Den här sommaren har jag fotograferat väldigt lite jämfört med vad jag brukar göra. Dels har det varit väldigt varmt vilket har inneburit mycket sol och bad (inte smart att ha med sig kamera då), men framförallt så har jag inte känt mig inspirerad. Ett tag var jag orolig för att jag tappat intresset helt för foto men som tur var tog det inte jättelångt tid förrän suget kom tillbaka. Problemet är att allting har blivit gjort, och att jag har tagit väldigt många bilder redan i samma miljö. Även om min vanliga runda bjuder på nya upplevelser varje gång så blir ändå bildspråket och miljön väldigt lik. Att fotografera något vackert längs kanalen har inte samma charm som innan längre, det är gjort. 

Idag produceras det så otroligt många högkvalitativa bilder varje dag, helst inom genren naturfoto. Även om jag älskar att vara ute och fotografera i naturen så skulle även några av min bästa bilder drukna i ett hav av ännu bättre kvalitet. Att mäta sig med de bästa här känns omöjligt. Det betyder inte att jag tänker sluta ta bilder av naturen men jag är rätt säker på att marknaden här är begränsad. 

Gatufoto är den kategori jag publicerar mest i men det som det tittas minst i. Kanske för att gatufoto är ett något diffust namn på något som snarare är en övrigt kategori. 

Jag älskar verkligen att fotografera hästar, helst om bilderna är i frihet i en vacker miljö. Tyvärr är min tillgång till hästar betydligt mer begränsad nu än den var tidigare då jag jobbade med dem, kanske borde damma av Horsemanship repet så jag får tillgång till dessa vackra djur igen. Det är i denna kategori jag också får mest feedback och där jag känner att jag kan göra ett bra jobb. Ge mig hästar att fotografera! 

Porträtt. Oroligt utmanande och en genre som jag verkligen har utvecklats i. Liksom hästfotografering så blir bilden inte bättre än modellen vilket gör det till en extra utmaning. Här känner jag att det finns mycket att hämta, kanske inte så mycket i studion men i kombination med natur/häst. För mig är det här vägen framåt ligger. Att kombinera vackra miljöer med vackra människor för att skapa konst. Det behöver inte vara fantasybetonat men det måste finnas en naturlig skönhet i det hela som får en stanna upp. 

Vilken är din väg?, kommentera gärna. 

Nu är det officiellt att bloggen har vunnit Scandinavian Photos stipendium för bästa blogg 2013. När de ringde trodde jag först inte på det, men efter lite övertalande så visade dig sig att det var sant! Jättekul förstås och verkligen en boost efter att ha publicerat historien och tanken bakom några hundra gånger, trägen vinner! 

För pengarna blir det en resa till ett nytt land med nya bilder till bloggen som följd.

Jag har varit på konstrundan i några år nu och det som slår mig är att det är oftast samma konst år ut och år in. "Konstnären" har blivit ett namn och hittat en stil som säljer. Att förändra denna stil är att ta en risk, att röra sig utanför sin bekvämlighetszon, och därför väljer konstnären att reproducera sig själv. Detta kan säkert funka ett tag men jag tror inte det dröjer länge innan publiken tröttnar och vill se något nytt, som vi alla vill. 

Så fort man börjar bli för bekväm med något så är det dags att pröva något nytt. Som konstnär måste du vara hungrig hela tiden och ständigt söka att förnya dig själv, annars kommer du förgås i ett hav av bilder som redan är publicerade. Jag lider själv av samma problem och vill slå mig själv varje gång jag får för mig att fotografera ännu en blomma eller ytterligare en svan. 

Jag tror att miljöombyte och inspiration annorstädes är den bästa lösningen. Att åka någonstans där man aldrig varit tidigare. Det behöver inte vara långt bort, men huvudsaken är att du inte känner igen dig. Det är när vi öppnar upp oss för nya möjligheter och intryck som kreativiteten vaknar till liv på nytt, och vi kan börja processen med att återigen förnya oss själva. 

Man brukar säga att den arrangerade verkligheten är den bästa. T.ex när du tar bilder i studion och du kan finjustera varje detalj tills du är nöjd. Denna form av fotografering passar egentligen inte mig så bra, och det är troligen därför som mina porträttbilder inte håller samma klass (enligt min mening) som resten. 

Jag fotograferar av den enkla anledningen att det låter mig sig världen med andra ögon. Det ger mig tid att reflektera, att stanna upp och se världens alla detaljer. Detaljer som man annars ofta missar när man ska ta sig från punkt A till B. Så fort jag håller i en kamera sätter min hjärna igång och letar vinklar, detaljer, något annorlunda och underligt nog finner jag det nästan varje gång. Jag hade säkert hittat dessa detaljer även utan en kamera men att fånga det unika ger själva sökandet en större innebörd, en mening. 

Meningen med mitt fotograferandet är därför att dela med mig av det vackra i världen, det magiska som finns runtomkring oss hela tiden, om vi bara stannar upp och tittar. 

Det blev en mysig dag med fika, bildvisning och en introduktion i naturfotografering. Nu ska jag läsa på vilka aktiviteter som gäller för resten av året, jättekul!

Jag kommer att hålla en utställning med foton från Söderåsens nationalpark i utställningsrummet på Röstånga turistbyrå. Det kommer bli en samling guldkorn som jag har samlat på mig genom årens lopp. Passa på att se bilderna som det är tänkt på rejäla utskrifter i vacker inramning. När du ändå är där ta gärna och vandra en runda i Söderåsens nationalpark, ett perfekt utflyktmål för alla!

• Var: Röstånga turistbyrå
• När: 11/8 - 14/9

Kritiken väntade inte på sig och det var uppenbart att vissa bilder inte höll måttet längre. Men tänkte jag, ska jag bara ta bort dessa bilder? Jag hade ändå lagt ner mycket tid på dem. Förtjänade de inte något mer? 

Vad händer egentligen med foto när de dör? Finns det någon evig vila för foto eller vandrar de på ödsliga vägar i limbo i all evighet, brutalt raderade från sina hårddiskar. Jag behövde hjälp att presentera denna fråga på ett bra sätt och tog därför hjälp av satirtecknaren Max Gustafsson som tog sig an den svåra uppgiften. 

Ett par veckor senare dök resultatet upp och numera får alla borttagna bilder den begravning de förtjänar. 

Att gå ifrån en regel eller en riktlinje måste vara ett medvetet val. Ibland är det bättre att centrera något än att placera det i gyllene snittet och ibland är det bättre att lägga horisonten i mitten istället för en tredjedel upp eller ner. Allting beror på bilden men det som reglerna ger oss är en bra bas att skapa bättre bilder ifrån.

Vad är det för regler jag pratar om? Jo regler för hur man ska (kan) komponera en bild. Vi börjar med den vanligaste. 

Gå nära

Det absolut vanligaste "felet" är att man inte beskär bakgrunden tillräckligt. Man kan förstås göra det i efterhand men det blir alltid bättre om man gör rätt från början. Om det inte finns något väldigt speciellt i bakgrunden eller i förgrunden som gör bilden bättre fokusera på motivet.

Gyllene snittet

Den gudomliga proportionen som återfinns i naturen och konstverk världen över har det skrivits väldigt mycket om. Jag nöjer mig att säga att du ska placera det viktigaste 62% till höger eller vänster i bilden. Gör du detta så får du i många fall en mer intressant bild. Ett annat sätt att tänka är att dela upp bilden i tre lika stora rutor, placera ditt motiv på linjen till vänster eller höger.

Vägledning in i bilden

Ögat vill gärna följa linjer och finns det dessutom någonting intressant vid slutet av regnbågen så ger det mycket. Det kan vara något så enkelt som en pil som pekar på det man ska titta på eller en landsväg som leder fram till något.

Raka horisonter

Världen är för det mesta inte sned och en rak horisont ser oftast väldigt mycket bättre ut. Ta för vana att kolla din horisont när du tar bilder, helst vid vidvinkel. Detta betyder inte att man inte kan ta bilder på snedden men de bilderna har oftast ett motiv som är mycket närmre.

Byt perspektiv

Ska du fotografera en blomma, en hund eller ett barn så gör de på höjden de befinner sig på. Genom att vara lika aktiv i höjdled som du är i sidled får du bättre och mer varierande bilder. Nästa gång du är ute och fotograferar, testa att ta bilden som du först tänkte, sedan under- och ovanifrån.

Tänk på bakgrunden

Ibland är det meningen att bilden ska vara komplex och fylld av detaljer som man kan förundras över länge, men för det mesta behöver man renodla sina bilder. Tar du t.ex. ett porträtt vill du inte ha störande element i bakgrunden som tar fokus från modellen.

Bygg din bild i lager

I och med att vi har två ögon så ser vi allting i underbar 3D J Foton betraktar vi dock i två dimensioner och för att skapa en känsla av djup i bilden kan vi jobba i lager. Testa om din bild blir bättre genom att placera någonting i förgrunden. Tar du landskapsbilder så är det vanligt att allting är skarpt hela vägen. Tar du gatufoto så har du ofta lite längre brännvidd och då blir ofta det du har i förgrunden oskarpt. Oavsett så får du en känsla av djup i bilden.

Skärpedjup

Det finns inget mer störande än när man tar en bild som borde ha skärpa genom hela bilden men där den försvinner halvvägs av för dåligt skärpedjup. Likadant med en bild som borde ha kort skärpedjup men som störs av en för framträdande bakgrund. Tänk på vad som ska vara i fokus innan du tar bilden, du kan inte göra något när du har bilden i datorn.

Skärpa

Det finns flera typer av "fel" när det gäller skärpa och de flesta kan undvikas genom att dra upp ISO och få bättre slutartider.

• Skakningsoskärpa. Du har längre slutartid än vad du kan hålla handhållet, använd stativ, dra upp ISO eller skaffa ett bättre objektiv med större bländare alt stabilisator.
• Rörelseoskärpa. Motivet rör sig snabbare än vad din slutartid är inställd på. Panorera med motivet alt använd en kortare slutartid.
• Fel fokuspunkt. Du har satt fokus på fel ställe, t.ex. bakom motivet (bakfokus) eller på näsan (näsfokus  J), händer ofta om du försöker fånga någonting snabbt alt om du jobbar med väldigt korta skärpedjup. I det första fallet behöver du ställa om kameran till följande autofokus (AI Fokus på Canon) och i det andra så pröva att sätt fokuspunkt manuellt direkt på ögat.
• Ingen skärpa alls. Förmodligen har du kommit åt manuell fokus, sätt till autofokus igen.

Blixt

Många kameror har en inbyggd blixt som kan användas i värsta nödfall. Den kommer dock bara funka på max 3-4 meters håll, efter det så blir den helt verkningslös. Är du t.ex. på en konsert och vill fota artisten på scenen från publiken så kommer någons bakre del av huvudet bli väldigt upplyst och resten mörkt. Dra istället upp ISO och ta bilderna utan blixt. Bättre användningsområde för den inbyggda blixten är t.ex. om du tar ett porträtt i motljus och vill lätta upp ansiktet. 

Nyligen publicerades listan över vilka jobb som är heta och vilka som är kalla, längst ner i vad som bäst kan beskrivas som sydpolen hittar du yrket fotograf. Det finns helt enkelt för många fotografer vilket gör yrket oattraktivt. Jag tvivlar på att det finns för många fotografer, om något så tror jag det finns alldeles för få verksamma fotografer. Vad det dock finns ett överflöd av är mobiltelefoner med kameror och glada semesterfirare som känner sig som fotografer. Kombinera detta med en app och reklambyråer som tycker bilder ska vara gratis och du har en vinnare?

Vad tjänster som Foap gör är att underminera en hel marknad för de som faktiskt försöker betala räkningar genom sitt yrkesval som fotograf. Men detta tror jag inte är det värsta, vad som är betydligt värre är att det skapas en attityd som säger att alla är fotografer och bilder ska vara gratis. En annan sidoeffekt kan vara att kvalitén på bilder blir betydligt sämre, att vi vänjer oss vid dåliga bilder då det är dessa som publiceras för de är billiga.

Så är här skrivs det i artikeln i sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/bildapp-far-foap-att-bubbla

En viktig del i affärsidén är att företag ska kunna beställa bilder.

- Till exempel kan en resebyrå annonsera efter ett romantiskt foto på ett par på en strand, förklarar Alexandra Bylund.

Foap har redan slutit avtal med en handfull företag, däribland mikrolångivaren Ferratum, pr-byrån Kommunicera och Region Skåne. Under fliken "missions" på Foaps app kan man läsa att Region Skåne söker foton som illustrerar innovation och stadsturism.

- Meningen är att företag själva ska kunna gå in på hemsidan och lägga ut uppdrag. Alla företag som har någon slags webbnärvaro har nytta av appen, säger Alexandra Bylund.

Jag blir så otroligt mörkrädd när jag läser det här, framförallt att region Skåne utannonserar uppdrag på det här sättet. Jag trodde det låg i regionens intresse att stödja företagsverksamhet, små ensamföretagare som försöker göra rätt för sig och som betalar skatt. Undra hur många bilder man måste sälja för $5 styck för att bekosta ett nytt objektiv, eller är det meningen att vi alla ska plåta med mobilkameror nu?

Jag hoppas innerligt att byråer och framförallt region Skåne tar sitt förnuft till fånga och slutar underminera en hel yrkeskår. Vad händer den dagen när de vill anlita en "riktig fotograf" och det inte finns någon kvar. Såga inte av den gren du sitter på. 

Jag förundras verkligen över att jag kan gå samma runda om och om igen, och ändå så känns det helt annorlunda varje gång. Det är alltid något som skiljer som gör att det blir unikt. Det kan vara ljuset som faller på ett sätt över någonting jag sett hundra gånger innan och gör det magiskt. Det kan vara träden som nyss har blommat ut. Världen är fantastisk på det sättet att den aldrig är sig helt lik. 

Detta är min fotorunda som jag går iaf ett par gånger i veckan. Det blir inte exakt samma väg varje gång men på ett ungefär. Jag har märkt ut några av bilderna så att ni kan se var jag har tagit dem. 

Fördelar:

• Ingen gissning, du ser resultatet direkt.
• Ingen förbrukningskostnad (men det borde kanske vara?).
• Snabbare och enklare arbetsflöde.

Nackdelar:

• Ingen ser bilden exakt som fotografen tänkt (olika skärmar).
• Större risker med att foton försvinner (dålig backup).
• Foton tas ibland utan eftertanke.

Jag tycker helt klart att fördelarna överväger nackdelarna förutom på en punkt och det är nästan ingen ser bilden exakt som jag vill. Anledningen till detta är att jag sitter på en kalibrerad Eizoskärm som kostar över 20 000 och de flesta normala människor "nöjer" sig med en vanlig datorskärm, en sådan man får med när man köper datorn. Dessa skärmar har ofta dålig täckning i svärtan (mörkgrått blir svart) och har en färgtempratur som inte alls är lämplig för bildvisning.

Det finns tre sätt att lösa detta problem på.

• Bjuda hem alla som vill se mina foton (trevligt men kanske lite krångligt, helst om man bor längre bort).
• Be alla köpa dyra fina skärmar så de ser vad jag ser (utan statligt stöd så kan detta bli svårt).
• Skriva ut fotot på en jättefint papper med en fånigt dyr skrivare.

Jag välkomnar alla tre lösningar men tycker bäst om trean därför att den dessutom är beständig och något man kan hänga på väggen eller lägga i en byrålåda för att titta på några år senare. Värt att nämna är att en skrivare har mycket sämre färgrymd än en datorskärm (även en dålig) och därför blir inte resultatet exakt, men på det stora hela tillräckligt bra.

Mitt förslag

Eftersom jag vill att så många som möjligt ska se mina bilder på korrekt sätt, kunna förundras över dem länge hänga och kanske hänga dem på väggen så föreslår jag.

För varje bild du beställer från hemsidan får du dessutom möjlighet att ge bort valfri bild utan kostnad till någon annan. På så sätt får fler foton betraktas på det sätt de förtjänas, på riktigt! Beställer du två bilder får du ge bort två, beställer du hundra bilder, får du ge bort hundra! Helt otroligt jag vet.

Beställningsmöjligheter, prislista och exempelbilder på utskrifter kommer snart på hemsidan. Följ mig på Facebook så håller du dig uppdaterad eller kom tillbaka snart. 

Vad jag skrev om bilden

Jag har en viss förkärlek för motljusbilder med träd och sepiatoning, älskar när man kan se strålarna. Tagen en tidig morgon i Oktober. Solstrålar får mig alltid att tänka på gudomlighet. Ville förmedla en känsla av en större makt som sträcker ut sina fingrar och ger liv till allt det rör vid. 

Kritiken

+ Supervacker! Otroligt fint hur strålarna träffar och lyser upp gräset och blommorna på marken. Bra komposition, med flera punkter i bilden som blicken dras till. 

- Personlingen tycker jag man kan vara lite försiktig med sepiatoning. Det är synd att överarbeta en bild som redan är så vacker i sig. 

Min reflektion på kritiken

Jag skrev fel i texten :) I den första versionen av bilden som jag skrev texten för är bilden sepiatonad. Jag beslutade mig dock för att köra på färg istället, men glömde att ändra texten. Det finns med andra ord INGEN sepiatoning i bilden. 

Titta på bilden som blev publicerad.

Vissa bilder känner man att de har något extra direkt, andra tar mer tid på sig och vissa känner man aldrig något speciellt för. Jag har publicerat bilder som enligt mitt tycke är väldigt bra men som jag inte fått någon feedback alls på. Andra bilder som jag tyckt var lite småtrevliga men intetsägande har jag fått enormt positiv feedback på. Betyder det att den senare bilden är "bättre" än den första? 

Vad jag tycker är bra

När jag tittar igenom mina egna favoriter hos andra fotografer så är det främst tre typer av bilder som jag dras till, porträtt, mystik och natur, ämnen som ligger mig varmt om hjärtat och det är troligen därför som jag favoriserar dem. Hade jag haft en stark förkärlek för bilar hade jag säkerligen haft en del bilfavoriter. Men är det verkligen så enkelt? Vad skiljer ett bra porträtt från ett dåligt porträtt? Och vad skiljer en bra naturbild från en sämre?

Exempel på naturbilder som jag tycker är bra:

• http://danballardphotography.com/p501020355/e1cf45831
• http://500px.com/photo/6696492
• http://500px.com/photo/5937550
• http://500px.com/photo/2635760

Gemensamt för dessa bilder är att de är tekniskt perfekta i form av exponering, färgmättnad och skärpedjup, men framförallt så visar de en del av världen som du aldrig tidigare sett. En riktig bra naturbild får mig att förundras hur enastående magisk och vacker naturen kan vara. 

Exempel på porträtt som jag tycker är bra:

• http://www.fotosidan.se/gallerifs/viewpic.htm?ID=1387598&set=gfs&_referer=%2Fgallerifs%2F
• http://www.fotosidan.se/gallerifs/viewpic.htm?ID=978022&set=gfs&_referer=%2Fgallerifs%2F%3Fset%3Dgfs%26skip%3D1236
• http://500px.com/photo/1392058
• http://500px.com/photo/322545
• http://500px.com/photo/69008

Det finns en närvaro i dessa porträtt. Tekniskt är de väldigt bra och det spelar givetvis roll men jag ser ofta porträtt som brister i teknik men där närvaron finns, och vice versa förstås. 

Den perfekta kombinationen

För att jag ska tycka att en bild är riktigt bra krävs  en kombination av teknik och känsla, men också något unikt. De flesta bilder man ser är en variant av en bild som redan blivit tagen och för att bilden ska sticka ut krävs något extra. Det är denna jakt på det unika oavsett genre som driver mig som fotograf, och som får mig att favorisera en bild över en annan. Det är en tolkning som jag inte tidigare sätt och som får mig att se världen på ett sätt som jag inte tidigare gjort. Bra konst öppnar upp ögonen för en, och får en att se världen genom konstnärens ögon. 

För att sammanfatta

Om en bild tar mig till en plats emotionellt där jag inte tidigare varit, får mig att känna någonting som jag inte kände nyss och som inte lämnar mig ligiltlig, då är den bra. 

*Foto är en konst om man väljer att uttala sig själv som fotokonstnär. 

Kamera

Kvalitén har de senaste åren varit fånigt hög jämfört med tidigare och det är svårt att köpa fel. Det finns dock vissa saker att tänka på beroende på vilket behov man har.

Systemkamera

Är tung och jobbig att bära med sig, men erbjuder väldigt stora fördelar jämfört med mindre kompaktkameror. Du kan t.ex: 

• Byta objektiv
• Ta väldigt många bilder/sekund
• Göra mycket inställningar
• Jobba med externa blixtar

Systemkameror emellan handlar det främst om du ska ha en "fullformatare" eller inte. Med fullformat så menas att sensorn motsvarar negativ färgfilm 24 x 36. Det finns klara fördelar med en fullformatsensor, t.ex så blir skärpedjupet bättre och du kan använda objektiv på deras riktiga brännvidd. Jag har tills alldeles nyligen uppgraderat till fullformat och är verkligen supernöjd, 99% av mina bilder är dock tagna med en systemkamera utan fullformat så kvalitén är det absolut inget fel på.

Kompaktkamera

Liten och smidig att ha med sig överallt och ett bra första steg in i fotografins värld. Kvalitén varierar väldigt mycket och många mindre kameror har problem med brus och dåligt dynamiskt omfång (täckning i svart och vitt). Lägg gärna en tusenlapp extra och få en bättre kamera, det vinner du på i längden.

Spegelfria systemkameror

Det har börjat komma fler mindre systemkameror som inte har en spegel som traditionella systemkameror, men där du behåller vissa av fördelarna. Dessa kameror är ett försök att kombinera det bästa av två världar med det kompakta från kompaktkameror och funktionerna från en systemkamera. Många av dessa modeller går det även att byta objektiv på även om utbudet är betydligt mindre. Bra för dig som vill ha mer inställningsmöjligheter men inte släpa runt på en tung systemkamera.

Sammanfattning: Storleken avgör hur stor flexibilitet du har och hur många funktioner du kan utnyttja. Är storleken inte viktig så välj en större kamera.

Objektiv

Vad för slags objektiv du ska välja beror på vad du fotograferar. Varje objektiv har ett användningsområde som det är mer lämpat för. Några enkla saker att tänka på.

Ljusstyrka.

Ett objektivs ljusstyrka avgörs av dess maximala bländaröppning, alltså hur stort hålet som släpper in ljuset kan vara. Billigare objektiv har sämre ljusstyrka (f/5.6) medan bättre objektiv har större ljusstyrka (f/2.8). Bättre ljusstyrka innebär oftast större och tyngre objektiv med ett betydligt högre pris.

Fasta objektiv går inte att zooma med utan du är begränsad till en viss brännvidd (20mm, 50mm, 135mm etc). Fördelen med fasta objektiv är att de presterar väldigt bra på just sin brännvidd och är dessutom ofta väldigt ljusstarka till lite billigare pris. Nackdelen är förstås att man bara har en brännvidd att jobba med. Ser man inte detta som ett problem kan jag varmt rekommendera fasta objektiv.

Zoomobjektiv har den stora fördelen att man både får lite mer vidvinkel och lite mer zoom i samma objektiv, en klar fördel i många situationer t.ex när man är ute och reser. Nackdelen med zoomobjektiv är att de ofta är lite mer ljussvaga, tar längre tid på sig att fokusera och har sämre egenskaper generellt. Ett objektiv är alltid optimerat utifrån en brännvidd och allting som går ifrån denna "sweet spot" blir en kompromiss. Desto större spann ditt zoomobjektiv har desto sämre blir kvalitén. Det är t.ex lättare att göra ett bra 24-70mm objektiv än ett bra 18-270mm objektiv.

Objektiv av riktigt bra kvalité som dessutom är ljusstarka kostar väldigt mycket, helst om det kommer direkt från kameratillverkaren. Ett bra alternativ kan vara att satsa på ett objektiv t.ex från Tamron eller Sigma. De är oftast betydligt billigare men håller i många fall hög kvalité.

Sammanfattning: Du kan lägga hur mycket pengar som helst på objektiv och du får i regel vad du betalar för. Fasta linser är svårare att jobba med men erbjuder bättre kvalité till lägre pris.

Tillbehör

Blixtar är en hel bloggpost för sig själv så det hoppar jag över, vill ni veta mer om det så skriv i kommentarerna så vet jag om det finns intresse.

Stativ

Är en bra investering och ett måste om du vill utvecklas inom vissa områden, t.ex vid natt- och naturfotografering. Tyngre stativ är jobbigare att bära men innebär mindre risk för skakningsoskärpa. Har testat en del olika stativ och har nyss införskaffat ett Benrostativ som håller väldigt hög kvalité i förhållande till priset.

Fjärrutlösare

Billigt och väldigt smidigt i många situationer som vid självporträtt eller när du jobbar med stativ och längre slutartider (du kan inte trycka på knappen då).

Kameraväska

Smidigt när du börjar få en del objektiv och vill kunna skydda utrustning och samtidigt bära den på ett enkelt sätt. Använder min kameraryggsäck allra mest men har även en mindre magväska som är smidig när man inte behöver så många linser.

Ljusmätare

Overkill för de flesta och framförallt användbart när du jobbar med blixtar.

Bildprogram

Jag jobbar främst med Adobe Lightroom för mina bilder och har Exposure och Silver Efex Pro som plugin till detta. Använder även Adobe Photoshop framförallt när jag ska sätta samman panorama, när jag jobbar med lager och när jag gör skönhetsretusch. 80% av tiden räcker det bra med Lightroom, ett riktigt trevligt program som jag rekommenderar alla som jobbar med bilder att skaffa.

Slutsats: Köp inte mer utrustning än du behöver, låt behoven styra och utvecklas som fotograf tillsammans med din utrustning.

Min utrustning

• Kamera: Canon Eos 5D Mark II
• Objektiv. Sigma 20mm f/1.8, Canon EF 85mm f/1.8, Canon EF 70-200mm L f/4
• Stativ: Benro A3580T, Stabil ekstativ med manfrottohuvud + massa stativ för blixtar
• Blixtar: 2st Canon Speedlight 430EX II, 2st Elinchrome D-Lite 4
• Studio: 2 Lastolite Easybox softboxar i olika storlekar, Stor Beauty dish, 2st Elinchrome softboxar medium, Walimex pro easy Softbox Ø150cm, 2 stycken 2.8m pappersbakgrunder (svart och vit), Lastolite Reflexskärm TriFlip Kit 8:1. 75cm.
• Ljusmätare: Gossen Digisky
• Väska: LowePro Mini Trekker AW

Exempelvis:

• Oljemålning (svårtillgänligt) = Dyra dukar, massa teknik, dyra färger och penslar, hög tröskel.
• Fotografering (lätttillgängligt) = Billig teknik (för en viss nivå), låg ingångströskel, finns med dig nästan alltid.

Tidigare blev fotografer berömda och hyllade per default då det till en början bara fanns en fotograf i staden, yrkesrollen blev hantverket och vice versa.

• Jag är en brandman för att jag håller i en brandslang - det är ju bara att spruta.
• Jag är en kirurg för att jag håller i en skalpel - det är ju bara att skära.
• Jag är en fotbollsspelare - det är ju bara sparka.
• Jag är en fotograf - det är ju bara att trycka på en knapp.

Tidningar avskedar sina pressfotografer då det är billigare med bilder från "fotografer" som är på plats med sin mobilkamera.

Tänk nu samma scenario i någon av de andra yrkesrollerna, inte så "bara" kanske?

Fotografering som hantverk

Alla har säkert fått till den där perfekta bilden någongång som gör att de känner sig som fotografer ut i fingerspetsarna. Men om jag hade frågat vad tanken med bilden var, hur de åstadkom den rent tekniskt, och om de skulle kunna göra om det, är jag rätt säker på att jag hade fått undvikande svar.

Det är just det som skiljer någon som förstår hantverket, mot någon som inte gör det. Då finns en vision, en tydlig tanke med vad man vill åstadkomma och en föreståelse för hur bilden uppstod. "Problemet" med foto är det slumpmässiga, ibland faller allting på plats på ett sätt som inte kan ske med andra hantverk, främst för att andra tekniker inte görs utan eftertanke.

Alla är fotografer - Adapt or die

På Flickr och Instagram läggs det ut över 10 miljoner nya bilder varje dag och ökningen fortsätter hela tiden. Fotointresset har utan att överdriva exploderat de senaste åren, men kvalité och mängd är inte samma sak, de är inte ens i närheten av varandra.

Vem som helst kan idag på några få minuter starta upp en hemsida/blogg/twitternärvaro/facebooknärvaro, lägga ut några bilder och kalla sig för fotograf. De kommer troligen dumpa priserna rejält, för det är så roligt att bli publicerad och ha en timpeng som kräver stöd från annat jobb eller från föräldrarna (beroende på ålder). Stackars oss "riktiga fotografer" (ja, jag har ett dagjobb också), hur ska man kunna stå emot det här?

För mig är svaret enkelt. I en värld där miljontals bilder publiceras av "fotografer" varje dag, som egentligen inte är fotografer annat än till namnet så handlar det bara om att äga. Behärskar du hantverket som är att vara fotograf på riktigt så kommer du sticka ut ur mängden. Du kan inte förvänta dig att bli fotograf per default längre utan du måste faktiskt visa vad du går för, och jobba minst lika hårt som alla bloggtjejerna (fotograferna) där ute. Älskar du foto så gör du detta, inte för att du måste, utan för att det inte finns något annat.