Ingrid Eckerman tycker till

Julen - så som den firades när jag var barn

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Mon, 23 Mar 2026 20:35:00 +0000

Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ner om julfirandet. En liten memoardel. Om nu någon är intresserad.

Julfirandet när jag var barn var en kompromiss mellan två traditioner. Så jag får väl ta dem först. Men när jag skrivit om dem så tog visst lusten slut ...

Storbondejulen

Min farfar kallade sig "godsägare". Han hade gården Kyrkbyn intill kyrkan i Kolbäck i Västmanland. När barnen blivit vuxna överlät han gården till fars kusin och byggde sig själv en pampig villa vid Kolbäcksåsen - nu förfallen. Farfar dog 1950 när jag var åtta år gammal. Farmor bodde kvar ensam i villan några år innan hon flyttade till dottern i Småland.

Far berättade om doppet i grytan i Gamla Kyrkbyn. Det var många som arbetade på gården - antagligen fanns statare tidigare. Vällingklockan styrde arbetet och matpauserna. Under julhelgen skulle inget arbete göras, eller i alla fall så lite som möjligt. Julhelgen började efter helgmålsringningen kl 18 på julaftonskvällen. Så man jäktade under dagen. Middagen (mitt på dagen) förenklades. En gryta med kokspadet från skinkan ställdes på spisen och gammalt bröd doppades ner. Folket stod i led förbi spisen och fick sina brödskivor. De åt hastigt innan de begav sig ut till djuren igen. Doppet i grytan var enkelt och snabbt.

Vad de åt på julaftonskvällen vet jag inte. Kanske skinka. Men juldagsmiddagen i Nya Kyrkbyn var i alla fall fin, i matsalen, med vit duk, silverbestick, fina servisen och glasen, uppassning av jungfrun etc. - ett pyttelitet minne jag har av den sista julen som vi reste dit.

Bergsmansjulen

Min morfar, född 1855, var bergsman. Han ägde en hytta för järnframställning i Gusselby utanför Lindesberg, i Bergslagen. Även han byggde sig en ståtlig herrgård, Östanby, numera förfallen. Morfar dog innan jag föddes. Mormor har jag några få minnen av från sjukhemmet i Uppsala.

Min mor, yngst av åtta syskon, berättade om hur det var där. När hon föddes hade morfar och mormor blivit frälsta, och det fanns inte längre någon alkohol i hemmet. Men när kolryssarna kom till hyttan så kom kolarna in i köket och serverades mat och kaffe av pigorna. "Lilla Rut" som hon kallades togs mest hand om av Lina, inte sin mor, och tillbringade tid under köksbordet. Där hörde hon historierna om oknytt, älvor, skogsrået och annat.

Hyttan var igång under vissa perioder. Morfar var affärsman övriga delar av året. Han hade inget jordbruk eller djur att ta hänsyn till.

En gång om året åt familjen tillsammans med tjänstefolket i köket. Det var julaftonsmiddagen (som på den tiden åts mitt på dagen). Doppat var kokspadet från skinkan, men förstärkt med sky från juldagssteken, buljong, konjak, vetemjöl och annat till en mycket välsmakande ganska tjock soppa. Det serverades även sill, sillsallad, skinka, hemmagjord leverpastej - kanske många fler sorters julmat.

Egeröjulen

Nu talar jag om 1940- och 50-talen, i den stora villan i Saltsjöbaden dit vi flyttade när jag var ett eller två år gammal.

Och här fyller jag på vilket år som helst.

Länkar till släkt

Minnen från Kolbäck. Göran Forsmark

Min fars mostrar var rösträttskämpar Min text

Östanby i Gusselhyttan 1904 (foto)

Gusselhyttan (foto)

Gusselhyttan Morbror Gösta Östbys "memoarer"

Privata bilder

Min julsaga 2025: Mottagandet av 2015 års flyktingar

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Thu, 25 Dec 2025 19:11:00 +0000

Inför ett vittnesseminarium anordnat av Mångkulturellt centrum den 26 oktober 2025 förberedde jag nedanstående text. Ämnet var erfarenheterna från mottagandet av flyktingarna hösten 2015.

Mottagandet av dem som kom 2015 pågår fortfarande för fullt i mitt hjärta, min hjärna och min dator

Hösten 2015. Jag blev kontaktad av en bekant från ett studieförbund. ”Kan du inte hjälpa till med en studiecirkel i svenska för alla flyktingarna på det stora hotellet i Farsta?” Jag fick med mig några grannar, och fram till sommaren var vi där varje vecka.

I januari 2016 träffade jag två unga folkmusiker från Afghanistan. Dem måste jag visa vägen till svensk folkmusik tänkte jag.

På hösten upptäckte jag att Sverige tänkte utvisa de här ensamkommande killarna från Afghanistan. Jag samlade fina namn, gjorde ett upprop och en facebookgrupp som då hette Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar! Tänkte att till jul är väl det här över – för det förstår väl alla att man inte kan utvisa tonåringar till Afghanistan!

Men det var då mitt nya liv framför datorn började.

Både svenskar och afghanska killar hittade till facebookgruppen. På våren 2017 kom nödropen – "jag orkar inte leva längre". Vi administratörer vakade på nätterna.

Till midsommar blev musikerkillarna hemlösa och flyttade in hos mig. Något av det tuffaste jag gjort i mitt liv var att berätta för dem att de fått avslag från Migrationsverket.

På sommaren satte sig killar från hela Sverige på Medborgarhusets trappa. Några blev kvar in i oktober – de hade ingenstans att ta vägen.

På hösten startade vi föreningen Stöttepelaren – stödförening för ensamkommande barn och ungdomar, där Karin Fridell Anter är ordförande. Hon blev min nära vän och medarbetare.

Jag slutade spela fiol. Jag slutade sjunga. Jag var trött. Kände mig maktlös.

I november ordnade jag en Flyktingarnas dag, en demonstration med efterföljande fest på hemligt ställe, med afghansk mat och levande musik. Så roligt att se killarna äta sig mätta, dansa, koppla av!

I januari 2018 flyttade två killar in till min granne i kollektivhuset. Som mest hade vi fem killar samtidigt i huset.

Hösten 2018: Karin Fridell Anter och jag ordnade en internationell konferens ”How safe is Afghanistan?” Inte ett ord i media.

2019 reste två av killarna i huset till Frankrike. De är fortfarande kvar i våra hjärtan.

Nu dök barnfamiljerna upp på Norra Bantorget. Vi ändrade namnet på facebookgruppen till Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Hösten 2021 gav vi ut boken Den onödiga flyktingkrisen –rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021. Över 500 sidor, tillkomna på nio månader. Ungefär 50 personer bidrog.

De senaste åren har jag övat med unga män som återigen sökt asyl och måste övertyga Migrationsverket om att de är avfällingar från islam, västerländskt indoktrinerade mm. För en del gick det bra, andra fick lämna Sverige.

Hösten 2024 ordnade vi ett riksdagseminarium Rättssäkerheten vid Migrationsverket med anledning av Statskontorets rapport.

Just nu jobbar vi för fullt med uppropet Rör inte de permanenta uppehållstillstånden!

Så mottagandet av dem som kom 2015 pågår fortfarande för fullt i mitt hjärta, min hjärna och min dator.

Jag är inte ensam i detta. ”Vi” är många.

Tillägg julen 2026

För tre år sedan drog jag igång sidan Tidöavtalet - ett hot mot demokratin. Där försöker jag samla information som visar hur avtalet påverkar de flesta sektorer av samhället. Under rubriken Utvisningspolitik ersätter invandringspolitik samlar jag de viktigaste genomförda och planerade lagarna som rör flyktingar och andra invandrare.

Uppropet Rör inte det permanenta uppehållstillståndet har dragit in över 70 000 namnteckningar på några månader. Facebooksidan har över 3 000 följare. Ungefär samtidigt kom Jokkmokks protest mot regeringens utvisningspolitik, som ledde till att minst 182 av Sveriges 290 kommuner tackade nej till att träffa regeringens samordnare för återvändande.

Under hösten har allt fler ifrågasatt politiken. Nu är det invånarnas grannar, familjemedlemmar, arbetskamrater etc. det handlar om. Stoppa utvisningarna till Afghanistan! har fått över 5 000 nya medlemmar. Fler artiklar syns i media. Remissinstanserna sågade helt förslaget om att riva upp permanenta uppehållstillstånd. En statlig rapport visar att barnafödandet i Sverige är så lågt att vi är helt beroende av invandring.

Kanske är det en vändning på gång. Men det kan vi inte ta för givet, även om det blir regeringsbyte. Därför måste vi fortsätta kampanja under valåret. Håll utkik efter "För en human migrationspolitik"! Länken kommer här när vi har kommit lite längre.

De ensamkommande afghanerna 2015

Av de 165 000 personerna som 2015 sökte asyl i Sverige var 35 000 ensamkommande barn och ungdomar under 18 år. Av dessa var i sin tur 23 000 afghanska medborgare, merparten pojkar. Vi räknar med att ungefär 15 000 av dessa nu har uppehållstillstånd i Sverige. Antalet som är kvar i Sverige utan uppehållstillstånd är troligen under tusen. (Bilden är gjord på uppskattade siffror i september 2023.)

Se också

Föreningen Stöttepelaren - stödförening för ensamkommande barn och ungdomar ger ekonomiskt stöd till de unga f.d. ensamkommande som efter tio år i Sverige åter blivit papperslösa utan tillstånd att försörja sig.

Uppropet Stoppa förslaget om att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga

Uppropet Ingen retroaktivitet i den nya medborgarskapslagen

Bidra till pressmeddelandena!

Mitt vittnesmål om de senaste tio åren

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Sun, 30 Nov 2025 22:35:00 +0000

Demonstrationen "Röda tråden" på Medborgarplatsen i Stockholm, mars 2017.

Vid vittnesseminariet den 26 oktober 2025 om mottagandet av flyktingarna 2015 avlade jag följande vittnesmål.

Mottagandet av dem som kom 2015 pågår fortfarande för fullt i mitt hjärta, min hjärna och min dator.

Hösten 2015 blev jag kontaktad av en bekant från ett studieförbund. ”Kan du inte hjälpa till med en studiecirkel i svenska för alla flyktingarna på det stora hotellet i Farsta?” Jag fick med mig några grannar, och fram till sommaren var vi där varje vecka.

I januari 2016 träffade jag två unga folkmusiker från Afghanistan. Dem måste jag visa vägen till svensk folkmusik tänkte jag.

På hösten upptäckte jag att Sverige tänkte utvisa de här ensamkommande killarna från Afghanistan. Jag samlade fina namn, gjorde ett upprop och en facebookgrupp som då hette Stoppa utvisningarna av afghanskaungdomar! Tänkte att till jul är väl det här över – för det förstår väl alla att man inte kan utvisa tonåringar till Afghanistan!

Men det var då mitt nya liv framför datorn började.

Både svenskar och afghanska killar hittade till facebookgruppen. På våren 2017 kom nödropen – "jag orkar inte leva längre". Vi administratörer turades om att vaka på nätterna. Ja, vi är övertygade om att facebookgruppen räddade flera liv.

Till midsommar 2017 blev musikerkillarna hemlösa och flyttade in hos mig. Något av det tuffaste jag gjort i mitt liv var att berätta för dem att de fått avslag från Migrationsverket.

På sommaren satte sig killar från hela Sverige på Medborgarhusets trappa. Några blev kvar in i oktober – de hade ingenstans att ta vägen.

På hösten startade vi föreningen Stöttepelaren –stödförening för ensamkommande barn och ungdomar, där Karin Fridell Anter är ordförande. Hon blev min nära vän och medarbetare.

Jag slutade spela fiol. Jag slutade sjunga. Jag var trött. Kände mig maktlös.

På årsdagen 24 november av Stefan Lövens tal om "andrum" ordnade jag en demonstration med efterföljande fest på hemligt ställe, med afghansk mat och levande musik. Så roligt att se killarna äta sig mätta, dansa, koppla av!

I januari 2018 flyttade två killar in till min granne i kollektivhuset. Som mest hade vi fem killar samtidigt i huset.

Hösten 2018: Karin Fridell Anter och jag ordnade en internationell konferens How safe is Afghanistan? Inte ett ord i media.

2019 reste två av killarna i huset till Frankrike. De är fortfarande kvar i våra hjärtan.

Nu dök barnfamiljerna upp på Norra Bantorget. Vi ändrade namnet på facebookgruppen till Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Hösten 2021 gav vi ut boken Den onödiga flyktingkrisen –rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021. Över 500 sidor. Ungefär 50 personer har bidragit.

2023 började jag med hemsidan Tidöavtalet - ett hot mot demokratin som ska vara igång till valet 2026.

Hösten 2024 ordnade vi ett riksdagsseminarium om rättssäkerheten på Migrationsverket.

Just nu jobbar vi för fullt med uppropet Rör inte de permanenta uppehållstillstånden!

Så mottagandet av dem som kom 2015 pågår fortfarande för fullt i mitt hjärta, min hjärna och min dator. Jag är inte ensam i detta. ”Vi” är många.

Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Stöttepelaren - stödförening för barn och ungdomar

Stoppa förslaget om att omvandla permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga

Tidöavtalet - ett hot mot demokratin

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Mon, 06 Oct 2025 18:39:00 +0000

Jag heter nu Ingrid C Eckerman på Facebook!

Facebook tog bort mitt konto med omedelbar verkan. Samtidigt försvann alla inlägg jag någonsin gjort med det kontot. Dessutom trillade jag ur alla grupper, även dem jag skapat själv, och vännerna försvann lika snabbt.

Jag aktiverade ett konto som varit vilande, så nu heter jag Ingrid C Eckerman.

Det finns en fake profil med mitt namn.

Fortsätter media vara tysta om civilsamhällets aktioner?

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Wed, 03 Sep 2025 13:16:00 +0000

Fortsätter media vara tysta om civilsamhällets aktioner?

Varje vecka i åratal har vanliga människor manifesterat i Stockholm – människor som stödjer flyktingar, klimatet, Ukraina och Palestina m.fl. Varje år i augusti hålls en manifestation mot kärnvapen i Stockholm. Var är reportagen om dessa ihärdiga protester från civilsamhället?

Stora spektakulära demonstrationer, som ”Röda tråden” för de ensamkommande flyktingbarnen 2018 och Rebellmammornas röda halsdukar runt Riksdagshuset 2024, försiggick i mediatystnad – för att de inte störde framkomligheten för allmänheten. ”Det är händelsenyheten som räknas – vi ska inte rapportera om åsikter” var beskedet som media gav. Fredliga manifestationer som arrangeras av kvinnor antas inte leda fram till bråk och därför är åsikterna som framförs ointressanta.

Den 9 september, dagen då riksdagen återsamlas efter sommaruppehållet, äger flera demonstrationer rum på Mynttorget, intill Riksdagshuset. Rebellmammorna är där för tredje året i rad. Septemberupproret Nu är det nog är brett och handlar bland annat om klimat, flyktingpolitik, folkmordet i Gaza och välfärden. En vecka senare blir det ytterligare en manifestation om invandringspolitiken och en sorgmarsch för klimatet. Kommer media att förbigå även dessa med tystnad för att man inte väntar sig något bråk?

Texten har först publicerats på DN:s insändarsida 3.9.2025.

Det får inte vara okej att ensamutvisa tonåringar

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Mon, 18 Aug 2025 12:55:00 +0000

Logga för tidskriften Rörelsen där texten först publicerades.

Varje vecka läser vi om utvisningar som de flesta väljare uppfattar som orimliga. Några små lagändringar skulle ge Socialdemokraterna en möjlighet att betraktas som ett humant parti.

”Det var vi som genomförde paradigmskiftet i migrationspolitiken” brukar Magdalena Andersson skryta med. Och det stämmer. Många av de invandrarfientliga lagar som Tidöregeringen lagt fram grundas på utredningar som tillsattes av förra regeringen. Men regeringen har skärpt dem så att de nu är direkta utvisningslagar. Och fler väntar i höst.

Under de senaste åren har vi fått läsa om allt orimligare utvisningar, av barn och vuxna. Nyligen har media äntligen media äntligen uppmärksammat att de så kallade ”tonårsutvisningarna” är ett systemfel grundat på gällande lag.

Att 18-åringar, som lagligt kommit hit som barn med sin familj, ska ensamutvisas till länder de knappt känner till, skär inte bara i mitt hjärta, utan i de flesta svenskars hjärtan. Det gäller barn i flyktingfamiljer, barn i spårbytarfamiljer, barn till hög- eller lågutbildade arbetskraftsinvandrare. Dessutom kan 18-åriga svenska medborgare se sina föräldrar utvisas. Barn som fått skydd från sina föräldrar kan å andra sidan utvisas med sina föräldrar.

Tidigare fanns ett förbud mot utvisning av den som kom till Sverige före 15 års ålder och som har bott här minst fem år. Det tog S-regeringen bort 1 augusti 2022.

I den ”tillfälliga” invandringslagen 2016 togs ”särskilt ömmande omständigheter” bort, både för barn och vuxna. Av anständighetsskäl återinfördes de när den tillfälliga lagen permanentades 2021. Men den 1 december 2023 tog Tidöpartiet åter bort ”särskilt ömmande” – med Socialdemokraternas goda minne. Det är få som uppfyller kraven på ”synnerligen ömmande omständigheter”.

Vi ser nu konsekvenserna av dessa lagändringar. Samtidigt protesterar företagare, arbetskamrater, och brukare mot att arbetskraften dräneras på utbildade och erfarna personer i både vården och industrin. Forskningen visar att vi snarast behöver öka invandringen, inte minska den från dagens mycket låga nivåer.

Frågan är om Socialdemokraterna är beredda att direkt efter en valvinst 2026 återinföra ”humanitära ventiler” för barn och vuxna. Några små lagändringar skulle göra det möjligt för Migrationsverket att undvika utvisningar som av väljarna uppfattas som orimliga utan att sabotera den ”strama” flyktingpolitiken.

Under hösten ska partiet ta ställning till minst fem viktiga lagförslag som rör utländska medborgare. Vän av en mänsklig flyktingpolitik frågar sig genast hur S kommer att ställa sig till dem. Rösta med SD utan vidare diskussion? Rösta med SD men med reservationer? Rösta mot?

Dessa är fem av de föreslagna lagändringarna:

Skärpta krav på vandel för uppehållstillstånd. Vandelslagen innebär inskränkningar i yttrandefriheten för alla tredje landsmedborgare.
Kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd. För att få del av sjukersättning, barnbidrag, föräldrapeng, bostadsbidrag m.m. måste man ha bott i Sverige med uppehållstillstånd i minst fem år. Antingen får man köpa dyra försäkringar eller vara beredd att leva på luft om man får barn eller blir sjuk.
Utmönstring av permanenta uppehållstillstånd för vissa grupper. Flyktinginvandrare ska bara kunna få tillfälliga uppehållstillstånd, så länge som de fortfarande anses behöva skydd.
Skärpta krav för svenskt medborgarskap. Bland annat ska man kunna försörja sig själv vilket skapar ett låglöneproletariat, de hindras utbilda sig under väntetiden.
Återkallelse av medborgarskap. Detta är en grundlagsändring och kräver två omröstningar med val emellan.

Kommer en socialdemokratisk regering se till att vi får en migrationspolitik, dvs. en som handlar både om invandring och om utvandring? Inte bara om utvisningar?

Kommer en socialdemokratisk regering ha en invandringspolitik som skiljer sig från Sverigedemokraternas utvisningspolitik?

Texten har först publicerats i Rörelsen 15 augusti 2025. Tyvärr är artikeln låst.

Johan Forssell - hur mår din son?

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Sun, 13 Jul 2025 17:56:00 +0000

Kommer allt att bli bra för Johan Forsells familj? Foto: Ingrid Eckerman.

Johan Forssell - du är inte ensam om att kämpa för ditt liv just nu. Det gäller även din son. Och kanske andra familjemedlemmar. De behöver dig nu!

Jag förstår att du själv mår dåligt, har sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, kanske svårt att kontrollera ditt humör. Men samtidigt – du kan avgå som statsråd, få ett annat välavlönat jobb och fortsätta försörja familjen. På det sättet går det ingen nöd på dig. Kanske blir det nyttiga erfarenheter att vara ute i den vanliga arbetsmarknaden.

Men hur mår din son? Han som lyssnade på sin pappa, tog åt sig av dina värderingar, gick vidare med dem i ungdomligt oförstånd? Han som fick ett sammanhang att vara hemma i, nya kompisar som välkomnade honom?

Vi vet att en tonårings värderingar inte utvecklas i ett vakuum. Viktigaste förebilderna är föräldrarna. Därefter är det omgivningen, platsen där man växer upp, som står för påverkan.

Din son har haft goda förutsättningar för att utvecklas till rasist: En far, högt uppsatt i samhället, som offentligt verkat för rasistiska lagar. Dessutom är han uppväxt i ett segregerat område, där M blev mer än dubbelt så stort som S i skolvalet 2022 (och SD nästan lika stort) och där fördomar mot invandrare inte är ovanliga.

Du har ett stort föräldraansvar att ta. Att se till att han får den bästa hjälpen, det bästa stödet under flera år framåt. Jag ser tre typer av stöd han behöver få:

Hjälp att ompröva sina värderingar, och också att reda ut eventuella risker vid ett ”avhopp”. Vad jag förstår är socialtjänst första instans. Kanske kan även Expo göra en insats.
Hjälp med skuldkänslorna för att ha förstört sin pappas karriär, att kanske ha bidragit till regeringens valförlust 2026. Ett fall för BUP, där väntetiderna tyvärr kan vara mycket långa.
Hjälp med att återfå tilliten till sin pappa. Detta är den svåraste biten. Han får uppleva att pappa, som tidigare tycks ha stött hans engagemang, nu tar avstånd. Han kan inte undgå att läsa kommentarer i press och på nätet. I sin process att ändra värderingar kanske han börjar ompröva pappas värderingar när det gäller till exempel invandrare och straff för gängkriminalitet.

Jag ser också att den här historien, där kommentarerna ofta handlar om vad du har kämpat för de senaste åren, kommer att påverka hela familjen. Finns det fler familjemedlemmar som kommer att ompröva sin syn på dig och dina värderingar? Behöver ni kanske familjeterapi? Röda Korset erbjuder stöd till anhöriga.

Jag hoppas att du nu tar ansvaret gentemot din familj. Dina barn måste vara mycket viktigare för dig än ditt parti, ditt jobb. Att avgå som statsråd är en värdslig sak. Att återvinna respekt från sina barn en helt annan sak.

Hur var det med invandringens vinster och kostnader?

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Sun, 22 Jun 2025 22:09:00 +0000

Här samlar jag länkar till intressant information, för att lätt hitta till materialet.

Invandrades nettobidrag till de offentliga finanserna 1983–2022
Konjunkturinstitutet, specialstudie 117, juni 2025.
Under perioder med hög flyktinginvandring har nettobidraget hållits nere då många initialt hade svag anknytning till arbetsmarknaden. På senare år har arbetskraftsinvandringen, med hög sysselsättningsgrad och goda inkomster, bidragit till att stärka nettobidraget från utrikes födda. År 2022 var de utrikes föddas nettobidrag till de offentliga finanserna svagt positivt. Sedan 2017 har nettobidraget för inrikes födda gradvis minskat och var 2022 svagt negativt. Om enbart åldersgruppen 20–64 år beaktas har inrikes födda ett positivt genomsnittligt nettobidrag, högre än motsvarande bidrag från både flyktingar och övriga utrikes födda i samma åldersintervall.

Samhällsekonomiska effekter av migrationen till Sverige – en kunskapsöversikt med fokuspå arbetsmarknad, makroekonomi ochoffentliga finanser
Konjunkturinstitutet, specialstudie 116, juni 2025.
Det offentligfinansiella nettobidraget från invandringen till Sverige under de senaste decennierna har i flera studier varit negativ, som följd av att lägre sysselsättningsgrad och lägre löner bland utrikes födda har vägt tyngre än den positiva inverkan av att en relativt stor del av de som invandrat har varit i arbetsför ålder. Men 2022 finns en liten omfördelning från utrikes till inrikes födda.

Vinsten med invandring – Om det pris vi alla betalar för Tidöpolitikens stängda gränser
Tony Johansson, Katalys 2025 våren 2025.
De modeller som används i många beräkningar ger vilseledande resultat, som dock lyckas etablera sig som en sanning i debatten. Låginkomstgrupper kommer alltid ut som så kallade kostnader. I jämförelse med män skulle kvinnor te sig som kostnader. Se videon!

Åtta av tio ensamkommande från 2015 är sysselsatta
SCB 2023.
34-38 procent av männen arbetade inom vård och omsorg, jämfört med 5 procent av svenskfödda män.

5 myter om invandringen
SD, troligen inför valet 2022.
Vissa källor de hänvisar till finns på den här sidan.

Migrationsmyten. Sanningen om flyktinginvandringen och välfärden - ett nytt ekonomiskt paradigm.
Engelsk titel: A modern migration theory: An alternative economic approach to failed EU policy. Peo Hansen, Leopard förlag, 2021 respektive Linköpings universitet 2021.
Flyktinginvandring bidrar med samhällsbärande resurser i form av hårt arbetande människor. När en stat spenderar är det alltid en inkomst för resten av ekonomin, för kommunerna, företagen och hushållen, eftersom pengarna inte försvinner.

Grad av självförsörjning beroende på ursprung, utbildning och vistelsetid i Sverige
Entreprenörskap 2021.
Definierar graden av självförsörjning som hur mycket en individ betalar i skatt med vad densamma erhåller i offentliga transfereringar under ett och samma år. Rapporten visar att skillnaderna i självförsörjningsgrad mellan olika grupper är betydande, men att skillnaden mellan inrikes och utrikes födda med låg utbildning (avsaknad av grundskoleutbildning) är liten. En större andel av de lågutbildade födda utanför Sverige bedöms vara i arbete än av inrikes födda med samma utbildningsnivå.

Arbetsmarknaden på 2020-talet: Invandringen och den demografiska motvinden
Arena Idé 2020.
Invandringen har varit avgörande för att Sverige har lyckats upprätthålla en stabil trend mellan arbetade timmar och befolkning. Räknat per invånare, har vi det senaste decenniet sett en större ökning av arbetsinsats för utrikes födda än för inrikes födda. Det är en mer rimlig strategi att verka för en utveckling där fler utrikes födda i förvärvsålder kommer in på arbetsmarknaden och kan jobba heltid, än att pressa äldre att jobba allt längre.

Kan invandring lösa problemet med en åldrande befolkning?
Penning- och valutapolitik, Riksbanken 2019:1

Tid för integration – en ESO-rapport om flyktingars bakgrund och arbetsmarknadsetablering
Joakim Ruist, ESO 2018:3.
Den tid som flyktingen ger ett positivt nettobidrag till de offentliga finanserna är för kort för att täcka kostnaderna initialt och efter pension. En genomsnittlig flykting skulle kosta 74 000 kr per år under sin livstid.
Kommentar: Detta kan bero på att flyktingars löner ligger i det lägre spannet. Se Peo Hansen och Tony Johansson ovan.

Ensamkommande flyktingbarn ur ett socialt investeringsperspektiv
Krut AB 2016.
Att vi under 2015 tog emot 35 000 ensamkommande ungdomar innebar att det svenska samhället mottog ett humankapitaltillskott på cirka 87 miljarder kronor, jämfört med 20 miljarder kronor som angivits som kostnader för denna grupp.

Ekonomiska effekter av integration och invandring
Tillväxtanalys A2003:010

Reflektioner över en socialdemokratisk kongress

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Mon, 09 Jun 2025 17:22:00 +0000

Artikelförfattaren håller ett långt tal utanför S-kongressen 2025. Foto Anders Göransson.

När detta skrivs, efter en avkopplande husbilstur tvärs över Sverige, är det mesta redan skrivet om den socialdemokratiska kongressen och vad den ledde till. Mina reflektioner blir en blandning av mina egna upplevelser och andras reflektioner.

Vi som jobbar i flyktingsvängen har inga förhoppningar om att nuvarande regering kommer att ta ett mikrosteg för att underlätta för flyktingar som redan finns i Sverige, som varit här i många år, som är integrerade och självförsörjande. De vill tvärtom skärpa nuvarande utvisningspolitik. Hittills har Socialdemokraterna lojalt röstat för Tidöregeringens förslag, utan reservationer.

Men Socialdemokraterna kan mycket väl vinna valet 2026. Alla de som nu är utvisningshotade har inte lämnat Sverige då. En del har till och med fortfarande gällande uppehållstillstånd. Så det kändes meningsfullt att försöka påverka Socialdemokraternas syn på invandrare och utvisningspolitik – även om vi inte gjorde lika stora ansträngningar som vid kongressen 2017.

Frukost, lunch och middag stod vi utanför Svenska mässan – en liten samling människor som representerade åtta stora och små rörelser: #Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa, Göteborgs manifestationsgrupp (som syns på Gustav Adolfs torg varje tisdag), Stoppa utvisningarna till Afghanistan!, Goda krafter i Växjö, Orimliga utvisningar, Stöttepelaren, Håll ihop Sverige och Vi är 4700 – stoppa den orättvisa lagen!.

4 700 nya utvisningshotade

Nytillkomna var representanter för de 4 700 ”spårbytare” som trots fasta jobb med tillräcklig lön och god vandel inte får sina uppehållstillstånd förlängda enligt den lag som gällde fram till 1 april. I och med det får deras anhöriga inte heller stanna. De kan ej heller söka asyl på nytt utan att först lämna EU under fem år. Den som startat nätverket är Fereshteh Javani, flykting från Iran. När hon sökte asyl trodde inte Migrationsverket på hennes historia, men hon fick möjlighet att stanna för att hon fick arbete. Hennes uppehållstillstånd går ut i augusti. Hon ser ingen möjlighet att återvända till Iran – det är alldeles för farligt för henne. Hon har också hittat kärleken i Sverige.

Fereshtre berättar hur hon och andra iranska vänner deltog i Socialdemokraternas första maj-tåg. Där fick de ”löften” om att Socialdemokraterna skulle kämpa för dem. Hon blev mycket besviken när vi förklarade att S alltid motsatt sig spårbyteslagen, och att hon inte kan förvänta sig stöd därifrån.

Tjugoåriga Shakiba Mohammadi kom hit med familjen 2019, när hon var 14 år. Familjen fick avslag, men båda föräldrarna kunde få uppehållstillstånd för att de arbetade. Nu har hon läst ett år som lärarstudent. Eftersom hon är 18 år bedöms hon nu på egna skäl. Kanske har hon möjlighet att få uppehållstillstånd, men det hjälper inte hennes föräldrar. Familjen riskerar att splittras.

Samtidigt verkar det som om Migrationsverket och Säpo vet att det inte går att tvångsutvisa till Iran. Siamak Gravesh och Zajra Fani kom 2014 med arbetstillstånd då de hade eget byggföretag. Efter några år fick företaget ekonomiska problem, och de sökte asyl 2018. Efter tre år fick de avslag. De kan inte återvända på grund av sina politiska åsikter. Trots att de tillhör skuggsamhället lever de öppet.

Stram eller hållbar migrationspolitik?

Det var två händelser vi aktivister ville bevaka: Partiprogrammet, som antogs första dagen, och lördagens diskussioner om riktlinjer för integration.

Flera partidistrikt, bland annat Värmdö, Haninge och Skåne, hade lämnat in motioner om migrationspolitiken där de begärde att ordet ”stram” skulle bort ur partiprogrammet. Men när denna punkt skulle komma upp presenterade ledningen ett kompromissförslag. Med en knapp majoritet, där Skåne ingick, röstades detta förslag igenom.

I programmets inledning ersatte "human", "solidarisk" och "vila på ideologisk grund" det nya ordet "stram". Men i en bisats finns ordet kvar: "långsiktigt hållbar svensk migrationspolitik som under överskådlig tid behöver vara stram".

Var det en vinst eller en förlust för flyktingvänner? Det var en vinst att ledningens förslag mjukades upp. Men det var en förlust att ordet ”stram” över huvud taget kom in i partiprogrammet – ännu mer eftersom partiledaren själv efteråt förklarade att det är en ”stram migrationpolitik” som ska fortsätta gälla. Att Skånedistriktets omsvängning sågs som ett svek var tydligt i kommentarerna.

Kinna Skoglund, en av grundarna av #Vi står inte ut, följde diskussionerna sent på onsdagskvällen. Hon reagerade över att en så stor majoritet av ombuden var vita, jämfört med tidigare. ”Idag är det rädslan som styr, inte visionen. Politiken är reaktiv. ’Stram’ inte kan vara ett mål i sig – möjligen ett medel. Betydelsen av arbetskraftsinvandrare lyfts i partiprogrammet – men hur följs det sedan upp?”

Ingen enighet i partiet

På lördagen diskuterades riktlinjer för ”Du ska vara del av en stark samhällsgemenskap”. Däri ingick ”migration” med underrubrikerna asyl- och flyktingpolitik, arbetskraftsinvandring, EBO (eget boende för flyktingar) samt ”bättre integration för fler i arbete”.

Flera talare bidrog med personliga berättelser om sina flyktingvänners svårigheter i Sverige. Rättsosäkerheten i asylprocessen betonades. Ordet ”stram” associerades med Paludans ”stram kurs”. SSU:are påpekade hur nuvarande utvisningspolitik är ett slöseri med skattepengar. Man framförde också att bistånd inte ska blandas ihop med migration.

Kritiken av ledningen var stark, och inläggen följdes av stora applåder. Det var tydligt att både unga och gamla socialdemokrater vill ha en annan migrationspolitik. ”Landet ska styras med både hjärna och hjärta”.

Tro och solidaritet – Socialdemokraternas humana falang

”Broderskapsrörelsen var Socialdemokraternas kristna falang tills den bytte namn till ”Tro och solidaritet”. De har varit mycket aktiva i flyktingarbetet, och de vill även nu ha en betydligt mer generös asyllagstiftning.

Föreningen bjöd in till ett seminarium med Tony Johansson, den tidigare migrationsministern Morgan Johanssons bror, som presenterade sin rapport Vinsten med invandring. Trots att båda bröderna är socialdemokrater i Skåne har de helt olika åsikter om invandring. Tony menar att många tidigare rapporter, t.ex. Joakim Ruists ESO-rapport 2018, utgår från tre felaktiga antaganden: Att invandring skapar låglönejobb, att invandring inte påverkar sysselsättning, arbetslöshet eller inkomst för inrikes födda, och att invandring leder till ökad arbetslöshet.

Det är inte födelseland som avgör risken för arbetslöshet, utan i stället vilken position i arbetslivet man har. Invandrare blir en buffert på arbetsmarknaden när de, genom att ta låglönejobben, puttar upp de inrikes födda till högre inkomster. Antalet arbetade timmar per vecka är högre för utrikes födda än för inrikes födda. I den mån invandring påverkar arbetslöshet så sänks den. Flyktingvågen 2015 ledde till en expansion av offentlig verksamhet vilket gav avtryck ibland annat höjd BNP.

Det är också sociala faktorer, inte etnisk bakgrund, som förklarar invandrares överrepresentation i brottslighet.

Sara Kukka-Salam, ordförande för Tro och solidaritet, avslutade med att säga att Socialdemokraterna inte tar sitt utbildningsansvar. En stram migrationspolitik har ett pris i form av utebliven ekonomisk tillväxt. Riktlinjerna när det gäller t.ex. äldreomsorgen och bemanning stämmer inte överens med varandra.

När sätter S ner foten mot rasismen i lagstiftningen?

Det finns alltså en stor minoritet inom partiet som vill ha en mer generös asyllagstiftning. 42 procent av de röstande ville ta bort ordet ”stram” ur partiprogrammet. Ändå säger partiledaren Magdalena Andersson att det är en stram migrationspolitik som ska gälla även framledes. De ändrade skrivningarna i partiprogrammet och riktlinjerna ger möjlighet att rucka på stramheten – men ställer inga krav.

Sista dagen, den 1 juni, publicerades en artikel i DN där chefer i äldrevården beskrev sin desperation när sommarens bemanning föll samman som ett korthus för att personal ska utvisas. Socialdemokraterna missade en chans vid omröstningen om spårbyteslagen. Hade man lagt in en reservation om undantagsbestämmelser för de spårbytare som redan fanns i systemet hade man kunnat visa att man bryr sig om både personalen och de äldre.

Susanne Nyström i DN diskuterar samma dag två vägar för politiker att gå: Att forma politiken efter vad de tror att väljarna vill höra (så kallad populism) eller att gå före och försöka påverka opinionen. När det gäller migrationen tror Tony Johansson att den socialdemokratiska ledningen blivit så skrämd av vad som hände 2015 att den tar vilka konsekvenser som helst för att säkerställa att det inte upprepas.

Konjunkturinstitutets rapport om invandringens nettoeffekter, beställd av regeringen och som kom veckan efter kongressen, bekräftar Tony Johanssons rapport. Utrikesfödda ger idag ett positivt bidrag till samhället, medan vi inrikesfödda kostar mer än vad vi bidrar med.

Att byta perspektiv

Två kriser som nu utspelas inför våra ögon är klimatförändringarna globalt med risk för stora flyktingströmmar, samt brist på människor i arbetsför ålder i Sverige, nu och ännu mer i framtiden. Hans Rosling sade för många år sedan att om Sverige skulle ta sin andel av jordens befolkning i förhållande till sin yta skulle vi vara 23 miljoner. Det är lika många som Taiwans invånare, som lever på en yta av Jämtlands storlek.

Tänk om vi skulle byta perspektiv – börja planera för ett Sverige med 23 miljoner invånare, av blandade hudkulörer?

Tänk om Socialdemokraterna skulle börja med att rösta nej till kommande segregerande Tidö-förslag?

Inskränkt yttrandefrihet för utländska medborgare (den så kallade vandelslagen)
Kvalificering till välfärden för utländska medborgare (att inte få del av sjukförsäkring, A-kassa, bostadsbidrag, försörjningsbidrag med mer förrän efter fem års vistelse i Sverige)
Återkallelse av medborgarskap

Då kunde vi börja känna tillit till Olof Palmes parti igen.

Ursprungligen skrivet för Magasinet Konkret, men det kom för sent till redaktionen.

Musikmötet - mellan unga och gamla, traditionellt och tech

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Fri, 06 Jun 2025 09:44:00 +0000

Musikmöte 9 maj 2025

Sedan många år är jag med i Färdknäppskören, under ledning av Heike Gustavsson på kollektivhuset Färdknäppen i Stockholm. De flesta av oss är tämligen gamla. Vi sjunger mest korta visor från olika länder, men en och annan traditionellt arrangerad körsång kommer med också.

Våren 2025 fick vi ett ovanligt uppdrag: Att under rubriken "Nu grönskar det" genomföra ett arrangemang tillsammans med betydligt yngre musiker, som också använde sig av modern teknik. Det blev en häftig upplevelse!

Filmen berättar om mötet, och ni kan se glimtar av den enda repetition vi hade tillsammans och av själva framförandet. Kolla här!

Jag gör mig av med gamla bilprylar

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Mon, 05 May 2025 20:13:00 +0000

Alla prylarna forslades till Sam-Hjälp i Jönköping. De som inte sålts på deras loppis har gått till en loppis i Rumänien! Härligt - jag gillar inte att slänga grejer.

Jag säljer diverse bilprylar som jag inte har användning för. Priset kan diskuteras - behållningen går oavkortat till Stöttepelaren - stödförening för ensamkommande barn och ungdomar. Allt finns i Kärrtorp, södra Stockholm (nära Skogskyrkogården). Kan eventuellt levereras i samband med sommarens resor. Kontakta ingrid.eckerman@gmail.com.

Startkablar - rejäla don, stora klämmor.

*********************

Elkabel för husbilar och husvagnar, drygt 10 meter lång, i mjuk väska.

*********************

Kupévärmare.

*********************

Cykelställ för bil med tämligen rak baklucka. Remmarna hakas fast i bakluckans överkant. Gummilisten och sugpropparna ligger an mot luckan.

********************

Rattlås, tungt och stabilt, 56 cm i hopfällt läge. 2 nycklar.

********************

Fyra vinglas av plast, i sin förpackning. Höjd 15,5 cm. Använda en gång.

*********************

Gamla vägatlaser. Bra när man ska lära sig geografi, förstå topografin och när man planerar sin resa. M är från 2009 respektive 2019. KAK är 1981.

*********************

Varningstriangel modell större. Ca 52 cm lång, 12 cm bred.

*********************

Isskrapor, snöborste mm.

*********************

Förvaringsfickor som sätts på solskyddet. P-skivan passar fint där.

********************

Nej, Snövit är inte till salu! VW T4 California Exclusive 1996. Är avställd vintertid, därför behövs inga isskrapor.

*********************

"Den lilla gula", Hyunday Atos, är numera skrotad och behöver inga vintergrejor.

*********************

Ska Socialdemokraterna regera hand i hand med Moderaterna?

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Wed, 30 Apr 2025 15:40:00 +0000

Nyligen kom insikten. Socialdemokraternas migrationspolitik skiljer sig inte från Sverigedemokraternas. Men varför har man lagt sig på den nivån? Att Sverige ska bli som Ungern? Är det för att Moderaterna lagt sig platt för SD och för att man planerar för att gå hand i hand med M efter nästa val?

Från 2015, ända till sista veckorna, är vi många som trott att Socialdemokraterna trots allt står för någon sorts mänsklighet. Vi har trott att det där med humanitet och solidaritet fanns som en grundplatta, även om den kunde vara svår att se.

Ja, jag vet – vi som jobbat med och för flyktingarna från 2015 blev alltid nekade att träffa dåvarande migrationsminister Morgan Johansson – eller ens att få svar från honom.

Jag vet också att Anders Ygeman våren 2016, innan merparten av 2015 år flyktingar fått redogöra för sina asylskäl, sa att ungefär hälften skulle få avslag. Och att Morgan Johansson samma höst sa att ensamkommande pojkar inte har asylskäl.

Men det var trots allt förra regeringen som genomdrev gymnasielagen – ok då, kanske var det Miljöpartiet som satte ultimatum. Några år senare lyssnade Anders Ygeman till en utvisningshotad mamma. Han blev berörd. Just då hade han ett hjärta.

S röstar med M

I september 2024 berättade DN att dittills, under den nya mandatperioden, hade S röstat för alla migrationspolitiska förslag från Tidöregeringen. OK, tänkte jag, det var ju trots allt väntat, med tanke på vad S sagt tidigare.

Men då missade jag att de socialdemokratiska riksdagsledamöterna också röstat för att ”särskilt ömmande omständigheter” för uppehållstillstånd återigen skulle bort. Det som av anständighetsskäl återinfördes av S-regeringen när den ”tillfälliga lagen” permanentades 2021. Det som gav Migrationsverket möjlighet att ge bifall till medföljande barn som fyllt 18 år, till senila åldringar med familjen i Sverige, till pappor med 18-åriga barn som är svenska medborgare, till barn som annars hänvisas till en uppväxt på barnhem eller med vanvårdande föräldrar.

I oktober 2024 presenterades Statskontorets utredning om rättssäkerheten i asylbedömningar. Det var Tidöregeringen som beställt den – inte den socialdemokratiska regeringen, trots att de måste varit medvetna om kritiken från jurister och civilsamhället.

Inför den så kallade ”angiverilagen” tycks trycket ha blivit alltför stort. S sade sig vara emot att sjukvården skulle ange patienter utan uppehållstillstånd till polisen. Men formuleringarna var luddiga när raka frågor ställdes: ”Vi tycker att det är en dålig idé” och ”Vi är emot”. Och tveksamheten om partiledningens egentliga inställning var stor. Själv tror jag att den socialdemokratiska ledningen kände lättnad när de inte behövde rösta om just detta.

Så kom de senaste månadernas beslut:

· Rektorer ska ange elever ”i brottsbekämpande syfte”. Kommer rektorerna anse att papperslöshet är ett brott? Detta drabbar även personal på andra myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

· Möjligheten för asylsökande att byta spår till arbete har tagits bort, utan övergångsregler för dem som redan är här. Cirka 4 700 arbetande människor ska tillsammans med sina familjer lämna landet de närmaste åren. Ofta har de varit här i många år, ofta jobbar de i bristyrken.

· Möjligheten att efter fyra år få rättelse genom att söka asyl en andra gång är borta. Man måste först ha lämnat Sverige i minst fem år.

Nya förslag på gång

Flera förslag debatteras just nu. Hur kommer den socialdemokratiska ledningen ställa sig till dem?

· Införandet av ”god vandel” i kravet för uppehållstillstånd, med en definition som i praktiken tar ifrån invandrare deras yttrandefrihet. ”Ett steg på rätt väg” säger Anders Ygeman, trots att han för några år sedan gav sken av att tycka något helt annat. Vill han utvidga angiverisamhället ännu mer?

· Flyktingar, inklusive kvotflyktingar som FN utsett, ska inte kunna få permanent uppehållstillstånd. Det påstås att de ska bli medborgare, men man har redan försvårat möjligheterna för alla invandrare att bli svenska medborgare. Just nu finns 45 000 asylinvandrare med tillfälliga uppehållstillstånd – i ett land med 10 miljoner invånare.

· Tidöregeringen vill också att medborgarskap ska kunna återkallas, t.ex. på grund av dålig vandel. Detta är en grundlagsändring som kräver att man röstar för den både före och efter valet.

Man ska ha klart för sig att de flesta av de nya lagarna inte alls riktar sig bara mot asylsökande. Nej, alla invandrare drabbas: högavlönade och lågavlönade, amerikaner och afghaner, män och kvinnor. Det är inte bara flyktingar eller lågutbildade som inte söker sig hit – det kommer att gälla forskare, IT-experter, läkare, miljardärer.

Vad skiljer S från SD?

Många av lagarna och lagförslagen strider mot vad som sägs i Socialdemokraternas partiprogram. Till exempel ska vår migrationslagstiftning ”inte skilja sig väsentligen från övriga länders i EU”. Men det gör den ju. Syftet med dagens politik är att vi ska ligga så nära botten som tillåtet. Redan nu ger vi uppehållstillstånd i betydligt lägre procent än flertalet EU-länder.

Partiprogrammet säger också att de som får skydd i Sverige ”ska kunna etablera sig på ett bra sätt”. Men tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav innebär att det är omöjligt att studera. Det resulterar i ett låglöneproletariat och återinförande av en ”begåvningsreserv” – som vi inte haft sedan grundskolan infördes.

Jag frågade på Socialdemokraternas hemsida varför man inte krävde övergångsbestämmelser för spårbytarna. Svaret från Ställ en fråga: ”Det nuvarande systemet med spårbyte innebär stora risker för fusk och missbruk, för att återvändandearbetet försvåras och för att människor utnyttjas och far illa på arbetsmarknaden. Det är därför angeläget att de föreslagna ändringarna får ett fullt genomslag så snart som möjligt. Det talar också för att lagändringarna bör tillämpas direkt fr.o.m. den dag då de träder i kraft, även i fråga om ansökningar som kommit in till Migrationsverket och beslut som överklagats före den tidpunkten.”

Med öppna ögon offrar partiledningen 4 700 personer med familjer, för att de kom hit under lagar som stiftades av en annan regering.

En av motiveringarna bakom lagarna är att skuggsamhället ska minska. Men lagarna är i det hänseendet kontraproduktiva. De som sökt asyl kommer att i liten utsträckning frivilligt återvända till sina hemländer. Om de inte söker sig till andra europeiska länder blir de kvar i Sverige – som en del av skuggsamhället. Delar av arbetskraftsinvandrarna och spårbytarna blir delar av den svarta arbetskraften.

Irrationell migrationspolitik

Samtidigt har Tony Johansson, bror till Morgan, sammanställt sedan länge känd kunskap om migration och ekonomi. Han visar hur regeringen använder förenklade kalkyler för att påstå att invandringens kostnader är större än vinsterna. I själva verket leder migration till ökad tillväxt och välfärd.

Det kommer protester från gräsrötterna såväl som från ledande partiföreträdare. På första maj kommer det att förekomma banderoller med ”En human flyktingpolitik”. Många gräsrötter och partiföreträdare har varit djupt involverade i att hjälpa flyktingar sedan 2015 och håller inte alls med sin partiledning om migrationspolitiken. Men partiledningen verkar ha stängt öronen helt för gräsrötter. De har fastnat vid ”stram flyktingpolitik” och är glada att någon annan genomför den och får skulden.

Inför valrörelsen handlar det om att upplysa väljarna om var Socialdemokraterna verkligen står när det gäller humanitet och solidaritet med utsatta. De som bryr sig om sådana frågor har två andra partier att rösta på om S fortsätter på denna bana.

Artikeln först publicerad i Rörelsen 18.4.2025: Socialdemokraterna har övergivit medmänskligheten. Den blev april månads mest lästa artikel (4 700 läsare).

Läs mer om Socialdemokraternas politik i förhållande till Tidöavtalet.

Se också Tidöavtalet - ett hot mot demokratin

Se också Hur är det ens möjligt att vi inte hör er protestera? Aftonbladet 1.5.2025

Jag säljer miljörelaterade böcker

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Tue, 29 Apr 2025 20:56:00 +0000

Alldeles för många böcker i mina bokhyllor. Jag fortsätter att "döstäda". Nu gäller det böcker som behandlar olika aspekter av miljöfrågor och hållbar utveckling.

Jag säljer skönlitteratur (under uppbyggnad)

Jag säljer böcker av allmänmedicinskt intresse

Jag säljer mina (folk)musikböcker

Donating my Bhopal library

Kärnvapen

Dessa böcker är sålda till Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK). Ersättningen går till Stöttepelaren.

- Kärnvapnen i psykologiskt perspektiv. Artiklar och föredrag redigerade av Gunilla Lidin-Jansn och Staffan Cederblom. Svenska läkare mot kärnvapen 1982

- Katastrofmedicin. Kärnvapenkrig. Gösta Arturson, Henry Lorin. KAMEDO, Försvarets forskningsanstalt 1986

- Maintain life on Earth! Documentation of the Sixth World Congress of the International Physicians for the Prevention of Nuclear War in Cologne May 29 to June 1 1986. Jungjohann Verlagsgesellschaft Neckarsulm und München 1987

- Kärnvapenkrigets effekter på folkhälsan och hälso- och sjukvården. Rapport från WHO's expertgrupp för uppföljning av resolution WHA36.28. WHO, Genève, andra upplagan 1989

- The Meaning of Hiroshima Nagasaki. N.D Jayaprakash. Delhi Science Forum, Kerala Shastra, Sahitya Parishad 1990

- Plutonium. Deadly Gold of the Nuclear Age. By a special commission of International Physicians for the Prevention of Nuclear War and The Institute for Energy and Environmental Research. International Physicians Press, Massachusetts 1992

- Nuclear wastelands. A global guide to nuclear weapons production and its health and environmental effects. Ed. Arjun Makhijani, Howard Hu, Katherine Yih. By a special commission of International Physicians for the Prevention of Nuclear War and The Institute for Energy and Environmental Research. The MIT Press, Cambridge, Massachusetts and London, England 1995

Är det kapitalismens undergång som närmar sig?

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Tue, 15 Apr 2025 20:49:00 +0000

På 60- och 70-talen var det storkapitalismen och globaliseringen vi på vänstersidan protesterade mot. Nu verkar det som om ytterhögern gör enad front med oss.

Ovanstående bild gjorde jag 2009 när jag läste ekologisk ekonomi på Stockholms universitet. Spelkorten är alla de ekonomiska termerna som figurerar och som på olika sätt påverkar ekonomin. All ekonomi grundar sig på naturens resurser och människors arbete. Någon vinner, och kan antingen återinvestera vinsten i spelet eller leva upp den. Någon måse också förlora - och det är ekosystemen och människorna. - Jag tycker fortfarande att det är en bra bild.

Nu när Trump sätter igång en jordbävning i den ekonomiska världen diskuteras på allvar om de är slutet för kapitalismen. Här kommer framför allt länkar till intressanta artiklar.

Hyperglobaliseringen, nationalismen och högerpopulismen. Seminarium på ABF i Stockholm 22 april. Det är min gamla skolkamrat Stefan de Vylder som åter kommit med en intressant rapport. Bilden av honom, stående på ett kalhygge, skulle kunna ersätta jordklotet ner till höger på min bild.

Ur askan i elden? Om hyperglobaliseringens uppgång och fall. Rapport av Stefan de Vylder, vänstervriden nationalekonom. Arena idé 2025.

Lista på allt miljardärer förstört - inklusive Coachella Arbetet 17.4.2025

Tullkriget handlar om att USA tappat kontrollen Rörelsen 16.4.2025

Världsordningen faller - vi behöver bättre svar. Karin Pettersson, Aftonbladet 11.4.2025

Klimatkrisen hotar finanssektorn och kapitalismens framtid av Günther Thallinger, styrelseledamot i det globala försäkringsbolaget Allianz SE. Tidningen Global 9.4.2025

Professor: "Exempel på krasch som väcker hopp". SvD 8.4.2025

Liedman beskriver dystopiernas frammarsch Rörelsen 5.4.2025

Strid om kapitalism i USA. Janerik Larsson, SvD 16.3.2025

Vinsten med invandring - om det pris vi alla måste betala för Tidöpolitikens stängda gränser. Rapport av Tony Johansson. Katalys mars 2025.

Oligarchs are waging a war on the working class, and they are intent on winning. Video med Bernie Sanders 11.2.2025

Tänk tanken på att vi står på randen till en ny global ekonomisk kris. DN 4.1.2025

Sally Rooney: Det är inte konsumtionen som förstör planeten, det är kapitalismen. DN 13.12.2024

Jag säljer skönlitteratur

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Mon, 17 Feb 2025 15:15:00 +0000

Alldeles för många böcker i mina bokhyllor. Jag har börjat sälja mina (folk)musikböcker och mina böcker av allmänmedicinskt intresse. Nu fortsätter jag med skönlitteraturen. Jag kommer att fylla på lite i taget här.

All Världens berättare var en litterär tidskrift utgiven mellan åren 1945 och 1956 av Åhlén & Åkerlunds förlag. Där presenterades svensk och utländsk berättarkonst. Jag har åtta inbundna årgångar (1945, 1947-1952, 1954). Pris: MINST 100 kr till föreningen Stöttepelaren.

Kan man lita på att Socialdemokraterna är emot angiveri?

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Fri, 22 Nov 2024 11:04:00 +0000

Bild från Civil Right Defenders kampanj Alla mot angiveri.

Utredningen om Åtgärder för att stärka återvändarverksamheten förväntas innehålla förslag om utökad anmälningsplikt för offentliganställd personal.

När detta skrivs väntar vi med spänning på utredningen om den så kallade ”angiverilagen” (lagen om anmälningsplikt). Regeringens uppdrag var att ge ett förslag till en lag där offentliganställda åläggs att anmäla personer saknar uppehållstillstånd. Vi vet inte om t.ex. skola och socialtjänst kommer att vara undantagna, eller hur lagförslaget hanterar de privatanställda som arbetar på uppdrag av myndigheter.

Vreden är enorm. Inte nog med att alla berörda fackförbund är emot lagen. Flera privata arbetsgivarorganisationer, minst 14 av landets 21 regioner och ett växande antal kommuner protesterar. Moderater, liberaler, centerpartister och socialdemokrater uttalar sig mot förslaget, förutom miljöpartister och vänsterpartister. Patientorganisationer och människorättsorganisationer protesterar. Media gödslas med debattartiklar – varav ett försvinnande fåtal är för en angiverilag. Upprop, möten och demonstrationer anordnas på löpande band.

Det kommer att bli svårt för regeringen att driva igenom den här lagen. Kanske var det detta som fick Magdalena Andersson att vid partiledardebatten 13 september fråga om regeringen verkligen tänkte gå vidare med förslaget. Hennes argumentet var inte att lagen skulle komma att strida mot internationella konventioner, svenska lagar eller etiska principer, inte heller de konsekvenser som skulle drabba t.ex. barn och sjuka – utan att hon insåg att många i sjukvården och skolan inte kommer att finna sig i en angiverilag. Hon såg framför sig hur stora horder av anställda säger upp sig, och personalbristen i skola, vård och omsorg blir ännu större. Kanske såg hon också hur partiet skulle förlora röster om det inte ställer sig bakom protesterna.

Socialdemokraterna har inte varit tydliga med hur man ställer sig till ett eventuellt lagförslag om offentliganställdas plikt att anmäla papperslösa till polisen eller Migrationsverket. Det enda uttalande man gjort, enligt partiets presstjänst, är svaret till SACO 2023. Jämfört med övriga partiers genomtänkta svar känns detta hastigt hopkommet:

Vi tycker att det är en dålig idé att anställda inom skolan och i sjukvården ska vara tvingade att anmäla att en person som de kommer i kontakt med i sitt arbete, saknar nödvändiga tillstånd för att vistas i Sverige … det leder till ett angiverisamhälle – sådana samhällen brukar förknippas med auktoritära stater. … vi är emot införande av anmälningsplikt … vi tycker inte att anmälningsplikt ska införas.

År 2016 förklarade dåvarande migrationsministern Morgan Johansson (S) att de svenska fackförbunden skulle tvingas lämna ut information om papperslösa arbetare till polisen. Socialdemokraterna röstade ja till att förslaget om ökat informationsutbyte mellan myndigheter skulle ingå Migrationskommitténs förslag till ändringar i utlänningslagen 2021. Det gick sedan igenom i riksdagen. I den utredning om stärkt återvändarverksamhet som S-regeringen tillsatte i juni 2022 ingick även frågan huruvida informationsutbyte skulle användas i större skala.

Kan man då lita på att Socialdemokraterna verkligen är negativa till angiverilagen? Att det inte bara är att vända kappan efter vinden, då de inser att en stor del av väljarkåren är emot den? Om S i ett annat läge kommer att samarbeta med Moderaterna – kommer man då att acceptera en angiverilag?

Socialdemokraterna brukar hänvisa till att det minsann var de som lade om flyktingpolitiken hösten 2015. Min misstanke är att ledningen nu är glad över att någon annan genomför de förändringar i migrationspolitiken där det finns en opposition inom partiet. Vinner de nästa val kommer de inte att föreslå några lättnader.

Referenser

Angiverisamhället Tidöavtalet – ett hot mot demokratin
https://www.tidoavtalet.nu/2023/08/angiverisamhallet.html

Partisvar för anmälningsplikt för offentliganställda SACO
https://www.saco.se/opinion-fakta/sacos-artiklar/artiklar/2023/anmalningsplikten/partisvar-anmalningsplikt/

Socialdemokraterna vill tvinga facken till angiveriverksamhet – LO vägrar kommentera Aktuellt Fokus 23.9.2016
https://aktuelltfokus.se/socialdemokraterna-vill-tvinga-facken-till-angiveriverksamhet-lo-vagrar-kommentera/

Denna text refuserades av Rörelsen.

Mina texter på annat håll

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Wed, 06 Nov 2024 11:11:00 +0000

Här lägger jag länkar till opinionstexter jag fått publicerade på annat håll från 2023 och framåt.

Magasinet Konkret

Regeringens förakt för mänskliga rättigheter drabbar oss alla 16.7.2025

Skuggsamhället växer med regeringens politik 7.4.2025

Regeringen har blivit galen 29.12.2024

Rektorerna får angiverilag i nyårspresent 9.12.2024

Flyktingarna fortsätter leva i stress 2.10.2024

SD:s vision ett steg mot diktatur 15.9.2024

Segregationen problemet - inte invandringen Tillsammans med EvaMärta Granqvist och Natte Hillerberg 15.8.2024

Sommaren 2017 - när livet ställdes på ända 21.7.2024

Kränkning by proxy 3.6.2024

SVT bojkottar kvinnors fredliga demonstrationer 2.5.2024

Var är väljarna som försvarar angiverilagen? 23.4.2024

Helgessän: Tänk om Jesus sökt asyl i Sverige 23.12.2024

Så gick det för de ensamkommande - och oss som hjälpte dem 9.11.2023

Rörelsen

Jokkmokks nej ger hopp om en annan migrationsdebatt 10.11.2025

Det får inte vara okey att ensamutvisa tonåringar Rörelsen 15.8.2025

Socialdemokraterna har övergivit medmänskligheten 18.4.2025

Är S det femte Tidöpartiet? 16.11.2024

Tillfälliga uppehållstillstånd skapar nytt låglöneproletariat 1.8.2023

Migrationsverket har orimliga krav på ensamkommande 30.8.2023

Blandat

Stoppa utvisningarna till Afghanistan! Hemsida

Stoppa utvisningarna till Afghanistan! Pressmeddelanden

Stoppa utvisningarna till ett Afghanistan i fritt fall Aftonbladet 15.8.2025

Öppet brev till MP och V: Ta fram era ess ur skjortärmarna! Syre 4.5.2025

Rättsosäkerheten på Migrationsverket ger felaktiga utvisningsbeslut DN 15.2.2024

Oenigt om allas rätt till vård på lika villkor FemPers 24.10.2024

SVT såg inget nyhetsvärde i rebellmammorna FemPers 7.5.2024

Migrationsverket har orimliga krav på ensamkommande Tidskrift för kriminalvård 3.9.2023

Tidöavtalet - ett nyt hot mot de unga afghanerna e-Folket 21.6.2023

Berättat av Ingrid Eckerman Vår framtid, Nordiska muséet 12.4.2023

Därför JO-anmäler vi Migrationsverket FemPers 6.4.2023

Nytt självmord bland ensamkommande e-Folket 6.2.2023

När får afghanerna och vi som hjälper dem vårt utlovade andrum? Syre 5.11.2022

Afghanistan belyses i Sverige på årsdagen av Kabuls fall Sydasien 14.8.2022

Radio Tuff 19.3.2017

Sommaren 2017 ställdes livet på ända

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Sun, 28 Jul 2024 20:39:00 +0000

Lilla husbilen Snövit, en lyxig folkabuss årgång 1996, har servats och packats med lämplig utrustning, lämpad för väder mellan värmebölja och köldknäpp. Det är dags att dra iväg till spelmansstämmorna i Dalarna och Hälsingland.

Osökt kommer jag att tänka på sommaren 2017 – den sommaren som ställde livet på ända för mig. Sedan dess har ingenting blivit sig likt.

Strax före midsommar ringer en av de två afghanska musikerkillarna som jag lärt känna. ”Mormor, snälla, hjälp oss! Vi vill inte till Norrland!”

Jag visste vad som gällde. De hade blivit 18 år, de hade förlorat sin gode man, sin socialsekreterare, sitt boende. Migrationsverket erbjöd plats på ett asylboende i Norrland vid någon vägs ände, utan möjlighet till fortsatt skolgång eller kontakt med sitt sociala nätverk.

Jag svarade ”Jag hämtar er.” Bilen lastades full med killar, instrument och prylar. Min lilla lägenhet fylldes.

Till en början var det trevligheter. De hade fått en spelning på spelmansstämman i Delsbo, till stor glädje för de lokala afghanska killarna som sålde mat på stämman. Sedan följde de med mig i Snövit och tältade i Bingsjö. Här träffade de två landsmän som deltog i folkmusiklägret Ethno. Så blev de en grupp på fyra personer som skulle ha kunnat utvecklas tillsammans, om de fått chansen.

Hemma igen fick jag panik. Snart skulle mina indiska ungdomar komma – och de väntade på att få ha sin ”mormor” för sig själva. Var skulle alla sova? Var skulle de laga mat? Men lösningen fanns i kollektivhuset Sockenstugan. Det unga paret fick bo i en sommarledig lägenhet, den unge mannen sov på mitt vardagsrumsgolv och de två killarna bodde i en annan sommarledig lägenhet.

Indierna åkte hem efter en hejdundrande internationell fest. Afghanerna blev kvar hos mig.

I augusti inträffade den stora sittstrejken Ung i Sverige på det renoveringsstängda Medborgarhusets trappor. Jag följde en SD-vänlig grupp på facebook. ”Vi gör en tyst demonstration mot afghanerna!” sa de och bestämde tid och plats. Jag lade ut en varning i ”min” facebookgrupp Stoppa utvisningarna till Afghanistan!

Hjälparna hörsammade min varning. Vi stod i mångdubbla led framför ungdomarna på trapporna. Ett hav av röda hjärtan och svenska flaggor. Längst fram vajade fanorna – Afghanistans och Sveriges. Det var vackert!

Så kom den ”tysta” demonstrationen, något hundratal skanderande personer på andra sidan konstgräsbanan där en handbollsturnering pågick.

Polisen arrangerade den stora ”fajten”. Motståndarna släpptes in från varsitt håll i en kanal mellan gräsbanan och blomsterkiosken, med en tio meters fredszon emellan. Från ena sidan skreks invektiv, från andra kärleksord. Efter någon halvtimme skildes de åt. En lyckad manifestation från vår sida, en misslyckad från deras sida.

När sommaren var slut och skolorna började decimerades skaran på trappan. Hoppet och kämpaglöden gled in i hopplöshet för de unga och i maktlöshet för oss vuxna. Den hösten var mycket tung. Att meddela killarna att de hade fått avslag från Migrationsverket var något av det svåraste jag gjort i hela mitt liv.

Sommaren 2017 förändrades mitt liv för alltid.

Texten publicerades först i Magasinet Konkret 27.7.2024.

Läs också Hot om våld när de högerextrema demonstrerar på Medborgarplatsen 16.8.2017

SVT bojkottar kvinnors fredliga demonstrationer

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Tue, 07 May 2024 11:33:00 +0000

Rebellmammorna samlas på Sergels torg 21 april 2024. Foto Ingrid Eckerman

Kvinnoledda demonstrationer tycks ofta ha en mjukare och mer kreativ framtoning än "konventionella" demonstrationer. Gör det dem mer ointressanta för media, t.ex. SVT?

Först publicerad i Magasinet konkret 2.5.2024 och i Fempers 7.5.2024.

Den 11 mars 2017 tågade 3 000 människor från tre olika håll till Medborgarplatsen. ”Den röda tråden” var en imponerande manifestation. Den hade förberetts i en vecka genom att små ryggsäckar, innehållande bland annat barnkonventionen, började ”vandra” från lokala manifestationer runt om i landet till demonstrationen i Stockholm för att där överlämnas till politiker, med kravet att de ensamkommande flyktingbarnen skulle få stanna.

Arrangören var nätverket #Vi står inte ut, som startats i skolvärlden och socialtjänsten. Merparten av de vuxna deltagarna var kvinnor.

De enda som saknades var media.

Den 21 april 2024 omringades Riksdagshuset av cirka 1 500 människor som bar på en kilometerlång halsduk eller på en 50 meters halsduksrulle. Det var en imponerande föreställning. Den hade förberetts i månader med att mammor, mormödrar och andra kvinnor i hela landet stickade 1,5 m långa halsdukar som skickades till Stockholm där de samlades upp och syddes ihop. Bilderna från manifestationen på Sergels torg, där en stor mängd personer sitter omgivna av halsdukarna, är mycket spektakulära. Budskapet till politikerna var ”vi sätter en gräns för klimatet – 1,5 grader”.

Arrangörerna var Rebellmammorna, och merparten av deltagarna var kvinnor.

De enda som saknades var media.

Det finns likheter mellan dessa två stora manifestationer. De har båda initierats av organisationer med en stor majoritet kvinnor, och deltagarna var i mycket hög grad kvinnor. I stället för att lägga tyngdpunkten på skandering, stora flaggor och en aggressiv framtoning var det rött garn, barnryggsäckar, mjuka halsdukar, dans och sång som ledsagade manifestationerna.

SVT fick ta emot ett stort antal brev från rebellmammor som frågade varför SVT inte bevakade manifestationen. Så här svarade SVT:s kommunikatör:

"Huvudregeln för SVT Nyheter är att vi inte rapporterar om demonstrationer och andra manifestationer, vare sig de har polisens tillstånd eller inte. Det är först när en demonstration får påverkan på andra människors vardag, exempelvis om det begås misstänkta brott i samband med den eller om den tvingar trafiken att stå stilla, som den blir relevant ur ett nyhetsperspektiv.

Och även om en demonstration av något ovanstående skäl skulle komma med i nyheterna så brukar inte SVT redogöra för vad demonstranterna står för, annat än i högst allmäna ordalag. Det är händelsenyheten som är det relevanta och det som SVT ska berätta om - inte vad demonstranterna tycker och vill åstadkomma."

För att bli uppmärksammad av SVT Nyheter bör man alltså klistra fast sig i gatan och hindra bilismen. Att gående och cyklande människor behövde huka sig under en röd halsduk för att korsa gatan räknas inte.

Likaså bör man i tåget överallt ha stora tydliga plakat med vad demonstranterna tycker och vad de vill åstadkomma. För även om SVT Nyheter fått ett pressmeddelande i förväg så tänker de inte informera sin publik. De mycket små notiserna i DN och SvD visade redaktionernas totala ointresse.

Kanske bör också demonstrationerna ha en stor andel män bland deltagarna?

Jag säljer böcker av allmänmedicinskt intresse

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Tue, 30 Apr 2024 06:42:00 +0000

Jag har för många böcker i min bokhylla men gillar inte att slänga böcker. Därför hoppas jag att det finns andra människor som längtar efter dem. Här är de som har speciellt allmänmedicinskt intresse - några är klassiker.

Priset kan diskuteras. Kontakta mig via ingrid.eckerman@gmail.com.

Böckerna är sorterade i omvänd tidsordning - de äldsta först.

Läkaren, patienten och sjukdomen av Michael Balint (1972). Ett väl läst exemplar av en riktig klassiker. Den måste alla allmänläkare ha läst! SÅLD!

Tre små skrifter om omsorgen:

- Omsorgen i samhället: Programskrift för en framtidsstudie om vård och vårdbehov. Framtidsstudien Omsorgen i samhället (1978)

- Omsorg och människosyn: 6 uppsatser om människosyn i omsorg och samhälle. Utgåva 504 av Delrapport från projektet "Omsorgen i samhället". Kåre Berglund (1980)

- Omsorg som yrke eller omsorg om yrket: En studie av omsorgens professionalisering. Hans Berglind, Ulla Pettersson. Rapport 105, Framtidsstudien Omsorgen i samhället, Sekretariatet för framtidsstudier (1980)

Passioner. Boktidningen Ottar 1982;1. Kvinnor och män berättar om sina kärlekspassioner.

Onda ögat eller bakterier: Turkiska invandrarkvinnors möte med svensk sjukvård. Lisbeth Sachs (1983) En klassiker som visar på hur man måste ompröva sig själv. SÅLD!

Varför blir vi sjuka? En antologi om några av våra viktigaste hälsoproblem. Pauly-Ann Wedholm. Arbetarnas bildningsförbund (1984)

Kvinnors lust. En bok gjord bara av kvinnor. Ottar 1985;1. Kvinnors självupplevda berättelser. SÅLD!

Mäns lust. En bok gjord bara av män. Ottar 1985;2. Det här numret handlar om vad män verkligen varit med om och hur de upplevt det. SÅLD!

Att möta smärta: Hur man kan hjälpa patienter med kronisk smärta. Gunilla Brattberg (1985) Författaren, med egna erfarenheter av NPF och kronisk smärta, hittade en saklig och praktisk pedagogik som fungerade väl för många smärtpatienter.

Besk medicin. Läkemedel och Tredje världens fattiga. Dianna Melrose. Jord-Eco och Ordfront (1986)

Det handlar om d̲i̲t̲t̲ liv! Arbetsbok för människor med smärta. Gunilla Brattberg (1987)

Spelet om hälsan. Nya spelregler! Anne-Marie Landtblom, ABF (1988) Studiecirkelsmaterial.

Kroppens teatrar. J Mcdougall (1990)

If you love this planet. A plan to heal the earth. Helen Caldicott, MD. WW Norton Company (1992). Jag glömmer aldrig hennes anförande vid nordiska konferensen på Island cirka 1990. När jag kom hem upptäckte jag att föreningen Läkare för Miljön fanns. Det blev mitt stor engagemang fram till flyktingvågen 2015.

Tao sexologi. Boken om den oändliga visdomen. Dr. Stephen T Chang. Omre A/S (1992) SÅLD!

Miljölexikon. Miljöfrågor och det gröna landstinget. Stockholms läns landsting (1994)

Upptäcka livet: Om barns, ungdomars och vuxnas utveckling tillsammans. Lars H Gustafsson (1996) En klassiker. SÅLD!

Miljöboken 1996/97. Fredrik Holm för Stockholms läns landsting (1996)

Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Förslag till nationellt handlingsprogram. Miljöhälsoutredningens betänkande SOU 1996:24 + bilaga 1

Enastående. Självbiografisk berättelse om livet med högfungerande autism. Gunilla Brattberg. Värkstaden (1999). "Boken beskriver hur livet kan bli för den som tvingas leva mer än femtio år utan adekvat diagnos och diagnosadekvat behandling." SÅLD!

Barn och miljö: Hållbar utveckling. Lennart Lindgren (1999)

En dörr till ditt inre. Marta Cullberg Weston (2000)

Zvinorwadza. Being a patient in the religious and medical plurality of the Mberengwa district, Zimbabwe. Olov Dahlin. European Universities Studies, series XXIII, vol. 748. Peter Lang (2002). En "måste-bok" för den som ska arbeta i sjukvården i södra Afrika. SÅLD!

Sjukdomens mening: Det medicinska mötets fenomenologi och hermeneutik. Fredrik Svenaeus (2003) SÅLD!

Wonca Dictionary of General/Family Practice. Ed.Niels Betnzen. Wonca International Classification Committee, Laegeforeningens forlag, Köpenhamn (2003). Bra för den som ska skriva artiklar på engelska om primärvården.

Hur mår patienten? En psykosocial betraktelse av primärvårdspatienten. Anna-Lena Undén, Stig Elofsson, Ingeborg Eriksson m.fl. (2004)

Svenska folkets hälsa i historiskt perspektiv. Jan Sundin, Statens folkhälsoinstitut m.fl. (2005) SÅLD!

Folkhälsa, hållbar utveckling och globalisering. Tord Kjellström, Carin Håkansta och Christer Hogstedt (2005) SÅLD!

Intercultural communication in health care. Non-Swedish physicians in Sweden. Nataliya Berbyuk Lindström. Avhandling i lingvistik, Göteborgs universitet (2008)

Skapar vården ohälsa? Allmänmedicinska reflektioner. John Brodersen, Birgitta Hovelius, Lotte Hvas (2009) Ett allmänmedicinskt "måste". SÅLD!

Primärvården som marknad. Christer Olofsson (2012) SÅLD!

Epilepsi i arbetslivet - en vägledning. Johan Zelano (2020) SÅLD!

Enterprise Within the Enterprise: A Study of Management andPerformance ina Public Health Care Delivery Oraganisation. Doktorsavhandling, Mikael Ohrling (2021). Författaren visar att det är bra på många olika sätt när beslut och självbestämmande delegeras långt ner i hierarkin.

Åren går, ADHD består: Att få en diagnos som vuxen och åldras med ADHD. Lotta Borg Skoglund (2023) SÅLD!

Wonca Dictionary of General/family Practice

Jag säljer mina (folk)musikböcker

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Tue, 02 Apr 2024 10:39:00 +0000

Hins Anders. Målning av Anders Zohrn 1904. Stulen från Thielska galleriet 2000.

Mina bokhyllor är för fulla. Någonstans måste jag börja. Jag inser att jag har en massa böcker som jag egentligen inte läser. Tänk om de i stället kom till någon som har glädje av dem!

Här lägger jag en lista på de (folk)musikböcker jag vill sälja. Jag lägger dem efter publiceringsår, med de äldsta först. Priset kan diskuteras. Kontakta mig via ingrid.eckerman@gmail.com.

1. Om nyckelharpospelet på Skansen. Anteckningar af Karl Peter Leffler. Med 4 träsnitt. Stockholm 1899. Häftad, 115 s, varav drygt hälften är noter. Med dedikation från Leif Alpsjö. Förlaget Emma, faksimiltryck 1978. ISBN 91-85632-06-6. SÅLD!

2. Svensk folkmusik. Bondens musik i helg och söcken. Jan Ling har skrivit denna lilla innehållsrika pocketbok på 149 s. Prisma förlag. Första upplagan kom 1964. Detta är sjunde upplagan 1980. ISBN 91-518-0218. SÅLD!

3. Folkmusikboken. Jan Ling, Märta Ramsten och Gunnar Ternhag åstadkom detta grundläggande praktverk om svensk folkmusik. Inbunden, stor och tung, 346 s. Prisma förlag 1980. ISBN 91-518-1180-4. SÅLD!

4. Spelmansmusik från Sverige, Danmark och Norge. 145 spelmansmelodier med ackordsättning. Hopsamlat av Tym Andersen. Inbunden, 183 s. Svensk översättning 1981, bokförlaget Forum. ISBN 91-37-07854-2. SÅLD!

5. Fioler. Kulturhistoria och byggnadsteknik av Anne Nilsson. Med dedikation till Hasse Gille på hans 50-årsdag. Inbunden, 192 s. ICA bokförlag 1981. ISBN 91-534-0546-3

6. Nyckelharpan nu och då / The Nyckelharpa -- present and past. Jan Ling, Gunnar Ahlbäck och Gunnar Fredelius har fått ihop till en liten häftad bok på två språk med beskrivningar och bilder av olika typer av nyckelharpor. Totalt 84 s. Bilaga till ett fonogram. Musikmuseet och Svea Fonogram 1991. ISN 91-87590-2. SÅLD!

7. In i musiken - om musik och medvetande. Peter Bastian var en dansk musiker med stor bredd. Han "inringar musiken som rent medvetandefenomen, uppmanar lyssnaren att vara trogen sina egna upplevelser och bortse från alla inlärda föreställningar." Pocket, 180 s. Wahlström & Widstrand 1987. ISBN 91-46-15834-0.

8. Musikordboken av Gereon Brodin. Här hittar du alla musiktermer med förklaringar. Inbunden, 306 s. När?Var?Hur?-serien, Forum. Fjärde utökade och omarbetade upplagan 1993. ISBN 91-37-08871-8. SÅLD!

9. La Folia. En europeisk melodi i svenska musikmiljöer. Margareta Jersild och Märta Ramsten har samlat allt som är värt att veta om folia-melodin. Inbunden, 287 s. CD ingår. Ejeby förlag i samarbete med Svenskt visarkiv 2008. ISBN 978-91-88316-48-6. SÅLD!

10. Noter om musik och hälsa. Stressforskaren och läkaren Töres Theorell redogör för forskning om musik och hälsa. Franskt band, 126 s. Karolinska Institutet University press 2009. ISBN 978-91-85565-22-1. SÅLD!

Donating my Bhopal Library

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Sun, 31 Mar 2024 16:38:00 +0000

Bhopal memorial for those killed and disabled by the 1984 toxic gas release. Photo Luca Frediani.

It is now many years since I finished my work about the Bhopal catastrophe 1984. But during the years, to be able to write my thesis and my book, I have collected a lot of books and other material. This is a collection that probably does not exist anywhere outside Bhopal. I would like it to remain kept together also when I finally leave my home.

In January 2011, I was denied entrance to India. Since then, it has been very difficult to follow what happened and update my library.

Are you interested? Or do you know someone who might be interested? Please contact me by ingrid.eckerman@gmail.com.

Ingrid Eckerman's Bhopal Library

1. The International Medical Commission on Bhopal 1994. Notes, letters, clippings.

2. The book The Bhopal Saga. Notes, letters, clippings.

3. Sambhavna Trust. Notes, letters, clippings.

1985

4. Bhopal Gas Tragedy. Delhi Science Forum Dec 1984/Jan 1984, reprint 1985. Booklet, 60 pp. All early known knowledge summarized.

5. Bhopal: Industrial Genocide? A unique compilation of documents from Indian publishers. Arena Publications Division, March 1985. ISBN 962-7156-01-9. Thirty texts copied from articles in different kind of media Dec 1984 – Jan 1985.

1987

6. Nothing to lose but our lives. Empowerment to oppose industrial hazards in a transnational world. Ed. David Dembo, Clarence J Dias, Ayesha Kadwani, Ward Morehouse. Hongkong: Arena Press 1987. 207 p. ISBN 962-7156-06-10. “Since December 1984, the world has witnessed three of the worst industrial disasters in history: Bhopal, Chernobyl and the fire in a Sandoz warehouse in Basle, Switzerland. This book explores the causes and consequences of these and other industrial disaster. Special attention is given to their transnational characteristics.”

1989

7. Against All Odds. The Health Status of the Bhopal Survivors. Continuing effects of the toxic gases on the health status of the surviving population in Bhopal. Sathyamala C, Vohra N, Satish N. CEC dec 1989. Booklet, 48 pp. A preliminary report of a medical study carried out five years after the disaster.

8. Unraveling the tragedy at Bhopal. GFA Inc 1989. A 17 minute documentary shot in India and the US. Video cassette.

1992

9. Findings and Judgements. Third Session on Industrial and Environmental Hazards and Human Rights: 19-24 October, Bhopal-Bombay (India). Asia ’92, Permanent People’s Tribunal. Booklet, 69 pp. Facts and findings of the Bhopal case.

10. Contempt of People. Ramifications of the Bhopal Gas Leak Disaster Case. Jayaprakash, ND. A Delhi Science Forum Publication, October 1992. Booklet, 44 pp. Preparation for the Permanent People’s Tribunal.

11. Determination of Cyanide and Thiocyanate in Humans. Lundquist, Per. Medical Dissertations No. 355, Linköping University, Sweden 1992. 142 pp. ISBN 91-7870-647-5.

1993

12. An Exposure-Response Method for Assessing the Long Term Health Effects of the Bhopal Gas Disaster. Ramana Dara V, Kriebel D. Disasters – the Journal of Disaster Studies and Managements Dec 1993;17, no 4:281-290. Photocopy.

1994

13. The Ophidian and the Orphans of Bhopal. Bhopal Gas Tragedy. Pandey, Arun K. Rajdhan Law House, 1994. 179 pp. “The book is more a narrative than any serious academic exercise. Simply it is an attempt to merely describe the various aspects touching on the subjects.” Summarizing a large amount of legal documents and medical reports.

14. Ku Integracji Krajów Bałtyckich. Bałtyckie forum ekologiczne. (Towards the integration of the Baltic countries. Baltic Sea ecological forum.) Gdańsk 1994. ISBN 83-90 5274-0-5. Includes four papers by members of the International Medical Commission on Bhopal 1994.

15. Bhopal – the inside story. Chouhan, T.R. and others. First published in 1994. 2^nd updated edition, Other Media Press and The Apex Press 2004. 212 pp. ISBN 1-891843-30-3, 81-85569-65-7 “T.R. Chouhan, a former worker in the plant, tells for the first time his own explosive tory of what it was like to work in the dangerous chemical factory that was destined to go down in history as the site of the world’s worst industrial disaster.”

16. Interim Report of the International Medical Commission on Bhopal. December 1994. 49 pp. Preliminary findings of the experts who met in Bhopal, January 1994. Photocopy.

1995

17. Environmental Epidemiology in Europe 1995. Proceedings of an International Symposium, Bremen November 13-14, 1995. Bremen Institute for Preventions Research and Social Medicine (BIPS). ISBN 3-88722-356-X. Includes a paper on the International Medical Commission on Bhopal 1994.

1996

18. International Perspectives in Public Health 1996 volumes 11 and 12. Journal, 44 pp. ISSN 8755-5438. Theme: The Bhopal gas disaster.

19. The National Medical Journal of India 1996;9, no 2. Reprint, two articles of members of the International Medical Commission on Bhopal 1994.

20. Long-term morbidity in survivors of the 1984 Bhopal gas leak: an epidemiological survey. Cullinan P, Acquilla S, Dhara VR. 1996. The original of the article above, in the National Medical Journal of India.

21. Charter on Industrial Hazards and Human Rights. Permanent People’s Tribunal 1996. Booklet, 24 pp.

1997

22. Respiratory morbidity 10 years after the Union Carbide gas leak at Bhopal: a cross sectional survey. Cullinan P, Acquilla S, Ramana Dhara V. Reprint from the BMJ, 1 Febr 1997, vol 314, p 338-342.

1998

23. Lung, oropharynx and oral cavity cancer in Bhopal. Dikshit, Rajesh. Acta Universitatis Temperensis 593. Academic dissertation, Tampere School of Public Health and Bhopal Cancer Registry, Bhopal. University of Tampere, Finland 1998. 142 pp. ISBN 951-44-4326-8

24. The Bhopal Gas Tragedy 1984 - ? The Sambhavna trust, Bhopal 1998. 122 pp. A beautiful report, with many photos, on the work done at the Sambhavna trust and clinic.

2001

25. It was five past midnight in Bhopal. Dominique LaPierre, Javier Moro. Delhi: Full Circle Publishing 2001. Novel, 376 pp. ISBN 81-7621-091-9. “This book recounts the poignant human and technological adventure leading up to the tragedy. Hundreds of characters, situations and adventures are telescoped into this fresco full of love, heroism, faith and hope.”

26. Advocacy after Bhopal. Environmentalism, Disaster, New Global Orders. Fortun, Kim. The University of Chicago Press, 2001. ISBN 978-0-226-25720-4, 0-226-25720-7 “Kim Fortun explores these claims by focusing on the dynamics and paradoxes of advocacy in competing power domains. She moves from hospitals in India to meetings with lawyers, corporate executives, and environmental justice activists in the United States to show how the disaster and its effects remain with us.”

27. Chemical Industry and Public Health. Bhopal as an Example. Eckerman I. Essay in Master of Public Health. MPH 2001:24, Nordiska Hälsovårdshögskolan, Göteborg. 56 pp, ISBN 91-89479-59-9. “The paper is based on thorough review on already published material. The Logical Framework Approach (LFA) is tested as a method for accident and injury analysis.”

2004

28. The Bhopal Gas Disaster. Impacts, Responses, Current Status and Recommendations for the future. Fact finding mission on Bhopal 1999-2004, The Other Media, New Delhi. 42 pp. Executive summaries of studies for the National Convention on the Fact Finding Mission on the Bhopal Gas Disaster, November 26-28, 2004.

29. Bhopal – the inside story. Chouhan, T.R. and others. First published in 1994. 2^nd updated edition, Other Media Press and The Apex Press 2004. 212 p. ISBN 1-891843-30-3, 81-85569-65-7 “T.R. Chouhan, a former worker in the plant, tells for the first time his own explosive tory of what it was like to work in the dangerous chemical factory that was destined to go down in history as the site of the world’s worst industrial disaster.”

30. Closer to Reality. Reporting Bhopal Twenty Years after the Gas Tragedy. We for Bhopal, a students’ group, the English Department of Hindu College, University of Delhi 2004. Saurabh 98 10554697. A report from the study visit to Bhopal of a group of students, including interview with survivors, NGOs, doctors and bureaucrats.

31. The Bhopal Reader. Remembering twenty years of the world’s worst industrial disaster. Ed. Bridget Hanna, Ward Morehouse, Satinath Sarangi. Other India Press and The Apex Press 2004. 307 p. ISBN 81-85569-70-3, 1-891843-32-X. “The Bhopal Reader seeks to refresh public memory of the event itself – and how it has been represented – by reprinting and annotating landmark writing from across the years.”

32. Trespass Against Us. Dow Chemical & The Toxic Century. Doyle, Jack. ©Environmental Health Fund, Boston, Massachusetts 2004. Monroe, Maine: Common Courage Press 2004. 486 pp. ISBN 1-56751-268-2. “Trespass Against Us is a story of “invent-first-and-ask-questions-later” chemistry; of toxic and hazardous materials pushed into commerce before being fully tested; and of future generations burdened with toxic chemicals that will persist in the environment for decades.”

33. Elusive justice. A symposium on the Bhopal gas disaster after twenty years. Seminar 544, December 2004. Journal, 90 pp.

34. 20 years After Bhopal. Global Pesticide Campaigner Dec 2004;14 no 3. Journal, 31 pp. Theme: The Bhopal Gas Disaster.

35. Health Effects of the Toxic Gas Leak from the Union Carbide Methyl Isocyanate Plant in Bhopal. Technical report on population based long term epidemiological studies (1985-1994). Bhopal Gas Disaser Research Centre, Gandhi Medical College, Bhopal 2004. 117 pp. After many years, the figures collected by official offices, were released.

36. International Conference on Bhopal Gas Tragedy and its Effects on Process Safety, Dec 1-3, 2004. Indian Institute of Technology Kanpur. Abstracts.

37. Clouds of injusties. Bhopal disaster 20 years on. Amnesty International 2004. ASA 20/015/2004. ISBN 0-86210-364-9. 98 pp.

38. Summary of “Clouds of injustice. Bhopal disaster 20 years on”. ASA 20/104/2004. Amnesty International 2004. 8 pp.

2005

39. The Bhopal Saga. Causes and consequences of the world’s largest industrial disaster. Eckerman, Ingrid. Universities Press (India) Private Limited, Hyderabad 2005. ISBN 81-7371-515-7. 283 pp. “The book contains a thorough review of most of what has been written about the incident 1984 - 2004. It discusses the conflicting stance of the Union Carbide Corporation and the Government of India on the moral responsibility for the tragedy. The analysis demonstrates that the two most important factors leading to the mega-gas leak were the design of the plant and the company policy of cutting back on expenses.”

40. The Bhopal gas leak: Analyses of causes and consequences by three different models. Eckerman, Ingrid. Journal of Loss Prevention in the process industries 2005;18:213-217

41. People cried when it opened. 777, The newsletter of the Bhopal Medical Appeal, Spring - Autumn 2005. Journal, 30 pp. Interesting reportages and nice photos from the construction and start of the new Sambhavna clinic.

42. International Conference on Environment and Developoment: Develooping Countries Perspectives. April 7-8, 2005. Jawaharlal Nehru University, New Delhi. Programme and abstracts.

2006

43. The black box of Bhopal. A closer look at the world’s deadliest industrial disaster. Trafford publishing 2006. D’Silva, Themistocles. ISBN 1-4120-8412-1. “Having worked as a research scientist in Union Carbide’s Agricultural Chemicals Division for over twenty years, the author is well qualified to discuss both the underlying chemistry in the case, as well as the internal workings of Union Carbide Corporation and its Indian subsidiary.”

44. Asian-Pacific Newsletter on Occupational Health and Safety. 2006;13:2, July. Journal, 51 pp. ISSN 1237-0843. Includes two articles on the Bhopal gas tragedy.

2007

45. How many more? 777, The newsletter of the Bhopal Medical Appeal, Autumn 2008. Journal. ISBN 074322034X. Special report: Bhopal's damaged children.

2008

46. Unfolding the Betrayal of Bhopal Gas Tragedy. Singh, Moti. Delhi: B.R. Publishing Corporation 2008. 285 p. ISBN 81-7646-622-0 “Who could be a better witness to these intrigues and bungling than this author who was Collector & District Magistrate of Bhopal and the chief coordinator of rescue, relief & rehabilitation operations at the district level? He has unraveled all these truths in this book which is full of startling revelations.”

47. Saira's story. When love is not enough. 777, The Bhopal Medical Appeal. 24th anniversary issue, December 2008. Journal, 32 pp.

2009

48. An Epidemiological Study of Symptomatic Morbidities in Communities Living around Solar Evaporation Ponds and behind Union Carbide Factory, Bhopal 2007 - 2008. Principal investigator Prof. S.C. Tiwari. Co-Investigator(s) Dr Brajendra Mishra and Dr N. Banerjee (report writer). Department of Community Medicine, Gandhi Medical College, Bhopoal 426001, 2009. Photocopy.

49. Chingari. An occasional newsletter of the Chingari Trust. April 2009, Bhopal. Folder, 8 pp.

2010

50. Pesticides News No 87. Journal, March 2010, 24 pp. Includes one article about the toxic ground water and one about provision of health care for Bhopal survivors.

51. The Children of Bhopal. 777 The Bhopal Medical Appeal Winter 2010. Journal, 36 pp. Reportages and photos from Sambhavna clinic.

2011

52. Bhopal2011. Requiem & revitalization. 23 Jan - 04 Feb 2011 Students workshop & symposium. First call, May 2010. Print-out. 18 pp.

53. Bhopal2011. Landscapes of memory. Ed. Amritha Ballal, Jan af Geijerstam. SpaceMatters, India and Norwegian University of Science and Technology (NRNU), 2011. ISBN 978-82-725-9121-1. “The Bhopal2011 – workshop and symposium held in Bhopal in January 2011 focused on the possible transformation of the site into a place of remembrance and a resource for the city of Bhopal. Landscapes of memory is a documentation of the process, insights and outcomes of Bhopoal2011.”

2016

54. Rethinking Bhopal. A definitive guide to investigating, preventing and learning from industrial disasters. Bloch, Kenneth. Elsevier Inc 2016. ISBN 978-0-12-803778-2 “This text is instrumental in helping existing organization reevaluate their own exposures and risks and would be a valuable read for any member of a process safety management team. Rethinking Bhopal provides expansion of knowledge and understanding for the novice in process safety management (PSM) while also providing depth and application consideration to challenge more experienced industry professionals.”

2021

55. Ethics of Chemistry: From Poison Gas to Climate Engineering. Ed. Schummer, Joachim & Børsen, Tom. World Scientific 2021. ISBN 978-9811233531. 568 pp. “From poison gas in WWI to climate engineering of the future, this volume covers the most important historical cases of chemistry. It draws lesson from major disaster of the past, such as in Bhopal and Love Canal, or from thalidomide, Agent Orange, and DDT.”

Min bror Bertil Egerö 1936-2024

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Mon, 25 Mar 2024 15:48:00 +0000

Jag är näst yngst av fem syskon. Relationerna med syskonen är alla olika. De har varit olika viktiga för mig, under olika perioder.

Min närmaste bror "uppåt" är Bertil Egerö, sex år äldre än jag. Det var nog framför allt i tonåren jag "upptäckte" honom. Att ha en storebror i skolan var ju jättefint! När han lånade mors cykel med Victoria påhängsmotor kunde man lifta genom att hänga på hans axel uppför den sega långa backen till samskolan.

Men när han tagit studenten försvann han - till lumpen, till Göteborg, till Afrika.

När jag i mogen ålder började intressera mig för biståndsarbete utomlands så blev han lite av min mentor. Jag blev introducerad till hans värld, experterna på Sida, som alla visste vem Bertil var. Även när det gällde solidaritetsarbete, miljöarbete och, under de senaste åtta åren, asylrättsfrågor har vi haft gemensamma intressen.

Våren 2023 fick jag klart för mig att Bertils liv var på upphällningen. Jag började googla - och hittade hundratals skrifter och böcker. Då först förstod jag att han är en betydande person inom sitt område. Det ledde till att jag började samla material om honom för att skriva ner hans offentliga och professionella historia. Nu finns den både på engelska och svenska!

Den 15 mars 2024 gick han slutligen bort.

Läs texten om Bertils offentliga liv

Svenska: Bertil Egerös offentliga liv och verksamhet

Engelska: Bertil Egerö's public life and work

Svenska: Wikipedia

Bertil Egerö in memoriam

Bertil Egerö, Lund har efter en tids sjukdom gått bort vid 87 års ålder. Han efterlämnar hustrun Elsa Grip, barnen Samuel Egerö och Nandi Vileika samt den unga bonussonen Javid.

Bertil föddes i Örgryte i Göteborg. Skolgången gjorde han i Saltsjöbaden, där folkskolan låg på ”fel sida av järnvägen”. Här upplevde han klassamhället när bara några få från klassen gick vidare från folkskolan till realskolan.

Bertil studerade sociologi i Stockholm och Göteborg. Fram till 2008 hade han nationella och internationella uppdrag. Under 1990 - 2003 var han anställd vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet, från 1996 som docent.

I Tanzania och Moçambique organiserade han folkräkningar. Hans metod för samhällsvetenskaplig analys blev allmänt använd i afrikanska stater.

Under många år arbetade han med utvärderingar för Sida. Inför FN:s sista befolkningskonferens i Kairo 1994 tog han fram en rapport som visade att kvinnors sociala och ekonomiska villkor avgör hur många barn de föder – inte tillgången till preventivmedel. Den bidrog till att FN:s kurs ändrades från befolkningskontroll till ”kvinnors reproduktiva hälsa och rättigheter”.

I Sverige är han känd för sin rapport om hur makten för bostadsbyggandet i Örebro på 1950-60-talen hade koncentrerats till en person.

Bertil var aktiv i solidaritetsrörelsen men blev besviken över utvecklingen i många länder efter uppnådd självständighet. Hans bok om utvecklingen i Moçambique blev uppmärksammad.

I Sverige var han aktiv i kollektivhusrörelsen, och han bodde i kollektivhuset Slottet i Lund. Som god man för några ensamkommande ungdomar från Afghanistan engagerade han sig i asylrättsrörelsen.

På ”ön”, Runmarö i Stockholms skärgård, engagerade han sig i det sociala sommarlivet. Förutom seglingen var musiken var en viktig del av hans liv. Han spelade tvärflöjt i Röda Kapellet och cello i Malmö Sinfonietta.

Som bror var han varm, vänlig, hjälpsam och inspirerande.

Syskonen Torsten Egerö, Lena Höög, Ingrid Eckerman, Anders Egerö

Bertil med de blivande presidenterna Hage Geingob (Namibia) och Thabo Mbeki (Sydafrika). Ottawa 1978. Foto: Privat.

Bilder av Bertils viktigaste böcker

Tänk om Jesusbarnet sökt asyl i Sverige

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Fri, 26 Jan 2024 20:36:00 +0000

Nyss var den här – julen, då vi firade att det för drygt 2000 år sedan föddes ett litet gossebarn i Palestina. Ett gossebarn som föräldrarna räddade undan förföljelse från överheten genom att fly till Egypten.

Hade det hänt idag hade han kanske sökt asyl i Europa. Det är dock tveksamt om han skulle ha fått det – i alla fall inte i Sverige. Han hade utvisats till ett land där ockupationsmakten dödade barn av ett visst kön, en viss ålder, en viss religion och etnicitet.

Men vänta nu – är inte detta något vi känner igen från vår tid? Har vi inte hört talas om ett land där unga pojkar av en särskild etnicitet tvångsrekryteras för att sändas ut till fronten som kanonmat? Har vi inte hört talas om ett land där pojkar av en viss etnicitet dras ut ur bussar och skjuts ner? Har vi inte hört talas om att helgedomar för en viss religion sprängs sönder och samman, tillsammans med dem som var samlade till bön? Mammor till nyfödda barn som brutalt skjuts ner för att de tillhör fel etniska grupp och tillber guden på fel sätt?

Vem man än frågar skulle de hålla med om att detta, som hänt i Iran och Afghanistan, inte bara är diskriminering och förföljelse, utan också brott mot barnkonventionen.

I den här delen av världen begås andra brott mot barnkonventionen. Mammor och pappor tvingas överge sina barn för att resa till sitt ”hemland” och där vänta på Migrationsverkets nådiga beslut att de, efter flera år, ska få träffa sina barn igen – om den andra föräldern tjänar tillräckligt mycket pengar. Pojkar, uppvuxna i Sverige sedan före puberteten och som nyss blivit myndiga förväntas ”återvända” till ett land som de knappast minns, och som dessutom förändrats mycket sedan de lämnade landet.

Ibland är det mottagande landet mer mänskligt än det som skickar. En ammande mamma skickades med tvång till sitt hemland. När de såg hennes läckande bröst sa de ”du ska vara hos ditt barn”, och hon flögs tillbaka till Sverige. Där har hon åter satts i förvar.

I ett annat fall var ambassadpersonal helt införstådda med att ordna papper till en pappa i förvaret. När han visade foton på sina barn sa de till personalen ”varför sa ni inte att han har barn?”

Tidöregeringen har just, med Socialdemokraternas stöd, röstat igenom inskränkningar i möjligheten för anhöriga att återförenas med sin familj. Detta drabbar barnen, oavsett om de finns i Sverige, i det land där de är medborgare eller i något annat land.

Birgitta Göransson, psykolog, f.d. kriminalvårdsdirektör och volontär vid Räddningskommissionen i Göteborg, har i en rapport gått igenom Tidöavtalet och ställt det mot barnkonventionen. Hon visar på att Tidöavtalet bryter mot tretton av punkterna i barnkonventionen.

I Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021 visar vi hur Migrationsverket gör sitt bästa för att göra barn utvisningsbara. Mest känt är metoden för medicinsk åldersbedömning, där regeringens utredning bekräftade att den fullständigt saknar vetenskaplig grund.

Det finns fall som pojken där den första handläggaren bedömde honom som ett barn på 13 år, men som hade blivit 16 år vid första intervjun, och då tyckte den nya handläggaren att han såg ut som en 18-åring. Eller trettonåringen som, mot internationella och Migrationsverkets regler, skrevs upp till 14 år för att han skulle kunna daktas (lämna fingeravtryck).

Under många år publicerades Julevangelium enligt Krister på Stoppa utvisningarna till Afghanistan! Texten handlar om dem som tvångsutvisades till Afghanistan. Sedan 2021 har inga utvisningar till Afghanistan ägt rum då Sverige inte erkänt talibanregeringen, och sedan december 2022 får alla kvinnor asyl. En stor del av männen får fortfarande avslag. De är inte tillräckligt kristna/ateister/hbtqi/västerniserade/anknutna till Sverige.

Livet som papperslös i Sverige är hårt. Men enligt de återkopplingar vi får från dem som tidigare deporterats till Afghanistan är livet där ännu hårdare och framför allt farligare. Det är det också i Iran, Pakistan och Turkiet, länder dit många av de utvisade tagit sig. Därför är det för de flesta av dem som är kvar i Sverige inte ett alternativ att ”återvända” till talibanernas Afghanistan på frivillig väg.

I stället har vi ett växande antal män som lever i limbo, i skuggsamhället, utan att få arbeta – inte ens de som har utbildning och fast anställning i bristyrke. En ny ström går till Frankrike, för att förenas med de tusentals f.d. ensamkommande ungdomarna från Sverige som redan finns där. Jag är glad att de kan få stöd av De svensktalande flyktingarnas vänner i Frankrike.

Det är inte bara ”det persiska nyåret”, dvs. vårdagjämningen, som firas i Mellanöstern. Även midvintern firas med god mat och släktkalas. För många av våra flyktingar blir det inget firande. Varken ekonomin eller hoppet om framtiden räcker till.

Först publicerat i Magasinet Konkret 23.12.2023

Tidöavtalet - ett hot mot demokratin

Julen kan firas på många olika sätt

noreply@blogger.com (Ingrid Eckerman) — Sun, 24 Dec 2023 11:04:00 +0000

Här tänker jag skriva lite om hur julen firats i tidigare släktled, och hur jag firar den nu. Jag kommer inte ifrån att skriva om varför vi firar "jul".

Om julen

Vår nordiska kultur har rötter (kanske inte alla rötter dock) i den indoeuropeiska kulturen. Indoeuropéerna kom troligen från trakterna runt Svarta havet. Med hjälp av hästar, stridsvagnar och vapen spred sig åt alla håll. Även deras språk tog över - de flesta språken i Europa är indoeuropeiska språk. Kanske högtidlighållandet av solstånden redan fanns i Europa - eller förde indoeuropéerna med sig det. Att midvintersolståndet, liksom vårdagjämning, midsommar och höstdagjämning, uppmärksammats långt före Jesu födelse finns det bevis för.

Jul är ett urgammalt ord - yule på engelska, joulu på finska. Enligt uppgift brydde sig inte de kristna missionärerna om att försöka byta namn på midvinterfirandet i Norden. Det betyder att alla vi som inte riktigt tror på sagan om Jesus med gott samvete kan fira jul, med alla dess icke-kristna ingredienser, och säga "god jul!" till icke-kristna medmänniskor.

Min fars jular

Min farfar var "godsägare" i Kolbäck, dvs. han hade ett stort jordbruk och var en inflytelserik person. Det fanns statare på gården som låg precis intill kyrkan. Det var noga med att julen började på juldagen - först då, när man förberedde sig för julottan, fick man säga "god jul" till varandra.

Juldagen var helig, därför skulle så lite arbete som möjligt göras då. Matlagningen hade man skött under den hektiska december - julbaket, slakten, tillverkning av julkorv, syltor etc, lägga lutfisken i blöt, sätta ölet på jäsning, koka skinkan mm. Julaftonen var som en vanlig lördag, dvs. med lite ledigt framåt kvällen. Men det gällde att göra undan jobbet inför juldagen, framför allt det som gällde djuren. Därför blev det en snabb måltid i köket där familjen och arbetarna (statarna också?) passerade spisen där de doppade gammalt bröd i skinkspadet.

Att gå i kyrkan (med facklor) på julottan var en självklarhet. Lika självklart var det att kvinnorna täckte sina huvuden och männen tog av sig hattarna och mössorna.

Efter julottan skulle det tändas ljus i alla fönster. Sedan kaffe med speciella julmorgonskakor: platta mördegskakor med äppelmos emellan.

När jag var riktigt liten firade vi varannan jul hos farmor och farfar, som då byggt sig en "pensionärsherrgård" (som sedan blev anstalt mm) och överlåtit gården på en släkting. Därifrån har jag bara något enstaka minne. Men en överdådig måltid i den bistra kalla matsalen hörde säkert till.

Jag är fullt medveten att i de flesta familjer i Kolbäck gick det inte till på detta sätt. Där var julfirandet betydligt påvrare.

Min mors jular

Min morfar dog innan jag föddes, och mormor träffade jag bara på sjukhemmet där hon vårdades på grund av en icke läkt lårbensfraktur (detta var före protesernas tid och ett riktigt elände).

Min morfar ägde en hytta (för järnmalmsframställning) i Gusselby, utanför Lindesberg. Han byggde sig också en herrgård i grekisk stil. Morfars far tyckte han hade hybris (övermod) och besökte aldrig skrytbygget (som senare blev anstalt, vandrarhem, flyktingförläggning mm mm.).

Här var doppet på julaftonen något helt annat. Detta var enda gången på året som herrskapet åt i köket, tillsammans med tjänstefolket. Då bullades all julmaten upp. Doppet bestod inte bara av skinkspad utan också av steksky, redning, köttrester - och konjak.

Till kyrkan och julottan var det nog släde som gällde.

Jag är fullt medveten om att t.ex. torparna som kom med kolet till hyttan firade en betydligt mer spartansk jul.

Min barndoms jular

Jag bodde i en stor villa i Saltsjöbaden med tre äldre och ett yngre syskon. Mina föräldrar kallades "mor" och "far" - uttryck jag fortfarande tycker om. Vi duade dem inte, man sa "far" eller "mor" i stället för du. Men de äldre syskonen lade bort titlarna med dem, och så småningom bad jag också att få göra det. Språket flyter lite lättare då, avståndet blir kortare.

Under december pågick allt julstök. Pepparkaksbak, pepparkakshus, saffransbröd, olika kakor. Så vände mor upp och ner på hushållsassistenten och malde kött, trädde på tarmar och stoppade korv. Kålsoppa som julkorven lades i. Far lade russin i damejannen med svagdricka så den skulle jäsa fint.

Vid det åttkantiga bordet i hallen tillverkade vi julgranskarameller, flätade hjärtan och mycket annat.

Scouternas julkalender hängdes upp i trappan, och vi småbarn (min lillebror och jag) fick så småningom överta ansvaret för att öppna luckorna.

Lucia firades med levande ljus i håret på storasyster och i händerna på oss andra. Det var viktigt att endas Lucia hade rött band runt livet. Som tärna fick man ha glitter. Pojkarna hade stjärngossemössor förstås - väldigt obekväma, åker lätt på sned. Mor hade gått ner i förväg och ordnat med kaffe och lussekatter, så det var väl bara far som blev uppvaktad kanske.

När man gick i fjärde ring (sista året på gymnasiet) skulle man ha fest hela natten - jo, då förekom det alkohol. Min klass var på Erstaviks slott. Sedan skulle man lussa några utvalda lärare innan man gick till skolan. Där tror jag det var tredjeringarna som stod för luciatåget.

Julgranen inhandlades hos fiskaren tror jag.

Att tassa ner på julaftonens morgon och beskåda allt som hänt efter det att vi lade oss på kvällen var fantastiskt. Där stod krubban - en trälåda på högkant med blå pappershimmel innaför och lampa som lös genom den utskurna stjärnan. Trästallet, vitmossan med speglar som sjöar, alla figurerna. I fönstret lyste adventsstjärnan. Julgranen var klädd. Juldukar, ljusstakar. I hallen tallris med röda "bär". Dofter.

När vi blev lite större var vi också delaktiga i att pynta kvällen före julaftonen. Men det var ändå spännande att gå ner och se hur hemmet förändrats.

Under ett antal år hade vi småungar en privat ceremoni med vår morgonpigga mor. Hon bredde ut den stora fårskinnsfällen framför kakelugnen i barnkammaren, tände brasa och bar upp frukostbrickan. Där satt vi och myste medan övriga familjen snusade på. Storasyskonen blev riktigt avundsjuka när de så småningom upptäckte vad de missat.

Far brukade på julaftonens förmiddag ta tåget till sta'n för att handla julklappar. Det var praktiskt, tyckte han, eftersom affärerna var folktomma då.

Doppet blev mer enligt mors modell än enligt fars. Ibland kunde det bli försenat för att vi väntade in någon av storebröderna som extraknäckade på posten och cyklade runt samhället med julkorten eller telegrammen. Det goda doppet med färskt! bröd och skinkan var det viktigaste. Sillar och syltor hoppade jag nog över. Måltiden avslutades att spettekakan, som sänts med tåget från faster i Landskrona, sattes mitt på bordet och de första fönstren skars ut. Det gällde att den inte var alltför torr och smulig, men heller inte så fuktig att den säckade ihop, vilket hände någon jul.

Sedan försvann de stora på hemliga uppdrag, dvs. slå in klappar och fixa rim i sista stund. Men på eftermiddagen fick vi höra hur mor ropade ner oss - tomten kommer! Tomten kom vandrande med sin säck ända från Kolbäck. Han använde aldrig ringklockan, bara dunkade på dörren. Vi fick inte tända takljuset i hallen, bara levande ljus. Tomten gav oss ett paket var, ofta något från farmor & farfar. Tomten fick några kakor tror jag - det var viktigt att han inte gick ut med julen.

Vi små spelade med i spelet fastän vi hade förstått. En gång sändes vi till grannen för att hämta fars gamla vita militärfårpäls - med pälsen utåt, precis som tomten hade haft. En annan gång hade tomte långa röda naglar, precis som storasyster.

Sista gången tomten kom var det härlig vit snövinter. Mina storasyskon hade tillsammans med min far köpt en radiogrammofon till mor. Den gick inte att slå in. Så vi satt alla på ett storasyskons rum och lyssnade på jazzmusik. Far låg och sov. Så uppfattade jag plötsligt att det dunkade på ytterdörren och rusade ner - där var tomten! Jag rusade upp och sa åt alla att komma ner.

Det visade sig vara mor som gjorde sin debut som tomte. Hon la ner energi på att vara riktigt tomteaktig när hon vandrade uppför trädgårdsgången, för hon tänkte sig att vi stod i fönstret och tittade.

Jag har fortfarande inte klart för mig vem som hade "ansvaret" för tomteceremonin. Men mor blev mycket besviken, och tomten kom aldrig tillbaka.

Efter tomten blev det kaffe och många sorters kakor. Sedan var det samling runt pianot. Mor spelade och vi sjöng julsånger, i stämmor om möjligt. Far läste en snutt ur bibeln. Men allt detta bara när jag var riktigt liten - jag tror att storasyskonen förklarade sitt ointresse.

Därefter bars klädkorgen med alla julklappar in, och vi bänkade oss runt bordet med saxar försedda. Med sju personer som gav minst en klapp till var och en av de övriga och vers på varje paket som skulle läsas högt medan alla lyssnade tog det många timmar. Under tiden drack vi julmust? och åt godis från faster i Bodafors. Sedan måste mor ut i köket och fixa lutfisk och gröt.

Så tändes de levande ljusen i granen, alla tittade på dem. Jag kan inte minnas att det någonsin började brinna i granen. Men det fanns elektrisk belysning också.

Allra sist dans kring granen. Mor som utbildad gymnastikdirektör kunde allihop, inklusive Hej tomtegubbar som jag inte hört att någon annan dansat. Den var rolig, för man bildade en orm inne i ringen, och alla i ormen måste hoppa runt ett halv varv på ett visst taktslag.

Men det där året med den lilla radiogrammofonen hände något. När alla klappar var utdelade hade var och en en tämligen liten hög med klappar framför sig. Alla verkade förvånade. Men som på ett givet tecken rusade alla ut, utom lillebror. Sedan kom vi tillbaka bärandes saker som var för stora att slå in. Jag fick ett njurformat toalettbord med volanggardin, från mor och syster. Far fick en stor fruktkorg som var en muta från något företag (vilket jag inte förstod). Lillbrorsan fick en hög med stenkakor med - vad heter det nu? - synnerligen medryckande musik. Någon fick skidor. Etc etc. Men mor fick det finaste - en liten radiogrammofon för EP och LP! Hon blev så lycklig. Vi satte på lillbrorsans skivor, mor fick min tehuvepresent på huvudet och alla dansade.

Därefter kom vi överens om att ingen var hungrig och absolut inte sugna på lutfisk, potatis, vitsås, risgrynsgröt. Så mor slapp fixa den maten. I stället blev det te och skinkmacka.

Det blev aldrig mer lutfisk på julaftonen. Men mor och far såg alltid till att äta det någon annan juldag. Även doppet åt man också på nyårsafton och trettondagsafton, som ju var vardagar.

Juldagens morgon väcktes man vid 5-tiden för att få kaffe eller te och julmorgonskakor - mördegsplattor med äppelmos emellan. Dessa var svåra att baka och åts bara en enda gång om året. Alla önskades "god jul". Sedan gick alla till julottan med facklor, utom vi småungar när vi var riktigt små. Storasyskonen klagade. När de kom hem var det tända ljus i fönstren. Glöggen tillagades framför brasan i öppna spisen. Konjak hettades upp och sattes eld på. Ett galler lades över grytan, och på det bitar av en sockertopp - senare sockerbitar. Jag vet inte vem som tyckte om denna glögg. Jag blev aldrig tillräckligt stor för att smaka den innan även denna sedvänja upphörde. - Sedan gick far och syskon och la sig igen.

När vi små blev större gick vi också med till julottan. Men för mig som hade svårt att gå var det ganska jobbigt. Men fint, med facklorna som lades i högar utanför kyrkan. Och fint att sjunga psalmerna! Men intresset ebbade ut, det var nog mest mor som tyckte att upplevelsen var värd uppoffringen.

Några gånger åkte vi till scouternas julotta i Riddarholmskyrkan. Det var nog när vi hade bil, den lilla Goggomobilen, och storasyskonen flyttat ut. Den kyrkan har vare sig uppvärmning eller el. Det var kallt, stearinljus i alla fönster. Fint!

Juldagen var lite besvärlig. Då var det fars mostrar i stora våningen på Linnégatan som gällde. Fanny & Alexander-stämning. Fullt av mer eller mindre okända släktingar, långt bord med vita dukar, kristall, silverbestick och krokanen i mitten, uppasserskor i svarta klänningar och vita förkläden. Måltiden inleddes med buljong i flata koppar, med ostpinnar. Sedan stek med brun sås och konserverade bönor tror jag. Efterrätt troligen bär och grädde samt en bit krokan.

Där förväntades alla sitta still och uppföra sig - även små barn. Mor tog med lillebror och mig många gånger under förevändning att vi skulle på toa. I stället sprang vi fram och tillbaka i det långa serveringsrummet. Hosta fick man inte göra - det var bara att låta bli, enligt en av "mostrarna".

När mostrarna blev för gamla blev det i stället fin middag hemma. Då stod det uppdukat ett smörgåsbord som vi fick plocka från innan vi satte oss till bords. Jag tror att det var en uppfostringsgrej, vi skulle veta hur man beter sig i fina kretsar. Och ja, det ger en viss säkerhet att veta hur man hanterar många glas eller bestick. - Här införde mor så småningom en god efterrätt: Mandelformar med hallon, senare hjortronsylt, och grädde.

Annandagen var den lössläppta dagen när man fick göra lite vad man ville. Leka med sina julklappar. Kanske åt vi kålsoppan då. Eller gick vi på teater eller operett - det hörde till under julen. Under flera år tog en av "mostrarna" med lillebror och mig på operan, där vi såg Lille Petters resa till månen (spelades 1929-1967).

På nyårsaftonen vad det dopp i grytan, skinka och allt det andra. På kvällen försökte storasyskonen stöpa tenn för att förutspå framtiden. Jag vill minnas att det gick så där. Kanske var det här, till midnatt, som glöggen kom in? Nyårsdagens morgon hittade lillbrorsan och jag varsin strumpa i sängen, med apelsin, spettekaka, andra kakor och någonting att läsa. Vi skulle sysselsätta oss på egen hand så de andra fick sova. - Fin middag med vita dukar etc. Trettonhelgen blev lite liknande, men ingen strumpa.

Av och till kom det kusiner och andra släktingar på besök under julhelgerna. Det var trevligt, blev omväxling. Ibland var det också julkalas, på min mors namnsdag 4 januari eller på trettondagsafton. Dansade runt granen gjorde vi ett flertal tillfällen, stora och små.

Allra sist blev det julgransplundring med Bro bro breja, leta påsar och andra lekar. Mor och Lena var bra lekledare. Sedan var julen äntligen slut.

Jag vet också att i Saltsjöbaden var klasskillnaderna stora. De som bodde i arbetarbostäderna "på andra sidan järnvägen" firade jul på ett annat sätt. Liksom flyktingarna från Estland som bodde inhysta lite här och var.

Mina föräldrar fick denna sin första jul 1930. Kolla detaljerna!

Mina vuxenjular

När vi fick barn beslöt vi oss för att julen skulle vara en tid när man var tillsammans, när man kände sig avslappad.

Som heltidsarbetande läkare, med barn att lämna tidiga morgnar och hämta sena kvällar på dagis eller fritids, blev det inte mycket tid för förberedelser. Detta var under "slit- och släng"tiden. Vardagsmat var fiskpinnar eller falukorv och pulverpotatismos. Pepparkaksdegen köptes färdig, liksom byggsatsen till pepparkakshus. Pysslet stod dagis för. Julklapparna var kvar, men rimmen försvann.

Ett så pass späckat julaftonsschema som i min barndomsfamilj var inte aktuellt. Våra föräldrar var välkomna till oss för att fira på vårt sätt. Och inte bara föräldrarna - under åren kom olika syskon i omgångar under perioder när de levde ensamma. Vi hade vår julklappsutdelning med barnen på förmiddagen för att slippa att några fick sitta och titta på när andra öppnade en massa paket. Så småningom kom dessutom barnprogrammen på TV, och då satt vi där och gosade.

Det blev bara en måltid. De som ville se Kalle Anka kom före den, de som inte ville kom efter. Jag ägnade den stunden åt köket. Sedan åt vi ett bantat julbord med det vi tyckte var gott - inget dopp, även om jag gillar det. Med tiden tog vi med mors mandelformar.

När jag "flyttade hemifrån", dvs. skilde mig, var barnen "unga vuxna". Så jularna i villan fortsatte mig förutan.

Själv reste jag tillsammans med mor (far var borta då) till syrran och hennes "delsbo" i Österbybruk. Mor och Hasse tog sig an traditionerna med liv och lust: de ville ha både doppa och lutfisk. Själv skar jag sillsalladen, min favorit. Det måste ha varit 20 år som jag var där. Det var där, en juldag, som mor bestämde att nu fick det vara slut på jordelivet. Det tog henne några veckor, och hon dog i sin egen säng.

När Hasse i sin tur gick bort började jag åter tillbringa julaftonen i villan med min exman och sönerna. Några gånger har jag varit i Indien, hos min "bonusfamilj".

Julgransplundringar har jag fått ta upp. Sedan många år har vi från spelmanslaget underhållit pensionärsföreningen i Tyska församlingen. Till stor del består den av kvinnor som kom som hembiträden till Sverige på 40- och 50-talet. (Det fanns varken jobb eller unga män i Tyskland ...) De hamnade i de svenska jultraditionerna och ville återuppliva dem. Så vi har haft liten konsert, ätit skinka och risgrynsgröt med dem, sedan lett danserna och så tillsammans (med hjälp av kyrkans personal) slängt ut granen genom fönstret. Numera har damerna blivit äldre, så vi inriktar oss på "sittdans".

De är 24 år jag bott i kollektivhuset Sockenstugan. Så här tillkommer en ny dimension. Först adventsperioden, när julglada människor smyckar alla gemensamma utrymmen. Advents -och/eller luciafirande. Julloppis. Julmat sista matlagningsveckan.

Och så detta med gemenskapen: Kvällen före da'n var det 20 människor i min lilla lägenhet och drack glögg. Julaftons morgon var vi över 30 personer i allrummen och åt julgröt. På eftermiddagen-kvällen samlas några framför brasan och spelade spel. På juldagen tar vi kanske med oss mat och äter tillsammans. Nyårsaftonen har vi alltid supé tillsammans - så praktiskt att ha nära hem.

Jag har inga biologiska barnbarn. Men numera har jag ett antal bonusbarnbarn inte bara i Indien, utan även i Sverige. I traditionen numera ingår att någon/några av dem kommer och pyntar före jul: Sätter upp stjärnan, lägger de blanka färgrika stenarna i mors och fars adventsstake (mer brandsäkert än renlav), ställer in alla småtomtarna i bokhyllan mm. Ibland också att jag blir hembjuden till någon av dem. Jag hoppas på besök även från de två i Frankrike. Tyvärr får jag nog vänta länge på killen i Tyskland. Jag hoppas att han överlever mentalt.

Jag gillar julen. Jag avskyr mörkret, samtidigt som jag "behöver" den här mörknande tiden med vändningen runt jultid. Det passar mig inte att åka till Indien då. Däremot i januari-februari, när man kommer hem till det ökande ljuset.

God jul, midvinter, yalda till alla kända och okända vänner!

Mina föräldrars advensstake med blanka färglada stenar. Kopia av tomtestake som mina föräldrar fick sin första jul. Adventsstjärnan i mässing ersatte min barndoms pappersstjärnor hos mor och far. Duken är en schal till en indisk "suit".