När ni väl har hittat ”den rätte” och ni har bestämt er för att gifta er så kommer tiden fram till den stora dagen att vara fullspäckade med planering inför kalaset. Självklart vill inte alla ha ett stort bröllop med hundra gäster men även små bröllop kräver sin planering.

Sedan några år tillbaka finns möjligheten att leja bort planeringsdelen av bröllopet till en så kallad ”Wedding planner” – en bröllopsplanerare /bröllopskoordinator. Han eller hon kan ta hand om delar av eller hela bröllopsplaneringen beroende på hur ni vill ha det. Ni kan också konsultera en bröllopsplanerare inför bröllopet för att få lite tips och råd på vägen, som ett bollplank helt enkelt.

En av de första större besluten ni måste ta i ett tidigt skede är var ni skall gifta er och var ni skall ha er bröllopsfest om ni skall ha en sådan. Skall ni gifta er borgerligt eller kyrkligt? Vid en borgerlig vigsel så är det, beroende på var ni skall vigas, inte lika viktigt att vara snabbt ute med att boka detta, medans det inför en kyrklig vigsel är bra att vara ute i tid. Det tenderar att bli tämligen trångt runt en del datum då ”alla ska” gifta sig så det är bra att vara ute i tid. Att par bokar kyrka och lokal ett år innan bröllopsdatum är inte ovanligt. Ta en tur runt era omgivningar och titta på kyrkor och festlokaler som kan vara av intresse och kontakta sedan de som är intressanta och se om de är lediga det datum som eventuellt skall bli er bröllopsdag.

Bönemannen skulle inte bara ”marknadsföra” den unge mannen för flickans pappa, han skulle även förhandla om vad flickans hemgift skulle bestå av. Hemgiften kunde bestå av pengar, en bit land, djur, tyger, guld, silver, ja allt som hade något värde. Ju bättre hemgift desto oftare blev det bröllop mellan de unga tu. Ibland kunde det bli tvärtom också om inte flickans föräldrar kunde erbjuda tillräcklig hemgift.

Flickor började ofta redan i unga år samla just tyger av alla slag och annat som ansågs värdefullt och skulle behövas i ett hushåll, och sakerna samlades vanligen i en brudkista. Brudkistan var också en del av hemgiften och hörde till varje hems möblemang. Än i denna dag kan man höra talas om brudkistan men det är mer ett talesätt nu. Föräldrar börjar samla på finare serviser, bestick eller glas åt sina barn för att de skall ha något den dagen de flyttar hemifrån och kallar detta för brudkistan.

Hemgiften existerar inte längre här i Sverige förutom på det sätt jag skrev ovan, dvs att föräldrar endera samlar dyrare saker å sina barns vägnar tills de skall flytta hemifrån, eller genom att föräldrarna ger brudparet en dyrare gåva i samband med giftermålet. Utomlands spelar dock hemgiften samma roll fortfarande i en del länder och kan tyvärr leda till otroligt tråkiga påföljder för en del kvinnor. Det är inte ovanligt att kvinnor dödas för att de inte har den hemgiften med sig i boet som mannen önskar, trots att det sedan många år är förbjudet med krav på hemgift. Dessa lagar kringgås dock på grund av traditioner som hålls viktigare.

Jag satt och letade lite efter gamla svenska seder och bruk gällande bröllop och hittade termen trolovning som jag fann ganska intressant.

Föräldrar kunde förut lova bort sina barn endera redan i barndomen eller så genom ett frieri utfört av en så kallad ”böneman”. En böneman var en man som hade god kännedom om orten och dess befolkning och som trädde in och ”sålde in” en ung man till fadern i huset. Godkände fadern pojken som framtida man åt sin dotter så skulle dessa två trolova sig. De skulle alltså lova varandra trohet inför ett framtida bröllop.

Denna ritual skulle genomföras i vittnens närvaro vid en så kallad fästningsstämma och trolovningen skulle bekräftas genom handslag och skålande. Vittnena skulle finnas där för att eventuellt kunna vittna om att trolovningen hade skett eftersom den var rättsligt bindande. Det rättsliga bestod främst i att barn födda efter en trolovning fick arvsrätt. Många trolovade sig också därför: för att inte få så kallade ”oäkta barn” som inte hade någon arvsrätt.

Trolovningen miste sin rättsliga verkan 1915 och blev så småningom det vi i idag kallar förlovning, men vi använder fortfarande de benämningar som man fick som trolovade vid fästningsstämman, nämligen fästman och fästmö.

I och med att reglerna ändrades 1915 så miste trolovningsbarnen sin rätt till arv vilket ändrades först 1970 då utomäktenskapliga barn fick tillbaka sin arvsrätt efter fadern.

För de flesta innebär en förlovning ett första steg mot bröllopet och den traditionen ligger långt bak i tiden. En förlovning var från början ett tillkännagivande av ett par att de skulle gifta sig inom ett år. Mannen gav då kvinnan en förlovningsring och sedan gick de tillsammans och köpte en ring till mannen. Efter denna procedur kallades de fästman och fästmö fram till bröllopet.

Nu för tiden är det många som bara förlovar sig utan att gifta sig och det är också lika vanligt att kvinnan tar initiativet till en förlovning eller att båda parterna tillsammans väljer ut ringar och byter dessa på ett bestämt datum. Självklart kan man gifta sig utan att ha varit förlovad innan också, men de flesta är ”gammeldags” och vill gärna börja med en förlovning.

I samband med förlovningen brukar man tillkännage denna genom en annons i tidningen och ofta firas även förlovningen med en fest för de nyförlovade där det bjuds på mat och gästerna ger ”fästfolket” presenter. Man kan säga att det är som ett mini-bröllop i många fall.

Efter förlovningen kan de uppvaktade tu ta förlovningsfoton och skicka ut dessa i form av tackkort alternativt skicka ut enklare tackkort till de som har uppvaktat dem.

I många länder är det endast kvinnan som får en förlovningsring men i Sverige är det brukligt att både kvinnan och mannen har var sin ring. Oftast får sedan kvinnan ytterligare en ring i samband med vigseln medan mannens förlovningsring blir hans vigselring.

Ett bröllop är en stor händelse i livet och många går och planerar det i flera år, ibland redan innan man ens har någon partner. Man kan ha allt från ett litet intimt bröllop till en stor fest med hundratals gäster, vanliga kläder eller en riktig gräddbakelse till brudklänning och man kan välja att genomföra vigseln på en strand eller i en bröllopssmyckad kyrka.

Hur det än är så kommer dagen då man gifter sig att vara en dag man minns för resten av livet.