Möblerna är sålda och hämtades i fredags. I lördags dammsög jag mitt tömda frilanskontor. Och i veckan lämnar jag tillbaka nycklarna till hyresvärden.

Min första arbetsdag som frilansjournalist gjorde jag i augusti 2006. Jag hade ända sedan journalisthögskolan sex, sju år tidigare lekt med tanken att någon gång prova frilanslivet. Men när frågan kom från Dagens Industri, om att frilansa åt di.se på 25 procent som it-reporter, krävdes det ändå lite vridande och vändande hemma vid köksbordet tillsammans med min fru. Till slut blev det ändå ett rätt självklart beslut. Klart jag skulle ta chansen. ”Jag kör så länge det funkar för oss ekonomiskt och så länge som det känns kul.”

Det funkar fortfarande. Och det är fortfarande roligt. Att kontorslokalen är uppsagd och tömd har varken med ekonomi eller lust att göra.

I februari förra året dök det återigen upp en möjlighet som det efter lite vridande och vändande inte gick att tacka nej till. Bara några veckor senare började jag som projektledare för Mediebranschen och AI, en nationell pilotsatsning med ena benet i Medier & demokrati och det andra i AI Sweden. Men bara på 60 procent, jag ville inte släppa frilansandet helt om det skulle visa sig att rollen inte var något för mig.

Det var den.

Dessutom visade det sig att det fanns gott om andra spännande arbetsuppgifter på AI Sweden. Sedan i våras är jag också en del av kommunikationsteamet på AI Sweden. Och från och med november är jag dessutom involverad i ett projekt som ska hjälpa små och medelstora företag i Västra Götaland hitta tillämpningar för artificiell intelligens i sin verksamhet.

Jag blev aldrig journalist för att göra stora avslöjanden. Min drivkraft har alltid varit att först förstå och sen förklara teknik och teknikens konsekvenser. Något slags folkbildningsdriv. Det jag gör hos Medier & demokrati och AI Sweden går att se i samma ljus, men i ett annat sammanhang.

Artificiell intelligens förändrar mycket för de flesta typer av organisationer och det finns mycket kvar att lära, för många. Det är både kul och viktigt att få vara en del av det och en ynnest att få göra det med AI Sweden som bas.

Som anställd behöver jag inte längre ha med brasklappen om de ekonomiska förutsättningarna. Så den här gången tänker jag att ”jag kör så länge det känns kul” och lägger istället till ”och det känns viktigt”. Vilket borde vara ett bra tag.

Och när jag ändå skriver och eftersom det är en fråga som kopplar till min (vid det här laget dryga två decennier långa!) ambition att förklara teknik på ett begripligt och relevant sätt: Till er som undrat är min plan att Digitalsamtal ska vara tillbaka i början av 2022.

Veckans avsnitt av Digitalsamtal handlar om artificiell intelligens, riskerna med skevheter i träningsdata, tillämpningar som gynnar många – och om den ideella organisationen Women in AI, WAI.

Gäster är Ivana von Proschwitz och Vinuta Magal Shreenath, båda engagerade i Women in AI. De berättar om varför WAI behövs och om de frågor som organisationen jobbar med.

Veckans Digitalsamtal tar oss med in bakom kulisserna i spelens värld. Gäst är Tommy Norberg. Han har jobbat som level designer hos några av Sveriges största spelutvecklare, och är idag utbildare på The Game Assemblys yrkeshögskola.

I avsnittet berättar han om vad level design handlar om, vad som krävs för att skapa flyt i spelupplevelsen och om hur tusenåriga principer för bland annat arkitektur hjälper level designers i sitt arbete.

Om du efter avsnittet vill lära dig mer, följ Tommy på Twitter där han skriver trådar med tips. Eller håll ögonen på Kickstarter och hans kommande boksläpp där.

Veckans Digitalsamtal handlar om EU-projektet Big Picture, en stor satsning på det som kallas för digital patologi.

Bengt Persson, professor i bioinformatik vid Uppsala Universitet och föreståndare för National Bioinformatics Infrastructure Sweden, är gäst i avsnittet. Han berättar om vad digital patologi är, hur artificiell intelligens kan hjälpa läkare att ställa diagnos och varför den infrastruktur som Sverige och Finland ska bistå med i projektet är så viktig, bland annat för att skydda patienternas personliga integritet.

Det övergripande målet är en europeisk plattform som om sex år hjälper både forskare och läkare i sitt arbete.

Foto: Yale Rosen.

I veckans avsnitt av Digitalsamtal är Wilhelm Landerholm gäst. “Mattenörd” är epitetet han sätter på sig själv – och matematikkunnandet använder han för att utveckla modeller över kollektivtrafik.

Samtalet handlar om hur det går att ta sig an kollektivtrafik som en matematisk utmaning, om samspel mellan människa och teknik och i slutänden en bättre reseupplevelse.

Begreppet ”sjukvårdens digitalisering” handlar oftast om journalsystem, om AI-baserade verktyg som ger stöd när diagnoser ska ställas och andra avancerade och stora system. Men det finns också en mer patientnära och vardaglig användning av teknik: I mötet mellan läkare och patient på en vårdcentral. Här blir tekniken ett verktyg i det informella lärandet eller prylar som ger tillgång till kontinuerliga men kanske lite mer osäkra pulsmätningar. 

Hur den här teknikanvändningen påverkar sjukvården har Helena Vallo Hult undersökt i sin avhandling vid Högskolan Väst. Parallellt med sitt arbete som verksamhetsutvecklare på NU-sjukvården är det läkarnas vardagsanvändning av digital teknik och deras digitala arbetssätt hon studerat under sex år.

I veckans avsnitt av Digitalsamtal berättar hon om forskningens resultat.

Förra avsnittet av Digitalsamtal handlade om offentlig sektor och programkod ur ett helikopterperspektiv. Den här veckan blir det mer konkret, när Maria Dalhage berättar om Arbetsförmedlingens arbete med öppen data och öppen källkod.

JobTech Development är namnet på den utvecklingsenhet hos Arbetsförmedlingen där Maria Dalhage jobbar som projektledare för öppen data.

I avsnittet berättar hon bland annat om varför öppen data är viktigt för Arbetsförmedlingen och varför öppen källkod kanske är ännu viktigare. Det blir också några minuter om samarbete och erfarenhetsutbyte mellan olika delar av offentlig sektor kring de här frågorna – i nätverket NOSAD. Och så en del om underliggande teknik, som bland annat AI och svenska språkmodeller.

Hur jobbar offentlig sektor bäst med utveckling av programkod? Om Jan Ainali får frågan är svaret “genom samarbete”. I veckans avsnitt av Digitalsamtal förklarar han varför.

Foundation for Public Code är allmännyttig, ideell förening med säte i Nederländerna. Där har Jan Ainali rollen som Codebase Steward. Efter flera år på Wikimedia Sverige arbetar han nu med att få offentlig sektor runt om i världen att förstå nyttan med att samarbeta i utvecklingsprojekt – men framför allt att omsätta den förståelsen i konkreta resultat.

Bättre användning av skattemedel, långsiktighet och ökad transparens för medborgarna är några av fördelarna han lyfter i samtalet.

I februari 2019 handlade avsnitt 169 av Digitalsamtal om hur startup-tänk skulle ge skjuts åt Malmös digitalisering. Den här veckan återvänder vi för att följa upp hur det gick.

Precis som för två år sedan är det Malmö stads digitaliseringschef Maria Stellinger Ernblad som är gäst tillsammans med Måns Adler, som leder Malmö Civic Lab.

Ambitionen med det som då hette Malmö Tech Team är att testa ett nytt sätt att jobba med digitalisering i kommunen. Istället för långa och på förhand välplanerade projekt undersöka om det går att jobba med kortare iterationer och den vägen komma till snabbare resultat.

Svaret på den frågan är i Malmös fall ja.

Men det visar sig också att lösningarna som blir resultatet av arbetet inte alltid är tekniska. Digitalisering kräver att man sätter sig ner och funderar på hur man jobbar – men framför allt vad målet är. Och då kan lösningen ibland vara något så enkelt som en cykel. Därför namnbytet till Malmö Civic Lab – och därför pratar Måns och Maria om designprocesser som det viktiga.

Vägen mot nollvisionen innehåller massor av teknikutveckling. Veckans Digitalsamtal gästas av Cecilia Sunnevång, global forskningschef på Autoliv, och Stefan Candefjord, som forskar i digital hälsa på Chalmers.

Avsnittet handlar om forskningsprojektet COPE, Connected Occupant Physiological Evaluation. Med hjälp av uppkopplade sensorer blir det möjligt att övervaka i första hand förarens hälsotillstånd och utifrån det dra slutsatser om när och hur bilen ska agera på egen hand och när det är säkert att låta den mänskliga föraren bestämma.