imittbibliotek

Tankar i juli

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 01 Jul 2025 16:42:00 +0000

Jag sitter dold bakom klätterväxter som löper amok på balkongen. Som vanligt så har jag odlat alldeles för mycket, fått lite panik över att jag odlat för lite och sen petat ner ännu fler frön så att jag nu sitter i en liten djungel redan första juli. Men jag tycker om läshörnan som ligger inbäddad bakom växterna som klättrar på. Jag sitter där om kvällarna och hör ljudet av sommaren i staden utanför och läser om mord och olycklig kärlek om vartannat.
Att läsa utomhus är en av sommarens stora fördelar.

Att lägga upp en läsplan

noreply@blogger.com (Unknown) — Wed, 14 May 2025 18:55:00 +0000

Jag är en impulsiv läsare. Jag fladdrar fritt mellan genrer och kan ibland överge en bok för att jag fått tag i en ny med vackrare omslag. Eller så dyker det upp en bok i brevlådan eller från någon i familjen som helt plötsligt få komma före i kön. Det är ett trevligt sätt att läsa på men det fungerar inte riktigt lika bra när man vill vara med och rösta i Årets bok.

Så jag har kommit fram till att jag måste göra en läsplan. Det är ändå tjugo böcker nominerade i år och jag har bara läst en. En enda.
Just nu ser planen ut såhär:

Den som vaktar flocken - Johan Rundberg - LÄST
Bröllopsgästen - Alison Espach - LÄST
När jorden brister - Clare Leslie Hall - LÄST
Mörkrets alla färger - Chris Whitaker - LÄST
Vattnets förbannelse - Abraham Verghese
Den som följer en stjärna vänder inte om - Malin Haawind
En vild mörk kust - Chrlotte McConaghy

Läser jag ut de här 6 böckerna så fortsätter jag att läsa övriga fram till 22 juni när den första röstningen avslutas.

Mönstrade snittytor

noreply@blogger.com (Unknown) — Sun, 15 Dec 2024 12:20:00 +0000

Kärt barn har många namn.

Jag hittade en bok i ett litet gratisbibliotek som var så otroligt fin med sina mönstrade snittytor att den fick följa med hem. Efter lite inspel i kommentarerna till instagram inlägget jag gjorde så fastnade jag en bra stund framför mobilen letandes efter bilder och information om mönstrade snittytor.

Det visar sig att det finns lite olika begrepp att hålla reda på.

Mönstrade snittytor används idag men det kallas också för snittmålning eller boksnittsmålning. På engelska verkar termen vara fore-edge painting?

Det vanligaste är att snittet har en färg eller är förgyllt. Det finns också ciselerade snitt i alla möjliga varianter.

På äldre böcker har målningarna ibland skapats så att de framträder när sidorna böjs. När boken hålls rak finns ingen bild men när sidorna förskjuts framträder en bild.

Jag hittade en jättebra sammanställning av alla varianter på en sida från Kungliga biblioteket. Tyvärr verkar inte filmerna vara tillgängliga längre men det finns bilder på olika varianter i alla fall.

Det är däremot inte helt lätt att söka upp nya böcker med mönstrade snittytor. Jag vet att jag sett mönstrade snittytor på en bok jag har i min läslista men det är helt omöjligt att hitta just den upplagan.

Så ett tips till alla bokhandlare därute. Gör det till en sökparameter!

Snitt av skilda slag - KB

Om snittmålning på Wikipedia

En Att Läsa Lista i slutet av november

noreply@blogger.com (Unknown) — Sun, 26 Nov 2023 18:22:00 +0000

Idag föll snön över Uppsala igen. Jag har städat i lilla biblioteket. Fyllt på i hyllorna. Varenda vrå är snart fullproppad till bristningsgränsen. jag vänder och vrider på bokhögar för att optimera så mycket det bara går.

På en av hyllorna står ett gäng böcker som ligger på tur på min Att läsa lista.

Andra delen av Om uträkning av omfång.
En Per Wästberg bok, den första av hans böcker som jag läser.
Przewalskis häst, ett boktips jag fick av en vän för väldigt längesedan. Boken har stått i hyllan länge nu.
Andromeda, ett impulsköp på bokhandeln. Jag stod och läste baksidan när en ur personalen gick förbi och sa, "den där boken är bra". Den fick följa med hem.
Skärvor av minnen blir den första ungdomsboken jag läser på ett tag. Jag saknar ungdomsböcker. Skulle helst vilja läsa en varje månad men på sista tiden tycker jag att det har varit svårt att hitta någon jag inte redan har läst.
Slutligen, Ajvide!

Vardagar i januari

noreply@blogger.com (Unknown) — Mon, 09 Jan 2023 06:11:00 +0000

Då var vardagen tillbaka.

Snön har smält bort i regnet som envist föll över Uppsala under hela söndagen.

Jag dricker kaffe, lyssnar på Nyhetsmorgon och förbereder dagen.

Efter jobbet ska jag försöka samla ihop alla tips på skrivkurser som jag hittat och fått och sen ska jag peta in det sista som ska fylla fritidstimmarna under våren.

Jag hörde någon säga att man ska tänka att dygnet består av 8+8+8 timmar. 8 timmar för sömn, 8 timmar för jobb och 8 timmar för fritid. Sen fyller man de där fritidstimmarna med något. Träning, hobby, vila, läsning, matlagning.

Jag vet inte om det är smart att tänka så men det tydliggör i alla fall att det finns tid. Det är inte tid som är problemet.

Nu börjar i och för sig tid att bli ett problem så det är bäst att jag avslutar. Dags att promenera till jobbet i mörkret. Håller tummarna för att snön kommer tillbaka ett tag till så att det blir lite ljusare igen. Det är så himla vackert med snö i januari/februari när ljuset börjar komma tillbaka och solen glittrar i snön.

Orwell eller Huxley, vilken framtid landar vi i?

noreply@blogger.com (Unknown) — Sat, 07 Jan 2023 13:52:00 +0000

Det faller stora snöflingor utanför fönstret men inne är det dags att röja bort en del av julen. Låta stjärnorna stå en stund till men lämna plats för en ny läshörna där julgranen nu står och glittrar.

Jag har läst ut årets första bok. Du sköna nya värld av Aldous Huxley blev både det sista jag läste i 2022 och den första bok jag läste ut 2023. Det är en klassiker som behöver landa lite innan jag skriver vad jag tycker om den. Den upplagan jag läser utkom 2003 och har ett förord av Göran Rosenberg där han resonerar kring om det är Orwell eller Huxleys framtid som är den mest troliga.

Han tror inte längre på Orwells framtid eftersom:

"Ingen enskild makt kan längre centralisera informationsflödet, kontrollera propaganda, förfalska historien, styra individers tankar och handlingar, övervaka deras rörelser, bestämma deras språk, hota deras liv.

Den enskilda människans horisonter och nätverk har öppnats för att rimligen aldrig mer kunna slutas på det sätt som Orwells framtid förutsatte."

Men Huxleys framtid skrämmer honom:

"Inte därför att Huxleys värld verkar möjlig, men därför att så många av dess underliggande drag ligger latenta i vår civilisation. Biologiseringen av människan, kulten av ungdom och fysisk perfektion, instrumentaliseringen av döden, sakraliseringen av konsumtionen och tillväxten, utbredningen av sensorisk stimulans och industrialiserad underhållning."

Både Göran Rosenbergs förord och författarens eget, som skrevs 15 år efter att boken kom ut är intressanta att läsa nu i den tid vi lever i. 2003 var det svårt att föreställa sig att vi 2023 skulle leva i en värld där pandemier, krig och kriser är en del av vardagen.

Idag är det nog ännu lättare att känna att man vill ge upp hoppet om människan och hennes existens samtidigt som man kan uppleva att det finns mer männsklighet och förståelse än någonsin.

Det är i alla fall skönt att Shakespears texter är lika vackra och aktuella som vanligt.

"Hur underbart! Vad sköna varelser ser jag ej här! Hur fager är ej människan! Du sköna nya värld, som är befolkad med sådant folk."

- Shakespear-

Skrivkurs eller inte skrivkurs, det är frågan

noreply@blogger.com (Unknown) — Thu, 05 Jan 2023 21:24:00 +0000

Imorgon reser vi hem mot helg.

Lite underligt att vara borta och komma hem lagom till helgen börjar.

Jag blev helt förvirrad över dagarna idag och missade helt att det är röd dag imorgon.

Vi reser hem precis när snöstormen ska ta fart.

Med ett tåg som kommer från Oslo påväg mot huvudstaden. En lång och slingrig tågsträcka i en storm.

Förhoppningsvis hinner jag med lite läsning. Jag har fått låna en novellsamling av mamma igen som jag gärna vill börja på och så har jag fått en Värmlandsbok i julklapp. Det har inte blivit så där jättemycket läst senaste dagarna. Det blir lätt så när jag skriver mer.

Jag jobbar på att planera upp skrivåret 2023. Jag får återkomma till det när det känns genomtänkt. Hittar jättemycket tips och ideér på hemsidor och Instagramkonton. Det finns så många kloka författare i Sverige som generöst delar med sig av sina skrivresor.

Det jag funderar mest över är om det kanske är så att jag behöver gå en srkivkurs. Jag hade kreativt skrivande som extra val på gymnasiet men efter det så har jag egentligen inte gått någon skrivkurs. Om ni har bra erfarenheter från skrivkurser så får ni gärna dela med er.

Resan

noreply@blogger.com (Unknown) — Wed, 04 Jan 2023 07:45:00 +0000

Påväg.

Slitna vänthallar med stengolv. Affisher och klotter.

Utrop i ett sorl av röster, utrop i tomma salar.

Sjunka ner i ett tågsäte och se världen swisha förbi utanför fönstret. Stillsamma platser som lunkar, stressade platser som springer.

Jag älskar att resa. Oavsett slutmål så älskar jag resan.

Att förflytta sig är lustfyllt. Jag blir aldrig stressad, aldrig arg. Trots att resan ibland kan vara en utmaning om man fokuserar mycket på slutmålet.

Idag reser vi. En resa jag gjort så väldigt många gånger förr. Fulllastad med packning, med ett ammande barn vid bröstet, med barn som kräks, med en livrädd katt och så helt stilla, i ensamhet.

Jag har rest den här vägen för att fira, besöka, välkomna och begrava.

Oavsett hur många gånger jag reser mot Karlskoga så ryser det i ryggraden när gränsen mot Värmland tornar upp sig och ser ner på slätten. Jag filmar nästan alltid. Fångar Kilsbergsryggen i dimma och sol. Noterar träd som fallit och vindkraftverk som tillkommit.

Någon dag ska jag spendera tid här, precis nedanför berget, och fotografera dess skiftningar.

Bokåret 2022

noreply@blogger.com (Unknown) — Mon, 02 Jan 2023 20:23:00 +0000

Det blev ett bra bokår trots allt. Det har varit mycket på jobbet och på fritiden och ibland får läsandet stryka på foten när det är så men jag har verkligen kännt att det har varit avslappnande att läsa i år.

Det blev ett riktigt Ajvide år för mig.

Jag hade inte läst mer än 3 Ajvide böcker innan det här året men nu när jag sammanfattar så blev det 6 böcker i år. Alla var bra. Och obehagliga. Ser fram emot hans nya bok 2023.

Jag har också avveckat en hel del klassiker. Flera riktigt bra men också några som jag inte riktigt hittade hem i. Den store Gatsby var så kort och rakt på. Bra i sin enkelhet men jag hade nog trott att den skulle vara längre och mer storslagen.

Det blev några novellsamlingar också.

Mamma rekommenderade Simmaren som var riktigt bra.

Moster Cecilia rekommenderade Je m'apelle Agneta. Är jätteglad att jag läste den. Den hade varit på min läslista ett bra tag men hela tiden fått lämna plats för annat.

När jag summerade min läsning imorse så insåg jag att jag faktiskt läst Ia Genbergs Detaljerna. Det lustiga är att jag läste en rekommendation av boken förra veckan och tänkte att jag skulle försöka låna den på bibblan. Jag har absolut inget minne av vad den handlade om.

De böcker som verkligen stod ut från året och som har fastnat i mig är:

Vinnarna, Fredrik Backman - Ett fantastiskt slut på en epok.

Halva Malmö består av killar som dumpat mig, Amanda Romare - En värld jag aldrig upplevt och troligen aldrig kommer att förstå mig på.

Tokyo Ueno Station, Yu Miri - Poetisk och tänkvärd.

En bättre värld, Anthony Doerr - Slingriga berättelser som höll mig fångad.

Simmaren, John Cheever - Tyckte allra mest om novellen simmaren. Poetisk.

Till Paradiset, Hanya Yanagihara - Älskar den. Men åh vad slutet lämnade mig full med frågetecken.

Din stund på jorden, Wilhelm Moberg - Sorglig och vacker.

Je m'apelle Agneta, Emma Hamberg - Tokig, upplyftande och vacker.

Himmelstrand, John Ajvide Lindqvist - Psykologiskt obehaglig.

Jordbor, Sayaka Murata - Helt vrickad.

Farenheit 451, Ray Bradbury - En dystopi som jag faktiskt tänker köpa för jag vill läsa om den igen.

Girlfriend in a Coma, Douglas Coupland - Ytterligare en dystopi som jag läst tidigar. Coupland var min favoritförfattare när jag var tonåring. Det var så härligt att läsa om. 90-tals referenserna var underbara.

Min vän Kerstin

noreply@blogger.com (Unknown) — Sun, 01 Jan 2023 10:10:00 +0000

På årets första dag brukade Kerstin och hennes man gå till Tropiska växthuset och köpa det nya årets Årskort. Jag brukade få en massa vackra bilder skickade till mig som hon fotograferat med sin digitalkamera efter besöken i växthuset. Kerstin var fantastisk på att hitta de allra finaste blommorna.

Första gången jag träffade Kerstin hade hon ett år kvar till pension och jag hade anställts för att ersätta henne. Ett helt års uppläring skulle jag få. Ett helt år, bredvid Kerstin. När jag tänker tillbaka på den där tiden så har alltid så svårt att greppa att det bara var ett år. För mig, så kändes det som om vi delade ett helt arbetsliv.

På jobbet var Kerstin hård och bestämd, hon visste och kunde allt. Hon hade arbetat med så mycket på vår arbetsplats, visste alltid vem man skulle ringa och hon hade en helhetsbild över det mesta. Hon visste varför den ena rutinen blivit till och varför den andra inte behövde provas igen.

Hon var också noga med fika. Och på fikat pratade man annat än jobb. På fikat skrattade vi, pratade fotografering och om våra familjer. Vi berättade för varandra om livet som varit innan. Mest berättade såklart Kerstin. Hon hade varit med om så mycket. Och så tillhörde hon de där generationerna som kunde prata och berätta. Minnas historier och detaljer. Min generation och de efter har förlorat lite av det där. För vi sitter så sällan ned och bara pratar,

Kerstin lärde mig två saker som har format hela mitt yrkesliv. Att alltid se helheten i det jag jobbar med. Och har jag inte koll på helheten så ska jag alltid ta reda på alla aspekter, lyssna på de som kan och lära mig, innan vi bestämmer något.

Hon lärde mig också att vara lätt skeptisk mot ny teknik. Att vara misstänktsam och kritisk och att inte dras med i fashination och iver att införa något nytt och flashigt. Men också att omfamna ny teknik med hull och hår. Att möta utveckling med nyfikenhet. Det är faktiskt en riktigt bra kombination, lika delar skeptisism och nyfikenhet.

Men tillbaka till det där med Tropiska växthuset.

Sista gången jag träffade Kerstin var en sensommarkväll när Tropiska växthuset höll nattöppet i väntan på Victoria blommning. Efter att hon gick i pension så hördes vi mest via sms. Ibland kom hon förbi jobbet och tog en kaffe med oss. 2015 skaffade hon Instagram och vi blev vänner där. I fotograferandets värld där vi båda alltid trivts så himla bra.

Den där kvällen i växthuset pratade vi, fotograferade och satt länge i den varma fuktiga luften innan vi skiljdes åt. Jag minns inte hur lång tid det gick mellan den där kvällen till att hon inte mer fanns.

Jag köper ett nytt årskort varje år. Trots att jag besökt de Linneanska trädgårdarna så himla många gånger. Varje årstid, varje år, så finns något nytt att upptäcka i grönskan. Det finns ett lugn och en stillhet i växthuset som inte går att hitta någon annanstans. Surret från fläktarna, det fuktiga regnet som faller över växterna och värmen som kryper in och värmer upp hela kroppen. Jag tänker alltid på Kerstin när jag köper mitt årskort. På att hon alltid köpte ett årskort på årets första dag.

Gott Slut, Gott Nytt År!

noreply@blogger.com (Unknown) — Sat, 31 Dec 2022 16:33:00 +0000

Årets sista dag är inne på sina sista timmar.

I horisonten börjar konturerna av ett nytt år formas.

Jag har ätit nyårslunch på Saluhallen med barnen.

Nya traditioner formas när barnen har egna planer.

Vi springer på vänner och ringer släktingar och önskar alla ett Gott Nytt År.

Nu ska vi snart börja laga nyårsmiddag och mellan varven ska jag läsa i årets sista bok.

Vem har bestämt att man måste följa en nedåtgående spiral

noreply@blogger.com (Unknown) — Fri, 30 Dec 2022 06:40:00 +0000

Nu närmar vi oss slutet på 2022.

Timme för timme tickar vi mot året som förutspås att bli värre än det vi lämnar bakom oss. Inte en enda positiv diagnos har jag sett över året som ligger framför oss.

Det finns en del artiklar som beskriver positiva trender för 2023, hållbarhet, mer shopping på sociala medier, AI kontrollerar e-handeln, Barbiefilmen, vältränad hjärna osv, osv.

Men det finns inget där som känns så värst upplyftande måste jag erkänna, förutom att hållbarhet är det nya normala då, även om jag är tveksam till att det stämmer. Inte sjutton har hela jordens befolkning ställt om och tänker hållbart i varenda aspekt av sitt liv.

Det är kanske upp till oss nästa år. Att vända den allmänna känslan av att vi är i en spiral som går nedåt.

Tänka om, tänka nytt. Strunta i spekulationer och prognoser helt enkelt. För vem har bestämt att man måste följa en nedåtgående spiral? Vi kan väl hoppa över till andra sidan och följa spiralen uppåt istället.

Nu ska jag påbörja en helt annan text. En text som har mer med bilden här ovan att göra än vad den här har.

Skrivåret 2023

noreply@blogger.com (Unknown) — Thu, 29 Dec 2022 11:40:00 +0000

Jag har en helt ledig dag. Ett möte blev inställt, regnet öser ner utanför fönstret och det finns inget jag måste göra. En helt ledig dag.

Jag funderar över mitt skrivande. Skriver några rader på en berättelse som påbörjades för längesen. Det började med en kort text som fyllde en halv A4-sida. När den var skriven så försökte jag ta berättelsen längs med en massa slingriga vägar men det har aldrig landat rätt. Det har alltid slutat med att jag tvingar mig själv att skriva, inte för att jag tycker om historien. Men idag så flyttade jag den där halva A4-sidan till ett nytt dokument och började om och nu känns det lite bättre.

Efter att jag skrivit en stund så började jag rota bland böcker om att skriva igen. Jag har läst ett gäng det här året och jag blir faktiskt inspirerad av många av dom. Jag gör sällan övningarna men böckerna i sig får igång tankarna. Jag har ett gäng tips på böcker som jag fick från instagramföljare när jag publicerade ett inlägg om de böcker jag läst. En riktigt rolig boklista faktiskt.

Om konsten att läsa och skriva, Olof Lagerkrantz (tips från mamma)
Skrivboken, Kristina Ohlson (tips från Viktoria Lindberg)
Kickstarta ditt skrivande, Michaela von Kügelgen (minns inte vem)
Att skriva, Marguerite Duras (minns inte vem)

Jag ska försöka landa lite i vad jag ska göra med skrivandet under 2023. Om jag ska försöka planera in tid för det på något vis. Lyssnade på Clara Lidströms vinterprat på tåget igår och hon sa något klokt:

"Jag har skrivit en del böcker och vet att man inte gör det på dom minutrar som blir över vid tio-fikat..."

Frågan jag kommer tillbaka till då är om jag har tid med att skriva 2023 eller inte. För det är nog dumt att tro att jag ska klämma in en rad här och en rad där.

Sen måste jag fundera över vad man gör med en text som var med i en tävling men som inte vann. Ett fint hedersomnämnande och ett väldigt inspirerande mail fick jag för texten men vann gjorde den inte. Så vad gör man med en sådan text. Fortsätter man på den och låter den få nytt liv som något annat eller är det bra som det är? Lämna den och gå vidare?

Nej, nu måste jag nog koka en ny omgång kaffe om jag ska få ordning på skrivåret 2023, och fundera lite. Kanske skriva några rader till på den där berättelsen som kanske har hittat den rätta vägen att vandra.

En intensiv Uppsala helg

noreply@blogger.com (Unknown) — Sat, 21 May 2022 07:36:00 +0000

Nu blommar kastanjeträden längs med Fyrisån. Under vår balkong har syrenen slagit ut och skickar duster av väldoft upp till oss. Om vi någon gång flyttar så ska jag plantera en syren precis vid eller under ett fönster så att man kan öppna upp och få ett helt rum fyllt av syrendoft.

Det är en intensiv helg i Uppsala idag.

Borta vid Fyrisgården är det broloppis.
Nere i Linnéträdgården är det Linnés Trädgårdsfest.
Imorgon är det Fest- och bröllopsmässa på Villa Anna.
Det är loppis i Ekeby Hus trädgård
Kulturhuset Leoparden har Bokbytardag idag på Svartbäcksgatan 20
Trafiksäsongen med Lennakatten drar igång

Själv ska jag cykla med 13-åringen till Ekebydalen och titta på när VP 09 möter SK Vigör 09. Perfekt matchväder idag förut om att det just nu blåser lite väl hårda vindar.

Den som blommar mellan svalans ankomst till granens blomning

noreply@blogger.com (Unknown) — Thu, 19 May 2022 20:28:00 +0000

"Denna gnista skall slockna

Detta liv ska förgås

Men en lindring i hjärtat är väl tanken ändå

Att i släktled tillbaka

I släktled framför

Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ"

Det finns så många musiktexter från barndomen som lever kvar i mitt huvud, Idag är det helt omöjligt att minnas texter om jag inte anstränger mig men i en viss ålder fastnade allt jag hörde. I helgen när vi promenerade runt Stabby så passerade vi Berthåga kyrkogård där det just nu blommar ett helt fält fullt med gullvivor och sedan dess så har jag hört den gamla Grymlingslåten Där gullvivan blommar, i huvudet.

Men mest så fick det där fältet med gullvivor mig att minnas gammelmormor och gammelmorfars baksida. Där gullvivorna tittade upp i gräset på våren. Den där platsen från barndomen som inte längre finns. Huset som en gång stod där är borta och skogen har tagit över. Jag undrar om gullvivorna ändå tittar upp där under de täta trädkronorna.

Läsning av liten bok

noreply@blogger.com (Unknown) — Wed, 18 May 2022 12:40:00 +0000

I tre dagar har jag kämpat. Med trötta gamla ögon har jag kämpat mig igenom Låt den rätte komma in. Det var en jättebra bok. Det enda som är lite tråkigt är väl att jag läser den så långt efter. Jag hade redan koll på ungefär vad den handlar om. Det hade nog varit roligare att läsa den precis när den kom.

Men, tillbaka till kämpandet, som inte hade något med berättelsen att göra utan med formatet på boken. Det är nog så att jag helt enkelt inte kan läsa pocketböcker med för liten text längre. Om det är någon gång i livet man borde ha åldersnojja så är det nog nu, när jag konstaterar att jag måste välja bort vissa saker framöver.

Tankar efter en vandring runt Stabby

noreply@blogger.com (Unknown) — Sun, 15 May 2022 15:07:00 +0000

Vi promenerar runt Stabbyfälten. Viker av in i skogen och letar oss fram längs med outforskade stigar. Då och då möter vi människor som precis som vi längtat ut. Vi hälsar. Tar sällskap med ett par som har med sig en Hitta ut karta. Samtalet studsar hit och dit mellan de nyutslagna björkarna.

Kanske är det nu vi officellt lämnar coronapandemin bakom oss. En viss distans lever kvar i ryggmärgen. Vi håller ett visst avstånd men vi går inte längre cirklar kring människor och hejjar på håll. Vi stannar till, pratar och tar följe. Vi har hittat ett nytt sätt att existera på men det sociala måste få ta plats nu.

När jag kommer hem läser jag inlägg på Instagram om bloggandet och den där bloggdöden som pågått under så många år. Det var väldigt längesedan jag hittade en ny blogg det ska jag erkänna. Jag vet inte ens vart jag ska leta längre.

Men jag är hoppfull. Jag tror att hela världen fick slut på tankar, ord och intryck under pandemin och att väldigt många slutade skriva under den där perioden. Så var det i alla fall för mig. Jag har ett kontorsjobb och under pandemin så jobbade jag hemma. Det betyder att jag tillbringade väldigt mycket tid på exakt samma plats. Utan att träffa så värst många människor. Det gör något med kreativiteten.

Jag tror i alla fall att många av oss som gav upp skrivandet kommer att hitta tillbaka nu. Det kommer inte att vara precis som förr men jag tror att det kan bli mer intressant. Mer varierat. Kanske djupare och inte lika hetsigt som det ibland kändes.

Det här är i alla fall fortfarande en blogg främst om böcker. Men jag vette sjutton om jag kommer bry mig så mycket om att alltid hålla mig till ämnet. Det funkar liksom inte så i livet. Ibland måste man pausa allt för att jaga duvor som försöker bygga bo på balkongen och ibland läser man böcker en hel helg. Det får helt enkelt bli vad det blir härinne framöver.

Att hålla ut utan att ge upp

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 17 Nov 2020 05:00:00 +0000

Så skärptes restriktionerna och det känns som lite tungt måste jag erkänna. Inte att det stramas åt men att det inte blir bättre trots att vi pratat och tjatat om det nu i flera veckor.

Sen måste jag erkänna att jag tänker väldigt mycket på en mening alldeles i början av Robin Sharmas bok 5 am club.
"...att leva samma vecka några tusen gånger och kalla det ett liv. Jag måste säga det: Det är så många som dör vid trettio och begravs vid åttio."

Det är lätt att känna att man lever samma vecka om och om just nu, speciellt när man jobbar hemma. Det gäller att göra något som avviker varje dag.
Ta en annan runda på lunchen. Ringa en ny person varje dag. Handla i en affär du inte brukar handla i. Laga mat du normalt inte gör. Läsa böcker du normalt inte hade läst.

Personligen så har jag lite tid över för att blogga just nu. Det är riktigt trevligt och jag ser alltid fram emot stunden här vid datorn. Det är en av de aktiviteter som jag gjorde så mycket förr och som jag saknar. Nu slutade jag ju för att bloggen liksom självdog men vem vet, kanske växer den nu såhär i pandemitider.

Bilderna förresten, de är några av sommarens mathöjdpunkter. Sådant där som jag inte äter varje dag.

40 dagar och nätter

noreply@blogger.com (Unknown) — Mon, 16 Nov 2020 13:30:00 +0000

Bok: 30 dagar och nätter
Författare: Iren Rinmad

Jag har fått chansen att läsa Iren Rinmads nya bok, 40 dagar och nätter. Jag tackar inte så ofta ja till recensionsexemplar men ibland, när det dyker upp en författare, en bok eller ett förlag som gör mig lite extra nyfiken så kan jag inte låta bli. Den här boken har jag varit nyfiken på. Jag försöker utmana min egen läsning i år och har försökt hitta böcker jag kanske inte hade valt i vanliga fall. En del deckare har det blivit men även en del andra böcker som fått mig att inse att det är viktigt att fundera och reflektera över sin egen läsning för att inte fastna.

40 dagar och nätter överraskar mig. Boken handlar om Val som efter omtumlande omständigheter hamnar på en seglats över Indiska oceanen. En resa som hon varken är förberedd inför eller i fysisk form för att genomföra. Under resan får Val många tillfällen att reflektera över allt ifrån sin situation till livet i allmänhet. Hon funderar över sin existens, sin utsatthet och samspelet med världen. Ibland tillsammans med sina resenärer. Ibland i en inre dialog.
Jag förväntade mig inte att hitta en riktigt bra berättelse i den här boken. Jag förväntade mig inte heller att möte fyra fantastiska karaktärer. Jag trodde att boken skulle vara mer filosofisk och mest innehålla vackra texter. Den här kombinationen av båda delarna är det som gör att jag tycker väldigt mycket om boken.

Den här boken har fått mig att fundera en hel del. Det känns lite som om det kanske var syftet från författarens sida, att omärkt plantera ett frö som långsamt börjar gro inom varje läsare så fort man stängt sista sidan.

Avslutningsvis så är det ju heller ingen nackdel att man blir glad av bara att se omslaget!

Samtycke

noreply@blogger.com (Unknown) — Fri, 13 Nov 2020 09:30:00 +0000

Snabbläser Vanessa Springoras bok Samtycke.
Vanessa berättar en viktig berättelse som måste få sin plats i offentligheten. Jag läser den för att jag vill ge hennes berättelse min tid.

Bokmässigt så blir jag inte så berörd som jag blev av Klubben, eller för den delen, K.
Hur underlig Frostenssons bok K än är så får jag ge henne att hon kan skriva. Det kan i och för sig Vanessa med men det saknas något av det där djupet i boken. Kanske vågar hon inte riktigt gå in i mörkret igen och rota långt ner i djupet på sig själv. Kanske behöver hon det inte för syftet med boken är uppfyllt. Hon har fått föra fram sin version i ljuset och världen har lyssnat.

Nu är jag istället lite sugen på att läsa Frostenssons nya bok för att se vart hon ska ta vägen. Kommer hon någonsin sätta sig in i andra människors upplevelser och förstå att hon har medverkat till deras smärta eller fortsätter hon att sväva ovan oss andra och betrakta verkligheten från sin upphöjda position.
Jag både vill läsa samtidigt som jag vill undvika allt hon gör.

Kärlek mitt i stormen

noreply@blogger.com (Unknown) — Thu, 12 Nov 2020 05:00:00 +0000

Jag går i tacksamhet

För att kärleken finner mig

I stormarna jag rör upp omkring mig

När världen omfamnar och tvingar oss människor att se livet ur ett annat perspektiv

noreply@blogger.com (Unknown) — Wed, 11 Nov 2020 05:00:00 +0000

Kontrollerar och utreder kroppens alla krämpor.
Screenar och analyserar.

Väntar in svar.

Den där mellantiden

när man väntar in svar.
Det är en existens utan att leva

Varenda vänligt ord blir så stort

Varenda tolkning vänds och vrids på

Till slut är man så trött
att det är svårt att se det vackra i livet

Och precis då

när jag kände så

klev jag ut ur en sjukhusport och möttes av den vackraste himmel jag någonsin sett.

Precis då, när livet kändes riktigt tungt,

blev jag påmind om allt som är vackert

och bra!

Fritt fall av Anneli Olsson

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 10 Nov 2020 10:00:00 +0000

Bok: Fritt fall
Författare: Anneli Olsson

Det tar mig några dagar att läsa den här boken. Jobb och liv kommer i vägen. Det är lite lustigt för det har tagit mig ett bra tag att läsa boken från allra första början. Den har funnits på min läslista sedan jag hittade Anneli på Instagram och rycktes med i hennes härliga flöde.

Huvudpersonen Alva blir dumpad av pojkvännen och hennes inrutade liv på resebyrån Far och Flyg är plötsligt i gungning. En väldigt osäker Alva hamnar efter mycket om och men på ett flygplan på väg ut i världen trots flygrädsla och en allmän osäkerhet i allt.

För mig är den här boken indelad i två delar. Livet innan och efter Alvas resa. Precis innan hon äntligen ger sig av så är jag nästan lite trött på henne. Jag skyller det på min ålder. Har man passerat 40 så har man dåligt med tålamod med folk som inte vet vad de vill eller accepterar och går vidare.

Men sen, när Alva faktiskt fattar någon sorts beslut så tycker jag att den här boken kommer in på ett spår som jag tycker bättre om. Den hittar in i feelgood världen. Kärlek, beslutsamhet och kvickhet hittar in bland raderna och får mig att sträckläsa klart.

Skrivutmaning i November

noreply@blogger.com (Unknown) — Tue, 03 Nov 2020 05:00:00 +0000

Deltar ni i NaNoWriMo?

50 000 ord i november.

Jag ska försöka hänga på.
Oavsett så är det ett sätt att få fart på sig själv.

November är nog den månad när jag har som lättast att falla ur rutiner så det är en riktigt bra månad för en utmaning.

Här kan ni läsa mer!

Ljusen brinner på Östra kyrkogården

noreply@blogger.com (Unknown) — Mon, 02 Nov 2020 17:30:00 +0000

Här har vi gått genom åren

Tänt ljus för dom som lämnat oss

Du har stannat till vid stenar och berättat

Om dom som gick här före oss

Nu står ditt namn graverat bredvid morfars.
Nu vilar du under träden här

Nu ses vi som är kvar och minns
Hur det var när du fortfarande fanns här

Jag försöker minnas det fina
Trots att saknaden är tung
Skratt, prat, rotmos och fläsk
Långa samtal om kvällarna
Och promenader i daggvått gräs