Finska för nybörjare

Lektion #13: Stadieväxling, del 1

2013-03-25T14:03:00.002-07:00

Stadieväxling är ännu en sådan där grej som ytterligare komplicerar den finska grammatiken (som om det behövdes). Det handlar i korthet om att en konsonants "stadie" går från antingen starkt till svagt, eller från svagt till starkt (omvänd stadieväxling - mer om detta i kommande avsnitt). Denna lektion kommer inte att förklara precis när, var, hur och varför alla stadieväxlingar i finskan sker, snarare syftar den till att ge lite mer förståelse om vad stadieväxling är. För att till fullo förstå stadieväxlingen rekommenderas en finsk grammatikbok av modellen XXL.

Exempel på stadieväxling, kan vi se i ord som

Ruoka (mat) - grundform | Ruoan - genitiv
Katto (tak) - grundform | Katon - genitiv
Kunta (kommun) - grundform | Kunnan - genitiv

Stadieväxlingen sker alltså när vi böjer orden. Hur växlingen ser ut är olika för de olika konsonanterna. På ett ungefär fungerar det så här:

Bokstaven "k" försvinner vid en stadieväxling. Detta gäller ord med enkel-k, som ruoka i exemplet ovan. Vid böjning till genitiv försvinner k:t. Samma gäller ordet jalka (fot) som i genitivform blir jalan.

Föregås bokstaven "k" av ett "n" såsom i ordet lanka (tråd) blir det i stadieväxlingen till ett "ng", alltså langan.

Det finns också fall där "k" kan ersättas "v" eller "j".

Bokstaven "p" ersätts ofta av ett "v":

Sopu (avtal) - grundform | Sovun - genitiv

Kombinationen "mp" ger ett "mm" som i fallet kampa (kam) / kamman.

Också bokstaven "t" kan stadieväxlas, och blir då till ett "d". Exempel: sata (hundra) / sadan.

Kombinationen "nt" ger "nn". Exempel: ranta (strand) / rannan.

"lt" blir "ll" som i fallet ilta (kväll) / illan.

"rt" blir "rr" som i fallet kerta (gång/tillfälle) / kerran.

Observera att samtliga ovanstående exempel berör växling från starkt till svagt stadium.

Förhoppningsvis är ordet stadieväxling inte längre främmande, även om det krävs en mer ingående förklaring för att man ska kunna förstå sig på fenomenet. Nästa lektion kommer att ägnas åt detta. :-)

Lektion #12: Användbara fraser

2013-03-24T07:25:00.000-07:00

Nu nalkas det vår (enligt kalendern) och därmed även kryssningssäsong! Kanske ska du på en 40-timmars kryssning med landstigning i Helsingfors och tänkte passa på att gå en sväng på sta'n? I så fall kan du definitivt ha nytta av dessa hälsningsfraser!

Vid första mötet med en människa säger man allt som oftast hej till varandra. På finska kan man, liksom i Sverige, hälsa på otaliga sätt. Dessa är några av de vanligare hälsningsfraserna:

*Moi!

Förmodligen den vanligaste.

*Terve!

Förmodligen den näst vanligaste.

*Hei!

Den lättaste för svenskar att lära sig.

*Moro!

Något mer ungdomlig variant. Typ "tjenare!".

*Hyvää päivää!

Betyder ordagrant "goddag!".

Om situationen inte medger en hälsningsfras, till exempel om den andra parten står med ryggen vänd emot dig, säger man snarare

*Anteeksi

alltså "ursäkta mig".

---

Hälsar man på en främling är det ofta i syfte att få svar på en fråga. Som turist i en främmande stad kan det till exempel röra sig om frågor som "var ligger det?", "vad är klockan?", "vad kostar den här?", osv.

Nedan följer exempel på denna typ av frågor:

Mitä kello on? | Vad är klockan?

Paljonko maksaa? | Vad kostar den/det?

Se "Lektion #5: Att räkna"

Missä keskusta on? | Var ligger centrum?

För att lättare kunna begripa svaren man kan tänkas få på ovanstående fråga, kan det ju förstås vara bra att ha koll på följande:

Oikea | Höger

Vasen | Vänster

Oikealle | Högerut/till höger

Vasemalle | Vänsterut/till vänster

Suoraan | Framåt

Kohti | Mot

Rysteys | Korsning

Se förstås också "Lektion #8: Frågor, del 1" och "Lektion #9: Frågor, del 2"

För fler fraser, ord och frågor, se Wikitravel.

---

När man så fått svar på sin fråga är det väl på sin plats med ett

Kiitos! | Tack!

Slutligen vill jag också påminna än en gång om det finska uttalet. Bokstaven "o" uttalas som ett svenskt "å". Är det bara ett o är det en kort stavelse och är det två o:n är det en lång. Till exempel ordet "moro" uttalas alltså "må-rå". I ordet "terve" uttalas e:na som i orden "le" eller "se". I "hyvää päivää" uttalas ä:na som i svenskans "här" eller "kär". OBS! Inte med gnällbältesdialekt. ;-)

Önskemål efterfrågas

2012-09-18T12:18:00.001-07:00

Bloggen drivs volontärt av mig, och tidsbrist har lett till att jag inte hunnit uppdatera den i den mån som ursprungligen var önskvärt.

Nu har jag återigen en del tid över och tänkte fylla på med lite nya lektioner. Men eftersom jag själv lider av idétorka för tillfället, så skulle jag gärna vilja att ni läsare bidrog med era önskemål på vad ni vill att jag ska gå igenom. Skriv gärna en rad här i kommentarsfältet eller maila till nyborjarfinska@gmail.com.

Nästa lektion dyker alltså upp när ni själva vill. ;-)

Lektion #11: Lite om passiv form och adverb

2012-02-08T23:29:00.000-08:00

I dag går vi igenom två nya språkliga fenomen i finskan. Båda är tämligen enkla att både förstå, att lära sig bilda och dessutom väldigt användbara.

Vi börjar med passiv form, vilket är en verbform vi kan beskriva som att någonting sker, men med ett obestämt subjekt. Exempel:

sanoa | säga (grundform, infinitiv)

sanotaan | det sägs

Ändelsen är alltid -aan/-ään. Betydelsen går lite hand i hand med tredjeperson singular, alltså han/hon/det-formen, som används även som en sorts generaliserande man-form, t ex:

sanoo jotain | man säger något

Passivformen motsvarar ungefär följande svenska uttryck.

usein sanotaan, että Suomi on kylmä maa | det sägs ofta att Finland är ett kallt land.

Kasuset är alltså opersonligt, men i talspråk används det ofta som förstaperson plural, alltså vi-formen.

(me) menemme kotiin / me menään kotiin | Vi åker hem.

---

Vi avslutar med en kort presentation av det vanligaste sättet att bilda adverb, alltså ord som beskriver verben. Exempel:

(minä) juoksen nopeasti | jag springer snabbt.

Adverbet är nopeasti (snabbt) och har bildats genom att applicera ändelsen -sti på substantivet nopea (snabb). Adverben böjs inte utan bibehåller sin form oavsett pronomen, numerus, osv.

he laulavat kauniisti | de sjunger vackert.

Det bör också snabbt nämnas att adverbet hyvin (bra) är ett vanligt undantagsadverb.

kaikki menee hyvin! | allt går bra!

Lektion #10: Nekande satser och "att ha"-fenomenet

2012-02-07T21:16:00.000-08:00

Vi snuddade vid detta ämne i en tidigare lektion, så jag tänkte nu utveckla det här med nekande satser. Vi utgår ifrån nekningsverbet (kan kallas för ei men har egentligen ingen infinitivform), och böjer det efter subjektet. Exempel:

Minä soitan sinulle. | Jag ringer till dig.

Minä en soita sinulle. | Jag ringer inte till dig.

Sinä et soita minulle. | Du ringer inte till mig.

Hän ei soita meille. | Han/hon ringer inte till oss.

Me emme soita teille. | Vi ringer inte till er.

Te ette soita heille. | Ni ringer inte till dem.

He eivät soita meille. | De ringer inte till oss.

Vi bildar alltså en nekande sats genom att böja nekningsverbet i rätt personkasus, därefter sätter vi alltid det följande verbet utan personändelse. T ex, säger vi "minä puhun" (jag talar) i jakande form (-n är personändelse för förstaperson singular presens), säger vi "minä en puhu" utan personändelse i nekande form. Som nekande fråga säger vi alltså "enkö minä puhu?" (talar jag inte?).

---

Nu över till nästa punkt på dagordningen. "Att ha"-fenomenet kallar jag det i rubriken. Att ha något, t ex pengar, på finska, skrivs så här:

Minulla on rahaa | Jag har pengar

Minulla on (jag har) är det andra sättet att använda olla-verbet. Olla betyder som bekant att vara, men kan alltså även betyda att ha, om man applicerar kasusändelsen -lla på pronomenet. Vi fortsätter:

Sinulla on rahaa | Du har pengar

Som tidigare exemplifierats, kan vi också omvandla påståendet till en fråga med hjälp av -ko/-kö-ändelsen:

Onko sinulla rahaa? | Har du pengar?

Och när vi ändå har tagit upp nekande satser idag, passar vi på att lägga in den nekande formen av att ha, alltså att inte ha:

Sinulla ei ole rahaa | Du har inte pengar.

Ändringen vi gör är alltså att vi säger ei ole istället för on. Enkelt, va? Sen kan vi förstås också ställa en nekande fråga:

Eikö sinulla ole rahaa? | Har du inga pengar?

Hänellä on rahaa | Han/hon har pengar
Hänellä ei ole rahaa | Han/hon har inga pengar
Onko hänellä rahaa? | Har han/hon pengar?
Eikö hänellä ole rahaa? | Har han/hon inga pengar?

Meillä on rahaa | Vi har pengar
Meillä ei ole rahaa | Vi har inga pengar

Onko teillä rahaa? | Har ni pengar?
Eikö teillä ole rahaa? | Har ni inga pengar?

Heillä ei ole rahaa | De har inga pengar

Då var allting om att ha och inte ha glasklart, hoppas jag. Fler lektioner snart!

Lektion #9: Frågor, del 2

2012-02-07T20:23:00.000-08:00

Det andra sättet att bilda frågor i finskan, är genom att använda frågeord. Dessa ord har alla motsvarigheter i svenskan, av ord som t ex vem, var, när.

I finskan har vi ordet mikä (vad), som när det böjs i olika kasus får ett nytt frågeord som innebörd. Se exempel:

mikä | vad

böjningsstam: mi-

missä? | var?
mistä? | varifrån?
minne? | vart?
milloin? | när?
miten? | hur?
miksi? | varför?
millainen? | hurdan?

Ordet mitä är mikä böjt i kasus partitiv (ett mycket speciellt kasus som förtjänar ett eget avsnitt så småningom), och har i stort sett samma innebörd som mikä i sin grundform. Skillnaden är, kan man säga, att mitä refererar till något mer abstrakt/obestämt, medan man med mikä åsyftar något konkret.

En smart finess i finskan, är att vi också kan besvara alla ovanstående frågor, genom att böja substantivet se (den/det) i motsvarande kasus. Böjningsformerna av se är dock ålderdomliga och oregelbundna:

siinä | där/däri
siitä | därifrån
sinne | dit
silloin | då
siten | så
siksi | därför
sellainen | sådan

Ett annat viktigt frågeord är kuka (vem). Nedan följer exempel på användbara frågor (och hur de kan besvaras), som vi bildar genom att använa oss av nämnda frågeord: (frågeordet först i frasen)

-kuka tämä on? | -vem är detta?
-se on minun ystävä | -det är min kompis

-mikä (te) teette? | -vad gör ni?
-me puhumme | -vi pratar

-miten menee? | -hur går det?
-(se) menee hyvin, kiitos | -det går bra, tack

-mistä (sinä) tulet? | -varifrån kommer du?
-(minä) tulen Suomesta | -jag kommer från Finland

-missä (te) olette? | -var är ni?
-(me) olemme täällä | -vi är här

-minne (te) menette? | -vart ska ni åka/vart åker ni?
-(me) menemme Ruotsille | -vi åker/ska åka till Sverige

-milloin (te) menette? | -när ska ni åka?
-(me) menemme huomenna | -vi åker/ska åka imorgon

-millainen hän on? | -hurdan är han/hon?
-hän on kuin minä | -han/hon är som jag

Det var allt för stunden om finska frågeord. På återseende!

Lektion #8: Frågor, del 1

2012-02-05T08:40:00.001-08:00

Man kan säga att det finns två vanliga sätt att bilda frågor på inom finskan. Det ena sättet är genom frågeord, det andra genom att använda -ko/kö-ändelsen. Detta avsnitt fokuserar vi på det sistnämnda, varpå nästa lektion kommer att ta upp frågeorden.

Ändelsen -ko/-kö är väldigt effektiv, och kan tillämpas på det ordet man vill förstärka i meningen. Här ska jag ge några exempel, vi börjar med en mening utan fråga:

Sinä tulet huomenna. | Du kommer i morgon.

Vi gör nu om meningen till en fråga, med tre olika betoningar:

Tuletko sinä huomenna? | Kommer du i morgon?
Huomennako sinä tulet? | Kommer du i morgon?
Sinäkö tulet huomenna? | Kommer du i morgon?

Som standard sätter vi ordet med frågeändelsen först i satsen. Nu förstår ni kanske finessen med denna ändelse. Vi kan använda ändelsen om det är ett specifikt ord i föregående sats som vi undrar över, tex:

-Hän tulee tänne huomenna | Han/hon kommer hit i morgon.
-Tännekö? | Hit?

Eller

-He tulevat tänne huomenna | De kommer hit i morgon.
-Huomennako? | I morgon? / Redan i morgon?

Vi kan också sätta ändelsen på ord som anger mängd, antal, osv, och på så sätt bilda frågor, t ex:

Paljon | Mycket
Paljonko? | Hur mycket?

Monta | Många
Montako? | Hur många?

Frågeändelsen fungerar också i nekande satser. Exempel:

-Minä en ole väsynyt | Jag är inte trött.
-Etkö? | Är du inte?

Eller

Etkö sinä tule huomenna? | Kommer du inte imorgon?

OBS! Ovan böjer vi alltså inte tulla (komma) i andraperson, dvs tulet (du kommer), eftersom vi använder nekningsverbet ei. Utan fråga skulle skulle satsen se ut som följer:

(Sinä) Et tule huomenna | Du kommer inte i morgon.

Mer om detta i ett senare avsnitt om just nekningsverbet ei.

Vi avslutar med några fler exempel på användbara fraser med frågeändelsen -ko/-kö:

Onko sinulla rahaa? | Har du några pengar?
Tuletko (sinä)? | Kommer du?
Ymmärätkö (sinä)? | Förstår du?
Haluatko (sinä) jotain? | Vill du ha något?

Lektion #7: Personböjningar & verb, del 2

2012-01-29T22:54:00.000-08:00

Förra lektionen förklare lite om personkongruens, som är en viktig del i den finska grammatiken. Denna gång går vi in lite djupare och förklarar hur man får fram verbens böjningstammar, något vi bara snuddade vid senast.

Först delar vi in verben i sju grupper, efter deras slutstavelser i infinitiv (grundform):

Grupp 1

Verbgruppen har egentligen flera undergrupper. Vi tar tre exempel idag.

kysyä | fråga

Böjningstammen är kysy-. Vi applicerar rätt personändelse för subjektet som följer:

(minä) kysyn | jag frågar
(sinä) kysyt | du frågar
hän kysyy | han/hon frågar
(me) kysymme | vi frågar
(te) kysytte | ni frågar
(he) kysyvät | de frågar

Observera att vi till skillnad från förra lektionens exempelord, olla (att vara), inte har något undantagsverb här, utan använder standardändelsen för tredjeperson singular, alltså en enkel vokalförlängning! Böjningsstam (kysy-) + förlängning av slutvokalen (y). Annars inget konstigt.

puhua | tala

Böjningsstam puhu-.

puhun | jag talar
puhut | du talar
hän puhuu | han/hon talar
puhumme | vi talar
puhutte | ni talar
puhuvat | de talar

Samma princip, inget konstigt. Båda verben tillhör samma undergrupp, verb som slutar på -ua/-yä, eller -oa. För dessa bildas böjningsstammarna alltid som ovan.

Fler varianter finns, med verb som slutar på -ea/-eä, -ia/-iä, -aa och -ää. Mer om dessa i ett senare avsnitt. Just nu går vi igenom grunderna med böjningsstammar, vilka börjar klarna hoppas jag. :-)

Grupp 2

Här finns två typer. Alla verben har gemensamt att de slutar på -da/-dä (påminner än en gång om vokalharmonin), men typ 2A har en lång vokal innan ändelsen. Exempel saada (få), myydä (sälja). Vi bildar böjningsstammen genom att helt enkelt ta bort slutstavelsen (-da/dä):

saa-

saan | jag får
saavat | de får

myy-

myyt | du säljer
myymme | vi säljer

Grupp 2B, samma ändelse men istället för lång vokal har vi en diftong innan slutstavelsen. Utan att gå djupare in på vad en diftong är, nöjer vi oss för dagen med att kalla det för två olika vokaler i följd. Exempel:

syödä | äta

Vi gör likadant som för grupp 2A, alltså tar bort ändelsen -da/dä, och så har vi ordets böjningsstam:

syö-

syön | jag äter
syötte | ni äter

Grupp 3

Inrymmer verb med slutstavelserna -lla/llä, -nna/nnä, -rra/rrä och -sta/stä. Alltså dubbelkonsonant följt av -a/-ä.

mennä | gå
Böjningsstam: mene-

tulla | komma
Böjningstam: tule-

Vi bör nämna redan nu att för vissa ord förekommer något som kallas stadieväxling, där vissa konsonanter försvinner eller läggs till ordet i böjningsstammen. Detta talar vi mer om framöver, men här är ett exempel på ett sådant verb, där ena l:et försvinner i böjningen:

kävellä | promenera/gå (till fots)
Böjningsstam: kävele-

kävelen | jag går

Grupp 4

Dessa verb slutar på -uta/-ytä. Stadieväxling förekommer, men vi tar ett exempel utan för enkelhetens skull:

haluta | vilja

Vi tar bort ändelsen -ta/-tä, lägger till -a/-ä och får böjningsstammen halua-.

haluan | jag vill
haluamme | vi vill

Grupp 5

Slutar med -ita/itä, böjs som nedan:

tarvita | behöva
Böjningsstam: tarvitse-

tarvitsen | jag behöver

valita | välja
Böjningsstam: valitse-

valitsemme | vi väljer

Vi tar alltså bort slutvokalen och lägger till -se för att få fram böjningsstammen.

Grupp 6

Verben som slutar på -eta/-etä. Exempel: vanheta (åldras).

(minä) vanhenen | jag åldras
hän vanhenee | han/hon åldras

Vi tar bort ändelsen och lägger till -ne plus vår önskade personändelse.

Grupp 7

Inrymmer ord som slutar med -ata/-ätä. Här förekommer en del stadieväxling, se exempel:

kohdata | träffa/möta

kohtaan | jag träffar
kohtaavat | de träffar

Utförligare förklaring om stadieväxling utlovas till en senare lektion. Vi har idag rett ut lite om böjningsstammar, och i alla fall kommit en bit på vägen till förståelse kring dessa. :-)

Lektion #6: Personböjningar & verb, del 1

2012-01-29T04:09:00.000-08:00

Denna lektion syftar till att förklara grundläggande om ett fenomen som vi snuddade vid under lektion 4, nämligen personböjningar. För att förtydliga, avser personböjningar de olika sätt som ett verb böjs på, baserat på vem eller vad subjektet är. Som jag skrev tidigare, böjs verbet olla (vara) på dessa olika sätt beroende på subjektet:

olla | (att) vara

minä olen | jag är
sinä olet | du är
hän on | han/hon är
me olemme | vi är
te olette | ni är
he ovat | de är

se on | den/det är
ne on | de är

Följaktligen kan man göra sig förstådd genom att utelämna subjektet och bara använda verbet i rätt personkasus, dvs:

olen väsynyt | jag är trött

Vi undviker normalt detta i fallet tredjeperson singular, alltså pronomen han/hon. Helt enkelt för att man som standard tolkar on som "det är", inte "han/hon är".

Så långt, inga konstigheter. Att lära sig använda rätt kasus för rätt person är inte så knepigt, men hur applicerar vi ändelsen på verbet? Ni kanske observerar att vi inte böjer verbet utifrån dess grundform, utan alla personböjningarna börjar med ole- (förutom tredje person singular-formen som råkar vara ett undantagsverb).

Anledningen till detta är att ole- är ordets böjningsstam. Vet vi böjningsstammen, kan vi enkelt applicera rätt personändelse på den. Man kan dela in de finska verben i några olika grupper, där varje grupp motsvarar ordens slutstavelse. Verbgrupper kommer att behandlas vidare i nästa lektion.

Tack än en gång för att ni läser! :-)

Lektion #5: Att räkna

2012-01-27T22:43:00.000-08:00

Nu när det flöt på så bra passar jag på att lägga in ett avsnitt till. :-)

Temat för denna lektion är alltså räkning. Detta delar vi upp i två delar: räkneord och ordningstal. Räkneord kan vi med ett annat ord kalla för siffror, fast skrivna i bokstäver. De flesta, även personer utan någon som helst anknytning till Finland eller det finska språket, känner till de tre första räkneorden: yksi (ett), kaksi (två), och kolme (tre). Nu tänkte jag dock göra det lite svårare, och lära er att räkna upp till åtminstone hundra. Vi börjar med ett till tio:

yksi | ett
kaksi | två
kolme | tre
neljä | fyra
viisi | fem
kuusi | sex
seitsemän | sju
kahdeksan | åtta
yhdeksän | nio
kymmenen | tio

Inga konstigheter där. För att fortsätta med elva till nitton lägger vi till ändelsen "toista" på varje tal. Alltså:

yksitoista | elva
kaksitoista | tolv
kolmetoista | tretton
neljätoista | fjorton
viisitoista | femton
kuusitoista | sexton
seitsemäntoista | sjutton
kahdeksantoista | arton
yhdeksäntoista | nitton

Tjugo, och de följande tiotalen (trettio, fyrtio, osv) skapas genom att lägga till kymmentä efter talet. Tjugo är med andra ord kaksikymmentä. Ordagrant är ordet kymmentä bara en böjd form (partitiv) av ordet kymmenen (tio).

Tjugoett skapar vi enkelt genom att lägga ihop kaksikymmentä (tjugo) och yksi (ett). Och så vidare:

kaksikymmentä | tjugo
kaksikymmentäyksi | tjugoett
kaksikymmentäkaksi | tjugotvå
kaksikymmentäkolme | tjugotre
...
kaksikymmentäyhdeksän | tjugonio

Orden börjar som ni ser nu bli lite längre. Finnarna har löst detta genom att förkorta räkneorden, exempelvis tjugonio skulle kunna sägas kaks-kyt-yhdeks för att spara lite tid och ansträngning. ;-)

Nåja, vi går vidare. Trettio bildar vi på samma sätt som tjugo, dvs kolmekymmentä. Nu greppar ni förhoppningsvis principen, så jag skriver endast ut lite hjälptal nu för att ni ska kunna komma vidare:

kolmekymmentä | trettio
neljäkymmentäkaksi | fyrtiotvå
viisikymmentäkahdeksan | femtioåtta
kuusikymmentäviisi | sextiofem
seitsemänkymmentäyksi | sjuttioett
kahdeksankymmentäneljä | åttiofyra
yhdeksänkymmentäyhdeksän| nittionio

sata | hundra

---

Så där, då kan vi ägna oss åt sista delen av denna lektion, nämligen ordningstalen. Dessa motsvaras av svenska ord som t ex första, andra, nittonde.

En del av dessa är aningen oregelbundna, en del mer lättförståeliga. Vi räknar:

ensimmäinen | första
toinen | andra
kolmas | tredje
neljäs |fjärde
viides | femte
kuudes | sjätte
seitsemäs | sjunde
kahdeksas | åttonde
yhdeksäs | nionde
kymmenes | tionde

Och där tror jag vi nöjer oss för idag. Nu har ni lärt er att räkna på finska. Tack för att ni läser! :-)

Lektion #4: Kort om pronomen (personliga och demonstrativa)

2012-01-27T22:07:00.000-08:00

Efter två år på is är det nu dags att börja uppdatera igen. Tydligen finns det ett visst intresse för bloggen och det uppskattas verkligen! Dags för mig att börja återgälda ert intresse.

Nu tänkte jag berätta lite grann om pronomen. Exempel på pronomen, som förekommer inom alla språk, är t ex du, jag, den/det. De personliga pronomen inom finska (och dess motsvarigheter på svenska) är kort och gott dessa:

Singular

minä | jag
sinä | du
hän | han/hon

Plural

me | vi
te | ni
he | de

Notera att hän alltså kan betyda både 'han' och 'hon'. Detta kan naturligtvis skapa spänning om man inte i förväg vet vilket kön personen som åsyftas har, t ex om man läser en bok och halvvägs in i handlingen fortfarande inte vet vilket kön huvudkaraktären har. Man får helt enkelt vara väldigt tydlig i sin beskrivning av personen istället. ;-)

För att komplicera det ytterligare, kan även pronomenet se (den/det), i vardagstal användas som synonym till hän.

Exempel:

Se on pitkä | Den/det/han/hon är lång(/t).

Som sagt, det gäller att vara tydlig med vad man menar.

En annan typ av pronomen är demonstrativa pronomen. Dessa ser ut som följer:

Singular

tämä | den här
tuo | det där
se | den/det

Plural

nämä | dessa/de här
nuo | de där
ne | de

Ne används vanligtvis för att adressera saker, alltså inte när man beskriver människor, då används he. I talspråk är det dock vanligt att använda just ne även för att beskriva t ex en grupp människor.

Dagens lektion avslutas med några konkreta exempel på hur pronomena vi tagit upp används i språket:

Minä olen | Jag är
Sinä olet | Du är
Hän on | Han/hon är

Me olemme (formellt)/ollaan (informellt) | Vi är
Te olette | Ni är
He ovat | De är

Som ni märker böjs verbet enligt vilket personligt pronomen det används ihop med. Grundformen för verbet är olla (vara), men det böjs alltså i olika kasus beroende på vilket pronomenet är. Mer om detta nästa gång! Nästa uppdatering kommer inom en vecka den här gången, jag lovar! :-)

Lektion #3: Lokalkasus

2010-01-22T02:33:00.000-08:00

För nybörjaren kan det verka skrämmande att finska ord kan böjas i fjorton olika så kallade kasus. Kommande lektioner ger förhoppningsvis lite mer insikt i systemet och hur böjningsprinciperna fungerar.

Som hastighast nämnde jag i förra inlägget att den finska ändelsen –ssa/–ssä, då den fogas till slutet av ett ord, ger ordet en ny betydelse motsvarande det svenska i/inne i. På samma sätt kan man genom en rad olika kasusändelser ge ord nya attribut som på svenska motsvaras utav prepositioner som i, på, från, till, etc. Detta inlägg ämnar beskriva just dessa lokalkasus, och dess två typer – inre och yttre lokalkasus.

Inre lokalkasus

Inessiv (ändelsen –ssa/–ssä)
Motsvaras på svenska av i/inne i.

Talo (hus) – talossa (i huset)
Maa (land) – maassa (i landet)

Elativ (ändelsen –sta/–stä)
Motsvaras på svenska av ut ur/från.

Maa (land) – maasta (från landet)
Komero (garderob) – komerosta (ut ur garderoben)

Den sista formen av inre lokalkasus, Illativ (motsvaras på svenska av in i/till), kan se ut på tre olika sätt:

–V (samma vokal som föregående) +n:
Kaupunki (stad) – kaupunkiin (in i staden)
Helsinki (Helsingfors) – Helsinkiin (till Helsingfors)

–h+V+n:
Maa (land) – maahan (in i landet)
Työ (arbete) – työhön (till arbetet)

–seen:
Lontoo (London) – Lontooseen (till London)
Taivas (himmel) – taivaaseen (in i himlen)

Yttre lokalkasus

Adessiv (ändelsen –lla/–llä)
Motsvaras på svenska av på/ovanpå eller med/med hjälp av.

Lattia (golv) – latialla (på golvet)
Auto (bil) – autolla (med bil)

Ablativ (ändelsen –lta/–ltä)
Motsvaras på svenska av från eller av.

Tori (torg) – torilta (från torget)
Hän (han/hon) – häneltä (från honom/henne)

Allativ (ändelsen –lle)
Motsvaras på svenska av till eller mot.

Lattia (golv) – lattialle (till golvet)
Oikea (höger) – oikealle (mot höger)

Observera att samtliga ovan nämnda exempel endast behandlar orden i dess singularform, och inte i plural. Tilläggas bör också att alla ord har sina egna böjningsstammar, som påverkar hur ändelser fogas till dem, något som kommer att förklaras mer ingående längre fram. Syftet med denna lektion var att ge en fingervisning om hur kasusändelserna fungerar. Kommande lektioner kommer att förklara vidare om böjningsstammar och övriga kasusformer.

Lektion #2: Vokalharmoni

2009-05-05T02:32:00.000-07:00

Vokalharmoni, inom finska språket, är ett system som bestämmer vilka vokaler som kan förekomma i ord och dess olika ändelser. För att förstå systemet får man först dela in alfabetets vokaler i två grupper: a, o och u i den första gruppen; y, ä och ö i den andra. Vokalerna e och i kan vi kalla för neutrala.

Så, vad har vokalharmonin för egentlig funktion i det finska språket? Med de två tidigare nämnda vokalgrupperna i åtanke, kan man se att det finns inte ett enda icke-sammansatt ord i finskan där vokaler från de två grupperna blandas. För en person med finska som modersmål kan det således vara svårt att uttala ord från andra språk där vokalharmoni saknas. För den som lär sig finska är vokalharmonin till en början kanske krånglig att lära sig, men när man väl är införstådd med hur den fungerar blir den snarare en tillgång.

Vid sammansättningar av ord kan man förstås inte tillämpa vokalharmonin på hela det sammansatta ordet, men den gäller fortfarande för varje delord. Ett exempel på ett sådant ord är linja-autopysäkki (busshållplats) där orden linja (linje), auto (bil) och pysäkki (hållplats) har satts samman. Orden linja och auto består båda av vokaler från grupp ett, emedan pysäkki består av vokaler från grupp två. Tidigare kallade jag e och i för neutrala vokaler, och i senast nämnda exempel märks att i kan förekomma tillsammans med både grupp ett- och grupp två-vokaler. Samma sak gäller alltså för vokalen e.

Sedan finns det tillfällen då man själv, som finsktalande, måste tänka på vokalharmonin. En betydande del av finskan utgörs nämligen utav ändelser (mer om detta i senare inlägg) som fogas till slutet av ord, och dessa ändelser styrs också av vokalharmonin. Ett exempel är ändelsen –ssa/–ssä, vilken oftast översätts till svenska som i. Sätter man ändelsen efter ordet talo (hus), får ordet alltså den nya betydelsen talossa (i huset/i ett hus). Ordet talo består av grupp ett-vokaler, alltså måste också ändelsen göra det, och det är därför den iblands skrivs som –ssa och ibland som –ssä, som blir fallet när ändelsen fogas till ordet myrsky (storm); myrskyssä (i stormen/i en storm).

Detta kanske låter en aning invecklat, men när man väl förstått principen så kommer vokalharmonin naturligt när man talar och skriver finska. Nästa gång blir det lite mer ingående om ändelser!

Lektion #1: Uttal

2009-04-28T01:37:00.000-07:00

Den obligatoriska introduktionen för finska språket består utav en kort blick över uttalet. Även om finskans uttal till viss mån skiljer sig från svenskans, finns det ett par tumregler till vilka det sällan eller aldrig förekommer några undantag:

Orden uttalas som de skrivs. Dock bör man som svensktalande här tänka på att de finska bokstäverna o och u inte överensstämmer i uttal med sina svenska motsvarigheter. Snarare uttalas finska o som svenska å, och finska u som svenska o. Finskans e uttalas som e:t i det svenska ordet leta, och finska ä motsvarar ä:t i svenska ordet bära.
För lång vokal krävs två likadana vokaler i följd eller diftong (flera olika vokaler i följd). En enstaka vokal ger alltid kort uttal. För konsonanter gäller samma princip. För långt uttal av vokal krävs två likadana vokaler i följd eller diftong (flera olika vokaler i följd). En enstaka vokal ger alltid kort uttal. För konsonanter gäller samma princip. Ex: tuli (eld), kort u och kort l, tulli (tull), kort u och långt l, tuuli (vind), långt u och kort l.
Betoningen ligger på första stavelsen i varje ord. Vid sammansättningar av ord betonas första stavelsen i vart och ett av de sammansatta orden.

Och så var det mest väsentliga gällande finskt uttal avklarat. Nästa lektion kommer att handla om en av finskans grundpelare: vokalharmoni.

Tips på användbara källor

2009-04-01T20:02:00.000-07:00

Eftersom det inte finns någon möjlighet att gå igenom varenda ord i finskan tänkte jag ge några tips, för er som letar efter böjningar och översättningar för specifika ord.

Verbix verb conjugator - Finnish

På engelska, men mycket användbar. Skriv in det finska verbet ni vill böja i sökrutan. Helt gratis.

Wiktionary

Också på engelska, i och med att den svenska versionen av Wiktionary har betydligt mindre material. Skriv bara in det finska ordet, såväl verb som substantiv och alla andra ordtyper, så får ni upp massa information, både om böjning, uttal, etymologi, betydelser, m.m. Man kan även söka på orden i böjd form, och i många fall få fram ordet i dess grundform. Mycket användbart och helt gratis!

Ni är också varmt välkomna att skriva era frågor här på bloggen! Jag hjälper er gärna med översättningar av ord, texter, osv. Lämna era frågor här i kommentarsfältet, eller maila till nyborjarfinska@gmail.com.