Ett halvt ark papper

Att lämna in saker på reparation

2013-01-09T03:42:00.001-08:00

Jag borde verkligen sluta lämna in saker på reparation, den saken är klar. Dock inbegriper ju detta att saker och ting ska sluta gå sönder för mig, och det är ju ändå faktiskt till stor del inte mitt fel att saker och ting går sönder - tro det eller ej.

Nu senast var det mobilen som dog. Jag fick tillbaka telefonen från service: det gamla skalet men i stort sett allt inuti var nytt.
Dock inte OS:et. Det var backat. Långt tillbaka...

En äldre mobil lämnades in på lagning för några år sen för att ena displayen slutade fungera. När jag fick tillbaka den gick den inte att ladda.

Sen ska vi ju absolut inte glömma bort Kalle, min gamla underbara röda Opel. Jag blev påkörd bakifrån och fick lämna in den för att få bort bucklan på bakluckan. När jag hämtade bilen fungerade inte vänster blinkers.

Alla exemplena har ett bestående faktum: det var inte mitt fel att någon av dem gick sönder.
Och fasiken inte heller mitt fel att det var andra fel på dem när jag fick tillbaka dem.

I ärlighetens namn så lär ju inte serviceverkstäderna tjäna ett öre på detta heller - tvärtom. Allt går ju på garantin. Inte ens självrisken har jag behövt betala...

#dethärärmittland

2012-11-21T00:28:00.000-08:00

Hela denna kampanj "det här är mitt land" har fått mig att börja fundera över mitt ursprung. Jag vet att jag kommer från vad som anses vara den äldsta, svenska staden, dock inte Sveriges äldsta stad. Jag har i flera år bott i en stad vars namn inte ens kungen kan uttala, uppväxt i den stad kungen trodde han var i, bott i den stad där st Eskils begravdes och i tio år i den stad som med hjälp av blo

dbad försökt uppnå maktbalans.
När jag tänker tillbaka på min barndom minns jag oändliga sandstränder, sommarstugor med torrdass, bröllop i regnbågens alla färger, hur vi jagade morfar med vattenslang, en underbar pappa, farfars krusbär och gigantiska dalhäst.

Jag minns det jag saknar, inte det jag har. Det jag har bygger fortfarande minnen runt mig.

Jag minns saker jag inte vill minnas. Jag minns saker jag ägnat hela mitt vuxna liv åt att fötränga. Jag minns mn morfars ögon när jag fyllde åtta, jag minns dem på hans dödsbädd.

Men jag hör inte hemma i minnena eller i mitt ursprung utan i mitt HÄR. kärleken förde mig hit och det är här jag hör hemma. I mitt land. Hos min kärlek. I Sverige. Hit dit kärleken fört mig genom livet.

Gud bevare mig för mina vänner, mina fiender klarar jag själv...

2012-11-17T01:35:00.001-08:00

Den senaste veckans såpa i media och i den svenska politiska världen kan ju inte ses som någonting annat än humor på hög nivå. I alla fall inte i mina ögon. Som vänsterpartist så glädjs jag av att se tre toppolitiker inom Sverigedemokraterna gräva sin egen grav. Och de gräver verkligen bara djupare och djupare, Expressen behöver ju knappt hjälpa till, de behöver bara sparka bort lite av den sand som de står på, där på kanten på gropen de gräver. De har, i min mening, visat sitt rätta ansikte. Vilken ändå bara var en tidsfråga innan de skulle göra.

Sociala medier fylls av länkar till filmerna, till deras uttalanden och framförallt till olika nidbilder. På internet dör ingenting längre, allt sparas där. Men tyvärr så glömmer människan bort, och till nästa val kommer de flesta ha glömt bort detta. Jag hoppas med hela mitt hjärta att dessa nidbilder åter läggs upp på sociala medier i samband med nästa valkampanj. Jag kommer själv vara en del av detta återuppväckande av minnen - om jag bara kommer ihåg det.

Uttalandet "Det här är mitt land" har lett till någon ny form av nationalism, som vi svenskar behöver. Det är en sund nationalism, en form av nationalism där alla hör hemma. Sverige har aldrig varit ett nationalistiskt land, om man jämför med till exempel Norge, Storbrittanien eller USA. Här är det fult att vifta med svenska flaggan. I USA viftar man med amerikanska flaggan på valvakan, i Sverige viftar vi på vår höjd med partiflaggorna. Det finns ingen samhörighet. Vilket inte heller är så konstigt, om man ska tro historikerna: vi har aldrig varit i krig på samma sätt som exempelvs Norge. Vi har ingen frihetsdag att fira: en dag då vi bröt oss fria och blev en egen nation. Vi har bara blivit mindre och mindre.

Däremot har kommentarerna i spåret av "Det här är mitt land" inte varit odelat vackra. Kommentarer som att "vi borde kasta ut sverigedemokraterna ur landet" är inte helt ovanliga. Förutom att de är demokratiskt invalda i riksdagen (allt som en påminnelse om hur viktigt det är att ta del av fakta innan vi utnyttjar det demokratiska privilegium likaså plikt vi har: att rösta) så är Sverige även sverigedemokraternas land. Att frånta dem rättigheten till Sverige är att sänka sig till samma nivå som dem.

Sverige är mitt land. Liksom det är Almqvists, Ekeroths och Westlings land.

De har aldrig stått för en politik i stil med nazisternas. De har aldrig hävdat att Sverige tillhör de ariska, de nordiskt blonda med blåa ögon. Den delen är viktig att komma ihåg. Det är svenskheten de hyllar, de svenska värderingarna och traditionerna. Där räcker det inte med att ha ett ariskt utseende för att passa in. Almqvist har själv hävdat att övriga sju partier i riksdagen är Sverigefientliga.

Lika viktigt som att minnas deras uttalanden och beteende inför nästa val är det att inte sammanblanda dem med de tyska nazisterna. De är inte ute efter ett ariskt rent land. Att ge dem sådana myter och falska föreställningar gör det värre för oss som försöker kämpa emot dem. Kämpa emot gör man med fakta, inte med falska föreställningar och fördomar.

Alla kämpar vi för vårt land. Allas land. Från Alö stenar till norra Lappland. Från Bohus klippor till Gotlands raukar.

En bild säger mer än tusen ord

2012-04-02T00:31:00.002-07:00

Ommålning

2012-03-05T00:50:00.000-08:00

Så där, efter mycket om och men så har vi äntligen kommit till skott och målat en fondvägg i sovrummet och entrén i hallen. Och det ska gudarna veta att det blev bra mycket snyggare! Nöjdheten och belåtenheten håller verkligen i sig!

Men ingenting går ju upp emot att vakna på söndag morgon och skåda den provmålning som gjorts på väggen i sovrummet med två olika färger:

Tyvärr så är det övermålat nu, men hjärtat syns fortfarande litegranna. Eller snarare väldigt väl, om man vet att det finns där. Och det räcker för mig!

Blondinbella slår till. Igen.

2012-02-09T02:45:00.000-08:00

Så har även Blondinbella gett sig in i debatten kring detta med pension först vid 75 års ålder. Man vet inte riktigt vad man ska säga när man läser artikeln. Mer än att den människan inte har någon som helst form av verklighetsanknytning.

Men bäst tycker jag nog denna del är:

"Jobb ska inte vara en börda. Därför är jag entreprenör. Jag tycker synd om den som ser jobbet som en börda. Hitta istället ett yrke där du kan växa och det är kul."

Så min stora fråga till henne är: Vem ska städa i framtiden? Tömma sopor? Tvätta? Utföra alla de där arbetsuppgifterna som måste göras men ingen vill?

Folk som har arbetat som städare i tio-tjugo år har till största delen inte gjort det för att de vill det, utan för att det är det enda jobb de har lyckats få. Om de inte hade möjlighet till utbildning innan de började städa, har de då verkligen det efter tjugo år som städare?

Alla har inte möjlighet att byta jobb eller bli "konsult". Som om nu inte det också kan innebära tungt arbete.

"Hej, vad jobbar du som?"

"Jag är städkonsult".
"Vad bra, då är din kropp inte sliten. Då kan du och vill du jobba tills du är 75. Är man konsult älskar man ju sitt jobb."

Don Quijote vs Håkan Juholt

2012-01-19T05:56:00.000-08:00

Okej, jag kan ju inte låta bli att återigen kopiera mina egna inlägg, tydligen...

Förra gången då socialdemokraternas ledare Håkan Juholt var i ordentlig blåsväder, i samband med bidragsaffären om hans lägenhet, så jämförde han sig själv ihärdigt med Don Quijote och att slåss med journalister var som att slåss med väderkvarnar.

Som litteraturvetare så blir man ju mest bara nollställd när man hör sånt där. Man vet ju knappt vad man ska tänka eller säga.

Så Juholt anser sig alltså vara en smått galen, gammal sysslolös adelsman som läst så mycket böcker att han inte kan se skillnad på vad som är verklighet och vad som är fantasi? Att han är hjälten i en satir på riddarromanen?

Och vad gäller väderkvarnarna... Don Quijote slogs mot väderkvarnarna för att han trodde de var jättar. Så Juholt slåss mot journalisterna = väderkvarnarna i tron att de var... ja, vad då? Jättar? Eller drakar, kanske, men det kan ju ändå inte alla tidningar klassificeras som.
Vidare så ska vi här inte heller glömma att det var Don Quijote som startade slaget mot väderkvarnarna, väderkvarnarna däremot slog aldrig tillbaka. Döda ting brukar liksom inte riktigt göra det.

Om Juholt däremot hade jämfört sig själv med väderkvarnarna och journalisterna med Don Quijote, ja, då hade jag helt klart gått med på liknelsen. Den är ju till och med hållbar. Dock hade detta inneburit att Juholt hade klassificerat journalisterna som hjältarna i romanen. Men en hjälte i en roman är inte samma sak som en hjälte i ett äventyr eller liknande. Och som väderkvarn hade ju Juholt själv varit ett offer för journalisterna. Nu gjorde han journalisterna till offer för hans galna framfart på den gamla Rosinante med svärdet i högsta hugg.

Kanske dags att Juholt inte bara kollar upp politisk fakta och siffror innan han talar, utan även sina litterära liknelser.

En kopierad kopierad enkät

2012-01-18T02:03:00.001-08:00

Okej, om någon börjar så måste väl alla andra haka på. Så varför inte jag också. Här kopieras Enligt O:s enkät helt friskt, dock med egna svar. Eller okej, hela blogginlägget är också kopierat.
Och okej, nu vet jag ju faktiskt inte om det var just Enligt O som började med enkäten ifråga, men jag hittar inga äldre källhänvisningar, utan ger henne hela äran härmed. Dock kunde jag inte låta bli att lägga till en egen kategori på slutet.

Vid sängen: Kämpar envetet med Dan Browns Den förlorade symbolen. Den är spännande och man sugs in i den, men man vill ju bara komma till slutet så man får veta hur det går...
På toaletten: Inga böcker förvaras på toaletten, även om en sådan kanske följer med någon gång. Därinne finner man däremot sambons senaste exemplar av speltidningen LEVEL och något nummer av någon av de två lokaltidningarna för Sollentuna.
I väskan: Vanligtvis så brukar samma bok som finns vid sängen få följa med i handväskan, men om det är som nu, då sängboken inte är i pocketformat så har det utifrån tyngdaspekten blivit en helt annan bok i just pocket:Roslund&Hellströms Flickan under gatan.
På ipaden: Nej ni, någon sådan har jag absolut inte. Däremot har jag i mp3-spelaren Inger Frimansson Katten som inte dog och väntandes Erlend Loes Doppler.
För att fortbilda mig: För tillfället står det stilla på fortbildningsfronten, i väntan på att få påbörja min D-uppsats inom kort. Så denna kategori kommer nog byggas på ganska ordentligt inom kort.
För att jag är en nörd:Tja, här måste nog Anna Höglunds doktorsavhandling Vampyrer passa bra in. Både för att det är facklitteratur och för att jag nog ändå vid det här laget får klassificera mig som vampyrnörd. Och självklart även Bellmans samlade Fredmans epistlar illustrerad av Ulf Lundell och Shakespeares samlade sonetter.
På jobbet: På jobbet ägnar jag mig endast åt läsande och/eller författande av tekniska manualer. Ungefär lika spännande som det låter.
Utmaningsbok: H.P. Lovecrafts Haunter of The Dark Other Tales.
På is: Jag har inga böcker som ligger på is, har jag väl påbörjat en bok så läser jag klart den. Däremot så har jag bokserier som ligger på is, där Terry Pratchetts Skivvärlden är den som hamnat mest på is. börjar misstänka att jag är en av de få människor som klarat av att endast läsa två böcker i den serien och sen inte fortsatt...
Läser emellanåt: Nej tyvärr, jag läser ut boken på en gång, så det finns ingen bok som jag läser emellanåt. Dock två antologier som läses från och till: David J. Skal Vampires - Encounters With the Dead och markis de Sades The Complete Marquis de Sade. Kul, rolig, men svårläst...
Guilty pleasure: Ja, jag är helt såld på Margit Sandemos Isfolket...

Civilingenjör förutspår framtiden...

2012-01-11T06:30:00.000-08:00

Lite spännande läsning måste man ändå erkänna att det är, detta om civilingenjör John Elfreth Watkins framtidsteorier.

Däremot så kan man ju fråga sig hur mycket av det han förutspådde som faktiskt var av godo och vad som var av ondo. Men visst kunde man ha önskat att han även hade haft rätt på punkterna om utrotning av små jobbiga djur, aka spindlar och andra insekter och hästar. Men, men, man kan tydligen inte få allt här i världen...

Dagens i-landsproblem

2012-01-09T03:11:00.000-08:00

Vitlökspressen går sönder! Och detta självklart på kvällen när det är alldeles för långt till närmsta affär som kan tänkas ha sådana dylika attiraljer!

Okej, lördagsmiddagen var ju klar, så inga problem där. Och med tanke på hur mycket vitlök det ingick i de tapas som vi åt, så kanske det inte är så konstigt att pressen gav upp och suiciderade.

Men söndagsmiddagen däremot. Suck, där var det sämre. Nåja, rester fanns ju från tapasen.

Men ändå. Här är det principen som gäller. Vitlökspressar ska inte gå sönder!

Inga konventioner här, inte!

2012-01-04T03:13:00.000-08:00

Eftersom jag i alla fall bröt mot typ alla oskrivna regler i mitt förra inlägg genom att inte hedra julen och galet tala om dess mysighet och underbarhet och gud vet allt, så fortsätter jag nu här på samma spår. Ingen Jantelag för mig nu, inte!

Jag äger numera... bom-bom-bom-trumvirvel... En Alfa Romeo!

Kalle blev ju tyvärr, som synes i ett tidigare inlägg, svårt misshandlad precis innan flytten och blev dödförklarad precis innan jul. Men som så mycket annat i mitt liv har ersatts med nya saker och nya förhoppningar under 2011 så var det nog även på sin plats att byta ut Kalle. Om det blev till det bättre eller det sämre, det visar sig. Men det är i alla fall en Alfa Romeo!

Coolt, eller hur?

Så, nu kvarstår bara den stora frågan: vad ska han heta? Det första förslaget som kom upp var Romeo, men det känns lite tråkigt, eller i alla fall för enkelt. Och passar liksom inte riktigt in, tror jag. Så nu lutar det mot Alfons.

Några andra förslag eller åsikter på denna punkt?

Jul igen

2011-12-21T15:01:00.000-08:00

Så närmar sig julen återigen med stormsteg. Att denna period under året är jobbig i dubbel bemärkelse för mig är inte någon större nyhet, men hur man än gör så verkar man inte kunna komma undan den med sina känslor i behåll. Okej att man kan fly över julen, men månaden innan då hela stan fylls av juldekorationer och barnkörer där tyvärr den ena inte är bättre än den andra och publiken som till största delen består av föräldrar som knappt orkar applådera. (Nej, jag är inte ironisk, bevittnade det senast igår).

Men detta är inte det enda som staden fylls utav. Tyvärr. Okej, det blir ju helt klart mer påtagligt nu när man bor i Stockholmsområdet och vistas i innerstan på ett helt annat sätt än tidigare. Men vad jag önskar alla, samtidigt som jag inte önskar någon det, så är det en promenad utmed kungsgatan framemot kvällen. Portöppningar som fylls av hemlösa som försöker få sig en blund samtidigt som alla vi andra yr omkring som galningar för att finna den perfekta presenten.

För det finns ändå någonting ironiskt i det hela. Överflödet verkar inte finna några gränser i väntan på den högtid då flest tar livet av sig.

Visst och okej, jag låter inte speciellt munter. Men det är ju inte heller så konstigt. Det är ju jul. Saknades högtid.

Och även om man inte kan hjälpa hela världen eller ens hjälpa en persons saknad så är det i alla fall lätt att lätta något på sitt samvete mitt i denna hysteri:

Saker som inte gör en glad

2011-10-27T12:52:00.000-07:00

Stulet:

En pärm med brända cd-skivor
En bilstereo
En flaska batterivatten

¨Återfunnet av polisen:

En pärm med brända cd-skivor
En bilstereo
En flaska batterivatten

Resultat:

Och alla som anser att detta är nödvändigt räcker upp en hand.

Livet DeLuxe i Märsta

2011-10-13T12:57:00.000-07:00

Visst, jag måste erkänna att jag verkligen såg fram emot att få springa på olika kulturella evenemang nu när jag skulle flytta upp till Stockholm. Och det måste man ju ändå säga, kanske inte överdrivet förvånande, att det inte blivit så mycket av den varan. Inte hittills, i alla fall. Fast visst, ett föredrag av C-M Edenborg, bokförlaget Vertigos ägare, om censurerad litteratur på Stadsbiblioteket går förvisso inte av för hackor. Och faktiskt även en kulturnatt med besök bland annat på Svenska Akademien och även Nationalmuseumet vid ett senare tillfälle har man ju ändå hunnit med. Så man kanske inte ska klaga alldeles för mycket.

Dock trodde jag nog faktiskt i ärlighetens namn att för kulturella evenemang så skulle man få röra sig in mot Stockholm, vilket visade sig vara lite en sanning med viss modifikation. En modifikation i form av ett författarbesök av Jens Lapidus nu i afton.

En väldigt trevlig och intressant afton, helt klart. Spännande och intressant. För den som vill veta mer så rekommenderar jag en läsning på min nya blogg (skryt skryt, man kan väl inte vara som alla andra och bara ha en blogg, väl ;) ) Bokbunden.

Mest förvånande var dock att det var jag, en 16-årig kille med sin mor och så ungefär hela Märsta PRO. Det trodde jag inte.

En händelserik dag

2011-09-14T09:23:00.000-07:00

Det har varit en sån där skum, händelserik dag i dag, om man nu vågar säga någonting med tanke på att jag sitter på pendeln och inte kommit fram till Stuvsta än, men men, ta i trä och hela den svängen.

Jag har tittat på kor! Nästan till och med haft närkontakt med dem!

Nej, inte nån rädsla som spelade in här, det var en dum glasskiva emellan mig och kon. Men kul var det i alla fall. För hela situationen just nu känns ju lite humoristisk. Här bor man i Norrort, så långt norrut som man kan bo men fortfaande kunna åka med SL:s pendeltåg. Varje dag åker jag genom hela Stockholm, får titta på Stadshuset och en massa annat roligt, och så när jag går in på jobbet så har vi kor runt knuten. Och när jag säger "runt knuten" så menar jag det bokstavligt. Korna är ca fem meter från oss. Rakt genom hela huvudstaden, fortfarande kvar i Stockholm och så en massa kor.

I och för sig så är det väldigt logiskt att DeLaval ligger granne med en bondgård. Vilket är lika logiskt som att DeLaval äger bondgården. Trots allt så jobbar ju DeLaval med kor och bönder.

Och så här när man nu har jobbat som konsult åt DeLAval i fem och en halv månad och endast har ne halvmånad kvar, tja, då måste man ju ändå säga att det var på tiden att man fick gå dit upp och titta på korna. Få se ko 6234 och ko 2000 bli mjölkade av en VMS. Den saken är hlet klar.

Och tillbaka på kontoret så sparkade jag självklart sönder min mp3-spelare. Aldrig får man vara riktigt lycklig, eller hur det nu var.

Suck...

2011-09-05T08:54:00.000-07:00

Ibland ställer man sig den där eviga frågan: "Varför händer det här mig?" och ibland byts den ut mot den smått snarlika: "Händer sånt här bara mig?"

Två dar efter att man har testat en ny frisör, för att endast komma fram till slutsatsen att den frisören kommer jag aldrig gå tillbaka till och att man måste boka en ny klipptid hos en annan frisör omgående, så utmanar man det smått överbelastade flexkontot för att ta sig till en sytillbehörsaffär på Söder som stänger klockan 1700.

Självklart. Den har stängt idag. Inte varje måndag, utan just i dag. Suck.

Nåja, fick i alla fall besöka Vertigo förlags cafe Sodom, så nåt positivt kom ut ifrån det.

Dagens konstaterande

2011-07-09T08:43:00.005-07:00

Jag skriver för lite i min blogg...

Dags för året önskelistor

2011-07-04T12:33:00.000-07:00

Jag måste erkänna att jag inte hunnit med att grubbla speciellt mycket över vad jag och Ville önskar oss i födelsedagspresenter i år. Vanligtvis så brukar jag mest kopiera den senaste önskelistan och så radera sådan som jag eventuellt fått sedan den skrevs. Men detta år har det ju hänt så väldigt mycket, så mycket bra som har hänt som ställt världen lite smått på ända och det man siktar mot har förändrats så radikalt. Men trots detta så väljer jag att göra som jag brukar: kopiera julens önskelistor och så stryka det jag har fått nu under första hälften av år 2011:

1. Kortare pendlingssträcka (nja, går nog lite på ett ut, så svårt att stryka)
~~2. Nytt jobb med som reducerar övriga pendlingssträckor. Och med högre lön~~
~~3. Betald semester~~
~~4. Större lägenhet~~
5. Soda streamer och ~~hushållsapparat~~
~~6. En ny korsett~~
7. En rosa vespa
8. Två examina (minst)
~~9. Nya kläder~~
~~10. Fler skor~~

Ville önskar sig:

~~1. Mer sovtid~~
~~2. Mer mat~~
~~3. Mer klappande och kliande~~
4. ~~En lekkompis~~ som gör frukost till Hanna på morgnarna, och middag tills hon kommer hem

Detta önskar jag Ville i present:

1. ~~En lekkompis~~ som gör frukost till Hanna på morgnarna, och middag tills hon kommer hem

Inte bidde det mycket kvar att arbeta med, men jag gör ett tappert försök:

1. Större lägenhet
2. En 10'' laptop
3. Diors parfym J'adore
4. Hmmm... en överraskning?
5. Soda streamer
6. En ny korsett (mest för att jag vill, inte behöver...)
7. En rosa vespa (samma sak här)
8. Två examina (minst)
9. Manikyr
10. Fler skor (behövs alltid!)

Efter visst diskuterande, har det visat sig att Ville fortfarande önskar sig:

1. Mer sovtid
2. Mer mat
3. Mer klappande och kliande
4. Få behålla lekkompisen

iPod for the win

2011-06-26T03:46:00.000-07:00

Nja, nu brukar ju förvisso min tur i tävlingar inte vara speciellt stor. Hade den varit det så hade jag ju självklart redan hunnit med att vinna X antal miljoner på lotto och köpt mig en häftig villa innan för ringmuren i Visby.

Men, men, kan man nu anmäla sin blogg till en tävling så kan man ju självklart delta, och vem vet, kanske blir jag en vinnare av en röd iPod i slutändan, ni måste ju erkänna att en sådan skulle passa mig. Och sen att man även stödjer kampen mot Aids i Afrika gör det till en självklarhet att delta.

Människokärlek

2011-05-11T13:56:00.000-07:00

Det tar ett tag att vänja sig vid det. Det där fenomenet som uppträder dagligen på pendeltåget. Det där att folk verkar tro att de är hemma eller i alla fall själva. Även om vagnen är överfylld av människor som trängs både stående och sittandes. Oavsett hur så lämnar de ut halva sina liv, oftast genom att de talar högt och vitt och brett i mobiltelefonen större delen av resan. Till medresenärernas både irritation och uppskattning. Från och till får man ju ändå höra väldigt roliga saker.

Det samtal jag hörde i dag på vägen hem var inte ett mobiltelefonsamtal. Det var två A-lagare som satt och pratade. Jag misstänker i alla fall att de var A-lagare, ska inte svära på den delen. Dock så var den ena tidigare uteliggare, det framgick tydligt. Och det han berättade för sitt resesällskap, en person han inte träffat innan han klev på pendeltåget, var en intressant och varm historia om hur han hade däckat en dag på rätt buss. En buss som kördes av en kvinna som inte bara kastade av honom vid ändhållplatsen, utan en kvinna som engagerade sig i mannen.

Vidare berättade han om de fördomar denna kvinna hyser. De fördomar som fyller hennes liv, de fördomar som är av den karaktären att hon inte kan respektera de människor som gjort vissa val i livet, som ligger till grund för hennes fördomar.

Att hysa sådana fördomar är hon långt ifrån ensam om. Alla har vi fördomar, alla inte lika hårt utpräglade. Och visst, alla gör vi våra val i livet, och vi förstår inte alltid de val som andra gör. Men från att inte förstå och hysa fördomar till att inte respektera andras val är tyvärr inte steget alltid så långt. Oavsett om det handlar om folk som valt att äta kött eller ägnar sig åt extremsporter till de som är troende inom något samfund eller har vissa sexuella läggningar, så finns det alltid folk som hyser fördomar. Och sådana som inte kan respektera andras val. Man möter dessa personer nästan dagligen.

Och det är just det som gör att jag fann den här historien på pendeln i dag så spännande. Denna kvinna hyser dessa fördomar, hon erkänner själv att hon inte riktigt kan respektera de som valt vissa saker i livet. Men detta hindrade inte denna kvinna från att hjälpa den däckade uteliggaren. Hennes människokärlek är bra mycket större än fördomarna. Och det gör mig så varm om hjärtat. Att veta att människokärleken faktiskt finns därute. Den där människokärleken som sträcker sig utanför den närmaste kretsen. Den vi alla borde hysa mot omvärlden. Oavsett deras livsval.

Ett utbrott av irritation

2011-05-07T10:34:00.000-07:00

Det där med kollektivtrafik är verkligen en gåva till mänskligheten. Det är en underbar uppfinning, den underlättar, den hjälper oss, man slipper sitta och köra bil i en trekvart på morgnarna. Man kan i stället ta det lugnt, läsa en bok, lyssna på en bok, lyssna på sina medresenärer som alldeles för ofta har det mest konstiga att förmedla för hela vagnen. Man kan arbeta, man kan bara sitta och låta tankarna fara iväg.

Kollektivtrafiken är verkligen bra.

NÄR DEN FUNGERAR!

en katts meny

2011-05-04T12:49:00.000-07:00

Vad Ville äter och inte äter, upphör verkligen inte att förvåna hans sambon. Visst, en sak var det ju att han som liten kattunge var barnsligt förtjust i kokta ägg, men det är någonting som idag känns väldigt mainstream. Eller att han inte äter kattgodis.

Så, för er som funderar på att bjuda den lilla hårbollen på mat någon dag, så rekommenderar jag någonting från denna lista:

* Vitt bröd, helst formfranska med plasten kvar runt
* Räkor, kräftor, skinka och hamburgerkött
* Tomater. Helst om de kommer från varma mackor (ps. osten plockar han bort, så hoppa gärna över det)
* Creme fraiche smaksatt med parmesan och vitlök
* Dessertostar
* Gröna oliver fyllda med ost eller vitlök
* Dressingen till pizzasallad
* Sambal oelek

Till detta så dricker han gärna kallt honungste eller vätskan som gröna oliver fyllda med ost eller vitlök ligger i.

Till och med de gamla grekerna visste hur man skulle göra

2011-04-04T10:43:00.000-07:00

De gamla grekerna är kända för att ha kommit på en massa bra och intelligenta saker. Och romarna för att sno dem och göra om dem till något sämre. Ta bara det här med amfiteatrarna till exempel. Grekerna byggde stora, öppna amfiteatrar, där publiken inte skulle få njuta endast av bra och välskrivna dramer på scenen utan även av den vackra vyn som syns där bakom. De byggde öppna scener för njutning och frivillig närvaro för både skådespelare och åskådare.

Romarna däremot, de byggde instängda amfiteatrar. Publiken skulle stängas in, och ingenting såg man av omvärlden. Och på scenen var det inte endast välskrivna dramer åskådarna fick ta del av, även stora sjöslag spelades upp och framför allt: gladiatorspelen. Och åskådarna, ja de var instängda. De där inne hade inte samma fria vilja och önskan att närvara som grekerna hade i sina. Plågande var en stor del av dessa spektakel.

Nu, när jag pendlar in till Stockholm varje dag så åker jag förbi Solna och Råsunda. Och det går inte att låta bli att slås av likheten. Stockholm Stadion, denna stora magnifika byggnad där man ser himlen, man har en utsikt bortanför de vackra tornen. Den är öppen och välkomnande. Medan Råsunda, ja, det är raka motsatsen. Instängd, hög, ingen njutning av omgivningen ges för åskådarna. Och på plan...

Nu tänker jag förvisso inte jämföra vare sig Solna eller Råsunda med Romarrikets uppgång och fall. Men det finns annat man gärna kan tänkas göra det med därborta i Solna.

Examen kontra erfarenhet

2011-03-22T15:20:00.000-07:00

Okej, förvisso, på ett sätt så kan jag förstå politikernas ansats att försöka se till att alla lärare som undervisar har en examen. Men samtidigt. En examen innebär inte automatiskt att man är en duktig pedagog, liksom tjugo års erfarenhet inte heller innebär detta. Men med fokus endast på examen så kompenseras kompetensen bort fullständigt.

Jag läste idag i Computer Science att man inom teknikvärlden, och då först och främst inom ingenjörsyrkena likställer ett års erfarenhet med en examen. Det vill säga, en person som har genomgått en hel utbildning men inte tagit ut en examen av en eller annan orsak, men arbetat ett år inom området, klassificeras som utexaminerad av företagen och är lika attraktiv på arbetsmarknaden som en nyutexaminerad. Yrkeserfarenheten man får under ett år ger med andra ord det där sista, den sista kunskapen för att vara en fullfjädrad ingenjör.

Men inom utbildningsväsendet spelar denna erfarenhet ingen som helst roll. Kunskap och kompetens är irrelevant när man undervisar framtidens hopp.

Tycker det är dags att politikerna inom utbildningsdepartementet tar sig en funderare till. De har lite att lära ifrån teknikvärlden.

Förändringarnas tid

2011-03-14T15:09:00.000-07:00

Det känns lite skumt, egentligen. Som om det egentligen inte riktigt händer. Eller i alla fall inte händer mig. Men så fort jag ser på min lägenhet så inser jag att det faktiskt händer. Alternativ två är ju att jag fått fullständig krupp och skapat ett organiserat kaos.

Men jo då, det händer på riktigt. Och samtidigt som jag är glad över att det går såpass fort alltihopa, på endast en månad, så önskar jag mig lite extra tid. Det är lite som när man pluggade inför tentorna, man vill alltid ha mer tid i slutändan, samtidigt som man inte vill det, för att då kommer man köra slut på sig själv alldeles för mycket, och troligtvis inte vara det minsta mer effektiv. Troligtvis tvärtom.

Två veckor kvar. Två veckor kvar att få ned det sista. Inga större problem.

Sen kommer den stora omställningen. Att byta ett vitmålad tegelvägg i en källare i Finspång mot några våningar upp i ett nybyggt hus på Liljeholmen. Byta Stora Torget i Linköping klockan halv åtta på morgonen mot T-centralen vid samma tidpunkt.

Kan bli väldigt spännande.