ett steg på vägen....

Har bokat flyget

2012-01-30T17:31:00.000+01:00

Snart är vi där igen. Vi kommer att bila ner i början av april med verktyg, och en del annat som vi behöver ha på plats där. Sen ska vi ner i maj med våra äldsta vänner. De ska hjälpa oss renovera köket. Fast vi ska ha semester också. Mest semester hoppas jag. Fast köket bör ju bli färdigt, det blir lite enklare att leva då.

Ryanair flög förra året på Lamezia från Skavsta men i år verkar de inte ha några planer på det. Jag har letat på deras hemsida men får inte fram någon information. Skickade då en fråga i ett webformulär men svaret där var inget svar. Det sa i stort sett ingenting. Så jag skickade en fråga till Skavsta och fick svar direkt. De kan inte se att Ryanair har några flyg ner till Lamezia bland sommarturerna.
Så det blev till att boka från Göteborg till Milano Bergamo, en övernattning och sen vidare ner till Lamezia. Vi kommer att landa tidig förmiddag och kanske har vi tur och kan ta tåget ner till Ricadi. Och ringa efter en taxi den sista biten. Jag längtar till Italien, till Italiens vackra land....osv.
Må gott. Njut av livet varje dag. Vi kan inte skåda framtiden.

Bistånd

2012-01-09T18:49:00.000+01:00

Har varit hem till mor idag och bistått när hon fick besök av biståndshandläggsren. Hon orkar inte mycket längre. Behöver hjälp med städning i första hand. Två timmar på tre veckor får man. Får och får, man betalar ju och nytt är att det går att dela upp tiden. Mor ska bestämma vad som ska göras och om hon vill ha dammsugit en gång och det tar 40 minuter så har hon 80 minuter kvar till ett annat tillfälle, veckan efter om hon vill. De två timmarna får alltså fördelas hur som helst under tre veckor.
Maken följde med till Göteborg och på väg hem igen stannade vi till både på Bauhaus och Ikea. Nu har vi handlat in en del saker som vi ska ta med ner till Italien när vi åker ner i påsk. Vi ska låna en bil, modell större än Saaben, som vi ska fylla till bristningsgränsen med både det ena och det andra. Det mesta finns egentligen att få tag på där nere men vi vet inte riktigt var vi hittar allt än. Och har inte tiden till att åka runt och leta heller. Nu är det mest verktyg och köksattitaljer som ska ner. Och sängkläder. Vi får väl passa på att rensa ur lite ur våra garderober också som vi kan ha hängande i garderoben där nere. Då kan man åka riktigt lätt när man ska ner en långhelg. Och samtidigt kan man få plats för nytt här hemma ;D.

Njut av livet här och nu.

Lugn och varm nyårsafton

2012-01-02T20:06:00.000+01:00

Värmen från bastun höll i sig nästan in på det nya året. Tyvärr ger man ju sig ut för att se på alla fyrverkerierna som grannar och andra eldar upp. Att stå ute på altan och skåla i kall skumpa en råkall kväll gör ju att den sköna värmen i kroppen försvinner. Men vi försökte få upp värmen med skratt och det blev det en hel del av.
Vi hade för första gången skippat att köpa fyrverkeri och skulle bara snålåka på alla andra runtomkring. Men så började maken slå ihop händerna och skrek PANG, PANG. När jag förstod att han improviserade en smällare stoppade jag fingrarna i munnen och skulle göra en häxtjutare. Men jag skrattade så mycket så det tog en stund. När jag väl kom igång så hade vi både häxtjutare och smällare på altanen. Fast gratis och miljövänliga! Kul hade vi i alla fall och vi fick upp värmen.

God fortsättning på 2012 alla vänner.

I väntan på Godot

2011-12-30T13:19:00.001+01:00

Nä, inte riktigt, men i väntan på att åka in till frisören ska jag bara lägga in några rader här. Vill önska alla som brukar titta in här Gott slut och gott nytt år.
Tror det är 6+1, plus en är tjejen nere i Götet som brukar undra om jag är sjuk om det drar ut på tiden mellan inläggen ;)

Vi firar nyår som tradionen bjuder med våra vänner Anne och Ingemar. De har önskemål om bastu så bastu får det bli. Innan vi lögar oss ska vi förbereda maten tillsammans och duka så att allt nästan är klart när vi rena och fina kommer ut ur duschen efter bastubadet. I år är det ingen snö att rulla sig i men det blir nog bra ändå.

Menyn vi gemensamt bestämt blir:
Räkcoctail med granatäpple
Serranolindad oxfile med rosmarin
Snabb cheesecake

Rosevin till förrätten, något gott rött till huvudrätten och sen har jag ett marsala hemma som kan gå ner till efterrätten.

Fast vi ska börja med lite rosebubbel och salta tilltugg medan vi förbereder. Bubblor, även om det inte är de äkta kan vara spännande innan man kliver in i bastun. Återkommer med effekten av tilltaget :D

Nu ska jag iväg. Lev väl och lev nu.

Kram till alla

Musikalitet

2011-12-17T21:52:00.000+01:00

Min systers kommentar på förra inlägget kom mig att minnas en jul för 25-26 år sen. Yngste sonen, då 3-4 år, satt i köket och pysslade medan jag stod vid diskbänken och rullade köttbullar. Jag hade satt på ett kassettband (det var ff vinylen och kassettens tid) med julmusik och sjöng med där jag kunde och lallade med i övrigt. Redan i unga år hade jag fått höra att jag egentligen inte ska ge mig på den sortens övningar men när man nu gillar att sjunga så är det inte helt lätt att hålla igen. Jag är tyst vid mer offentliga tillfällen, för att skona omgivningen, men hemma i köket med bara en liten kille som hör så tyckte jag att det var helt i sin ordning. Tydligen tyckte inte sonen detsamma för han sa till mig att vara tyst.

Nu var det så att just denne sonen var lite, fel - inte så lite, bestämd av sig när han var riktigt ung. Hade han fått något för sig så var det så det skulle vara. Och jag fick INTE sjunga i köket. Absolut inte när han satt där. Han ville inte höra min sång alls. Men jag var på gott humör och ville retas lite så jag ökade styrkan vilket resulterade i ännu falskare sång. Då försvann han från köket! Och jag ropade efter honom att komma tillbaka, jag skulle hålla tyst, lovade jag.

Efter en liten stund kom han tillbaka och återtog sitt pysslande. Jag glömde av mig och började sjunga igen fast det kom inga protester från sonen nu. Han bara satt där snällt och ritade.

På den tiden var maken oftast borta under veckorna och kom hem på torsdag kväll för att åka igen på måndag morgon. Dagen efter den här episoden var torsdag före jul och maken kom hem sent på kvällen. Barnen sov men vi blev väckta tidigt på fredag morgon av den yngste sonen som sa att han hade ont i öronen. Av någon anledning som jag har glömt fick vi fram att hans öronont berodde på att han stoppat papper i öronen. Och att anledningen till det var att han inte ville höra mig sjunga. Det hade väl varit OK med det om vi bara hade kunnat plocka bort pappret men han hade inte tagit toapapper eller något annat mjukt papper utan klippt söner ett vanligt skrivpapper och stoppat in en massa små bitar i öronen. Några av dessa fick vi inte ut utan det fick bli ett läkarbesök och en himla massa tårar innan doktorn fått ut alla bitarna.

Idag kan man skratta gott åt denna episod men när det hände var man mest orolig för följderna av tilltaget. Vad jag vet har sonen inga men av händelsen, i form av nedsatt hörsel. Och jag har inte heller några men, jag fortsätter att sjunga fast sönerna grinar lite illa. Och varje gång jag sjunger när de är med så hoppas jag att ingen av dem ska stoppa något i öronen.

Toto eller snarare Bobby

2011-12-16T19:04:00.000+01:00

Bobby Kimball från Toto har varit på Skandinavienturné. Han blandar stora och små ställen. Vi såg och hörde honom på Kulturbruket i Mellerud i går kväll.

Maken ringde på morgonen efter att ha hört en intervju på radion och talade om att Toto skulle komma till Mellerud samma kväll, alltså i går. Ja, inte alla i Toto, medlemmarna har ju kommit och gått och jag är inte så noga insatt i om bandet fortfarande existerar. Men Bobby Kimball har varit med från början, 1977. Och låtarna lever också.
Den här turnén som han är ute på gör han tillsammans med ett gäng svenska musiker och vilka musiker!

Jag fick tag i två biljetter och vi åkte till Mellerud med helt öppna sinnen. Fast när vi satt i salongen och förbandet höll på att installera sig började vi båda tydligen att tänka på sist vi var på en musikutflykt. Det var på Agnesbergshallen i Uddevalla, en idrottshall med dålig akustik och Killer Queen Live show. Fast utan Freddie M förstås. Den var inget bra och vi gick faktiskt efter halva showen.
Nu vände Lars sig till mig och frågade med ett leende "tror du vi sitter kvar ikväll?" Vi visste inte då att det var ett förband som höll på att rigga, ingen av oss visste ju hur Bobby såg ut bara att han är 64 år. Och ingen i det bandet såg ut att vara i närheten av den åldern. Men vi satt snällt kvar när de drog igenom sin repertoar, en sex, sju låtar. Tyvärr spelade de så högt att man var tvungen att ha hörselproppar vilket gjorde att man inte hörde sångaren och inte någon text.
Sen blev det paus och därefter blev det häftigt. Jag är ju ingen sådan där musikdiggare av elgitarr men här hade vi en kille som var helt fantastisk med sin gura. Jag hade ståpäls. Och jag var tvungen att googla på honom i morse innan jag gick till jobbet och det visade sig att det är en av de mest efterfrågade studiomusikerna i världen! Tommy Denander heter han och han kan lira. Och trummisen var inte dålig han heller. Han gav verkligen allt. Det gjorde Bobby med men rösten håller inte riktigt längre. Men totalt sett var det en fantastisk upplevelse i går och jag kommer att minnas den länge.

Vaktade utställningen

2011-12-08T20:42:00.000+01:00

När man har med något på de gemensamma utställningarna så skriver man även upp sig på vaktlistan. Minst ett pass på två timmar bör man göra. Jag hade gärna gjort fler än ett men det är lite bökigt när man inte bor, så att säga, nästgårds. Det tar drygt 40 minuter att köra och denna årstiden är det inget vidare. Nu varnade de på radion om att det var busväder på gång och det tyckte jag var typiskt eftersom jag bara hade detta datum som passade mig. Men jag har hunnit hem och sitter nu i sängen (ovanpå överkastet) och hör hur det tar i i vindbyarna. Det snöade inte som de sagt utan regnar. Det är +2 och halt på grusvägen eftersom det varit minusgrader några nätter. -6 i morse ungefär. Och jag har glömt min murgröna ute på altanen. Tror inte den klarat av de senaste nätterna men jag ska titta till den på lördag. Lever den får den väl en chock om jag tar in den förstås och dör av värmen i stället. Även om vi inte har så fruktansvärt varmt inne. Vardagsrummet ligger nog runt 19-20 grader. Alldeles lagom.

Det kom tre personer till utställningen idag och en av dem var Karin, trogen som alltid. Sen var det dött.Gull-Britt var med mig och vaktade och det var bra för mig att det var just hon. Vi pratade om Italien och hon berättade att hon varit i Palermo några gånger då de har vänner där. Sen sa hon att hon varit på Stromboli två gånger och den sista gången, för två år sen, gick en kvällspromenad upp till kratern. Jag fick en hel del information som blir till nytta. Vi har planer på att åka dit till våren när vi ska ner till huset tillsammans med våra äldsta vänner som ska hjälpa oss med köksrenoveringen. Då vill vi hitta på lite mer än bara jobb. Vi ska ju ha semester också och visst låter det trevligt med en eller två dagar ute på Stromboli med en kvällspromenad i grupp upp till kratern för att beskåda aktiviteten där.

Nu har bokstäverna och orden tagit slut för i dag. Over and out.

Registrerad

2011-12-07T19:08:00.001+01:00

Alltså, behöva visa leg och dessutom bli fotad för att komma in och äta en lunch! Nu har jag nog snart varit med om allt. Nä förresten, det finns nog mycket konstigt att uppleva ännu.
Jag var i Göteborg igår på en endagarskonferens. Lunchen skulle intas på egen hand och chefen och jag gick iväg till Casino Cosmopol som ligger alldeles i närheten av länsstyrelsen där vi tillbringade dagen för att få veta lite mer om länsstyrelsens syn på strandskyddslagstiftningen. Mycket upplyftande ;P (nä). Det mest positiva var att jag träffade några av mina gamla arbetskamrater från Stenungsund. De hade dessutom med sig tre av sina politiker och en av dessa ställde en massa bra frågor. Tyckte jag i alla fall. För det var sådana frågor som de som inte är insatta i problematiken kommer med. Alltså frågor från vanligt folk. De som jobbar på naturvårdenheten på länsstyrelsen tolkar lagen som fan tolkar bibeln. De går med skygglappar på sig och kan inte se annat än den blå linjen som befinner sig antingen 100, 200 eller 300 meter från strandkanten, både på land och i vatten.
Och man får inte på några villkor inkräkta på strandskyddet. Fast jag ska i ärlighetens namn säga att det verkar som de som jobbar i Göteborg kan vara lite medgörligare om man kan komma med en hiskelig massa argument för att få göra en viss åtgärd. I Vänersborg är det NJET direkt, som det verkar. Har man en lag så ska man följa den men man ska även vara lite smidig och kunna tolka från fall till fall.
Men det var inte det jag skulle skriva om men jag blir bara så förbannad i bland!

Det blev lunch och chefen och jag vandrade iväg till Casinot men där var ingången till lunchrestaurangen stängd och hänvisade till huvudentrén. Vi gick dit och där fick vi lämna våra jackor i garderoben, sen satt det tre stycken vid var sin terminal och vi fick visa legitimation och även vända upp ansiktet mot kameran som satt ovanför. Sen fick vi en liten lapp med vårt namn och den fick vi visa upp för en annan person som stod 5-6 meter därifrån. Tilläggas kan att det var bara vi där, inte en lång kö på 15-20 personer. Så mannen som vi fick visa upp vårt lilla kvitto för hade beskådat alltihop.
Sen fick vi gå in igenom casinot till restaurangen. Det bjöds på två rätter och jag valde Dansk fläskstek med rödkål och persiljepotatis. Champinjonsoppa, sallad och bröd som förrätt och en liten kladdkaka som efterrätt. Det var lugnt och skönt där, ingen trängsel. Fast jag vågade inte fota när jag var på väg ut igen för det satt kameror tätt, tätt i taket.
Detta var andra gången jag var på ett kasino. Första gången var i Deauville och där var jag även och spelade på galopp en gång. Fast det är en annan historia.
Njut, njut snart är detta året slut.

Klippte till maken

2011-12-05T20:34:00.001+01:00

Fast det är inte så illa som det låter. Men jag klippte till honom för han hade blivit så långhårig. I alla fall tyckte både han och jag det. När det börjar växa över öronen och se allmänt ovårdat ut i nacken är det dags. Vi har en sån där fin maskin som har en massa olika distanser med ungefär 3 mm skillnad på varje. Så som längst är håret nu 19 mm och som kortast, där det är hår kvar vill säga, ca 3 mm. Till den här maskinen hör också en distans, eller vad jag nu ska kalla det, för klippning över höger öra och en för vänster öra. Jag började med vänster öra och man kör då maskinen bakifrån och framåt men eftersom håret växer lite som det vill så tog den inte riktigt framför örat. Så när jag skulle klippa på högra sidan tänkte jag att om jag tar den vänstra distansen men börjar framifrån så får jag med det som växer framför örat också. Då vaknade maken: "du ska ta den som är för HÖGER öra nu!" Han trodde naturligtvis att jag hade glömt av att jag skulle byta distans och att det skulle bli helt kajko. Lite kul var det allt att han blev lurad!

Efter att han blivit fin så tyckte vi att han måste visas upp så vi begav oss till Trollhättan där vi tänkte äta en indisk lunch. Men där fick vi tji. Restaurangen var inte öppen. Så då begav vi oss till Vänersborg i stället. Meze 12 är att rekommendera för den som är i Vänersborg och känner sig hungrig. Lunchtid är det alltid fullsatt. Men nu bankade vi nästan på dörren. Ägaren var där men meddelade att ugnen inte var varm ännu och de öppnade först kl 14. En hel halvtimme och maken höll på att svälta ihjäl. Vi passade på att gå upp till Några Målare och titta på utställningen. Jag hade fått röda prickar på två av mina tavlor. Kul. Och riktigt kul att det är Saabs konstförening som köpt dem. En torrpastell med motiv från Toscana och en Kaffegök.

Vi gick tillbaka till Meze 12, fortfarande för tidiga, och satte oss för att titta på menyn. Vi fick in två stycken, ja jag vet inte vad de heter men goda var de. Alldeles varma, direkt från fritösen. Filodegsrullar med feta och persiljefyllning. Vansinnigt gott. Och sen beställde vi in vinbladsdolmar som förrätt och Turkisk pide som huvudrätt. Jag tog en bild, inte särskilt bra, men den visar ändå vad det är.

En turkisk pizza fast utan en massa fet ost! Och himmelskt gott. Kocken/ägaren kom och frågade om det smakade bra. Jag svarade honom att det måste han väl märka. Vi var ju alldeles tysta och bara åt, pratade inte med varandra alls under tiden. Vilken kryddblandning. Mmmmmm.

Åk till Vänersborg och ät på Meze 12. Oavsett vad ni beställer så kan jag lova något alldeles extra.

Njut av livet

Tjejträff

2011-11-26T10:07:00.000+01:00

I går träffades vi hemma hos mig. Vi sex som fortfarande håller fast vid varandra efter det vi gick ur högskolan 1998. När någon av oss känner att det är dags för en uppdatering av händelserna i vårt liv så går mejlkedjan och vi försöker få till en dag som passar så många som möjligt av oss. Jag var ute i god tid denna gång så nu var det full uppslutning.

Karin är nog den av oss som har mest kontakt med alla, även emellan de tillfällen vi träffas Jag är lite dålig på det. Jag har fått mina kompisar på äldre dar och jag är lika förundrad varje gång jag träffar en tjej, oftast via jobbet, och hon sen vill att vi ska träffas för en fika, en tjejmiddag etc. Vad är det för intressant med mig? Själv tycker jag att jag är rätt tråkig och inte har så mycket att tillföra en diskussion. Men tydligen känner jag inte mig själv....

Under årens lopp har jag fått en massa nya vänner och det ska man ju vara tacksam för. Det är inte alla förunnat. Men de bor ju inte helt nästgårds någon av dem och eftersom jag är dålig på att ringa så blir det inte så ofta jag varken träffar eller pratar med dem, tyvärr. När jag kommer hem från jobbet blir det inte alltid så mycket gjort då man är trött efter arbetsdagen och när köksbestyren är avklarade. Det blir inte ens att jag går ner i studion eftersom det oftast tar en till två timmar innan man kommer igång och då är det ju nästan dags att gå och lägga sig :(

Nu ska jag däremot gå ner och höja värmen så det är lagom varmt när går ner om någon timme för att börja fundera på en beställning jag fått av Karin. Hon vill ha ett gäng fåglar så det får jag väl försöka fixa. Jag har ju, som tur är, lite tid på mig. Hon har inte så bråttom.

Vi har utställning nu på Några Målare i Vänersborg. Den håller på mellan 26/11 - 11/12. Vardagar 17-19 helger 11-15. Om någon är i närheten så titta gärna in. Själv ska jag dit och vakta den 8 december mellan 17-19. Ska bli spännande att se vad som är inlämnat av medlemmarna denna gången. Jag hat förutom några fåglar två torrpasteller målade på fint sandpapper. En ny teknik för mig. Men det är roligt att pröva på nytt.

Njut av tillvaron

lite bilder bara

2011-11-16T19:41:00.000+01:00

Jag har roat mig lite de senaste kvällarna. Nu ska jag titta på Bron på svtplay.

Flitig som en myra

2011-11-13T19:59:00.004+01:00

Ja, det har jag varit hela helgen. Nu halvsitter jag i sängen och bara slappar. Spelar Wordfeud med två av sönerna. Kul om alla fyra hängde på. Jag gillar ju sällskapsspel men det blir ju oftast bara när pojkarna är hemma under jul. Och så på nyårsafton förstås som vi brukar fira med våra vänner Anne och Ingemar. Förra nyårsafton tillbringade vi i Quillan i södra delen av Frankrike tillsammans med Eddie&Caroline (i deras semesterhus) och Mike&Becky. Då spelade vi varje kväll ett spel som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det heter och har inte hittat det ute heller. Det var väldigt kul. Varje spelare hade sex tärningar från början. Ettan gick för allt. Sen skulle man ange hur många tärningar av en viss sort som man skulle få ihop när alla visade upp sina tärningar. Man kunde syna spelaren Som var före en själv om man ville. Hade man rätt förlorade den spelaren en tärning, hade man fel förlorade man en själv. Det gällde att hålla huvudet kallt och låta strupen vara torr!

Trädgården har rensats från vissna blomstänglar och buxbomen som hade vuxit sig stor och fin är nu bara några kala stammar. De två senaste vintrarna med mycket snö har ställt till det ordentligt med busken. Flera av grenarna hade fläkts sönder och vissnat. Men nu får den ta nya tag till våren igen.

Ved har burits in både till huset och bastun. Sen har jag desssutom huggit upp björken som maken fällde häromdagen. Lite tidigt kanske men nu är den kluven och ligger på rätt plats i vedbon. Där har jag ju sorterat så vi inte ska få sur ved in i år. Den ved vi köpte i våras ligger staplad för nästa vinter och det var där den nyhuggna hamnade i dag.

Maken krattade upp de sista (!) löven och tillsammans tog vi hand om lövhögarna. Så jag vet hur min kropp kommer att kännas i morgon. Trots att det var en ljuvlig dag så kändes det ännu ljuvligare att komma in och ta sig en dusch i det nyarenoverade badrummet. Idag blev det bara en dusch. Nästa gång kanske ett bad. Badkaret är litet men djupt och därför kan vi bada båda två samtidigt om vi vill. Vi har testat och det är helt OK att sitta två i det. Bilden är tagen med en app som Lars laddade ner.

Kram alla

Fiat seicento

2011-11-08T20:03:00.000+01:00

Tisdag 11 oktober 2011
Tidigt uppe. Vi tog bilen ner till stationen, ca 6 km, och lokaltåget till Rosarno där vi bytte till regionaltåget ner till Reggio Calabria stazione där vi bytte till ett annat lokaltåg till Melito. Där blev vi upphämtade av bilförsäljaren. Det är vad jag kallar service! När vi kom fram blev vi överlämnade till Antonia och hennes snabba tunga. Hon frågade om vi hade fixat försäkring.
-Försäkring? sa vi.
-Ja, ni fick ju en adress av mig i Tropea där ni skulle fixa en försäkring.
-Nä, det har vi inte haft tid till.
-Men ni kan inte köra runt med en bil som är oförsäkrad! Det tycker inte polizia om! Kostar mucho monetas!
-Vi chansar, sa vi. Vi kör över bergen.
-Jag tycker inte att det är bra. Varför har ni inte fixat en försäkring? Ajabaja, inte bra thjathjathjathja (ska föreställa smackande).
Nu vet jag ju inte om det var det hon sa även om det var det vi svarade men jag tror att det var ungefär det hon ville få fram.
I vilket fall gjorde vi upp affären och sen begav vi oss hemåt igen. Fast inte över bergen, det hade vi ju prövat en gång tidigare och nu ville vi hem så fort som möjligt.

Vi åkte kustvägen hem och åkte igenom flera städer där vi hade turen att slippa stanna i de kontroller som var. Jag tror att det var tre eller fyra. Och jag satt med andan i halsen varje gång. Vi hade fått en med en liten plastficka som man sätter någonstans på vindrutan och i den sätter man ett papper från försäkringsbolaget. Eftersom vi inte hade något papper så tog jag ett av dem vi fått med från bilförsäljaren och lade dit. Jag vet inte om det hjälpte men vi blev i alla fall inte stoppade. Enda gången vi stoppade var vid en bensinmack för Lars behövde fylla på med koffein. Där passade jag på att ta ett kort på en nybliven bilägare. Som synes är den inte stor vår lilla Fiat 600. Det var lite som att komma tillbaka till 1975 då vi körde igenom Europa i en liten MG Midget.

Nu står bilen i garaget och väntar på oss. Men vi har lovat den att komma ner till våren igen så den får komma ut i friska luften.
Dagen efter åkte vi hem till Sverige och häromdagen laddade jag ner ett roligt program som jag suttit och lekt med de senast kvällarna. Jag ska försöka skapa en video av resultatet men än så länge får ni nöja er med detta:

Ci vediamo

Så var det då dags....

2011-11-01T21:20:00.000+01:00

Måndag 10 oktober 2011
Klockan 10 hämtade vi upp Elmar och begav oss till banken i Santa Domenica (Monte dei Paschi di Siena - fritt översatt: Påvens bank), tillsammans med tre av bröderna Tomeo. Den som varit inne på en italiensk bank vet att man bara kan gå in en och en via en cirkelrund sluss. Så bara att sex personer skulle ta sig in där var en procedur i sig.

Väl inne så fick en och en ta ut pengar på sitt konto, sätta in dem på Elmars konto och sen var det hans tur att ta ut en check till var och en. Detta tog ungefär en timme. Sen frågade Elmar om det fanns möjlighet för oss att öppna ett konto trots att vi inte var bofasta i Italien. Men det var inga problem. Detta fixade inte flickorna i kassan utan vi fick gå in till en annan banktjänsteman, kontorschef eller nåt, som hjälpte oss med det. Det här tog ungefär ytterligare en timme. Och Lars och jag har satt vår namnteckning på en hel drös med papper som vi inte har en susning om vad det är! Men vi fick öppnat ett konto och kan nu föra över pengar dit så vi kan betala framtida räkningar. Efter detta var det dags för lunch.

Vi åt lunch på trattorian i byn. Spagetti carbonara. Utanför i pergolan klippte en man ner alla druvklasar och vi fick en tallrik med vansinnigt söta druvor som efterrätt.

Klockan fyra var det så dags att åka till Vibo Valentia för att få slutfört husköpet. Vi kom dit och där fick vi lämna fram alla checkar som kopierades och så drog notariens sekreterare av en liten slip på varje check som vi sen fick tillbaka.

Vi fick sitta i ett sammanträdesrum en stund sen kom notarien in tillsammans med en assistent och började läsa upp köpekontraktet. Och det gick i en rasande fart. Enda gången han hämtade andan var när han skulle uttala Borås och Mölndal.
Vi hade med oss en kopia och jag försökte hänga med men tappade bort mig på sidan två!

På vissa punkter gjordes smärre förändringar och sen när allt var genomgånget försvann de båda juristerna ut ur rummet och vi blev sittande kvar en bra stund innan de kom tillbaka med ett nyutskrivet original som vi alla skulle sätta våra namnteckningar på. Tre gånger skulle den skrivas. Och Lars och jag fick provskriva på ett löst papper först för de ville veta att våra namnteckningar var läsliga. Och efternamnet skulle stå först. Det blev till att skriva som man lärde sig i skolan.

Efter det fick vi vänta ytterligare en stund och bröderna gav sig av. Men vi skulle betala skatten för huset och notariens arvode. Sen ville vi ha ett kvitto på att vi hade betalat men det skulle de skicka till huset i Coccorino sa dem. Vi protesterade och sa att vi inte skulle vara där på ett antal månader och ville ha det skickat till Sverige. Inte möjligt sa sekreteraren. Men eftersom vi inte gav oss så fick vi till slut som vi ville. Och döm om vår förvåning när det förra veckan kom ett rek på posten från Vibo! Och i det fanns även en kopia på vårt kontrakt med alla namnteckningar och notariens stämpel och signatur.

Vi kom till notairen kl 17 och var klara inom två timmar! Och vi som hört att det skulle ta en hel dag.

Vi firade med en pizza och sen hem och kopplade av för resten av kvällen. Vi var ju tvungna att ladda för morgondagen då vi skulle åka tåg ner till Reggio och hämta vår bil. Det berättar jag om i nästa inlägg.

Paus i Hufvudstaden

2011-10-27T08:20:00.000+02:00

Maken skulle på möte på huvudkontoret onsdag-fredag så jag passade på att följa med. Igår tog jag mig in till centrum för att handla vit opak akrylfärg. Måste få färdig min lila Lempicka. Passade på att stoppa ner två nya penslar i påsen samtidigt. Jag har tyvärr inte haft tid att åka till min "godisbutik" i Bäckefors ännu. När jag slutade i Dal-Ed fick jag ett presentkort hos Sten och jag har tänkt mycket på vad jag ska handla för det och kommit fram till att det blir en eller två akvarellpenslar. Det är inga problem med att göra slut på pengar när det gäller penslar. Köpte en för snart två år sen efter att jag sålt en tavla. Den kostade 650:-. Penseln alltså!

Jag gick runt i storstaden igår under flera timmar. Men det är märkligt, trots att det finns så många butiker, hade jag ingen köplust. Jag tyckte det mesta var tråkigt. Undrar var alla tuffa klädbutiker finns? Staden är ju stor och man måste nog veta. Det är inte som att handla kläder hemma. Vi har en kädbutik i "byn" och jag måste ändå medge att utbudet där är bättre, eller i alla fall är det lättare att hitta vad man vill ha än det är här för den som kommer från landet.

När jag kom tillbaka till hotellrummet i Täby stod min stegräknare på nästan 16000 steg och jag var inte färdig med shoppandet för dagen. Vi åkte ut till Lars morbror i Nacka och hämtade ett par byxor. Dem tog vi med till Nacka Forum för att ha som mall och köpte där två par likadana, fast en storlek större och i andra färger. Sen gick vi runt och tittade i de andra butikerna där men jag var inte på köphumör nu heller. Så det blev att återvända till morbror, ta en kopp kaffe och vara sociala en stund och sen tillbaka till hotellet. Kom precis i tid för att kunna se Bron på TV. Vi har ju bara sett den via svtplay innan. Resten på TV var bara skit. Och för resten var jag så trött efter allt gående (20102 steg!)så kudden och jag möttes på halva vägen.

Idag ska jag åka kollektivt till Enköping för att träffa min syster Sonja. Det ska bli fantastiskt roligt. Vi har inte setts på flera år även om vi håller kontakt via etern och telefon. Hon och maken har precis flyttat till Enköping. Det är lite närmare för mig än till Kalix Nyborg, där de bott förut. Och sen är det ju lika nära för dem att ta sig hem till oss nu. Kanske kan jag övertala henne att de besöker oss till sommaren. Vintern är en så förbannat tåkig årstid hos oss.

Följden av Stockholmsbesöket blir att inlägget hos Notarien blir lite fördröjt. Men den som väntar på något gott.....
Lev väl och njut av livet

Uppgörelse nota

2011-10-24T20:00:00.000+02:00

Söndag 9 oktober 2011
Så var det då dags att göra upp betalningen för utfört arbete. De hade gjort mer än vi beställt. Från början var det sagt att entrén + väggen i trappan upp skulle målas. De skulle dra nytt el i entrén också. Och vatten och el skulle kopplas på. Allt drar ju med sig lite pengar här och lite där och vi hade fått ett förhandsbesked om ungefär 1500 €. Sen under resans gång fick vi nytt besked om det dubbla. När vi kom ner och fick se vad de gjort förstod vi ju att det snarare gått på 3000€ än hälften. Men man vet ju aldrig om de saltar notan eller inte när man inte är på plats och kan se dem jobba. Nu hade de slarvat lite med att föra upp all tid de jobbat och även några kvitton saknades. Men allt gick över förväntan. Det var alltså hur mycket jobb som helst utfört och notan slutade på 2600€ inkl allt material.

På eftermiddagen tog vi oss en liten biltur via Tropea upp till Monte Poro som berget kallas. Utsikten är som vanligt helt bedårande vid kusten. Man har svårt att se sig mätt på den. Oliv- och citronlundarna avlöser varandra när man kommer en bit upp.

Tillbaka i huset ville Lars testa spisen. Den öppna spisen alltså. Han gick ner i garaget och letade upp lite eldningsbart som låg i skräphögen från arbetarna. Och sen tände han på. Träbitarna alltså ;D
Det brann så fint och nu har han börjat skissa på ett gnistskydd.

Sakta men säkert faller varje bit på plats. I morgon är det dags för den stora finalen hos Notarius Publicus!

Marknadsdag

2011-10-22T17:16:00.000+02:00

Lördag 8 oktober 2011
På lördagar är det marknad i Tropea. Den börjar troligen tidigt på morgonen och håller på till runt 13. Vi kom dit vid 10-tiden och det var folk i farten som kom och gick. Det fanns stånd som var som små kiosker som bommades igen när marknaden var slut men också enkla bord med frukt och grönt. Några hade försäljning av kött och chark från stora bilar. Ost, korv, kött, fisk, husgeråd, frukt, grönt - man kunde hitta nästan allt.

Torkad fisk från vårt grannland Norge

Den berömda Kalabriska rödlöken

Vi tog en liten omväg hem över bergen och fick en fin utsikt över Tropea.

Väl hemma igen åkte arbetskläderna på och vi mätte upp rummen på bottenplan, dvs garage, blivande sovrum och grovkök/toalett. Vi fotade även var det elektriska gick in och ut i rummen så vi inte gör något dumt när det blir dags att börja renovera. Fast den delen av restaureringen är inte högprioriterad.

På kvällen åkte vi ut till en fyr och tittade på solnedgången över Stromboli. Det var mulet och blåsigt så vi blev tyvärr blåsta(!) på solnedgången. Men det kommer fler tillfällen ;D

Kvällen avslutades med en god middag och lite italienskt rödvin. Mmmmmm

Besök av Tor!

2011-10-19T19:06:00.000+02:00

Dag 5 - fredag den 7 oktober 2011
Idag fick vi en visning av var vi kan hämta dricksvatten. Det finns en liten "fontän" eller mer en kran med vatten som kommer från ... ja, det vet jag inte men kanske från bergen. Elmar visade oss när han skulle fylla på sitt förråd.

Vattenpåfyllning

Vi körde in på en väg med en skylt som visade återvändsgata och jag frågade vart den ledde förutom till källan. Vi fick då reda på att det finns en badvik längst ner. Fast vägen slutar ca 30 meter ovanför havsnivån och man får gå en getstig ner alldeles nära kanten. Vi var ju tvungna att köra ner och kolla förstås. Vi kom ner och det stod redan en bil där och det visade sig att det var två som var ute och fiskade i en liten båt.

Efter att ha balanserat oss nerför stigen kom vi fram till denna underbara badvik!

På kvällen ville Elmar att vi skulle komma för att gå i genom pappret från notarien inför måndagen. När vi kom dit fick vi en rejäl chock. Notarien accepterade inte det sätt vi hanterat betalningen för huset. Vi var alltså nere i april och betalade då 10% när vi kom hem och sen betalade vi 50% av den återstående summa i slutet av maj. Dessa inbetalningar gjordes till Elmars italienska konto och han tog ut och överlämnade pengarna till Antoniono som kvitterade mottaget belopp. De sista 50% satte vi in på Elmars konto innan vi åkte till Italien. Sen fick vi en check av honom som han skrivit på Antonino och vi skulle överlämna den till honom hos notarien. Detta sista var helt OK men de första utbetalningarna var inte godkänt. Nu visste vi ju att bröderna fått drygt halva summan för huset, men hade de kvar pengarna eller handlat för dem? För de måste redovisas på något sätt - att de kommit till rätt personer. Som situationen var nu kunde man bara se att vi satt in pengar till Elmar men vad som hänt med dem sen fanns ingen kontroll på. Det kunde ju vara så att Antonino fått skriva under ett kvitto under hot! Ajabaja.

Vi gick över till Giovanni "geometra" för att få klart för oss vad som behövde göras. Han hade kontaktat bröderna och de hade löst det så att vi på måndag förmiddag (notariebesöket är på måndag eftermiddag) skulle mötas upp allihopa på banken och det skulle göras lite olika shackdrag där. Mer om det berättar jag längre fram. Det är inte bara maken och jag som ska leva i spänning under några dagar.

Vi hade ju inte fått gått igenom försäljningskontraktet (compravendita) så vi återvände hem till Elmar. När vi väl skulle gå hem igen hade himlen öppnat sig. Dunder och brak - Tor var på besök. Och vilket besök! Nästan hemma slog blixten ner i en elledning kanske 15 m från oss men det kändes som om den var alldeles ovan huvudet. Jag blev livrädd och tryckte mig hårt intill husväggen. Det var alldeles kolsvart ute. Lars kunde inte se mig och jag hörde honom oroligt undra var jag var. Vi fick tag i varandras händer och trevade oss fram till vår gata. Väl inne upptäckte vi att det bara var gatubelysningen som tagit stryk. Vi hade ström inne i huset. Men vi hade också något som vi inte tyckte var så roligt: Regnvatten inne!

Jag låg och tänkte på Farbror Melker och Tjorven medans jag lyssnade på dropparna som hamnade i hink och balja och på trasorna bredvid. Fotot taget dagen efter.

Det regnade lite från och till hela natten men man är ju gift med en händig man och han tog stegen och klättrade upp på vinden när det blivit dagsljus, för att rätta till några pannor som glidit isär och vips så var det tätt igen och hinkar mm kunde städas bort. Det var inte första gången det läckte för det stod ett helt gäng byttor uppe på vinden ;D

Den mörka fläcken visar var en panna åkt ner vilket resulterade i vatten i blivande matsalen.

En dag med ett avkopplande bad

2011-10-18T19:38:00.001+02:00

Dag 4 - torsdag 6 oktober 2011
Till att börja med: Den röda bilen på bilden från dag 3 var vår hyrbil, en liten Fiat 500 som var i stort behov av låg växel och gasen i botten för att ta sig uppför backarna. Ingen favorit hos föraren som vill ha mer att ge och gillar att hänga med i det italienska körtempot.

Dagen började med att vi efter frukost packade ned badkläderna. Sen gav vi oss iväg till Vibo för att inhandla lite mer köksutrustning. Vi köpte även ett italienskt kontantkort. Blir ju lite billigare än att ringa via Sverige när man ska deala med bilförsäljare etc ;D

Från Vibo tog vi vägen rakt västerut till en liten stad som heter Briatico. På vägen ner stannade vi till i en liten by och tog en drink. Det var varmt och det blev en öl för mig och maken hittade en ny dryck, Aperol, som han fick lite citronis i. Halvfrusen citronsaft alltså. Det stod en fiskbil på utsidan baren som sålde dagsfärsk fisk. Fast det var inte någon kyla i bilen, bara lite halvsmält is runt fisklådorna. Fiskarfrun sålde medan maken roade sig med att prata med bargästerna. Han tyckte väl han gjort sitt för dagen ;)

Här är Sven Gren, med sitt extraben....

Nästa stopp blev i en av Briaticos badvikar. Lars hittade lite drivved och spexade runt på stranden.

Vattnet var alldeles lagom varm, ca 24-25 grader. Och det är så salt.
När man gick ut på klipporna så såg man stora fiskar som jagade de små. Det kom två, tre stycken på en 40-50 cm som såg ut som ett mellanting mellan gädda och makrill fast färggrannare.

Till slut insåg vi att vi var tvungna att dra oss hemåt för att äta men stannade efter vägen vid stationen i Phargelia för ännu en liten drink och för att kolla upp tågtiderna ner till Reggio C. Vi hade bestämt oss för att ta tåget ner och hämta bilen och gjorde upp med bilförsäljaren att bli hämtad vid stationen. Det är service det!
Kvällen avslutades med en god middag med lite rödvin till. En liten avkoppling med boken innan ögonen började se suddigt och det var dags att släcka lampan och samla nya krafter inför nästkommande dag.

Det är lite spartanskt men vad behöver man mer än någonstans att sova och äta?

Inspektion bilar

2011-10-17T21:06:00.002+02:00

Dag 3 - Onsdag 5 oktober 2011
Innan vi for ner hade maken, och stundom även jag, ägnat en fasligt massa timmar på kvällarna med att surfa och leta efter en passande bil. Mycket difflande hit och dit om vi skulle köpa en gammal eller en något nyare. Jag höll ju för en nyare men samtidigt vill vi ju betala så lite som möjligt. Det blev några samtal ner till Italien där Lars började samtalen med att tala om att han inte kunde italienska. Tror någon att man brydde sig? Nä de gick på i andra ändan av luren så man trodde de hade sådana där kastanjetter, som flamencodansarna har, i munnen. Det var väldigt underhållande att höra ;D

I vilket fall hade han till slut bestämt med en Antonia någonstans nere i Reggio Calabria att vi skulle komma i början av oktober för att titta på några bilar så vi gav oss iväg söderut. Vi trodde att bilfirman låg i Reggio Calabria, som är en stad med 250 000 inv. Men det visade sig att vi skulle ytterligare 3 mil lägre ner. Eller, längre ner kan man kanske inte säga, utan snarare utmed södra kustremsan och österut. Vi tittade på ett par Fiat Panda men jag tyckte de såg tråkiga ut och till slut blev det en liten Fiat 600. Lars prutade friskt. De ville ha 3800€ + 400 för ägarbytet (inte som här hemma där det inte kostar att byta ägare). De gick med på 4000 totalt men när vi skulle skriva kontrakt så slutade det på 3800. Bilen har bara gått 2200 mil. Den har inte ens gjort sin första service! Det finns ingen extra utrustning på den men den duger för oss och vi kan ha den i måååånga år. Vi bestämde att den skulle hämtas den 11 oktober, dagen efter vi ska till notarien och dagen innan vi ska åka hem.

Vi hade bestämt oss för att ta vägen över Aspromonte hem vilket vi gjorde, i alla fall en bit. För efter drygt en timmes färd var det avspärrat. Visserligen inte helt men vi tog en annan väg och det blev en extra timme att köra hem. Sen fick vi reda på att man kan åka en sådan avspärrad väg, fast på egen risk. Men det får bli en annan gång för det var väldigt vackert där uppe i bergen. Kurvigt som bara den och brant men vackert. Det finns ju några övergivna byar här också och dem är det tydligen riktigt äventyrligt att ta sig till. Det rekommenderas att man har fyrhjulsdrivet men vi är rätt äventyrliga av oss så det blir nog våran "Seicento" (600).

Innan vi stack iväg på morgonen hade vi fixat till så gasspisen fungerade fullt ut. Vi jagade efter en gasoltub i grannbyarna men till slut fann vi en i utkanten av Coccorino. Och där har de även en del elutrustning och annat smått och gott om man är i behov av något i sista minuten. Tänk att det i en by där det bara bor 650 invånare finns både möbelaffär, "elaffär", bar, trattoria, apotek, bilverkstad och en supermercado, alltså servicebutik! Och det finns säkert mer som vi inte har upptäckt än. Vi tog vägen om Elmar för att lämna av en sak och hos hans granne pressade man druvor. Mor och son stod inne i en liten lokal och jobbade så svetten lackade. Men de hade tid för oss och vi fick smaka saft och jag även på förra årets vin. Och det var mer som starkvin än matvin. Vi fick smaka på druvsaften och den var söt, söt, söt. Jag förstår att det jäser och blir vin när saften är så söt.

Slut för idag. Mer följer framgent.

Städdag i Casa C.

2011-10-15T17:30:00.001+02:00

Dag 2 - tisdag 4 oktober 2011
Städdag - vi skurade och fejade hela dagen. Nu känns det lite bättre det mesta av byggdammet är väck.

Kyl, spis och tvättmaskin anlände ifrån Euronic med en pickup och lyftes upp till plan 2 av transportörerna. Det kändes skönt att veta att vi kunde handla hem lite matvaror, även de som kräver kyla. Nu kan vi laga mat själva.

Kylen var stor och har fått sin plats i blivande matsalen.
Skåpet bredvid har jag skurat och är bara en tillfällig
förvaring i väntan på ett vitrinskåp eller något.

En fin gasspis har jag fått att laga mat på. Den enda pryl i köket som ska vara kvar efter renoveringen.

Å så en toppmatat tvättmaskin ;D

Vi har en annan matklocka än de har här nere i södern. Vi är vana att äta en rejäl frukost, lunch vid 12-13 och lättare kvällsmat runt 18-19. Här nere öppnar restaurangerna inte förrän 19.30. Dagtid finns det trattorior som har färdiga pizzor, smörgåsar, å pasta förstås. Inte riktigt någon varierad "dagens" alltså. Men vi lär oss väl att anamma sederna framgent.

Vi har kanonväder ca 24-26 grader och vindstilla. Vi bara stortrivs, alla våra grannar snackar med oss och vi förklarar att vi är skitdåliga på italienska, men det struntar dom i och fortsätter att berätta om allt möjligt. Vi begriper ett ord där och här men förstår inte ett dugg. Urtrevliga i vilket fall. Och alla välkomnar en och så blir det en flaska vin till till samlingen :D

Lars vill ju ha en hund när han går i pension fast nu har han redan fått en fyrbent kompis här nere. En liten pigg krabat som springer runt överallt och kommer när han ser att man är ute. Han ger sig inte förrän han har blivit kelad med en stund, slutar man så nafsar han en i hälarna. Bravo eller något sånt heter han.

Grannfrun Maria-Antoinetta, den gamla damen som tyvärr hunnit bli änka sedan vi har här i våras ropade in mig och överlämnade ett fat med Kaki. Stora, mogna och saftiga. Sharon, som vi kan köpa här hemma, är en förädlad sort. Fast den äkta är mycket saftigare. Maria-Antonietta sa att man blir vacker när man äter dem. Fast man ska bara äta en om dagen. De innehåller mycket garvsyra. Vi delar dem i bitar och äter dem med skivad banan, flingor och mjölk till frukost.

Lev väl. Snart kommer det ett nytt inlägg.

Rörmokaren

2011-10-14T20:47:00.000+02:00

Casa C. dag 1

2011-10-14T20:18:00.001+02:00

Måndag 3 oktober 2011
Vaknade till en solig och varm dag. Inga tjocka tröjor här inte. Inspekterade jobbet som blivit utfört innan vi återvände från kalla Svedala. Nymålat i entrén och trappan upp till "secondo piano". Mer eldragning än vi hade gjort upp om men det var en positiv upplevelse.

Entrédörren. Golvet ger ett så varmt intryck när man öppnar dörren och kommer in.

Rummet innanför entrén ska längre fram bli ett sovrum. I valvet där det lyser ska vi ha en tunna och vinställ.

En ny varmvattenberedare är installerad och nya slangar till toa, handfat och dusch men det hjälpte föga. Morgonduschen skedde i dropp. Men det löste rörmokaren som vi fick hjälp med att ringa efter. Han kom på utsatt tid och satte in ett vattenfilter, bytte ut lite delar här och där och vips så hade vi vatten med det tryck som man kan förvänta sig, i alla fall vid den här årstiden när det inte är så stor belastning i alla hus ;). Vi har sett att många har en stor blå tank på taket eller i anslutning till huset. De har kopplat så att vattnet kommer via den tanken, alltså in i tanken och sen in i kranarna. Då vet man att man har bra tryck vilket är ett måste när man ska ha tvättmaskinen igång. Vi får fundera på det längre fram. Än så länge så klarar vi oss utan extratank.

Efter frukost mm så iväg till Notarius Publicus i Vibo Valentia tillsammans med Elmar och Giovanni "geometra". En geometra är ungefär detsamma som en bygginspektör hos oss. Hos notarien blev det lite diskussioner angående kontraktet på husaffären. Vi fick insistera på att kontraktet inte behövde översättas till engelska. Då hade vi antagligen fått vänta till längre fram i höst innan vi hade fått allt klart och dessutom hade det kostat oss runt 500-600 € och de pengarna kan man ju använda på bättre sätt. Därefter åkte vi tillbaka hem och gick till möbelaffären och beställde en garderob. Den kommer att levereras och monteras i huset om en månad. Bra service i vår lilla möbelbutik som har nästan allt som behövs till huset i möbelväg.

Kvällen avslutades hos Elmar som bjudit in oss och några till, både tyskar och italienare, till en barbecue. Han bjöd på potatissallad och olika sorters grillat kött och korv ute på sin takterass med en underbar solnedgång över Tyreniska havet.

Alla här är så underbart genuina och bjuder på sig själva. Antonino, en av de fyra bröderna och den som har jobbat med målning mm i vårt hus var också inbjuden till Elmar. Vi fick två flaskor vin av honom på kvällen. Dagen därpå kom han med olivolja, tomater och melon.

Solnedgång över Tyrenska havet, dock inte från Elmars takterass

(då hade vi inte kameran med oss)

Casa Catucelli del 1

2011-10-13T21:36:00.002+02:00

Hemma igen efter drygt 10 intensiva dagar i södra Italien. Denna berättelse kommer att delas upp i ett antal då det hände så mycket varje dag. Men det kan kanske vara en liten hjälp på vägen om nu någon annan känner för att köpa hus i södra Italien.

Vi bokade ett flyg mellan Göteborg -Stanstead - Lamezia. En viss väntan mellan flygen hade vi riktat in oss på. Det går direktflyg mellan Skavsta och Lamezia och det kommer vi att ta nästa gång även om vi måste köra 50 mil upp eller ta tåget. Men det är att föredra mot att sitta drygt 10 timmar på en flygplats och vänta. Men nu har vi prövat det och förkastat det.

Dag 1: Våra goda vänner i Lindome skulle härbärgera bilen och körde oss till ett dimmigt Säve. Väl där visade det sig att flyget till Alghero, Sardinien, blev inställt. Passagerarna fick boka om eller få sina pengar tillbaka. Planet hade landat på Landvetter och gick tomt därifrån. Vårt plan från London lyckades inte heller landa på Säve utan satte ner hjulen på Landvetter och nu blev det en orolig väntan: skulle även detta plan lyfta därifrån tomt? Det kostar skjortan för flygbolaget att stå på plattan på Landvetter. Och det tar tid att förflytta en hel hop människor dit upp. Bussar ska ju ordnas fram etc. Efter ca en halvtimme fick vi beskedet att vi skulle bussas upp till Landvetter. Stort jubel i terminalen.

Vi fick vänta ytterligare en halvtimme sen kom det två bussar och dessa lastades med både folk och baggage, plomberades och kördes a pronto upp till Landvetter där vi kom direkt ut till planet. Vi hade ju redan gått igenom säkerhetskontroll etc på Säve. Drygt två timmar försenade landade vi i London där flygplatsen var i stort sett nersläckt. Inga tomma platser att slå sig ner på då de redan var upptagna av folk som vräkte ut sig över tre-fyra bänkar. Men det är djungelns lag som gäller så vi fick vackert sätta oss på hårda plaststolar och försöka vila så gott vi kunde.

Så här glad är man när man måste sitta upp och sova/vila en natt.

Vi anlände till Italiens värmande sol runt 16 på söndagkväll och drog söderut till Vibo Valentia där vi inhandlade en kyl/frys, tvättmaskin, spis, köksutrustning, handdukar, sängkläder, städutrustning och lite till. Detta gjorde vi på drygt 3 timmar. Bra marcherat för ett par som måste försöka göra sig förstådda med knappa kunskaper i italienska. Italienarna talade ingen engelska förutom en ung kille som hade måttliga, jag säger måttliga, kunskaper i språket.

Sen åkte vi ner till Coccorino där vi hämtade upp husnyckeln och begav oss till vårt eget blivandes hus. Två bäddsoffor som vi beställt vid förra besöket var levererade och vi låg tätt, tätt första natten en av dem.

Elmar, vår tyske mäklare, och jag provsitter våra soffor i affären. Sofforna förvandlas med ett enkelt handgrepp till en säng.

I Lemickas anda eller Lempickas ande?

2011-08-14T16:00:00.001+02:00

Har varit på kurs på Fridhems folkhögskola. 5 dagar där vi målade i storformat. Som vanligt har jag svårt att få fram ett resultat när det finns andra i rummet. Men vi började med att "mjuka" upp på papper. Jag målade då en långstrumpa (en av mina fåglar alltså). Papperet cirka 60x90. Sen blev det ett självporträtt och därefter tog jag en roller och tänkte försöka mig på något mer abstrakt. Fast jag uptäckte att det var en gubbe som sprang. Så var det med den abstrakta målningen!
Dag två gick vi över till att måla på duk som vi nålade upp på väggen. Jag skissade upp några tulpaner från ett foto jag tagit. Tulpanerna var dubbla och fullt utslagna och det var ett väldigt fint ljus på dem. Vi målade med akryl och jag fick inte till det med schatteringen. Jag gav upp, tänker fortsätta med den här hemma i vinter, för klar ska den bli!
Jag började bläddra i konstböckerna och fastnade för en målning av Tamara de Lempicka. Det var en man och en kvinna men jag målade bara kvinnan fast i min egen färgsättning. Nu återstår lite finputsning och uppspänning på ram sen hänger jag upp den på väggen. Håll till godo.