Görans Funderingar

När TV är som bäst

2012-02-10T09:30:00.000+01:00

Är du hockeyintresserad? Då har du väl inte missat reportageserien om NHL och Vägen till Winter Classic. Där får man följa New York Rangers och några andra lag på verkligt nära håll.

Den är ruskigt bra filmad och ruskigt bra producerad. Nästan så man får känslan att vara med i gänget och höra allt trash talk inne på rinken.

Förstår bara inte varför de inte lägger den på en bättre tid. Kl 1800 är inte optimalt för en kille som mig. Jag har nämligen en fru som påstår sig ha "paxat" för tramsprogrammet Gokväll som sänds samtidigt i en annan kanal.

Hur kan en vuxen kvinna som fött upp två välartade barn sjunka så lågt att hon "paxar" för ett TV-program som man kan se varenda j---a kväll och vars innehåll ändå bara är same same but different.

Jag hade ju också "paxat", men för NHL-programmet. Jag måste väl ändå ha samma rätt att se "mina" program.

Skillnaden i "paxningsrätten" ligger i att jag är kille, gillar hockey och rent allmänt är en god make och vill se ett program som bara sänds en gång. Hustrun är naturligtvis en god maka och mor, men har icke pga hävd paxningsrätt för den typen av program som hon hänvisar till. Aldrig till ett program som sänds dagligen i åratal.

Igår enades vi om att jag fick se 10-minuterssnuttar på mitt program och så bytte vi till tantprogrammet när det var något extra intressant tantämne.

Ibland måste man bita ihop och acceptera kompromisser.

I´m back (varning för nakenbild)

2012-02-09T11:57:00.000+01:00

Fast det har jag varit hela tiden, men funderat lite kring livet och så. Ingenting märkvärdigt, men ibland så blir det så att saker och ting påverkar mer än man vill tro.

Som mitt lilla löjliga ingrepp häromveckan. Ingen märkvärdig grej egentligen, men för mig var det en smula omtumlande. Först så kör de in en grej genom hela kroppen och in i hjärtat, sen rusar de hjärtat och någon säger att de måste söva ner mig och ge mig elchocker för att ordna till det hela.

Sen när de så småningom väcker mig så skickar de hem mig utan en enda förklaring till vad de gjort med mig. Det skapade såklart en hel del funderingar i min skalle.

Men under veckan ringde jag upp och fick så småningom förklaringar. Elchockerna var ingenting märkvärdigt. Ungefär som en omstart av en trilskande mobiltelefon eller dator. Du vet "programmet svarar ej. Vill du göra en omstart nu?. YES / NO".

Klådan på/i bröstet var heller inget märkvärdigt. Bara en slags träningsvärk i hjärtat av chockbehandlingen. Märket efter elplattan sitter fortfarande kvar som ett brännmärke nedanför snittet för pacemakern. Rätt coolt om du frågar mig. Lite Rambo-look-a like.

Fick ett uppmuntrande mail från en kamrat som alltid lyckas se livet från den ljusa sidan. Han tyckte min förra rubrik Det finns ALLTID anledning till oro, var bra. Oro betyder tydligen guld på spanska.

Det finns ALLTID anledning till oro

2012-02-03T11:46:00.000+01:00

Först vill jag be om ursäkt för det mild sagt förvirrade inlägget på bloggen igår. Jag skojade inte med att skriva konstigt, jag var 100 % säker på att det jag skrivit helt igenom var korrekt svenska. Jag befann mig i sån slags mental Lutzendimma och visste nog inte riktigt vad jag gjorde.

Sanningen är att det superenkla ingreppet inte gick som det skulle, därav rubriken på det här inlägget, men jag var fullproppad med lokalbedövning, lugnande piller och avslappnande sprutor, så jag brydde mig inte så mycket om vad som hände runt omkring mig.

Plötsligt kom det nämligen fram en läkare och sa att de hade stimulerat fram förhöjd hjärtfrekvens och nu fick de inte ner det till normal nivå.

"-så Göran, vi måste söva ner dig nu ungefär i en halvtimme och ge dig elchocker".

Därefter påbörjade syrrorna att klistra fast plattor på kroppen, och reda ut kabelhärvor som de fäste i plattorna. Jag tror att det var i det läget jag tog fotot av syrran med sprutan i högsta hugg.

Sen hörde jag plötsligt en röst bakom mitt huvud som sa "-okey Göran, jag sätter en liten plastmask över ditt ansikte nu och det vore bra om du tog några djupa andetag".

Så blev det och några sekunder senare blev allt svart och jag seglade långt ut i universum och fick äntligen träffa Thomas di Leva och se hur hans värld ser ut.

Fyra timmar senare, och inte en halvtimme som de sa, ruskade någon på mig och sa att det var dags att vakna. Då låg jag redan i min ursprungliga säng uppe på en avdelning. Vetefan hur jag kom dit. Och inte heller vet jag när jag skrev det förvirrade inlägget.

Men idag mår jag okey och är tillbaka på jobbet, men jag har en ohygglig klåda på bröstets framsida där de fäste en elchocksplatta. Men det är bara en petitess. Jag lever ju och hjärtat slår normalt.

The Final Belöning

2012-02-02T18:18:00.000+01:00

Godkänd och klar. Belöning till mig själv i väntan på hemförd med dottern.

Klockan. 17:10

2012-02-02T17:15:00.000+01:00

Just väckt från nedsövningen. Läste just mitt förra inlägg. Snacka om att inte kunna skriva drogpåverkad

Fick där känslan att Sankte Per gläntade på dörren o frågade hur det gick. "bara fint" sa läkarna. "jaha då får jag åka hem ensam" sa Sankte Per.

Just nu känns det lite svajigt. Det går säkert över.

Klocka 165:36

2012-02-02T15:34:00.000+01:00

Den här övervakar mig. Ska ligga i rggläge fyra timmar.

Klokkach 1350

2012-02-02T13:57:00.000+01:00

Klart nästar på sista stygga spruta En rejäl sak ni inte så undra.
Oprtationen gick inte dra. Det var tunga äatt söva nrr mig en halvtimme för att ge elskocker. Nu ska jag i liggsi en fyra timer på rygg.

Kl 1040

2012-02-02T10:42:00.000+01:00

Klockan 10:25

2012-02-02T10:26:00.000+01:00

Invägd, inmätt, blodtryck kollat, puls kollat, lugnande piller svalda, slang i armen inkopplad. Färdigpreparerad. Nu åker vi.
GAAAAHHHH................

Klockan 09:33

2012-02-02T09:34:00.000+01:00

Jag hör steg i korridoren. Fan, för sent att fly.

Klockan 09:22

2012-02-02T09:22:00.000+01:00

Klockan 09:04

2012-02-02T09:07:00.000+01:00

Då är det snart dags för ytterligare en uppgradering.

Paniken börja trycka på

2012-01-31T11:54:00.000+01:00

Har varit på läkarbesök. Igen. Den här gången för att förbereda hjärtkollingreppet som jag skrivit om tidigare. Den 11 januari för att vara exakt. Men nu känns det plötsligt lite jobbigare.

Jag trodde ingreppet bara skulle kolla tillståndet i hjärtat lite mer noggrant. Så är det inte. Avsikten med ingreppet är att LAGA hjärtat. Ouups! Här uppdagades minsann en kommunikationsbrist mellan läkare och patient.

Men jag blev ändå inte ihjälskrämd av det, det är trots allt bara den lindrigaste arten av hjärtlagning och i princip inte helt nödvändig heller, mer liksom i förebyggande syfte. Så långt känns det ändå bra.

Men ändå, de ska lik förbannat snitta upp ljumsken och därifrån tycka in och trä en slags sladd genom hela kroppen ända upp, och rakt in i hjärtat, och där bränna någon cell som inte är som den ska. Låter det läskigt eller låter det läskigt?

Äsch, det är trots allt "a piece of cake", man blir inte ens nedsövd, bara lokalbedövad och det hela känns inte alls, mer som en kittling i kroppen. Säger dom. Ingreppet är heller inte värre än att man skickas hem när det är klart. Men läskigt är det, jag ryser bara jag tänker på den där sladden som de trär, inne i och upp, genom hela kroppen och rätt in i hjärtat. Rätt in i hjärtat. Tänk om de gör fel?

På torsdag morgon ska jag infinna mig på sjukhuset. Jag är redan nu på ren svenska skitskraj. Sån är jag.

Möjligen var mina tankar på ovanstående så svårartade så jag i morse med min PT körde totalt slut på mig själv på gymmet. Det var fruktansvärt jobbigt men otroligt härligt. Nu är jag nog redo trots allt.

Hår & rekordslakt

2012-01-27T13:12:00.001+01:00

Klar hos frissan. Det blev nog lite mer avkapat än jag tänkt mig. Rena hårslakten faktiskt. Men tiden, mina damer och herrar, där kan man snacka om rekordslakt.

Från det jag klev in i lokalen tills jag lämnade den, hann det gå blott åtta minuter. Åtta minuter, nästan omöjligt att slå. Tror nog att det bara är amerikanska flottan som kan komma ner i den tiden.

Den satt fint

2012-01-27T11:48:00.000+01:00

Har just kört ett tufft träningspass med min PT. När jag var klar genomfors min kropp av en nästan osannolik lyckokänsla. Vet inte varför, men det kändes som jag rensade ut något skit i kroppen och den känslan var fantastisk.

Märkligt att man kan få en sån lyckokänsla av att plåga sin kropp.

Nu fortsätter uppgraderingen av mig själv, strax ska jag besöka frisören som jag beordrat att ta fram maskinen, det blir typ sommarfrisyr, den s.k. kollolocken.

Nu ser jag bra ut igen

2012-01-26T17:29:00.000+01:00

Nu är det nog lite Elton John-varning. Har nämligen köpt nya glasögon ty min synskärpa haver förändrat sig de senaste tre åren. Eller om det var stroken som stökade till synen lite. Det kan visst bli så fick jag höra.

Den här gången kände jag mig lite wild and crazy så valet föll på den här färgglada bågen.

Mitt nya artistnamn från nu är Blue Leopard.

Tröttkepsen sitter på

2012-01-25T09:43:00.000+01:00

Hua, seg dag idag. I natt var den där jobbiga grejen med att vara med i en båtklubb. Det var min tur för den årliga nattvakten som alla medlemmar åker på för att skydda våra båtar från de där jävliga, skitiga, äckliga människorna som inte kan skilja på mitt och ditt.

Å andra sidan fick jag tillfälle att i lugn och ro fixa till min egen båt vars täckning fick sig en tjottablängare under stormarna för ett tag sedan.

När klockan var tre, och avlösningen kom, då var jag inte pigg, jag var inte det trots ett oändligt antal Luffarschackspel på Ifånen.

Kulturpremiär

2012-01-23T09:35:00.000+01:00

Se så kul det blev när jag själv fick påverka innehållet i KulturRallyts programinnehåll.

Årets premiär bestod av ett besök på Fotografiska.

Gillade Aitor Ortiz bilder av arkitektur, men bilderna av norskan Margaret M Lange påverkade mest.

De flesta var mörka och dystra på människor på livets bakgård. I sig inga märkvärdiga bilder, men de var ändå mycket bra.
Självklart avslutades besöket på museets café, högst upp i huset och med fantastisk panoramautsikt över Strömmen och Stockholm.

När vi kom hem uppdagades en rolig sak, som inte alls har att göra med ovanstående besök. När våra barn var små kunde de sjunga utantill alla låtar på Nationalteaterns LP, Livet Är En Fest. Du vet " Livet är en fest, håll med om det folk och fä, om livet är en pest, fyllan värmer bäst" osv osv.

Var jag månne en olämplig förälder då?

Först när det gäller

2012-01-20T09:47:00.000+01:00

Inte långt kvar med byggandet av genomfartsleden Norra Länken. Vi är en av få som redan fått köra den. Frågan är om det ens varit någon buss tidigare i denna tunnel. Kul att vi fick äran.

Så här vill jag vara

2012-01-19T11:43:00.000+01:00

Men det kommer jag aldrig att bli. Eller?

Den här bloggen som jag nu hänvisar till, 52 adventures är hur grym som helst. Bloggskrivaren, Gunnika heter hon, bestämde 2010 att hon under 2011 skulle genomföra exakt 52 olika äventyr. Ett varje vecka.

Att jag gillar den bloggen har ingenting att göra med att:
- Gunnika är en kompis till min dotter/arbetskamrat
- Gunnika träffade sin pojkvän i slutet av 90-talet under en rundresa i Frankrike med självaste StockholmsBuss och självaste petit moa bakom ratten.

Men om det senare visste varken jag eller Sofia förrän de två tjejerna av en slump träffades för första gången förra året. Hur det gick till kan man läsa på Gunnikas blogg.

Hursomhelst, jag gillar bloggen för den visar på ett mod och en beslutsamhet som jag önskar jag själv hade.

Mina två inbokade äventyr 2012 så här långt är en skidresa till Österrike i vinter och en fjällvandring i augusti. Alltid något.

Fysrapport

2012-01-18T10:10:00.000+01:00

Tennismatch tisdag kväll:
Motståndare: Man, ca 25-30 år. 6-2, 6-0. Till mig alltså. Joråsåatt ...

Gym:
Idag inleddes näst sista fasen för att toppa skidformen inför skidresan på sportlovet (du har väl kollat vårt sista-minuten-erbjudande på www.stockholmsbuss.se ?

Grymt jobbigt kan jag säga. Till och med ohyggligt jobbigt. Men märkligt nog kul som attan. Förhoppningsvis hinner jag med fem pass av detta inför nästa mördarpass med PT-Tompa nästa fredag då vi höjer nivån ytterligare ett snäpp i några veckor innan skidorna knäpps på i Bad Hofgasteins härliga backar.

Det här vet du, är ingenting annat än helt fantastiskt. Trots att jag i hela mitt liv har idrottat, visserligen på gärdsgårdsnivå, så har jag aldrig någonsin varit i bättre fysisk form än de senaste tre åren, trots ett litet olyckligt avbrott i våras.

Kort sagt, det är aldrig för sent att börja träna, det kan du tänka på.

USA har problem

2012-01-16T20:24:00.001+01:00

Någon annan förklaring finns inte. Kollar just nu på en amerikansk film och konstaterar att USA lider av någon form av ålderskomplex.

Några exempel: när någon i en film ska föreställa 17 år så tar man allt som oftast en typ 30-åring och sminkar "ner" denne i ålder. Löjligt.

Samma sak när någon ska föreställa 80. Då tar man en 50-åring och sminkar rynkor och dåliga tänder. Löjligt.

När jag blir stor ska jag bli filmregissör i Hollywood och göra filmer med trovärdiga figurer i alla roller. Då kommer jag att bli rik som ett troll.

Jag har det svårt med kvinnor

2012-01-13T11:55:00.000+01:00

Inte privat alltså. Där har jag rätt bra koll på kvinnor och kan kommunicera tämligen hyggligt med dem.

Men när det gäller tennis så blir det genast värre. Kanske är jag för gentlemannamässig på planen och vill helt enkelt omedvetet inte köra max. Eller så är vissa kvinnor helt enkelt bättre i tennis än vad jag är. Så kan det ju också vara.

Igår spelade jag mot Kristina i seriespelet. Tog hem första set superenkelt med 6-2 och hade stenkoll på matchen. Jag gjorde i princip vad jag ville med bollen.

Sen började andra set och då hände nåt med psyket. Plötsligt gjorde jag två eller tre dubbelfel per servegame, nästan alla på forehandsidan, och jag kunde omöjligtvis styra bollarna dit jag ville. De landade i princip överallt på banan men inte innanför linjerna.

Till slut sprutade frustrationen ur öronen på mig och då gick det såklart ännu sämre. Totalt utklassad i andra set, 1-6, mest beroende på egna s.k. unforced errors. Fast Kristina slog rätt många vinnarbollar också, det måste jag ju medge.

Resultatet innebar att jag kom trea i serien den här omgången och gick inte upp till nästa division vilket jag nog hade räknat med. Men nästa omgång, som börjar på tisdag, då jäklar ska jag ta revansch mot Kristina och alla andra i min serie och spela 100 % i alla matcher, oavsett om det står en man eller kvinna på andra sidan nätet.. Då kommer jag att vinna serien, jag lovar.

Detta borde finnas på mitt kontor

2012-01-12T14:18:00.000+01:00

Fick ett utmärkt tips om en oumbärlig kontorsprodukt. Perfekt när energinivån sjunker ner under minimistrecket. Då drar man bara den här över huvudet och tar en liten power nap i sin ensamhet.

Vill inte, vill inte, vill inte

2012-01-11T09:26:00.000+01:00

Det kom ett brev med Posten. Jag visste att det skulle komma, men började tro att de glömt bort mig. Hade börjat hoppas på det.

När jag läste brevet började jag kallsvettas, fick ångestkänslor och ville omedelbart lägga mig ner på golvet i fosterställning med tummen i munnen.

Brevet var en kallelse till en speciell hjärtkontroll med anledning av skälet till att jag fick min pacemaker. De tänker nu gå in med en mockagrunk i ljumsken och föra den vidare upp mot hjärtat. Genom hela kroppen. Vetefan hur det funkar egentligen, men så sa de i alla fall.

När den där grejen är på plats så skickar de signaler till den och som påverkar hjärtat, och så ska jag tydligen berätta vad jag känner. Hur fanken nu det ska gå till när jag kommer att ligga avsvimmad av ren skräck och förlamad av sjudubbla doser av lugnande medel som jag bara måste ha om de inte vill akuttransportera mig direkt till psykavdelningen.

Det känns som jag fått nog av sjukvård nu, känner bara ett oerhört motstånd mot all form av fysisk undersökning av min kropp, särskilt när de ska hålla på och gräva INNE i den.

Men jag är en stor pojke nu, så jag måste väl bita ihop och inte gråta.