sätt som ska främja Sveriges och det svenska folkets överlevnad. Men vilka är det som agerar tvärtemot Sverigedemokraternas politik?

Ja vi har ju två stora politiska block. Det första är alliansen med moderaterna, centern, kristdemokraterna och folkpartiet i spetsen och det andra är oppositionen med socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet i spetsen. För dessa två block en politik som skulle kunna anses vara Sverige och svenskvänlig?

Om vi tittar närmare på oppositionens budskap. Då har socialdemokraternas ledare Mona Sahlin uttalat sig med följande ord “Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska ungdomsförbundets tidning Euroturk i mars 2002.

Om vi tittar på alliansen och statsministern Fredrik Reinfeldts uttalande så har statsministerns sagt följande “Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Detta är två ledare inom svensk politik som uttalar sig nedlåtande och kränkande om Sverige och det svenska folket. Är detta att anses som varande Sverige och svenskfientligt?

Går vi sen vidare till det mediala etablissemanget i Sverige så har man de senaste åren kunna se hur tydlig inriktningen har varit. Allt som har med invandrarrelaterad brott tystas ner, medan man gärna slår på stort när en svensk skulle råka vara förövare. Svensk media använder sig gärna av begreppet svensk när det gäller invandrare med svenska medborgarskap när de begår brott i Sverige och utomlands. Men samtidigt så blir dessa invandrare med svenska medborgarskap invandrare när de känner sig diskriminerade och avkräver skadestånd på upp emot 100 000 kronor.

Då helt plötsligt är de inte svenskar, utan de ses som invandrare. Är detta hyckleri?

Det finns många på Internet bland de Sverige och svenskvänliga som debatterar “Lilla Saltsjöbadsavtalet” ett avtal ingånget mellan olika representanter för svensk media, där man kommit överens om att mörka invandrarrelaterade brott. Man skulle hävda att det fanns inget allmänintresse att det svenska folket ska få veta om det är en invandrare som har begått brottet. Man skulle hävda att de följer de pressetiska reglerna. Att det skulle vara omoraliskt och oetiskt att hänga ut människor med invandrarbakgrund.

Men vänta lite. är det i strid med de pressetiska reglerna? Är det omoraliskt och oetiskt att hänga ut människor innan de har dömts för brott och även efter att de har dömts för brottet? Men då är det underligt att man från den samlade svenska medierna gärna hänger ut svenskar på löpsedlarna långt innan de har dömts, att man utsätter familjerna för denna förövare för ett rent helvete. Då existerar inte de pressetiska reglerna, då existerar inte moral och etik. Då gäller bara en sak, att sälja lösnummer.

Skulle man kunna säga att de samlade svenska medierna agerar Sverige och svenskfientligt?

Problemet som uppstår när det finns de i samhället som driver en Sverige och svenskfientlig agenda och dessa är representerade inom politiken och inom media är att de kommer alltid att bekämpa de som på sin agenda för en Sverige och svenskvänlig politik. Vi ser bland annat hur vi Sverigedemokrater görs till brottslingar, vi hängs ut som icke läskunniga främlingsfientliga rasister av självupptagna journalister i svensk media. Man förlöjligar vår politik. Man vill inte sälja reklamplats till oss i tidningarna. Man infiltrerar oss med dolda mikrofoner, spionerar på våra ungdomar i deras privata miljöer och klipper sen ihop rent ut sagt smörja som sänds i etern.

Jag hade nog inte sagt så mycket om Sveriges radios infiltration där de gick runt med falska identiteter med mikrofoner på kropparna om de samtidigt hade gjort samma sak mot de andra politiska partiernas ungdomsförbund. Om vi tar MUF så är de ökända för sina spritfester, där flödar alkoholen fritt och deras snapsvisor ska vi inte tala om. Det som hade varit intressant hade varit om Sveriges radio hade infiltrerat ung vänster eller kommunisternas ungdomsförbund. SSU ska vi inte ens gå in på, ett ungdomsförbund som var kända för att registrera alla som medlemmar bara för att plocka ut bidrag.

Om det mediala etablissemanget hade gjort precis samma sak mot de andra politiska partierna och deras ungdomsförbund som de gör mot Sverigedemokraterna och vårt ungdomsförbund då hade deras trovärdighet inte varit naggad i kant som den är nu. Men ställ er frågan, tror ni verkligen att det mediala etablissemanget skulle våga gå emot de som styr, de som ser till att deras kassakistor fylls med presstödet? Det skulle vara som om en hund bet den hand som föder den!

Att Sveriges television och Sveriges radio överhuvudtaget existerar beror på att vår riksdag har sagt att alla som äger en TV oavsett de använder den eller om den står och samlar damm i en garderob ska betala tv-avgift. Det är många där ute som fortfarande tror att man betala tv-licens, det kan man även se när journalister tar upp ämnet. Man använder begreppet tv-licens och inte det korrekta som är tv-avgift.

Förr i tiden så var det så att man betalade för att man tittade på någon av SVT:s kanaler. Men detta lyckades man ändra genom en mycket effektiv lobbyverksamhet från SVT och radiotjänst, den myndighet som är skapad bara för att inkassera pengar av det svenska folket. Man lyckade genom denna effektiva lobbyverksamhet förändra svensk lag och såg till att man numera ska betala tv-avgift oberoende vilket medialt instrument man använder sig av. Det innebär enligt den nya lagen att radiotjänst kan kräva alla som inte ens äger en tv på avgift om de äger en dator med bredbandsuppkoppling eller en modern mobiltelefon där man kan ta emot rörlig bild.

Så genom detta finurliga system har man ombesörjt att radiotjänst kan fortsätta inkassera pengar, SVT och SR kan sprida sin Sverige och svenskfientliga propaganda, och gissa vad. Det är alla ni som betalar tv-avgiften som står för denna propaganda.

Jag tänker avsluta med att säga, det är sorgligt när människor förlorar sin identitet och inte vet var de tillhör. Att sen detta kommer att resultera i att det svenska folket förlorar sin kultur och sina traditioner om inget drastiskt görs nu är så illa att jag finner inga ord. Som svensk måste man börja älska sitt fosterland. Man måste kämpa för sitt fosterland. Utan vårt fosterland kommer vi alla att bli identitetslösa drönare som tillhör en mångfaldsinspirerad osalig röra som kallas Europeiska unionen där det sitter andra drönare på gråa kontor och bestämmer över våra liv.

Dragan Klaric

Således så beslutade min far 1965 kort efter att jag föddes att resa till Sverige för att börja arbeta och skaffa sig en bostad så att jag och mor skulle ha ett hem att komma till. När min far anlände till Sverige 1965 då fanns inte försörjningsstöd, SFI, belöningar om man klarade sin SFI, hemspråksundervisning och en hel del annat som alla de som kommer hit nu får. Det fanns en vecka på förläggning innan man som nyanländ fick placering på fabrik. Under denna vecka fick man så kallat fickpengar så att man kunde köpa sig cigaretter och hygienartiklar.

Efter drygt en vecka så placerades min far i arbete, utan några kunskaper i det svenska språket så började min far att arbeta och tjäna sina egna pengar. Det dröjde flera månader innan min far hade tillräckligt mycket pengar för att kunna skaffa en bostad och möblera denna bostad så att jag och min mor skulle kunna komma hit. Men som sagt så kom då jag och min mor till Åstorp en kall vintrig dag med tåg och där stod min far och väntade på oss.

Min far beslutade i ett tidigt skede att han skulle stanna i Sverige och anpassa sig till det svenska samhället. Som jag tidigare nämnde så fanns det inga försörjningsstöd till nyanlända, på den tiden gällde det att arbeta för att klara livhanken. Det fanns ett litet bidrag som mina föräldrar fick av Åstorps kommun för att de hade barn. Detta lilla bidrag kostade oss nästan vårt svenska medborgarskap skulle det sen visa sig.

I vilket fall som helst så hade min far nu ett arbete, vi hade skaffat en liten bostad och vi började anpassa oss till vårt nya hemland. Min far lärde sig det svenska språket genom sina arbetskamrater och det tog inte lång tid innan min far kunde tillräckligt mycket svenska för att kunna göra sig förstådd.

Nu ska jag berätta något som många av er inte känner till. På den tiden så fanns det inga Permanenta uppehållstillstånd (PUT) då fick alla nyanlända tillfälliga uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Detta innebar att min far under det första året var tvungen att gå ner till polisstationen varje månad för att få en stämpel i sitt pass. Andra året så var det var tredje månad och det tredje året var sjätte månad.

Efter allt detta så skulle det dröja ytterligare några år och då var vi inne på tidigt sjuttiotal innan vi kunde söka svenskt medborgarskap. Det visade sig när vi sökte svenskt medborgarskap att reglerna var hårda på den tiden, enligt regelverket så krävdes det att man var självförsörjande för att kunna få svenskt medborgarskap. Minns ni det lilla bidrag mina föräldrar fick av Åstorps kommun för att de hade barn?

Det visade sig att på grund av detta bidrag så nekade invandrarverket oss svenskt medborgarskap för att de antog att vi levde på bidrag och inte var självförsörjande. Men detta visste inte min far när avslaget kom från invandrarverket. Min far fick först vetskap om detta när han kontaktade invandrarverket och de meddelade bryskt att i Sverige får man inget medborgarskap om man inte kan försörja sig. De talade om att vi hade fått ett bidrag av Åstorps kommun och att detta var orsaken till att vi nekades svenskt medborgarskap.

Min far blev så förbannad att han körde till Åstorp, gick in på kommunhuset och krävde att få betala tillbaka bidraget. De på kommunen tittade konstigt på min far och talade om att det gick inte. Men det brydde sig min far inte om, han skulle göra rätt för sig. Efter många om och men och när tjänstemännen på kommunen insåg vad det gällde så fick min far betala tillbaka det bidrag vi fick och kommunen skrev ut ett kvitto.

Min far skickade in detta kvitto till invandrarverket och sa några sanna ord till tjänstemännen där. Efter knappt två veckor inkom det ett brev från invandrarverket där de bad om ursäkt och att det hade uppstått ett misstag. Kort därefter så fick vi våra svenska medborgarskap.

Vid det tillfället hade familjen utökats, jag hade fått tre syskon. Två systrar och en lillebror. Min far jobbade 12 timmars pass så att han skulle kunna försörja sin familj. Min far ville inte ligga det svenska samhället till last.

Under alla dessa år som gick från det att min far kom till Sverige så anpassade sig vår familj till det svenska samhället. Vi lärde oss svenska utan SFI och bonusar vid väl avklarade SFI. Vi barn började i skolan och där lärde vi oss mer om Sverige. Man skulle kunna tycka att allt var väl och att det inte skulle finnas något att klaga över.

Men ska jag vara ärlig och skulle jag kunna resa tillbaka i tiden så hade jag avrått min far från att komma till Sverige. Inte för att jag älskar Sverige och ser Sverige som mitt fosterland, utan för det Sverige har blivit. I Sverige frodas det idag en enorm Sverige och svenskfientlighet utan dess like. Vi har en politisk korrekthet som styr över folks liv, över folks yttrandefrihet, över folks åsikter, över folks tänkande och där det är förbjudet att kritisera den massinvandring Sverige har haft under de senaste tjugo åren.

Politikern har slutat bry sig! Media förnekar! Folket orkar inte bry sig! Och mitt i allt detta så väcks en folkrörelse som vill Sverige och det svenska folket väl. Sverigedemokraterna kommer till liv och Sverigedemokraterna ser de problem som frodas i landet. Men vad händer då? Då börjar Sverigedemokraterna att trakasseras, förföljas, smutskastas, terroriseras av de andra politiska partierna, av svensk media och mindre begåvade individer på vänsterkant.

Sverigedemokrater hängs ut som rasister, nazister, brottslingar och främlingsfientliga. Man förstör Sverigedemokraters hem, bilar och angriper dem på deras jobb genom fackföreningarna. Man sparkar Sverigedemokraterna från deras arbetsplatser. Man vill inte debattera med Sverigedemokraterna. Man går så långt att man börjar använda sig av det svenska rättsväsendet för att misskreditera och utpeka Sverigedemokrater som brottsliga och klandervärda.

Senaste tidens attacker på Sverigedemokrater, där ibland mig själv utspelar sig nu i politiskt korrekta tingsrätter där domarna har färgats av det hat som riktas mot oss Sverigedemokrater från svensk media, från det politiska etablissemanget och från de mindre begåvade på vänsterkanten. Inte nog med att Sverigedemokraterna attackeras i tingsrätten med fabulerade förtalsanmälningar som bara har ett syfte och det är att förstöra för Sverigedemokraterna i kommande valrörelse utan man tar även till med falsarier i svensk media och myser när man kan omtala en Sverigedemokrat som brottslig.

Sen så har vi även de mer handgripliga attackerna där man använder sig av knivar, dessa attacker brukar för det mesta komma från riktigt extrema vänsterfalanger som tycks leva i en självupptagen illusion av att de vet vad som är bäst.

Jag har vid flera tillfällen övervägt att sluta engagera mig i Sverigedemokraterna, men då minns jag min far och minns hur han aldrig skulle ge upp utan han skulle ha kämpat in i det sista för Sverige och det svenska folket. Min far fick mig att avge ett löfte kort tid innan han gick bort i magsäckscancer 2000. Det löfte gick ut på att kunde jag bilda opinion och påverka så att socialdemokraterna aldrig mer får sitta vid makten så skulle jag göra det.

Således så kommer jag att göra allt jag kan för att infria mitt löfte till min far, en man som brydde sig om Sverige och det svenska folket. En man som gjorde allt för att hans familj skulle bli en del av det svenska samhället. Och som med allra största sannolikhet nu vrider sig i sin grav då det han en gång var med om att bygga upp nu raseras av svensk media och det politiskt korrekta etablissemanget.

Så för att avsluta min historia så kan jag meddela alla er som har tagit er tid att läsa detta, att jag aldrig kommer att ge mig. Ni får attackera mig. Ni får stämma mig hur mycket ni vill. Ni får förlöjliga mig om ni vill. Men en sak är säker jag kommer aldrig att ge upp kampen för det land jag älskar, det land som betyder så mycket för mig, det land där min far medverkade med i att bygga upp. Det land där min farmor och min far är lagda till sista vilan.

Dragan Klaric