Och så har jag spunnit. Det finns ingen bättre avkoppling när man är stressad. Ett riktigt evighetsprojekt närmar sig nu sitt slut.

Jag återkommer om en vecka eller två när saker och ting har lugnat ner sig lite.

Mönstret har jag gjort utifrån en mönsterkonstruktionsbok, och det var inte alls så svårt som jag trodde det skulle vara. Den är verkligen inte perfekt, men det är ändå väldigt skönt att ha en blus som passar mina former. Det tog ett par försök i lakansväv att få till det, men nu har jag ett mönster jag är riktigt nöjd med. Och en blus som sitter riktigt bra. Jag har just börjat sy en till. Det vore ju synd att bara gör en, efter allt jobb jag lagt ner på mönstret.

Dagens kurs handlade om att sticka estniska roositud-mönster. Det är en enkel teknik där man gör fina mönster genom att väva in en tråd mellan maskorna i stickningen, och jag tycker att resultatet blir väldigt vackert. Och Heléne är en fantstiskt trevlig och engagerad lärare.

Jag hade naturligtvis kameran med mig, och lika naturligt blev den liggande i väskan hela dagen. Jag var ju upptagen med att sticka. Så några bilder på hur trevligt vi hade det blev det inte. Men här är i alla fall resutatet av samtliga kursdeltagares vedermödor under dagen.

Och så min i närbild. Enligt mönstret skall det bli en halvvante. Jag funderar dock starkt på att göra en hel vante av det istället. Jag har inte riktigt förstått storheten med halvvantar.

Jag stickade min sjal lite mindre än vad som står i mönstret, för jag vill kunna använda den som halsduk också, och jag tycker att den blev ganska lagom stor. Möjligen att den växte lite mer i blockningen än vad jag hade räknat med.

Nu är jag dock tillbaka i situationen att jag inte har något att sticka, och inte riktigt vet vad jag vill börja på. Det är en mycket ovan situation. Jag borde komma på att jag vill börja på något med garn från lagret, men det är ju så mycket lättare att få inspiration med nytt garn…

Vantarna är virkade i ett handspunnet garn som består av 2 trådar wensleydale och en tråd silke. Det var ett sånt där garn som redan när jag spann det kändes ödesbestämt att bli ett par virkade vantar. Men eftersom jag inte är någon virkare direkt, så blev garnet liggande länge innan det blev verklighet. Nu är de i alla fall klara och jag tycker att de blev riktigt bra. De har en sån härlig tyngd i sig, och en fantastisk glans.

Mönster: Påhittat längs vägen

Tanken är att det här ska bli en Color Affection. Jag tycker att den är så fin. Och enkel rätstickning i fina färger är nog precis vad jag behöver. Hoppas jag.

En annan nackdel är att man inte kan plocka ihop proverna som man vill, utan man får köpa ett paket med alla prover i en kategori. Det går väl an på ullsorterna där man får alla färger av en viss sorts ull, och även prover på okardad ull om det finns. Men ta tillexempel kategorin ”70-30 blended tops” som innehåller 20 olika blandningar. Det blir ganska många prover som man måste köpa för att prova en viss sort. Och ganska mycket pengarm för några få gram fibrer. Men, jag skall inte klaga. Jag tycker att det är jättetrevligt att det i alla fall går att köpa prover. Nu ska jag bara komma på något bra sätt att organisera mina fiberprover så att de är lätta att titta på när man vill det.

Jag har även tagit fram spinnrocken och spunnit lite. Det var länge sedan sist. Jag tog mig an ett gammalt och inte mer än påbörjat projekt. Det är en mörkbrun corriedale som jag spinner med långa drag. Tanken är att det ska bli ett tretrådigt garn så småningom. Två spolar har det blivit hittlls. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången innan något annat tar över.

Att spinna är väldigt meditativt och en bra sysselsättning när man är ledsen. Och just nu är jag ledsen. Jag sörjer min fina vän Maja. Maja flyttade in hos oss när jag var 14 och hon skulle vara min katt. Hon bestämde sig förvisso ganska snart för att hon var min mammas katt, men jag älskade henne lika mycket för det. Det känns så oändligt tomt att veta att hon inte finns där nästa gång jag åker hem till föräldrarna. Sov  gott vännen!

Vanadis är ett annat namn för kärleksgudinnan Freja, och jag valde det som namn till den här mössan för att visa att den hör ihop med vantarna. Samma men ändå olika. Konstruktionen är densamma som en klassisk shetlandsbasker, och mössan passar ett huvud med omkretsen 54-56 cm. Man kan dock lätt variera storleken genom att ändra stickfasthet.

Vanadsis stickas, precis som Freja, i ett ”fingering weight”-garn i två färger. Rauma Gammelserie och Rauma Finull är utmärkta garnval.

Mönstret är på engelska och kostar $5. Du kan köpa det antingen på Ravelry eller direkt här genom att klicka på  knappen ”buy now” här. Betalningen sker via PayPal, men det krävs inget paypal-konto utan det går bra att betala med ett vanligt kreditkort.

Men men, det finns väldigt mycket trevligt på syfestivalen också, och inte kom jag hem tomhänt den här gången heller…

Här är inköpen den här gången. 4 hg Kalinka lingarn i en ljuvlig rosaröd förg. Tanken är att de ska bli en kofta. Jag har förvisso fått för mig att det är jobbigt att sticka i lin, så jag får se om jag fixar det utan att bli galen. Men jag vill ha en linkofta! Jag köpte också lite fint bomullstyg som jag har tänkt att sy en blus av. Dags att damma av symaskinen och de inte allt för stora sykunskaperna alltså. Jag köpte även ett måttremsa att klistra fast på symaskinen, och ett måttband med centimeter på ena sidan och inch på den andra sidan. Det ska bli skönt att inte alltid behöva omvandla mått. Till sist köpte jag även lite moulinegarner åt min mor, i fantastiskt fina färger. Jag är nästan lite sugen på att behålla dem för mig själv.