En crosscountry man kan

Velonavia

2012-01-26T09:38:00.003+01:00

Det hittar hit en del läsare trots att det var länge sedan jag skrev något här. I stället finns jag på

Slutet...

2010-10-11T12:38:00.004+02:00

Det är dags att lägga det gamla bakom sig. Gamla ideal har bleknat, gamla värden har förlorats, det är dags att ta nya tag. Mitt intresse för cykling finns kvar, kanske starkare är någonsin, men det har ändrats. Det är inte längre bara svett och prestation, det finns så mycket mer...

Jag har alltid cyklat. När jag växte upp i det tidiga sjuttiotalet var cykeln en naturlig del av barnens lek. Varv efter varv cyklade vi runt husen uppe i Riks-city i Norrköping. Våra idoler var Bernt Johansson, och bröderna Fåglum.

Senare när man kom upp i tonåren fortsatte det. Cykeln, om än något år undanskuffad av moppen, var med mig; på tävlingar med min far, som transportmedel, som redskap för drömmar. Till skolan och senare till arbete, sommar som vinter, sol som regn.

Under den senare halvan av nittiotalet växte ett intresse för skogscykling hos mig, därav det "nick" som följt mig och sedermera även bloggnamnet; xcmankan - crosscountry Mankan. Mtb-tävlingar blandades med multisporttävlingar och en bit in på det nya årtusendet var träning och tävling en stor del av min vardag.

I dag är cykelns del av vår vardag allt mer intressent för mig, samtidigt har mina fysiska förutsättningar ändrats och skogscyklingen kommer bli allt mer sparsam. Det är känns därför som ett naturligt steg att byta namn på bloggen, att kanske ändra inläggens inriktning. Jag kommer fortfarande skiva om cykling, men kanske oftare om cykelkorgar än om dämpade gafflar.

Hoppas Ni även fortsättningen vill följa mig på veloflanell

/Magnus

Frågor

2010-10-06T13:11:00.006+02:00

Har ju börjat leta efter en ersättningsram till Resurrection som skadades i olyckan för ett par veckor sedan. Eftersom det blir en försäkringsfråga, blir det nog lättare att min lbs får ta hand om byggnationen den här gången. Nu återstår bara frågan vad man ska ha för ram?

Kravspec;
stål, helst muffat
plats för lite större däck och skärmar
riktar nog om framhjulet och fortsätter ss/fr nav bak så OLD 120 mm

Förslag hittills; Bob Jackson, Surly Steamroller...

Den här Surlyn är fin, dock lite trix för att få dit skärmar:

Bild lånad från; One Happy Cog

"...att vara eller inte vara..."

2010-09-28T13:11:00.004+02:00

min Bell kommer alltid ha en hedersplats, men aldrig bäras mer...

Ofta debatteras cykelhjälmens vara eller inte vara. Från politiker och beslutsfattares håll får vi ofta höra hjälmen lovsång, allt som oftast med förslag om hjälmlag gällande alla. Från frihetssträvande cyklister, med vår sydliga grannland Danmark i nära minne, ifrågasätts detta med näbbar och klor. Jag själv står någonstans mitt emellan; att alla cyklister skulle bära hjälm löser inga problem med själva trafiksituationen, de kan bara lindra eventuella skador vid en olycka.

Och där är jag i dag; att jag utan hjälm kanske inte skulle varit här idag, "att vara eller inte vara".

När jag blev påkörd för någon vecka sedan så landade jag efter några meters luftfärd på huvudet, på hjälmen:

Man ser ganska tydligt hur smällen tog på den vänstra delen av huvudet. Hjälmen sprack på ett par, tre ställen och skalet lossnade från frigoliten. Dessutom syns det på den sista bilden hur deformerad hjälmen blev.

det var inte tur att jag bar hjälmen, det var skicklighet, jag bär den dagligen

2 nackfrakturer, 1 knäckt ryggkota och bruten högerarm senare så är jag glad att jag bar hjälmen denna morgon som alltid...

Tack!

2010-09-25T16:20:00.001+02:00

Vid varje tv-sänd gala, blir man generad hur dåliga vi är på tacktal i jämförelse tex med Oscarsvinnare. Så med risk att låta som en blek svensk kopia på Guldbaggen, kommer här mitt tacktal;

Jag vill tacka för all den tröst, omsorg och uppmuntaran jag fått, under den kanske jobbigaste tiden i mitt liv.

Till att börja med; tack till min älskade fru och son. Jag älskar Er. Utan Er hade det inte gått...

Jag vill tacka alla inom vården, från ambulanspersonal, personalen på akuten, personalen på avd 12 och på avd 9, stort tack.

Jag vill tacka för alla besök, mail, meddelanden jag fått, från nära vänner och helt okända. Vetskapen att andra bryr sig värmer.

Jag vill, kanske överraskande, även tacka den bilist som körde på mig. Du ringde efter hjälp, ordnade filtar och har hela tiden intresserat dig för min vård och framsteg. Hade jag haft riktig otur kunde jag blivit lämnad liggande blödande på gatan...

Fredagen den 17:e september, kl 06:23 började min rehab på nytt

2010-09-20T12:38:00.001+02:00

Sekunderna innan hade jag frontalkrockat med en bil som svängt in framför mig. Frakturer i nacken, kotkompression, bruten arm och blåslaget öga. Det lägger jag bakom om mig och ser framåt. Mot att komma tillbaka. För det ska jag göra!

Edit! Länkar till press om olyckan:
http://www.folkbladet.se
http://www.nt.se

Dagens bild: Godisrött

2010-09-16T16:36:00.001+02:00

Dagens bild: Soluppgång

2010-09-15T11:03:00.005+02:00

Det tog lite extra tid denna gråa regniga morgon men till slut fick jag lite sol på min förlängda morgontur.

Dessutom hittade jag ett äppleträd med goda, mogna äpplen på en ödetomt...

Dagens bild(er): Höstspaning och Framtidshopp

2010-09-10T09:11:00.004+02:00

Morgonens förlängda pendling tog mig till stadens östra utkanter. Utmed de fina grusvägarna öster om Smedby börjar nu träden få höstens färger, gult, brunt och rött. Tog i morse en för mig ny grusväg, från flygplatsen mot Styrstad. Utmed nästan hela sträckan stod en fin björkallé:

Området öster om Brånnestad och Smedby är en stadsdel som de sista åren växt mycket och som fortfarande växer. Det ger lite hopp inför framtiden att man redan nu innan husen kommit på plats gjort klart med cykel- och gångstråk:

Aldrig mer energibars!!

2010-09-09T14:16:00.003+02:00

Under årets upplaga av Ride of Hope, se även blogginlägget nedan, så åt jag inte en endaste bit energibar, inte en gel eller någon annan fin sport-mat. En och annan chokladbit eller bulle, gärna med en banan instoppad, eller välfyllda smörgåsar från frukostbuffén, min favorit; bröd med Philadelfiaost, ost och salami. Nu gläds jag åt de små fina "kokprogrammen" på Youtube med Dr Allen Lim, tackar för tipset på happymtb.org. Kolla tex "panini"-receptet;

Ride of Hope - ett av Sveriges viktigaste cykellopp

2010-09-09T10:59:00.004+02:00

PBP...

2010-09-02T08:41:00.002+02:00

...eller Poor Biker Poetry. I regnet, på cykeln i går kväll kom denna lilla dikt till världen:

Riding in wind and rain,
can be such a pain.
Though it´s never in vain

R.I.P Laurent Fignon

2010-08-31T14:09:00.002+02:00

Laurent Fignon förlorade kampen mot cancer. Vila i frid!

Dagens bild: Havsörn

2010-08-31T09:42:00.005+02:00

Hade bestämt mig för att kolla lite nera vid det nya sågverket vid Braviken i morse på den förlängda morgonpendlingen. På stubbåkern hade hundratals gäss samlats för att äta av sädresterna. Som på en given signal lyfte alla under ett högljutt "kvackande". Kunde inte för allt i världen förstå vad det var som skrämt dem. Inte förrän jag också såg den. MEd stolta långsamma vingslag kom en havsörn svepande över fältet, endast följt av några modiga kråkor som försökte skrämma bort den:

Tyvärr återger inte mobilkameran en havsörn på 50 meter speciellt bra...

Tillbaka vid sidan av vägen

2010-08-30T20:20:00.008+02:00

Det tog nästan sju månader, nästan sju månader från min operation till att jag var tillbaka vid sidan av vägen, i skogen, på cykeln.

På nästan sju månader förändras mycket. Skogen förändras. Förändras av årstider, förändras av skogsbruk. Känslan för stigen förändras också. Nu hade jag i och för sig sålt min full-gung hoj, min NRS. Nu satt jag på min allt-i-allo, min Salsa Bandito. En cykel som följt mig under dryga tio år, kanske inte ramen men fortfarande finns delar på den som stammar från en Mongoose NX 7.7. Men om nu känslan för stigen var annorlunda för att jag nu cyklade helstelt, eller om att jag efter operationen var feg och försiktig, eller om jag bara cyklade smartare, så var det en känsla som inte förändrats; känslan hur man bitvis flög över skakiga stigar, hur jobbigt det är när man man framåtböjd över styret bryter i tunga uppförsbackar, eller med andra ord; hur kul det är!

Höst = svamptid

2010-08-29T19:25:00.005+02:00

Otaliga är de turer under åren som störts av att man längs stigen/vägen hittat svamp. Svamp som man känt sig tvingad att plocka och efter bästa förmåga knölat ner i ryggfickan på tröjan eller i bästa fall fått ner i ryggsäcken. De flesta tillfällena slutade på samma sätt att man efter avslutad cykeltur stod med händerna fulla med svamp-mos. Sist jag var i skogen var det utan cykel men med svampkorg, så här kommer redogörelse för mitt första försök i att torka svamp:

Mina mat-blogg-inlägg är ganska få. Det finns andra som gör det mycket bättre, till exempel här och här. But here goes nothing:

Vi hittade förutom kantareller och trattkantareller även ganska mycket svart trumpetsvamp. En svamp som enligt expertisen lämpar sig väl att torka. Vi brukar låta de nyplockade svampen få torka till sig lite innan vi rensar den, det går lite lättare så. Sedan efter rensning och delning så står nu en plåt i ugnen på ca 40-50 grader. I köket sprider sig en väldoft av svamp. Hela proceduren beräknas vara klar när det är dags att gå och lägga sig i kväll. Hur den torkade svampen sen ska användas finns det väl tillfälle att återkomma till...

Dagens ros...

2010-08-26T16:34:00.000+02:00

till Team Ride of Hope

Tyck inte synd om mig...

2010-08-25T07:58:00.002+02:00

...när du ser mig böjd över styret i motvinden. Skratta gärna hånfullt när du i din bil passerar mig i regnet! Tuta ilsket och ge mig fingret, när jag tar plats på "din" kära väg.

Men vet du vad, jag ler inombords!

Ride of Hope, etapp 9. Filmtajm!

2010-08-19T08:13:00.000+02:00

Ride of Hope, kändisbesök

2010-08-14T22:05:00.002+02:00

I dag var det finbesök hos Ride of Hope. OS-silvermedaljören i Beijing, Emma Johansson var med och cyklade under de 100 km från Västerås till Uppsala.

Ride of Hope etapp 7. Kvastbil...

2010-08-13T18:22:00.001+02:00

...laterne rouge, svarta tröjan, grouppetto. Kärt barn har många namn. Även i dag tillbringade jag min etapp med "lättgruppen". Tillsammans med dagens hjältinna Ingrid.

Ingrid som med sin opumpade Crescent från tidigt åttiotal dök upp i Katrineholm och presenterade sig som Sveriges långsammaste cyklist. En cyklist som absolut inte ville cykla med gruppen, inte sinka oss. Men med lite uppmuntran, och kanske en hjälpande hand, så tog vi oss till depån vid Hjälmaresund.

Allt eftersom den varma dagen fortsatte blev kanske Ingrid allt tröttare, svordomarna kom allt tätare och ibland kanske hon tvivlade på sig själv, men jag tror att hon som aldrig cyklat i grupp, alltid blivit lämnad bakom fått en helt annan syn på det hela.

Om Ingrid tog sig till Västerås? Absolut!

Ride of Hope, dag 5-6. Hemma...

2010-08-13T06:48:00.000+02:00

De senaste dagarna av RoH har gått lite på hemmaplan. Först etappen till Linköping, en riktig cykelpropagandadag, pust, fina vägar, bra cykling, lite kantvind och som avslutning fem minuter hällregn. Hade vi bara cyklat lite snabbare så...

I går sedan, var det förbi Norrköping upp till Katrineholm. Med på etappen var frugan, om än bara hem till "Peking". Bra jobbat älskling...

Ride of Hope dag 4. Team-måltid

2010-08-10T20:50:00.001+02:00

Med tanke på att pengarna som samlas in till Barncancerfonden, går till byggandet av ett nytt Ronald McDonald- hus, är det kanske inte så konstigt att en teammåltid kan se ut så här...

Ride of Hope dag 3. It's raining again...

2010-08-09T17:57:00.000+02:00

Det tog visserligen tio mil, men även dagens etapp blev en blöt historia. Blöt och kall. Straxt efter Vårgårda började det stänka och det dröjde inte länge förrän vi var rejält blöta...

I takt med regnet och kylan skruvades dock farten upp. Alla ville till Skövde och den varma duschen...

Ride of Hope, dag 1 och 2

2010-08-08T16:45:00.001+02:00

Så kan man summera de två första dagarna av Ride of Hope.

Etapp ett från Lund - Halmstad, var en solskenshistoria, medan dagens etapp till Göteborg var kall och regnig. Båda var trevliga, men på lite olika sätt...

I morgon till Skövde!