Confessions of a Pharmacist

33

2020-02-12T10:05:00.001-08:00

Imorgon händer det grejer! Jag blir 33 år gammal! Jag börjar på mitt nya jobb! Vi får nya kvällsrutiner hemma! Om jag orkar skriva imorn, så får ni veta hur det gick! Kram!

Bra dag!

2020-02-08T16:48:00.001-08:00

Hej vänner!

Vilken bra dag det är idag. Lördag, ledig hemma med familjen. Vi alla mår bättre, är inte sjuka längre (lite snoriga, men det lär väl aldrig sluta). Har precis fått härliga nyheter att en nära vän ska ha bebis i juni! En liten tjej! Fantastiskt! Har också sprungit min första 5k på flera år idag! Fantastiskt! Insåg att sedan jag började med Noom-appen har jag gått ner 9lbs (4kg!) sedan jag vägde mig när jag kom hem från Sverige i december. Solen skiner och livet är underbart. Livet är för kort för att deppa och oroa sig, som jag är expert på haha!

Stor kram!

Oh baby!

2020-02-06T16:15:00.000-08:00

Min bästa vän E har fått bebis!! Stort grattis älskade vän! Lilla tjejen är helt fantastiskt söt! Önskar jag kunde vara där och gosa med er... Stora kramar från en stolt moster Naffe

Sound of Silence

2020-01-23T09:48:00.001-08:00

Har precis lämnat Ella på förskolan och kommit hem och käkat min havregrynsgröt med brown sugar (så gott!). Det är så tyst i huset att jag inte vet vad jag ska göra med själv, haha. De första veckorna när Ella var på förskolan var Anthony här och hostade eftersom han fortfarande var sjuk och jobbade hemifrån. Men nu är det tyst. Har bara denna vecka och 2 veckor till på mitt gamla apotek och börjar kl 12:45. Så har typ 7 fler mornar för mig själv, för sen börjar allvaret på mitt nya specialty-apotek med tidiga mornar. Kommer då lämna Ella och sen åka direkt till jobbet. Väntar fortfarande på schemat, men min gamle chef tror att ingen kommer att protestera om jag tar 9-17:30-skiftet.

Nej, nu ska jag till gymmet! Får passa på när jag kan! Haha.

Tupplur -check!

2020-01-17T09:09:00.001-08:00

Igår sov Ella middag på förskolan! Duktiga tjej, fröken sa att hon låg tyst på sin madrass och sov gott till kl 15 typ. Alltså, jag är så imponerad av henne! Barn är duktigare än vad man tror! Jag är också typ A så jag oroar mig över allt och inget, haha.

Hörreni, föräldrar. Ella går på förskola onsdag-fredag. De andra dagarna är hon hemma med baby sitter eller oss. När hon går på förskola väcker jag henne 7:30 för att göra oss i ordning och käka frukost. De andra dagarna, ska man låta henne sova eller ha samma rutin? Nu har hon varit sjuk, så jag har låtit henne sova ut när hon är hemma så hon sover till kl 8–8.30. Men då blir hela dagen sen och hon går och lägger sig 21-22. Hur gör ni?

Ha en bra helg allihopa!

Fröken skickade denna söta bild förra veckan

Stackars liten

2020-01-15T14:40:00.001-08:00

Är ledig idag men gick upp kl 7 ändå för att väcka Ella och göra oss i ordning för förskolan. När jag sa att vi skulle till sms Situ sa hon ”no” och vägrade ta på sig jackan. Men förklarade att mamma måste till jobbet, Ella ska till ms Situ och ms Sanji och leka med hennes kompisar, så hämtar mamma Ella efter jobbet. Då tog hon på sig allt väldigt duktigt och så gick vi. Idag när vi sa hejdå var det fortfarande lite gråt och hörde henne säga ”mamma” några gånger, men verkade som hon vant sig. Hon är så duktig!

Hämtade min lilla tjej tidigt idag (hon har fortfarande inte sovit middag där än...) för vi skulle till hennes läkare efter förskolan. Det var inte poppis, haha. Det var dags för tupplur och hon ville inte väga sig eller låta läkaren kolla henne i munnen eller näsa. Läkaren lyssnade iaf på hennes lungor och kollade öronen och såg vätska i ett öra. Så det blir antibiotika i 10 dagar... stackars liten.

Min nya chef ringde idag och sa att jag börjar på Specialty pharmacy 13 februari, på min födelsedag haha! Det blir spännande men min gamla chef som nu har blivit klinikchef där säger att de första månaderna kommer att vara tuffa. Mycket nytt att lära sig och min nya apotekschef är ”inte hans favoritperson precis”. Men jag brukar komma överens med folk ok. Får försöka komma i tid, visa framfötterna osv så hoppas vi det går bra.

Intet ont anande Ella på väg till läkaren

Anthony 39 år!

2020-01-10T09:58:00.001-08:00

Igår fyllde min käre man 39! Sista året innan 40! Eftersom vi är alla sjuka och han jobbade igår så blev det bara en enkel middag hemma. Lagade svampbiffar med hemmagjord svampsås och rostad broccolini med vitlök och citron. Efterrätten blev kladdkaka, fick improvisera eftersom vi inte hade kakao. Men det blev gott ändå!

Innan middagen gick vi till parken och njöt lite av solen och frisk luft. Är fasiken fortfarande förkyld, så är hemma idag också. Usch.

“Mamma”

2020-01-09T09:15:00.001-08:00

Har precis lämnat Ella på dagis och det är sant som de säger. Det är tuffare för mamman än för barnet. Fröknarna hade redan varnat oss för att första dagen är de oftast exalterade över allt nytt. Andra och tredje dagen börjar de förstå att mamma ska lämna dem här varje dag och då protesterar dem. Lilla Ella började gråta och vägrade låta mig gå. Min lilla sötnos. Jag stod utanför och såg hur länge hon ryckte i dörren och grät. Men efter 5 min hörde jag hur fröken lyckades lura iväg henne från dörren och hon tystnade. Passade på att smita då så jag inte skulle bli mer traumatiserad, haha. Idag blir det kort dag. Vi är alla snoriga och hostiga så bra att kunna börja med två kortare dagar.

Fredag ska Anthony hämta, försöker övertyga honom att hämta tidigt men han säger att ”om vi betalar till kl 17:30, så kan hon stanna tills dess”. Alltså män... Jag förstår att om han går up kl 5 o kommer hem 15-15:30 så kanske han behöver lite andrum innan han hämtar. Men tycker ändå att han kan hämta henne innan 17:30...

Män, alltså.

Nytt år, nya tider

2020-01-08T09:33:00.000-08:00

Hej vänner!

Mycket som händer just nu... har precis lämnat Ella hos sin dagis för första gången! Det är en Montessori-dagis precis på vår gata. Det drivs av två fröknar från Sri Lanka och Indien. Vi har varit där förut och hälsat på. Ella har också lekt med barnen i parken här, så hon känner till barnen och fröknarna. Men det är första gången jag lämnade henne där. Kramade och pussade henne hejdå och sa ses sen. Inte förrän jag stängde dörren hörde jag henne säga ”mamma” några gånger. Men inget gråt! Idag och imorn blir det en kort dag, ska hämta henne efter lunch. På fredag ska Anthony hämta henne efter tupplur (förhoppningsvis) på eftermiddagen. Så håll tummarna för att allt går bra.

Har också fått nytt jobb! Det är fortfarande med Walgreens men ska jobba på Specialty pharmacy. De hanterar dyra till exempel cancer/transplant/HIV-läkemedel, så det blir att lära sig mer om dem och hur vi hanterar dem osv. Det är bara måndag-fredag, kontorstid så förhoppningsvis 9-17:30 för min del. Apoteket ligger i downtown så det blir kortare körtid men mer trafik då det är rush hour då. Dessutom kommer jag bli staff pharmacist så inte längre chef, så gick ner i lön. Typ $10.000/år. Men det får vara värt att lära sig något nytt och kunna vara hemma på kvällarna med familjen. Vet inte när jag ska börja osv än, hör från chefen nästa vecka. Gick faktiskt på intervju för vikariat där men apotekschefens chef ringde mig efter intervjun och sade att ”it would be a waste of talent” om jag skulle åka runt och vikariera, så igår ringde han och erbjöd mig fulltidstjänst där! Inte dåligt att känna folk och ha varit apotekschef... Håll tummarna!

Kram kram!

Gott nytt 2020!

2020-01-06T06:27:00.001-08:00

Kan ni fatta att året är 2020? Nej, inte jag heller. Vårt 2020 började inte så bra. Jag fick magsjuka på nyårsdagen och satt hela dagen på toaletten på årets första dag... När jag äntligen återhämtade mig, så kom mensvärken. Ugh. Anthony blev förkyld efter nyår och igår kom kroppsvärkar, så misstänker att det kan vara influensan. Lilla Ella mår bra än så länge (lite snorig), ta i trä! Hoppas på att resten av året är mer hälsosamt, haha.

Annars är allt ok med oss. På nyårsdagen tog jag bort Instagram och Facebook. Ganska stort beslut då jag alltid sitter och scrollar på dem. Inget dramatiskt, tänkte bara ta en paus från allt scrollande och fokusera på annat just nu. Ella ska börja på dagmamma i veckan, vi börjar med 3 dagar i veckan, då Anthonys moster fortfarande ska vara här 2 dagar i veckan. Vi hittade en Montessori-dagmamma på samma gata där vi bor, så håll tummarna för att det går bra!

Tänkte börja skriva här lite igen. Skönt att skriva av sig. Som att föra dagbok, det är ju ändå ingen som läser här längre. Känns bra att mitt fokus inte längre är på få uppmärksamhet. Kanske börjar bli gammal, haha.

Poletten har ramlat ner!

2019-12-15T15:00:00.001-08:00

Efter vårt samtal för några veckor sedan verkade det som om A äntligen fattar. Först smsade han ett väldigt långt meddelande och sa förlåt för all tid som han gått runt och tänkt att allt är mitt fel och att han verkligen vill jobba för oss. Han vill inte förlora sitt livs kärlek, Ellas underbara mamma och hans bästa vän. Direkt citat, haha. Vi pratade mer några dagar efter och han sade att rent konkret att vi måste hitta vår vänskap tillbaka. Det är ett mål som är lättare att fatta och inte är så luddigt (som att vi vill bli ”bättre”). Han är ju man och pratar inte med sina vänner o familj om personliga saker så han har saknat att kunna dela med mig eftersom vi har förlorat den relationen lite... Han är också villig att hitta professionell hjälp och prata med någon så vi får mer verktyg att jobba på oss. Det har han alltid sagt att han är, men nu fattar han nog äntligen vad det kan göra för oss.

Tror vi äntligen är på samma sida. Det är svårt när man hamnar i ett hamsterhjul och tänker i samma banor (”allt är hennes fel”, ”så gör hon ALLTID” osv). Tror att han insett det och han har sagt att han vill bryta de tankebanorna. Jag ger det lite tid och hoppas att detta håller i sig, men det känns bra att vi båda iaf vill sikta framåt och sluta tänka på vems fel osv det är att vi hamnat här.

Håll tummarna för oss. Kram

Sacrifices

2019-12-03T06:25:00.000-08:00

Han frågar om jag är ”happy”. Nej, nej jag är inte det. Hur kan jag vara det när mannen jag vill vara med inte vill vara med mig. När han ser mig bara som en fantastisk mor till sitt barn. Men inget mer.

Han sätter sig ner och säger att han har sacrificed (uppoffrat) så mycket. Han måste alltid kompromissa när det kommer till Ellas uppfostran och regler. Han måste kompromissa om allt här hemma. Jag frågar honom om det faktumet att jag levt 6 år långt bort från min familj och mina vänner inte räknas som uppoffringar? Tystnad.

Han säger att jag ”övergav” honom när Ella var liten, för att jag sade då att jag prioriterade henne och inte hade tid/ork för honom då. Men han är över det nu. Jag säger att det inte är rättvist att han skyller vårt problem på mig. Jag är inte över det faktum att han pressade mig en jävla massa (sex, alla skulle hälsa på, att jag skulle sluta vara deppig) efter jag precis fött barn. Att han skyller på att jag ”let myself go” och inte brydde mig om hur jag såg ut ett tag. Det är inte rättvist. Tystnad.

Han säger att jag gör allt för Ella men inte gör något för honom längre. Jag frågar vad han vill att jag ska göra för honom? Vad behöver/ vill han ha från en fru? Tystnad. Han säger att han inte vet.

Han gör så mycket här hemma. Han tycker att han gör så mycket mer än mig eftersom han måste ta hand om Ella efter jobbet (oftast tar han över efter nannyn runt kl 18-19), matar henne middag, badar henne och lägger henne kl 21. Att jag tar hand om henne från 8-12 är inte samma sak. Jag säger att jag har frågat många gånger om jag kan jobba tidigt fler dagar så jag kan hjälpa honom med bad och läggning, men det vill han inte. Så vad vill han? Tystnad.

Jag stöttar honom inte i hans karriär. När han villa jobba i San Matteo och jag reagerade så starkt. Att jag gör att han känner sig skuldmedveten när han reser i jobbet. Jag sade än en gång att jag vet att jag inte reagerade som jag borde gjort i början, men jag sade flera gånger att jag var villig att flytta närmare San Matteo om det verkligen var det han ville. Han reste 1 vecka när Ella var 1 år, 2 veckor i oktober, och nu 2 veckor i december igen. Jag må klaga och grina, men har jag någonsin sagt nej? Nej. Tystnad.

Jag säger att om han vill, så kan vi skaffa professionell hjälp i början av nästa år. Men han får bestämma sig för vad han vill. Jag vill fortfarande vara med honom och tycker fortfarande att han är attraktiv. Men om han inte känner så, så är det inte rättvist för någon av oss att vi fortsätter så här.

Det krossar mitt hjärta att två relativt intelligenta, lojala människor med stabil ekonomi inte ens kan lösa detta problem. Jag känner par som varit otrogna, måste låna pengar från oss, och ändå har fler barn och är lever lyckliga. Jag vill så gärna ha fler barn också, syskon för Ella. Men jag vet verkligen inte om jag vill ha dem med honom. Det verkar inte riktigt vara hans grej.

Jaja, vi får se hur det blir.

Road blocks

2019-10-28T00:11:00.001-07:00

Hej vänner.

Det var ett tag sedan. Det är mycket som händer just nu. Mitt apotek stänger 6:e november. Walgreens har hittat mig ett apotek 30 minuter (35-40 med trafik) körtid från hemmet. Det ligger i södra Sac i ett ganska ghetto område med stor asiatisk befolkning. Positivt: asiatisk supermarket på andra sidan gatan, min tekniker ska också med dit, mycket vietnameser i området som jag kan hjälpa... Negativt: det ligger långt bort för mig som är van vid 12 min körtid, det ligger i ett ghetto (men jag jobbar ju i ett ghetto nu ändå), jag ska chefa över folk jag inte känner... Jaja, det ordnar sig. Håll tummarna för mig!

Igår kom Anthony äntligen tillbaks från 2 jobbveckor i Polen. Det har varit två intensiva, jobbiga veckor. Har varit stressad och orolig på jobbet (innan jag fick reda på vad som skulle hända med mig). Har haft hjälp från hans två aunties som har bra hand om Ella, men samtidigt måste man stå ut med deras egenheter då man var själv med dem. De hade Ella från kl 12-21 vissa dagar och 8-17 andra dagar. Det var inte lätt för dem heller... Har själv skött allt från mathandlande, matlagning, städning, Ellas mat, allt sånt helt själv. Samtidigt som man ska vara rolig och underhållande för Ella och inte bara sätta henne framför sin iPad. Det är fan inte lätt att vara singelförälder. All cred till er.

Att vara borta från varandra 2 veckor borde ju betyda att man inte kan slita sig loss från varandra när man ses, eller hur? Tyvärr är det inte så för oss. Det hjälper förstås inte att han är jetlagged. Sen kommer han hem och berättar om en tjänst som han tänkte söka i San Mateo som ligger 2 timmar från Sac (längre bort än San Francisco, så förmodligen total 5 timmar pendlande varje dag). Det är en annan position i hans bransch som verkligen skulle expandera hans erfarenheter och vara fantastiskt att ha på CV. Han är inte helt säker på att han kommer att få det eller om han ens ska söka det. Han funderar på om han kanske kan fråga om han kan jobba 2 dagar i veckan här i Sac osv. Eller om vi kanske ska flytta till Fairfield (som vi precis bestämt oss för att inte göra för att fokusera på oss). Hans plan är fortfarande att flytta till Sverige inom 1-2 år, så han menar att han kan offra sig och pendla några år så att han har den erfarenheten för att kunna söka jobb i Sverige. Jag är bara orolig för att det inte finns något ”vi” kvar efter dessa år då vi knappt ses och aldrig har tid att hitta varandra... Jag behöver honom här för Ella och för mig. Han säger att jag inte stöttar honom. Jag menar att det är inte rätt timing just nu med en 2-åring och ett trasigt äktenskap. Han säger att det aldrig är bra timing, sånt är livet. Jag säger att han inte prioriterar vår familj. Han säger att han säljer alla sina hus så vi kan flytta till Sverige, är det att inte prioritera familjen? Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som vi inte är på samma sida längre.

Det har varit jobbigt mellan oss länge och vissa stunder tappar jag tålamodet och tilltron på att det kommer att bli bättre. Det finns inte mycket intimitet mellan oss längre, ibland känns det som vi är Ellas föräldrar, that’s it. Jag är den otåliga av oss som vill att saker och ting måste bli bättre asap. Känner mig som ett stort misslyckande när saker och ting inte funkar mellan oss. Vill söka professionell hjälp, men när ska man ha tid för det? Vi har knappt tid att gå ut på en date.

Jaja, det är som sagt lite mycket just nu. Behöver verkligen mina vänner just nu. Kram

Baby fever

2019-08-26T16:26:00.001-07:00

På söndagen var vi och hälsade på Anthonys kusin Bryan som bor i närheten. Han och hans fru Sharon har precis fått en liten sötnos som heter Amelia. Första tanken är ”vad superduperliten hon är!” Som en liten kattunge haha. Supersöt dock med gigantiska ögon. Hennes mamma Sharon är en nära vän till mig nu och jag vet vilken kamp de gått igenom för att bli gravida, men jag kan inte låta bli att avundas henne. Hennes förlossning var på tisdagen och på torsdag körde hon till kyrkan. Och när vi träffade henne igår såg hon ut som hon aldrig fött barn. Hon har massa hjälp från sin familj som bor i närheten, men ändå. Jag var superdeppig hela första månaden!

Ella klappar sin lilla kusin Amelia

Hade baby blues, kunde inte sova fast jag var dödstrött, ville INTE träffa någon, kunde inte amma... Hade hantverksarbetare här som jobbade på altanen, Anthony pressade mig varje dag att låta hans familj komma och hälsa på, pressade mig att känna mig ”bli bättre”... Vi hade problem med kackerlackor i huset efter att svärmor köpt oss en begagnad frys från något ghetto-hus... Alltså, kaos från helvetet. Nu i efterhand kan jag skratta åt kaoset men den månaden var förmodligen en av de värsta i mitt liv. Om det inte vore för lilla Ella. Hon var faktoren som gjorde att jag kämpade mig igenom den fasen. Hon och min mamma som kom efter en vecka och styrde upp allt. Hon tog nattpasset så vi kunde sova, lagade mat, gycklade (!) till affären o handlade, tvättade, städade, hjälpte oss hantera Ella. Utan min mamma hade det tagit betydligt längre för mig att bli mig själv igen.

Första veckan med Ella såg så här bra ut online...

Men nu när man sitter här och ser en liten bebis,kan man inte låta bli att vilja ha en liten till... Ska berätta vad våra planer/tankar är. Men nu är min lunchrast slut!

Ses sen!

#Nofilter

2019-08-24T23:22:00.001-07:00

Hej vänner. Hoppas er helg är nice. Min helg har startat bra. Åkte till Ikea och käkade brunch, så att Ella kunde leka och springa av sig inomhus (det är typ 40-gradigt ute). Köpte knäckebröd, prästost, kanelgifflar, havreflarn, Kalles kaviar, så nu överlever jag ett tag till!

Min lilla tjej ser ut som en bikergängmedlem

Sedan blev det gym medan Ella tog en tupplur och medan jag tog selfies på gymmet (det gör väl alla?), insåg jag vad knäppt det är med alla filter.De gör ens ansikte helt annorlunda. Det är ju en sak att ge jämnare hy och ögonfransar, men större ögon, annan ansiktsform... inte konstigt att alla ser annorlunda ut när de träffas på första dejten haha.

Utan filter

Med filter

God morgon!

2019-08-22T08:27:00.001-07:00

Vad roligt att ni tittade in här igår! Så ni kanske undrar, vad hände som gjorde att Naffe började blogga igen?

Jo, igår när jag körde hem från jobbet lyssnade jag på Lana Del Rey. Någonstans mellan Born to Die och Young and Beautiful blev jag bara så emotionell och började tänka på allt jag har i livet. Hur lyckligt lottad jag är. Fick nästan en uppenbarelse där i mörkret när jag körde hem vid kl 21. Varför slösa så mycket tid med att gnälla och känna sig olycklig? Livet är så kort. Varför inte vara glad och sprida glädje omkring sig? Jag och mina nära och kära är friska och har det så bra jämfört med större delen av jordens befolkning. Vad har jag att klaga över?

Min glädje höll i sig när jag kom hem. Pussade på Anthony och berättade hur jag kände. Tror det gjorde honom lite förvånad. Han berättade att han kanske måste åka till Edinburgh i 2 veckor för jobb. Vanligtvis hade jag börjar oroa mig och blivit grinig. Men jag sade bara ”Ok, we’ll figure something out”. Varför oroa sig när man inte ens vet hur det blir?

Ni undrar kanske, vad har det med bloggandet att göra? Jo, jag insåg att jag alltid älskat att skriva. Även om jag inte skriver litterära konstverk så är det ändå ett sätt att få ner tankar och dela med mig av mitt liv till mina nära och kära. Specielltnär de är så långt borta. Ett sätt att dela med mig av min nyfunna glädje kanske?

Vem vet hur länge detta håller i sig, men jag hoppas kunna ha en bra bloggrutin.

Välkommen tillbaka, mina vänner.

Here we go again!

2019-08-21T23:56:00.000-07:00

Hej alla nära och kära! Det var ett tag sedan! Livet bara rullar på här borta i Amerikat! Kände ett sug att börja skriva av mig igen! Kanske beror suget på att mitt äktenskap inte är det bästa just. Kanske beror det på att Ella är snart 2 år och mamma Naffe börjar ha lite tid för sig själv. Kanske beror det på att Naffe helt enkelt saknar att skriva. Får väl se hur länge suget varar, höhö.

Men nu är det sent (23:51) så nu ska jag sova. Men vi hörs snart igen! Bjuder på världens gulligaste bild på min busunge!

The day baby Ella came into this world

2017-11-01T17:31:00.000-07:00

I was blessed with a very healthy and normal pregnancy. I was nauseous the first three months, but never threw up. I gained about 25lbs (11kg), my recommended weight gain was 25-35 lbs. I didn't have any problems with diabetes or high blood pressure. So going into the week 37 I was thinking I still had 3 weeks to go. We had major construction in the backyard (huge patio cover) and the house still needed some cleaning and organizing, especially in baby’s room.

Wednesday

But on Wednesday the 37th week I noticed some weird gush of liquid coming out in the shower and called the nurse. She didn’t think my water broke but told me to monitor and go to the hospital if I noticed more liquid. Me and Anthony went to our dear friends Pauline & Brandon’s tax office to do our taxes and have dinner with them, and I didn’t notice anything different that night.

Thursday

The next day I did notice it was very moist down there and decided to call the nurse again. The nurse adviced us to go into Labour and Delivery so they could just check me. I called Anthony and told him and he said he was coming home from work right away. I even suggested his mom could take me, but he wouldn’t have it. So we brought our hospital bag “just in case” and told his mom and contractor we would be right back. When we came into triage (where they check you and decide if you’re ready to go into labor), they did some tests and ultrasound to determine if my water broke. The whole time we were there there was another patient next to our bed yelling and crying because of her contractions, which made Anthony look at me really pale and worried. Poor thing. I think he was more nervous than I was. The tests came back after a few hours and it showed my water was still intact and we were getting ready to go home... All of a sudden, baby’s heart beat dropped! It went from 140ish to maybe 70ish and the nurses rushed in and made me lie on my side and gave me an oxygen mask. It happened twice in these few hours. Scary. So the dr decided we should stay the night at the High Risk ward just to monitor and make sure it was just a coincidence and not something wrong with baby. They hooked me up to an IV and rolled me over to High Risk. Poor Anthony stayed with me that night on a couch (and little did we know he was going to stay on the couch with me another 4 nights...). Baby had 2 more scary heart decelerations that night (nurses rushing in and giving me oxygen and yelling at me to roll over on my side or get on all four)...

Friday

In the morning the dr decided not to send us home, she recommended me to get induced. Baby was almost 38 weeks and would be considered full term if delivered now. She did warn me induction could take a couple of days because my cervix was only 1 cm dilated and my water was still intact. If something would happen to baby during the induction, they might had to do emergency c-section. Anthony and I looked at each other. We couldn’t believe we just came in to get checked and we were going to leave with our baby! So they rolled me over to Labor and delivery and did a test-round with the IV induction medicin Pitocin. They suspected baby’s heart deceleration might be because of my contractions, so they wanted to test first. If that was the case I had to have a c-section. But baby passed the test so around 11am they gave me my first dose of Misoprostol, an oral tablet to induce contractions and soften the cervix. I was supposed to get 6 doses every 4 hours and then get re-evaluated after 24 hours. It was a long day of just waiting. I was having more and more contractions which I could see on the monitor, but they weren’t very painful yet.

Saturday

After the 6 doses of misoprostol they checked my cervix again which only dilated to 2 cm. The dr decided to give me Pitocin (oxytocin) in my iv, which would be more efficient in dilating the cervix and give me stronger contractions. Pitocin is known for giving unnatural painful contractions, which I can vouch for... They started me on it around 7pm and said that it could still take a day or two for it to work. Around midnight I was having really strong and painful contractions. Anthony coached me with the breathing, but nothing really helped for the pain. When they checked me and told me I was still only 3cm dilated I had to make the decision to get the epidural. I was thinking I just could not stand this pain for another day or two... The epidural was very fast and easy. It pinched a little bit when they injected the numbing medicin, but then I didn’t feel anything. Thank goodness for modern medicine! Apparently I had a “perfect” epidural, because I could still move my legs even though I didn’t feel any pain. After they put in the epidural and the catheter, I went back to sleep and woke up around 3am when the nurse checked my cervix again. The nurse looked at me funny and asked “are you ready to push, because you’re 9.5cm dilated!”. Anthony and I were chocked. We were expecting another day or two of waiting, and all of a sudden it was time to push!

Sunday

Around 4am the pushing started! It was the most exhausting thing I’ve ever done. You take a deep breath when a contraction comes and then hold your breath and push as hard as you can for 10 seconds, and then repeat. I was so tired, in between pushes I almost fell asleep. It literally feels like taking the biggest poop of your life. Anthony was such a great help counting and reminding me to breath, he got all tired and dizzy not from what he saw but from yelling so much. The nurse was great and had me try different positions and the birthing bar was what worked best for me. You have your feet up and “pull yourself up” with a rope while pushing. Since I couldn’t “feel” my progress, they put a mirror down there, so I could see baby’s head being pushed out. Such a weird feeling seeing the top of her head poking out... Not the prettiest sight, but very helpful to see the results of pushing. Around 5am the dr showed up and I gave the final pushes. The baby was half way out when the dr said “you can go ahead and grab her if you want”. Anthony stared at him in disbelief and asked “me?!” But the dr was addressing me, so I literally pushed and pulled baby out of me. Such a weird feeling but I was so happy I was done. Baby had to be rescucitated because she was a little purple and didn’t breath first which was a scare. But the NICU team was there and within minutes we heard her first cry. I was honestly dozing off when the dr was taking care of me and giving me 2 stitches, so I didn’t understand what was going on, but Anthony saw everything and got to cut the umbilical cord (even though he said he wouldn’t do it). It was such a weird thing to see the little human being you’ve baked for 9 months and pushed out of you, being put on your chest. Pretty unbelievable.

The last 4 weeks
The first weeks were so hard. No one tells you how hard it is. Ella had jaundice, she was struggling to eat because she was so sleepy, she didn't want to breastfeed, I was having trouble pumping, and on top of that I had major baby blues. Baby blues is just your hormones getting back to normal and causing depression, anxiety, insomnia... So not only are you healing physically with nonstop bleeding and painful stitches, but you're also a wreck emotionally.

On top of that we were trying to finish the patio cover in the backyard so there were unbelievable loud construction noises, construction people everywhere in and outside the house, we had to move to our guestroom so it wouldn't be too loud for baby... It was a mess. We're happy it's done, but I honestly thought I was going to lose my sanity those first weeks. I cried about everything and didn't want to meet anyone or do anything except worry about my baby.

Anthony was off the two first weeks and was a major support, but this was also all new to him, so sometimes he stressed me out not understanding what I went through. Anthony's mom was a big help the first weeks coming over to cook and watch Ella for us. My mom came from Sweden a week after Ella was born and has helped us so much with everything from cooking, cleaning, and taking care of Ella. She stays on Sweden-time so she can get Ella at 3am and let us sleep. I wouldn't made it without her honestly.

Thank you all for your well wishes and kind words. Also, for being understanding when I was missing in action for so long. Now that we've made it through the first month we're hoping things can only get better and easier. Baby Ella is the best thing that has ever happened to us and Anthony and I are so in love with her. It's such an amazing thing to look at your child and see both you and your partner and just love her more for every day.

Plötsligt händer det!

2017-02-26T16:51:00.001-08:00

18 februari 2017:

Käkade burgare på Red Robin och blev alldeles illamående när vi var på Costco... Anthony frågade oroligt om jag kanske borde ta ett graviditetstest. Kom hem och gjorde det! En linje visade sig, men bara en halv andra linje... Vi lämnade det några minuter och plötsligt var det helt klart 2 linjer! Jag började skratta och fick tårar i ögonen. Anthony var ganska lugn och ville att jag skulle ta ett test till, haha. Åkte till min födelsedagsfest som Jamela fixat för mig. Tänkte bara berätta för Anthonys pappa, hans systrar, hans mamma, men plötsligt visste alla om det, haha.

Gravidroligt 1: Efter att ha berättat för Jamela om den stora nyheten, frågade jag vad jag kunde äta av all mat som folk tog med sig (det var knytkalas). Hon tittade konstigt på mig och sade att jag fick äta vad jag vill, det är min fest. Jag stirrade menande på henne och frågade igen vad jag inte kunde äta. Hon frågade undrande om vi hade knytkalas i Sverige. Jag dog av skratt och pekade menande på min mage och då fattade hon. Haha, roligt.

19 februari 2017

Anthony tvingade mig att ta ett till test och denna gång gick det supersnabbt. Det var ingen tvekan!

Anthony tog denna bild på mig dagen efter vi fick reda på det "The day we found out"

20 februari 2017

Gravidroligt 2: När läkaren förklarade för oss att fostret utvecklar alla organ just nu och att man kan se början av "limb buds". Anthony frågade vad det var. Och när läkaren förklarade (små knoppar där armar o ben kommer att utvecklas senare), såg jag hur Anthonys ansikte såg svimfärdigt ut samtidigt som han viskade "oh my God". Tror verkligheten kom ifatt honom där. Ni skulle sett hans ansikte.

16 mars 2017

Vi var på ultraljud för först gången för att vara säkra på att bebisen är där den ska vara o att det bara är en bebis. Vaginalt ultraljud är lite speciellt men tydligen bästa sättet att se bebis när det är så litet. Det var helt fantastiskt att se. Och som om bebisen kände det på sig så rörde den massa på sig, nästan dansade med armar o ben! Så himla söt. Vår barnmorska sade att det var helt klart en bonus att se lilla bebisen röra på sig. Men när vi började filma låg den stilla, haha. Poser. Diskuterade massa tester med läkaren. Vet inte om man gör så många i Sverige, känns som USA är extra noga så att ingen stämmer dem om något skulle hända och de inte erbjudit tester...

28 mars 2017

Vecka 11! Snart dags för andra trimestern. Det är inte lätt att vara i första trimestern. Extrem trötthet, illamående, ingen lust o ork att göra något... och jag är ändå lyckligt lottad som kan äta normalt och har inte spytt en enda gång än. Knaprar kex, ingenfäragodis, dricker massa vatten när illamåendet sätter igång. En annan (positiv?) grej är att brösten blivit gigantiska redan, haha. Och då var jag ju inte platt att börja med. Anthony älskar det så klart, haha. Men det jobbiga är att de är jättömma och bröstvårtorna står på givakt hela tiden...

Anthony har varit fantastiskt. Han har ju alltid varit det men det är som hans naturliga instinkter att skydda och ta hand om sin familj kom fram ännu mer nu. Ärligt talat fattar jag varför folk tror att en bebis kan rädda ett dalande äktenskap eller relation. Inte för att vi hade några större problem, men nu är det liksom ännu bättre. Det är som att falla för varandra igen och börja en ny smekmånad nu när man har detta äventyr att se fram emot tillsammans. Jag är lyckligt lottad.

4 april 2017

Jaha, så var det redan dags för andra trimestern. Det är sant som de säger! Känner mig redan piggare och mindre illamående! Nästa torsdag är det dags för andra besöket hos graviddoktorn. Inget speciellt besök tror jag, mest rutinbesök. Har inte gått upp mycket i vikt första trimestern så det är ju bra. Här rekommenderar dem att lägga på sig max 25-30 pounds (12-15 kg). Hoppas jag kan hålla mig, haha. Ingen lust att bli supertjock och ha svårt för att bli av med den vikten efter, samtidigt vill man ju inte att bebisen ska bli undernärd. Har inte heller varit så duktig på att gå mina promenader varje dag. Har inte varit på gymmet så mycket heller. Tänkte mest köra promenader eller crosstrainer. Inte första prioritering nu liksom, haha.

13 April 2017

Idag vankades andra besöket hos gravidläkaren. Snabbt och effektivt, dr frågade hur jag mår (bättre), om jag hade några frågor (hade skrivit ner några, ifall preggo-brain ger upp), och lyssnade på bebisens hjärtslag. Åh, så fint. Dr sa att det slog bra och i bra takt. Lika stor som en persika just nu. Har också berättat för omvärlden, så kan äntligen blogga om det, haha!

Saknad

2016-09-25T11:55:00.000-07:00

Idag är det extra jobbigt. Idag saknar jag Sverige extra mycket. Vaknade kl 7 för att facetimea med min familj. De var alla samlade för att fira min brors födelsedag i efterskott. Fick prata lite med Leon, världens sötaste Leon, som är så lång och stor. När hann han växa så mycket? Kändes nästan som om jag var där, kunde lyssna på syskonens gnabbande och se min mamma packa matlåda till mina syskon och min pappa fixa på min systers cykel. Vardag helt enkelt. Vardag som hade gjort mig galen om jag bodde med dem, men är så värdefullt när man ses en gång om året, om ens det... Det är jobbigt att inte veta när man kan träffa dem nästa gång.

Hur stor är den här grabben? Han gillar salta pinnar, haha!

Snart är han längre än mig...

Fick alla att samlas för en grupp-selfie

Världens sötaste familj

Haha, roligaste bilden. Åh, vad jag älskar dem!

Ojdå!

2016-09-24T12:53:00.001-07:00

Har visst inte bloggat på nästan en vecka! Men ni har inte missat något! Veckan har varit bra och väldigt standard, haha. Träning, jobb, matlagning, städning, FaceTime med mamma, det vanliga. Oh, har bokat en weekend-resa till Portland, Oregon med min älskling. Ska bli skoj! Älskar att utforska en ny stad, käka gott och se nya sevärdheter.

På tal om resor, så är det snart dags för mig att lämna in semesteransökan för nästa år. En del av er har frågat mig om vi ska till Sverige nästa år. Vi vet ärligt talat inte. Får ju också se om vi blir gravida nästa år, det krånglar ju till saker o ting... Vi hoppas kunna komma på min brors examen, civilingenjörerna har deras examensceremoni på hösten, typ oktober. Eftersom det är lågsäsong då, så kan jag förhoppningsvis be om semester senare o ta 2 veckor då utan problem. Anthony vill se fjordarna i Norge, men det kanske är lite grått då på hösten? Vi får se, haha. Vi funderar även på att åka till Hawaii typ 5 dagar och bara njuta.

Jaha, hoppas ni alla har en bra helg. Hörs snart igen!

- N

Slö söndag

2016-09-18T22:55:00.001-07:00

Hej alla godingar!

Hoppas ni haft en härlig helg, plötsligt är måndagen här! Min helg har varit väldigt skön... Vi har dock fått mycket gjort. På lördagen blev det en tur till Green Acres (typ ett gigantiskt Blomsterlandet) och sedan handlade vi mat på Costco. Haha, vi är så gamla och tråkiga. Sedan jobbade A på vår framsida av huset, måste ta bilder så ni får se hans "rock garden" (vad kallas det på svenska?)! Vi har jobbat länge på detta projekt, ni skulle se vår framsida innan A's rock garden.

Fina lavendel till A's rock garden

Medan A jobbade i trädgården, gjorde jag en Banan-Toffee-paj för våra gäster som skulle komma på kvällen. Så enkelt och gott. Måste skriva receptet någon gång, det var faktiskt ett ex som gjorde det för mig första gången. Man behöver bara digestive-kex, banan, en burk kondenserad mjölk och grädde. Låter gott, va? Gjorde också rårakor med rökt lax créme, spaghetti med vit tryffelolja och A gjorde sina famösa steaks. Våra gäster verkade njuta av middagen. Efter middagen tog vi en promenad och jagade Pokémons, haha. Vild lördagsnatt!

Ost (cheddarost och herrgård), salami, vit persika, oliver...

Rårakor med rökt lax créme (rökt lax, créme fraiche, rödlök, peppar, rödlök, dijonsenap)

A's perfekta steak, spaghetti med massa vit tryffelolja, parmesan, vitlök, svamp...

Min goda banan-toffee-paj

Vad gjorde vi idag då? Idag åkte vi och köpte mer stenar till A's rock garden, A var ute i hettan (36 grader igen!) och jobbade medan jag tog en tupplur och städade köket efter vår middag med våra vänner. Han ville nog ha mig ur vägen, men jag hjälpte honom efter min tupplur. Sedan kollade vi på Avengers: Civil War och slappade på soffan. Slapp och slö söndag...

Jaha, det var min helg... Ha en bra måndag, mina vänner!

- N

Trött

2016-09-15T10:25:00.001-07:00

Det var jobbigt att vakna i morse. Och det är bara torsdag. Har tränat varje morgon denna vecka och jobbat till kl 21 varje dag. Jag vet inte hur folk orkar ha familj, träna, jobba och ha ett socialt liv... Hur gör ni? Känns som om man måste utesluta något för att orka med det andra...

På tal om familj så har jag och A diskuterat det mycket på sistone. Vi vill ju ha barn samtidigt som vi älskar vårt liv just nu. Skulle vilja resa mer med A, men samtidigt blir vi ju inte yngre. Anthony vill ha valp först, medan jag inte är så stor djurmänniska... Så efter diskussioner fram och tillbaks så har vi kommit fram till... Trumvirvel... Vi ska börja försöka starta vår familj nästa år! Känner en klump i magen bara av att skriva detta. Mina närmsta vänner och familj vet redan om det. Bara för att jag slutar med p-pillren, behöver det ju inte hända nästa år. Kanske tar en månad, kanske tar flera år. Vi känner 3 par här som är våra nära vänner som försökt i många år och inte lyckats, så det är lite läskigt och oroande. De är lite äldre, men jag är 30 nästa år och A är 36, så det biologiska klockan tickar... Det viktigaste är ju en frisk bebis och förhoppningsvis en ok graviditet, och riskerna ökar ju, ju äldre mamman är.

Det jobbigaste här i USA är att man inte har så mycket föräldrarledighet. Jag får max 6 månader och då är det till viss del obetalt också. Får kolla upp hur det funkar, innan nästa år. Blev skraj när jag såg alla kvinnliga pharmacist som tar med sig bröstpumpen till jobbet och pumpar på lunchrasten... Många föräldrar får också försöka hitta en nanny efter den korta föräldraledigheten, jobbigt att lämna bebisen redan vid 6 månader... Men klarar alla miljoner amerikanska mammor det, så klarar jag det också! Vi har i alla fall A's stora familj här som kanske kan hjälpa till.

Planen var först att vänta tills vi flyttar till Sverige och har barn då, men tror inte det är realistiskt, då vi kommer att vara mycket äldre då. Om vi inte flyttar typ inom typ 2 år... Kanske har bebis nr 2 i Sverige, vem vet?

Jaha, då vet ni haha. Jag måste börja kolla upp hur det funkar att få medborgarskap här (hoppas kunna ha dubbelt!) och undersöka föräldrarledighetslagarna... Panik. Känns vuxet.

Hörs snart igen,

-N

Min måndag

2016-09-13T23:04:00.001-07:00

Hallå hallå i stugan!

Hur går er vecka? Min vecka började idag, då jag var ledig igår måndag. Idag startades dagen med en intervall-löprunda i det vackra vädret. Det var typ 18 graders sol med en mild bris. Så underbart. Älskar Sacramento när det inte är 40-gradigt... Sorry i förväg, kommer blogga mycket om träning och hälsosam mat. Jag och mina kära Sofie är på en hälsoresa tillsammans, hon i Sverige och jag här. Det blir mycket intervallträning både på gymmet med vikter och på löprundorna och så äter vi så naturligt vi kan med så lite socker som möjligt. Inget bröd, pasta, socker... Får se hur detta går. Vi ska köra ett block på 6 veckor först och sedan ett till på ytterligare 6 veckor. Är på min fjärde vecka nu och det känns bra, har inte gått ner så fruktansvärt mycket i vikt, men har minskat i omkrets desto mer och magen är platt utan massa gaser, haha.

På tal om hälsosam mat, igår kväll, efter jag lagad mat åt min käre man, kom jag på att jag hade några gamla äpplen i kylen. Hittade ett recept på äppelmos i Slow Cooker (vad heter det på svenska?). Så lätt och så fräscht och gott! Käkade min äppelmos på min havregrynsgröt i morse och det var himla nice.

Hemlagad äppelmos i Slow Cooker

6 äpplen
1 dl vatten
1/2 tsk kanel

Skala och skär äpplena i små bitar, lägg i Slow Cooker, tillsätt vatten och kanel och koka upp på hög värme i 2 timmar eller låg värme i 4 timmar. Ta-da! Mosa om du inte gillar bitar. Förvara i kylskåp.

Äpple, vatten, kanel...

... Blir detta fräscha mos!

Mmm, gott på havregrynsgröt!

Nej, kära vänner! Dags att knyta sig, kl är bara 23 men man är ju inte en ungdom längre! Hörs i morgon!

-N

Tack

2016-09-12T22:55:00.000-07:00

Tack alla kära vänner för er support och hej-rop! Ska försöka rycka upp mig och blogga mer för er skull. Det är inte lätt att hitta nya vänner när man har er som standard. Ni är bäst!

Idag låg jag i sängen, facetimade med familjen och latade mig till kl 12. Gick sedan till gymmet och körde helkropp på intervaller. Mycket jobbigt. Sedan hem och tvätta och laga mat. Blev mycket meal prep idag, kommer jobba sena skift hela denna vecka till helgen, så måste vara beredd med matlådor i kylen. Runt mitt jobb finns bara McDonalds och Subway typ, så gäller att ha med sin matlåda.

A kom hem vid sjutiden idag och vi käkade middag tillsammans (han älskade laxen!) och kollade på gamla Big Bang Theory avsnitt. Han försöker gå upp kl 5 för att gå till gymmet innan jobbet, så han försöker sova nu, trots att kl bara är 23...

Kanske ska sova också, vaknade trots allt kl 7:30 idag...

-N

Sparris, kycklingbröst, sötpotatis - allt bakat i ugn!

Sotad lax med sötpotatis, sparris och kall senapssås