Tankar från rötterna

Livet med syskon

Stina — Wed, 08 Feb 2012 20:58:48 +0000

Att få ett syskon har än så länge bara haft positiv inverkan på Caesars tillvaro. Han tycker väldigt mycket om sin lilla bror, som är mysig och luktar gott, bland annat. Men han sover väldigt mycket och det är ju lite trist. Men här är lillebror vaken och iakttar buset:

Imorse fanns ett stort paket på bron, som visade sig vara ännu en positiv konsekvens av Anthonys ankomst. Hela vägen från Berlin hade lastbilen åkt för att hitta hit (tack till pappas fastrar Anne och Eva med familjer):

Så här mysigt går det att ha, fast lillebror sover:

Tre veckor gammal

Stina — Tue, 07 Feb 2012 12:06:46 +0000

Firade med sex timmars nattro - från 21 till strax efter 3, då mjölkbudet väckte honom.

Här softar han i pappas knä:

Skryter med sin trixiga tunga:

Badar (efter att bajsat ner sig)

Skönt efteråt i alla fall:

Mammas påminnelse om fredagens äventyr:

Firar även sin nya lekkamrat på fjärn, som anlände till världen igår - jippie!

Prickisar

Katarina — Sun, 05 Feb 2012 17:34:08 +0000

För ett par veckor sedan gjorde vi vårt bästa för att få Noa och Nina smittade med vattkoppor, men med tanke på att inkubationstiden tydligen är ca 4 veckor och de redan fått det så verkar det som att de föregick sina föräldrar och fixade smittan själva. Noa hade tur och fick inte så många koppor och de verkar inte ha kliat så mycket heller men för Nina är det lite värre.

Men man kan ju vara glad trots att man har dumma koppor som kliar!

Sedan en tid tillbaka har vi lagt en puff bredvid vår säng där Nina får sova när hon har oroliga nätter. Helt bra sover hon väl inte där heller men det går i alla fall lite bättre än inne i hennes egen säng. Puffarna är också väldigt mysiga att sitta i när man kollar på tv.

Till glädje för både barn och vuxna så leker Noa och Nina (stundtals) väldigt bra tillsammans.

Mat och Nina har ju som bekant inte riktigt gått ihop alla gånger. Att få en henne att sitta i sin stol mer är några minuter har varit omöjligt. Men sedan Noa kom på idéen att de skulle sitta vid sitt lilla röda bord så går det faktiskt bättre. Inte för att så värst mycket mat hamnar i Ninas mage men hon tycker i alla fall att det är roligt att sitta med vid bordet och det är ju ett steg på vägen.

Eftersom jag i ett tidigare inlägg skrev att hårtvätt inte hör till favoritsysselsättningarna för Nina så får jag nu visa hon inte är sämre än att hon (i alla fall tillfälligt) kan ändra sig. Ibland är tur att hon vill vara och göra precis som storebror!

Två veckor gammal

Stina — Tue, 31 Jan 2012 20:15:51 +0000

Vi har firat dagen med att bara ta det allmänt lugnt, vilket Anthony verkar trivas bra med. Spelat in hans snarkningar, som han inte kan hålla inne då man bär honom i sjalen:

I babyskyddet går det också bra att sova:

Ser man närmre så visar Anthony sina skratt(sura-uppstötningar? i det här fallet)gropar:

Här myser han istället i sin snygga babysitter:

Ser man närmre vid den vänstra handen så syns storkbettet/eldsmärket (enligt barnmorskan), som mamma tänkte var en pigmentfläck:

Senaste viktuppgången höll kurvan från tidigare, så det verkar vara ett halvt kilo i veckan, som gäller!

En vecka gammal

Stina — Tue, 24 Jan 2012 19:16:17 +0000

En hel vecka har passerat och lilla Anthony känns som en naturlig del i familjen. Storebror är stolt och vill gärna att lillebror ska sitta i knät:

Varje natt så väcker han mig två-tre gånger för matning. Rutinen är läggdags efter matning vid 23 och morgonstund vid matning 9 på morgonen. Han ligger oftast slickad mot min arm och gosar, men natten som var fick han även sova i amningskudden, på egen hand - i korgen.

Ropen som var så lama från start börjar få fart. Idag tog vi en promenad till Torsång och sista hundra metrarna stressade han oss båda rejält med att dra upp högre i decibel än nånsin förr. Men då vi kom in och han fick komma upp i mjölkbudets armar så slumrade han genast till:

Storebror är fortsatt på strålande humör - här poserar han stilenligt med sin rocktröja:

Här har han förvandlats till ett skrämmande lejon (rollekar är nr1 just nu):

Vem är vem?

Stina — Tue, 24 Jan 2012 18:45:47 +0000

Vi tyckte ju tidigare att Caesar var lik sin far, men då man ser på bilder nu - så stämmer det ännu bättre med lillebror. Försökt att få bilderna på honom att se äldre ut (lika himla gammal som Demian), men det är inte allt för lätt. Men visst är de lika? (tre av bilderna är Demian och tre är Anthony)

Första besöket hos lillebror

Ulla — Sun, 22 Jan 2012 18:54:44 +0000

Idag styrde vi kosan till Dalarna för det första besöket hos den utökade familjen i Alsbäck. Vi fann en väldigt sovande liten lillebror. Caesar visade upp honom det första han gjorde men sedan lade han beslag på Håkan för hela slanten.

Anthony sov….

sov…

och sov lite till!

Men till slut vaknade han och slog upp sina blå? bruna??? och…

visade upp sin äkta virvel.

Till slut ville han faktiskt ha lite käk…

och då kom mamma och det doftade så gott, nu blir det nog MAT!!!

Se upp i backen!

Katarina — Sun, 22 Jan 2012 12:58:07 +0000

Att Noa och Nina är olika på många sätt vet vi, och de visar sig också tydligt när man ställer frågan “Ska vi gå ut och åka pulka?”, den ena svarar “Ja!” och den andre “Nej, jag vill inte. Jag vill vara inne och leka med lego/bilar”. Så jag och Nina pälsade på oss och gick ut medan pojkarna stannade inne. Nina är väldigt orädd i backen och då hon precis lärt sig åka stjärtlapp så är den favoriten för tillfället.

Att rulla ner är också roligt!

Pustar ut efter många åk.

Sedan är det ju hög tid att åter presentera Embla, här i hagen med mat.

En koncentrerad ryttare.

Nina vill också! Här fotad av storebror.

Mamma! Häst!

Noa kryper runt i väldigt djup snö.

Vinterväg.

Första hela dagen hemma

Stina — Fri, 20 Jan 2012 21:37:04 +0000

Som jag nämnde i kommentaren från gårdagen, så har vi alla fått sova rätt så gott. Hoppas innerligt på att det inte var en tillfällighet.

Imorse - klockan 8 - gick jag och småpojkarna ner för att se på tv/softa

På eftermiddagen hade vi tröttnat på eldning och inomhusmys. Så vi bestämde oss för att gå ut… men oj! vad det tog tid att fixa två! och nu är ändå den ena lättarbetad…

En påpylsad Anthony

Caesars favorit snowracing (skräckblandad förtjusning, som ni ser - det gick fort idag)

Innan storebror gick till sängs blev det lite närkontakt… forcerad…

..men även frivillig!

Hemma från BB

Stina — Thu, 19 Jan 2012 15:19:30 +0000

Armbanden från sjukhusvistelsen sitter fortfarande runt armen, ser jag nu när jag skriver. Men vi är alltså hemma, efter att ha avnjutit två lugna dagar ensam i en 3-sal på BB. Betoning på dagar, för nätterna har varit lite mer vakna. Vi får se hur det blir här hemma…

Här är första bilden på lilla Anthony (vägde 3020 imorse):

Utmattade tu:

Stolta tu:

Kontroll av kläder - vi behövde mindre än de som fanns - för de drunknade han i…

Kvällskonversation i mammas knä:

Nu har Anthony också börjat titta upp lite emellanåt:

Klar för hemresan:

Brorsan är snäll och hämtar giraffen åt lillebror, då vi äntligen kommit hem:

Koola lillebror och giraffen tar det lugnt:

Sen så visar storebror upp sitt rum:

För tillfället ligger Anthony och tar det lugnt i vagnen, lite avbrott med gnäll - men inte mer än för att visa att han finns och lever. Caesar står på armstödet och säger “här kommer jag pappa! Tut tut pappa!!” och ställer sig på pappas huvud, som försöker sova på soffan. Jag vet inte hur det går med det dock. Heller inte hur mycket det kommer bli med den varan framöver…