Gunillas J.ord

Ett slags julinlägg

2012-12-23T21:08:00.000+01:00

Jag bloggar inte längre, och skriver inga julbrev. Inte säker ens, på att jag gillar julbreven. De blir lätt som en sammanfattning av årets facebookinlägg. Mina träningspass, mina resor, mina bästa recept...och så här ser maten ut, som jag äter just nu.

Men jag gillar facebookinläggen. Kanske inte de där " kollavilketfantastisktlivjaglever - inläggen." Men de andra, " nonsens- inläggen", som man kanske inte ens fattar alltid. Eller de man faktiskt fattar. Och alla kommentarer som strömmar in. Från människor man känner, och inte känner. Vänner till en vän. Avlägsna. Men ändå nära. Vi är mer lika än vi tror.

Och ganska ny är möjligheten att dela. Jag gillar!

Jag gillar också de få julkort som trillar in, de gammaldagsa. Men jag skickar inga.
Jag tycker mycket om att skriva också. Men i år har jag inte skrivit alls. Det känns.

I år har miljoner händelser hänt. Bra saker. Som hållit i sig. Och riktigt bra grejer. Som toppat! Ljuvliga stunder och härliga skratt. Kärlek. Familj.

Och under, längs med eller kanske tvärsöver, har det varit en miljon andra händelser. Som seglivade och aldrig sinande utmaningar. Händelser som lagt sig på varandra och stundvis tett sig som en vägg. Omöjlig att forcera.

Men i stort sett alla väggar går att forcera. Och det mesta svåra varar bara en viss period, för att följas av en annan.

Det är årets lärdom.
- Håll i hatten och gå på magkänslan, när det blåser. Vinden mojnar.
- Och när den gör, luta tillbaka, var nöjd, njut det lilla.

Det är stort. Att få vara med.

God Jul.

Gunillas J.ord på Solentros bokhandel

2012-08-01T22:22:00.000+02:00

Här kan du bläddra i och beställa boken.

Nu är det färdigt

2011-12-27T17:49:00.001+01:00

Nu finns den tryckt. Det av den som är värt att spara i alla fall.

Nu ska jag försöka hitta på något annat att skriva.

God Jul

2011-12-22T19:22:00.001+01:00

Nu är alla hemma. Och vi har jullov!

2011-12-20T18:01:00.001+01:00

Ligger på sängen, tänker på femtons betyg. Och gråter! De är så snorbra!

Vilken lättnad. Han har ju gjort det själv. Men ändå. Det har varit en så otroligt stor press. Att ha hela ansvaret. Att bära skuld för allt som inte varit på topp. Idag är allt på topp. Han höjde i sex ämnen!

Och nästa termin bor alla barnen här. Mer.

Skönt! Får man ramla ihop i en liten hög nu...?

Jag tror jag gör. Året är slut. Snart. Och jag med. Men ska försöka komma igen.

2011-12-20T15:58:00.000+01:00

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.
Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.
Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.
Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv
Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår.
Khalil Gibrans

2011-12-11T18:26:00.001+01:00

Det ligger på dörrmattan.

2011-12-07T21:58:00.001+01:00

Det vita kuvertet. Jag ser det inte först. Utan sen. Lite senare. När jag gör blir jag kall. Och varm. Och lite svag. Som darrig.

- Nej! ropar jag. Det har kommit!

-Vilket? Vad?

-Svaret från mammografienheten...

-Fan, jag vill inte ha det NU!

....så kastar jag det ifrån mig. Nästan som om jag bränt mig.

-Ska jag öppna? han ser frågande på mig.

-Ja! eller... Nej!

Jag rycker till mig brevet. Sliter upp. Och läser.

"Det finns inga tecken på cancer" står det.

Jag kastar det på golvet. Igen. Helt svettig nu.

Vänder om. Kollar pastan på spisen. Skakar. Länge.

Jag är så jävla skiträdd för mammografibeskedet.

Helt enkelt.

Tänker att just nu

2011-11-29T23:16:00.001+01:00

..går dagarna alldeles för fort.

2011-11-20T19:07:00.001+01:00

Ibland tänker jag på den där sorglösa känslan. Den där man liksom dansar fram. I kanske randiga stövlar. Och kanske sparkar i gräset. Bland vildvuxna lupiner.

Den där lekande känslan. Att vara i sol. Där lättsamhet är nära. Som en vän.

När man var liten.

November kan vara ljus!

2011-11-13T18:00:00.001+01:00

Älskade Du. Jag är så glad att jag har dig. Plötsligt känns det som om det hjärtat anat länge, men hjärnan haft svårt att tro, kan vara sant. November kan vara ljus!

Kärlek.

Svag novembersol

2011-11-10T08:42:00.002+01:00

och dimma.

Allt är bra. Och imorgon kommer barnen.

Gula löv. Vackra.

2011-11-03T08:30:00.001+01:00

Om man inte tänker på hur mörkt det plötsligt blivit på eftermiddagarna kan man verkligen njuta av det plötsliga ljuset. På morgnarna.

Och alla höstlöv. Gula löv.

Vackra.

...och för övrigt...

2011-11-02T08:24:00.001+01:00

bär jag en svindyr kjol idag, inköpt medans civilståndet var gift (minns inte priset, bara att jag ljög kraftigt).

Till den ny topp, inköpt på Stadmissionen för 40 pix.

Civilstånd skild. Men fortfarande snygg. *lol*

2011-11-02T07:59:00.001+01:00

Idag är höstlovets tredje dag. Höstlovet är ett bra lov faktiskt. Man behöver inte vara ute. För ute är mörkt och trist.

Jag arbetar. Så jag går ut. Men så fort jag kan smiter jag hem till den varma lilla lejonkulan igen.

Idag har jag inte så bråttom ut.

Så jag bjuder på finfrukost. Och sovmorgon.

Det är otroligt stökigt här

2011-11-01T21:00:00.002+01:00

och inte bara mysigt stökigt längre för jag har varit sur. Jättesur.

Söta ungar försöker göra mig mindre sur. Inte genom att göra mindre stökigt. Utan att bara vara extra roliga. och lite söta.

-Mamma, är jag det bästa du har? frågar nio mitt under ett av mina vredesutbrott. Och blinkar med sina stora bruna.

Mammahjärtat smälter.

-Jo, ljuvliga underbara nio. Du är det bästa.

Det är ingen större ordning. Och ingen får betyg.

Mysigt stök

2011-10-31T19:44:00.001+01:00

Förra helgen var jag helt slut. Ville bara sova och inte prata med någon. Alls.

Hela förra veckan var det så. Jag tog sovmorgon, gick till jobbet, åkte hem och la mig under en filt. Framför TV:n. Ensam. Slumrade en stund. Innan jag meddelade femton att jag gick och la mig. Jag somnade först. Varenda kväll.

Den här veckan är vi storfamilj igen. Dessutom är alla utom jag lediga.

Stökigt är det. Men ett mysigt stök. Och jag är glad att jag inte bara vill sova och vara ensam.

Glad att jag är så glad. För alla ungar som bor här!

Idag

2011-10-30T14:06:00.001+01:00

Är det svinkallt. Och jag står på en fotbollsplan och ser sönerna spela fotboll. Först nio. Tre matcher. Och efter det tolv. Tre matcher.

Jag kommer att vara förvandlad till en isbit. Innan kvällen kommer.

Säger godnatt

2011-10-30T00:07:00.001+02:00

Efter en fantastiskt fin Halloween.

2011-10-28T23:19:00.001+02:00

Jag lägger mina händer på hans kinder. Tar hans ansikte i mina händer.

- Ingen alkohol! Ingen tobak. Och ring! När du vill hem. Om det händer något. Ring om vad som helst! Men ring!

Och svara i telefonen om jag söker dig....

Så. Pussar jag honom på näsan.

- Kärlek!

Så försvinner han ut. Jag hoppas han har roligt.

Själv sitter jag bara här. Och väntar. Och undrar. Hur jag ska vänja mig.

Det får duga

2011-10-27T23:29:00.000+02:00

I våras gick jag ner sex kilo. Det var bra gjort.

Nu har ju slutat väga mig. Och slutat räkna kalorier. Jag äter för gott. Och mycket.
Men jag har inte slutat träna.

Det får duga.

Snart november

2011-10-25T20:21:00.002+02:00

och mörkret är här. Tröttheten.

Motviljan att stiga upp. På morgnarna.

Femton är hemma

2011-10-24T23:07:00.000+02:00

Jag tycker att det är trevligt. Vi har pratat, ätit middag, lullat runt var och en för sig och pratat igen.

Vi har pluggat oregelbundna spanska verb. Med en slags blandningsmetod. Mellan det här och något annat mer gammaldags...sätt.

Jag har frågat om och och igen. Och han har svarat fel och fel. Och jag har frågat igen. Tills han svarat rätt. Så har han försvunnit plötsligt. Och jag har fått hämta honom. Vid internetet.

För att fråga igen.

Hur som helst så tror jag att han kan nu. Vi har gjort en insats . Vi kan sova.

Godnatt!

2011-10-23T18:29:00.002+02:00

Höst

Fredagkväll och klockan är lite över tio

2011-10-21T22:20:00.000+02:00

och jag kommer att somna tidigt. Jättetidigt. Inom kort. Faktiskt.