Grand Détour

Omledning - flytta bokmärken och prenumerationer!

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sat, 1 Jan 2011 23:59:00 +0100

Ibland är det nödvändigt att ta en omväg - det kan bli en femårig sådan. Eller, är hela livet möjligen en omväg? Kanske går jag nu lite mer rakt på - och hur som helst gör jag det inte här, utan på www.gabrielstille.se. Där finns alla gamla inlägg och fler blir det, och de får samsas med artiklar, radioinslag och annat. Välkommen över!

Jag såg en demo och läste en bok

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Tue, 28 Sep 2010 16:40:00 +0200

Jag sitter på kontoret när demonstrationståget passerar, norrut längs Bergsgatan. Jag släcker ner och rusar ut. Folk tittar på, intresserade, nyfikna men lite avvaktande. Tåget är inte så långt, och de allra flesta är unga. Det är elvaåriga killar, tonårstjejer, folk från Möllan. De ropar ”Jalla jalla, Sverige åt alla!”, ”Vad ska vi göra? Krossa rasismen!” och framförallt: ”Inga rasister på våra gator”. Det snabbt organiserade nätverket bakom samlingen heter Malmö hjärta mångfald.

Samma dag läser jag Fult folk: Samtal med sverigedemokratiska väljare av Linnea Nilsson och Emil Schön. Boken syftar till att förstå just väljarna, och inte aktiva sverigedemokrater. Intervjupersonerna är sådana som "var mycket väl medvetna om att det anses fult att rösta på Sverigedemokraterna, men som gör det ändå, eller gör det just därför". Det är en samtalsbok, med möten i Malmö och i Landskrona, på Södermalm och i Hörby. Texterna kompletteras med citat från Henrik Oscarssons och Sören Holmbergs analyser av vilka som röstat sverigedemokratiskt i valet 2006, och ett par intervjuer med personer som granskat Dansk Folkeparti ("Vi ska jobba på andra sätt än att ta avstånd") respektive Fremskrittspartiet ("Fremskrittspartiet är det enda parti som söker sig till arbetarklassen och lyckas") under lång tid. I slutordet skriver författarna:

I Sverige idag fungerar Sverigedemokraterna och dess väljare som den stora fienden som ska hållas utanför, en motbild som man kan identifiera sig gentemot. De är intoleranta, jag är tolerant. Väljarna förutsätts vara ogenomtänkta, missunnsamma, egoistiska rasister. (s. 166)

På ropet "Inga rasister..." finns det väljare som svarar "Jag är inte rasist, men...". Den som vill förstå detta "men" bör läsa Fult folk. Tills dess, läs också Virtanen och fundera vidare, i termer av segregation och klyftor i resurser och skolresultat:

Är det så roligt att kommentar fälts männen sär skriver? Är det verkligen något att fira att alla grannar du känner åtminstone är som du, om bor på Möllan eller vid Mariatorget?

Att sverigedemokrater skanderar dumma sportramsor, är det det som gör dem så förhatliga?

Det är nödvändigt att peppa varandra, men Dressman-hatet, do you really wanna go there?

Har ni parti, eller?

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Tue, 14 Sep 2010 16:48:00 +0200

När jag röstade första gången var jag klädd i kostym. Det var min mörkblå studentkostym, med den röda slipsen till. Det var ett infall, men jag var helt med på att det var viktigt och högtidligt att rösta. Trots det: Om någon hade frågat mig då, hade jag nog sagt att jag stod över partipolitiken.

Det fanns ju större frågor, av existentiell och andlig natur. Behovet av en transcendent förståelse av kärleken, Västerlandets undergång: Ni vet, that kind of stuff. Men jag hade nog hållit tyst om det, och bara sagt som så många andra: Det finns inte något parti jag känner igen mig i.

Det här var länge sedan. Jag har nu vänner i partier: Vi möts och jag analyserar, håller med, brinner då och då med de andra, men har säkerhetslinan fästad utanför. Inför förra valet besvärades jag fortfarande lite när folk omkring mig löste partibok. Nu ser jag de olika rollerna.

Om en vecka är det över för den här gången. Ödesvalet är förbi, mandaten fördelas. Valaffischerna, vattenmärkena i profilbilderna, allt sådant kommer att förtäras av eld, och de påstridiga partigängarna kommer att släppas in i twitterflödena igen. På måndag kommer en del att ha en fruktansvärd baksmälla, medan andra firar. På nätet blir det tjut av glädje och sorg, som stör husfriden. Sen tyst. Eller? Varje val föder sina myter, sina historier, sina intressen. Som pekar framåt, mot nästa val.

Trendanalytiker har dödförklarat de traditionella partierna så länge jag kan minnas. Varför då gå i motsatt riktning, och börja respektera partier mer och mer? Jo, därför att några till sist kommer fatta besluten, i våra namn. Ingen kommer ju undan politiken. Vårt samhälle är så här organiserat, demokratin fungerar med dessa funktionärer, ännu så länge bättre här än på många andra ställen. Det finns ett mått av självgodhet, av storslagenhet eller kanske framförallt beröringsskräck i det här med att vilja stå bortom och ovanför alla partier. Sanningen är mig kärare än något parti, men det måste hända något också, och då rätt saker.

En gång skulle det alltså för mig nästan varit en existentiell omöjlighet (ja, jag hade nog kunnat uttrycka mig så...) att engagera mig i ett parti. Idag skulle det inte hota min självbild eller integritet. Ändå gör jag det inte, för jag ser mig själv i en annan roll. Jag har ju en gång fått för mig att jag ska undersöka, analysera och värdera. Jag skriver och ska skriva. Men: Om min bild av det brinnande angelägna skulle sammanfalla med ett partis problembeskrivning, tänker jag inte be om ursäkt. Det vore ju inte så konstigt, det är ändå samma verklighet vi har för ögonen - och andra såg den före mig.

Det blir nog lättare igen att filosofera på måndag: Landet ligger lugnt, det som sker stort sker tyst igen. Den lycklige misantropen kan vara nöjd med att ha förutspått katastrof. Men först är det val, och jag kommer att sitta i en skola i Hyllie och ta emot röster. Möjligen hinner jag sen till någon valvaka, tar mig ett glas och ser in några ögonpar. Jag kommer att hålla med, festa eller verkligen vara upprörd - men samtidigt sväva därovan.

Nystart

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Mon, 6 Sep 2010 18:10:00 +0200

Ny höst, ny lägenhet. Ett rum och kök, parkettgolv, vitmålade väggar, högt i tak. En genomgående, ljus lägenhet. Köket, det är nästan det bästa, har gasspis och en utsikt över idylliska Västra Sorgenfri. När jag ser ut har jag ABF-huset på höger hand, rakt fram gör Mäster Palmsgatan en mjuk böj ner mot den lummiga kyrkogården. Åt vänster finns Amiralsgatan och sen klubbarna, den billiga maten på Möllan och så mitt kontor på spatseravstånd. Det är perfekt.

Jag känner inga män som bor så här. Män i mina kretsar bor med sambo eller fru. Möjligen, i perioder, i ettor med karaktär av väntrum, mausoleum. Hade jag vuxit upp i rätt del av Stockholm, så… hade jag nog känt känsliga män med fluga och dyra dryckesvanor, och de hade nog kunnat bo så här, between girlfriends då. För mig är detta en bachelorette-lägenhet, men nu bor jag här, i denna lägenhet för den goda ensamheten, power-ensamheten. Den ensamhet som tycks tjäna kvinnor, inte den som får män att börja leva i kalsonger och kommentarsfält.

Och jag trivs här, den här lägenheten har en meditativ kvalitet. Lätt fjädrande golv, lackat trä mot bara fötter. Det gäller bara att vakta noga så att inget vatten från duschen kommer på golvet och inte torkas upp. Det ska tydligen slipas om sen men ändå, det får inte bli någon fläck. Annars behöver jag inte anstränga mig så mycket med inredning. Denna lägenhet möblerar sig själv.

Det är inte min lägenhet, alltså den är ju bara till låns, eller ja, hyrd. Lägenheten är bostadsrätt men tillhör varken mig eller min bank. Jag får bo här åtminstone tills träden slår ut nästa vår.

Nyår

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Wed, 13 Jan 2010 12:25:00 +0100

Eskilstuna - Stockholm - Malmö

Jag arbetade i mellandagarna, och tillbringade fyra nätter på ett litet hotell på Söder i Eskilstuna. Ägaren till det där hotellet berättade, att en dam en gång på femtiotalet ville driva hotell mellan de två fyravåningshusen. Så, då det byggdes en huskropp där, ihop med hyreshusen. Sedan dess har det varit ungkarlshotell en period, sen solarium och nu är det hotell igen. Beatles ska ha bott här 1963. Jag undrar vem som bodde i mitt rum, men alla dokument är borta, så det får jag inte veta.

Det låter fantasieggande, allt det där, och när jag satt där i rummet skickades jag rakt till Staffan Göthe-land, Cervieng-Sverige, så som det visar sig i hans pjäser. Kanske för att jag kom ensam till en köldslagen stad för att tjänstgöra (som i En uppstoppad hund), tog ensam in på ett rum med brunbetsad ytterdörr, tvättställ i hörnet och marmorskiva under det egenartat spetsiga fönstret.

Jag trivdes bra i det där rummet. Det var smakfullt renoverat, hade ny säng, TV. En minibar med en ensam Hwila i. Jag skulle kunna stryka över marmorn, över det betsade träet och bara förnimma. Det är många detaljer som går igen från de där lägenheterna i min barndom, och jag kan använda dem för att minnas lyckliga år. Snäppet från låset, kylan från marmorn mot handen.

Men, minnen är så personliga. När jag tänker på det där tvättstället igen, minns jag mycket vagt någon scen ur Stig Larssons Nyår, jag läste den vid ett svagt tillfälle och blev orolig av den boken, minns jag. Det finns så mycket ångest, så mycket instängdhet och skräck, i det här förflutna svenska landskapet med. Som i de perfekt återskapade sjuttio- och åttiotalsmiljöerna från filmatiseringen av Lasermannen, i skildringen av hur Ausonius gradvis tappar greppet. Som i Din Livsfrukt av Lars Ahlin... som hos fyrtiotalistdiktarna och i all annan gammal svensk nittonhundratalsångest.

Det var inte bättre förr, även om det är lätt att förfalla i sådana tankar. Hos Staffan Göthe handlar det inte om folkhemsnostalgi. Karaktärerna är tecknade med ömhet, men vadar allt som oftast i knädjup ångest. Mellan människorna utspelar sig jantelag, småskurenhet och förtryck. Som publik kan man skratta åt eländet, och kanske låta skrattet fastna i halsen. Humorn blir påtaglig, mer än något som fortfarande kan kallas kärlek, som skymtar fram ibland. Och, pjäserna slutar allt som oftast i en provocerande happy end, och att det blir morgon, igen. En ny dag.

Ömhet och förståelse för det förflutna är nödvändig, men överdriven nostalgi farlig. Nostalgi står också i skottfältet när tidskriften Arena försvaras från Dan Josefssons och Daniel Suhonens generalangrepp i Aftonbladet Kultur igår. Expressens Johan Hilton identifierar angreppet med vänsterradikal nostalgi för ett hegemoniskt förflutet, där man resonerar: "Först krossar vi högern, sedan kan vi eventuellt snacka om hbt-rättigheter och kvinnokamp." Helle Klein hejar på Hilton med ett kort avfärdande av "sektvänster". Idag svarar Arenas chefredaktör Karolina Ramqvist vältaligt och inleder också mycket riktigt med att påpeka det orimliga i att en liten och självständig tidskrift får utstå denna generella och på selektiv läsning grundade kritik - i Nordens största tidning.

Ändå är det synd, för debattens skull, att leden sluts så snabbt på Twitter och bloggar. Men som Josefsson & Suhonen frågar får de svar - med angrepp. Det är synd, för därmed blir det inga svar i sak, ingen diskussion om hur socialdemokratin stått tyst inför och accepterat stora delar av new public management. Man ska lyssna på motståndarens bästa argument, om man vill lära sig något och lära sig skriva bra.

Talet om sektvänster leder oss tillbaka till det instängda Cervieng-Sverige, eller varför inte Ola Magnells sjuttiotal med en hegemonisk vänster som inte hade plats för feminism, för sexuella minoriteter, för miljörörelsen eller någon annan rörelse om den inte inordnade sig under marxismen. (Lyssna på "Min nye magister"!) Nej, de avvikande eller nytänkande hade ingen självklar plats i folkhemmet. Det är inget förlorat paradis vi ska ha tillbaka, och det blir väldigt tydligt också i Göthes pjäser.

Men nu var det 2010. Gårdagens förtrampade perspektiv gör segertåg. Sjuttiotalets strider borde inte vara dagens. Samhället är individualiserat på gott och ont, klassresorna är långt ifrån inställda, men de sker i singelkupé. Vi har det materiellt bättre, färgglada telefoner. De ekonomiska klyftorna i Sverige ökar - också, samtidigt som man med fog kan hävda och hoppas på att mänskligheten över lag och över tid går framåt. Låt oss hålla dessa tankar i huvudet samtidigt.

Många tankar samtidigt blir det också om frihetsrevolutionen. Den som slipper slita sig fördärvad har verkligen en större frihet att forma sitt liv. Att varje individ bedöms för sig gör äran och friheten större när du får den, men du kan inte längre sträcka på dig, jaga bort skam och dålig självkänsla med förklaringen att du hade en dålig start, som så många andra. Nej, nu gäller: Du har haft minst tre generationer på dig att göra klassresa i Sverige, eller förvalta det pund du redan har, så har du inte lyckats, då är det inte the system, it's you! Arbetarklass är ett skällsord, oftast för grovt för att användas. White trash säger man istället om man har någon taktkänsla.

---

För mig skedde årsskiftet så, att när jag hade vikariejobbat fyra morgnar åkte jag dubbeldäckartåg från Cervieng-Sverige till Monocle-Sverige. Till en ombildad lägenhet på Söder i Stockholm, där jag lagade lammfärsbullar till nyårsmiddagen och sen gick vi till nollnolltalsfesten på Södra teatern. Där sprang jag på karaktärer ur min egen sena nollnolltalshistoria, unga kvinnor i blom förstås och jag sa att allt är bara bra med mig.

Sen sjöng Slagsmålsklubben om "Flickvänner med olika riktnummer", och då tänkte jag osökt på bloggen som fick mig att samla mig och resonera intellektuellt igen. Jag köpte en flaska rosébubbel, det fick sammanfatta åren som gick. När jag lämnade stora dansgolvet spelades "This is the year" med Marit Bergman och nere i trappan tog folk med sig lapparna med decenniets bästa låtar. Jag fick med mig "Survivor" och "Blind".

Nu sitter jag här i Malmö på ett nytt kontor, hastigt och lustigt. För mig ser det väl bra ut, det nya året, men det är åt dem som har det skall varda givet, glöm inte det.

Det kommer inte saknas fejder. Det kommer inte att saknas strider, insikter och lives and times.

Uppdatering: Johan Sjölander tar hjälp av Nancy Fraser för att förstå vad fejden handlar om. Läs! (tipstack till Fahd Askander)

Pretendera mera!

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Thu, 29 Oct 2009 18:12:00 +0100

Malmö

"Det här skrivs aldrig igen", intygar han, och räcker över boken till mig. Jag släpper hundralappen på bordet. Tar boken och tittar sen: "Till Gabriel från Björn Ranelid. Operagrillen 26.10.2009".

Det är en bättre kväll på Operagrillen och talkshowen Varandra, med Björn Ranelid som ståuppande gäst. Jag inser att ska jag köpa någon bok av honom så är det hans samlade aforismer och metaforer på svenska, franska, engelska och tyska. Och ska det ske, så ska det ske nu.

Ranelid, för dagen i vita jeans och lika vita converse, har slagit sig ner vid ett bord efter showen. Möter människor, det han gör mest och bäst. Själv är jag omgiven av vänner och bekanta - inte så få av gästerna och alla arrangörerna har en gång spenderat fruktansvärt mycket tid på samma studentradiostation. Det är en glad kväll, middagsunderhållning med timing.

När det gäller Ranelid finns det en hel del förförståelse i stugorna - det är kärlek från läsarna, det är fejder och det är ett författarskap. Det ska väl sägas direkt: Jag har inte läst någon av hans romaner. Men det verkar inte vara det det handlar om, inte en kväll som denna, och inte så mycket i Vetenskapsradion Forum i P1 heller, och inte så mycket i Babel i SVT.

En äldre dam sitter i soffan ute i entrén när vi går in, någon säger att hon följer med på alla hans gig, att hon har en massa autografer men inte har läst någon bok. Det verkar inte längre vara de åsikter eller slutsatser han presenterar i sin diktning som väcker debatt, utan hans blotta uppenbarelse. Och det är den jag vill försvara.

Själv säger Ranelid, att om någon blir provocerad så är det inte hans problem: det tillkommer de "bittra, förgrämda och avundsamma". Åh, han är nästan som - någon av de kära åttiotalistbloggarna. Han sätt att säga "ingen annan har gjort det och det" (till exempel: "Hållit helgmålsbön och kommenterat fotboll i Canal Plus under samma månad") är en gåta, ett trick. Vi sitter där förstummade men... "Ja, men i så fall har jag ju..." Ja, så är det. Le, bitcha mot, res dig upp från glidtacklingen. Stå inte bara där vid sidlinjen.

Nå, showen igenom hänger jag vid baren, dricker porter och äter chokladtårta, det öppnar minnets portar till gymnasietiden. Mitt i Stagneliusskolans gråa lunk fanns en lärare - faktiskt i filosofi, religionskunskap och svenska som Ranelid - som provocerade oss filosofiska valpar med sin blotta uppenbarelse och lockade till motvilja, att nyfiket mopsa upp sig. Han lät sig också fotograferas vandrande i strandbrynet, och orerade, men är kanske i övrigt ganska olik Ranelid. Det var Peter Hultsberg, "den störste poeten på Barometerns baksida", som vi kallade honom. Vi häcklade och startade, utan ens själva ha haft honom som lärare, Sällskapet Peter Hultsbergi Vänner. Han smashade, vi räddade framme vid nät, och sen, ja sen var det många hyss och även en del döda poeter. Inga andra elever genomförde skotskt luciatåg, inga andra arrangerade centraleuropeiska kaféer, gav ut sina specialarbeten som en sällskapets skriftserie, utmanade objektivister på dialektisk tvekamp på bokmässan, sprang in med kalasjnikov på FN-rollspelet...

OK, sen blir man äldre och visare och tråkigare. Men vi har ju den här godartade statuskampen, sporrandet, sparrandet, som blir så mycket lättare med bloggar, twitter, sociala medier. Vi kan hylla varandra och beefa, twittra upp någon okänd, klättra fram, brösta oss, spana in dem som har något att komma med. Det är kanske sällan diskussionen flyter på så härligt vittert vi skulle önska, tyvärr. Jag har alltid känt lite oikofobiskt att vi i Sverige ligger långt efter i det här att vara witty och slagfärdiga, efter angosaxiska gentlemän skolade på debattklubbar, efter komiker och manusförfattare uppfyllda av judisk chutzpah. Vi sitter och hackar tänder i ett vindpinat, nordligt avgrundshål. Fast minns att svenska barn åtminstone på min tid fick höra H.C. Andersens saga om Dummerjöns och prinsessan som inte kunde göras svarslös.

Det här att käfta, att stå upp för sig själv är en kvalitet i sig - som vi måste skilja från vad en person gör i övrigt. I Babel jämfördes Ranelid med Heidenstam, som också gjorde sig till ett varumärke, var med i reklam. Men jag har lärt mig av min mor att Heidenstam är avskyvärd av andra skäl, som min mor i och för sig härledde ur det pompösa. Hon berättade, att diktarfursten propsade på att hans son skulle födas på hans gods, av oklara manligt pompösa och romantiska skäl. Vilket ledde till att sonen dog när komplikationer tillstötte. Oavsett detta: Minnen av... omfångsrika män som liksom bara står i vägen för en kvinna, en familj, en sak... kan vara så bittra att vid minsta likhet med det slagets alfahanne så är det nej tack till den pretentiöse. Men jag tror att fotbollstypen, Zlatantypen, Ranelidstypen är en annan typ. Och att reglerna ändras nu, att kvinnor också tar sig tillträde, som jag varit inne på tidigare.

Alltså, var gärna pretentiös, pretendera, stå där i rummet. Ingen behöver hålla med om allt, eller om något mer än att vi är här i samma rum och pratar med varandra. De kan inte ta allt bokstavligt, de måste tolka, som med, med... Žižek, eller ja, vilken människa som helst. Spelar ingen roll vem som är mest real, vem som har en dålig dag - ni håller uppe samtalet. Samtalet som form är så starkt, att de som avskyr ändå dröjer sig kvar på bloggar, månad efter månad, dras som flugor till personer de säger sig inte bry sig om. Bara för att någon skriver, dröjer de kvar och älskar eller hatar.

Vi skulle behöva lite verbala krampartyn/fuckshops/självförsvarskurser. Istället för cuddle partyts "Får min högra arm läggas om din rygg och därpå komma i beröring med din vänstra skinka?" skulle det bli: "Får min metafor beröra din klassbakgrund, så att min sexualitet kommer i beröring med din etniska bakgrund?"

Fast det är väl det som är bloggosfären.

---

Litterära träffar av alla de slag är ett bra sätt att gå ut i Malmö! Ofta är det gratis också. Man kan träffa nya och gamla vänner, eller sitta ensam och försjunken i aktuell bok.

Ikväll går jag på Stanza, då med "de slovenska poeterna Aleš Šteger och Lucija Stupica som i höst är Sverigeaktuella med nya diktsamlingar samt deras landsman Tomaž Šalamun, som räknas till en av Centraleuropas främsta poeter. På scen de får sällskap av Aris Fioretos och Jan Henrik Swahn samt ett återbesök av den danska poesins grande dame Pia Tafdrup." Vi ses där! Eller, senare, den nionde november, då ska man gå till operan igen, där firar Caroline Ringskog Ferrada-Noli sin debutroman Naturen. Shea Shea Shea sitter vid flygeln och sen DJ:ar Maria och Emilia kända från I Love!

Just nu håller på att läsa Farlighetslagen av Josefine Adolfsson (som man får en ny möjlighet att höra på nästa Stanza den tolfte) - en mycket angelägen bok för mig som funderat mycket kring exotisering, öst och väst, järnridåer. Hon, som varit min lärare, skrev också en dedikation när jag bad om det, "Med hopp om stort mod, uthållighet och styrka! ♥ josefine" Det var fint, alldeles oavsett hur många gånger det har skrivits något liknande.

Andra bloggar om: kultur, litteratur, böcker, Björn Ranelid, Malmö

Be a girl

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Fri, 16 Oct 2009 03:04:00 +0200

Jag känner att jag borde säga något. Läs först Isabelle Ståhl, och sedan Isobel Hadley-Kamptz, Julia Skott och Elin Grelsson och därefter Lisa Magnusson.

Man kan leka mer när man är ung. Mindre när man har ansvar för andra. Det beror också på vart man strävar.

Var det något mer? Jo, det här:

---

Jag kan vara en charmig slarver. Jag går ganska automatiskt in i den rollen i många situationer. Jag kan alltså vara charmig och trevlig och använda fina ord jag fick lära mig under min uppväxt. Och sen kan jag bli ursäktad. Jag jobbar inte alls så hårt som mina kvinnliga kollegor. Som stannar och redigerar hela natten, för att de brinner för det men framför allt för att det ska bli så bra som det bara går. Allt det som jag gör kan hon göra bättre - och gör det.

Det går att ta sig en bra bit på den där charmen, charmen som går hem bland de unga, men den kan only take me so far. Hockeykillen som inte kan laga mat själv, den extroverte, svartklädde alkoholistrockerpoeten med vaga konstnärliga ambitioner, eller den snälle-men-hjälplöse introverte nördakademikern (that would be me) är alla bara varianter på samma manstyp, en typ som tjejer det är något med är fucking djävla trötta på efter 25. Därav allt detta SATC-iga a good man is hard to find. Spelar ingen roll om jag har de rätta värderingarna, är söt eller snygg eller har något mer onämnbart. Det spelar ingen roll, om det är så att jag bara ska och ska bara som Alfons Åberg. Spelar ingen roll hur fin och mjuk kille jag är. (Förresten: Om en kille är fin och mjuk ute i skogen där ingen kan känna honom - sprider han då någon värme? Ja, säger Berkeley, för Gud känner att han är fin och mjuk. Men han får ingen tjej.)

Ni förstår, för mig har det blivit uppenbart: Jag vill inte bli ihop med den duktiga världsräddarflickan i den fantastiska frisyren - eller jo, det förstås, men ni förstår - jag vill bli henne. För det är det som måste till. Älska istället för att bli älskad. Ge kärlekskraft, inte bara ta. Not so much to be loved as to love.

Jag är ständigt omgiven av duktiga flickor, och de är inte tråkiga för fem öre, de behåller sina frisyrer, de åker till Berlin och klubbar över helgen och sen åker de tillbaka till jobbet och räddar världen lite till. Varje dag hela dan. Och även utanför sådana här kretsar så är trenden den - kvinnor tar ansvar, om det så är hemma, på jobbet, i företaget. Dubbelarbete. Trippelarbete.

Att bara ha gamla privilegier att luta sig mot finns det ingen framtid i. Det har nog intervjuoffren i Susan Faludis Ställd förstått, det har Pär Ström någonstans förstått, och ja, det har jag förstått. Man då välja att förtränga det och försjunka i tirader mot de bittra kontrollfreaksbitcharna. Gudarna ska veta att jag rört vid det där privat, och förlorat på det. "Sluta städa efter andra då" säger en anonym i Isobels kommentarfält. Precis som recensenterna tyckte att Maria Sveland skulle skilja sig.

Alltsedan kvinnofrigörelsen på sjuttiotalet och den arbetslöshet som följde i spåren av oljekrisen, alltsedan den traditionelle familjeförsörjarrollen började försvinna från Västerlandet, har den manlige losern hela tiden sökt bli försäkrad om att allt är ändå bra. Även om kvinnorna kommit i kapp - och gått om. Dagsaktuellt är ju att vissa universitet nu anser sig tvingade att kvotera in män på vissa utbildningar. Vad är The Simpsons, om inte en ständigt återkommande ritual för manlig frälsning, där de totalt efterblivna manskarikatyrerna Homer och Bart återlöses av de uppoffrande Marge och Lisa. Serien kan, och däri ligger förstås mycket av dess appeal, läsas på många sätt. Till exempel som en bekräftelse på att det är så det måste vara, att kvinnans självuppoffrande är nödvändigt. Eller, progressivt, som en problembeskrivning i linje med Faludis: Det här håller inte, för i verkligheten hade Marge dragit för länge sedan. Homer hade varit ensam, som Springsteens eller Lundells alla havererade män. Varför tror ni förresten att "Du är min man" har legat på Svensktoppen i fem år?

Nu får vi stoppa här ett tag. Verkar detta kallt och hårt och oförsonligt? Menar jag att man bara älska perfekta personer? Nej, det är precis just tvärtom: Lösningen är inte att sluta älska ("Skilj dig då"), sluta ta ansvar för andra, att klippa banden. Inte om man tror att det finns ett samhälle. Men att älska är en handling. Vi måste närma oss varandra. Ser ni inte redan cirkeln? Generationer av kvinnor har jobbat hårt för att få något av männens frihet och möjligheter. Nu jobbar jag för att bli som de kvinnor jag mött. Vi blir lika, vi måste dela på det.

Det här är ett fall och en lösning. Jag tror ju att zoomar vi ut så ser vi hur vi är på väg ut ur labyrinten. Ingenting förändras av sig självt, men män förändras. När det finns öppningar, när det finns möjligheter. För att återfå ansiktet måste man kanske inte ens erkänna att man en gång tappat det, bara gå därifrån, framåt. Någonting håller på att gå fel för en lång rad killar och män som bara ler och flinar och glider fram, efter ett tag med alltmer ihåliga leenden.

En sak som gläder mig, är att vi alla verkar vara överens om att städningen kan vänta (även Katrine Kielos vars gamla städinlägg jag nu får anledning att länka till en gång till, och det var visst här de ivriga bävrarna var). Vi ska tänka och svärma istället, ty det är vårt väsens rätta kall. Vi bloggar och beefar och för samtalet framåt.

Det handlar om andra saker med - hur högt ska vi skatta utlevelsen och hur snabbt och hårt måste vi jobba för mänsklighetens och planetens bästa? Hur länge och ofta ska man leka? Dionysos eller Apollon? Det är en annan fråga och den kan bli stor för vår generation, liksom det i sjuttiotalets början öppnades klyftor mellan utlevare och moralister. Visst, var och en får till slut göra sina val. Om vi bortser från utpräglade messiaskomplex tror jag ju det finns lösningar här: Vi 70s-80s-children vet ju ändå ganska bra hur man roar sig.

Be a girl.

Work harder, play harder.

Kärlek och Vilja!

Ta hand om varandra.

/peace out

Tillsätt endast frihet

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Thu, 8 Oct 2009 23:08:00 +0200

Jag läser Isabelles skickligt formulerade text och nickar.

Sedan börjar jag tänka på den debatt som ändå, trots alla dessa välformulerade artiklar från alla håll och vinklar, trots de långa konjunkturerna av ökad frihet (och faktiskt mer och mer uppskattning av denna frihet), ändå dyker upp hela tiden. Den om att Vanliga människor vill bara ha the goods och inte hålla på med några konstigheter. Påståendet stämmer helt enkelt inte. Men, och det händer ju också, om man nu tycker att stressen i alla påtvingade val blir övermäktig, om man vill drömma om diskmaskiner då? Om man jobbar hårt och vill komma hem till något varmt och mysigt? Etc.

Jo, då är det så här:

Fredrik Reinfeldt kunde vinna ett val genom att säga: "Vi vill inte ta ifrån er något, vi vill tillföra något."

Så, det borde också fungera för lite mer progressiva krafter. Så här skulle man kunna säga:

"Vi vill inte ta ifrån er något. Vi gillar också TV, bröst, orgelmusik, att vara glad. Små söta djur. Vi behåller fredagsmys, mysbyxor, hårdrock, najader i motljus, tacos, nachos, burritos, granskog och what not. Men vi adderar Upplysningen, performancevrål, demokrati som innehåll och det här att alla får tro att dom är något."

Allt detta då om... kultur. Sedan handlar valet nästa år om förtroende och ekonomi. Och lite annat.

Det var allt, fortsätt verksamheten. Fortsätt göra både - och.

Andra bloggar om: kultur, politik, kulturkrig, frihet, konservatism, vanlighet

Nobody puts Gaby in the corner

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Tue, 29 Sep 2009 23:29:00 +0200

Bokmässan blir faktiskt bara bättre och bättre för varje år, ju fler man känner, ju mer man har där att göra yrkesmässigt - och ju mer frihet man tar sig från självpåtagna plikter. Det där kan ju gå på tvärs, men inte för mig. Det är fyra (tre för mig det här året) rusiga dagar med dalar och toppar. Jag antar att ni vet eller har läst om hur det går till på mässgolvet. Så inget om det här.

Den här gången mer än tidigare handlar det om att träffa folk från internet och jag behöver bara gå in i pressrummet för att blir omkramad av Isabelle som jag aldrig träffat away from keyboard, trots att vi bor något kvarter från varandra och har kommenterat på varandras bloggar rätt länge. På samma lilla ställe träffar jag Elin och Gustav nästa dag. Och vi ses givetvis alla på kvällarna efter att mässan gått som mässan gör, när det sedan är dags för det viktigaste, festerna.

Jag dyker ju upp på fredagen och då är det Gläntas fest som gäller, i Världskulturmuseet för ändamålet rätt överdimensionerade stora trapphall. Och när dansen går (OK, jag dansade inte med Leif Pagrotsky utan bredvid, rätt ska vara rätt.) med väldigt välformulerade, intelligenta människor (som visst fick rabatt för att de sa att de var från internet) som dansar, tar en i handen och rusar runt hela lokalen, fylleblänger, nyps och däckar i en härlig virvel - då vet vi att vi redan har bevisat allt, vi kan ju tänka, vi kan ju skriva: inget kvar att bevisa, då. DJ:n spelar i år mest mycket opretentiösa hittar från våra formativa år, OOOOh heaven is a place on earth!

Nästa kväll så: Röda sten, ett gammalt vindpinat pannhus i betong, nära kajen under Älvsborgsbrons södra fäste. Det är releasefest för Rasmus Fleischers Det postdigitala manifestet. Men jag är mest där för den postdigitala festen, jag är där med Tomas och först är det mycket Stockholmsnatt, muminvänster, neolitiska liberaler och en och annan gubbhipster.

Men efter att ha fått in ett första glas vin, står jag där och börjar se lite misspeppad ut. Vi missade förfesten på grund av försenad middag och felberäknade transporter, jag skulle liksom ha velat sitta ner och presenteras och säga ja och precis, men allt är som en enda lång ringdans och när jag påtalat och beklagat detta säger min käre vän Tomas vargleende "Nobody puts Gaby in the corner". Den som har gjort det är jag själv. Jag hade just bestämt att det räckte med att stå vid en vägg och se snygg ut, kanske lite svårtillgänglig. Kanske var det klokt inte att rycka tag i någon och "Det är ju jag, det vet du ju, och du är ju du, jag har ju kommenterat på din blogg, du skrev ju så bra, du vet det där" Varför försöka uttrycka något intellektuellt här, när man gör det så mycket bättre på nätet? Jag är i vanliga fall väldigt spirituell också in the flesh, men i det öronbedövande ljudet eller ute i blåsten... Nej, det räckte det med att stå vid väggen och vara helt säker på att de där tjejerna i kassan, de flörtar med mig i alla fall. Jag är snygg. Ja, och när jag tänker så går Tomas efter mer vin och öl och drinkar och så kommer Gustav och berömmer mig för vad jag skrev om Hägglund och därmed, ja där har vi kvällens vändpunkt. Peppen ökar och så vänder jag mig till det som så många gånger förr räddat min kväll, min natt, mitt hela lycka - jomenvisst - dansgolvet.

Jag gillade faktist båda livebanden men det är den leende Kornél Kovács som sätter glädjen i brand, jag faktiskt inte dansat till hans set tidigare och jag räknar inte bpm men bloggdisco kallar jag det och det är lika härligt lekfullt som vi vill ha det i Malmö också och sen det blir balkanhouse! Och så är det, vi dansar lyckliga tills lamporna tänds och vakterna bryskt föser ut oss och hela mässan är ju ett dansgolv, fika får vi göra någon annan gång och smarta det är vi online och ja, vi ses på internet.

Inte bara lebeman

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Wed, 23 Sep 2009 20:43:00 +0200

Garda

Eftermiddagssolen slänger en gyllene mantel i Gardasjöns vatten. Här sitter jag på strandpromenaden, med de gröna bergssluttningarna framför mig, trötta kypare i slutet av säsongen omkring mig och vattnets och trädens doft i näsan. Italien. Jag känner mig lite som en Axess-redaktör, när jag sitter här i lugnet på andra sidan Alperna och läppjar på en krämig espresso. Det sista är väl mer Neo? Strunt i det. Jag är inte här i karriären. Inte heller på semester.

”En grand tour i veckan” sa Nils på telefon, och så är det i det här jobbet. Precis som förra sommaren har jag ett extraknäck som tågvärd, jag åker med charterturister ner till Italien och hem igen. Det är ett bra jobb: fikaraster vid Canal Grande, en och annan ledig dag med slovenska vänner inom räckhåll, möjligheter att snyltläsa Süddeutsche Zeitung och en hel del tid att plöja romaner och livsstilsmagasin. Sedan känns det bra att göra sitt till att konvertera flygresenärer till tågresenärer, arbeta för saken i det lilla.

Icke desto mindre är det ett jobb, ett sådant man inte längre ska behöva när man är home safe i karriären. Men det är inte jag. I den här branschen får man ofta leva snålt, leva på annat, leva på andra. Ett tag, ett ospecificerat långt tag. Även etablerade frilansar (som sådan räknar jag mig ännu inte) saknar tryggheter som många anställda tar för givna. Det är strongt att berätta om sådant, det är att kliva över en linje och bidra till lite mer verklighet i samtalet. Vi behöver sanna erfarenheter, och inte tänka så mycket på att någon kan säga ”spik i foten!?”.

Jag älskar dyka upp i en till synes slumpmässigt vald centraleuropeisk metropol, men det finns ju ett maskineri bakom, som jag inte alltid vill dölja. Ibland vaknar jag ångestriden, senast i måndags, och undrar vad det är för galenskap jag håller på med. Ekonomiskt vansinne. Men det är ett val, och någon ska göra det här med. Och det går ändå framåt.

Det här med att ta av masken är rätt skönt, också i andra sammanhang. Alltså, postironi låter ju så väldigt trist men The 90s – ett försvarstal var väl ändå rätt kul – och ja, skönt? Och Nöjesguiden, som ju var tidningen vi älskade att hata och som verkade älska att hata oss, är inte längre vad den var. Nu när Margret tog bladet från munnen i lyxhustrudebatten blev det den allra sista spiken i det långa nittiotalets kista. Obama, Schyffert och Margret avskaffade det, kan man säga. För bara något år sedan hade man tänkt: ”Det kanske är ironi – bäst att avvakta.” Som med Schulmans omvändelse. De verklighetsdebatter som förs nu är så påklistrat overkliga att vi inte behöver, inte vill, ironisera mera. Antar jag.

Så, jag är inte bara lebeman, lebeperson, som festar på och skördar segrar, jag drar mig fram i någon form av social verklighet av ekonomi, strukturer och individer. Lever myten, så gott det går, och fejkar det tills jag mejkar det, för hur skulle man annars göra? Det finns ju inga genvägar till det perfekta ljudet.

Nu har solen gått ner i diset, lyktorna tänds och fåglarna lever rövare i trädet här ovan. Det ser ut som en lönn, fast den har typ kastanjer. Dags att vika ihop den lånade netbooken, gå tillbaka till hotellet, finputsa texten, och sedan gå till internetkaféet, klistra in med länkar och publicera. Sen ta en pizza på Jolly.

Vi som aldrig sa svenne (men ofta tänkte det)

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sat, 19 Sep 2009 23:59:00 +0200

Tåget till Berlin avgår från München Hbf på slaget 15.20. Jag messar glatt till Rasmus om preussisk tidshållning, "Kan man annat än älska Tyskland?". Han svarar: "Nej, klart man måste. Hemma kulturkrig efter ny DN-debatt om vanlighet av Hägglund, ta en titt på Facebook så ser du ..."

Tänker, och svarar: "Var inte allt sagt?". Jag funderade över utspelen i somras. I korthet: Det finns klyftor i samhället, ja. Socioekonomiskt, även när det gäller mentalitet. Men Hägglund vill rita kartan så att den passar hans politiska mål. Det kommer inte att fungera, för vanlighet i Västra hamnen är helt uppenbart inte detsamma som vanlighet i Rosengård. Bland annat. Hägglunds och den tidigare moderate konservative ledarskribenten Fredrik Haage s projekt handlar om att försöka fördjupa andra konfliktlinjer än de ekonomiska: Drömmen om den konservativa arbetaren hägrar, och här ser man förstås med avund på Amerika och Storbritannien. I Fokus jämför man med tidigare fenomen som Junilistan och pekar man på hur Kd jagar antietablissemangets kraft. Ser man sedan hela det politiska spelet uppifrån och lite mer cyniskt, så är det väl en och annan på båda sidor av mitten som pustar ut nu när Göran valt vapen: Det blir nog inga Sverigedemokrater i riksdagen den här gången heller.

Sedan lyssnar jag på "The more you ignore me, the closer I get" och tänker på att det är ju så, Kristdemokraterna håller på att halka ur riksdagen och måste hitta på något nytt, det här är en ganska så desperat politisk chansning. Hägglund verkade faktiskt trivas bättre med att harva mysig mittenpolitik. Men det finns det uppenbarligen andra som gör bättre.

Väl hemma läser jag artikeln och hör debatten i Studio ett. Och det har det skrivits en rad läsvärda texter, av till exempel Elin, Agnes (med jämförelse av bokstavsvänsterns bruk av "vanligt folk") och PO Enquist. Det finns kanske inte så mycket att tillägga.

Men på tåget har jag läst jag Vi som aldrig sa hora, till slut. Ronnie Sandahls debutroman från 2007, som hårdmarknadsfördes med citat från huvudpersonen Hannes. Ofta antogs nog att Sandahl själv, som sin romangestalt, tänkte sig en förhandsrätt till sin utvalda dam, bara för att han var en mjuk och fin kille som inte sa hora. När boken naturligtvis tar den här självupplevda utvaldheten under lupp och plockar sönder den i småbitar.

Bokens teman om "rätten till kärlek" och madonne-/hordifferentiering är nog så intressanta i sig, men romanen blir också intressant när vi då pratar om "vanlighet". Om en, låt vara självutnämnd och drömd, elit mot - tja, verklighetens folk.

En hel ungdom ägnade han att hata dem. Hockeykillarna med Peak Performance-skjortor och vägvinnande idioti. De söta flickorna i H&M-toppar och deras sätt att gå förbi som om han inte fanns.
En armé av idioter dömda att för all framtid citera 'Veiron i ottan'-sketcher ur 'Nile City' med illa imiterad göteborgsdialekt på grillfester och kräftskivor.
En samling människor människor som antagligen hade stavat Morrissey med ett 's' om de bara vetat vem han var.
Mix Megapols målgrupp, glatt ovetande om allt.

Det fanns en tid då Hannes definierade sin personlighet utifrån vilka han inte tillhörde.
Då idealiserade han sitt utanförskap till oigenkännlighet. Framtiden fanns inom räckhåll. Knappt fyra timmar bort med tåget. Han var övertygad om att han en dag skulle kliva av tåget som en segrare.
Den västgötska asfalten skulle smälta under hans fötter.

(s. 99)

Det finns nog en hel del av dem - oss - som antingen "lever av att retas" (Hägglund i Studio ett, 18/9), eller önskar att vi gjorde det, som känner igen det här.

När romanen utspelar sig har Hannes återvänt till småstaden efter ett första, misslyckat utbrytningsförsök. Men man kan mycket väl tänka sig att han trots motgångarna en dag blir författare och krönikör "med tillgång till megafonerna", som Hägglund skulle ha sagt. Hursomhelst, romantikern Hannes förstår till sist att även den råe sportkillen Frippe kan älska.

Jag har varit inne på det förr: Hur länge är det OK att hata de där hockeykillarna (läs: arbetarklassmännen, de vanliga, etc.)? Så kort tid som möjligt, är naturligtvis svaret. När ska man vända sig utåt, till dom andra? När det går, så fort man är redo. Visst är det skönt med ett eget rum. Visst är det härligt, tycker jag med, att hemma framför datorn med muminmuggen i högsta hugg frustande twittra karriärboostande och jagstärkande med finaste redaktörn och darling barndomsvännen. Starta facebookgrupper som förändrar världen. Ja, det är en bra start. Det är fantastiska redskap. Men vi måste kanske börja knacka dörr. Tänk bara: "Snart är det val, och en del politiker tycker inte att man är verklig om man..."

En annan bok med i resväskan är antologin Könskrig (2007), som förtjänas att läsas och läsas om, och jag hade kvar några texter. I Johanna Koljonens text "Shoppingprinsessornas fornhistoria" berättar hon anekdoten om den finländske pojken som i ett brev till president Tarja Halonen skriver om hur han blev utskrattad på lekis när han sagt att han ville bli president, efter som alla vet att presidenten måste vara kvinna. Och Koljonen kommer fram till att (men varnar också för historielöshet) "många av våra problem kommer faktiskt att lösa sig själva." (s. 190f) Jag tror att det är sant och att det bär på ett slags optimism, en klarsyn och självskattning man måste ha. Det finns ett förakt för det vanliga som bygger på osäkerhet om det egna värdet och den egna styrkan. Som handlar om att klamra sig fast vid vad som ändå skiljer en från massan. Och förutom då en insikt om att utvecklingen ändå verkar gå framåt, så kan det där jagstärkande berömmet och äkta lovebombandet på Twitter och bloggar också hjälpa en att sist och slutligen slippa förakta någon för att själv framstå som bättre.

När jag då kommer hem till Malmö och vandrar ner för Kaptensgatan läser jag Kvällspostens löp: "Lyxhustrun ANNA ANKA vill bli politiker. Välkomnas av KD". Det är en annan historia, men visar väl också på svårigheten att genomföra en välregisserad politisk makeover utan att någon lägger sig i. Nu är jag alltså hemma på vanliga Möllevången. En resa till med helt vanliga semesterfirare ner till Italien återstår, sedan ska jag till den ovanliga kulturelitens mörka hjärta - bokmässan i Göteborg. Vi ses där, darlings!

Andra bloggar om: politik, kultur, kristdemokraterna, Göran Hägglund, Ronnie Sandahl, vanlighet, konservatism

Åtgärder inför hösten

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Thu, 10 Sep 2009 19:11:00 +0200

Jag har flyttat skrivbordet ungefär en och en halv meter till vänster. Varför kom jag inte på det tidigare? Som ett helt nytt rum. Nu får väggbonaden med "Carpe Diem" som jag broderade i högstadiet en naturlig plats över pappershögarna, och jag behöver inte ens flytta den. Jag kan fortfarande titta ut över Simrishamnsgatans tak, om jag vrider på huvudet några grader. Men jag måste flytta mina bordshögtalare, de står snett nu. Jag lyssnar sedan igår mycket på Martin J. Thörnkvists Topp 100 från 00-talet.

Alltså: Man behöver inte så många mentala nya pennskrin, som iPod Touchar eller liknande, för att komma igång till hösten.

Nu ringer Nils på och vi ska laga kålpudding och lägga upp strategin för morgondagens Malmö/Sverige/Europa/värld. Jag har redan förberett diskussionsunderlag, sent igår satt jag och skrev snabbt ner vad som kom för mig, och fick ihop fem brandgula post-it-lappar med nyckelord: "Den positiva uppoffringen", "BYGG NY FÖRSTÅELSE, FÖRMEDLA DEN PÅ ALLMÄNNA ERFARENHETER", "Equality is better for everyone", "ENKELHET i budskapet", och så bäst "Man måste våga säga vad man menar och mena vad man säger", från Kielos.

Det finns alltid en plan B

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Wed, 9 Sep 2009 23:59:00 +0200

"Vad har egentligen ändrats, sedan du bodde här för tre års sedan?"

Det frågar alla och det kan jag inte svara på. Fler nya spårvagnar, försöker jag. Fler tunnelbanestationer. Fler sommarklubbar. Men, vad mer kan jag säga med trovärdighet? Mina gamla ställen finns kvar, de flesta. Staden är gles, har hål, har plats för så många nya byggen.

Att sakta och snavande bana sig väg över fler och fler språkliga hinder, är en historia för sig. Och att ständigt upptäcka nya hörn av en stad, av ett land och en kultur, det är helt oöverskådlig process. Chips med kebabsmak.

Näst sista dagen sitter jag med min gamle kollega Beatroot över ett par öl på Regeneracja. Det är det enda stället nära radio- och TV-husen, så det är lite kändisar ibland. Kändisar jag inte känner igen förstås. Nå, beatroot-bloggen ligger lite nere, ett nytt, större projekt är på gång. Bloggen handlade om "den fjärde republiken", om det... färgrika politiska livet under bröderna Kaczyńskis proklamerade nya polska republik. Det var en mycket speciell tid. Jag minns bland mycket annat Europadagen med punkarna i garaget och den nye påvens ankomst, jag minns den oväntat lyckade prideparaden och jag minns att jag sen satt framför datorn, chattade och läste om republikens slut.

Så, är det den femte republiken nu, eller är vi tillbaka i den tredje? "Tillbaka", säger Beatroot.

Tillbaka på spåret igen. Jag kände optimism när det gällde Polen, då när jag bodde där för tre år sedan, mitt under regeringskriserna. Allt gick ändå framåt, så såg det ut från min horisont. (Och inte bara min förstås.) Jag är inte förvånad över att politiken stabiliserats sedan dess, över att ekonomin går oväntat bra. Jag såg, och ser fortfarande, de ljusa dagrarna: Jag har inte levt genom allt det som ger fog för all skepticism. Men det ser onekligen bra ut, ekonomiskt: Myndigheterna tillkännager andra kvartalet i rad (i dessa tider!) med Europas högsta tillväxt, och redan första kvartalets siffror gav upphov till uttrycket "en ö i recessionshavet".

I Warszawa får jag känslan av att det alltid finns en plan B. Ibland för att det måste göra det, ibland för att det bara gör det - ibland spelar det inte någon roll vilket. När klubben Le Madame, ett andra hem för många av den fjärde republikens oönskade, stängdes, var det till bestörtning och sorg. Men alla verkade ändå ta slutet med fattning. Man slutar på topp, sen går man vidare. De kan inte fånga oss. Krystian Legierski, senast kandidat till Europaparlamentet för det gröna partiet, jobbade febrilt för att rädda klubben då, men hade redan startat fler. Jag minns hans skratt när han berättade hur han mötte John Malkowich, som kom en fjärde gång för att manifestera, efter det att polisen utrymt stället. Malkowich blev försäkrad att "det är ok, allt kommer att bli bra, du kommer att göra andra bra saker."

Jag gick förbi Le Madame nyligen förresten, lokalen. Det hördes någon slags musik, men verkade stängt. Mina vänner säger att det nu är en restaurang som kallar sig galleri för att få skattefördelar. Nåväl, det är bara ett hus nu, skulle man öppna igen skulle det väl bli något slags museum, en reunion, men aldrig vad det var.

Nu finns en massa mötesplatser som Powiększenie, Chłodna 25 och Plan B. Ja, den sista startades när Le Madame stängdes och om detta skriver Stefan Ingvarsson i en gammal Re:public Service som väl går att hitta på biblioteken. På Plan B träffas konstnärer, monomana bloggdisconerladdare, väderbitna surfare som bjuder på vodka redbull och en och annan radiojournalist. Jag har fått följa med min nya koleżanka Karolina på vernissager och nya ställen som öppnar och "Det händer så mycket just nu, och du kommer mitt in i det", säger hon. Sista gången skulle vi ses någon annanstans men det blev meckigt och jag messade "Jestem w centrum świata, w Planie". I världens centrum.

Det här med klubbar är liksom inte bara något i nöjesbilagan. Det är liksom inte så att det finns Kultur&Nöje och så finns det Politik och Utrikes, i verkligheten. Klubbarna behövs för att det är så trångt, på flera sätt, de är ett rum för alla kadrer av unga vuxna som bor hemma på nedfällbara sängar, för målmedvetna tokjobbande inflyttade landsortsbor som jobbar över för att inte bli sparkade, för självklart självsäkra tjugoåringar och fyrtioåriga Peter Pan-gestalter som aldrig någonsin växer upp. För travellers, turister som söker sig själva - utom sig själva. Och för common people som, ja, shine so bright. Det är firande när det går bra och tröst när det går dåligt. En "klubokawiarnia" var en slags samlingslokal under kommunisttiden, förklarar Karolina, och ordet tilltalar väl inte dem som minns den tiden, men när jag har lärt mig ordet idag på egen hand är det ett kafé, ett stort vardagsrum, som sömlöst varje kväll blir klubb jag ser, det är folk som däckar i sofforna och konst på väggarna och konserter i källaren.

Jag träffade en ny bekantskap första veckan i augusti, sista gången vi sågs skrek hon i mig i örat för att överrösta musiken: "You know what? I was fired yesterday". Reklambranschen. Men det betyder i det här fallet tre månader med lön utan jobb, och möjlighet till statligt räntefritt lån för att täcka upp amorteringarna på lägenheten. Någon dag senare, kanske dan innan jag flyger hem, berättar min gamla väninna att hennes pappa tydligen inte betalt hyran på väldigt länge. Nu har hon börjat betala, och försöker beveka dem som fattar besluten så att de får ha kvar lägenheten. Jag har tidigare ofta försökt inspirera henne att flytta hemifrån, men det gör jag inte längre på ett tag efter att hon sagt "If I go now, I might not have anything to come back to".

Det här är bara några saker jag ser. Genom ett litet fönster. Vem som helst kan rätta mig. Så är det hemma med, men det tänker vi inte på, för där är vi alla experter.

Så börjar vi om igen, hela tiden

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sun, 2 Aug 2009 16:49:00 +0200

Warszawa

Att befinna sig i en storstad där man inte behärskar språket är ju ytterligare ett steg i upplevelsen av att vara anonym. Det är känslan av att befinna sig i en alternativ värld - en mental och för den delen fysisk flykt från nyhetsflödet, debatterna och de små problemen hemma. Men man kan ju inte fly för evigt - och när jag bestämde att trots allt ganska snart vända hem till Sverige efter ett halvår här för tre år sedan handlade det inte bara om att jag hade "oavslutade affärer" hemma som jag sa, behövde etablera mig. Jag såg också bilden av mig själv som åldrade expat på någon irländsk pub framför mig. Men allt börjar om och allt kommer tillbaka.

Jag försökte från början att lära mig språket, trots att det är något som måste ägnas stor möda och tid om det ska ge något. Nu tar jag tag i strävan att bryta språkbarriären igen - hela månaden ska jag gå en språkkurs på Polonicum. Det är ju en skräck att sätta sig i skolbänken igen - den eviga upprepningen, den återkommande mardrömmen om att utpekad inför klassen famla efter orden - men resultat kräver väl ibland dumdristighet, också.

Jag vet ju sen tidigare att Polonicum har en modern, målgruppsanpassad och på alla sätt bra attityd till språkundervisning. Det blir en kurs med ett mycket rikt program, betonade föreståndaren under invigningen, med mycket filmer och audiovisuella presentationer och även teambyggande lägerbålskonstruktion och matlagningsworkshop. Och denna augusti är en period med många laddade märkesdagar. Igår när kursen startade var staden full av ungdomar i gamla uniformer och alla plaketter för upprorets hjältar är fortfarande smyckade med blommor och ljus. Igår var det 65 år sedan Warszawaupproret inleddes. Den 15 augusti firas i Polen Arméns dag (till minne av Miraklet vid Wisła) och dessutom Jungfru Marie himmelsfärdsdag - och just därför protesteras det mot att Madonna ger sin konsert i Warszawa just den kvällen.

Nå, jag började stilenligt min vistelse här med att kvällen före kursstart möta upp Anna och Léa från Ottawa/Hull på klassiska Kulturalna, för att sedan fortsätta till nya innehaket Powiększenie. (Nowi Świat 27. Ytterligare ett ställe, mer centralt, för folk som annars gärna hänger på Saturator eller Plan B och har tröttnat på Dobra-klubbarna).

Så det har varit, som man säger, en intensiv helg. En intensiv månad, en intensiv sommar. Och när man då är på väg till andra klubbkvällen, till en fest som heter "Fank Dżoint Bicz" kan man undra vad man håller på med. (Men det blev en bra kväll det med...) För bara en vecka sedan sa jag hej då till kollegorna i Eskilstuna, lämnade nycklarna på bordet i lägenheten i Farsta, kastade mig söderut, stannade till på släktfest i Småland, skyndade vidare via Malmö och hoppade på planet. Alla människor som betyder något och kanske kan komma att betyda ännu mer, alla ambitioner och små ansamlingar av påbörjad etablering är spridda i geografin. Inget konstigt med det, så får man se det, och så har det varit länge. När det ibland blir för mycket är det på grund av brist på sömn och koffein, och tillfällig överdosering av dålighetsliv. Det går ju bra nu.

Men alltså, nu sitter jag här på Kafka och har fått mitt kaffe. Solen skiner, servitriserna lägger fortfarande upp nötter och mandlar på kaffefaten och Björks Debut spelas två gånger om - kort sagt jag känner mig hemma i världen och i takt med att koffeinet sprider sig i kroppen ökar förvissningen om att, ja, allt kommer att gå bra.

---
För att ytterligare hitta ett sätt att öva språket kommer jag denna månad att twittra på polska. Jodå. Att yppa vardagsfraser och att tipsa om platser, evenemang och länkar, är det inte det man behöver lära sig?

Män som hatar konstigheter

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Thu, 9 Jul 2009 21:05:00 +0200

Göran Hägglund har slagit an en ny ton. Av hans fyrtio minuter långa tal i Almedalen, med starka stycken om etik och moral, om valfrihet och ekonomisk ansvarsfullhet, blev ett kort avsnitt med utfall mot kultureliten mest citerat. Inte utan avsikt, eftersom Hägglund följde upp detta tema med en debattartikel på Newsmill, där Alliansen uppmanas att stoppa kulturdekadensen. I det långa talet var detta korta stycke mest pikant:

Inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag annat än svårartade performancevrål och kultursidornas idisslande om dekonstruktioner av könet, upplösning av kategorier, nedmonteringar av jaget och annat hyllande av sånt som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen "bullshit".

Istället tar Hägglund parti för "de alldeles vanliga", som bor i Västra hamnen i Malmö och på "tusentals andra vanliga ställen, ofta utanför Stockholms innerstad". Med exemplet från Reclaim Västra hamnen i Malmö slår Hägglund en bro över ekonomiska klassgränser, och Västra hamnen i Malmö blir mer "vanligt" än - säg Rosengård. Och det är i och för sig kanske inte så konstigt om han lyckas med den argumentationen, när det är i Västra hamnen det kooperativa HSB har uppfört Turning Torso med stöd av Malmös socialdemokratiska ledning.

För det här tilltaget har Hägglund har fått kritik av både kulturskribenter och borgerliga ledarsidor. Lena Andersson är mest vältalig. Och visst är det en svagare del av talet som helhet, eftersom det frångår frihetbudskapet och öppnar för motangrepp. Men: Det bär också på en viss sprängkraft. Som Kajsa Ekis Ekman så tydligt visade i en mycket läsvärd artikel om Sverigedemokraterna, har det varit en mycket olycklig strategi från identitetspolitiskt inspirerade debattörer att hävda att de normala människorna egentligen inte finns. Även om man i någon mening kan ha semantiskt rätt i det - vem bryr sig? Och vem lyssnar på en politiker som hävdar att man inte finns? För "vanliga människor" finns. (Även om de, enligt statistiken, inte röstar på kristdemokraterna).

Vilka är det då Göran Hägglund försöker nå i den passagen? Inte de egna kärnväljarna, som Cecilia Garme påpekar: "För kännedom är kd:s snittväljare är 52,7 år gammal, bor på landsbygden och är kvinna. Hon har nog annat att göra än att hata samtidskulturen, särskilt som de äldre kvinnorna är de mest flitiga kulturkonsumenterna." Det egna ungdomsförbundet däremot? Säkert, men viktigare är nya väljargrupper.

Potentiellt sverigedemokratiska röster? Kanske näthatarna? Man kan lätt få för sig att det finns en ansenlig mängd röster att hämta här, i vad vi kan kalla kommentarfältshögern - välkänd för varje läsare av dagstidningar på nätet, debattsiter och bloggar. Kommentartrådarna till snart sagt vilken nyhet som helst kan efter några vändor fås att handla om hur sossarna, feministerna och kommunisterna förstört Sverige och borde packa sig hem till Nordkorea.

Det är lätt att raljera över bittra människor - men det finns en klyfta mellan eliterna och "verklighetens människor", om vi då med det senare inte syftar på Västra hamnens hjältar utan exempelvis bruksorternas. Ekonomiska klyftor, klyftor mellan stad och land, mellan lågutbildade och högutbildade, klyftor i fråga om anpassningsbarhet och kulturellt kapital. Det här är i allt väsentligt kvarvarande klassklyftor, och inte en också religiöst motiverad kulturkamp som i andra länder. Och man ska komma ihåg: Politiska extremrörelser har inte slagit rot i Sverige.

Men varför då allt fler debatter om konstverk? Varför profileringar kring "vanlighet"? Konstnärer och kulturskribenter hatas på nätet av samma skäl som feminister. De ogillas inte främst för sitt kön eller för att de är för jämställdhet, inte för att de strävar efter rättigheter, men för att de säger sig representera förtryckta, samtidigt som de upplevs ha en maktposition och ett tolkningsföreträde. De frånåkta brukortsmännen är blinda för de hinder som den långa vägens kvinnor måst ta sig igenom för att erövra sina nya positioner.

Precis som feminister, upplevs också socialdemokraterna ha haft makt och tolkningsföreträde, som missbrukats. Tydligast blir Alliansens styrka fortfarande i relation till den tidigare regeringen. Göran Hägglund beskriver med utförliga metaforer den tidigare regeringsmaktens år som en allt mörkare ofrihetens rödgröna snårskog vilken "vi" ska bana oss väg ur. Och en ärlig socialdemokrat, en kärleksfull kritiker, kan inte förneka att det ligger en obehaglig sanning i att den tidigare regeringen, med Hägglunds ord, "inriktade sin energi på att dölja sina egna misslyckanden".

Göran Hägglund ringar retoriskt in miljonärer och fattigpensionärer i gruppen "alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva" nämligen "de som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest." Retoriken är inspirerad av socialdemokratiska framgångsformler från en annan tid, som skapade idéerna "folkhemmet", och "löntagare" (en grupptillhörighet inkluderande både arbetare och medelklasstjänstemän). De borgerliga politikerna förstod till sist att spela på den svenska samförståndsandan för att långsiktigt erövra makten.

Sist och slutligen kommer politiker i en demokrati att dömas efter de principer de själva sätter upp. Hägglund vill uttryckligen bryta med bilden av Kristdemokraterna som ett förbudsparti. "Systemen ska anpassas till människan och inte tvärtom som det alltför länge har varit", säger Hägglund. Det blir en ambition som blir svår att leva upp till för kristdemokraterna, och i flera avseenden är Hägglund den bästa framspelande högerback Reinfeldt kan önska sig. Hägglunds självklara utgångspunkter i fråga om önskvärd sexualitet och önskvärda kulturella uttryck ter sig inte alls självklar för någon majoritet av valmanskåren. Varför ska jag låta Hägglunds moral råda över mig, what's in it for me? Partiledarens svar: För att människan behöver vara del av en tydlig gemenskap. Problemet är att hans gemenskap inte är majoritetens.

På samma sätt som Hägglund kommer att dömas av många för att han frångår den frihetslinje som löper genom så många alliansväljares drömmar (FRA och Ipred är än mer ödesdigra frågor här), så har kulturradikaler och vänsterpolitiker dömts och kommer att dömas igen och igen när de sviker sina ideal. När tal om jämlikhet och "sann socialdemokrati" blir en läpparnas bekännelse från en elit som trots allt mest månar om sig själv. Avskyn mot kultureliten rymmer också förutom ett främlingskap också en avund, en om man tror på ekonomisk jämlikhet och utveckling rättmätig sådan. Det är viktigt att komma ihåg för den som vill ta spjärn mot kristdemokraternas nya riktning och argumentera i motsatt riktning. Avskyn rymmer en önskan att själv få den plattform som ger privilegiet att välja till och välja bort. Att välja ett lugnt och ombonat hem eller rosémingel med det vackra folket, eller helst både och, och understundom kanske ett och annat performancevrål.

Alliansen och Hägglund har visat sig vara skickliga på att slå broar över inkomstklyftor, och att få så stora grupper som möjligt att känna sig inkluderade i en politisk rörelse är av yttersta vikt om man vill driva igenom någon verklig förändring. Här är Obama förstås den regerande mästaren. Och man ska komma ihåg att den en svenske väljaren uppskattar jämlikhet också, trots allt. Det handlar inte om att "vinna stockholmarna" eller "vinna medelklassen", utan om att definiera en ny gemenskap som engagerar en lika stor del av befolkningen som någonsin den stora moderniseringen av Fattigsverige. När den ensamme mannen på landsbygden och den ätstörda gymnasieflickan kan solidarisera sig med varandra utifrån en ny berättelse om ett gemensamt öde, då har också utrymmet skapats för en ny sant frihetlig politisk rörelse till vänster om höger. Det verkar långt borta, men det som kommer till Amerika brukar komma hit till slut också.

Den som vill ta upp kampen mot Hägglund och hans allianskamrater behöver alltså politiker som kan slå sådana broar, att visa på intressegemenskap och gemensamma framtidsutsikter - att skapa enighet, utan att dölja att den som har kan välja både och, medan den som inte har får vara utan både hus och kultursidor.

Andra bloggar om: politik, almedalen, kristdemokraterna, alliansen, Göran Hägglund, vanlighet

Det stora feta europeiska bröllopet

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Tue, 9 Jun 2009 23:43:00 +0200

Warszawa

Det var förstås en tillfällighet att brudparet hade valt ett datum bara några dagar efter tjugoårsminnet av Polens fria val, östblockets första. Och dagen innan valet till Europaparlamentet. (Förlåt mig för att jag helt glömde fira Sveriges nationaldag.) Eller tillfällighet; en lördag i början av juni, det var minst ett bröllop till i kyrkan, och en konsert.

Jag tackade raskt ja när jag blev bjuden på polskt-holländskt bröllop. Träffa vänner jag inget sett på länge, vissa inte sedan den där sommaren... Ett bröllop, precis i rättan tid, känns det som. Inget för tidigt, framtvingat av tvingande juridik eller tradition, men ändå utan tvekan. Kanske gifter sig folk annars för sent? Som en trött bekräftelse på något alla redan vet, av juridiska skäl. Inte det där modiga: Nu lever vi, nu handlar vi, här är vi... (Att ha i bakhuvudet: Är våra politiska unioner också sådana..? Läs vidare.)

Jag hade berättat för alla om det stora feta polska bröllop jag skulle få vara med om, om all mat och all sprit och alla särskilda traditioner. Bröd och salt. En massa kallskuret. Sprit, inte minst, i riklig mängd. Allt detta tänkte jag mig och inte blev jag besviken på något sätt. Men det är ju klart att med en holländsk brudgum och gäster från hela Europa måste man anpassa lite. Den polske patern får dra några förklarande strofer på engelska, omkvädena i den polska liturgiska sången får projiceras på storbild och så, på vackert klingande holländska och polska, får både brud och brudgum läsa sina löften tvåspråkigt. Annars är det en mycket polsk, mycket katolsk mässa. Men, även en senprotestantiskt tegelkyrkekonfirmerad känner ju igen sig, i stora drag.

Det är ju det att vi har så mycket gemensamt, inte bara fridshälsningar och Händel men mycket härligt eurotrash: Det amerikanska ordet för det gemensamma vi riktigt kan se att vi har, för det är bara amerikanarna som inte har det. Typ att man får vara lite smustig och orakad och gilla statliga sociala skyddsnät. Eller att man har vuxit upp med Professor Balthazar, mumintrollen och MTV Europe.

Och allt är på ett sätt bekant och som en film och något man varit med om förut, vansinnesfärden från hotellet, (vi missar bussen och hämtas av Grand Theft Auto-man som kryssar mellan helgshoppare över en stormarknadsparkering och ser till att vi håller oss vakna genom hela förättningen), uppknäppta skjortor och skolavslutningkostymer, best man och maid of honor trots att de inte gör så mycket, första dansen till Bryan Adams, fulallsången på dansgolvet, oblygt shottande.

Men det är inte riktigt svenskt, som tur är: Festen hålls på hotellet där vi alla bor, fristående förortshotell, stor festsal. Här börjar det riktigt intressanta: Inga tråkiga tal. Och då menar jag inga tal alls. Snapsvisor, ja, men bara Sto lat och den om att vi vägrar dricka den sura vodkan om inte brudparet sockrar den med kyssar. Så måste de kyssas ofta och länge. Sedan det här med bordet: Vacker dukning men fri placering, bara ät, drick, prata. Och ät mer. Och bryt upp, och gå runt, dansa, men gå sen för allt i världen tillbaks, ät mer. Här bryts ingen taffel, för det har liksom inte funnits någon, det är bara att fortsätta. Kypare smyger ut fler Wyborowa-flaskor. Efter efterrätten, efter bröllopstårtan börjar det om. Mer förrättsfat! Ny varmrätt, kött och potatis, vid pass klockan tre!

Och alla lekarna dessförinnan: "Thank you for taking part in the integration game". Bruden kastar slöjan, någon blir näst på tur, men också: Brudgummen kastar slipsen, någon blir näst på tur. Sen vill alla att det andra unga paret ska kyssas till vodkan men det går inte alls, så alla dricker ändå. Bandet fortsätter med tråkigt många små pauser, det är det enda problemet på festen men så ska de ju också spela verkligen hela natten.

Det sista jag minns, vagt, är hur jag sätter flaskorna i säkerhet, de jag vann i "Most handsome face of the party", en omröstning som skedde under det att deltagarna långsamt fick nylonstrumor avdragna av huvudet.

Morgonen efter vaknar jag abrupt, fullt påklädd och med utsträckta händer. Det är panik, som alltid, det är alltid någons plan som går, transferbussar och kaos, snabbt farväl.

Så är vi, fastän många, en och samma kropp, för även om vissa flugit iväg så är det dags att rösta i samma val och jag har poströstat som det inte heter längre och tar bussen in till stan och får hänga med till utanför röstlokalen, sen går jag ut med tjejerna och talar Paris Hilton-lingo och äter Pizza Hut. Sen åker jag hem till Sverige, ett Sverige som har haft sin första ordentliga valrörelse för ett EU-val och där färre och färre säger "ja men vi vill ju vara en del av vääärlden" eller bara skiter i allt eller vill ställa sig passiva i en process som finns och fortgår oavsett vad man tycker om den, men också bygger på något mycket större än någons politiska projekt: En massa människor som får mer och mer gemensamt och därför behöver ta fler beslut gemensamt. Och har chansen att göra mer för varandra, och för de som fortfarande står utanför.

För ingenting är ju en slump här. Ingen slump att brudparet träffades, kunde hålla kontakten, växelvis arbeta och studera i samma städer. Ingen slump att vi strömmade till, studiekamrater från Sverige och Bulgarien, och inte från Serbien, Moldavien eller Turkiet.

Vi har ett val att låta det europeiska samarbetet komma i efterhand och bekräfta det alla kan vara överens om, som ett riktigt tryggt (och lite meningslöst) svenskt (eller franskt, eller tyskt...) äktenskap. Eller att gå framåt och fortsätta driva på mot vad det borde handla om. Vi har en generation, vår generation, som vuxit upp med en förening. Vi vet vad den har att säga, och vi kan ta den vidare, ut över nya gränser.

Rumtidsanomalier i sjunde distriktet

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Thu, 7 May 2009 23:45:00 +0200

Wien

Wien förblir Wien, sägs det. Och det stämmer, i mina ögon. Allt är så fint som för två år sedan. Nu blir jag en slags reseledare. Vi åker direkt från Südbahnhof till Stefansplatsen. Domen. Sedan är det bara att börja vandra mot sjunde distriktet, de vill äta schnitzel. Förra resans mikrobryggeri ligger kvar där det ska. Ljuset i ölträdgården är detsamma, trädens gröna mot de ockragula murarna, pannorna för spenatgnocchin, fällningen i hampölet. Allt är sig likt. 7Stern gör en inte besviken.

Ett riktigt wienerkafé vill de gå till sen. Café Sperl ligger faktiskt i närheten, en relik från forna tider i dessa bohemindexhöga kvarter. Sperl existerar faktiskt, och är faktiskt så nära Platons urwienerkafé man kommer 2009. Central och de andra är museer, men det här... Vi stegar in i brunbetsade lokalen, förbi de tomma biljardborden, förbi kakbordet med Gugelhupf och Mohnstrudel. Carmens Habanera ("L'amour est un oiseau rebelle") tonar från pianot, och sen, när vi sjunkit ner i nedsuttna soffor och gistna stolar "Just a gigolo... I ain't got nobody". Den hembakade sachertårtan häver sin välvda, glänsande yta högt över medianhöjden och med bruna nyansers kaffe serverade, går jag till tidningsbordet. International Herald Tribune och The Times, förstås. Men jag hugger Die Presse.

Och här öppnas ju den andra världen, i söndagsbilagorna. En exklusiv intervju med Tjetjeniens Ramzan Karydov om Gud, Putin och kvinnorna. Och: "Wir sind wieder Bildungsbürger". Bildningen gör sig åter gällande, får vi veta. I konkurrensen om tjänsterna, eller blott och bart som ett elitens kännemärke. Men, frågar man sig, kan det då finnas någon "ren" bildning när den verkar bli mer och mer instrumentellt gångbar? Diskussionen känns igen, det blir lite Bordieu och Oscar Wilde ("All art is quite useless"), och så nytt är det inte, men det borde ju i och för sig passa skolministern. För när jag är färdig med artikeln är jag redo att sätta Jan "alla vill inte bli akademiker" Björklund på en halvårsdiet Schlagobers. Gärna med kurslistan från Kaféliv. Die Presse avslutar med en paradox: "Bildung zahlt sich aus, weil sie sich nicht auszahlt". Touché.

Jag hittar tillbaka till det jag behöver. Att komma tillbaka hit är att återuppta något evigt pågående. I Wien är allt sig likt för att mina ögon söker det. De glider förbi tabloider, allt trivialt, men vill jag förfäras igen över österrikarnas konstervatism så ser jag EU-valaffischen "Abenland in Christenhand".

Däremot, när jag fångar upp flödet från Sverige igen, då har något hänt, men det hände inte. Som när Lars Noréns dagbok kom ut, då var jag utomlands i två veckor. Så, för mig, kom den aldrig ut, men den har kommit ut, i perfektiv aspekt. Det innebär att har lyckats manipulera rumtidsväven, och att jag slapp läsa en massa recensioner. Jag behöver inte ens läsa boken (om jag inte vill), för nu - vem bryr sig? Twittrar han inte? Det känns som en befrielse. Det är något med tid mer än rum som är det verkligt lockande med att fly landet.

Men, snart tar jag tåget till Bratislava igen (och, ja, det finns fler bra ställen: Slovak Pub som trots namnet inte är en turistfälla, och fina Casa del Havana ). På flyget hem till Sverige läser jag ut Magris. Han kommer fram till Donaudeltat till slut, som jag inte gjorde. Men han verkar inte gladare för det, för resan är allt, målet inget.

Ryan-integrationens många ansikten

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sat, 2 May 2009 11:55:00 +0200

Bratislava

Säsongen har startat! Alltså, jag läser inte bara om Donau, jag sitter i en lägenhet ett par kvarter från floden. (Där är Donau. Där är den. Den är... grönblå. Det är som i boken.) Men Bratislavas fäder har bestämt att banken ska höjas, så just nu är norra stranden mellan broarna förbommad med blå plåt. På sina ställen kan man kika ut, och se flodkryssarna glida förbi.

Bratislava är inte att jämföra med Wien, Budapest eller Prag egentligen. Snarare känns gamla staden, behändig i storlek, som en österrikisk mellanstor stad, eller kanske någon av de gamla habsburgska provinshuvudorterna, med sin beskärda del av barock- och jugendpalats och spårvagnar som i djärva kurvor skär över kullerstenen.

Jag har inte vetat riktigt (som Bengt Ohlsson) vad som väntar mig här. Ibland är allt som det sägs, nästan för övertydligt. Utanför Charlie, en klubb i källaren till någon biograf dekorerad med ålderdomliga projektorer (brukar vara ett gott tecken), står en klunga lokala ungdomar och så ett brittiskt stag party, unga killar i fotbollströjor med sina egna namn på. Den store dörrvakten vill ha 10 euro av mig, jag tvekar och sällskapet vänder om. Då har en av engelsmannen frågat en tjej vad hon brukar betala, 4 euro är det. Han pratar med henne, och hennes pojkvän lägger armen om henne och släpper inte engelsmannen med blicken.

Sedan tidigare har vårt sällskap lite tappat lusten: Cirkus Barok har flutit iväg någonstans, Sparx är "kaputt", har konkat och är förseglat med en cykelslang. Så de andra vill gå hem. Jag antar att det är har jag skulle kunna frigöra mig från gruppen, smita iväg med min tjeckiska bandtröja (Sunflower Caravan) , frenetiskt söka på elskåpens affischer efter något acceptabelt ställe. Ringa upp kontakten min kollega på P3 tipsade om. Men nej, det är för sent för det och dessutom, vi ville bara hitta ett ställe där alla kunde ha kul, som Woo i Vilnius.

Ibland får man acceptera att man är den man är, i någon annans ögon. I detta sällskap, åtta killar, finns inget som just nu får en trött dörrvakt att skilja oss från de beryktade britterna, sedan har vi kavaj eller hipstersjal eller vad det nu vara må.

Men, försöker jag intala mig till tröst, berättaren i Claudio Magris Donau är ibland, trots sin stora beläsenhet, lika androcentrisk som vilket grabbgäng som helst. Ack, dessa italienare... I berättelsens lilla resesällskap, som egentligen skymtar fram rätt lite mellan alla bokliga anekdoter, är Francesca hittills oftast mest omnämnd för att hon är så välbevarad eller när hon sensuellt suger på en glass. Asch, det är orättvist, en radanmärkning. Boken är för övrigt så mycket nittiotal och centraleuropeisk återfödelse, att det känns mycket märkligt att den är skriven före murens fall. Den svenska språkdräkten flyter också mycket fint, som... floden.

Majferierna firas i Bratislava med en stadsfestival, det är fullt av Tatra-veteranbilar på första maj. Våren är här. Och den den riktigt romantiska flodutsikten får man uppe från klippborgen Devín. Donau tar här emot bifloden Morava, som utgör gräns mot Österrike.

Årets tråkigaste dag

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Mon, 13 Apr 2009 23:42:00 +0200

Går det att säga med en gång vilken som är årets tråkigaste dag? Kan man känna sig själv och sina framtidsplaner så väl? Det är en skön tanke, att det bara blir bättre och bättre från denna dag.

Förvåren är en död flodbädd. En riktigt dammig sådan. Jag har också varit på landet nu i påsk, mött våren, rensat bland döda löv och ogräs med krattan i hand, men åkte till stan lite tidigare för att jobba på påskdagen. Och så annandagen, helt tom... Tömd på innehåll. Jag var väldigt utvilad men föll ändå i apatisk koma, som jag gärna gör efter femton sidor med ovanan att läsa i sängen. Jag har börjat, för säkert tredje gången i ordningen, på Claudio Magris Donau, detta mastodontverk där denne spränglärde italienske germanist följer floden från källsprång till delta. Det måste ha hänt något, jag nickar igenkännande, stör mig inte längre på alla sidoskott och referenser (behagligt fria från såväl fotnoter som hyperlänkar) som ideligen avbryter flödet. Jag måste ha läst upp mig sedan sist, och vässat intellektet. Och blivit ännu mer intresserad av regionen. Själv försökt irra mig ut i deltat och hört en kollega berätta om en resa i läckande snipa från Brännö till Svarta havet.

Men det hjälper alltså inte, där och då. Jag faller handlöst i sömn, uttråkad av själva tillvaron. När jag vaknar är det fortfarande solig eftermiddag och jag ger mig ut på stan, vad skulle jag ha gjort i Warszawa, utan någon att ringa och utan pengar till förlustelser? Gå ut med någon bok, antagligen med penna och papper. Sömndrucken gör jag upp geografin; om Sorgenfri och Sofielund är Malmös Praga, så är alltså Möllan Malmös Powiśle? Just när jag passerar Bodoni, på väg Bergsgatan upp, så verkar det rimligt. Men jag slår bort de meningslösa jämförelserna och fortsätter bland vårfirare. Går förbi stängda affärer, tonårsfyllda uteserveringar (Ilmars stråk är Nowy Świat/Krakowskie Przedmeście?). Vid Stortorget skiner eftermiddagssolen lika vackert och på den norrländska hamburgerbaren kan man få kaffe och svensk kanelbulle för en spottstyver.

Med kaffe och bok sätter jag mig ner framför rådhuset. Japanska turister. Sydslaviskt samspråk. Snett bakom mig en journalist som diskuterar filmer som 13 going on 30 och 17 again på mobilen. Där sker det, det som får mig att slå på minnets bandspelare och komma till närvaro igen. Den bullrige mannen bakom mig, han som ropar sitt "Hallå", riktar sitt skratt, till alla runtomkring. Han får kontakt med mobilmannen, som svarar mitt i samtalet, lite undvikande, men ändå. Bullrige mannen vet hur han ska tas:

"Äh du, du behöver inte vara viktig. Det är man."

Jag tycker jag har hört det förr och jag tycker att floden har börjat rinna till, och jag kan resa mig och gå hem igen.

Därför översvämmas medierna av reflektioner om medelklassen

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sun, 29 Mar 2009 22:13:00 +0200

Fredrik Strage konstaterar att "i kulturdebatter anklagar man ofta sina fiender för att vara medelklass". Och det är just vad som händer. Medelklass är här ett sådant där ord som är neutralt när man beskriver sig själv, men negativt när det beskriver någon man ogillar. Parmesanost, fy! Tropicanajuice! Men varför detta ständiga besatthet av begreppet? Jo, därför att medelklassen för allt fler har blivit ett personligt projekt, som upptar all vaken tid.

Medelklassen står här inte i tydlig motsättning mot någon distinkt urskiljbar och självmedveten arbetarklass. Vi lever i ett tjänstesamhälle, har vi fått lära oss, och alla har sitt livspussel att lägga, alla har sin bostadskarriär och sparplan. Nej, att vara medelklass i denna specifika användning av ordet är att ha en karriär, till skillnad från att ha ett jobb. Chris Rock förklarar skillnaderna för publiken, "Some of you have jobs, some of you got careers"...

Och journalister står själva mitt i det här, mer än kanske några andra, med frilansperioder och vikariesejourer. Formella meriter betyder lite, garanterad befordringsgång finns inte på kartan. Kontakter, rykte och fantasifulla sätt att marknadsföra sig verkar betyda allt. Det är ett starkt romantiserat yrke där det förutom fakta också förmedlas en hel del drömmar. För att lyckas handlar det om att hålla sig väl med sina chefer (och framförallt framtida tänkbara chefer), att vara social och se representativ ut. Boken Byt namn! berättar allt om det, mycket ingående, för ingående, nästan cyniskt men med en hel del Groucho Marx-hjärta. Det blev ändå för mycket för en del.

När jag står i baren och gör en latte har jag ett jobb, när jag är klar, tar av mig förklädet, tar med mig en annan latte ut till bordet och sätter mig ner och talar med frilanskollegorna, har jag en karriär om än aldrig så obetydlig. I karriärens spelregler ingår bland annat att alltid försöka framstå som mer framgångsrik än vad man är. Tänka på sin fasad. När det kommer till ekonomin är det frestande att förtiga sidoinkomster, gåvor, lån, och konstiga prioriteringar.

Men om alla döljer hur det ser ut bakom kulisserna förvrider man också verkligheten. Får de här ganska oskyldiga förtretligheterna som kallas livspusslet att verka mer allmängiltiga än vad de är. (Vem städar hos städerskan?) Och får penningpusslandet att verka som en angelägenhet för ett olyckligt fåtal. De som verkligen måste vända på slantarna verkar konstiga. När det är de som är de normala.

Expressens Karin Olsson och DN:s Johan Croneman är upprörda över Aftonbladets nya succé Fattigbloggen. En journalist, Jessica Ritzén, föresätter sig att leva en månad på 8281 kronor, motsvarande socialbidrag. Jag tror det obehagliga med Fattigbloggen inte så mycket är att den förment vänder sig bort från verkligheten (de borde intervjuat riktiga fattiga istället, tycker kritikerna), utan att den ter sig mer verklig än vad man skulle önska. Det kan till och med utlösa identitetskriser. Om jag slutade stånga mig blodig i karriären, bestämde att det är för jobbigt... hur länge skulle det då dröja innan jag bleve någon man inte räknade med? Nej, journalistbloggar ska handla om bostadsrättsföreningar och ipodar så att man kan identifiera sig och stärkas i tron att det här, det är den soliga väg vi alla vandrar...

Ja, många verkar uppröras av Fattigbloggen, men av olika skäl. Det stämmer kanske att everybody hates a tourist, en del som lever på existensminimum tar det kanske som ett hån, och en vanlig kommentar är att de borde hittat någon verklig socialbidragstagare som blogga. Men finns en annan slags provokation i det hela också och den är nyttig. Där är det avgörande, åtminstone för de av läsarna som är journalister och andra karriärister, att det är en medelklassig reporter som utgör både subjekt och objekt. Den trygga gränsen mellan skildraren och den skildrade, som Johan Croneman instinktivt vill bevara, försvinner. Alla minns stunder av osäkerhet i ungdomen, spår som hade kunnat leda utför, men man har i tyst samförstånd bestämt sig för att glömma det. Om de ängsliga kulturintresserade i Strages krönika hade vågat skriva om det som verkligen gör ont, så hade det ändå räckt för att göra dem till outsiders i någon mening.

Jessica Ritzén på Fattigbloggen är inte tyst och berättar om sin bakgrund, med perioder av sjukskrivning och socialbidrag. Inget allvarligt, men det blir så mycket obehagligare då, för det verkar så vanligt och bryter maskeraden på ett obehagligt vis.

Det handlar inte om reality, här är det något annat: För en gångs skull ska alla läsare identifiera sig med underdogen. Det handlar inte om någon karaktärslös, blekfet person som ska uppfostras, som i Lyxfällan eller Supernanny. Det handlar inte, som i de serierna, om att vi ska kunna känna oss bättre än de är, vara förvissade om att vi nog säkert tillhör den del som får köpa loss en lägenhet, sätter våra barn i rätt skola, klarar en lågkonjunktur till och blir home safe medelklass.

Fattigbloggen väcker en gnagande oro för att det skulle kunna vara jag. En oro som känns väldigt pinsam, på gränsen till ängslig.

---
Jag vill passa på att tacka Journalistfonden som bekostar en månads studier vid Polonicum, Centret för polska för utlänningar vid Warszawas universitet. På så sätt kan jag kan fortsätta leva drömmen, och har dessutom något att komma med i konversationerna. Men det hade kanske varit bättre att låta polacker skriva om Polen?

---
Uppdatering 1/4: Henrik Torehammar på P3 Brunchrapporten ska leva en månad som medelklass, och har startat Medelklassbloggen. Han länkar till andra klassbloggar, bland annat medelklassbloggen Stuff White People Like. Här uppstår komik (och en del insikt) genom att byta ut medelklass mot en ras/etnisk grupp, vita. Jag tror att "middle class" är för generellt för att vara så roligt att skämta med i ett så stort och blandat och meritokratiskt land som USA... och när Obama säger "middle class" menar han inte samma sak som Leif Pagrotsky när han säger "vi har förlorat medelklassen".

Malin Ullman ger ytterligare något perspektiv på Fattigbloggen i DN Kultur.

Efter ännu en demonstration

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sat, 7 Mar 2009 21:44:00 +0100

"Tillbaka!", "Tillbaka", Till-ba-ka!", "Ni som älskar Palestina, kom tillbaka". Arrangören på scenen har redan skrikit sig hes och verkar handfallen. Så fort hela demonstrationståget är framme vid scenen framför Malmö Stadion, ungefär halv två på eftermiddagen, rycker de svartklädda snabbt fram i vänstra flanken, mot Baltiska hallen. Mot polisens mur av bilar. Där står konfrontationen. En maskerad man klättrar upp på en av polisbussarna och sparkar av blåljus, innan han hoppar ner igen. Fotograferna rusar till och så, just där, har "Stoppa matchen"-demonstrationen bildsatts. Från scenen har talaren slutat försöka talaren först mana tillbaka de demonstranter som vikit av, istället: "Ni som inte älskar Palestina, ställ er där borta!", "Ni som slåss med polisen får gå en annan väg tillbaka, ni är inte välkomna bland oss".

Framför scenen fortsätter demonstrationen under massiv polisnärvaro, bilar och hästar omgrupperar och avancerar, men det slås ingen järnring kring demonstrationen. Det går att dra sig ur, tillbaka. Musik och tal fortsätter från scenen. Gradvis tunnas leden ur, och när demonstrationen förklaras avslutad går folk hem. På vägen från platsen, efter demonstationen, försöker polisen isolera grupper och börjar omhänderta och bussa bort.

Därmed är det avslutat. I en situation som sjuder av missnöje och konflikt har alla på något sätt ändå kunnat inteckna någon liten vinst. Arrangörerna för att matchen fick spelas utan publik, och att de själva gjorde någon form av markering mot de våldsamma (och fick beröm av polisen). De autonoma för att det blev konfrontation. Polisen eftersom de skyddade objektet. Tennisspelarna eftersom de inte blev stoppade. De som ropar efter hårdare tag, eftersom poliserna ringade in aktivister på väg därifrån. De som förordar dialog och stoiska poliser, eftersom polisen valde en strategi som minimerade bråket på platsen. Alltså kan kolumner, insändare och rapporter skrivas som enligt mallen, som så många gånger förr nu. Allt efter sin egen åskådning kan man vara förvånad över att det urartat, provocerad av aktivister eller poliser, eller kanske vanligast: Man kan vara säker i förvissningen över att allt gick som man visste att det skulle gå.

Vad de autonoma grupperna gör, hur de konfronterar polisen, hur de beskriver sina aktioner och hur de i sin tur beskrivs har sin egen logik, och har egentligen mycket lite med konflikten i Mellanönstern att göra.

Men själva Mellanösternkonflikten används också av etablerade politiker och skribenter för att göra inrikespolitik, och kommentatorer bygger vänster- respektive högeridentitet på sina ställningstaganden. Men, som försvararna av matchen har frågat, varför är det just Israel efter Gaza som blir målet? Inte Kina efter Tibet, Ryssland efter Tjetjenien?

Svaret är inte enkelt - för alla inblandade måste se sig själva utifrån. Men till att börja med: Konflikten i Mellanöstern har blivit ovanligt lätt att strukturera efter en höger-vänsterskala. (Vad är vänster och höger i Darfur? Tjetjenien? Tibet?) En andra mycket viktig faktor är den ständiga mediebevakningen. Under hela efterkrigstiden har krig, uppror och konflikter stått i världsmediernas fokus. Flera generationer har växt upp till TV-bilderna. Striderna mellan israeler och palestinier har funnits med oss så till den grad att det till slut har uppstått en känsla av familiaritet - hur långt från konflikten man än står i kilometer. De här två faktorerna kan förklara mycket av varför det alltid blir - just Israel.

Många, liksom historieprofessorn Kristian Gerner, hänvisar till antisemitism som "bakgrundsbrus" som den yttersta anledningen till att anti-israeliska aktioner får sådan respons. Men det är mer komplicerat än så. Snarare finns en annan underliggande logik i de svenska protesterna: Den att israelerna är nästan som oss, de är nästan européer, nästan moderna. De har parlament, universitet, partier, daghem och IT-konsulter. De borde förstå, om vi säger till dem riktigt tydligt. Förstå oss eftersom vi står för förnuftet, det moderna och det normala. Därför civila protester som idrotts- och konsumentbojkott.

Men som svenskar eller européer representerar vi inte det moderna, vi är inte "världssamfundet". Vi står där vi står och är vad vi är. Och är, i andras ögon, något specifikt.

Innan man tar ställning för en bojkott av Israel, måste man, om man vill att det ska leda till någon förändring av Israels politik, fråga sig: Vad betyder Europa för Israel? Vad står vi för, för dem? Kan vi spela en roll, och i så fall hur och i vilken egenskap?

Var och varannan israel har familjehistorier av flykt från Europa, inte bara undan nazismens förintelseläger utan också under efterkrigstiden. I den här konflikten har Europa en egen mörk skugga, en skugga av kolonialism, antisemitism och nazism, en skugga vi inte själva ser. Vad kan vi göra? Vad återstår att göra? Jag har inget tydligt svar.

Att det blir stora demonstrationer mot Israel i en stad som Malmö, med stor palestinsk och arabisk befolkning, kan ingen förvånas eller uppröras över. Att palestinier och de som känner, älskar och solidariserar sig med Palestina vill stå upp i protest och solidaritet, och kräva en fri palestinsk stat, det är bara naturligt. Men att svenska politiker och debattörer gör upp med den skenbara centerposition som geografin, historien och våra medier givit oss, det är nog ett måste för att kunna göra någon konstruktiv skillnad i en konflikt som trots TV-bilderna ligger långt bortom vardagen här.

We were good in our time

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sun, 22 Feb 2009 08:39:00 +0100

Kalmar

Ibland har jag undrat vad som hade blivit av mig om jag fått växa upp bland skönandarna på Södermalm. Om jag fått leka med akademiledamöternas barn, bekräftas i mitt ensliga lexikonbläddrande, även utanför hemmets väggar. Då hade jag, vid tjugo, startat och lagt ner mitt första hajpade indieband, därefter en technoduo och ett par år senare skulle jag pendlat till London och Tokyo som DJ och eftersom jag sjungit i samma kyrkokör som en kulturredaktör hade jag haft min egen kolumn vid pass 22. Eftersom jag tidigare hade ansett mig för seriös för att skriva i nöjesbilagan. Naturligtvis skulle alla bibliotekariedöttrarna, nej, vad säger jag, förlagschefsdöttrarna, imponeras av min bildning och djupsinniga läggning och lyckliggjort mig på alla sätt redan i unga år. Allt detta om jag varit där eller, kanske till och med, ja troligen även, om mina föräldrar stannat i Lund. Vad som helst utom fucking Småland.

Någonstans där brukade jag vakna till sans. Tankeexperimentet tar här en obehaglig vändning, när jag tvingas inse: Det skulle då helt plötsligt varit ok att vara totalt anemisk, Tenenbaum-dysfunktionell avgrundsnörd. Inga korrektiv tillgängliga. Vart jag än vände mig skulle jag skåda in i samma bleksiktiga, allvarstyngda ansikten, som på allvar trodde att en blivande partners viktigaste egenskap var att kunna redogöra för "Legenden om Storinkvisitorn" efter att ha blivit väckt mitt i natten. Jag hade möjligen fått serva med läkarsprit till flickorna, men sedan hade de gått hem med en ung Kleerup eller en gammal Ulf Lundell. För några ögonblick ser jag en blandning av random urlakad Rodeo-omslagspojke och Horace Engdahl (som ändå är lantis från början) framför mig, jag hade blivit ännu mer isolerad, högfärdig och... odräglig. Bäst att det blev som det blev. Småstadens smältdegel gjorde mig till den jag är.

Det är ganska intressant att gå tillbaka och se vad som finns kvar av det vi gjorde istället. Inget fanns ju i Kalmar, vi var tvungna att starta allt själva. Vilket var ganska danande. Nu i helgen är det CalCon XV. När vi startade spelkonventet i högstadiet var det så att man allmänt trodde att rollspelare var satanister, "nerd" var ett oöversättligt ord som man möjligen hade hört i någon high school-film, Harry Potter var inte ens påtänkt och det var ännu något år innan tjejerna i klassen började använda datorer till "Aftonbladet Chat". Året var 1993. Idag är det en annan värld. Jag var på CalCon igår och hörde det spraka över radion "Vi har nu tvåhundra betalande". Konventet är still going strong. Det verkar vara jämnare könsfördelning idag, fast det hade ju varit svårt att gå åt andra hållet.

Och sen när det handlade mer om intellektuella ting på gymnasiet... under vår tid på skolan startades en demokratisektion som genomdrev fler och fler reformer, det startades kulturnatt och kultursektion, givetvis fattade jag lagom tills att allt var slut vilken bra plats vi alla hade varit del i att skapa, när vi inte arrogant förfasat oss över bristen på bildningsideal, tagit med budapeststubbar in på lektionen, bankat Sartre-biografier i bänkarna och längtat till Wien. Ett par år senare skrev jag en kursplan till den valbara gymnasiekursen "Kaféliv". Praktiska moment skulle ingå, det var mycket viktigt. Jag släppte projektet, men det hade redan gått så långt att de var tvungna att genomföra kursen. Vår gamle mentor Peter Hultsberg tog över och genomförde den komplett med studieresan till Prag. Året efter fick jag hem ett tjockt kompendium med analyser över allt från Kafka och Starbucks. Förra året blev jag riktigt förvånad när jag förstod att kursen har levt kvar, mitt i Björklund-samhället! Och i årets katalog finns den fortfarande där, med kursmålen "att få inblick i förra sekelskiftets unika kafékultur med fokus på Centraleuropa", "att lära känna denna konstnärligt och kulturellt omdanande epok som banade väg för nittonhundratalets innovationer inom litteratur, filosofi och psykologi", "att få uppmärksamma kaféets som social mötesplats och arena för intellektuellt utbyte", och "att få omfatta något av den kreativitet och känsla för tidsanda som var en frukt av dåtidens kaféliv". Kanske går den inte varje år, vad vet jag, men om blott tio personer gått den varje läsår, innebär det att en kader av sjuttio personer indoktrinerats i habsburgskt kaféhängande, existensiella samtal och centraleuropeisk sekelskiftslitteratur. I Kalmar!

Så ät det, du London-DJ som är bortglömd efter ett halvår. Hellre den förste i denna by än den andre i Rom. Landsorten har sin dragningskraft: En dag blir en del mätta, har vältrat sig färdigt, vill bryta bygd. Och ger sig av och får om det vill sig väl barn, som växer upp förbannar sin exil i provinsen.

I väntan på lekfullt allvar

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Tue, 17 Feb 2009 19:38:00 +0100

Malmö

Alla hjärtans dag kom och gick, alla den här lägenhetens ensamseglare på erotikens ocean var ute den natten. Låt vara trots allt mer inriktade på kemisk glädje, i form av etanol. Det var en sådan där natt alla har olika versioner av, om vad som egentligen hände, man hittade konstiga blåmärken på oväntade ställen på kroppen, morgontidningar stals och det var oklart hur många, eller vilka, som sov i vilka sängar eller vilka lägenheter.

Vid ett tillfälle befann vi oss i Petters NoSo-flat, med storartad utsikt över Malmös Alexanderplatz: Nobeltorget med korsningen Nobelvägen-Amiralsgatan. Jag stod där mitt på balkongen och blickade upp mot norr längs Malmös mörka pulsåder... i köket innanför spelade dragspelaren något ut Amelie från Montmartre. (Jag skojar inte.) Det var dags att gå vidare. Eftersom pengarna nästan var slut och jag skulle jobba dagen efter, höll jag mig lugn resten av kvällen. Tyckte jag själv iallafall.

Jag har många kära väninnor men... Jag är nog tillräckligt gammal för att tycka att det här med relationsanarki och liquid love inte är så märkvärdigt. Det är väl same old same old. I've only known careless love. Jag är den förste att försvara vikten av fria individer, sjunga vänskapens lov och beklaga parnormen. Intellektuellt sett. Men vill naturligtvis vidare, framåt mot den stora kärleken. Bort från alla förbehåll. Väl medveten om att en kärlek med högre viskositet finns först hundratals relationsanarkistiska leenden och ett okänt antal intellektuella blogginlägg bort.

Men: samma dag skrev Kurt Mälarstedt i DN om min farfars mor Lydia Stille. Som skrev brev till Hjalmar Söderberg och undrade varför han hade använt hennes namn i Den allvarsamma leken. Hon undade om han kanske läst hennes dikter i Idun. Det hade han inte, han bodde i Köpenhamn redan då, och menade att han inte skulle använt ett namn som redan tillhörde offentligheten genom tryck. Men hans svar kom snabbt och han fann dikterna "intagande". DN citerar första och sista strofen ur en av dem:

Det borde finnas en i vida världen,
som tänkte mina tankar under
färden
och tydligt, när han läste detta
kände:
Hon är min drömsjäls enda, rätta
frände.
---
Så vandra du och jag på lifvets
bana
och söka fåfängt själens enda vän.
Han glider tyst förbi, när minst vi
ana,
vi mötas och ses aldrig mer igen.

Senare skickade Söderberg också ett julkort till Lydia (givetvis med sekulärt motiv). Jag har kopior av det och brevet. Lydia hade en butik på Storgatan i Tranås (inte långt från Piratens advokatbyrå), målade tavlor (flera av dem hänger hos mina förädrar), läste kurser på Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, var sjundedagsadventist och vegetarian (hon ska en gång ha slängt bort julskinkan på själva julafton, jag kan knappt föreställa mig den scenen.)

När vi tittar tillbaka i historien är den ömsom spännande, ömsom trivial och verkar så färdig, som om det var så det var, men när vi ser efter och tänker så var det inte klart då, det hade kunnat bli helt annorlunda, då. Den var kanske annorlunda än vi tror och det är kanske annorlunda nu.

Idag kanske Lydia hade mailat och frågat om Söderberg hade läst hennes blogg. Och han hade svarat att han från Danmark inte följde den svenska bloggosfären. Men tagit som exempel att han googlat "Doktor Glas" och inte hittat något, men ändå kort därefter sett en plastikkirurg Glas annonsera i tidningen....

Så, vem skriver din roman? Jag brukar ju skriva att man ska leva sin egen telenovela, men nu vill jag snarare ha en rejäl roman att sätta tänderna i. Det kräver mer förarbete och beslutsamhet. Det handlar inte så mycket om att sakna kärlek som att sakna beslutsamhet och riktning och att önska att livet ska gå lite, lite fortare framåt ibland. Fram till våren åtminstone.

I skuggan av unga kvinnor i blom

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Sun, 1 Feb 2009 15:53:00 +0100

Klockan är halv tre på eftermiddagen när jag vandrar hem från jobbet på Värnhem. Genom kyrkogårdarna, förbi ett stängt Debaser och upp mellan Möllans tegelfasader. På trottoaren, utanför huset där jag bor, har någon skrivit med stora, snirkliga bokstäver:

"Varför ska vi alltid berätta hur bra allt är?"

Jag har funderat på vad jag ska svara i några veckor nu.

Så här kanske: Därför att det finns så mycket som är bra, och blir bättre, fast man hört att det är tvärt om, fastän man hör att allt blir sämre. Man ska berätta om det som är bra, för annars tror man kanske att allt blir sämre och då blir det kanske verkligen det.

Det här med kärlekslivet till exempel: Beroende på vad man läser verkar kanske allt handla om bitterhet och könskrig och så kallat livspussel som kräver pigor och drängar för att gå ihop - men i verkligheten, i det tysta, blir vi mer självständiga, mer fria, mindre fångar i varandras nät. Vi lever mer tillsammans av egen fri vilja. Det kan vara bra att påminna sig.

Som när jag var i det här gänget som gick ut varje kväll. Den gången klockan fem nånting på morgonen på Czarny Lew när Zeleno alldeles uppenbart hellre ägnade all sin uppmärksamhet åt barägaren än åt mig. Jag försjönk i egen stol och egna tankar, satt på behörigt avstånd när en okänd polack frågade om min flickvän, jag är ju alltid bättre på polska efter ett antal glas, så jag svarade: "Ona nie jest moją dziewczyną, jest moją koleżanką" Hon är inte min tjej, hon är min väninna. Jag kunde inte säga mer än så, men det sa väl allt. Kanske sa jag, eller bara tänkte, som en slutsats medan jag bröt upp och började vandra mot busshållplatsen: "I would also do that if I were dziewczyna".

Dessa situationen där man på ett eller annat sätt får stå tillbaka... är så lärorika. Som när hon man delat så många dagar och nätter med träffade en yngre kille och liksom reste tillbaka i tiden med honom - och det lyste så om henne att man bara mitt i all svart- och avundsjuka ändå inte kunde låta bli att bli lite glad och se hur hon Bars av Mäktig Våg och flög omkring på ett helt nytt sätt. Sen en dag inte långt senare drog man själv upp riktlinjerna för hur man skulle flyga ut i livet.

Man känner sig lite omanlig när sitter där i sin stol och går där ifrån, men det är bara skönt, egentligen. Man är glad att få vara med, i the great game, man älskar ju utmaningen. Att man inte tävlar mot någon annan enskild spelare utan mot Fortsatt ensamhet som val och Alla andra val och Alla andra personer tillsammans. Det spelet är så svårt att ingen behöver skämmas för att inte vinna.

Well, I met somebody face to face and I had to remove my hat,
She's everything I need and love but I can't be swayed by that.
It frightens me, the awful truth of how sweet life can be,
But she ain't a-gonna make me move,
I guess it must be up to me.

(Bob Dylan, "Up to me")

Eller, när man förlorar, minnas: Don't hate the playa/playette, hate the game. Don't be bitter, be better. Det är så man kan börja ta hem händer, med coolness, vinna den där så åtrådda självkänslan, vår tids Graal. Det är kanske lättare att gilla läget om man länge stått utanför själva spelet, eller när man är väldigt ung eller bor utomlands en kort tid, när det så tydligt är ett spel. Eller så länge allt går bra i livet i övrigt, när saker går framåt. Vi är annars så skolade att, särskilt i otrygga tider, hålla på det som är vårt. Hävda vår rätt. Det är mänskligt. Men även då gäller det att komma ihåg en människa vars kärlek och tillit man önskar vinna är inte en ägodel, en relation inte är en förhandsrätt. The girl with me behind the shades, she ain't my property. Man kan inte äga en annan människa. Och kvinnor har fortfarande större anledning än män att upprepa det.

Elin skriver om nördflickan som får revansch som player/slampa. (fem. eng. Playette, ty. Playerin, pol. plejerka?) Som kanske blir lika svinig som de där dj-killarna som tar revansch för de nördår då de inte fick hångla. Jag tror man kan säga att det som görs med öppna kort är inte svinigt, det kan för all del göra någon ledsen, sånt är livet, men det är inte svinigt. Och det är väl en viktig distinktion att göra, mellan det som sker öppet och det som sker i brott mot löften och förtroenden. Därför är osvuret bäst. Så att man kan vara "inte en flickvän, men mig själv".

OK för kärleken alltså. Det finns annat också som går bra och som vi kan berätta om. Fastän vi ständigt hör att det med dagens takt kommer att ta hundratals år innan vi har jämställdhet inom den eller den sektorn, kan man inte räkna så. Den som läser kultursidor, ledarsidor, tidskrifter, bloggar och krönikor kan inte ha undgått det. De som slår igenom nu som skribenter av alla slag och har verkligt nya, starka röster är nästan alla unga kvinnor. Ingen nämnd och ingen glömd. En del av dem länkar jag till här nu och då.

Med reservation för världskrig och katastrofer som vrider klockan tillbaka: Om tjugo år kommer man i Sverige och en del andra ställen, när man säger "intellektuell", att se en kvinna framför sig. Se er omkring. They don't make guys like Sartre, Søren or Schopenhauer anymore. Den här framtida intellektuella kommer att vara född på åttiotalet. Många glastak kommer att blåsas ut. De där pessimistiska extrapoleringskurvorna kommer att visa sig vara just pessimistiska. Därmed inte sagt att allt är bra. Därmed inte sagt att detta gäller i alla länder eller alla områden. Inte alls, men vi ser något viktigt hända här i Sverige här och nu. Ingenting förändras av sig själv, men jo, vi kan.

Många saker blir faktiskt bättre av att man pratar om det som är bra med dem, och framför allt varför de är bra, hur de är bra. De som kallar sig antifeminister har också skådat en framtid, men med skräck, och sett akterseglade, ensamma män. De har tagit fasta på en rad reella problem, som det faktiskt talas alltför sällan om på något konstruktivt sätt. Män dör tidigare, blir oftare offer för våld, drabbas hårdare av ensamhet och arbetslöshet bland annat på grund av svagare sociala nätverk. Men lösningen på dessa problem innefattar aldrig en begränsning av kvinnors frihet, en återgång till en ordning med tysta män stödda av självuppoffrande, förbittrade kvinnor. Istället kommer en fortsatt mänsklig frigörelse från självpåtagen omyndighet innebära mindre bitterhet och cynism. Fler jämnstarka spelare och mer utrymme för true love. Det kräver ödmjukhet hos männen, och det kräver att både män och kvinnor åter ser utanför sin privata sfär och verkar med samhället som spelplan.

Så, med allt detta i tankarna uppehåller jag mig gärna i skuggan av unga kvinnor i blom.

Show a little faith there's magic in the night

grand_detour@yahoo.com (Gabriel Stille) — Thu, 29 Jan 2009 16:04:00 +0100

Malmö

Om Katrine Kielos och Mona Sahlin någon gång kommer att sätta sig i samma regering, föreställer jag mig att de kommer att lyssna på Bruce Springsteen tillsammans för att underlätta teambildningen. Barbro Hedvall påpekar att Springsteen är en stor förebild för socialdemokraternas femtio- och sextiotalister, men Bossen vinner hela tiden nya beundrare. (Vilket förklaras av en av mina käpphästar: Att åttio- och nittiotalets samhällsförändringar inom västvärlden ännu verkar små och obetydliga jämfört med sextio- och sjuttiotalens.)

Bruce förkroppsligar en positiv attityd, som också får bäring på politik. Han får det här med att bara dra iväg i en gammal cheva att inte verka oansvarigt, utan som en livsnödvändighet. Han får "you ain't no beauty, but hey you're allright" att inte låta som en förolämpning, utan som hoppfull ödmjuket inför tillvarons villkor. Det krävs tro, hopp, mod och hård disciplin att att aldrig förfalla till självömkan eller cynism, men belöningen blir att få representera det Odelat Positiva Mansidealet: Springsteen står lite vid sidan av en kanon landsvägsromantiker ack-så-djupsinniga-men-som-inte-går-att leva-med (Kerouac-Guthrie-Dylan-Ulf Lundell) som en helt oneurotisk "warm alpha" som vi inte riktigt har i Sverige utan måste se på med ett avstånd som bara tjänar till att öka mytologiseringen ytterligare. Han är helt enkelt en pragmatisk romantiker, och som sådan oemotståndlig för en socialdemokrat med hjärtat på rätta stället. Han utstrålar folklighet (och patriotism) utan några högerpolitiska konnotationer. Han tilltalar mig på det här sättet också, även om jag aldrig varit någon partikamrat. Hans sånger erbjuder en spegel för efterkrigstidens och i synnerhet eftersextiotalstidens everyman, på båda sidorna av Atlanten.

När Debasers Malmö-succé (och stockholmarna får en repris ikväll) En afton med... hyllar Bruce Springsteen med husband och gästartister är det väl repeterat, professionellt och... säkert! Annika Norlin (Hello Saferide, Säkert!) står för kvällens höjdpunkt, den känsligt lågmälda nytolkningen av "Glory Days" med ukulele. Hon kommer senare tillbaka med en mer trogen version av "Dancing in the Dark". Eagle-Eye Cherry levererar "The Ghost of Tom Joad" och "Atlantic City". Silverbullits Simon Ohlsson står för kvällens mer introverta och ljudväggsmullrande inslag, och Lowoods Therese Johansson för sång och telecaster i "Brilliant Disguise" och "Downbound Train". Kvällens hemliga gäst - Jill Johnsson - säger någon gång för mycket att hon egentligen inget vet om Springsteen, det hade hon inte behövt, vi hade trott på henne ikväll ändå med en "No Surrender" bara lite gungigare än vanligt och avslutande "Born to Run".

Före spelningen visas i vanlig ordning film, här en dokumentär om hur Born to Run-albumet tog form. Hur bandet omsorgsfullt klippte albumet och repade turnén och ansåg sig färdiga först i samma stund som det var dags att backa in sig i bussen till första spelningen. När Bruce rullar in i Freehold till tonerna av Thunder Road-pianot... "This was the place I was running from" minns jag förra vårens road trip... även om frågorna och slutsatserna är allmänna. Bruce berättar om hur Born to run mejslade ut de frågeställningar han senare kom att arbeta med under resten av sitt yrkesliv: "What do you do when dreams come true? What do you do when they don't? Is love real? Born to Run was the album where I left behind my adolescent definitions of love and freedom. It was the dividing line."

Alla har sina minnen: När Stephen Simmonds (med Kleerup på trummor) leder oss genom "Because the night" är jag både i regelboken till Vampire: The Masquerade och på lågstadieålderns trasmatta, där Keels version ljöd från en bandare som bara fick spela hårdrock. Musik som får följa med genom livet blir en avbild av verkligheten, som i varje ny ålder visar nya drag.

Not: Ny chans att se showen ikväll i Stockholm alltså. Nästa hyllning i serien blir "En afton med Morrissey", lagom till 50-årsdagen, och gästas av bland andra El Perro del Mar och Magnus Carlsson från Weeping Willows.

Andra bloggar om: kultur, musik, bruce springsteen, malmö, debaser