ETT HELT VANLIGT LIV

Varför utsätter jag mig för såna här grejer

2011-09-20T17:06:00.001+01:00

Igår gjorde jag någonting som jag inte gjort på väldigt länge.. Jag gick in på Kilroys travels hemsida.
Enbart för att att på skoj kolla vad det skulle kosta och flyga till Melbourne, Australien, för att hälsa på S lillasyster som är där och lever livet.
Och allt kunde ju varit frid och fröjd med det, ingenting konstigt. Om det inte var för att jag gick in på kilroys startsida istället för att undvika startsidan och knappa in direkt på resesiten. För jag vet vad som händer när jag går in på startsidan....

Det börjar rulla massa reklam om jordenrunt reson och bra erbjudanden, men framför allt om att studera utomlands..
Ni som har varit med ett tag, vet att jag kom in på Universitet i Australien. Men av flera anledningar så kom jag inte iväg. Jag har våndats i omgångar. Men som min mormor skulle säga: "Jag har slutat drömma och blivit vuxen", jag har insett mina begränsningar. Och det har legat lugnt väldigt länge. Jag är tillbaka i Sverige, jag har ett jobb.. Allt är bra.

Men nu kom det här upp igen.. Jag är inte korkad, jag vet fortfarande att det är i princip omöjligt. Det handlar om allt för mycket pengar. Men lik förbaskat sitter jag nu här idag och tänker att det kanske skulle gå trots allt, om några år. Om jag sparade varenda liten krona och sökte en miljon stipendium eller nåt..
Förstår inte varför jag är så blödig angående detta. Jag vill ju till Australien, men om jag ska plugga så blir jag ju kvar på samma ställe... Men jag vill ju.. haha.

Det är bra att ha drömmar, men det är även viktigt att inse sina begränsningar. Och det gör jag, men man kan vara sugen ändå.
Och det är inget som säger att man inte kan åka senare, om några år. Jag kan ju vara deras äldsta student, vem bryr sig.

Men det som jag oroar mig mest över. Jag vill inte ångra någonting jag gör i livet och fundera på hur livet hade sett ut om man hade gjort annorlunda.

Céline Anna Therese

2011-09-08T11:45:00.002+01:00

Är det bara jag som kan bli trött på att vara en själv? Som i mitt fall, trött på att vara jag.
Jag tycker att jag är ganska intelligent, jag har pluggat på KTH, och jag har varit utomlands och jobbat. Jag är en toppentjej liksom.

Men ibland kan till och med jag börja undra hur det står till uppe på hjärnkontoret egentligen..
Jag glömmer saker hela tiden, alltså hela tiden.. Jag måste anteckna precis allting på jobbet, annars så glömmer jag bort det där superduper viktiga som jag skulle göra. Så får jag ett argt samtal från chefen som undrar vad sjutton som pågår.
Eller så glömmer jag vad jag har lagt saker. Jag är helt enkelt hopplös.
Sen när man tänker på saker man bör kunna vid min digra ålder, (25!), så ingår bla. att kunna stava sitt eget namn. =)

Nu menar jag inte att jag är helt hjärnskadad (bara lite, och det har jag faktiskt papper på, olycka 2002), men det stör mig något otroligt.
Jag är döpt till Céline Anna Therese, och de namnen har jag haft hela mitt liv, så det är ingenting nytt.
Och det är klart att det är inte ofta man behöver sina mellan namn. Men jag har alltid haft svårt att skriva Therese. Jag vet inte vad det är som gör det. Men jag stavar för det mesta det fel.
Vad är problemet? Kan det vara för många e'n? :)

För- och nackdelar med mitt jobb

2011-09-02T06:00:00.000+01:00

För:

Roligt jobb (för det mesta)
Jag har all kundkontakt, vilket är roligt.
Jag jobbar med enbart killar, vilket är ganska skönt
Jag får prata engelska dagarna i ända eftersom en av jobbarkompisarna är amerikan

Emot:

Kunderna behöver inte alltid vara positiva. Mest är de inte det
Jag inser att jag inte kunde så mycket om datorer som jag faktiskt trodde mig göra efter alla dessa år
Jag jobbar med enbart killar.... Det kan va skönt att ha nån tjej omkring sig då och då..

Men jag får ju se och höra så mycket som jag aldrig hade fått göra annars.. Typ kolla på Epic mealtime. Jag klagar inte. Trivs som sjutton. :)

Jag borde kunna blogga minst 1 gång om dagen...

2011-09-01T15:45:00.004+01:00

Vad är problemet egentligen? Hur lång tid tar det att slänga in ett inlägg eller på på bloggen varje dag? Inte särskilt lång tid skulle jag tro.
Men va fasen.. Jag måste bli bättre på att uppdatera här. Så svårt är det ju inte. :)

Happy B-day Céline

2011-08-29T11:31:00.002+01:00

Chris Medina - What Are Words

2011-06-22T14:09:00.000+01:00

Jag har inte varit så insatt i American Idol i år. Eller jag har väl iof inte varit så insatt i American Idol någonsin. Därför hade jagi nte hört talas om den här killen innan jag läste om honom på aftonbladet igår. Jag är helt såld på honom. Tårarna forsar när jag ser videon.

Chris Medina's fästmö var med om en allvarlig bilolycka bara månader innan deras bröllop. Läkarna sa att det var kört, att hon troligen inte skulle vakna upp. Och att dom borde stänga av respiratorn. Men familjen gav inte upp och en månad senare vaknade fästmön upp. Hon är gravt hjärnskadad och rullstolsbunden.

Jag blir så himla tagen av den här historien. Han verkar vara så fin som stannar hos henne. Det finns många som inte skulle göra det.

Jag tar åt mig den här historien mer än jag borde tror jag. Kan bero på att jag känner mig så otrolig lyckligt lottad som själv inte blev hjärnskadad efter min olycka som jag hade 2002. Det krävs så oerhört lite för att skada hjärnan så pass att man får en hjärnskada.

Har tatueringar på hjärnan

2011-05-31T10:07:00.032+01:00

Jag är inne i någon sorts tatuerings period. Dock inte för min egen del. Jag har ingen som helst lust att tatuera mig. Men det är så otroligt många i min omgivning som tatuerar sig hejvilt. Och jag älskar det! Jag kan kolla på deras grejer och glädjas för deras skull.

En gammal jobbarkompis (kallar henne T) från Dublin/HP, är en av mina tatuerade bekanta. Och T är verkligen tatuerad. Hon har minst tre på ena armen, och sen kryddor strax över ena knät. Vi satt alltid och sökte efter snygga tatuerings bilder på jobbet, när det inte var allt för mycket att göra.
Så tro att jag blev glad igår, när hon helt apropå skickade massa länkar till mig igår på facebook. Bara för att muntra upp mig.
Och vilka coola tatuerare hon hade fått tag på, bla:

Mike DeVries

Luci Lou

Fick besök av styvbror med familj

2011-03-19T10:43:00.000Z

Häromdagen fick vi celebert besök av min styvbror Linus och hans lilla familj. Nu när jag har varit på Irland så har jag ju inte hunnit träffa Linus son, William, många ggr. Sist jag såg honom var på hans dop och då var han inte gammal.
Linus och hans tjej är väldigt inne på tatueringar. Och som den mästerfotograf som jag är, så bad jag om att få ta kort på nån. Vilket slutade med att dom klädde av sig, så att jag skulle kunna ta kort på i princip allihopa.. Men här kommer några bilder på några av Jossans tatueringar. Bilderna blev så stora och jag har inte haft tid att greja med dom, så Jossan får stå för bådas tatueringar.

Min ögonsten är tillbaka!

2011-03-15T21:27:00.000Z

När jag bodde i Dublin, så köpte jag en Blackberry. Jag hade velat ha en urlänge, men dom har inte riktigt slagit här i sverige. Så äntligen fick jag tummen ur och köpte en. Och jag har verkligen älskat denna telefon. Som en kompis i USA skrev om sin BB, "Jag älskar den så mycket som om det vore en kroppsdel". :)
Men Sverige älskade uppenbarligen inte min telefon lika mycket som jag gör, eller kanske var det telefonen som inte älskade Sverige. Den har iaf inte velat fungera här hemma. Och det har varit massa strul för att försöka låsa upp telefonen. Och idag äntligen, efter att ha åkt land och rike runt i sökan efter nån som skulle kunna hjälpa mig, så är den upplåst!
Så nu är min älskling äntligen vid liv igen. Och fungerande gentemot mitt svenska SIM-kort..

Får jag presentera min nya kille....

2011-03-12T00:00:00.000Z

Han må vara lite hårig och har sylvassa tänder.. Och han biter en gärna i hälsenorna. Men söt är han..
Så får jag presentera, Guinness, en av våra valpar. Coolaste lilla mopsen i stan.. :)

Herregud vad längesen!!!

2011-03-11T23:26:00.000Z

Fick en liten kommentar från sockersöta Jennifer, som har köpt lilla mopsen Märta från oss. Att hon tyckte att jag inte har bloggat på ett tag. Vilket i och för sig är väldigt sant, men om man kikar in på hennes fina blogg A piece of Tokyo, så får man lite mindervärdes komplex.. haha. Jag kan inte skapa en sån fin blogg. Så då blir det att jag inte bloggar alls. Men ska försöka bättra mig.. Hur många ggr har jag inte skrivit det? :)

Vad kan jag berätta som kan vara av intresse?
Jo, jag har lämnat Dublin. Vilket antagligen kommer göra att mina redan så få besökare och läsare kommer överge min stackars blogg..
Men ni ska se att jag kommer kanske skriva mer spännande inlägg här hemma i sverige, i jämförelse med Dublin.. Håll ut gott folk.

1 januari

2011-01-01T22:33:00.000Z

Gott nytt år till er alla!

Nytt år, nya möjligheter brukar man ju säga. Och det kanske är sant.
Jag gillar den lilla diskussionen som startade på ett av mina tidigare inlägg. Och jag kan hålla med båda. Men här kommer nog ett av det mest ärliga jag kommer skriva, och förhoppningsvis det sista tårdrypande inlägget från min sida.
Det är när jag skriver av mig, som jag släpper eländet. Jag har inte riktigt någon att prata med när jag mår dåligt. Så då kan jag skriva av mig här, och då släpper det lite. Och det är det som folk missförstår.
Vilket leder till att folk hör av sig till min stackars mamma och uttrycker sin oro för att jag ska skada mig..

Men gott folk, oroa er inte. Jag mår bara bra!

Borde vi vara stolta över att vara svenskar?

2010-12-30T17:14:00.000Z

Den här reklamen för IKEA går på brittisk och Irländsk tv. Det är en kitchig melodi. Men som svensk skäms jag lite.

Men som sagt, jag sjunger ju likförbaskad med i refrängen. =)

Har haft sämre dagar

2010-12-30T16:49:00.000Z

Sitter framför öppna spisen och njuter av min lediga dag.
Let your email find you with BlackBerry® from Vodafone

Bild kavalkad.

2010-12-27T19:54:00.000Z

Jag fick en jättefin kommentar på ett tidigare inlägg, vilket gjorde mig toppenglad. Därför ska jag ju bjuda på några bilder. Det här är saker som hänt under hösten och som gör mig glad.

Min älskade mugg jag köpte i Galway

Angelica på Halloween

Några av jobbarkompisarna på Haloween

Tappert försök att ta kort på mig själv på Julafton

Julafton: Tova försöker få till partymusiken

Julafton: Angelica, precis innan vi shotar Whiskey. =)

På vår svenska julmiddag tillsammans med jobbarkompisar. Vi hade till och med en tomte =)

Julen blev lite för mycket Tova. Så hon somnade mitt under festen

Annandagen eller St Stephensday

2010-12-26T09:25:00.000Z

Julstämning infann sig aldrig riktigt här i mitt hus. Vi hade lite julklappsutdelning på julafton och åt lite skinka. Men annars så var det inte juligt.
Så det känns som om jag blivit snuvad på julen. Alla har ju tyckt så synd om mig för att jag skulle vara kvar hä på ön och fira jul, utan familjen. Men jag kan faktiskt helt ärligt säga att det gjorde mig ingenting. Jag var inte ensam, och julen var inte så speciell. Jag får väl fira när jag kommer tillbaka till sverige igen.

Nu är det iaf annandagen och jag har tröttnat totalt. Nu får allt som har med jul att göra vara över. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet, och allt blir vardag igen.

GOD JUL

2010-12-25T23:37:00.003Z

Jag är medveten om att det här inte är den mest smickrande bilden på mig. Men det är såhär jag ser ut. =)

God jul och Gott nytt år!!!

klagomål och gnäll

2010-12-16T19:16:00.000Z

Jag vet att folk klagar på att min blogg inte är så glättig och rosaskimrande. Och det är inte meningen att det ska vara mörkt. Men det här är ju inte ingen modeblogg, som ni nog har märkt vid det här laget. =)
Jag skriver det jag tänker på för tillfället.

Det är pest på jobbet just nu. Folk är "sjuka" eller har åkt hem till sverige. Så vi är massa man kort, så man går på knäna just nu. Jag är backup för en som är i sverige, som i sin tur är backup för en annan som är ledig. Alltså sitter jag med 3 personers jobb. Och dessutom ska jag hjälpa till med inkommande samtal. Jag har nog aldrig varit så negativ som jag har blivit den senaste tiden.
Frågade till och med mamma för några veckor sen, om jag var positiv som barn. Och svaret var att jag var den mest positiva unge som någonsin knallat omkring på denna jord, jag log jämt.
Jag undrar när det ändrades.

Jag skulle vilja att det vände snart, så det blir lite nerförsbacke. Så den gamla vanliga Céline visade sig snart. Både för min egen skull, men framför allt för omgivningens.

Blev så sugen på att blogga, sen ändrade jag mig

2010-12-15T11:33:00.000Z

Jag hade sånt sug att blogga tidigare under dagen. Men av någon anledning så försvann det suget.

Folk är riktigt otrevliga och obehagliga på jobbet idag. Och jag som är så känslig håller på att börja gråta när man skriker (Ja, bokstavligen skriker), på mig.

"Ta dig i baken din misslyckade bittra jävel", borde egentligen vara mitt svar

Hade världens konstigaste dröm

2010-11-30T10:40:00.001Z

Jag drömde inatt att jag hade fått låna mammas volvo kombi. Jag hade hämtat den i Sverige och åkte tillbaka till Irland för att packa ihop alla mina saker här. Men av någon anledning hade jag tydligen inte haft så mycket att packa in i bilen, för jag använde aldrig bakluckan.
För hade jag gjort det så hade jag märkt att våran gamla Rudolf satt i bakluckan. Och där hade han ju suttit i nästan en vecka, detta upptäckte jag någonstanns på vägen tillbaka till Sverige.

Så stackars Nalle hade suttit i bakluckan i en vecka utan att jag märkt något. Av någon anledning så låg det en hundmat säck där, så han hade på nåt vänster hushållit och klarat sig. Men hur han klarade sig under de kalla nätterna var otroligt.

Vad kan detta betyda? Varför drömmer jag att vår stackars 9åriga labbe sitter inständ i backluckan på mammas kombi? Och jag inte ens märker något. Och till saken är att Rudolf är inte liten direkt..

Rudolf (Nalle) som valp

Stackars elefant

2010-11-28T22:03:00.000Z

Såg precis ett inslag på aftonbladets hemsida om en stackars elefantunge som hade ramlat ner i ett dike och fastnat. Så han låg upp och ner på rygg som en sköldpadda och kunde inte komma upp.
Det är inget hemskt inslag utan man ser hur ortsbefolkningen försöker hjälpa ungen.
Det roliga är hur aftonbladets berättare säger att den utmattade elefantungen klarade sig "nästan oskadd". Det betyder ju att det blev skadad, då vill man ju veta hur det blev skadad. Stukade den ett ben, eller fick den skrapsår?

Den ser iaf inte särskilt skadad ut, men kolla gärna på videon.

Den bittra sanningen

2010-11-27T23:01:00.002Z

Idag har varit en av dom segaste lördagarna jag varit med om. Kan inte riktigt säga vad det är som gör att det känns så tråkigt, det bara är det.

Sen har jag några som sitter på undervåningen som kollar på tv/spelar tvspel/spelar bort pengar på nätpoker eller vad dom nu håller på med. Saken är iaf att det fnissas och gapas oavbrutet. Vilket gör att denna bittra gamla nucka inte kan sova...

Här bjuder jag iaf på en bild på hur jag ser ut just nu. Som ni ser, bitter och sur som ättika.

Alltid rädd att göra bort mig

2010-11-26T23:20:00.001Z

Jag är en mes. Eller jag tycker iaf själv att jag är det. Har haft ångest hela dagen efter gårdagens inlägg.. Pratade med mamma, och hon tyckte fjortis videon var horribel. Och ja, det är den ju. Men det är ju tack och lov inte så jag pratar eller uttrycker mig i vanliga fall. Och det hoppas jag att ni läsare förstår. Så vad är jag rädd för? Måste ju bjuda på sig själv ibland.

2010-11-24T19:34:00.002Z

kommentera gärna och skriv vad ni vill läsa om..

Det här ska ju vara en positiv blogg

2010-11-23T19:57:00.003Z

Så positiva saker bör skrivas.

Vad vill ni läsa om?