På måndag kväll, 14 maj, är det premiär för ett nytt och lite annorlunda verk av Sven-David Sandström. Det är ett stycke komponerat på beställning för konsertserien ”Äntligen måndag” i Grünewaldsalen på Stockholms Konserthus, och det framför av Lena Willemark och Cecilia Zilliacus.

Plats: Grünewaldsalen, Stockholms Konserthus
Tid: Måndag 14 maj, kl. 19.00

Medverkande: Trio ZilllicausPerssonRaitinen, Lena Willemark
Mer information på Konserthusets hemsida

Foto: Hans Lindén

Efter succén med A Freak in Burbank på BBC Proms för ett par år sedan är nu Albert Schnelzer tillbaka i London. Den här gången med ett uruppförande i Cadogan Hall. Hugo Ticciati  och Orchestra of the Swan framför hans Violinkonsert -  Coupled Airs på music.se-festivalens öppningskonsert på torsdag 10 maj. 

Albert berättar att konserten tematiskt bygger på en idé om vatten i rörelse och att han hämtat inspiration från en impressionistisk ljudvärld. Undertiteln Coupled Airs är ett citat ur Sirenernas sång (Odysséen) liksom första satsens titel “voyaging onwards”, medan den andra och tredje satsens titlar, “turn your bow to the biggest wave” och “but your angel’s on holiday” är citat hämtade från den amerikanska indierock-gruppen Shearwaters låt On the Death of the Waters.

Passa på och köp klassiker av Lars-Erik Larsson, Hugo Alfvén och Erland von Koch eller kanske nyskrivet av Albert Schnelzer, Sven-David Sandström och Rolf Martinsson. Musik för alla typer av instrument och besättningar; solostycken, sånger, trios, kvartetter, kvintetter mm.

Du hittar våra kammarmusiknoter på vår hemsida under kategorin Instrument & Ensemble eller använd sökfältet för att hitta dina favoriter.

• Det ska vara så flexibelt att en hel sektion i orkestern eller ensemblen utan problem ska kunna ersättas med en annan instrumentering – den man råkar ha för dagen.
• Man ska kunna blanda i princip rena nybörjare med mer drivna elever.
• Det ska fungera lika bra på gehör som efter noter.
• Både Genre- och formmässigt ska vara något som bryter mot den repertoar som normalt förekommer i många musik- och kulturskolor.
• Det ska vara fart, fläkt och lika kul att spela som att lyssna på!

Vi landade tillsammans med Pär Moberg i Bojan Allstars – Balkan och klezmer för flexibel ensemble.

 Vi fick en pratstund med Pär Moberg om hans tankar kring Bojan Allstars:

Vad finns det för fördelar att jobba med genrer som Balkan & Klezmer – som kanske inte är så ofta representerade i de typiska musik- och kulturskolorna?

Det finns något med det melodiska materialet, med skalorna och rytmerna, och med drivet och attityden som gör att musiken går hem och uppfattas som “cool” i nästan alla läger. Och oavsett vilket instrument man spelar, så finns det ett utrymme och en tradition att falla tillbaka på.

 Till vilka vänder sig Bojan Allstars?

Till alla som är intresserade av att spela svängig och kul musik! Fördelen med materialet är ju att det är tillämpbart på i princip vilken ensemblesammansättning som helst, och på väldigt blandade färdighetsnivåer.

Hur kommer låtarna i Bojan Allstars bäst till sin fulla rätt?

Allra bäst kommer ju materialet till sin rätt om man bjuder in Tummel så att vi gör en workshop med materialet tillsammans med deltagarna. Med vår starka förankring i genren ger det musiken ett extra driv som blir en fantastisk upplevelse för de medverkande! Men det funkar givetvis utmärkt även på egen hand!

 Mer information, ljudexempel och exempelsidor.

Preludium & Postludium av Lars-Erik Larsson
Vi trodde tidigare att Älgarås Brudmarsch var det enda orgelsolostycke som Lars-Erik Larsson komponerat, men det visade sig att vi hade fel. Preludium och Postludium skrevs 1935, troligen till ett bröllop. Beställ den här.

Passacaglia av Fredrik Sixten
Dessutom ger vi idag ut Passacaglia av Fredrik Sixten, ett virtuost verk med flera avsnitt i varierande karaktär, bland annat en variant på Den signade dag. Verket är beställt och uruppfört av Dr James D Hicks. Durata 13 minuter. Se ett utdrag (pdf) ur noterna eller beställ direkt!

Orgelpuls improvisation
Sist men absolut inte minst i nyhetsskörden kommer Orgelpuls improvisation, en unik lärobok i improvisation för (unga) nybörjare vid orgeln. Boken har tre upphovsmän: Anne-Lise Lindberg Sjödin, som också står bakom alla tidigare delar i Orgelpuls-serien, Tomas Willstedt, en av Sveriges nationellt och internationellt mest erkända improvisatörer och pedagoger, och Mikael Mogren, stiftsadjunkt i Västerås stift.

Vi hoppas och tror att den här boken kommer att bli en viktig del i den stora uppgiften att förlösa de unga organisternas inspiration och skaparkraft!

På samma sätt som vi tillägnar oss färdigheterna att tala, gå, cykla, simma etc, behöver var och en som vill upptäcka och fördjupa musi­kalisk talang stimuleras att lära känna sina egna musikaliska uttryck. Med hjälp av impro­visation får eleverna möjlighet att utveckla och lära känna dessa uttryck. 

Med Orgelpuls Improvisation presenteras material och idéer att användas för nybörjare i alla åldrar. Yngre elever behöver vuxen handledning medan självstudier av boken kan passa äldre elever. Boken ingår i serien Orgelpuls men är fristående och kan med fördel användas som inkörsport och/eller i kombination med övriga delar i serien.

Orgelpuls Improvisation innehåller en metodikdel uppdelad i Nycklar och Repertoar. Nyckeldelen presenterar metodik som stegvis och med ökad svårighet guidar improvisatören framåt. För att komma ihåg det material eleven tycker om och vill fördjupa har s.k. minnesbubblor införts. I repertoardelen improviserar eleven med hjälp av sina minnesbubblor. Improvisationerna sätts in i sammanhang och kopplas till Rörelser och Fantasier.

I bokens andra del presenteras nyskapande improvisationsteknik av Tomas Willstedt, som med sina musikaliska idéer till Mikael Mogrens text En målares dröm om Albertus Pictor bidragit med en musiksaga. Med nya gestaltningsmöjligheter aktiverar Tomas Willstedt elevens alla sinnen. 

Orgelpuls är Orgelskolan som ger tydliga ramar men samtidigt erbjuder flexibilitet och en personlig väg till orgeln. Se alla delar i serien Orgelpuls.

Köp Lilla Sångskafferiet

Lilla sångskafferiet är en inspirerande bok med CD som passar lika bra för musikintresserade föräldrar som pedagoger i förskolan. Boken är ett skafferi där du hämtar påfyllning i din repertoar av enkla, roliga, medryckande och pedagogiska sånger som passar utmärkt för musikstunder och för sångsamlingar.

Boken är späckad med sånger och lektips för de allra minsta barnen. På skafferiets hyllor finner du nyskrivna namnsånger, rörelsesånger och danslekar, håll-igång-sånger och varva-ner-sånger. På hylletiketterna i Lilla Sångskafferiet står teman som “Titta – peka”, “Röra på kroppen”, “Leka”, “Julen” med mera, och du kan lätt få uppslag till roliga och lärorika temasamlingar.

Förutom sånger för samlingen finns också sånger och ramsor som passar för andra tillfällen i vardagen på förskolan eller i hemmet, som matstunden, vilan och gympapasset. Här finns sånger som handlar om att utforska kroppens möjligheter, att hjälpa till i köket, att fira jul, att längta efter någon och om att vara tillsammans. Så för dig som hungrar efter “matnyttigheter” eller för dig som bara är lite småsugen på något nytt och lustfyllt – det är bara att rota runt i skafferiet, här finns många godbitar att hämta!

Beställ Lilla sångskafferiet!

Provlyssna: 

Mer om upphovsmännen

Gunlög Rosén är Sångskafferiets textförfattare – hon har skrivit de flesta av sångtexterna, alla ramsor och även övrig text i boken, men detta har hon gjort i nära samarbete med Gustav Rosén, som bidragit med synpunkter och förslag. Ett av hennes huvudämnen är samlingsmetodik – hur man fängslar barn och vad man ska tänka på när man leder en samling. På varje uppslag i Sångskafferiet delar Gunlög med sig av sina idéer och tips kring hur du kan använda boken för att göra samlingen till en höjdpunkt!

Gustav Rosén har skrivit alla melodier och arrangemang till Lilla Sångskafferiet och han har även skrivit ett par av sångtexterna. Gustav spelar saxofon, piano och klarinett och är utbildad vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Han är idag verksam som jazzmusiker och låtskrivare samt som lärare vid Nacka musikskola och Tierps kulturskola. Gustav har tidigare bl.a. skrivit musik till SVT:s barnprogram Pomos Piano. Hans musik spelas också regelbundet i SR:s barnradio.

Robert Sund

Det är förstås som körledare Robert Sund har haft och fortfarande har störst betydelse. Kanske har han som ledare för grupper av människor haft nytta av den psykologutbildning som han en gång tillägnade sig.  Hans musikaliska bana kan dock följas från 1960-talet då han medverkade i den illustra Kvintetten Olsson med en humoristisk repertoar bl.a. omfattande Sveriges flaggstång. Gruppen bestod av medlemmar i Orphei Drängar, där Robert hade en plats i andrabasstämman. C:a tjugo år senare var hans plats dock framför denna kör – först tillsammans med Eric Ericson och senare som ordinarie dirigent – vilken ju under Roberts ledning firat stora triumfer över hela världen. Numera är han frilansare i körvärlden, men andra körer som stått under hans ledarskap är Uppsalakörerna Allmänna Sången, damkören La Cappella och ungdomskören Uppsala Musikskolas Kammarkör av vilka han dessutom grundade de två sistnämnda. Han ledde också World Youth Choir 1994 och 1997. 

Roberts verksamhet har många gånger uppmärksammats och belönats med en rad utmärkelser, t ex Stipendium från Inge & Einar Rosenborgs Stiftelse, Johannes Norrby-medaljen, hedersstipendie i Uppsala, Årets Körledare, Kunglig Majts medalj i 8:e storleken i högblått band och Gustaf Adolfsmedaljen i guld, Uppsala universitet.

Robert Sund har sedan decennier haft en stor betydelse för Gehrmans Musikförlag: Som upphovsman har hans arrangemang och kompositioner tillhört kärnan i utgivningen av körmusik, men han har också ständigt funnits med som en mycket uppskattad rådgivare i utgivningsfrågor. Robert fanns med i en referensgrupp till Sveriges Körförbunds Förlag (senare fusionerat med Gehrmans) och det var en fröjd att ta del av dessa kompetenta personers bedömningar, varav Roberts utmärkte sig särskilt. Hans flyhänthet vid pianot var dessutom en stor tillgång.

Roberts musikaliska omdöme har nyttjats vid en rad körtävlingar och andra internationella arrangemang där han varit juryledamot, rådgivare eller föreläsare. I sjutton år undervisade han också i dirigering och ensembleledning vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

I Roberts produktion finner man både verk för sång och piano och för blåsare, men det är fr.a. körmusiken som blivit hans område som upphovsman. Här märks serien Nyblandat för trestämmig kör och piano, arrangemangen i samlingarna Allehanda damkör 1–2, Pererik Moraeus Koppången, La cucaracha, Vincent Youmans Hallelujah, utgåvan Fyra Sjöberg-visor m.fl. samt kompositioner som sviten Aldrig blir jag riktigt stor till texter av Helga Henschen, Några synnerliga småstycken till Povel Ramels texter, och den något eklektiska, stundtals underhållande, ibland allvarligare, Mässa för två soli, kör och orkester.

Hitta alla körutgåvor av Robert Sund i vår webbutik ­

Johan Bodin Eriksson Foto: Håkan Kvam

Body percussion är en växande genre för ett instrument man alltid bär med sig – den egna kroppen. Vi passade på att ställa “3 snabba frågor” till Johan Bodin Eriksson som är upphovsmannen bakom de spektakulära styckena i sviten Body Percussion: Encore music 

Vad är fördelarna med att musicera utan andra instrument än de man skapar med kroppen?

Den största fördelen är att man kommer runt instrumentala prestationskrav och kan ägna sej åt rytmiskt samspel direkt.

Vilka kan använda detta material?

Alla!

Vad är viktigast att tänka på när man jobbar med Body Percussion?

Ha kul och njuta av att det inte finns några cementerade traditioner och regelverk.

Musiken är skriven för att vara rytmiskt utvecklande för alla typer av ensembler, körer eller orkestrar. Med rekvisita blir kompositionerna utmärkta extranummer.

Mer information, video och exempelsidor.

Nej, jag kallar mig inte kristen. Troende, brukar jag säga. Men det låter istället en aning pretentiöst så helst skulle jag inte vilja kalla mig något alls i denna fråga. Saken är den att det är Jesusgestalten som fascinerar mig mer än något annat i hela det enorma religiösa universum som breder ut sig åt alla håll omkring en modern människa – och jag tycker om att titta åt alla håll, såväl mot zenbuddism som mot Spinozas panteism. Men Jesus återfinner man i evangelierna, inte minst i de fyra som råkar finnas i Nya testamentet.

Göran Greider. Foto: Bengt Oberger

Mitt favoritevangelium, Thomasevangeliet, tog redaktörerna tyvärr aldrig med på de avgörande redaktionsdagarna i Nicaea – under romerske kejsarens överinseende – men möjligen är den texten den mest ursprungliga av dem alla. När den återfanns i en urna i ökensanden 1947 vände den upp och ner på en hel del.

Där framträder Jesus mer som ett slags vishetslärare, närapå som en gestalt ur Jack Keroucs Dharmagänget. Borta är lidandehistorien, passionen, korset. Det tyckte jag var befriande. Kyrkan är nämligen byggd på korset, mer än på vad den levande Jesus – en av de judiska profeterna, den friaste av dem alla – sade och gjorde när han vandrade runt i Palestina.

Mitt favoritevangelium är således det som inte ens rymmer passionshistorien om Jesu död och återuppståndelse? Ja. Men varför då skriva texter till en Lukaspassion? Naturligtvis för att Jesus finns även där och för att det i Lukas finns en episod som rört vid mig mer än kanske något annat bibelställe – den som berättar om de två vandrarna från Emmaus. Dagen efter Jesu död på korset vandrar de hemåt. De är medlemmar i Jesusrörelsen, förmodligen ett par, en man och en kvinna. De är djupt bedrövade. De tillhör en rörelse som förlorat. Längs vägen slår en man följe med dem. De pratar med varandra. Emmausvandrarna förvånas över att främlingen inte alls verkar känna till det tragiska som nyss inträffat i Jerusalem, när stora folkmassor ropat på gatorna och deras mästare dött på korset. Främlingen följer med dem hem och de sätter sig till bords för att äta. Då, plötsligt, känner vandrarna igen främlingen – det är Jesus själv! I samma ögonblick är han borta. Men hoppet har återvänt.

Episoden står nästan allra sist i Lukasevangeliet. För mig, som politiskt engagerad på vänsterkanten, är det en berättelse om vår tid. Om engagemanget och hoppet som utsläcks, för att sedan återvända. Att det sker under måltidens mycket jordiska gemenskapsrit är heller ingen slump. Det finns ett kollektivt drag i Lukasevangeliet som tilltalar mig. I Emmaushistorien syns spåren av en social rörelse och när det talas om kvinnorna från Galiléen skymtar en hel kvinnorörelse. I Apostlagärningarna får det kollektiva sin fortsättning. Där skrivs en rörelses historia.

För mig är Emmasusvandrarnas möte med Jesus en bra och modern Jesusbild (och den är definitivt inte förbehållen vänsterradikaler). Jesus återuppstår inom oss. När det sker händer något med var och en. Han vandrar fritt genom våra medvetanden. Kommer och går, dör och återuppstår. Igen och igen och igen. Miraklet är moraliskt, psykologiskt, inte ett överskridande av de naturlagar som styr varat.

Den historien ur Lukasevangeliet blev central för mig under skrivandet av texterna till Rolf Martinssons underbara musik. I verkets allra sista sång ljuder Emmausvandrarnas röster: ”Vem var du som visade dig och sen var borta?”. Frågorna blir fler än svaren. Man kan säga att jag läser Lukasevangeliet baklänges. Från min utkikspunkt tycker jag att man då ännu klarare ser den konfliktfyllda värld som Jerusalem utgjorde för två årtusenden sedan och som inte är olik vår egen tid.

De stora passionsverken i musikhistorien, framförallt då förstås Johann Sebastian Bachs, speglar tonsättarens egen värld. Och den etablerade kyrkans värld, naturligtvis. Jesus lidande på korset blir dramats helt centrala punkt. Det är logiskt också därför att den tidens religiositet var så oerhört präglad av skuldmedvetande – i synnerhet protestantismen – och den försoning och återlösning denna skuld krävde.

Idag är vi annorlunda. ”Jag arma, syndiga människa” är för de allra flesta moderna, troende människor en rätt främmande besvärjelse. Den moderna religiositeten måste uttryckas annorlunda. Jag misstänker för övrigt att det i ett land som Sverige, liksom på många håll i den moderna världen, skett ett slags hemlig massomvändelse till mystikens på en gång mer individuella och sociala religiositet. Borta är trosbekännelser och dogmer. Kvar är förundran, hopp, gemenskapstanke. För mig är Jesu lidande helt enkelt inte lika centralt. Jag tror inte på lidandemetafysiken. För mig är hoppets princip – för att tala med en gammal tysk utopisk filosof – viktigare.

Lukaspassionen fick ett mycket gott mottagande av kritiken. Men här och var på kultursidornas klagades det på en viss brist på glöd. Det retar mig en smula. För det som kritikerna då saknade var egentligen frossandet i den där lidandemetafysiken – de ville känna igen sig i den, trots att den inte längre har samma giltighet för oss, nu och trots att ingen av kritikerna själva tror på den. I Rolf Martinssons tonspråk hör jag en särskild glädje eka fram – den är musikantisk, ja, men för mig är det också hoppets princip som hörs. Martinssons musik kan ta strupgrepp på oss, men den vill inte piska ur oss en syndabekännelse. För mig är det befriande. Hans fria bruk av stilar speglar något av den frihet människor tillkämpat sig. Utan att hemfalla till postmodern jämntjockhet speglar musiken därmed i sig en icke-doktrinär religiositet. I slutsången frågar min text efter Jesus och undrar vem han är. Jag liknar honom vid koltrastsång. Eller tänker på honom som när man ser på gamla bilder i ett fotoalbum. Det kommer i både text och musik ett drag av vemod, tankfullhet och tillförsikt. Jag menar att för många av dem som idag i någon mening är religiösa säger det mer än dödsångest och återuppståndelse.

Det är vi själva som ska återuppstå, här, i detta liv, och det kan ske genom Jesusgestalten. Passionsdramat lämnar den snäva dogmatiken och andas friare.

Göran Greider 

Lyssna på Lukaspassionen här.

Producenten Peter Kislinger intervjuar Anders Eliasson, Sakari Oramo och Tony Lundman.

Lyssna på programmet här!