Kanske vill du passa på och verkligen komma igång med det där skrivprojektet, den där boken som du tänkt att du ska skriva men av olika anledningar inte kommit igång med. Eller så vill du bara skriva utan ett bestämt mål.
Skriver du under din semester så se till att det du skriver ger dig energi.
Det ska vara lustfyllt!

Delta i en självstudiekurs som ger dig friheten att bestämma när och var du ska studera.
I kursen Kom igång! Skriv din bok får du kunskap och konkreta verktyg (övningar, textexempel och arbetsblad) för att komma igång och ta dig hela vägen i mål.
Känner du att du hellre vill skriva fritt men kan behöva lite hjälp på traven, så kan istället självstudiekursen Kreativt skrivliv vara något för dig. Kursen fokuserar på skrivlust, inspiration och att skriva fritt med vissa ramar. Välj att göra inlämningsuppgifter och få respons eller genomför kursen helt på egen hand.

En av de största utmaningarna i skrivandet, anser jag, är att gestalta på ett sätt som skapar levande text och får läsaren att omvandla bokstäverna till bilder och känslor. Att gestalta handlar om att beskriva istället för att förklara, att använda alla sinnen och att välja ut några talande detaljer som får stå för helheten.

En skrivtävling kan vara en lagom stor utmaning under semestern.
Var med i skrivfokus tävling som handlar om att gestalta din bild av svensk sommar.
Vinn skrivkurs och/eller lektörsläsning. Tävlingen pågår till den 20 augusti.

När kan vi vara som mest kreativa?
Jo, när vi är lediga, avslappnade och inte utsätts för stress. Att ta en promenad, diska eller duscha är vardagsaktiviteter som sätter igång hjärnans kreativitet.
Man kan också träna upp sin kreativa ådra genom att:

• Dagdrömma, fantisera och låta tankar flöda fritt.
• Experimentera och våga prova nya saker
• Tillåta misslyckanden! Inte tänka på prestation hela tiden.

Ett sätt att få fart på kreativiteten är att använda bilder att associera kring.

Här kommer en liten skrivövning att prova:
Vem är personen på bilden?
Var befinner hen sig?
Vart är hen på väg?
Vad ska hända?

Fundera och associera fritt. Skriv i valfri form.

Om du gör skrivövningen så återkoppla gärna! Skriv några rader som kommentar eller maila mig, jenny@skrivfokus.se, då förgyller du min dag.

Önskar dig en riktigt fin sommar!

Jenny Sandberg

Tänk om det vore så enkelt att lyckas med sin bokdröm… Att bara trycka på en knapp och lugnt vänta på nedladdning (helst utan att något laggar). När nedladdningen är klar är du färdig, redo att möta världen med din bestseller. Så enkelt, så underbart… eller?

Att skriva en bok är som att springa ett maraton, igen och igen. Men kanske är det också den stora ansträngningen som ger tillfredsställelse och lyckokänsla när den sedan går hem och blir en läsarsuccé. No pain–no gain!

Skriver du med ett tydligt mål och en specifik dröm i sikte?
Att ha drömmar och skriva mot mål är bra och har tydligen bevisats ha effekt. Om vi vet vad vi jobbar mot är det lättare att ta beslut och leva ett liv som kan leda oss mot målet.
Vad är ditt mål?

Vad är syftet med din bok?
Har du ett tydligt mål och vet vad du vill skriva om? Är din idé utvecklad och genomtänkt?
Tänk på vad du vill att din bok ska vara när den är färdig i form av genre. Vilken stämning/känsla ska den väcka?
Är det ren fiction eller baseras den på verkliga händelser? Tänk på eventuella konsekvenser om din bok skildrar verkliga händelser eller personer…

Lägg en ordentlig grund
Brainstorma, skissa på handling, olika vinklar, gör research, pröva dig fram och skriv korta scener.
Utforma någon slags struktur. Kalla den arbetsplan, synopsis, din karta… det som funkar för dig duger bra. Men någon slags plan, hur välstrukturerad eller ostrukturerad den än är, underlättar verkligen!

Skriv, skriv mer, radera och skriv på!
Skriv första utkastet. Från sida ett till sista sidan i kronologisk ordning eller genom att skapa scener i mitten, slutet och huller om buller… Ju bättre plan och ordentlig grund du lagt innan denna fas desto enklare kommer skrivandet att gå.
Hur som helst kommer skrivprocessen att innehålla dagar av lycka och dagar av frustration eller uppgivenhet.
Fyll på med inspiration, pausa och kom igen. Skriv på!

Är vi framme snart!
De flesta som skriver en bok har samma (o)tålamod som när de var barn och åkte bil långt, långt, långt och aldrig verkade komma fram någon gång. Bered dig på att skrivandet innebär en lååång resa. Vågar jag säga att du ska njuta av själva resan utan att du ger mig onda ögat? Optimistisk tidsplanering är i alla fall en vanlig stressfälla. Ge skrivandet tid och när boken är skriven – fira!
När du är klar är du däremot inte framme riktigt än. Bara (ganska) snart!
Redigering, omskrivning och finputs…
Sedan är det dags att hålla tummarna och hoppas på succé!

Jag håller tummarna för dig!

P.S Vill du ha hjälp någonstans på vägen? På skrivfokus.se kan du ta del av mina tjänster, erbjudanden och fler tips.

Jag bor i ett rött hus med vita knutar och har det där lilla körsbärsträdet utanför fönstret. Trädets vita blommor är suddiga och ser nästan grå ut vilket påminner mig om att fönstren måste putsas. Ljudet av spårvagnen låter som musik i mina öron och lukten av avgaser blandas med syréndoft. I Röda Stan i Norrköping har jag upplevt hjärnblödningar och den stora kärleken. Två ”träffar” med både sorg och glädje.

Innan jag ”landade” i Röda Stan frilansade jag som radioreporter under ett tiotal år både i Linköping och i Norrköping (där jag träffade min sambo). Ägnade mig sedan mer och mer åt skrivandet, det smög sig inte på utan trippade på ett lugnt och vackert sätt fram över dansgolvet (skrivandet alltså). Det andra har inte varit någon rosbädd precis, det här med att försöka ge ut sina böcker, utan det har varit många taggar som visat sig synliga.

Det blev nio utgivna böcker under loppet av sex år, lyrik, sagoböcker och romaner.

Tre romaner och jag skriver på min fjärde (berättelserna tar aldrig slut), romanen Andetag var min debutroman. Sedan gav jag ut romanen Eko av natt, och nu senast I mjölnarens spår.

Vad skulle jag då välja av dikt, saga eller roman? Måste jag välja? Alla tre är för mig livsviktiga ingredienser som alla behövs för den helhet som jag brinner för.

I mina radioreportage var personporträtt det som fångade mig och det var också det reportagen i huvudsak handlade om. I mitt skrivande är det den tiden som är min inspirationskälla, men intresset hade sin början hos de äldre på Aspens servicehus i Linköping. Då såg jag vilka skatter de hade inom sig och förstod hur mycket alla har att ge och mitt engagemang tog sin början. Därefter var det inte svårt att sätta pennan i min hand för den hade alltid funnits där sedan tonåren och fantasin spelade många och långa pjäser i mitt huvud som började ta form i bokens underbara värld.

Min nionde bok och min tredje roman I mjölnarens spår handlar om Emma Klasdotter, 22 år, som hamnar i ett psykiskt brutalt äktenskap. Året är 1895, och där befinner vi oss för att sedan kastas till år 1936 då Emma har haft ett ”ickeliv” sedan 1895. Alla mina tre romaner handlar om tragiska kvinnoöden. Det är en viktig fråga, i och för sig bland många andra viktiga frågor, men alla behöver sitt ”speakers corner”.

Jag tycker om att röra mig bland de steniga vägarna, det ska inte bara vara sand som kittlar mjukt och behagligt under fötterna. Hur ofta har man inte hört: ”lite skit dör du inte av”? Eller ”varför gå över ån efter vatten”, och jag säger: Varför inte?

Jag vill beröra och ta tag i för att skaka om och visa att det går att ta sig upp ur det svartaste av det svarta. Om jag lyckas? Det kan bara ni, kära snart lyssnare/läsare, avgöra.

Stina Nilsson Bassell

min författarsida:

http://stinanilssonbassell.wordpress.com/

”Happening”- rea från den 24 maj till 14 juni

Jag fyller 53 år den 13 juni och ljudbok på I mjölnarens spår kommer ut den 3 juni,  och (väldigt många och) det är mors dag den 29 maj. Så jag rear min bok från den 24 maj till 14 juni med 53%.

Ljudbok

Mormors mor

I mjölnarens spår

Ebes förlag

175 kr/NU 82

Bokus

198 kr/NU 111 kr

Adlibris

180 kr/NU 85 kr

Ha det gott!

         Stina Nilsson Bassell

Problemet var inte att jag inte kunde skriva eller att jag hade skrivkramp, problemet var att jag inte visste vad jag skulle skriva. Först gick jag igenom min ”potentiella-noveller-lista” där jag har radat upp olika idéer som skulle kunna utvecklas till noveller men jag fick ingen känsla för några av mina gamla idéer. Sedan gick jag igenom internet för att läsa olika blogginlägg om böcker, bokrecensioner och noveller men inte heller det gav mig någon kreativ känsla inför det tomma bladet på Word. Jag gick även igenom mina böcker för att kanske få inspiration men det hjälpte inte heller. Det kändes väldigt frustrerande.

Jag satt och slötittade igenom min dator, som jag knappt öppnat på tre månader, för att bekanta mig igen med innehållet och hittade mina gamla noveller. Då fick jag en idé! Vissa av mina gamla noveller som jag skrev för ungefär femton, sexton år sedan, tänk om jag skulle börja läsa och skriva om dem?

Jag läste en av mina noveller och kände på en gång att jag skulle vilja skriva om den, redigera den. Jag öppnade ett nytt Worddokument och började helt enkelt göra om den! Det kändes underbart att få skriva igen. Orden och meningarna nästan byggde sig själva men någonstans i mitten av novellen hände något. Jag fick skuldkänslor. Vad skulle mitt tonårs-jag säga?

När jag skrev den där novellen var jag ju så stolt över den! Jag gillade varje ord, varje mening och varje beskrivning. Jag minns att jag skrev om, flyttade runt meningar och strök det jag inte gillade. Jag lade helt enkelt ner väldigt mycket tid och själ för att novellen skulle bli så perfekt som mitt tonårs-jag ville. Har då mitt vuxen-jag rätt att ”rätta” till mitt tonårs-jags text?

Jag slutade skriva och tänkte på det där ett tag, att skriva om något som jag tyckte var perfekt då. Jag skulle aldrig gå tillbaka till min tonårs-jags dagbok och skriva om, är inte det här lite samma sak? Vad säger ni? Är det rätt att göra om sina gamla noveller?

Det hela slutade med att jag inte gjorde om novellen trots allt. Fast jag var bra sugen!

/Elza*

Under hela sommaren har jag fått nyhetsbrev från alla möjliga håll om att det är dags att ta vara på sommaren och skriva romanen man har skjutit upp. Jag har läst inlägg på olika sociala medier där folk berättar att de tagit tag i sitt skrivande och ju mer jag läser sådant desto mer ångest får jag, för jag har verkligen inte skrivit en enda rad.

Därför är jag rätt glad att få återgå till det normala, tillbaka till verkligheten. För i verkligheten, i mitt normala vardagsliv som inte är fylld med sommarens äventyr vet jag att jag har tid för att skriva. Det är nu som mitt kreativa jag får komma fram och sträcka på sig. Det är nu jag skriver som bäst och mest! Jag vet inte vad jag ska skriva på, det är ju inte så att jag har något nytt projekt på gång men jag kan känna hur kreativiteten och fantasin frodas när vardagslivet väcks till liv. Nu håller jag tummarna för att jag kan producera någonting vettigt under hösten och vintern.

Hur känner ni? Är sommaren den bästa tiden att få något skrivande gjort?

/Elza*

Nu hade jag redan givit ut tre böcker på ett mindre förlag, Bokförlaget K&R, så jag kände mig trygg i min otrygghetskänsla. Min första bok var där, en sagobok, samt två av mina romaner. Det var skönt att ha förlaget i ryggen, samtidigt som det brände i ryggen av ett kontrakt som var på tok för länge.
En alldeles för lång tid att binda upp sig på tycker jag nu, så här i efterhand, för skrivandet (ge ut böcker) handlar för mig om en frihetskänsla med orden. Det ska kännas fritt att kunna bolla med sin egen text efter en lagom tid. Inte att det blir en uppbundenhet, en kedjad tillvaro i en alltför lång tid. Visst förstår jag trygghetsperspektivet, men för länge ÄR för länge.
Nu när jag är med i Sveriges författarförbund så förstår jag hur viktigt det är att läsa igenom ett kontrakt och se så att det fungerar för mig. Men de första gångerna ett manus blir antaget är det bara ett stort JA och blicken är som en glass toppad med strössel.

Efter dessa två förlag Bokförlaget K&R, som är ett vanligt förlag och Books on Demand BoD, gav jag ut romanerna som e-böcker på Mimer förlag. Ett litet trevligt förlag som jag verkligen ville vara hos. Snygg hemsida och väl bemött.
Efter det så var det ett trevligt förlag som ville ge ut ”I mjölnarens spår”. Litet och gulligt förlag med en stor känsla för manuset, Ebes förlag. Likaså är det förlaget som sa ja till mitt andra manus ”Mannen i rocken”, en vuxensaga, ett litet och trevligt förlag. Manuset togs väl omhand av Sjuttonde förlag.

Men ”I mjölnarens spår” hade jag faktiskt två förlag att välja mellan, en märklig känsla som jag aldrig trodde att jag skulle hamna i, men efter ett tag valde jag Ebes förlag. Det var inte så svårt, det bara kändes så starkt att jag absolut ville jobba med denna kvinna på Ebes förlag.
I ”I mjölnarens spår” fotspår följde några urfina kommentarer om manuset, som att jag ”gärna kunde skicka till oss igen om du skriver något nytt” eller ”vi vill samtidigt betona att vi har läst ditt manus med betydligt större intresse och mer intresse än vad som oftast är fallet” skrivet av ett förlag.
Eller ”Ditt manus var välskrivet och du har ett fantastiskt språk”, skrivet av ett annat förlag. Gissa om jag blev alldeles varm om hjärtat av det och andra kommentarer. Tack alla ni som gör att hjärtat bubblar till och magen känns varm.
Det varma räcker ganska länge, kanske till nästa projekt?

Det är väl som vanligt att det blandas upp med andra negativa tankar och känslor. För visst skulle det vara konstigt och tråkigt om man inte skulle ha dessa tråkiga och jobbiga känslor blandat, givetvis blandat, med goa och härliga känslor!

Vad jag vill säga med detta inlägg är att ”man tager vad man haver”, man står hjälplös och tar vad man får som okänd författare. Men ibland hamnar man så rätt, det är då man känner exakt vad man vill ha i denna hysteriska bokvärld där allting ska vara så stort. Stora förlag, stora annonser, stora manus och kanske stora fötter…

Ha det så bra och hoppas att jag har gett er någonting av mina tankar och ord. Vad vore livet utan ord? Ska vi skriva under på det?:)

Kram Stina

                                      Foto Thomas Filipsson
Bibliografi
Mannen i rocken vuxensaga 2015 på gång
I mjölnarens spår roman 2015 på gång
Luftens sötma dikt 2014
Sagan om häxan Märta saga 2013
Eko av natt roman 2013
Vattnets ådra dikt 2011
Andetag roman 2011
Eldens aska dikt 2010
Sagan om smått och gott saga 2010
Medverkat i Over Yonder diktsamling 2012
Medverkat i Tjugoen röster blandade dikter och noveller 2006
Medverkat i Svensk poet dikter 2011

Djävulens främsta knep

Skrivdjävulen är lömsk. Han lockar med den romantiska bilden av att vara författare, lockar med att komma in i flow och njutningen det innebär och lockar med att skriva är din dröm. Han förför dig steg för steg. När du som minst anar det slår han sina klor i dig och besattheten ersätter romantiken. Harry Martinson, Karin Boye och Vilhelm Moberg är bara några av alla de offer skrivdjävulen har skördat.

Såhär i efterhand borde jag ha upptäckt varningssignalerna men jag var naiv. Jag avfärdade dem som kreativa flöden och inspiration. När jag var på den där festen till exempel och bara längtade hem för att jag hade kommit på lösningen på ett skrivproblem. Borde jag inte då ha förstått vad som pågick? Eller den där gången då jag var på date. Jag nickade och mumlade ”intressant” samtidigt som jag febrilt knappade ner idéer på min mobil. Borde jag inte ha sett det uppenbara? Och anteckningsblocket som bara måste ligga på nattduksbordet. Snälla, säg att du inte har ett anteckningsblock liggande på ditt nattduksbord!

Till er som skrivdjävulen ännu inte har tagit i besittning – låt er inte förföras, vänd om medan tid är. Till er andra kan jag bara beklaga att min varning kom för sent.

Under somrarna brukar man ju slappna av och gå ner i varv men inte jag. Så länge jag kommer ihåg har jag jobbat under sommaren. Jag har inte haft sommarlov sedan jag var 15 år. Det har självklart funnits veckor jag har haft semester men det är inte förrän i slutet av augusti. Denna sommar är inget undantag förutom att jag ska jobba lite udda tider.

Jag ska nämligen bli vampyr – jobba nattskift alltså. Därför tänkte jag passa på att ta sommarlov från bloggen i alla fall.
Jag kommer tillbaka första fredagen i september och önskar er alla en produktiv sommar!

Hörs i höst igen! =)

/Elza*

Om jag går tillbaka till mig själv och försöker se på min skrivprocess har jag märkt att fantasin eller berättelserna redan finns inom mig. Jag har aldrig suttit mig ner och tänkt att jag vill skriva någonting, sedan aktivt försökt forma fram en berättelse. För mig har de små detaljerna varit svåra att få fram. Jag vet vad som ska hända och vad det ska leda till men att sätta ihop dem har alltid varit det svåra för mig. Därför har jag en hel hög med påbörjade noveller men väldigt få avslutade. Det spelar alltså ingen roll hur livlig fantasi jag har, kan jag inte få ordning på fantasin kan jag ju ändå aldrig få ett slutresultat.
Jag läste i en intervju med författaren Fredrik Backman att han stjäl mycket från vardagen. Medan han står i kön på Ica kan han stjäla det sätt personer pratar, hela dialoger och kroppsspråk. Han stjäl av sina vänner och av folk som dyker upp i bakgrunden. Det kallar jag genialitet. Han har ju uppenbarligen fantasin och hittat sedan hittat ett sätt att få ihop det helheten. Det här får mig att tro att bara ha en livlig fantasi inte räcker, eller vad säger ni?

Det kanske är dags för mig att sluta leka med min mobil när jag står i kön på Ica och börjar istället lyssna på vad folk säger och hur de beter sig för att avsluta några av mina påbörjade noveller. Vad säger ni, räcker det med att ha en livlig fantasi när man skriver?

/Elza*