IKT-skafferiet

Fortbildningsdag - Drive och Blogger!

2013-05-22T08:11:00.000+02:00

Den här workshoppen om Google Drive och Blogger hölls den 22/5 för en ledningsgrupp i Malmö
stad.

Blogger workshop from CamillaLindskoug

Google drive workshop from CamillaLindskoug

Bloggskola med Blogger - Att använda etiketter

2013-05-13T10:11:00.001+02:00

Det här inlägget förklarar varför det är viktigt att använda etiketter när man bloggar och hur man sätter etiketter på sina inlägg.

Bloggskola med Blogger - Att hantera kommentarer

2013-05-13T10:07:00.001+02:00

I det här videoklippet får du lära dig hur du ser till att kommentarer som ges på inlägg i din blogg måste godkännas av dig innan de publiceras,

Ett upprop i Bizarro World - se hit lärare i engelska!

2013-05-02T10:10:00.000+02:00

Tänk dig in i den här situationen:

Geneva av Eisjen Schaaf (CC BY-SA 2.0)

Du har blivit inbjuden att delta på en internationell konferens för ungdomar. Du har dessutom blivit ombedd att skriva en text som ska publiceras på konferensens hemsida. Du är i himlen! Vilken chans! Sedan får du veta... att du måste skriva artikeln för hand utan tillgång till ordbok (på 100 minuter dessutom och du får inte rådfråga någon om något).

Vad pratar jag nu om? Jo, alla engelsklärare vet. Jag pratar om nationella proven som mina elever arbetar med i skrivande stund. Till proven i svenska använder eleverna sina elevdatorer med internet avstängt och vanliga ordböcker tillgängliga i klassrummet. Stavningskontrollen får lov att användas. Även om den situationen är krystad är den i alla fall rimlig på något sätt eftersom eleverna har tillgång till hjälpmedel man vanligtvis har tillgång till i en skrivsituation.

I instruktionen till proven i engelska står följande:

I normalfallet ska eleverna göra delprovet Writing för hand. Anledningen är att provet är konstruerat och utprövat för skrivning för hand och bedömningsanvisningarna är utformade efter det. Men eleverna kan skriva på dator om skolan har tillgång till datorer för alla elever och dator vanligtvis används för skrivande i engelskundervisningen

Det låter ju bra. Och det är sannerligen så att mina elever kan avses här. Vi har tillgång, och de används vanligtvis. Men sedan kommer då kraven på vad man måste kunna garantera om eleverna ska få använda sina datorer. Skolan måste kunna garantera att:

- eleven inte använder otillåtna hjälpmedel som kontroll av grammatik och stavning
- elevens dator inte kan kommunicera med internet eller någon annan dator
- inga elevuppgifter sparas i digital form på elevens dator.

Att internet avstängt går att kontrollera om eleverna skriver klassvis. Det är lätt att ha en översiktlig koll på skärmarna och jag har heller aldrig varit med om att en elev har försökt sätta på och använda internet. Att inga elevtexter sparas kanske är svårare att ha koll på. Rent teoretiskt skulle väl elever kunna skapa kopior av den text de skriver och radera en annan, men inte heller här har jag hört att det skulle ha varit ett problem,. Det finns heller inget riktigt att vinna på att försöka göra detta för eleven.

Foto: Camilla Lindskoug (CC BY-NC 3.0)

Men det där med stavningskontrollen. För att kunna hålla uppsikt över att stavningskontrollen inte slås på igen efter att ha stängts av, känns det som om jag måste ha möjlighet att titta rätt noga på elevernas skärmar, vilket är svårt. Dessutom finns det ju en uppenbar lockelse och vinning för den enskilde eleven att smussla på sin stavningskontroll, särskilt om man känner sig osäker på sin stavning och vill göra bra ifrån sig! Därför känns det långt bort att kunna garantera att användning av stavningskontroll inte sker.

Att inte få använda ordbok när man ska skriva en viktig text på ett främmande språk är bara dumt. Att motivera detta som man tidigare gjort med att kvaliteten på ordböcker som skolorna har tillgång till varierar, känns bra tunt. Går det att genomföra ett nationellt prov i svenska med ordböcker måste det vara möjligt att göra på engelskan också.

Jag skulle kunna efterlysa en piffig lösning från kollegor runt om i landet som alltid är redo att hjälpa till och komma med vettiga förslag, men jag tycker faktiskt att detta är ett dilemma som måste lyftas högre, dvs. till provkonstruktörerna vid Göteborgs universitet.

Min uppmaning till provkonstruktörerna är därför:

Tillåt användning av stavningskontroll! Eleverna måste ha en rimlig chans att använda helt naturliga hjälpmedel! Likvärdigheten får lösas på något annat sätt där eleverna inte kommer i kläm på detta sätt.
Tillåt användning av ordbok (om det fungerar för svenskämnet måste det fungera för engelskan!)

Om du är lärare och vill skriva på en namninsamling för att få denna förändring till stånd - gör det här!

Bloggskola med Blogger - Att hitta bakom kulisserna

2013-04-29T15:33:00.003+02:00

Den här instruktionesvideon visar hur man hittar bakom kulisserna på Blogger när man har loggat in.

Bloggskola med Blogger - Att skriva och publicera ett inlägg

2013-04-29T15:07:00.002+02:00

I den här instruktionsvideon visar jag hur man skriver ett inlägg i Blogger, infogar en bild, lägger till en länk, förhandsvisar och lägger till etiketter/labels.

Bloggskola med Blogger - Att skapa en blogg

2013-04-24T16:31:00.001+02:00

De närmsta veckorna kommer jag att publicera olika instruktionsfilmer som jag ska använda till en workshop om Blogger.

Unable to display content. Adobe Flash is required.

Skiftnyckelen - ett fortbildningskoncept för lärande, IKT och sociala medier!

2013-04-24T16:17:00.001+02:00

Den här terminen och nästa läsår kommer jag att vara utlånad på 20% till Centrum för pedagogisk inspiration här i Malmö för att hålla i workshops inom en satsning som heter Skiftnyckelen (stavning à la Malmö).

Jag tänkte först reda ut begreppen. Centrum för pedagogisk inspiration (CPI) beskriver sig så här på hemsidan:

CPI är Malmö stads centrala resurs för pedagogisk inspiration och utveckling. Vi arbetar tillsammans med personal inom förskola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. CPI erbjuder inspirationsaktiviteter, kompetensutveckling, fortbildning, rådgivning och stöd. Dessutom utvecklar och förvaltar CPI både mediesystemet SELMA och inspirationswebbplatsen Pedagog Malmö.

Och för många uppåt landet är det just när de hör att CPI är kopplat till Pedagog Malmö som de nickar igenkännande, men Pedagog Malmö är bara en del av allt det CPI gör och ansvarar för.

Skiftnyckelen är en satsning som kommer att vara en del av CPIs verksamhet framöver och den togs fram på uppdrag av CPIs styrgrupp efter en uppmaning som löd: ta fram ett koncept för fortbildning inom lärande, IKT och digitala medier!

Skiftnyckelen erbjuder från och med hösten 2013 ett fortbildningspaket som anpassas efter varje skolas behov och sedan pågår under ett år. Fortbildningen kostar 800 kr/ per deltagande lärare och är alltså prisvärt på ett sätt som få utomstående aktörer kan konkurrera med. Under det år skolan deltar i projektet knyts processtödjare till enheten och dessa följer upp och stödjer utvecklingsprocessen. Storföreläsningar varvas med workshops, som hålls av lärare från Malmö stad som har stor erfarenhet av att använda IKT i undervisningen. Projektledare är Ina Alm, mediepedagog på CPI.

Som ni förstår är en av dessa workshopshållare jag, och jag har dessutom haft förmånen att få tjuvstarta redan denna termin när man i ett uppstartsskede riktat sig främst mot skolledare på bred front. Det är i det sammanhanget jag haft workshopper om Google Drive och Blogger. Det är också väldigt roligt att den andra workshophållaren som i höst kommer att knytas till satsningen också kommer från Pauli gymnasium - nämligen min kära kollega Pernilla Weman! Totalt kommer fyra lärare att knytas till projektet nästa läsår och de två andra kommer att rikta in sig mot de lägre skolåren.

Avslutningsvis visar jag Skiftnyckelens trailer (gjord av Tobias Sonestedt) och vill gärna uppmuntra er att dela med er och berätta hur ni gör i era kommuner för att tillgodose det fortbildningsbehov många lärare står med, samt att hålla utkik efter Skiftnyckelens temablogg som snart dyker upp - på en skärm nära dig:)

SETT - vad tog jag med mig?

2013-04-24T15:46:00.000+02:00

Jag vet inte om många andra hade så skyhöga förväntningar på SETT som jag hade. Dels har jag inte varit iväg på någon stor mässa sedan Framtidens lärande 2011, och dels har jag i stor utsträckning förlustat mig med småbarnsrelaterade fröjder och Vabb Galore under den tiden. Längtan efter intellektuell stimulans har varit stor! Minst sagt.

Mina förväntningar

Så här exalterad kände jag mig i stort sätt hela tågresan!

Jag längtade efter:

tågresan där jag i ensamt majestät skulle tänka många kloka tankar utan att någon avbröt mig.
eftermiddagen i Stockholm där jag skulle fika och strosa i affärer utan att ta hänsyn till någon annan enda människa (gärna i en ljummen eftermiddagssol)
kvällen hos min svåger och svägerska där jag skulle bli omhuldad och utfodrad
nätterna utan störningsmoment
restaurangbesöket med Paulikollegorna på onsdagskvällen
tågresan hem i lika ensamt majestät

OCH, naturligtvis:

alla intressanta föredragshållare jag skulle lyssna på
alla möten med kollegor från Twitter som jag aldrig träffat irl
att återvända hem nytankad med inspiration och uppslag

Hur gick det då med förväntningarna?

Kistamässan!

Som ni förstår är det mycket som kan gå fel med sådana här förväntningar! Men vet ni! ALLA mina förväntningar (förutom möjligtvis den ljumna eftermiddagssolen:S) uppfylldes!

Det absolut mest spännande på hela resan var att träffa alla kollegor jag under de senaste åren samtalat och tjattrat med på Twitter. Det finns något väldigt fascinerande i detta att man känner någon man aldrig träffat. Och fast att det är så, är det ju ytterligare en dimension som läggs till en relation när man står öga mot öga. Jag tog tyvärr inga bilder av just detta för det glömde jag helt bort och flera fina människor lyckades jag aldrig lokalisera i havet av människor som myllrade mellan montrarna i mässhallen. Värmen jag kände på mässan finns dock kvar och kurrar lite fint!

Jag lyssnade på följande föreläsare: Ylva Pettersson, Ruben Puentedura, Peter Ellwe, Elza Dunkels, Hesna Köhler, Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat. För min del var det Christian Lundahl, Abdul Chohan och Showk Badat som inspirerade allra mest och som jag särskilt vill lyfta fram.

Christian för att han pratar om det som ligger mig varmast om hjärtat - formativ bedömning och modern teknik - och för att han levererar sitt budskap så enkelt, så tydligt och så konkret. Man lämnar honom med en känsla av att nu vet jag exakt hur jag ska bära mig åt!

Abdul Chohan och Showk Badat för att deras berättelse om resan Essa Academy gjort - från slumskola till framgångscentrum - öppnar upp tankarna för vad kunskap är, hur man når unga och för hur man tänker nytt, på ett så roligt och inspirerande sätt att man bara vill ställa sig upp och göra vågen!

För övrigt sov jag fantastiskt, hade en väldigt stimulerande shoppingtur, njöt av samvaro med svågern och svägerskan, och framförallt av mitt eget fantastiska sällskap under tågresorna. Och lite turistbilder, i den mån jag kom ihåg att ta några, måste jag ju bjuda på!

Clarion Sign hotell vid Vasaparken hade långa korridorer, sköna sängar, och fantastisk frukostbuffé!

Spenatsoppa med lax och gott sällskap fick jag med svågern, svägerskan och lilla syskondottern<3

I så vild marchtakt (Edward Jensinger drev oss som boskap) att jag på ett smärtsamt sätt överansträngde min ena fot, tog vi oss till denna trevliga Thairestaurang på Söder. Koh Phangan hette den.

Ja, ni vet... Tunnelbanan.

Google Drive... och Blogger

2013-04-03T09:56:00.002+02:00

Den 3 april och den 24 april höll jag i en workshop för rektorer i Malmö stad. Workshoppen hette Google Drive... och Blogger, och är en del av fortbildningssatsningen Skiftnyckelen (malmöitisk stavning) som drivs i CPI:s regi (Centrum för pedagogisk inspiration) Här varvades teori och praktik under en väldigt trevlig förmiddag. Nedan kan ni se min presentation.

Google drive… och blogger from CamillaLindskoug

Bedömning - på vilka grunder?

2013-03-27T13:47:00.002+01:00

En av mina allra bästa vänner är också lärare (inga förvånade ögonbryn höjes här förmodar jag?) För några helger sedan stod vi och lagade mat i köket och passade på att diskutera bedömning. Utgångspunkten var ungefär den här: vi praktiserar båda formativ bedömning efter bästa förmåga. När det sedan gäller bedömning i den bemärkelsen att något ska användas som underlag för betygsättning skiljer vi oss åt.

Min vän arbetar formativt och eleverna får mycket respons när de tränar på något. När det är dags för examination och just den enskilda elevens kunskaper och färdigheter ska bedömas, ges ingen feedback under provets gång. Examinationen görs i skolan på lektionstid, så att det inte heller ska råda något tvivel om att det är eleven som stått för produktionen. Det som är kärnan i examinationen (t.ex. komparativ politik) återkommer inte sedan under kursen, medan själva formen (ex. källhantering) kan fortsätta utvecklas. Min vän undervisar i samhällskunskap och historia på Samhällsvetenskaps- och Ekonomiprogrammet.

Jag arbetar formativt under både träningen och examinationen. Inte vid alla examinationer, men många. Jag försöker skilja på vilken typ av respons jag ger vid de olika tillfällena. Ibland behöver en elev "för mycket" hjälp för att jag ska kunna säga att färdigheten behärskas och då får eleven antingen göra om examinationen på ett mer självständigt sätt, eller bli bedömd på samma kunskapskrav i ett annat sammanhang. Examinationerna kan ibland göras delvis på andra ställen än i skolan. Jag undervisar i svenska och engelska på Samhällsvetenskapsprogrammet.

av Nemo på Pixabay (public domain)

Betyget - lärarens sigill

Något min vän särskilt ville lyfta fram var det faktum att betygsättning är mer än en vanlig arbetsuppgift. Det är det är det sigill vi sätter på elevens arbete. En myndighetsutövning. Genom att sätta betyg på eleven går man som tjänsteman i god för att eleven klarar av alla de saker som motsvaras av betyget.

Jag kan inte annat än hålla med. Jag vill inte att eleven ska dyka upp på högskolan och upptäcka att hen inte är förberedd på det sätt betyget ger sken av, och jag vill inte att det ska sitta högskolelärare och ta emot mina elever och upptäcka samma sak . Som gymnasielärare är det dessutom väldig tydligt att de elever som kommer från högstadiet med “snälle-G” får sämre förutsättningar att klara sina studier.

Realistiska examinationer

Att lära för livet. Detta koncept återkommer i läroplanen på olika sätt och har väl varit en sån välkänd devis i skolvärlden att den blivit något av en klyscha. Men den är viktig. De kunskaper och färdigheter eleven tillägnar sig i skolan ska de kunna använda sig av irl. Min erfarenhet är att vi i verkliga livet jobbar tillsammans. Varken på högskola, arbetsplats eller i det privata, sitter vi helt isolerade och producerar. För det mesta finns människor runt om oss vi söker råd och feedback från, eller samarbetar med. Vid de tillfällen vi jobbar ensamma, sker det ju heller inte under överinseende av vår chef. Av denna anledning tycker jag det är rimligt att det vid examinationer finns inslag både av respons, samarbete och arbete på annan plats än i skolan, även om det naturligtvis måste samspela med behovet att kunna bedöma individens färdigheter.

Värt att notera är dock att man ibland också måste kunna slutföra något på egen hand, eller ta sig an en uppgift med minimal möjlighet till respons, t.ex. vid en salstenta eller vid tidspress på arbetsplatsen. Examinationsmetoder som speglar detta är därför heller ingen orimlighet ur “verklighetsperspektivet”.

av Malcolm Morley på Wikimedia Commons (Public Domain)

Vad säger styrdokumenten?

Jag utgår här från mina egna kurser, och tittar egentligen främst på moment som handlar om produktion, kanske i synnerhet skriftliga, som ju på intet sätt utgör hela kursen.

I engelska hittar man det här under ämnets syfte: “Eleverna ska ges möjlighet att [...] producera talat språk och olika texter, på egen hand och tillsammans med andra, och med stöd av olika hjälpmedel och medier.” I kommentaren till syftet hittar man däremot denna förklaring:

“Formuleringen avspeglar en processinriktad syn på skapande av muntliga och skriftliga framställningar. Samverkan kring skapande av muntliga framställningar och sammanhängande texter av olika slag förekommer ofta i till exempel arbetslivet. Arbete med bearbetning av utkast och reflektion kring form, innehåll och anpassning till situation och syfte kan utföras både enskilt och i samverkan. Ett processinriktat arbetssätt syftar till att förbättra kvaliteten i framställningen. Den processinriktade synen på muntliga och skriftliga framställningar återkommer såväl i det centrala innehållet som i kunskapskraven. Kunskapskraven uttrycker dock att bedömningen i detta avseende enbart ska utgå ifrån den bearbetning eleven gör av egna framställningar.”

Här kan jag inte tolka det på annat sätt än att man menar att man tränar tillsammans, men att man vid bedömning av elevens färdighet vad gäller skriftlig produktion i förhållande till kunskapskraven enbart bör intressera sig för vad eleven kan åstadkomma på egen hand.

I svenska - under ämnets syfte - kan man läsa det här: “Undervisningen i muntlig och skriftlig framställning ska ge eleverna tillfälle att värdera andras muntliga framställningar och texter samt bearbeta sina egna muntliga framställningar och texter, efter egen värdering och andras råd.” I kunskapskraven för t.ex. svenska 1 nämns sedan ingenting om bearbetning, eller förmåga att använda respons. Jag hittar ingen liknande kommentar vad gäller produktion som för engelskan.

Tiden (som obönhörligt tickar iväg...)

När jag för en hel del år sedan lyssnade på Per Måhl, betonade han alltid vikten av att skilja träning från examination, av den enkla anledning att det för eleven finns en trygghet i att veta när det “bara” är träning, och att detta främjar utvecklingen. Under många år var jag därför noga med att göra så. Jag ville också testa varje kunskapskrav (fast då var det ju kriterier) flera gånger så att elever “hade råd” att misslyckas, utvecklas och försöka igen. Problemet blev bara att... tiden tog slut innan allt det där var gjort.

Tiden är alltså också ett skäl (om än inte ett fullgott sådant) till att jag under examinationer också ger möjlighet till viss träning i form av feedback.

Hur tar jag mig vidare?

Det här var nyttigt att tänka på och nyttigt att undersöka. Jag upplever fortfarande att en blandning av examinationsformer, och att skapa realistiska examinationsformer, är viktigt för att eleven ska kunna komma till sin rätt, och för att det ska finnas en verklighetsanknytning i arbetet.

Däremot måste jag bli ännu bättre på att i förväg fundera på vilken typ av respons jag kan ge vid olika examinationer och verkligen säkerställa att det finns en kombination (så som jag föreställer sig att det finns) av tillfällen när eleven arbetar helt på egen hand, och tillfällen när eleven t.ex. arbetar både hemma och i skolan, eller får respons av mig och/eller klasskamrater.

Av ren nyfikenhet, skulle jag också vilja undersöka vilka examinationsformer de samhällsvetenskapliga institutionerna vid högskolorna faktiskt använder sig av, för att inte göra några antaganden baserat på lösa grunder (dvs. mina egna decenniegamla studier inom humaniora och “saker jag hört”)

Härligt om ni hängde med så här långt och ännu bättre om ni vill vara med att ge er syn på saken:)

Gravel Road Ahead av Titoine08 på Wikimedia Commons (CC BY-SA 3.0)

Google Drive på iPadden - möjligheter och begränsningar

2013-03-18T12:49:00.001+01:00

I förra veckan recenserade jag Google Drives app för skolappar.nu. Detta är en omarbetad version av det inlägget där jag även skriver om hur man kan arbeta med Google Drive i iPaddens webbläsare.

Många skolor använder Google Drive som lagringsställe för elevernas arbeten och som ett ställe att ge effektiv respons, och föra en dialog kring skolarbetet i direkt anslutning till de olika uppgifterna. Dessutom är det ett utmärkt redskap när elever ska samarbeta kring dokument. Därför kan man se Google Drive både som en lagringsyta, ett Officepaket och som en plattform för kommunikation.

För alla som använder sig av Google Drive på webben har ett bra alternativ till plattan varit hett efterlängtat. Låt mig dock börja med att säga att det inte är läge att slänga ut laptopen riktigt än om du använder Google Drive mycket, och fullt ut, i vardagen.

Att använda Google Drive med hjälp av appen

Appen är stabil och lättanvänd. Gränssnittet är enkelt, funktionellt och estetiskt tilltalande, och du känner genast igen startsidan från skrivbordsversionen (den som finns i datorn) även om layouten är mer avskalad:

Den stora skillnaden mellan att använda appen på plattan och att använda Google Drive på datorn, är att det saknas en hel del funktioner i appen. Men först – vad är det man kan göra? Jo, du kan ladda upp dokument till din Drive. Särskilt enkelt är det ju att kunna ladda upp filmer, eller foton man tagit med sin iPhone eller iPad. Tänk bara på att “tillåta” när telefonen eller plattan frågar om appen får tillgång till dina bilder. Tackar man nej har jag inte hittat något sätt att ångra detta och då kan man inte heller ladda upp bilder från (i mitt fall) telefonen. Inte bra. (Tillagt: Eric Haraldsson på Twitter kom med lösningen på detta för alla som behöver det. Man går till Inställningar -> Integritetskydd -> Bilder, så får man en lista över appar där man kan korrigera detta. Tack, Eric!)

Du kan också skapa dokument och mappar, samt redigera och dela dessa med andra. Skriva i realtid kan man också göra, och det verkar som om det man skriver autosparas även om detta inte syns på samma tydliga sätt som i skrivbordsversionen.

Sedan finns det tyvärr en hel del saker du inte kan göra i appen. Du kan inte publicera ett dokument på webben via appen, eller ladda ner ett dokument. Du kan inte läsa och skriva kommentarer eller använda chatten för att kommunicera kring ett dokument. Inte heller omarbetningshistoriken är tillgänglig. Dessa funktioner är i mina ögon den stora finessen med Google Drive – alla möjligheter till respons och kommunikation kring ett gemensamt innehåll som erbjuds. Det faktum att appen inte tillåter detta, innebär för mig att appen aldrig i dagsläget kan bli något annat än ett komplement till laptopen.

Att använda Google Drive i iPaddens webbläsare

Vad som lätt glöms bort är dock att man kan använda iPaddens webbläsare för att surfa till Google Drive precis som man gör på en vanlig dator. När man surfar på webben på en mobil enhet känner webbläsaren av det och erbjuder på de flesta stora sajter en mobil version av innehållet. Denna är mer avskalad för att sidan ska gå snabbare att läsa in. Webbläsaren brukar vara inställd på att automatiskt använda mobilversionen, men (ofta längst ner på sidan) kan man välja att i stället använda den så kallade skrivbordsversionen. Då ser sidan ut som den gör på en dator.

När jag har testat att använda webbläsaren till Google Drive på iPadden är det Google Chrome (Googles webbläsare) jag har använt. Jag inbillar mig att detta ger bästa möjliga förutsättningar för allt googligt man vill göra.

När det gäller den mobila versionen är det första som slår mig att gränssnittet är väldigt rörigt. Man ser inte hela sitt mappsystem, och till synes slumpmässigt valda dokument visas på förstasidan. Vet man inte namnet på dokumentet man söker kan det helt enkelt vara svårt att hitta rätt. Kommentarer syns, men i form av fotnoter och det är alltså inte alls lika smidigt att läsa dem som man är van vid. Rätt snabbt väljer jag alltså att gå över till skrivbordsversionen. Bilden nedan visar de två ställen man gör det på:

När man går över till skrivbordsversionen varnar webbläsaren för att alla funktioner inte är tillgängliga eftersom man surfar från en mobil enhet. Jag skulle snarare säga att alla funktioner är tillgängliga, men att det är buggigt och ibland krångligt att använda dem. Det mesta tar längre tid, och stora (och små) fingrar kan lätt knacka fel och hamna på andra ställen än det är tänkt. Är man på flygande fot är det emellertid fullt möjligt att läsa kommentarer, kontrollera omarbetningsversioner och allt annat man är van att kunna göra.

Något som tyvärr är bökigare att göra i webbläsarversionerna är att skriva. Inte för att man inte kan utan för att skrivfönstrena blir så små. Nedan visar jag bilder från ett dokument i redigeringsläge, från appen, webbläsarens mobilversion, samt skrivbordsversionen i två olika lägen. Det grönt markerade är den synliga delen av dokumentet man redigerar.

Mobilversionen i webbläsaren

Skrivbordsversionen i webbläsaren

Skrivbordsversionen med minimerad verktygsrad

Appen!

Sammanfattningsvis kan man säga så här. Ingen av sätten att jobba med Google Drive i iPadden kan på egen hand ersätta Google Drive i datorn om man använder alla funktioner fullt ut, och att hålla på att skifta mellan olika versioner kan kännas besvärligt. iPadden kan alltså inte ersätta laptoppar i skolan om man har Google Apps/ Google Drive som plattform. iPadden kan dock utgöra ett komplement.

Appen fungerar allra bäst om man ska skriva - ensam eller tillsammans med andra.
Webbläsarens skrivbordsversion fungerar bäst om man måste gå in och kommentera, läsa kommentarer, chatta eller kolla omarbetningshistorik lite mer akut.
Mobila versioner? Den är faktiskt inte till mycket nytta.

Eleverna tycker till

På vår skola, Pauli gymnasium i Malmö, pågår just nu ett projekt där ett arbetslag och en klass (en samhällsklass åk 2) får testa iPad. Eleverna har i vanliga fall MacBook men sedan två veckor tillbaka är det bara iPadden de får använda i skolan. Eleverna använder i vanliga fall Google Drive tillsammans med sina lärare, men är alltså nu hänvisade till iPadden. I förra veckan besökte jag klassen för att höra vad de tyckte.

Det var tydligt att eleverna på det stora hela upplevde att iPadden inte var ett tillräckligt redskap för skolarbetet. De tyckte att appen var jobbig att skriva i, och hade dessutom fått erfara att dokumenten såg olika ut i datorn och i appen. Bland annat hade sidnummer och fotnoter försvunnit i längre arbeten. Den kommunikation som eleverna tidigare hade i dokument (kommentarer och chatt) hade de fått flytta till Facebook och andra sociala medier, vilket de upplevde var klumpigt.

Sammanfattningsvis bekräftade elevernas reaktioner min uppfattning om att appen ännu bara kan fungera som ett komplement och inte som en ersättare till de elever och lärare som använder Google Drives alla funktioner i skolsammanhang.

Till politikerna: kort önskelista!

2013-02-24T21:18:00.001+01:00

Jag tycker skolpolitik är svårt. Jag har absolut inga kompletta förslag på vad som skulle behöva göras. Jag vet bara ett par saker jag hade gjort om jag varit skolpolitiker - tagit det lugnt och begravt mig i forskning ett bra tag - och ett par saker jag inte hade gjort - infört betyg i trean, och pratat om katederundervisning stup i kvarten. Men, annars - ja, jag är inte det minsta säker.

Anyway, när jag såg att en samling kloka personer på Twitter funderat på att skapa ett politiskt oberoende skolmanifest började jag fundera på om det ändå finns vissa lösningar jag vurmar för. Och det fanns det ju! Så här kommer två konkreta förslag som jag tror hade höjt svenska skolans kvalitet:

Mentorstjänster

Mycket av lärarnas administrativa arbete upplever jag ryms inom mentorsuppdraget, en syssla nästan varje lärare har. Här finns hemkontakter, frånvarorapportering, informations- och organisationsarbete och mycket annat beroende på ålder, skolform och kommun. Min erfarenhet är också att denna arbetsuppgift, som kräver mycket tid, inte syns på ett proportionerligt sätt i tjänstefördelningen.

I stället för att per automatik lägga mentorsuppdraget på lärare skulle jag vilja se mentorstjänster där en person ansvarar för en större mängd elever. I mentorsuppdraget skulle förutom de administrativa uppgifterna ingå att faktiskt vara mentor, i ordets rätta bemärkelse, till eleverna. Genom att ha möjlighet att göra klassrumsbesök i "sina" klasser och följa undervisningen i olika ämnen hade en sådan person mycket lättare kunnat skaffa sig en helhetsbild av elevernas skoldag och dynamiken i de olika klassrummen. Rollen som mentor hade också blivit tydligare eftersom denne inte samtidigt skulle sätta betyg på eleverna.

I wanna hold your hand av Joseph M Rosell på Flickr (CC BY 2.0)

För första gången under mina 11 år som lärare har jag en mentorsfri tjänst i år (under vårterminen) och kan för första gången själv uppleva hur många icke-pedagogiska arbetsuppgifter som helt enkelt faller bort med mentorsuppdraget.

Brasklapp: jag vill härmed inte säga att all kontakt mellan lärare och hemmet skulle upphöra, men dessa samtal skulle vara fokuserade på elevens lärande och inte en massa annat.

Och PS. Det skulle inte läggas ytterligare undervisning på tjänsten i stället för mentorsuppdraget.

20/80-tjänster

I Daniel Pinks eminenta bok Drive, kan man läsa om vad som skapar inre motivation. Och precis som det inte är betyg för elever, är det faktiskt inte lönen för lärare. I stället är det autonomi, mening och flow i strävan efter mastery.

När jag för drygt tre år sedan blev IKT-utvecklare på 20% fick jag i praktiken det som Pink kallar FedEx Days - en dag i veckan att arbeta på egna projekt. I mitt fall fanns det naturligtvis ett uppdrag från rektor som beskrev vad som förväntades av mig, och mitt arbete skulle naturligtvis gagna skolan som helhet. Så det kanske inte är exakt en FedEx Day. Men uppdraget sammanföll ju med något jag brinner för: hur man kan använda IKT för att förbättra undervisningen, och detta fick jag använda 20% av min arbetstid till att tänka på, prova på, utvärdera och sprida. Och detta skapar flooow, och det i sin tur bereder vägen för mastery - skicklighet.

Alla lärare kan kanske inte ha 20/80-tjänster samtidigt, men det är min fasta övertygelse att om t.ex. var fjärde eller femte lärare kunde få ett år med en sådan tjänst, på en slags rullande basis så att det kommer alla till del, skulle skolutvecklingen få en jäkla kraft, hela kollegiet skulle stärkas, och lärare skulle bli utveckla sig själva och andra och bli ännu skickligare, i stället för att rusa omkring och kippa efter andan, med tusen sysslor och nätt och jämnt hålla näsan ovanför vattenytan.

Alltså...

Min lösning är alltså inte särskilt komplicerad eller ens kontroversiell för den bygger på något som väldigt många är överens om: låt lärare vara lärare - och inget annat. Med arbetsro och en renodlad pedagogisk lärartjänst med utrymme för utveckling av nya metoder, tror jag att man kommer riktigt långt med att förbättra svenska skolan.

Mer tankar finns, men detta var vad det räckte till en söndagskväll i influensans kölvatten. Godnatt.

För elever som inte gillar IKT...

2013-02-11T20:19:00.001+01:00

Vid mitt lönesamtal diskuterades naturligtvis många olika saker, men en sak min chef tog upp som kunde förbättras var att inte glömma bort de elever som inte är så sugna på IKT, och att ibland kanske erbjuda dem andra alternativ.

writing tools 3 av Avianto på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

I sammanhanget kan ju sägas att om några elever de gångna åren blivit "belastade" med mycket IKT så är det kanske just mina. Som skolans IKT-utvecklare vill jag gärna prova på olika tjänster och upplägg, i synnerhet om jag ska rekommendera dem till andra. För mina elever är detta mest postitivt, men mycket vi gör i klassrummet - och på webben - testas för första gången, både av dem och mig, och det kräver en del energi, vilket elever naturligvis kan ha knappt om i perioder.

Därför funderar jag kring strategier för att avhjälpa detta och här kommer några möjliga lösningar.

Alla dessa konton

Något ett par elever tog upp för ett par år sedan är att det blir jobbigt med för många konton. Därför tror jag att varje arbetslag inför en läsårsstart kan vara betjänt av att gå igenom vilka tjänster man egentligen tycker är viktiga och vill använda.

Detta hindrar ju inte sedan att man kan erbjuda andra alternativ, men då kan det vara för elever som efterfrågar det eller är intresserade.

När man väljer de tjänster man vill att alla ska kunna använda kan det vara bra att tänka på två saker när man vill minimera kontomängden. Dels att många tjänster idag inte kräver någon login och att det löna sig att leta upp dessa, och dels att man till många tjänster kan använda sig av sitt Google-, Facebook- eller Twitterlogin, vilket alla elever vanligtvis har.

Fråga kollegorna!

När jag började med IKT var det inte jättemånga på skolan som använde sig aktivt av webben i klassrummet i någon större utsträckning. Jag var heller inte aktiv på Twitter, där jag idag har ett gigantisk kollegium jag kan vända mig till för både det ena och andra. Därför blev det lätt så, att var jag nyfiken på något nytt så var det jag själv som fick testa det och sedan utvärdera.

Idag är situationen en helt annan. Jag har många jag kan vända mig till på skolan för att höra om en ny tjänst är bra, i vilka sammanhang den fungerar bäst, eller om det rent av är skräp. Finns det ingen på jobb som testat än, kan jag alltid fråga mina Twitterkollegor! Goda råd finns med andra nära till hands, och detta är något som bör utnyttjas när det nu går!

Fråga eleven - det enklaste:)

Om man märker att det är webben som av någon anledning står i vägen för en elevs motivation och/eller framgång i arbetet - ja - då måste jag bli bättre på att fråga om det finns något annat sätt att redovisa på som eleven skulle föredra.

Så, detta får bli min strategi framöver. Nu ska jag bara säga till min skolledare att läsa det här inlägget:)

Mentimeter - uppföljning

2013-02-01T11:40:00.000+01:00

Här kommer min uppföljning kring Mentimeter och den fråga jag ställde om mitt inlägg. Jag passar på att visa några ytterligare finesser!

Elva personer svarade på frågan som var av poåängfördelningsvariant. Tack till er:)

Listen längst ner innehåller följande funktioner:

Fullscreen - inget konstigt.
Fyrkanterna är möjlighet att snabbt producera en QR-kod till sin undersökning.
Hänglåset innebär möjligheten att låsa formuläret om man inte vill ha fler svar.
Ögat innebär möjligheten att dölja resultaten om man t.ex. vill undvika att de som röstar "sist" blir påverkade av de andras svar.
Reset - ja, då raderas alla svaren du fått. Om eleverna förstått frågan fel och man vill börja om kan detta vara ett smidigt verktyg.

Och till höger under antalet röster kan man hitta följande funktioner:

Möjlighet att redigera frågan
Möjlighet att dela frågan, och det man får här är olika typer av länkar och koder, t.ex. för inbäddning. Inga snabbvägar till att dela t.ex. på Facebook och Twitter alltså.
Möjlighet att ladda ner resultatet till Excel.
En Exit-knapp som tar dig tillbaka till instrumentpanelen.

Se mönstret i elevernas frågor!

2013-02-01T11:09:00.002+01:00

Jag har de senaste åren läst mycket om, och funderat mycket kring formativ bedömning, vilket jag sedan har försökt omsätta i en fungerande och effektiv praktik i klassrummet. En av de saker jag tänkt på är vilka frågor jag ställer i klassrummet, vilket jag berättat om i inlägget Mentimeter.

Häromveckan fick det här med frågor dock en ny dimension när jag läste Anne-Marie Körlings korta inlägg om vilka frågor eleverna ställer i klassrummet. Hon sätter fingret på något väldigt viktigt! När jag började titta på elevernas frågor inte bara som individuella företeelser i klassrummet utan som ett mönster som var en reflektion av min undervisning, blev jag helt plötsligt medveten om var gruppens fokus hade samlats.

Day 087/365 - I'd use a question mark for a photo title

but Windows doesn't like them av Great Beyond

på Flickr (CC BY-NC-SA 2.0)

I ettan har jag på engelskan precis sjösatt ett projekt som varken jag eller eleverna testat innan. De ska få göra en virtuell road trip genom USA (inspirationen kom från Patricia Diaz bok, samt från en elev som efterfrågade just detta). Efter ett par lektioner fick jag fortfarande många frågor som handlade om hur allt skulle göras rent praktiskt: om inloggningar, och Blogger, och vem som skulle skriva när etc.

Mönstret i frågorna är värdefull feedback för läraren. Själv blev jag i det här fallet varse att det var dags att skala ner informationen kring hur projektet skulle gå till och framhäva innehållet, vilket jag gjorde lektionen därpå.

I tvåan arbetar eleverna för tillfället med ett Webbstjärneprojekt om fattigdom och de hade fått i uppgift att skriftligt, i par, ta ställning till en krönika om Uppdrag granskning-avsnittet om barnfattigdom som vi sett tidigare. Syftet med uppgiften var att de skulle få repetera referattekniken tillsammans med någon och samtidigt få träna på det som inte är lika hemvant, nämligen att använda andras texter i sin egen produktion.

Frågorna jag fick gjorde mig glad! De handlade om hur man bäst formulerar en källhänvisning, vilken information som var relevant att ta med från krönikan, hur krönikan skulle tolkas, om man skulle skriva krönika eller artikel och hur man citerade. Gladast av allt gjorde mig nog det faktum att eleverna diskuterade dessa frågor sinsemellan innan de frågade mig:)

Betyget på min undervisning den lektionen blev att upplägget var sådant att fokus hamnade på rätt saker, och den feedbacken tar jag med mig till nästa gång!

Flip om läsning!

2013-01-30T13:17:00.002+01:00

Idag har jag gjort en flip som handlar om läsning för olika syften. Jag satte en tidsgräns för mig själv (en timme) på hur länge jag fick jobba med flippen eftersom jag annars brukar känna att just filmande slukar både mig och tiden!

I flippen tar jag upp syftena med skumläsning, sökläsning och närläsning. Håll till godo! (PS. Jag är inte lika allvarlig irl;)

Mentimeter

2013-01-23T20:42:00.000+01:00

Något jag ett bra tag har velat bli bättre på är att använda mig av ARS - Audience Response Systems. ARS nämns ofta i sammanhang som rör formativ bedömning. Bland annat Christian Lundahl (i sin bok Bedömning för lärande) lägger därför stor vikt vid att berätta hur lärare kan arbeta med att ställa frågor som gör att man får syn på lärandet. ARS kan därför vara ett viktigt verktyg i klassrummet för att synliggöra hur eleverna reagerar på undervisningen.

I Patricia Diaz förträffliga bok Webben i undervisningen fick jag nys om Mentimeter, en webbaserad tjänst som används för att ställa snabba frågor där eleverna kan se resultatet i realtid på skärm, och jag beslöt mig därför genast för att testa om detta kanske var verktyget jag letat efter.

PS. I slutet av inlägget har jag ställt en fråga till er med hjälp av Mentimeter! Om mitt inlägg varit tillräckligt informativt kommer ni att veta hur ni ska besvara den!

Hur funkar Mentimeter?

Mentimeter finns både som gratis- och premiumversion, och under 2013 har jag blivit bjuden på en premiumversion för att kunna se hur den funkar. Den premiumfunktion jag främst är ute efter är något som kallas 100 point rating. I stället för att bara välja ett alternativ får eleverna möjlighet att fördela 100 poäng på de olika svarsalternativen. I premium kan man även konstruera en serie av frågor samt använda en svarsmöjlighet som kallas dual axis rating. De funktioner jag testat i klassrummet är dock alla tillgängliga i gratisversionen.

Priset för premiumversionen kommer att vara $99 i månaden. Jag kan tycka att det priset lite väl tilltaget med tanke på det ändå begränsade användningsområde tjänsten har. För ett företag är det en sak, men för en pedagog är det för mycket. En sak jag hoppas på är därför att Mentimeter, som så många andra webbtjänster, överväger att ha ett alternativ särskilt för skolor och lärare.

Hur funkar det då? Jo, principen är att jag ställer en fråga med olika svarsalternativ och eleverna röstar via sin dator (eller via sina mobiler och/eller läsplattor). I realtid ser de hur många röster de olika alternativen får. När de har röstat kan de inte rösta igen. Detta är en fördel eftersom elever ibland busröstar en (eller flera) gånger till.

Utvärdering

Mentimeter är lätt. Så pass lätt att jag under lektionen upptäckte att det nästan var enklare att formulera frågorna i realtid hellre än att förbereda dem. Genom att ha en flik uppe i webbläsaren och gå dit och skriva in frågan med en gång när behov uppstår blir det lättare att formulera sig på ett sätt som passar situationen. Inte heller för eleverna var det några problem trots att de aldrig hade sett tjänsten tidigare. Några elever behövde hjälp men det var inte värre än att en kompis lätt kunde peka dem i rätt riktning.

Jag använde Mentimeter för att ställa två frågor under lektionen. Den första frågan jag ställde var om alla hade förstått uppgiften jag just gett. Precis innan hade jag undrat om det var någon som hade några frågor på uppgiften. Inga hade det. Ändå var det fyra elever som i Mentimeter sedan uppgav att de inte förstått. När det väl syntes (och när det blev klart att de inte var ensamma om att inte ha förstått) dök det upp ett par frågor jag kunde besvara.

Den andra frågan jag ställde var om lektionen hade varit bra upplagd för att träna och testa de mål jag hade angivit. Även här var det några elever som svarade "nej". Här uppmuntrade jag sedan till diskussion om hur bra undervisning ser ut och lyfte fram värdet av att de själva kunde sätta ord på vad som var effektiv undervisning och inte. I den diskussionen kom det fram ett förslag om hur vi kunde organisera arbetet med uppgiften bättre och hur gruppdiskussionerna kunde ha följts upp på ett annat sätt.

Det jag själv ska tänka på framöver är hur jag bäst ska formulera frågor som gör lärandet synligt och som manar till diskussion om effektivt lärande.

Titta nu på bilderna nedan och läs texten under för att se hur man använder Mentimeter. Som exempel har jag ställt en fråga till er och det är alltså ni som ska följa instruktionen i den andra bilden. Jag håller frågan öppen en vecka och sedan publicerar jag resultatet här på bloggen!

Så här ser det ut när du konstruerar din fråga! Sen klickar du bara "Start presenting"

När du klickat "Start presenting" får du upp den här bilden (som du kanske visar på storskärm). Personerna som ska rösta ska då gå till adressen www.vot.rs och fylla in koden som jag ringat in här. Varje fråga du ställer har en unik kod.
I samma stund som de röstat flyttar sig sedan staplarna på den här sidan.

Att arbeta formativt - ett exempel!

2013-01-16T14:36:00.000+01:00

Min strävan i klassrummet är att arbeta formativt och ibland känner jag att jag lyckas. Andra gånger blir det pannkakigt och ofta misstänker jag att jag hamnar någonstans mittemellan. Strävan för mig dock framåt och min premiärlektion med en ny klass den här terminen (efter tio månaders föräldraledighet) kändes riktigt bra.

Jag vill dela med mig av upplägget, dels eftersom praktiska exempel från klassrum behövs och dels för att höra hur ni ser på formativ bedömning i praktiken!

Ramar

Kurs: engelska 5
Tid: 80 minuter
Lektionens mål:

Träna och testa följande mål från ämnesplanen: "interagera muntligt genom att kommentera, värdera, motivera åsikter, diskutera och argumentera"
Välja romaner till senare (april)

Bakgrund

Romanerna jag presenterade (eleverna skulle ta fram två av fyra romaner som de senare skulle få välja mellan när de skulle läsa roman) hade alla en sak gemensamt: de har alla funnits på ALAs (American Library Associatios) lista över "most challenged books". Det var alltså böcker som i USA har ansetts kontroversiella - i alla fall för användning i skolan. Därför ville jag att de skulle fundera lite över hur det var här i Sverige och om det fanns böcker som kanske helt enkelt inte hör hemma i ett skolbibliotek.

Till saken hör att det på vår skolas internmail i höstas uppstod en debatt kring inköpet av Fifty Shades of Grey till skolbiblioteket (elever hade efterfrågat den). Jag beslöt mig för att använda det som utgångspunkt för diskussion.

Presentation

Jag visade följande presentation som går ut på att:

Jag berättar om Fifty Shades of Grey
Jag presenterar bibliotekets resonemang kring inköpet och en del av de synpunkter som kom från lärare.
Eleverna får diskutera utifrån tre frågeställningar och får då höra varandras synpunkter
Jag poängterar att de blåmarkerade orden finns i en ordlista längre bak i presentationen
Jag ger dem i uppgift att göra en inspelning med sig själv där de avhandlar de tre diskussionspunkterna.

50 shades discussion and task kopia from CamillaLindskoug

Jag undrar om eleverna har några frågor kring hur de ska genomföra uppgiften. Ingen har frågor. För att försäkra mig gör jag en snabb undersökning med hjälp av Mentimeter. Staplarna visar att ett par elever fortfarande inte vet riktigt hur uppgiften ska genomföras. En del frågetecken reds ut med en gång och en del efter lektionen. Jag går vidare till lektionens andra mål.

Romanval

Jag gör en kort presentation av böckerna och på vår klassblogg gör eleverna sedan sina val i ett formulär jag skapat i Google Drive. En del svarar på formuläret flera gånger och jag ber att få återkomma med det slutgiltiga resultatet...

På Mentimeter kan man inte rösta flera gånger, vilket skulle avhjälpt problemet. Dilemmat var att jag ville att eleverna skulle kunna välja två av de fyra alternativen, medan Mentimeter bara tillåter klassiska flervalsfrågor där man väljer ett av alternativen. Jag har dock fått uppgifter om att detta kommer att ändras i en nära förestående uppdatering av Mentimeter:)

Challenged novels pick two! kopia from CamillaLindskoug

Utvärdering

I slutet av lektionen (ungefär en kvart kvar) frågar jag med hjälp av Mentimeter om de tycker att lektionen var bra upplagd utifrån de mål jag hade specificerat i början av lektionen. De flesta tycker det, och jag får också något förslag på hur det hade kunnat optimeras ännu mer (plocka upp gruppdiskussionerna i helklass - of course!). Syftet här är att eleverna ska bli medvetna om hur bra undervisning ser ut och därmed om vad som kan stödja deras eget lärande. Här behövs mer vana och kanske en diskussionsstruktur för att nå ända fram.

Funderingar

Jag upplevde själv att det var en bra öppning från min sida. Jag tyckte kontakten med eleverna fungerade och att stämningen var god. Under genomförandet lade jag märke till att jag pratade för mycket och nästa lektion (imorgon) kommer aktiviteten att ligga mer hos eleverna.

Jag kände att Mentimeter, som jag använda för första gången, fungerade bra. Eftersom jag inte var inloggad när jag skapade den sista frågan, kom jag dock inte åt resultatsidan. Länken jag hade ledde bara till sidan där eleverna skulle rösta. Jag fick snabbt skriva om samma fråga och eleverna fick rösta om. Något att vara medveten om till nästa gång! Mentimeter är dock så lätt använda att det nästan verkar vara effektivare att ha sidan uppe som en flik i webbläsaren och skriva in frågor vid behov. Ingen förberedelse alltså.

Det formativa - och jag påpekade detta för eleverna - var att de hade fått exempel på hur synpunkter i till diskussionfrågorna kunde se ut både genom att se lärarnas synpunkter och genom att lyssna på klasskamraternas. Jag hade också lyft fram en passande vokabulär de kunde använda sig av. Hur de har använt detta kommer jag inte kunna se förrän jag ser hur de har slutfört uppgiften, men det slog mig efteråt att vi inte gjorde någon värdering av vad som var bra i synpunkterna, var kvaliteterna låg. De hade också kunnat få göra någon slags värdering av varandras synpunkter (two stars and a wish?). Det sistnämnda hade också kunnat göra en del av diskussionerna mer fokuserade och seriösa.

Vilka är era funderingar?
Hur tänker ni när ni försöker arbeta formativt rent praktiskt?

Att Googla eller inte Googla. Det är frågan!

2013-01-12T10:32:00.000+01:00

Ja. Det är sannerligen frågan. Och idag menar jag inte "googla" i bemärkelsen göra en sökning med hjälp av Googles sökmotor, utan att använda sig av Googles kontokrävande tjänster.

I dagarna har nämligen det slutgiltiga utlåtandet från Malmö stads jurister kommit och summan av kardemumman är att lagen inte tillåter att vi tecknar avtal med Google för att använda deras lärplattform Google Apps Education. Lagen tillåter inte heller att vi uppmanar eleverna att skapa konton hos Google för att använda deras tjänster och verktyg i undervisningen. Vill man läsa mer i detalj vilka utlåtanden juristerna har gjort och hur en (driven, framtidsorienterad) skolledare ser på detta kan man med fördel läsa Edward Jensingers inlägg i frågan.

Inte använda Googles tjänster i undervisningen.

Förutom alla de praktiska fördelar Google ger i skolans vardag, och förutom att Googles tjänster gör det möjligt att förverkliga och understödja nytänkande, relevant och kreativ undervisning, så är det ju så att jag faktiskt enligt läroplanen är skyldig att ge mina elever digital kompetens. Digital kompetens är också en av de åtta centrala kompetenserna som EU har formulerat. Så jag upprepar:

Inte använda Googles tjänster i undervisningen?

Jag vet inte riktigt vilken metafor jag ska använda för att på ett rättvist sätt visa hur bisarrt detta ter sig för mig. Vi ska lära oss laga sushi, men ni får inte använda fisk? Vi ska lära oss simma, men ni får inte hoppa i vattnet? Google erbjuder ett oöverträffat smörgåsbord av tjänster som alla har enkla, intuitiva, smarta gränssnitt och är integrerade med varandra och webben runtomkring. Och ett konto täcker in allt. Det finns ingen annan enskild tjänst som kan mäta sig med det Google erbjuder, men inte ens om man plockar ihop ett potpurri av allt webben har att erbjuda (det som finns kvar att använda om man följer lagstiftningen som naturligtvis påverkar även andra tjänster) skulle man uppnå samma kvalitet och användarvänlighet.

När jag frustreras och vill ha hjälp i mitt yrkesliv finns det ett ställe jag alltid beger mig till - Twitter! Det gjorde jag också igår. Här följer ett axplock av de röster som hördes där.

Förutom alla de frågor som lyftes, och de hejarop som hördes, blev det rätt snabbt tydligt att många skolor i Sverige använder Google Apps, trots att det enligt juristerna här i Malmö står i strid med lagen.

Jag har fullt förtroende för våra juristers kompetens, och kan inte tänka mig att juristerna i Västervik, eller Sollentuna, Stockholm och Borlänge är några dönickar de heller. Felet ligger någon annanstans och på en annan nivå. Därför vill jag, efter att ha bedrivit undervisning med hjälp av IKT i ett antal år, nu säga följande:

Föråldrad eller tvetydig lagstiftning,

kan inte diktera hur undervisningen

ska se ut i ett modernt klassrum.

Med det sagt förlikar jag mig själv med situationen. Det ingår inte i mitt uppdrag att lagstifta. Mitt uppdrag är att ge mina elever en relevant, och utvecklande undervisning i enlighet med läroplanen, och det tänker jag fortsätta göra.

Fler skolor kommer att sälla sig till de som redan använder Google Apps och andra tjänster som står i strid med lagen eller befinner sig i dess gråzoner, men det torde vara klart för de flesta att inget samhälle vill hamna i en situation där lagen befinns vara så bisarr och oförenlig med praxis att den inte upplevs som nödvändig att följa. Därför är det av yttersta vikt att de tjänstemän som ansvarar för och har mandat att ändra på lagstiftningen som rör PUL och molntjänster agerar med största skyndsamhet. Det vill säga: nu.

Om ingen ser mig - finns jag då?

2012-12-18T11:16:00.003+01:00

There is lives only... a wind
av Andrzej Karon på Flickr (CC BY 2.0)

Jag läser mycket dystopisk sci-fi. Det kanske är därför. Men ofta när jag är ute på stan, i affären, eller bara hemma så tänker jag: tänk om alla andra försvunnit i en global kataklysm. Tänk om det bara var jag kvar. Och så tänker jag på alla "tänk om" som följer på det. Och alltid frågar jag mig: vem hade jag varit, om ingen annan hade varit där och sett mig?

Tanken är svindlande, och viktig, för den gör det så tydligt hur mycket vi blir till genom andra. och det är så konstigt egentligen hur mycket vi förnekar detta och att det är lite... ja, fult... att bry sig om vad andra tycker. Allting gör vi för oss själva. För vår egen skull. Alla är vi individer som går vår egen väg.

Vilken lögn.

Vi gör allt för andra. Och med sociala medier som redskap gör vi det mer än nånsin. Vi skriver våra bios på Twitter. Vi väljer omsorgsfullt bilder till våra Facebooksidor. Vi presenterar våra liv på Instagram. Gör vi det mycket och länge så skapar vi en rätt omfattande bild av oss själva som omvärlden får ta emot. Och letar man efter det, blir det tydligt att det är en bild som vi är rätt medvetna om att vi konstruerar.

Attaining Wisdom av tinyfroglet på Flickr (CC BY 2.0)

Nu kanske ni tycker det låter cyniskt? Det är inte meningen. Det jag har beskrivit ovan är så mänskligt vackert det kan bli. För i andra änden av det vi projicerar finns det sociala kitt som alla samhällen bygger på - bekräftelsen från andra. Vi kommenterar och gillar, vi interagerar och ger tillbaka och känner att - vi finns!

Kanske kan det däremot vara så att sociala medier har gjort det här behovet av att synas och få bekräftelse större än vad det tidigare varit. Hursomhelst blir konsekvensen och tanken jag får inför mitt yrke denna: mitt klassrum måste vara en plats där eleverna syns akademiskt på ett positivt sätt - då kommer de också att vilja interagera och ge tillbaka.

Och hade det bara varit jag kvar - ja - då hade jag knappt funnits jag heller.

Flippa med TedEd! (WOW!)

2012-11-17T19:17:00.001+01:00

För alla som missade detta på En IKT-pedagogs fundringar (14 nov) passar jag på att uppmärksamma den här videon från TedEd. Jag ska erkänna att jag personligen inte känt mig helt medsvept av flip-vågen som sköljt över skolsverige, kanske mest för att jag aldrig föreläst särskilt mycket, men när jag ser den här videon om hur enkelt det kan bli med TedEd - ja, då blir jag banne mig sugen! Ta ett par minuter och kika!

Reklamfri webbläsare till eleverna?

2012-11-17T18:23:00.002+01:00

Jag brukar uppmana alla mina elever att installera Chrome på sina elevdatorer. Och nu har jag dessutom upptäckt AdBlock!

Det kanske jag är en av de sista att göra, men om det finns människor som fortfarande inte känner till det här lilla programmet så är det mödan värt att skriva ett inlägg om det.

AdBlock tar bort all reklam på webben om du surfar med Chrome: banners, video, flash, Facebooks "gillareklam" och allt du kan tänka dig. Betalning sker via honour system (du betalar om du kan) och är alltså gratis om det smärtar för mycket att betala. Det installeras i Chrome som ett litet tillägg och lägger sig uppe i menyraden.

Skolan anser jag egentligen ska vara relativt reklam- och sponsorfri. Med webben i klassrummet kan det vara svårt - om man inte har AdBlock:)

När det gäller priset vill jag dock tillägga att jag tycker skolan ska betala för sig om man uppmanar elever på bred front att installera tillägget. Priset sätter man själv.

AdBlock i Chrome Web Store

Balans mellan summativ och formativ bedömning?

2012-11-12T12:05:00.001+01:00

Bakgrund

Bedömning för lärande av
Christian Lundahl

Igår läste jag färdigt Christian Lundahls bok Bedömning för lärande och hamnade sedan i en intressant diskussion på Twitter efter att ha ställt den här frågan:

"Om jag på gymnasiet vill undvika att att prata betyg så mkt som möjligt för att fokus ska hamna på det formativa, och vi har ngn sorts skyldighet att informera eleven om hur hen ligger till i förh. till betygen. Hur hanterar ni den balansen? Så att inte betygen snarare än ämnets syfte och kunskapskrav blir själva målet."

@stehagen, @svenjargen, @myzetterman, @algodhe, @MariaErSk, @cecrsjo och @Frokengul hakade på och det blev ett spännande utbyte. Den konflikt jag tror många upplever är, att hur effektiv den formativa bedömning än är, så skjuter vi den i sank när vi samtidigt måste prata betyg och komma med F-varningar. Därför kände jag att jag var tvungen att kolla upp ett par saker. Hur mycket är vi egentligen ålagda att prata "betyg" med våra elever på gymnasiet? Men också - hur lite betyg kan vi prata, utan att eleven sitter där som ett frågetecken när hen väl får sitt betyg vid kursens slut?

Vad säger författningarna om betyg och bedömning?

I de olika författningarna kan man bland annat läsa:

Elevernas möjlighet att utöva inflytande på utbildningen och att ta ansvar för sina studieresultat förutsätter att skolan klargör utbildningens mål, innehåll och arbetsformer (Läroplanen för gymnasiet, s. 6, min kursiv)
Skolans mål är att varje elev kan bedöma sina studieresultat och utvecklingsbehov i förhållande till kraven för utbildningen (Läroplanen för gymnasiet, s. 14, min kursiv)
Läraren ska fortlöpande ge varje elev information om framgångar och utvecklingsbehov i studierna, samverka med vårdnadshavare och informera om elevernas skolsituation och kunskapsutveckling, och redovisa för eleverna på vilka grunder betygsättning sker (Läroplanen för gymnasiet, s. 15, min kursiv)
Den som har beslutat betyget ska på begäran upplysa eleven och elevens vårdnadshavare om skälen för betyget (Skollagen, kap 3 §17)
Om det [...] framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn (Skollagen, kap 3 §8)

Skolverket har även tagit fram ett stödmaterial för bedömning (Kunskapsbedömning i skolan) som just fokuserar på formativ bedömning, "som svar på det växande intresset kring bedömning i grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen". Där skriver de bland annat:

I en formativ eller lärande bedömning sätts styrkor och svagheter i elevens kunskaper i relation till aktuellt kunskapskrav för att visa på elevens utvecklingsmöjligheter (s. 8, min kursiv)
Den spänning som kan finnas mellan att bedöma i syfte att stödja lärande och bedöma i syfte att betygsätta [...] har beskrivits som ett dilemma för lärare. En aspekt av detta dilemma kan vara att lärare upplever sig vara både "coach" och "domare" i sitt arbete med eleverna. Ett sätt att hantera detta dilemma kan vara att vara medveten om och tydlig med i vilket syfte bedömningen sker. (s. 17, min kursiv)
En god regel kan vara att vänta så länge som möjligt med att sammanfatta bedömningen i form av ett betyg. (s. 18)

Samtidigt får ju den som läser om formativ bedömning, t.ex. i Christian Lundahls Bedömning för lärande från 2011, reda på att betyg skapar yttre motivation i stället för inre, och att yttre motivation "kan få människor att göra saker mot sin vilja eller att stå ut med rutinarbete, men det främjar inte den typen av kunskaper som huvudsakligen efterfrågas i våra läroplaner" (Lundahl 2011, s 159), samt att lärandeeffekten blir mycket större av att ge feedback endast med hjälp av kommentarer ( i stället för med betyg, eller ännu sämre, både och) (Lundahl 2011, s 60)

Sammanfattningsvis kan man ju säga att det finns en klar antydan i författningarna och en uttalad sådan från Skolverket att den formativa bedömningen är av godo och ska få stort utrymme i undervisningen. Samtidigt måste denna samspela med en tydlighet när det gäller var eleven ligger i förhållande till målen, som till syvende och sist kommer att symboliseras av - betyget.

Den här symbiosen innehåller kanske trots allt också en del av lösningen. I sin artikel "Assessment - Summative and Formative - Some Theoretical Reflections" uttrycker Maddalena Taras det så här: "It is possible for assessment to be uniquely summative where the assessment stops at the judgement. However, it is not possible for assessment to be uniquely formative without the summative judgement having preceded it" (Taras 2005). Den formativa bedömningen innehåller alltid en summativ bedömning att utgå från.

När krockar summativ och formativ bedömning?

Personligen uppstår den för mig största konflikten i det som ovan beskrivs som en "coachande" roll och en "dömande". En av mina viktigaste uppgifter som pedagog är att ha förtroende för alla elevers förmåga att utvecklas positivt, att nå målen, men också att lyckas ingjuta denna känsla av självförtroende hos eleven genom ett formativt förhållningssätt till elevens kunskaper. Framförallt i två situationer upplever jag därför att mina två roller krockar:

Den uppstår när jag fast jag tror på elevens förmåga att nå målen, måste ge en varning för F till eleven och vårdnadshavaren (eftersom "en annan del av mig" också kan befara att kunskapskraven inte nås)
Den uppstår när jag sätter F på en elev och i nästa, påföljande kurs, vill att eleven ska känna förtroende (igen) för sin förmåga att nå målen.

För att veta hur jag ska mildra den här krocken måste jag se över hur min bedömning ser ut och var eventuella brister finns. "Hur vi gjorde" var också det deltagarna i Twitterdiskussionen var mest nyfikna på och därför redogör jag för det nedan.

Bowling - before impact av Emrank på Flickr (CC BY 2.0) Bilden är beskuren.

Hur ser min bedömning ut i praktiken?

Detta är vad som alltid görs: jag planerar undervisningens olika delar utifrån kunskapskraven. Eleverna informeras alltid om vilka dessa kunskapskrav är och vi går igenom dem tillsammans. Jag knyter alltid an till dessa kunskapskrav under undervisningen som leder fram till examinationen. Eleverna får alltid feedback utfirån dessa kunskapskrav när examinationen är genomförd. Jag sätter dock aldrig ett sammanfattande betyg på uppgifterna. Eleverna har alltid tillgång till feedback de har fått på uppgifter samt en sammanställning om vilka av kursens kunskapskrav de nått (via Google Docs).

I större och större utsträckning - men inte alltid - sker också detta: kamratbedömning och exempel används för att tydliggöra kunskapskravens innebörd. Kvalitén på feedbacken blir bättre och är framåtsyftande och konkret. Alla elever får möjlighet att i nära anslutning (tidsmässigt) göra om eller komplettera en uppgift - oavsett vilka kunskapskrav de uppnått - och därmed använda sig av feedbacken de fått inom en snar framtid när den fortfarande känns aktuell.

Jag berättar för eleverna hur jag bedömer och förklarar kort varför jag inte sätter betyg på enskilda uppgifter, men jag har inte berättat för dem vad formativ bedömning är, vilka fördelar som finns med det, eller hur det påverkar hela undervisningen (och inte bara bedömningen).

Hur uppnår jag en bra balans mellan summativa och formativa bedömningar?

Balance av Brent Moore på Flickr (CC BY 2.0)
bilden är beskuren

Jag upplever att jag fått bekräftat att kunskapskraven måste vara de mål man sätter upp för undervisningen och att det är de vi arbetar mot. Likaså att man t.ex. i samband med utvecklingssamtal ser till elevens prestation som helhet och sätter den i relation till vad som krävs för de olika betygen. Likaså stärks min övertygelse att man inte bör betygsätta uppgifter. Betyg sätts endast på kursen.

Ett gott råd från Skolverkets stödmaterial kring bedömning jag måste fasta på är: "att vara [...] tydlig med i vilket syfte bedömningen sker". Jag inser att jag måste berätta om formativ bedömning för eleverna och kanske även diskutera de olika "bedömningsrollerna". Det gör det lättare för eleverna att ställa höga krav på undervisningen och delta i processen kring den.

När det gäller F-varningen har jag tidigare läst det som att man måste varna om det "finns risk för" F, och risk finns det ju ofta. Men att "befara" är ju något annat. Eftersom en varning inte egentligen förändrar sättet jag arbetar på med eleven kanske det är bättre att vänta med den, så länge eleven är informerad om vilka kunskapskrav som nås och icke nås. F-varningen tar sig formen av en piska och bör därför inte användas om det inte är absolut nödvändigt. Ordet fingertoppskänsla letar sig osökt in i mitt medvetande här. Berätta GÄRNA hur ni gör med F-varningar på er skola!

Om en elev ändå får F och man ska fortsätta med ämnet i ytterligare ett steg, är det viktigt att följa upp den handlingsplan som måste finnas sedan tidigare, men, detta samtal bör ha som främsta syfte att återupprätta ett eventuellt tilltörnat förtroende - det elevens har gentemot läraren och mot sig själv som elev.

Öppet brev till Tomas Tobé (M)!

2012-10-23T13:25:00.000+02:00

Hej Tomas!

I Sydsvenskan den 8 oktober berättade du om nya förslag för svensk skola. Ända sedan jag läste artikeln, har jag gått och grunnat och det var bland annat denna formulering som satte igång många tankar:

– Jag hoppas att vi går mot en skola där de riktigt bra lärarna används till att undervisa så mycket som möjligt. Kanske behövs det då lärarsekreterare i den svenska skolan

Funderingen kom efter ett uttalande om positionen som förstelärare och att dessa speciella individer bör få mindre administration så att de kan undervisa mer. Lärarsekreterare och mindre administration - för alla lärare - är en bra idé. Jag vet dock inte om man utnyttjar en särskilt kompetent lärares expertis på bästa sätt om man lägger mer undervisning på denne. Det är snävt tänkt.

Tvärtom undrar jag om inte förstelärare borde undervisa lite mindre för att kunna arbeta aktivt inom organisationen med bred fortbildning av kollegor, som lärarcoacher, och som pedagogiska rådgivare till ledningsgruppen. Om förstelärare på detta sätt får möjlighet att bedriva skolutveckling på bred front gagnas långt fler elever, än om försteläraren får en extra klass. Därför hoppas jag att ert färdiga förslag kommer att ha en mer öppen och kreativ inställning till förstelärarens roll.

Ett annat förslag som har med administration att göra rör mentorsrollen. Personligen skulle jag säga att detta är en av de mest tidsslukande, administrativa rollerna en lärare har. Mentorskapet ska ta ett helhetsgrepp kring elevens studiesituation, men rollerna som både mentor, pedagog och betygsättande tjänsteman är ibland svåra att förena på ett bra sätt.

Taking off av doegox på Flickr (CC BY-SA 2.0)

Därför kanske ett arbetslag ska bestå av elevernas pedagoger - och en icke undervisande mentor, som är ansvarig för alla arbetslagets elever? En sådan här organisation skulle ta bort mycket administrationsarbete från lärarna och samtidigt ge eleverna en mentor som inte har en tjänstemannaposition gentemot dem och ska sätta betyg. Dessutom skulle en person med en mentorstjänst kunna ta del av undervisningen i olika ämnen och därmed få en mycket mer heltäckande bild av hur eleverna och gruppen fungerar i olika sammanhang. Detta skulle vara en stor tillgång både för elevernas och pedagogernas utveckling.

Sist men inte minst. När man nu planerar att frigöra tid för lärarna genom att minska ner på de administrativa uppgifterna, uppmana då inte arbetsgivaren att lägga på mer undervisning i stället. Det är att ge med ena handen och ta med den andra. Att hitta kreativa lösningar, att se elever, att utvecklas som pedagog, kräver tid som bara är "tom". Det är i dessa stunder av pauser och lugn, som idéer landar och elever lyfter.

Många hälsningar, Camilla Lindskoug