En helt ovanlig tjej - precis som alla andra

2020-10-14T00:43:00.001+02:00

7 THINGS I WILL DO BEFORE MY NEXT BIRTHDAY!

Reposted from 2012, now in English

This is not a new year's vow, nor is it a binding commitment. I suppose it's a kind of bet to myself, to see if I can conquer my fears. To many people these things may be nothing, but for a person who is afraid of everything (absolutely everything) these 7 things are actually really hard. But I am the only one who can stop myself.

~~1) Start losing weight SERIOUSLY~~

~~2) Send one of my songs to a producer~~

~~3) Let go of the past and forgive~~

4) ~~Get my drivers license~~

~~5) Fly somewhere~~

~~6) Get a tattoo~~

~~7) Get the bloodtest done, the health check up and find out what's what~~

*BONUS* Do the admittance test at the music academy

1) Ok, losing weight. Perhaps that's not so hard, but I am an expert at losing weight, losing my motivation and gain it all back. It's time to do this for real. I will not try on a wedding dress until I am below size 12.

2) Send one of my songs to a producer/studio. Well, do it then! Just send it. But for me, it's been really hard, because I am scared of not being good enough. And in all fariness, it doesn't matter, because I know I am good enough for me, but it could be good to see what a "Professional" person thinks. This will actually be the easiest

3) let go of the past and forgive. Well, I suppose everyone knows how hard it is? But it's about time that I let go of things that makes me feel bad. It only affects me and I am sick of it.

4) Start my driver's license. Ever since my friend passed away in a car accident I've basically refused to drive. I am terrified of it and it has stopped me from taking my license for nearly 10 years. It's a huge fear that I have to conquer (you have no idea the amounts of nightmares I have about car crashes).

5) Fly somewhere. I feel nauseated just thinking about flying again, but it has stopped me from doing what I really want to do. So maybe I will just fly from Malmö to Jönköping (or wherever the closest Swedish airport is) so be it. I WILL get over this fear.

6) Tattoo! I have been talking about getting a tattoo since forever. If I don't do it now, I never will. And myabe I can't afford doing it before my birthday, but I will bloody well decide where to have it and what to have. Oh and not show anyone, so they can steal my ideas, again.

7) Fear of doctors. I have to take a blood test. I have this crazy phobia about them. I can take shots, no problems, but blood tests? I guess it's the whole part about not knowing. IF something is wrong (what if I am dying?) I mean you get the paranoia and hypochondria. And this should really be number one because this is truly my biggest phobia.
8 Bonus) Five years ago I was going to the admittance test in Malmö music academy. I knew everything by heart, but I didn't go. I was too afraid of rejection, being judged or not being good enough. It's time to forget about thoes fears and actually just do it.

Do you guys have any fears you're battling? Let me know!

ha

2018-01-31T16:10:00.002+01:00

Jag skrev för ungefär 7 år sen ett inlägg om en konstig dröm jag haft... Det konstiga och ganska roliga i det hela är att allt som hände i drömmen faktiskt har hänt och allting hände 2014...

Så här lät inlägget

"Drömde att Christer kunde gå i god för mig på ett jobb jag sökte så att de ville anställa mig haha. Och något om något äckligt motell i Danmark där de inte bytte lakan (ick) och så spelade vi in en skiva."

1) När rektorn på Degeberga skola ringde mig och erbjöd mig ett jobb, så hade hon ringt Christer innan det och pratat med honom och frågat om han kanske var intresserad. Han hade då rekommenderat mig!

2) När vi skulle åka till Prag sov vi över på ett motell i Köpenhamn som var sjukt sunkigt. Det var inte mycket som var rätt med det stället...

3) Och under min möhippa så spelade jag faktiskt in en skiva!

Sanndröm eller bara ett sammanträffande? Med tanke på vilka mardrömmar man har ibland är det bättre att hoppas på att det bara var ett sammanträffande :)

Uppföljning av löften

2017-12-29T11:53:00.000+01:00

Så här såg det ut för nästan 6 år sedan. Jag hade precis skrivit min blogg om saker jag vill ändra på. Mitt liv ser lite annorlunda ut idag. Jag lever inte längre i rädsla över att allt hemskt ska hända. För när det värsta händer så kan du inte förbereda dig på det. Det är som Newt Scamander säger: "My philosophy is that worrying means you suffer twice."

lördag 31 december 2011

7 saker jag ska göra innan min nästa födelsedag!

Detta är inget löfte, det är heller inget bindande krav. Detta är ett slags vad till mig själv. För att se om jag kan utmana mig själv och mina rädslor. För många kanske detta är skitsaker, men för en person som är rädd för allt (precis allt) är dem här 7 sakerna väldigt svåra. Men det är bara jag som kan stoppa mig själv!

~~1) börja min viktnedgång på ALLVAR~~ 2014 hade jag gått ner 20,9 kilo. Nu lyckades jag gå upp en del av det, men är på god väg att bli av med det igen :)

~~2) skicka in en av mina låtar~~ Jag gjorde något ännu bättre. 2015 skrev jag en egen låt och framförde den på en av musikhögskolans konserter. Jag sjöng dessutom (lyssna här, det är låt nummer ett). Jag kanske inte har världens bästa sångröst, men det är ändå något jag är sjukt stolt över att jag gjorde.

~~3) Släppa taget om allt groll och förlåta~~ Eller i detta fallet, göra slut med en person som inte bryr sig. 2015 separerade vi och i januari 2016 hade skilsmässan gått igenom.

4) ~~ta körkort~~ augusti 2015 tog jag körkort och är inne på min andra bil.

~~5) flyga någonstans~~ 2012 flög jag till England, 2015 flög jag till Australien helt själv. Jag trodde aldrig att jag skulle våga åka utanför Europa och absolut inte själv, men det var en av de bästa upplevelser jag varit med om. Jag försöker flyga åtminstone en gång om året. Detta året blev det England igen.

~~6) Skaffa en tatuering~~ januari 2017 och april 2017 skaffade jag tatuering 1 och 2. Jag sitter och spånar på nästa tatuering. Den ska givetvis få representera musiken i mitt liv :)

~~7) ta blodprovet, hälsoundersökning och allt vad det innebär~~ I augusti 2017 tog jag ett blodprov utan emla-plåster, utan att ligga ner - utan helt enkelt ett vanligt blodprov som vem som helst kan göra. Sjukt stolt, speciellt om man läser tillbaka om hur rädd jag var.

*BONUS* Fullfölja ett antagningstest på musikhögskolan Ja, jag kom in på musikhögskolan. Nu ska jag bara se till att klara mina kurser och få min lärarexamen!

Så vad händer nu? Hur kan man utvecklas vidare och utmana sig själv mer? Jag funderar helt seriöst på att göra en lista till och gräva djupare och se vad det är jag skulle kunna utmana mig själv att göra. Innerst inne vet jag att jag inte kommer att hoppa fallskärm, men man ska aldrig säga aldrig. I juli detta året åkte jag ju faktiskt en karusell upp och ner och det hade jag sagt att jag aldrig skulle göra.

Fortsättning följer!

ehm... det var ett tag sen

2016-03-06T20:00:00.000+01:00

Jag har inte bloggat på ett par år nu. Jag ville visserligen starta igen, men jag har varit alltför upptagen med jobb och utbildning.

För ett bra tag sen skrev jag ner en del löften som jag ville uppfylla. Många av dem lyckades jag med, men det var några som aldrig kom till skott.
Nej, jag har fortfarande ingen tatuering, men det känns som om det är en mindre viktig detalj.
Jag har skaffat körkort, köpt bil, tog chansen och sökte in till musikhögskolan och kom in, varit på resande fot och kommit över min flygrädsla, blivit grymt mycket bättre på piano och försökt fortsätta gå ner i vikt, men jag har i alla fall inte direkt gått upp.

Mitt liv ändrades väldigt drastiskt när jag fick ett telefonsamtal och blev erbjuden ett vikariat som musiklärare. Hade det inte varit för att jag tog chansen och testade på att vara musiklärare, så hade jag nog inte varit på den utbildning jag är på idag. Jag stormtrivdes som lärare, både med elever, lärare, rektorer och övrig personal. Det kändes som om jag äntligen visste vad jag ville göra med mitt liv. Så med stöd av dessa fantastiska människor tog jag en chansning, sökte in till musikhögskolans musiklärarlinje, trots att jag inte tagit pianolektioner på 10 år och trots att gehörsprovet var allt annat än nådigt.

Jag trodde definitivt inte att jag skulle komma in. Men i juli förra året, fick jag beskedet att jag kommit in på första försöket och det var en sån riktig kick. Äntligen kände jag att jag var bra på något.

Givetvis har det hänt en massa andra saker sedan dess. Jag har lärt mig mycket sedan jag började blogga, att vara selektiv med vad jag delar med mig av. Inte för att något direkt har hänt, men ibland när jag tittar tillbaka och läser mina gamla inlägg så tänker jag "vilken idiot jag är ibland".

Jag kommer inte att blogga lika mycket som jag gjorde förut, men jag kommer definitivt att ta mig tid att skriva lite inlägg då och då. Det blir mycket musik, lite gnäll, lite träning och en massa planering om vart jag vill åka nästa gång jag ska ut och flyga!

Ja, det är en Steinway och ja, jag är sjukt stolt.

that big Aha moment

2013-01-12T15:13:00.000+01:00

All of my other blogs in English are a bit old. So I've decided to write something new for today. Some thoughts and perhaps some ideas. I've been talking about plateaus, nutrition, net calories, candy, exercise and all that jazz. So what's left to talk about? Well the change of mindset. For those of you who have lost a bit of weight maybe remember when you had that big "aha" moment? It's that moment when you know you will make it.

When you begin your weight loss journey, you will most likely ask yourself: How did I end up like this/here? The answer to that question is very simple, but is also the hardest question you'll ever ask yourself during your journey. But it's very important to want to find out what went wrong. Because when you know why you are overweight it will be easier to fix it. There can be tons of reasons why, not all of them are related to food.

I'm going to tell you what happened to me. Before I started losing weight I was in deep denial. I thought that I didn't eat enough food and that's why I gained weight, because my body was starving. Oh, was I wrong? I used to eat, what I thought was, a healthy tuna salad with like 1 dl of mayo in it! (1 dl is roughly a little less than half a cup for those of you not using dl/l). To every meal I had a lot of sauce, like this amazingly tasty bearnaise sauce. Yeah, it contained 700 calories per 100 gram.

People always told me that counting calories was annoying, hard, never worth it and useless. So I never tried it. Sure, I read the labels on the stuff I ate, but what difference did that make since I didn't know exactly how much I ate?

Well, to continue, I wanted to lose weight but I didn't realise that I had to change my way of eating. That was my big revelation. Once I started counting calories I had already started making more healthy choices. So, for fun, I counted one of my "regular" days and it was a big shock. Not only did I over eat, but I also had no consistency of my eating. Some days I could eat 3000-4000 calories and other days I barely ate 1000. So I was right in a way, I didn't always eat as much as I needed. But it's kind of brutal going from 1000 calories to 3000 calories in 2 days.

A typical denial day for me would be

THEN

Breakfast - none

Lunch - Big King XXL meal with hot cheese dip: 1574 calories.

Dinner - Taco quiche with a bit of salad: 1600 calories.

Snack - 200 grams of chocolate: 1100 calories

Total: 4274 calories

NOW

Breakfast - Oatmeal porridge with apple/pear 300 calories

Lunch - Whole grain sandwiches or a healthy bar roughly 200-300 calories

Dinner - a well balanced meal (most of the time) roughly 500-600 calories

Snack - Fruit, nuts, sometimes chocolate maximum 300 calories

Total: 1600 calories

It was not until then that I realised what I had done to my body. Suddenly everything became so clear. All my "if you don't eat enough you will gain weight"- talk made me look like an idiot, when I clearly, most of the time, ate enough.

It was like a veil had been lifted from my eyes and those rose tinted glasses were gone. If I wanted to lose weight I had to change my mind. I had to change it about nutrition and about food in general. At first I was convinced you could eat anything as long as it was withing my daily calories. And sure, for some time it worked. But when I found out I wasn't as healthy as I would've thought, I realised it's not just about losing weight. It's about a new life, a life style change. That's when I had my second aha-moment.

Before you reach this point, you will question why you are gaining weight. But the answer is usually simple. There can be medical problems in your way, of course, it can be inherited. But if you don't know, then check it up. I thought I was obese because I was big boned or because it was impossible for my body to lose weight. 32 lbs lighter I realise it's not impossible. It's hard and it gets even harder, but it's not impossible.

So if you're on the way to losing weight, take a tip from someone who has been where you are now. Ask yourself this important question: Why am I like this? And don't give up finding out the answer just because it's hard. It will be hard, it will hurt when you realise it. But it's only after that, that you can make the change. And I know some of you may think "there's nothing wrong with having a few extra pounds". No of course not, but if you're reading this, I'm assuming you want to lose weight to feel better about yourself, to feel healthier, prettier or whatever reason you have. I'm not here to hate or judge. I'm here to help you.

You were born to feel good about yourself!

Net cals

2013-01-05T18:06:00.002+01:00

What are Net cals? Well, net cals are the amount of calories your body burns with and without you doing any workout per day. There is a slightly complicated way to calculate it. You can find the link here, for those of you interested. Now this site can calculate it for you, but it's rather nice trying to do it yourself Besides, this site can also show you how much you need to eat to gain weight, if you have weight issues on the other side of the scale.

Back to net cals. This is something I didn't think about at all before because I had no idea how it all worked. Perhaps your body burn 1700 calories a day without you doing more than cook, do the dishes and get the mail. If you want to lose 1 lbs a week you need to burn 3500 calories, which will be 500 calories a day.

You now have 3 choies.

1) Eat 500 less calories without work out (this is a tough one and you shouldn't eat below 1200)

2) Eat normally but burn 500 calories a day by doing cardio, weight lifting or anything else that can get your pulse to work harder. This is a tough one, but it's really good.

3) Eat less calories and work out every day. This for me is the ideal one. You don't have to starve yourself and you don't have to work out an hour or two every day at the gym.

Weight loss is, apart from a great commitment, simple mathematics. Of course nothing is black or white because you can't just eat 1500 calories of whatever. Your body need essential and vital nutrition to function and a lot of water.

If you choose to take down your calories to 1500 then you have 200 calories "left" which turns into net cals. If you want to have a deficit of 500 every day you need to find an activity which will burn 300 calories. Perhaps 40 minutes of Aerobics or a long walk. It's not harder than that. Obviously you can't do Aerobics every day. Walking is an excellent way of losing weight. It's not too tough but you can set the level of difficulty yourself. It burns a lot of calories and doesn't take any skills to do it. Most of us know how to (and are able to) walk. Walk at least 40-50 minutes a day. If it's too tough just split it in 2. 20-25 minutes in the morning and then 20-25 minutes in the afternoon. Anyone can do this, no matter what your excuses might be.

The main point is to realise when it's enough. It's gone too far and I'm not going to abuse my body any more. Because once you start losing weight you will realise the benefits and you will feel great! One of the most difficult things is the start, it's even harder to continue doing it but it's the absolute hardest part to keep the weight down once you've lost it all. But it's worth it.

A little help on the way. Take before and after picture. There is nothing as motivating as a before picture when you feel like nothing works. Because you will hit a plateau sooner or later.

To sum it all up. Net cals are the calories your body burns in a day with or without your effort. And if you eat the net cals will shrink, but if you work out you will get more net cals. You don't have to burn 1000 calories a day to lose weight as long as you choose to eat right, eat smart and exercise.

Best of luck!

Plateau - a living hell or a time for reflection?

2013-01-05T17:49:00.002+01:00

We've all been there, we know what it feels like. No matter what you do, the scale won't move. +-0 for weeks, sometimes even months, or even a weight gain. Usually this is the time where most people give up. Because it's not working! A lot of people give up when they hit their first plateau, others stick through it but then fail after the third of fourth one. It is scientifically proven that it's easiest to give up when you've hit this infamous plateau.

So, you aren't really doing anything horribly wrong and it's not that your body can't lose more weight. Your body has just gotten used to what you're eating and how you're working out. It gets comfortable. There can of course be tons of other reasons. But will you give up when you've gotten this far? Or is this the time when you fight even more?

Of course you shouldn't give up! It's ok get to a plateau. It will happen sooner or later. You can't just lose weight and think it will magically happen quickly and painless. It will hurt, mentally and physically. It's more than likely that your body weight will be a bit of a roller coaster when your body has come to a certain weight where it feels comfortable. It doesn't want to let it go. And it's understandable. But what you must do now, is to shock your body.

Perhaps you can try a different kind of work out? How about dancing? Or maybe lift weights for an hour at the gym if you don't normally do this. It can be anything, as long as it's something new. Do you usually eat cereal for breakfast? Change it to oatmeal with fiber, or if you usually eat apples, switch it to pears. Whatever works for you and whatever will make your body react. If you believe in counting calories, which a lot of us do, then you can try to alter your calories, either up or down, as long as you don't starve yourself.

Worst case scenario, you can continue just the way you are right now and wait for the plateau to pass. You will see numbers again, good numbers. Maybe it'll take a while, just don't give up. It will get better!

It can also be a good time for reflection over your journey. If you want to lose 70 lbs but have "only" lost 7? Think about the fact that you've lost 10% of your goal. And 7 lbs is not little. It's roughly 4 packages of milk or almost a bowling ball! No matter how little you think you have lost: every loss is a victory.

Candy and guilt

2013-01-05T17:33:00.002+01:00

We know that it's Saturday, and Saturday is the biggest candy day for most of us (but to some people it's as much of a candy day as any other day, whichever way works for you). But to all of you loving candy and feeling terrible when buying or especially when you've eaten it, this blog is for you.

My tip will not give a damn about whether you're on a diet or not. It won't take into consideration if you're eating less fat, calories or anything else. My tip is merely intending to make you feel better - mentally.

Perhaps you love crisps (who doesn't?) and especially crisps and dip. Sure, it's ok to eat it now and then, but the key is to limit it. 50 or 40 grams are perfectly ok for a night. You still get something to satisfy you, but not as much, and then you won't feel as bad either.

Alternative 2: You can have carrots (I prefer carrots, but obviously any vegetable will be fine) with dip. It's sort of the same feeling but not as fat.

Alternative 3: Eat nuts now and then. Now I'm not talking about salted peanuts, but unsalted pecans, cashews, hazelnuts, almonds and walnuts (and of course any other nut out there). The key here is also to limit yourself. Even if nuts are healthy, they still contain a lot of fat.

For the chocolate lover: It is ok to eat chocolate now and then, especially dark chocolate (75% and up) and even if you don't like dark chocolate you can still get away with it. Allow yourself to eat and think about how it makes you feel. What is so attracting about it? How do you feel afterwards? Do you feel good? Bad? Disgusted?

I admit, sometimes I eat candy. I allow myself to eat a row or two from a chocolate whenever I feel like it. And it's also because I've allowed myself to do it that I don't feel bad about it. It's not the same forbidden feeling and therefore it's easier to resist. It may not work for all of you, but it has worked on me.

When you de-dramatise the event it doesn't have as much effect on you. You know you shouldn't eat chocolate or other kinds of candy, but if you don't allow yourself to make mistakes now and then it will end up with you sitting in your bedroom crying devouring candy. It's not good, we don't want to get there. So instead of that, just allow yourself to eat bad food now and then, but don't forget to limit yourself. It doesn't have to be 500 grams of candy from the local candy shop every week. buy a small bag and enjoy it. Taste it! It's ok not to be perfect.

Biggest Loser - the fight against obesity

2013-01-05T02:04:00.001+01:00

I wrote this 2 months before I started my journey. The last column is kind of funny, because this is exactly what I've found in Calorie Count. Either way, I think it's a good reflection of a mind in denial. I think we've all been here one way or another. Here it goes:) Obviously I meant no offense to people who want to lose 10 lbs to be a size two. But I was really depressed and hating on everything. Imagine what you can learn from feeling good.

"Finally Biggest loser has started again :D It's a program that I've followed for years. Yes, you may think that if I've followed this program and gotten so incredibly inspired, why haven't I lost weight? There are tons of reasons, mainly excuses (bad ones I can tell you) and lack of economy. This will be a tough blog for me. I know people judge me because of how much I weigh, and I also know that I judge myself. It's tough to realise what you've done and it's even tougher feeling completely helpless It's hard to tell you about this because in a way I'm ashamed of what I've done. But I am human, likes the rest of you. I know I've made a huge mistake. Here's my "weight gain story" anyway.

I have been overweight for about 6 years now, since 2005 when I quit my job in the military and stopped exercising. Mainly because of my very oppressive and manipulating boyfriend. He made me fell incredibly bad and he pushed me down so much that I felt worthless. But how I got out of that is another story for another day. Maybe that's where it all started? But it's not until the past 2 years that I've been really overweight. I weighed quite a lot during 2007 but I managed to lose 22 lbs (which I then gained plus another 22 lbs in 2009). 2009 was a tough year for me. I gained 44 lbs because I lost my job and fell madly in love. I got very comfortable, I had no money and I ate once a day if I was lucky. And fact is that if you don't eat enough you body will retain everything you eat because it thinks you're starving. And that's probably been the worst part for me. 2009 I also got very sick, it's not until recently that I've stopped eating medicine and hopefully can call myself healthy. As far as the doctors are concerned it's nothing overly serious just very tough. So really it's important for me to lose weight. 2011 I started going to a gym. I managed to lose almost 10 lbs in 2 months and I know it's not big numbers, but I felt great. Now I don't have the economy to continue going to the gym and I don't have the economy to eat properly or as many times as you should.

I know this sounds like a cry for attention, self pity or that I want others to pity me. I don't! I don't pity myself either. I have done this to myself and I'm the only one who can do something about it. What biggest loser has done for me is inspire me to maybe gather a lot of people and exercise together. And now I don't mean a bunch of girls who want to lose 10 lbs so they can be a size 2. I'm talking about really overweight people. Perhaps you could gather all the people and together learn how to eat right, exercise right and help each other to get healthier. Below there's a picture of me from 2005 and a picture from 2011. I know I can reach that weight again. I may not have been the skinniest person alive then either but I was healthy and I felt good mentally. So if anyone wants to join me, keep in touch. There has to be other people like me out there who has decided that they want to make this change. A life style change. I know I want to!"

Diet hysteria

2013-01-05T01:27:00.003+01:00

I've previously written this in Swedish, but this is for my international readers :)

I often get a lot of questions on how I managed to lose as much as weight as I have. A lot of people believe I've been on some mystery diet. Personally, I don't believe in diets. But that could also be because I don't believe in "quick fix's". Because you can almost compare it to when something breaks and if you don't fix it properly but just tape it together then it will break again and maybe this time even worse.

This is how I see weight loss. First of all, find out why you're overweight/underweight. It's usually something you will discover during your journey, but it's definitely worth a thought already before you start. Has something happened? Are you eating because you're bored or do you eat candy/food when you feel bad and can't handle your emotions? There are plenty of reasons to why you gain weight, and it's not always because you've eaten too much.

Personally I feel that the weight world is suffering from something I call diet hysteria. You try to drink 5 soups a day and expect amazing result. But when you've achieved your goal you will gain it all back again. And there's of course LCHF, which I personally find a bit weird. I'm sure it works for some people. But when it sounds more like a sect than a weight loss program at least I'm starting to question it. Don't ever forbid yourself from eating something, it will only make you want it more.

What is a good diet? This of course, is individual. What works for you may not work for someone else. But for me it's been about not compromising too much. If I want a cookie I will have a cookie. But it's also important not to feel bad about your choices. Because how many times have we craved something sickly and then felt awful about it? Felt disgusted? Well it's about time you stop feeling bad and start making active choices. If you want a cookie, eat it. But be prepared for what it means. It won't ruin your entire diet plan, but it will give you less space for other food.

Burn more calories than what you eat = weight loss

I don't think anyone can say this often enough! Because when you start realising what you've done to your body, or what illness or other things have done, then these mysterious mathematical numbers makes perfect sense. Because surely it's easy to calculate that if you want to lose weight you must burn what you're eating. But it's not easy to do so when you're stuck in a vicious circle and the more you think about it, the worse you feel.

Step 1: Get to know your body. What will make my body feel good? There are many different kinds of vegetables with similar kind of qualities and if you don't like for an example spinach, well then broccoli works just as good. They are both high in iron. If you need a lot of Vitamin C and A then carrots and peppers are perfect for vitamin A and the good old orange is perfect for vitamin C.

Step 2: Drink tons of water. Water will cleanse your body. Drink at least 8 cups of water every day. It's easy to balance it out during the entire day and water is vital for your weight loss.

Step 3: Add fiber! Switch your normal bread for whole grain bread with fiber. You don't have to stay away from carbs or bread. Carbs can be your friend, as long as you don't eat too much or eat bread that is high in sugar. You should try and eat at least 25 grams of fiber every day. Pears, apples and oatmeal are perfect sources of fiber.

Step 4: Start getting more active. When you exercise the body needs a bit more food to have energy to work out. It's important to add protein. Fish, chicken or red meat. Choose whichever works for you. Fish and chicken is good for you, even if red meat isn't as bad as you'd think. Obviously you shouldn't eat red meat 7 days a week. But don't forbid yourself from eating it, unless you're vegetarian.

Step 5: Make a food schedule. Plan your meals. This will create space for other kinds of food. Maybe that extra cookie you really wanted, or maybe you'll realise that you don't have any rooms for it. By taking charge over your diet there's no one you can blame but yourself if things don't go the way you want them to. And of course. You should never starve yourself. No one feels good from doing that.

A tip! Never skip breakfast, spread the food out over the entire day. Chew the food properly and eat slowly so you can feel when you're starting to get full. Never eat more than what you can but also make sure you don't feel hungry afterwards. Food which is high in fiber will keep your full longer.

Nytt år ny start!

2013-01-02T00:13:00.001+01:00

Så har 2013 börjat, och jag har börjat blogga igen. Tänka sig! Det har varit lite dött på den fronten ett tag. Jag har helt enkelt inte haft inspiration att skriva något och jobbat alldeles för mycket för att hinna med.

Förra året var ett bra år. Det hände många bra saker. En del riktigt sorgliga saker, men mycket gott också. Så jag tänkte fira genom att minnas bra saker och prata lite om nya saker.

1) Jag klarade 6/7 (plus en bonus) löften på min lista. Jag flög, tog blodprov (tog säkerligen 10-13 på hela året men det var ändå det första som var viktigast) och gjorde en audition i Malmö. Jag klarade allt galant även om jag förväntade mig det värsta.

2) Jag gick ner 14.3 kilo. Jag trodde aldrig att jag skulle gå ner så pass mycket. Visst har jag kanske 20-30 kilo kvar, men vem vet vad detta året har att erbjuda?

3) Vi flyttade till en underbar tvåa

4) Jag träffade Mikes föräldrar

5) Jag fick ett jobb som jag trivs med

Saker jag vill göra och uppleva detta året. Ja, listan är lite längre än sist, men denna gäller hela året, inte bara första halvan :)

1) Fortsätta gå ner i vikt! Klart att man vill sätta 20 kilo på ett år, men jag tar hellre mina delmål. Jag är 700 gram från mitt tredje delmål, och nästa delmål är 5 kilo till. Så kommer jag att fortsätta :)

2) ~~Åka till Irland.~~ Vi har bott ihop i fyra år snart och det är på tiden att vi åker dit! Gärna åka någon annanstans också. Tillbaka till London, Berlin eller varför inte åka till Spanien?

3) ~~Ta körkort!~~ Jag hade inte råd förra året och jag kanske inte har råd i år heller, men jag kan i alla fall börja. Inga ursäkter.

4) ~~Sätta ett datum!~~ Jepp, ni vet vad det betyder :)

5) ~~Reda ut sjukdomsbilden~~ med binjuresfunktioner och allt möjligt mög.

6) ~~Ta reda på vad jag vill bli.~~ Jag är inte 9 år längre. Det går inte att drömma, det är dags att göra verklighet av det.

7) ~~Följa upp förra årets "misslyckade" löfte~~ om att skaffa en tatuering. Jag vet fortfarande om jag verkligen vill. Eller så är jag bara rädd och försöker hitta en utväg.

8) ~~Bli mer positiv.~~ Jag är visserligen 200% mer positiv nu än jag någonsin varit och det vill jag fortsätta med :) Umgås med positiva människor och stänga ute dem som vill mig ont. Oavsett hur synd jag än tycker om dem. Låter kanske taskigt, men ibland måste man vara självisk. och så givetvis ha mer roligt, sluta oroa mig och njuta av livet.

9) ~~Göra något läskigt!~~ Detta året blir det att ansöka till musikhögskolans musikerlinje. Jag vet, jag vet. Det är omöjligt att komma in. Men att bara göra testet bevisar mycket för mig. Jag vet att jag inte kommer att komma in, men jag har varit så rädd för att göra intagningstest för att jag har varit rädd för att bli rejected. Men det är dags att sluta vara rädd för misslyckande. Och vem vet?

10) ~~Reda ut min ångest~~ och se en psykolog som faktiskt tar en på allvar.

1 year

2012-12-31T10:53:00.001+01:00

Usually I wouldn't write this in English, but since it's new year's, why not? It's really early and I haven't slept enough, so don't expect perfect grammar or perfect English :)

Not the biggest person in history, but still a shock to me!

A year ago I came home from a wonderful new year's eve party. When I logged onto facebook I saw pictures of myself. I was horrified, almost in shock. Was that me? That fat whale with arms the size of Brazil? In my head I had always thought I was "normally" shaped. Not too big, not too small. You know, there were always angles which weren't so flattering. But they were all angles, not reality. So when I saw these pictures reality hit me hard. That was me. I was that big and surely some of them were angled, you can't really blame it on those poor angles. I decided to do something about it, like I'd try to do so many times before. But this time it would be different.

I started thinking about all the times I'd tried and failed before and I wrote down all the methods I'd been using and what had gone wrong. So, this was my conclusion.

dead after dance class

1) No diets
2) No gym memberships
3) Don't forbid yourself to eat anything
4) No excuses

And this was my solution
1) Count calories
2) Walk, even if it's just 10 minutes. Every exercise is more than doing nothing
3) Eat candy and bad food now and then
4) See this as a lifestyle change - not a quick fix

3 months later I had lost 5 kilos. In my head I had been hoping to lose 10 kilos before summer. I knew it wouldn't happen. But I didn't give up. I had still lost 5 kilos. That was more than I had lost every other time I had tried. But 10 kilos was still that golden limit. I wanted to reach it. And I did, in September this year.

First it was all about counting calories, didn't matter what I ate as long as I ate my calories. And for being in the beginning, this was true. As long as I ate consistently and as much every day I would lose weight. No one can argue with that. But this applies to me because I usually could go an entire day without eating anything and then eat tons of candy and bad food. If you want to lose weight it does matter what you eat, not just how many calories you eat.

When I realised I had to start eating good food, not just eat anything, I found calorie count. It's been my hero. I've learned so much about nutrition and I think it's something all of us should know. I still have pizza now and then, and I still have candy. The key is to limit yourself - not forbid. Eat what you like, but less.

Now I've lost another 4.2 kilos. I really wanted to hit the 15 kilos mark before the new year, but who can complain when you're this close? And for those of you who don't do kilos 14.2 kilos is roughly 32 lbs or 2 stone and 3 lbs.

Things that have changed by losing weight

1) My pace: I can walk a lot faster now. Before I would walk really slowly and after a few minutes I would be in pain.
2) My heels: I have heel spur, but by losing weight it's a lot easier.
3) Tying my shoe laces: At one point I couldn't bend over because it took the breath out of me. I could reach my feet but it was a terrible struggle. Now I have no problems at all tying my shoelaces.
4) Heartburn: I used to take heartburn pills everyday, several times a day. I didn't see the connection between bad food, being overweight and heartburn. Now I haven't taken one single heartburn pill since January 2012.
5) Breathing while sleeping: I had a lot of weight on my chest and my throat and it made it hard to breathe, especially while lying down. It would contribute to bad sleep and being tired all the time. I still have some excess fat on my chest and throat, but not as much as before and sleeping is a lot easier.
6) My clothes: Now, I don't just mean the sizes but the style. Now I dare to dress in other things, not just black. I actually wear colours and I don't purchase as many black items as I did. One day I'll even wear jeans or trousers that aren't black!
7) My attitude: I am happier, I am more positive. I am less judgmental and bitter.
8) My relationship: On all aspects. This experience has brought us closer to each other and Mike's been my biggest support in this. Without him I wouldn't have come this far. He's been taking the lame before and after pictures and he's been there walking and biking with me. The only thing I couldn't get him to do was go to the dance class with me. But it's ok. I forgive him ;)
9) My will to live and to try new things: This may be in the category of my attitude, but thanks to losing weight I've done so many other things that I never did before because I thought I was too big for them. I wouldn't want to be humiliated. Like sledding! I was terrified my butt wouldn't fit, but it did. And it was a lot of fun!
10) My looks: I know, this is conceited, but I LOOK GREAT AND I FEEL GREAT! And I will look even better when I've lost it all :)

Downsides to losing weight! Because I had to ;)
1) My feet look huge!!

The result? See for yourself :)

3½ years later I'm finally doing something about it

taking pictures using the same clothes has been my favourite hobby lately

left picture London

I have a jaw line!!

that dress was horrible on me

I mainly put this up because the change of style :)

I know I keep doing these backwards but I can't help it

I would also like to take the opportunity to thank all my family and friends for the great support you've showed me during my struggle. Without you I'd be lost. And a special thank you to Mike for being my hero!

Platå - ett rent helvete eller tid för reflektion.

2012-10-09T17:34:00.000+02:00

Ni vet alla hur det känns. Vad ni än gör så vägrar vågen att röra på sig. +- 0 flera veckor i sträck eller t.o.m. viktuppgång. Det är ofta nu de flesta ger upp. För det fungerar ju ändå inte. Många ger sig vid första platån, andra håller sig genom flera platåer innan de ger upp. Men det är ändå bevisat att det är när man kommer till en platå som man ger upp.

Det är alltså inte ni som inte kan gå ner i vikt och det är inte heller något ni gör fel! Er kropp har helt enkelt vant sig vid träningen och maten. Man blir bekväm. Det kan givetvis finnas andra orsaker också. Ska man då ge upp när man kommit så långt? Eller är det nu man ska kämpa på ännu mer?

Man ska givetvis aldrig ge upp! Det är okej att hamna i en platå. Det händer förr eller senare. Man kan inte bara gå ner i vikt och tro att det kommer att gå smidigt. Troligtvis kommer din vikt att vara lite av en bergochdalbana, då din kropp är bekväm med den vikt du har. Den vill absolut inte släppa den ifrån sig. Och det är förståeligt. Vad man måste göra är att chocka kroppen.

Du kan t.ex. testa en ny träningsform. Varför inte dans? Eller köra en timme på gymmet om du inte vanligtvis gör det. Eller byt till något annat. Byt ut något du äter till något annat. Brukar du äta flingor till frukost. Byt ut det till fiberhavregrynsgröt eller om du brukar äta äpplen, så byt ut det mot päron. Vad som helst funkar, så får kroppen att tänka om lite. Räknar man kalorier så kan man testa att dra ner lite på dem, om man nu känner att man inte redan äter tillräckligt lite.

I värsta fall kan man fortsätta precis som man gör just nu och vänta ut platån. Du kommer att se siffror igen, bra siffror. Men det kanske dröjer ett tag. Håll ut! Det blir bättre!

Det kan också vara all idé att reflektera över hur långt du har kommit. Vill du gå ner 30 kilo och "bara" gått ner 3 kilo? Tänk då att du redan kommit 10% av din viktresa. Och 3 kilo är inte "bara" 3 kilo. Det är 3 stycken 1-literförpackningar med mjölk eller 15 stycken 200 grams-choklad med marabou! Oavsett hur lite du tycker att du har gått ner så är varje liten förlust av vikt en vinst!

Kost och diet-hysteri!

2012-10-08T15:26:00.000+02:00

Jag får ofta många frågor om hur jag lyckats gå ner så pass mycket i vikt som jag har. Det är många som tror att jag har gått på någon mystisk diet. Personligen så tror jag inte på dieter. Men det kan bero på att jag inte tror på "quick fix". För man kan jämföra det lite med om något går sönder, och lagar man inte det ordentligt utan bara tejpar ihop det, så kommer det att gå sönder igen och den här gången kommer det kanske bli ännu värre.

Det är lite så jag ser på viktnedgång. Först och främst, ta reda på varför du har blivit överviktig/underviktig. Detta är oftast något man upptäcker under resans väg, men det är definitivt värt en tanke. Är det något som har hänt? Äter du för att du är uttråkad eller tar du gärna till mat/godis när du mår dåligt eller inte kan hantera dina känslor? Det finns många olika orsaker till varför man går upp i vikt, och det är långt ifrån alla fallen då maten har varit själva boven.

Personligen känner jag att det är en extrem diethysteri i viktvärlden. Man försöker att dricka 5 soppor om dagen och förväntar sig fantastiska resultat. Sen när man är klar så går man upp allt igen. Och så har vi LCHF, som jag tycker är lite skumma. Det fungerar säkert för någon. Men när de mer låter som en sekt än ett viktprogram, så börjar jag i alla fall ifrågasätta det. Förbjud dig inte att äta något!

Vad är då bra kost? Detta är givetvis individuellt. Det som funkar för dig kanske inte funkar för någon annan. Men för min del, så har det varit att inte kompromissa för mycket. Vill jag ha en kanelbulle, då äter jag en kanelbulle. Men då är det också viktigt att inte må dåligt efteråt. För hur många gånger har vi längtat efter något sött och sliskigt och sen mått pyton efteråt? Känt oss äcklade? Det är dags att sluta må dåligt och börja att göra aktiva val. Vill du ha en kanelbulle, ät den! Men var redan innan beredd på vad det innebär. Det kommer inte att förstöra hela din viktplan, men det ger mindre utrymme för annan mat.

Gör av med fler kalorier än vad du äter = viktnedgång

Jag tror inte att man kan säga det tillräckligt ofta. För när man börjar inse vad man har gjort mot sin kropp, eller vad sjukdom och annat har gjort, då blir de här mystiska mattetalen helt plötsligt logiska. Det verkar vara det mest vettiga i hela världen. För visst är det enkelt att räkna ut att om man vill gå ner i vikt så måste man givetvis göra av med det man äter! Men det är inte lätt att tänka så när man är fast i en ond cirkel och ju mer man tänker på det desto sämre mår man.

Steg 1 Lär känna din kropp. Vad mår min kropp bra av? Det finns många grönsaker med liknande egenskaper och tycker du t.ex. inte om spenat, ja, då fungerar broccoli precis lika bra. De är rika på järn bl.a. Vill du få i dig mycket C och A-vitamin så är morötter och röd paprika perfekt för A-vitamin medan den hederliga gamla apelsinen är perfekt för C-vitamin.

Steg 2 Drick mängder med vatten. Vatten rensar din kropp. Drick minst 8 glas om dagen. Det är lätt att balansera ut under hela dagen och vatten är viktigt för din viktnedgång.

Steg 3 Tillsätt fiber! Byt ut ditt vanliga bröd mot fullkornsbröd med fiber i. Du måste inte hålla dig undan bröd eller kolhydrater. Kolhydrater är din vän, så länge du inte äter för mycket eller har för höga halter av socker i sig. Man bör försöka få i sig minst 25 gram fiber om dagen. Päron och äpplen är utmärkta källor till fiber.

Steg 4 Börja rör på dig. När man rör på sig måste man givetvis äta lite mer för att kroppen ska kunna ha ork att träna. Det är nu det är viktigt att tillsätta protein. Fisk, fågel eller kött. Välj det du tycker bäst om. Fisk och fågel är mycket bra för dig, men rött kött är inte lika dåligt för dig som man tror. Du bör givetvis variera din mat och inte äta rött kött 7 dagar i sträck. Men förbjud dig inte att äta det.

Steg 5 Gör ett matschema. Planera dina måltider. Detta kommer att göra att du kommer att veta i förtid om du kan äta den där extra kakan eller inte. I och med att du tar full kontroll över din mat, så finns det ingen du kan skylla på när det inte går som du vill. Och givetvis, svält dig inte! Det mår ingen bra av!

Tips! Skippa aldrig frukost, sprid ut maten över hela dagen. Tugga maten ordentligt och känn av när du är mätt. Ät inte mer än vad du egentligen orkar, men se också till att du inte känner dig hungrig efteråt. Mat som är rik på fiber håller dig oftast mätt längre.

Net cals

2012-10-07T13:05:00.000+02:00

Man kanske kallar det nettokalorier på svenska. Men vi kör med net cals. för det är enklare så för min del. Annars blir jag förvirrad.

Vad är då Net cals? Jo, det är antalet kalorier din kropp gör av med utan att du gör någon träning. Det finns ett smått komplicerat, men överkomligt, sätt att räkna ut hur många din kropp gör av med. Jag länkar den här för er som är intresserade. Nu kan ju den här sidan räkna ut det år er, men det är ganska trevligt att försöka på det själva. Dessutom kan den här sidan visa vad du behöver för att gå upp i vikt, för er som kämpar med vikten åt det hållet!

Tillbaka till Net Cals. Detta är något jag inte skänkt någon tanke åt förut eftersom jag inte hade en aning om hur det hela fungerade. Säg att din kropp bränner 1700 kalorier per dygn utan att du gör mer än att laga mat, diska och går ut och hämtar posten. Vill du då gå ner 500 gram i veckan (vilket är ganska rimligt) behöver du bränna 3500 kalorier på en vecka, vilket blir 500 kalorier om dagen (1 kilo = 7000 brända kalorier.).

Då har du tre val.

1) Dra ner din kost med 500 kalorier till 1200 (vilket är ganska tufft, 1200 är mycket lite).

2) Äta som vanligt, men bränna 500 kalorier varje dag genom träning (inte omöjligt, men tufft).

3) Dra ner lite på dina kalorier och träna något varje dag (detta är ju den allra bästa)

Vitknedgång är, förutom ett grymt åtagande, enkel matematik. Nu är inte detta svart på vitt eftersom man inte bara kan äta t.ex. 1500 kalorier och vad som helst. Din kropp behöver nyttiga ämnen för att fungera och även vatten, men mer om detta i nästa blogg, som då kommer att handla om kost.

Väljer du att dra ner på dina kalorier till 1500, då har du 200 kalorier "över" som då blir till net cals. Vill du komma upp i -500 i net cals måste du då alltså göra någon form av aktivitet som bränner 300 kalorier. Säg Aerobics in 40 minuter. Det är inte svårare än så. Men man orkar ju inte med aerobics varje dag. Promenader är en ypperlig form av motion som inte är för jobbig, men som ändå bränner nödvändiga kalorier. Gå ut och gå 40-50 minuter minst varje dag. Är det för jobbigt, dela upp det i två. 20-25 minuter på morgonen, 20-25 minuter på eftermiddagen. Detta kan alla göra, oavsett vad.

Men det viktigaste är ändå att inse att nu är det nog. Nu tänker jag inte låta min kropp må dåligt längre. För när du väl börjar gå ner i vikt så kommer du att må så otroligt bra! Det är att börja som är svårt, det är svårare att fortsätta och det är allra svårast att hålla vikten nere. Men det är värt det.

Ett bra tips. Ta före- och efterbilder. Det finns ingenting som motiverar så mycket som en före-bild när du känner att ingenting fungerar som det ska. För du kommer att komma till en platå förr eller senare.

För att sammanfatta det hela. Net cals är alltså kalorierna som din kropp bränner på ett dygn utan att du gör något ansträngande. Och äter du då så blir net cals mindre, men tränar du så får du mer net cals. Du måste alltså inte bränna 1000 kalorier om dagen för att gå ner i vikt om du väljer att äta rätt och äta smart!

Lycka till!

Nytt fokus!

2012-10-05T12:33:00.000+02:00

Vanligtvis handlar den här bloggen om allt möjligt. Jag vet fortfarande inte om jag ska fortsätta med denna eller skapa en helt ny med nytt fokus. Mitt liv har ändrats drastiskt detta året. Inte bara vikten utan hur jag känner mig som person och hur jag ser på livet. 10.5 kilo har jag gått ner och det är mycket kvar. Men det känns inte hopplöst utan hoppfullt.

Jag vill börja ägna den här bloggen mer åt träning, vikt, kost och livsstil. Inte bara om mig utan rent alltmänt och mycket inspiration och motivation till er som vill förändra era liv. Det är inte omöjligt. Det är fullt möjligt. Och det är lite kliché att säga "om jag kan göra det så kan du". För det funkar inte. Jag vet många som har gett upp långt innan mig och jag är en av de få procenten som faktiskt fortsätter. Så jag tänker inte säga att om jag kan göra det så kan du. Men jag tänker säga att om du VILL förändra ditt liv, precis som jag, så kan du det om du lägger manken till. Om du dedikerar dig åt vad det är du vill förändra, jobbar hårt, och om du vågar göra förändringen.

kreativitet

2012-08-05T15:58:00.001+02:00

Jag har lagt av med lite allt möjligt på sistone. Jag bakar inte lika mycket som gjorde. Mest för att jag inte vill äta så mycket onyttigt längre. Jag gör inte heller kort, men det är mest för att det inte finns någon plats. Det enda jag gör nu för tiden är att hålla koll på vad jag äter, cyklar/går och jobbar. Det skulle vara kul att återuppta en hobby igen. Jag är verkligen en mångsysslare som har gjort lite allt möjligt. Allt från smycken, kort, fotoalbum, musik, skriva noveller, en bok, dikter, blogga, cupcakes till kläder. Jag är dock inte så duktig på att sy, men jag tycker att det är grymt kul. Är alltid trevligt när man får känna sig lite kreativ. Och även om resultatet inte kanske är perfekt så mår jag alltid bäst när jag får skapa något. Fast vissa saker är jag rätt grym på, som mina cupcakes. Frågan är om man borde ta det vidare? Göra något verkligt av det? Finns det en marknad för detta? Eller kommer det alltid att förbli en hobby där jag bakar cupcakes till familj och vänner och slösar massor med pengar? Det hade varit väldigt skoj iaf.

Nej jag vet, detta inlägget handlar inte om något, men jag tänkte att detta skulle vara starten till min blogg igen. Jag har haft så lite inspiration till att skriva på sistone. Det verkar som om folk förväntar sig att man ska skriva värsta intressanta långa inlägget om viktiga saker. Då har ni nog hamnat på fel blogg. Denna handlar nämligen bara om ointressanta saker, och om mig :D

Kreativitet

Från mars till juli

2012-07-31T22:29:00.000+02:00

Den här bloggen har haft ett litet sommaruppehåll då jag har jobbat som tusan och varit allmänt upptagen med läkare och dylikt. Men däremot tänkte jag dela med mig av ett foto som jag tog, först i mars och sen nu i juli. Jag bär samma tröja, men det har hänt en del viktmässigt :) Hoppas ni kan se skillnaden.

Förutom detta så har det hänt mycket med läkare. Jag har varit på massor av prover och läkare och allt möjligt och ska in på ännu fler. Proverna ser bra ut, allt förutom mina binjurar. Det kan vara så att jag har för hög halt av ACTH-hormonet som utsöndras vid stress. Ja, men konstigt då? Jag är supernervös varje gång jag tar blodprov. Men förhoppningsvis var det bara för att jag var nervös och inte för att jag har något problem med mina binjurar, för då blir det operation och det är jag faktiskt inte jättesugen på. Men jag försöker att inte tänka för mycket på det förrän jag fått det konstaterat.

Sommaren har varit trevlig, det har varit mycket träning, jobb och shopping. Ja, om man jämför med innan. Innan spenderade jag inte ett öre på mig själv på flera månader. Men nu har jag införskaffat ett par byxor och några tröjor. Behövligt.

Either way, här har ni bilden :)

Löfte nummer 6 klart!

2012-06-01T16:10:00.003+02:00

Ni kan läsa om löftena här.

Mitt löfte var att antingen skaffa en tatuering ELLER ta reda på vad jag vill ha, var jag vill ha den och hur mycket den kommer att kosta. Detta är nu avklarat. Även om det har tagit en halv evighet att ta reda på vad jag vill ha.

Jag har bestämt mig för att designa min egen tatuering (och så får vi hoppas att tatueraren är bättre på att rita än vad jag är och kan snygga till den). Jag vill ha den på min skuldran (axel/rygg sak samma). Egentligen ville jag ha den på underarmen, eftersom jag är pianist och den har med musik att göra och vad visar pianister mest? Jo, sina underarmar (det låter konstigt, men står du och spelar synth så är det ju det som syns mest! Men sen är det också lättare att dölja en tatuering på skuldran/axeln/ryggen!

Kostnad! Det var lite luddigt att få tag på ett kostnadsförslag. Men enligt de tatueringsstudior jag har varit i kontakt med kostar det 1000 kr/timme eller 600-900 om det är en minder tatuering.

Och nej, bilden är givetvis inte på mig, och det är inte heller den tatueringen jag kommer att ha :) Men det är där jag vill ha den och den har ju med musik att göra!

Anledningen till varför jag inte tänker visa vad jag vill ha är för att förra gången jag var dum nog att visa vad jag ville ha för tatuering sprang den personen direkt och gjorde den där tatueringen... Kändes lite tråkigt, måste jag erkänna.

Men idag är det min födelsedag och idag är absolut sista dagen att infria fler löften (dvs ett). Så om jag lyckas få ett övningskörningstillstånd inom några timmar och lyckas hinna övningsköra innan dess, så har jag lyckats med ALLA mina löften :)

här vill jag ha min tatuering :) (alltså på skuldran, inte på henne)

Redemption

2012-05-28T13:20:00.000+02:00

Imorgon är det dags! Imorgon ska jag göra något som jag har undvikit att göra i fem år. Ja, men visst är jag bra på det här med att skjuta upp saker! Först blodprovet i sex år, och nu detta. Men detta är inte riktigt samma sak.

Man kan säga att detta blir en bonussak till mina sju saker jag skulle göra innan min födelsedag. För det finns ingen chans att jag hinner med att köra bil, tyvärr!

Men åter till vad som händer imorgon. Först bara en kort återblick. Det var 2007, jag gick på Glimåkra - sista terminen av mina 2 år. Vår kära lärare Anneli frågade vilka som skulle söka till högskolan. Jag ville så gärna göra det. Jag visste dock att mina betyg inte var nog, men jag ville ändå försöka och se hur långt mina kunskaper räckte. Jag hade mina 10 minuter klara med att lära ut en låt till de andra som sökte, jag hade mina två stycken klara som jag skulle spela i piano, jag hade min komp-låt klar och även låten jag skulle sjunga. Jag hade tränat så mycket musikteori att det ramlade noter ur öronen på mig! Men när väl dagen kom då vi skulle åka till Malmö och göra antagningstesten så åkte jag inte. Jag var rädd för att bli dömd, rädd för att jag inte var bra nog och rädd för att bli nekad en plats. Den dagen har etsat sig in i mitt minne och varje gång jag ansökt till en kurs som behövts antagningstest har jag inte åkt dit, såvida det inte är test man kan göra hemma och skicka in t.ex. arrangering.

Igår fick jag ett telefonsamtal från en tjej som heter Gunilla. Hon frågade mig om jag hade ansökt till hennes två kurser i piano. Jag förklarade för henne att jag nog inte kunde åka och göra testet eftersom jag kanske inte får csn. Hon frågade vad som hade hänt och jag berättade historien. Sen så sa hon att hon ändå ville veta om mina kunskaper i piano, hur länge jag spelat och vad. Jag berättade allt och hon sa att hon absolut vill höra mig spela. Hon berättade också att mitt antagningstest hade varit igår, men att hon nog kunde klämma in en tid åt mig. Hon frågade mig om jag hade två korta stycken jag kunde framföra. Fem år senare, ska jag nu spela samma två stycken jag skulle spelat i Malmö på intagningstestet. Och på något sätt så känns det okej. Jag MÅSTE inte vara bäst på piano, för det är jag inte. Men jag kan ta det jag kan och göra det bästa utav det. Om det inte räcker till musikhögskolan så vet jag det. Då har jag i alla fall försökt. Men om det räcker, då blir det en rejäl gottgörelse för all den tid jag slösat på att förstöra för mig själv. Och så kände jag att om hon nu har slösat med sin tid för att lyssna på mig, då kan jag minsann åka dit och göra det!

Jag har inte haft mycket stöd från allmänheten. Säger man musik, så rynkar de på pannan och frågar "Vad blir man av det?" Men man kan bli en hel del. Fast det är inte det detta handlar om. Det handlar om att göra något jag är livrädd för - bli dömd för min musikaliska förmåga - och strunta fullständigt i om det är perfekt eller inte. Det kanske blir tryckfel! Men det är okej. Det måste inte vara underbart bra. Och det spelar ingen roll vad som händer. Det viktigaste är att jag går dit och gör det jag har velat göra så länge.

Jag spelar piano i kapellet i Glimåkra på kammarmusikkonserten.
Ja, jag vet att jag har gult hår!

ny vecka nya tag

2012-05-21T14:23:00.000+02:00

Igår var jag ute och cyklade med Mike. Känns så otroligt gött att ha två cyklar igen! Kanske man ska ge sig ut på en runda idag igen. Det är ju inte så att jag har något bättre för mig.

Planerar födelsedagsfesten som är om 12 dagar, så det är ju gott om tid. Det blir inget storslaget direkt, men förhoppningsvis kommer vi att ha roligt som vanligt! Och med storslaget menar jag att jag inte tänker bjuda på middag >.<

Ja, då är man snart 28 år! Känner mig inte direkt som 28. Känner mig kanske inte som 27 heller. Fast det spelar egentligen ingen roll. Och det här med löftena... Det med att börja på mitt körkort kan jag säga redan nu att det inte kommer att bli av. Men på något sätt känns det ändå okej, eftersom jag har gjort så mycket som jag har varit rädd för, att det känns som att det kommer att bli enkelt att börja köra igen. För så fort jag har råd kommer jag att börja. Och tatuering? Jag måste inte skaffa en, men jag tänker ändå fullfölja löftet om vart jag vill ha den och hur mycket den kommer att kosta :)

Och nu är jag äntligen tillbaka på den vikten då jag var som minst! Jag gick ju ner 5.2 kilo, men sen gick jag upp två p.g.a mycket stress och mög. Men nu har jag tagit igen mig igen! Och nästa gång jag hamnar på en platå så vet jag vad jag ska göra!

Cheerios är riktigt underskattade!

Positivitet!

2012-05-17T14:29:00.001+02:00

Gårdagens inlägg var kanske inte det mest positiva inlägget jag har gjort. Men jag har bestämt mig för att dra ett streck över gårdagen (och de senaste 2 veckorna). Det är dags att byta strategi. För att sitta hemma och tycka synd om sig själv funkar inte (vilket jag redan vet, eftersom jag är speciellt bra på detta och det har aldrig löst något).

Så istället för att sitta hemma ska jag ut och gå och köpa nyttiga snacks. Något jag kan äta istället för godis. Jag är trött på att vara sockerslav.

Jag ska också sluta att fokusera så mycket på vågen, och istället fokusera på hur jag mår. Om jag har råd med det ska jag börja på gym igen, annars blir det ut och cykla, för på lördag har vi äntligen två cyklar! Mamma o Christer lånar ut en av deras så att vi har varsin. Vi har inte varit ute och cyklat tillsammans sen i höstas (mentalt ute och cyklar är vi ju ofta...)

Och nu över till något annat. Den här låten gör mig i vanliga fall väldigt glad, men i den här tolkningen blir den lite roligare. Tänk vad man kan göra med endast sin mun!

long time!

2012-05-16T23:57:00.002+02:00

Det är en hel evighet sen jag bloggade sist. Jag vet inte riktigt varför. Det är inte det att jag har tappat lusten. Jag har bara varit inne i en svacka. Stängt in mig själv helt och hållet och bara undvikit världen i stort sett. Varit på jobbintervju och födelsedagskalas. Men utöver det har jag hållit mig hemma, som en liten eremit.

Annars har det inte hänt så mycket. Har kommit till en riktig platå när det gäller viktnedgången, så det känns inte roligt och det påverkar hur jag mår i största allmänhet.

Försöker tänka positivt och göra mer för att få det att funka igen. Men vi får väl se vad proverna säger, om det är något fel på ämnesomsättningen eller inte!

Neurologen..

2012-05-08T21:07:00.003+02:00

Skitdag, men med ett trevligt slut!

Åkte till neurologen men efter 10 minuter konstaterade han att vi var klara och att jag skulle skickas vidare till 3 andra läkare, fastän det som ska göras kan blir gjort av en läkare. Kändes som om man slängde ut 400 kronor på absolut ingenting! Är lagom frustrerad. Men hade riktigt trevliga samtal med Mike's moster, morbror och hans bästa kompis Gary. Alltid trevligt att prata på skype!

Nu är det The Big Bang Theory och sen blir det garanterat lite mer Big bang Theory!

Platå

2012-05-07T13:32:00.006+02:00

Platå för mig har alltid varit en sak som sitter framtill på skon (tänk ABBA). Men på senare tiden har jag fått lära mig att det finns en annan slags platå som gör sig irriterande påmind hela tiden.

Den sortens platå jag pratar om handlar om vikt. Min vikt ser ungefär ut som en bergochdalbana. Men ibland går jag upp utan att veta varför, och så stannar jag där. Ibland fortsätter jag bara att gå upp. Det är så lätt att vilja ge upp när detta händer. Men jag har listat ut varför. Min hjärna är redo att släppa ifrån sig vikten, men min kropp har inte riktigt förstått vad som händer. Så när jag går ner mycket får min kropp panik och vill ta tillbaka vikten och hålla sig på en vikt där den känner sig bekväm och hemma! Tough shit!

Även om jag kör en väldigt långsam viktnedgång (enligt calorie count så bör jag ha gått ner min vikt tills den 28e februari 2014) så är det ändå en stor chock för kroppen. Den är så van vid att bli misshandlad med ingen mat, alldeles för mycket mat och ibland alldeles fel mat - fast rätt mängd. Att jag helt plötsligt blir nyttigare och faktiskt tar hand om min kropp är något som känns konstigt!

Den här nya sidan jag är med på - calorie count - har många fördelar. Inte bara att man kan hålla större koll på vad man äter, utan just att man kan få ett underbart stöd från andra medlemmar som också kämpar med vikten. Oavsett om de vill gå ner 2 kilo eller 100 kilo! Alla har samma mentalitet. Alla har dåliga och bra dagar och ingen är taskig mot någon annan. Själv väntar jag spänt på att få ett mail från dietisten om hur mina matvanor ser ut!

Men tillbaka till verkligheten! Jag har lyckats ta mig ner från min platå efter ungefär en vecka och jag är fortfarande 400 gram mer än vad jag var innan jag hamnade på en platå, men det går åt rätt håll!